Header

Nu är jag hemma igen efter tre veckor i vildaste Afrika. Tre veckor i en helt annorlunda kultur, tre veckor i ett land där inget liknar Sverige. Tre veckor är egentligen ingenting, tre veckor är enbart ett kort stopp i en annan verkligen. En verklighet som är en annan människas vardag. Allt jag har upplevt och sett, alla människor jag mött och alla intryck jag har fått, alla erfarenhet och alla nya perspektiv. Inte nog alla känslor och tankar som skapats. Det är något som varken ord eller bilder kan beskriva.

Det har verkligen varit en tankeväckande resa där alla känslor har väckts, tårar, ilska, glädje, lycka och kärlek.
All lycka människorna här förmedlar till oss, till sin omgivning och till sig själva. Alla godhjärtade människor som med öppna armar har släppt in oss i sina hem och gett oss allt och lite till. Trots att människorna där har så lite, gör de så mycket för andra med det dem har. Man hjälper de som inte har så mycket och får hjälpen när man själv inte har så mycket. Inte minst gemenskapen, man har en gemenskap och ett band till människorna i sin omgivning som vi här i Sverige inte riktigt kan förstå om vi inte upplever den själv. Här hälsar man på alla, man pratar med alla och man bryr sig om alla.


Jag har varit med om allt från tacksamhet till girighet, och det som både skrämde och förvånade mig är girigheten. Det finns girighet vart man än i världen vänder sig, människor som alltid kommer vilja ha mer än vad de redan har. Människor som aldrig kan nöja sig med det lilla de får. Alltså finns girigheten även i Afrika. Men girigheten jag upplevde var något hårresande och näst intill obehaglig. Man var inte tacksam för det man fick utan man ville bara ha mer och man kunde göra vad som helt för att få mer. Människor har slitit i mina kläder, dragit saker ur mina händer och puttat undan alla i sin väg för att komma åt sakerna som delades ut.

Samtidigt som jag har mött girighet så har jag även mött tacksamhet. Den större bråkdelen av människorna var otroligt tacksamma oavsett om det var en blyertspenna eller ett helt nytt sett med kläder man fick. Vilket var den reaktion jag redan innan resan ställt in mig på att möta. Vilket självklart chockerade mig när man mötte det ur ett helt annat perspektiv med helt andra utgångar. Däremot säger jag inte att alla är giriga, jag har också mött en stor tacksamhet från människorna jag mött. Att se glädjen sprida sig i form av ett stort leende när barnet med smutsiga och söndriga kläder utan skor, får ett par helt nya skor och ett fullt sett med kläder. Att se lyckan i ögonen på barnet som precis fått en nallen.

Det är då Ilskan och sorgen skapas när man vill kunna göra mer, när man vill hjälpa alla. Jag vet att det är näst intill omöjligt att kunna hjälpa alla och att hjälpen vi har gett har varit till stor nytta till många människor i Chitaba. Men frustrationen finns fortfarande där, frustration över att världen kan vara så orättvis, frustation över att veta att människorna där varje dag kämpar för sin överlevnad medan vi här hemma klagar över vardagliga dilemman. Frustation över att inte kunna göra mer.


Det har helt klart varit en tankvärd resa, att få göra skillnad på riktig, att kunna vara med och påverka undervisningsmetoder, få medverka i Chitabas utveckling och att få helt nya perspektiv på Afrikas sjukvård. Men allra mest är jag otrolig glad över vårt engagemang att hjälpa malariasjuka människor i byn.

Malarian, en så enkel sjukdom att få, men som har en stor dödlig utgång. Att få uppleva denna kris i ett helt annat perspektiv, att ena dagen hålla ett malariasjukt barn i handen och andra dagen se barnet så sjuk att den inte klarar av att stå på sina ben. Det värsta är att hjäpen mot denna hemska sjukdom finns, men pågrund av ekonomiska själ för dem är omöjlig. Medicinen för att bota ett malariasjukt barn kostar 25 kronor. 25 kronor, det är för oss en kaffe innan jobbet eller en knappt fika efter lunchen. Men för människorna här är det pengar som inte finns. Det är summor så stora att man tvingas sätta sitt och sina barns liv i fara.

Deras sätt att se på sjukdomar och skador är att antingen inte bry sig eller att smärtstillande löser det mesta, vilket också gör att malarian inte blir behandlad och människorna tillslut dör. Tack vare vår insamling fick vi ihop tillräcklig med pengar för att köpa malaria medicin till hela byn!

Ett annat perspektiv jag har fått är utbildning. I Sverige har vi stort fokus på utbildning och inlärning vilket man inte där nere har lika stor kunskap om. Man har dåliga metoder att lära ut på och mycket av utbildningen här består av kopierings inlärning. Du gör precis som läraren säger och lär dig det läraren säger, men du förstår inte innebörden i det som sägs. Tillexempel på sjukhuset, man har lärt sig att man måste ha på sig handskar vid blodprovstagning, men man vet inte innebörden till varför du ska ha handskarna. Alltså kletar man blodet på ställen som man senare tar på utan handskar. Barnen i skolan kan säga ord på engelska och säga siffror, men kan inte koppla ihop orden eller siffrorna med verkligheten. Det är både ledsamt och hemskt att det är så, det är så otroligt synd att den utbildning som finns håller en så dålig standard. Tänk om man hade utbildat lärarna i att lära ut både pedagogiskt och på ett sätt där eleverna förstår innebörden, vilken skillnad det hade blivit på kvalitén av utbildningen.


Allt är verkligen annorlunda i Afrika, där kunde man se allt ifrån personer som kom cyklades med allt från 6 säckar med kol till fyra getter bakom sig till 50 personer åka på ett litet lastbilsflak. Där får du ett diplom när du får fortkörningsböter, man går i kyrkan varje söndag och har en stark tro till gud. Där lever man för dagen och tvingas jobba hårt för den dagliga bördan. Där växer barn upp med ansvar, ansvar att ta hand om sig själva, sina syskon, sin familj och arbetet i runt familjen. Alla hjälps åt för att få vardagen att fungera helt enkelt.

Jag är otroligt tacksam över att ha fått denna fantastiska möjligheten att åka till Zambia. Det har gett mig så många nya perspektiv och skapat en helt annan tacksamhet till allt i livet. Jag har fått lära mig så mycket nytt och har fått göra så mycket nya saker. Jag har fått träffa och umgås med alla underbara människor i byn. Jag har bockat av en punkt på min bucketlist - att hoppa bungy jump. NÄSTAN övervunnit mina rädslor för kryp (med nästan menar jag inte alls). Lärt mig att kalla duschar i droppande vatten är tacksamt nog, att toalettet utan toaringar eller en toa i form av hål i marken inte heller är så farligt. Skämt o sido, jag otroligt tacksam för allt jag har fått se och uppleva, för alla människor jag träffat och för allt jag har lärt mig.

Men framför allt vill jag tacka alla fina människor som tillsammans med mig gjorde denna resan och till alla människor vi mött och som låtit oss bli en del av deras liv. En helt klar tankeväckande och minnesvärd resa, som definitivt kommer göras om igen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag sitter och nyper mig själv i armen gång på gång. Jag kan inte riktigt fatta att det är på riktigt och att mina drömmar bara är ett stenkast bort. JAG HAR MATCHAT MED EN FAMILJ!! Jag är yttligare ett steg närmare USA drömmen. Familjen jag kommer flytta till bor i Carlsbad, California. Värdfamiljen består av pappan, Joe och syskonen Nikki & Christopher även kallad CJ. En otroligt trevlig familj!

Verkligheten börjar komma ikapp mig och känslorna rusar inom mig, rädslan för det nya kombinerat med lyckan för att uppfylla ett av livets mål och drömmar. Datum är satt, vilket betyder att den 10 juli bär det av och jag blir amerikanare för en period av mitt liv! Nyper mig fortfarande i armen och undrar när jag skall vakna upp, ibland är allt för bra för att vara sant!

