Header
View tracker

Nu ska jag berätta om ett ganska känsligt ämne, många kommer att sluta läsa det, eller bara fortsätta för att det låter spännande, vissa kanske tror att jag skriver det för att folk ska tycka synd om mig, andra tycker synd om mig. Låt det vara så då, behöver iallfall skriva av mig så nu får det allt ta och bli ett sånt inlägg.

I början av Maj förra året var allting perfekt, det var som om livet verkligen inte kunde bli bättre. Jag och min underbara kompis satt och ritade på hennes altan, solen sken och vi pratade och skrattade. Jag var ute på internet för att leta efter något att rita av, var även inne på Facebook, efter ett tag fick jag ett meddelande, det stod "Jag beklagar verkligen." Och hur i allsindar tar man ett sånt meddelande på fullaste allvar?
Jag frågade henne (som hade skickat meddelandet) vad det var hon menade, men jag fick inget svar. Okej, tänkte jag, och fortsatte leta efter något att rita av. Tankarna i mig gjorde att jag blev mycket fundersam, så jag berättade för min kompis vad det stod på meddelandet och hennes mamma hörde också, och hela stunden blev bara fel. Men ändå trodde jag att det inte var värre än att min lillayster hade cyklat omkull. Vi fortsatte att rita och slutade bry oss om det som var skrivet.

Efter ett tag såg vi en polisbil åka förbi, (i vårat lilla område är det en ganska liten risk att det skulle komma en polisbil från ingenstans) hjärtat började dunka, fortare och fortare, polisbilen åkte in mot vägen där jag bodde, och fortsatte. Vi kunde inte se mitt hus ifrån min kompis baksida, så vi visste inte riktigt om den skulle stanna där, alla blev ju självklart misstänksamma, först det där meddelandet och sedan en nedrans polisbil som åker mot mitt hus's håll? Visst det behövde ju verkligen inte vara hem till mig de åkte, varför skulle dem göra det? Fanns väl ändå ingen anledning? Eller? Min kompis lillasyster gick till framsidan och kollade om det var till mig de åkte, och ja, där stannade dem, mitt framför våran dörr.

Jag hade fortfarande ingen värre tanke än att min lillasyster hade ramlat och slagit sig, troligtvis för att jag inte ville höra något värre, än det. Jag satt orörlig i några sekunder innan min kompis mamma sa åt mig att gå hem för att kolla vad det var som hade hänt, jag lovade att jag skulle komma tillbaka när jag hade fått reda på vad felet var. Jag sprang hem, tom i skallen, visste inte vad jag skulle få reda på, trorligtvis att syrran hade ramlat, det var det ända jag tänkte på. Det fanns inget värre.

jag kom in genom dörren och ser mamma sitta i kökssoffan och två poliser sitta framför henne på två stolar. Okej, jag undersökte situationen, tre bleka ansikten vända mot mig. Mammas tårfyllda ögon fick mig att fråga: "VAD?" Jag gick och satte mig bredvid mamma i soffan, den kändes hårdare än vanligt. Mitt hjärta dunkade så fort att jag fick svårt att andas. Poliserna betraktade mig en några sekunder, sedan sa en av dem, "Är du dotter till Peter Hassels?"
"ja" pep det ur mig utan att jag tänkte på något annat än pappa, min underbart goa pappa, älskad av alla han träffade, vad var det de ville säga med honom?
"Jag beklagar verkligen, han finns inte längre vid liv."
Mina fingrar blev stelna och det blev verkligen kallt, fast det var ca 20 grader ut. Mina händer slet försiktigt i tyget som omslöt kökssoffans lock, och tårarna rann, försiktigt rann de ner över kinden på mig. Jag ställde minst hundra frågor om vad som hände, jag fick svar på alla frågor, men inget fastnade, det var bara mummel jag hörde. Jag började tänka på allt vi hade gjort tillsammans och började gråta för det. Sedan tänkte jag på allt som vi skulle göra i sommar, som paddla kanot, fiska, han skulle till och med låta mig köra bilen, vi skulle verkligen ha så kul tillsammans. Vad är det här? Driver dem? Tankar for igenom mig.

 

Och mer behöver ni inte veta, det är för personligt.
Men jag behöver verkligen skriva av mig. I helgen fyller pappa år, då ska vi åka till ett ställe i värmland och ta ett sista hejdå av honom.


Kramar på er

Linnéa

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker