Postad i: Prästatorps Golden Bar Wixy, Vardagstjöt

Ber om ursäkt för den hemska kvalitén, ursäktar med att det är screenshots från videor... Men kolla!!! Hindret på bilden ligger på 70&80 cm, men vi tog oss över hela 90 cm idag! Det här med höjder i hoppning är ju relativt oviktigt, men för mig som hopprädd så kändes det helt overkligt. I dressyrsadel & repgrimma, vem hade trott det? Inte jag iallafall, hahah!

Det gav mig iallafall mersmak, det hade varit jättekul att faktiskt hoppträna på riktigt för någon duktig tränare.

Fokuset just nu ligger dock på att ta sig igenom skolan, nästa onsdag slutar jag... Alltså är det bara 4 skoldagar kvar, äntligen!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Postad i: Outfits & utrustning, Tankar & åsikter

Att lita på sin häst. Ett begrepp som många använder, men vad innebär det egentligen att lita på sin häst? Kan man någonsin det? Hästar är ju trots allt flyktdjur, men de är också flockdjur. Blir du deras flock och visar att de kan lita på dig i situationer där de vill fly - kan du då lita på din häst så som den litar på dig?

Min tanke bakom mitt förhållningssätt till min ponny Wixy och hästar i allmänhet är att jag ger dem tillit. Så mycket det bara går, utan att det blir problematiskt eller farligt på något sätt. Tillit för mig kan vara allt från att kunna leda hästen till hagen utan problem till att rida utan utrustning på en öppen äng. Det finns såklart olika stadier av tillit, och det mesta kan bara uppnås via kommunikation och bevis på att hästen kan lita på oss. Eftersom vi inte kan säga verbalt att vi litar på hästen måste vi visa det på andra sätt. För en tävlingsryttare kanske det är att visa att hindrena inte är farliga eller att dressyrstaketet eller domarbordet inte är hästätande monster, men för en vanlig hobbyryttare kan det vara att visa att brevlådorna på uteritten inte har onda avsikter eller att det där hörnet i ridhuset faktiskt är precis som de andra tre. Miljöträning är perfekt för det! En väl miljötränad häst är en trygg häst och en miljötränad ryttare är en trygg ryttare. Miljöträning skapar tillit och en tryggare och roligare vardag.

När det kommer till Wixy så miljötränar vi hela tiden. Varje gång det dyker upp något läskigt ska vi nosa, inspektera & gärna skrapa lite på det farliga. Det syns hur hon växer för varje gång hon inser att saker & ting inte är så hemska som hon trodde! Numera är hennes första inställning i de flesta situationer att inspektera istället för att fly, vilket gör mig så himla stolt.

Att ge hästen tillit är en ganska läskig sak. Det finns en risk att man litar för mycket och då kan det gå illa, men personligen tar jag hellre den risken (självklart inom rimliga ramar) och får tillbaka tusenfalt än att inte våga. Ett bra konkret exempel har t.ex. med utrustning att göra. Många känner sig tryggare när de har ett bett i munnen på sin häst, det känns mer kontrollerat. (Side note: är det verkligen det? Hästen kan ju tekniskt sett bara skita i smärtan & obehaget som bettet ger & kasta av sin ryttare ändå) I vissa fall kan det hända att när hästen springer iväg och sticker slänger de in ett skarpare bett. Räcker inte det så åker gramantygeln på. Det där säger jag, och många med mig, att det är fel. Börjar hästen sticka när den t.ex. ska hoppa - träna bort det då! Ta hjälp av någon som är duktig, hitta passande övningar, fråga om hjälp! Det finns så mycket kloka och duktiga hästmänniskor som kan hjälpa till, istället för att slänga in ett pessoabett & vara nöjd för att hästen "lyssnar". Faktum är att när man byter till skarpare bett så anspelar man på smärta. Det känns säkert inte jättebekvämt att ha en metallbit i munnen, men om den konstrueras att trycka på lanerna eller upp i gommen eller whatever så är det klart att det gör ont! Klart hästen lyssnar när man skadar den. Ingen vill ju bli utsatt för smärta! Jag hatar matte, men hade min mattelärare satt ett bett i munnen på mig och dragit till varje gång jag haft fel eller slutat göra det jag ska hade jag också gjort mitt yttersta för att få obehaget att sluta. Det finns så många ryttare som älskar sina hästar, eller åtminstone säger att de gör det, men ändå rider på skarpa bett. Älskar du din häst finns det bättre sätt att rida den på! Jag säger absolut inte att man ska slänga på en repgrimma eller halsring för sakens skull, men att byta till ett mildare bett och ta hjälp för problemen som bettet "löser" (i själva verket bara döljer) är en superbra start. Självklart finns det duktiga människor som kan hantera de skarpa betten & rider med en mjuk & snäll hand men eftersom de är så duktiga borde de kunna rida sina hästar utan de betten också. Så jag ser ingen riktig ursäkt egentligen. Det kanske finns specialfall - berätta gärna för mig isåfall!

Nu till Wixy som exempel: När hon kom till mig i jaunuari var hon lite hysterisk. Sprang på som sjutton & hade sig, det var inte alltid man satt helt säkert i sadeln. Jag red på ett tredelat bett med sötmalm & kopparmitt. Senare köpte vi ett anatomiskt tredelat, det såg ut som ett vanlig tredelat fast med de yttre tredjedelarna lite böjda för att ligga bekvämt i hennes mun. Det finns tillochmed ett inlägg här på bloggen där jag diskuterar bett och på riktigt funderar på ett typ kimblewick-bett. Detta är bara ca 6 månader sedan! Jag red på bett fram tills någon gång den sommaren då jag fick för mig att börja rida utan träns helt. Det gick jättedåligt, Wixy fattade knappt alls och jag visste inte hur man gjorde. Numera, efter mycket velande fram & tillbaka med bett & inte bett, kör vi på repgrimma. Först vågade jag bara ge henne tilliten som kom med repgrimman i manegen, sedan ute på gräsbanan och numera hela tiden. På uteritter, under dressyrjobb i manegen, när vi tricktränar & leker. Det känns som att Wixy, särskilt på uteritterna, förstår förtroendet hon fått med repgrimman & hon tar det på största allvar. Hon lyssnar jättefint på allt jag ber om, även om hon kanske helst av allt vill explodera i en bockserie & dra iväg i full galopp.

Det är lite ge & ta har jag insett. Jag är bara 17 år gammal, men jag har 13 år bakom mig i hästsporten och jag har mycket erfarenhet av olika vinklar på ridning och hästhantering. Wixy har lärt mig allt jag kan om relationen till hästen. Ridningen sitter i ryggmärgen på mig, men kommunikation, vänskap och tillit förstår jag bättre tack vare Wixy. När jag ger henne min tillit, vågar rida ut i bara repgrimman & litar på att hon stannar i boxen när jag lämnar dörren öppen så visar hon gång på gång att jag kan lita på henne. Det gör också att hon litar på mig mer. Jag märker av det tydligt när jag pratar med andra som också hanterar Wixy, så som de beskriver henne är hon en helt annan häst. Eller så kanske det är jag som bara vill se den ljusa sidan av min älskade lilla rödvita ponny. Hon kan ju vara en riktig skitunge när hon vill.

Det är också litegranna det fina med att ha tillit mellan dig själv och din häst - de blir så mycket mer färgstarka. De vågar visa om de har en dålig dag, men de ger dig också sina finaste dagar och bästa minnen. Deras personligheter växer och man får möjligheten att lära känna sin häst på ett helt annat sätt. För det är ju trots allt för hästarna vi gör det här - eller hur?


Likes

Comments

Postad i: Outfits & utrustning, Prästatorps Golden Bar Wixy, Tankar & åsikter

Äntligen har jag ju min tömkörningsgjord! Från & med nu blir det tömkörning 1-2 ggr i veckan beroende lite på hur vi planerar upp det. Det känns så himla kul att kunna komma igång med det igen!

Funderade lite idag på väg hem från skolan hur jag skulle lösa tömkörningen. Jag är inte ett jättestort fan av bett, då det finns andra alternativ som fungerar precis lika bra. Jag rider i princip alltid med repgrimma, oavsett vad vi gör (dressyr, hoppning, uteritt) då det fungerar super. Repgrimman är däremot tyvärr ganska svår att tömköra i.. Dessutom ville jag ha något mildare då det är svårt att vara riktigt finkänslig när man tömkör. Skulle Wixy dra iväg i en bockserie vill jag inte slita henne i munnen ifall hon hade bett eller behöva slita i repgrimman eftersom den som sagt är skarp. När hon drar iväg har jag ju inte så mycket kontroll så det blir oavsiktligt att jag drar i tömmarna när hon springer ifrån mig.

Lösningen på problemet insåg jag ju redan satt på huvudet på henne när jag hämtade henne i hagen! Hennes vanliga grimma. Det funkade hur bra som helst! När jag vill att hon ska sänka nacken/gå i form/stanna ber jag ju om det via tryck på nosryggen med grimman, och hennes vanliga grimma är ett milt & snällt alternativ som funkar perfekt vid tömkörning! Den har fleecefoder i nos & nackrem, men problemet var att den på sidorna liksom skavde in i pälsen. Så jag ringde pappa som tur nog var på granngården & bad honom köpa ett nosludd med kardborre som jag klippte på mitten & satte fast på sidostyckena på grimman!

Så idag har varit en problemlösningsdag, men jag kunde inte vara mer stolt över Wixy & hur snäll & duktig hon är trots alla mina upptåg & experiment! Dessutom fick hon busa av sig i snön i paddocken tidigare, ingen var lyckligare än Wixy då!

Så det har varit en underbart snöig dag, verkligen! Det enda som var riktigt tråkigt var att jag behövde åka hemifrån imorse, hade mycket hellre bara varit hemma & njutit av vädret & hängt i stallet! Men man kan ju inte få allt ;)

Likes

Comments

Postad i: Vardagstjöt

Godmorgon!
Måndag morgon & jag är inte jättepepp på dagen tyvärr. Går endast från 9:30-12:00 & sedan åker jag direkt till mormor & efter det vidare till stallet. Wixy ska tömköras (tömkörningsgjorden ska invigas!!!) och alla grejer ska göras som vanligt. Dessutom är det snö ute!!! Ingen är lyckligare än jag över detta.

Igår red jag ut med en tjej i stallet & vi fick verkligen smaka på snöstormen som skulle komma... Jag hade varken termobyxor eller vinterjacka då det bara hade regnat litegrann på morgonen innan jag åkte till stallet, & dum som jag är tänkte jag inte på att jag hade både byxor & jacka i stallet. Men det gick bra ändå, trots frusna händer & lår samt snöstyltor på hästarna. Ska kolla Wixy lite extra idag så att hon rör sig helt rent då jag blev orolig igår. Håller tummarna!

Så det ska bli min dag, sedan när jag är hemma vid 17 så blir det engelskaplugg & vila, då jag har en låååång tisdag framför mig.

Vi hörs senare, hoppas ni får en superfin dag!

Bästa Wixy från i somras <3

Likes

Comments

Postad i: Outfits & utrustning

Kolla kolla kollaaaaa!!

I onsdags kom pappa hem från jobbet med en liten överraskning... En tömkörningsgjord! Med tömmar & svanskappa & hela köret. Jag är sååå himla glad!! Dessutom hade han fyndat lite annat kul, bland annat en massageborste, lädertvål & nya bakbensskydd.

Världens bästa pappa!

Likes

Comments

Postad i: Prästatorps Golden Bar Wixy, Sjukdomar & hältor, Vardagstjöt

Godkväll! Idag har jag varit hemma från skolan då jag kände mig riktigt dålig imorse, med halsont & illamående osv men nu har jag inte lika ont i halsen efter att ha knarkat halstabletter och vilat massor.

Kvällen spenderades sen i stallet. Pappa hämtade mig vid 4 och sen åkte vi till stallet för att möta upp Ellen & Moa, och vid 16:30 kom veterinär-Anna. Hon kände på Wixys rygg på gången, sedan tog jag in henne & longerade henne en stund så att Anna kunde kolla på ryggens rörelser. När det var klart satt jag upp & red en stund och när Anna tyckte det räckte gav hon oss ett besked;

Wixy är friskförklarad!!! ❤️❤️❤️❤️❤️ Annas kommentar var tillochmed ”jag blir nästan tårögd för det syns hur mycket jobb du lagt ner på det här och du sitter på i princip en helt annan häst, du har verkligen tagit till dig uppgiften & genomfört den på bästa möjliga sätt” vilket såklart gjorde att tårarna sprutade på mig. Shit vad jag har gråtit glädjetårar idag! Har ju nästan oroat ihjäl mig för att jag inte har varit tillräckligt bra, ridit tillräckligt mycket och på rätt sätt osv men det har ju verkligen varit 100%. Jag kan eventuellt vara världens lyckligaste tjej just nu.