Inte nog med det så är det nu enbart tolv dagar kvar till Afrika, förväntningarna och känslorna inför den resan ligger och gror i tankarna och förberedelserna pågår för fullt. Det är mycket som ska packas, skolarbeten som ska skrivas färdigt och mentala förberedelser på vad man kommer möta där. Jag tror denna resa kommer ge mig en stor insyn och öppna nya perspektiv. Denna resa kommer förhoppningsvis få mig att inse att det vi ser som en självklarhet här inte är en självklarhet där. Helt enkelt hoppas jag att denna resa kommer öppna mina vyer och skapa en större förståelse för omvärlden och dess grymhet. I vilket fall som helt är jag helt övertygad om att det kommer bli en resa för livet

Likes

Comments

Jorden snurrar, klockan tickar och allt går i hundratio. Allt ska gå så fort och alla intryck skall komma på samma gång. Fullbokade scheman, sociala medier i överflöd och känslan av att alltid behöva hålla kontakt med omvärlden. Vårt samhälle sammanfattat i några korta meningar.

Nu för tiden har vi inte tid, vi har inte tid att stanna upp och faktiskt leva i nuet. Ska jag vara helt ärlig så är det något jag själv är väldigt dålig på, jag kör på och jag kör på fullt ut. Stannar jag upp så är det lätt att jag fastna i något slowmood, där det varken går framåt eller bakåt. Jag skulle beskriva mig själv i det slowmoodet för tillfället, ett slowmood där jag faktiskt stannar upp och reflekterar över saker och ting som händer i mitt liv. Där jag faktiskt stannar upp och känner efter, där jag sammanfattar och utvärderar. Och i samband med detta så inser jag hur viktigt det verkligen är. Det är så otroligt viktigt att faktiskt känna efter ibland, rätta till saker som blivit fel eller göra saker man länge funderar över. Ofta så kör vi bara på och i samband med det glömmer vi att känna efter, vilket gör att man skapar en vardag där man kanske gör något man inte gillar, där man utsätter sig själv för saker man inte vill eller där man kanske går och drömmer om något som man inte uppfyller.

För mig är detta slowmood en viktig del, för det är under mina slowmoods som jag verkligen samlar ihop alla känslor och tankar. Slowmoodet är en viktig del för mig när det kommer till att behålla fokus. När det kommer till att verkligen behålla fokus på det som är viktigt för mig och det jag drömmer om. Och det största problemet till att många missar så mycket av sina liv. Många ungdomar som vuxna kör på och stannar aldrig upp, man lever sitt vardagliga liv med en miljon måsten och krav. Vilket i sin tur leder till att man inte stannar upp och funderar över vad man egentligen vill göra, att man inte följer sina drömmar och att man aldrig har tid att reflektera över sitt liv.

Möjligheterna är oändliga, den enda som hindrar dig från att följa din dröm och att göra saker som är viktigt i ditt liv och för dig, är enbart du själv. Alla människor har möjligheten att påverka sitt liv och sina val där i, men då tror jag att man måste våga stanna upp, man måste våga reflektera över sitt liv. Och man måste VÅGA TRO PÅ SIG SJÄLV.
Istället för att vänta på chansen, TA DEN. Ta alla chanser du får och vänta inte på att någon annan ska vägleda dig framåt, tro på dig själv och följ DINA drömmar och mål. Det är vad jag tror skapar lycka och framgång. Följ aldrig någon annans dröm, det är vad du tycker och vill som spelar roll i slutändan och det som kommer forma dig som människa.
Kan jag så kan du, inget är för sent för förändring. Oavsett om du är 15 eller 50, så finns det fortfarande möjligheten att göra förändringar i sitt liv. Det handlar bara om viljan att vilja förändra, viljan att faktiskt följa sina mål och drömmar. Viljan att tro på sig själv helt enkelt.


Likes

Comments

Efter många provridningar och belsut senare så är Jack nu såld. Var helt klart det tuffaste beslutet jag någonsin tagit och att verkligen känna att man hittat det "perfekta" hemmet till honom har varit otroligt svårt. Men en dag klickade det bara och jag hittade Jacks numera nya ägare Elin. Det kändes så rätt och dom kändes som en toppenbra kombination. Vilket har gjort det mycket lättare att vilja lämna ifrån sig honom, då man vet att han kommer få allt och lite till i sitt nya hem. Kvar finns nu ett tomrum, massor av överbliven tid och en saknad.

Men tiden går så fort och det är så mycket annat som händer just nu. Till att börja med så börjar det sakta men säkert krypa ihop sig till Afrika resan. Helt galet hur fort tiden går.
Dessutom så har min ansökan nu nått USA och matchningarna med familjer rullar in på löpande band. Faktum är den att jag redan igår hade en första intervju med en familj. Har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv.
Det var först efter intervjun som jag verkligen fick känslan av att detta är på riktigt. Allt i mitt liv går för tillfället i ett så högt tempo, det är så mycket fantastiska saker som kommer att hända framöver och så många drömmar som kommer uppfyllas. Och det är först nu man verkligen vågar stanna upp i allt kaos och känna känslan av att drömmen håller på att uppfyllas.
Kan inte mer än annat säga, 2017 kommer bli helt fantastiskt!





Likes

Comments

Ibland går inte allt som man tänkt sig och nu står jag här på ruta ett och Jack är hemma igen. Kort sagt så funkade det helt enkelt inte och Jack fick flytta tillbaka till mig igen. Detta innebär tuffa beslut, ett beslut som tar emot i hjärtat och ett beslut som jag inte trodde jag skulle behöva ta.

Jack är till salu.

Om mindre än två månader åker jag iväg till Afrika och då måste allt vara i sin ordning. Om två månader kan jag inte stå ansvarig för en häst när jag befinner mig hundratals mil hemifrån. Jag gav det ett försök att lämna honom på foder, det strulade och nu står jag här på ruta ett. Att riskera att hamna här igen vågar jag inte, inte efter detta. Tårarna bara rinner när jag skriver detta, för det gör så ont. Det gör så jävla ont att behöva lämna bort det som betyder allra mest för en. Känslan av att faktiskt behöva släppa taget för alltid är otroligt tufft, att behöva lämna ifrån sig drömhästen.

Jack är min drömhäst och kommer alltid att vara det, han har allt det där jag vill ha hos en häst. Känslan i magen finns hela tiden där och stressen att behöva hitta ett nytt hem på så kort tid tär på mig. Jag vill ju verkligen inte det här, men jag måste. Och det måste bli bra. Skulle aldrig förlåta mig själv om något skulle gå snett på vägen.
Men ibland måste man våga släppa taget, släppa taget om det trygga för att kunna växa som människa. Allt här hemma är min trygghet, och inte minst Jack. Men nu måste jag fokusera om, försöka fokusera på framtiden och mina framtida val. USA är min dröm och drömmar är till för att uppfyllas, men att så mycket uppoffringar skall behöva ske för att få drömmen till verkligheten anade jag aldrig.
Det jag måste göra nu är att sätter känslorna åt sidan och fokusera på det viktigaste, att hitta ett bra hem till Jack. Hur ont det än gör och hur ledsen jag innerst inne är, så måste jag lägga alla känslorna på hyllan för att orka med detta.
Kort sagt så tär det på mig, och situationen känns hopplös, men med tiden så hoppas jag att det kommer vara värt det.
Men det gör ont att behöva lämna sin bästa vän..


Likes

Comments

2017 blir året allt händer. Känns det som iallafall. Till att börja med så är det sista gymnasieåret, vilket innebär, bal och student. Inte nog med det så åker jag i april till Zambia för att ha praktik på ett sjukhus i tre veckor, kommer bli tufft men otroligt lärorikt och en upplevelse för livet.
Men det som sitter totalt fokus detta året blir min resa till USA. Jag kommer efter studenten att flytta till USA för att bli en aupair. En dröm jag som liten hade och nu tänker uppfylla. Det är en lång process dit, mycket jobb men inte nog med det så kommer det behöva ske stora uppoffringar från min sida för att kunna uppfylla denna barndomsdröm.
Första steget fick bli hästen.

Efter en längre tid av sökande så har jag nu skickat iväg Jack på foder. Det känns otroligt tufft och tar verkligen emot att behöva lämna ifrån honom så tidigt. Men eftersom jag snart åker till Afrika och inte långt där efter till USA, så var det ett nödvändigt beslut.
Ska jag vara helt ärlig så är det svårt att inte tappa motivationen utan hästarna i mitt liv. Kan tyckas låta lite som en kliché, men allt i mitt liv har kretsat kring hästarna. Det är för hästarna jag har jobbat, slitit och kämpat, för utan allt jobb och allt kämpande hade jag aldrig haft en egen häst idag och hade aldrig fått hästlivet att gå runt. Men nu när jag inte längre har en häst att lägga allt fokus på, så är det svårt att fokusera om på allt som kommer. Motivationen försvann verkligen sekunden Jack åkte, och att se honom lämna stallplanen var otroligt tufft. Jag vet ju att han fortfarande är mina ägor och fortfarande är min häst. Men när han inte är hemma så känns det nästan som att man förlorat honom för alltid. Tårarna ligger nära hela tiden, men tankarna om framtiden får mig att hålla tårarna tillbaka och försöka fokusera om. Men det är svårt, det kommer ta tid. Och detta är bara första uppoffringen av många. Förhoppningsvis kommer jag i slutändan titta tillbaka och inse att det var rätt val, och att det var val som fick mig att våga ta steget ur min bekväma zon hemma. Att våga ta steget ut i vida världen för att skapa nya erfarenheter.
Ett viktigt beslut för framtiden helt enkelt.


Likes

Comments

Vart ska vi börja? Sommaren har gått otroligt fort och nu är vi redan inne i SISTA året på gymnasiet. Mindre än ett år kvar tills jag själv står där i vit mössa. Helt otroligt hur fort tiden går, och framför mig väntar otroligt mycket roligt, berättar mer om detta i ett annat inlägg. Så vad har hänt sen senast?

Till att börja med så var jag som ni fick veta litegrann om på träningsläger i början av sommaren med Jack. Jag hade precis köpt min underbara nya häst Jack då så självklart fick han följa med. Var verkligen en toppen vecka med underbara människor. Detta gav mig även en god grund i min relation till Jack.

I slutet av sommaren var jag och min pojkvän Elon en lång weekend i London. Ett perfekt avslut på sommarlovet helt enkelt. Där spenderades dagarna med shopping och mys i storstaden.
Så för min del har det varit en väldigt lugn sommar, mestadels arbete, mycket häst varvat med små utflykter över dagen. Men det är en helt okej sommar ändå.

Skolan sparkades igång och är full fart hela tiden. Jag tog emot två japanska utbytesstudenter under en vecka. Blev en otrolig kulturskillnad för japanerna här i Sverige, där dom fick testa allt från att rida häst, åka till Liseberg till att äta kaviar och djungelvrål. En otroligt lärorik vecka även för mig. Har jag nu turen så finns det eventuellt möjligheter för mig att åka till antingen Japan eller Afrika för 4 veckors praktik i samband med min utbildning. Hade verkligen varit en upplevelse.

Jag har äntligen fyllt den efterlängtade åldern 18.
Detta firades med vänner och släkt. Inte nog med att jag äntligen blivit myndig och får bestämma själv, så tog jag även körkortet två dagar efter min födelsedag. På detta så blev jag även bil ägare. Kunde man få en bättre födelsedag?

Var även förra måndagen med om en liten olycka, där Jack trampade av en bro och ramlade i vatten, för att sen fastna i sankmarken. Detta slutade som tur var lyckligt tack vare mycket hjälp från ett 20 tal personer, bland annat räddningstjänst och närliggande stall. Jack låg i vattnet i 45 minuter totalt, satt fast på 4 olika ställen och fick simma över halva sjön för att kunna ta sig upp. Kraftigt nedkyld men inte en enda skada, tack och lov. Detta ledde däremot till att han blivit förkyld och hostar, så nu blir det vila från ridningen ett tag. Lite synd då vi denna helgen egentligen skulle debutera i hoppningen!
Men vad gör det? Jacks hälsa går i första hand!!


Bebisen </3

Likes

Comments

Efter många om och men så blev det äntligen en hoppträning.
Jack var så otroligt taggad och hoppträningen blev väldigt lyckad. Jack har väldigt svårt för galoppfattning vilket vi har tränat på varje dag enda sen vi kom hit. Vilket verkligen har gett resultat, för idag satt de allra flesta galoppfattningar direkt på första försöket och han bokstavligen flög över alla hinder! Världens bästa Jack



Likes

Comments

Många undrar hur jag hinner med allt.
Om jag skall vara helt ärlig så vet jag knappt själv
, det är många pusselbitar som skall passas in i min vardag.
Jag gick för det första precis ut andra året av gymnasiet, jag har kämpat hårt hela året för att kunna nå höga betyg och det har varit otroligt kämpigt. Andra året av gymnasiet har varit det tuffaste skolåret under alla år jag har gått i skolan hittills. Men det har även varit det året som jag har lyckats prestera bäst och lyckats få höga betyg i nästan alla ämnen?
Så hur kommer det sig?
För jag behövt arbeta under press.

För det andra så får jag betala ALLT för hästen själv. Alltså har jag fått köpa hästarna själv, betala allt från stallhyra till skoning, mat och veterinärkostnader. Alltså alla driftkostnader och allting runtomkring.
Självklart så är det jag som också sköter om alla sysslor omkring hästen själv.
Jag tycker det är otroligt skönt att sköta allting själv, att inte behöva känna sig beroende av någon annan och att bara kunna köra sitt eget race.

Så för att kunna köpa häst och hålla häst så måste jag jobba.
Så jag jobbar för tillfället dubbelt, både på Ica och Mc´donalds. Det är sällan jag är ledig på helgerna eller på loven. Jag arbetar även efter skolan. Men detta stör mig inte, jag gillar att jobba. Det som sporrar mig till att kämpa vidare och det som håller min motivation vid liv. För det är ju tack vare mina jobb som jag kan ha häst. Det lönar sig i slutändan eftersom det gör att min dröm kan vara verklig.

Att köpa häst har förändrat mitt liv på många olika sätt och vis, inte nog med att jag nu kan utbilda och utveckla min egna häst på mitt egna sätt, så har jag fått lära mig ta ansvar.
Att lära mig ha ansvar över min ekonomi, lära mig prioritera, hålla rutiner, men viktigaste av allt att ha ansvar över ett annat liv. Min handlingar påverkar, jag måste ta ansvar över att sköta om hästen, betala räkningar och gå till jobbet. Skulle en bit försvinna så skulle det inte heller vara möjligt för mig att ha häst.
Mina föräldrar betalar inte en enda krona till mig för att jag skall kunna ha min häst. Vilket jag är glad över, för tack vare att jag fått sköta allt själv så har jag lärt mig att uppskatta värdet i saker och värdet i det man gör. Att allt faktiskt är möjligt om man bara vill och försöker.

Att jag för två år sedan skulle veta att jag idag skulle stå som ägare till min andra häst, var då bara en dröm långt borta. Men nu står jag här som hästägare till min andra häst och kan stolt säga att jag har lyckats.

Men någonstans mitt i allt kaos måste man hitta en balans, en balans där man känner att man hinner med alla delar. Och det är precis vad jag har gjort, tack vare att jag lärt mig att planera och organisera min vardag får jag på något sätt alla delar att passa ihop.
Jag lever under en ständig press från både arbete, skola ,familj, vänner och pojkvän. Där man skall hitta med allt och alla. Pressen jag lever under får mig att må bra, den gör mig effektiv utan att stressa mig.
Visst kan man bli stressad och ibland rasar allt samman, men det blir så ibland.

Så hur hittar man då en balans i vardagen?
Visst kan man planera och organisera och planera ännu mer för att få ihop sin vardag men ändå inte hitta en balans.

Men jag tror att det handlar om prioriteringar, man behöver prioritera det som är viktigt för en själv och det som får en att må bra. Men även dessa prioriteringar måste vara genomtänkta och under ansvar.
Jag prioriterar högt min häst vilket gör att jag samtidigt måste prioritera mitt arbete. För utan mitt arbete så kan jag inte ha häst. Samtidigt som jag prioriterar skolan eftersom jag i framtiden skall kunna ha arbetet jag vill utan att känna att mina betyg från skolan hindrar mig.
Sen prioriterar jag även min pojkvän och familj, det är dom som får mig att må bra och som får mig att släppa all stress när man väl kommer hem.
Så igenom att prioritera det som är viktigt för en själv i livet och att göra allt i en lagom mängd tror jag att man skapar balans i vardagen.
Man behöver inte överarbeta och överdriva allt mer än nödvändigt.

Inget är omöjligt om man bara vill det tillräckligt mycket och försöker.


Likes

Comments


​Idag gör vi ett nytt försök till att hoppträna och klicka lite fler hoppbilder innan vi åker hemåt igen. 
Har varit 9 roliga men intensiva dagar, så ska bli skönt att komma hem och landa igen. 
Som man brukar säga "Borta bra, hemma bäst" 


Likes

Comments