Så nu är det bara att tuta & köra! Träna träna träna och göra allt kul man kan tänkas hitta på, kanske tillochmed åka på en pay & ride nästa år? Allt känns liksom möjligt efter detta.

Anna tyckte också att hon av detta fått ett helt annat steg med mycket mer register och möjlighet att öka gångarten utan att byta till en högre, vilket kändes fantastiskt i mitt dressyrhjärta. Trots att jag nuförtiden i princip bara rider i repgrimma så går det faktiskt att rida ordentlig dressyr. Blir ju lycklig i hela själen. Älskade, älskade häst ❤️

Likes

Comments

Postad i: Prästatorps Golden Bar Wixy, Vardagstjöt

Livets mest närgångna ponny hahahahah <3

Nu sitter jag på tåget påväg till skolan efter en snabb sväng i stallet för att lämna lite saker jag behöver i eftermiddag men som jag inte kan ha med mig till skolan.

Smugglade även med en morot hemifrån så Wixy var mer än nöjd, haha! Idag slutar jag 12 så jag borde vara i stallet vid typ 14:15. Lillsyrran Moa dyker upp någon gång runt tre så jag får förhoppningsvis lite hjälp med mockningen & höpåsarna! Ponnyskrutten ska ridas igenom inför morgondagens veterinäråterbesök, om ridningen sker i manegen eller paddocken återstår att se. Förhoppningsvis paddocken då det är jättefint väder! Men det beror på underlaget främst.

Nu blir det skola i ett par timmar, vi hörs senare! Kraaaaam!

Likes

Comments

Postad i: Prästatorps Golden Bar Wixy, Outfits & utrustning, Vardagstjöt

Lyckan när det här söta nyllet mötte mig i hagen imorse <3

Godkväll! Söndagar brukar oftast vara rätt ångestfyllda för mig men idag har varit ett underbart undantag. Jag har haft en så himla mysig dag i stallet & har dessutom hunnit plugga psykologi, städat mitt rum & packat inför morgondagen.

Dagen började imorse med att jag gick upp, käkade frukost & vid typ 10-tiden var vi iväg. Jag & min yngsta syster Moa skulle till stallet, Ellen skulle till kyrkan för konfa & mamma & pappa skulle till Porthälla Scoutkår för julmarknad. Så jag & Moa grejade i stallet i ett par timmar innan vi mötte upp Lisa & Elisa som jag skulle rida ut med! Wixy var skitpigg och ganska stressad då hon inte fick röra på sig något mer igår än att åka transport & stå i hagen, så hon var överlycklig över en uteritt. Vi var ute i nästan två timmar! Det började sådär med en taktande & hetsig Wixy men slutade med att jag kunde skritta hem på långa tyglar i lagom takt. Efter att hon fått lägga i gasen på grusvägarna var hon lugn som en filbunke!

Dessutom provade jag mitt senaste experiment idag... Jag rider nu för tiden i princip endast med repgrimma. Det funkar superbra och både jag & Wixy trivs jättebra med det. Jag använder min repgrimma typ som ett hackamore/sidepull, alltså har jag kontakt i tyglarna när jag ber henne svänga/sänka huvudet/ställa åt något håll etc. Men idag kände jag inte för att bara rida i repgrimman då den, trots att den funkat super hittils, inte är det som Wixy är mest van att ridas på. Hon har ju gått med bett i munnen när hon ridits ända sedan hon var liten. Så därför fick jag experimentera lite så att jag skulle få det som jag vill ha det! Det blev alltså så att jag red med både träns & repgrimma, vilket funkade super. Dock hade jag ju två tyglar, men det var inga problem. Tyglarna som gick till tränset hängde egentligen bara där hela ridturen, men det var skönt att känna att man hade den ”livlinan” som jag vet att hon lyssnar på.

Bästa, bästa ponnyn! Herregud vad jag älskar henne.

Såhär såg det ut!

Jag är jättenöjd med dagen, det har varit supermysigt. Imorgon ska jag till stallet igen, antingen rider jag i paddocken eller så blir det manegen för vår del! Jag slutar vid 12 så jag är nog i stallet vid 14. Det ska bli jättekul!

Vi hörs imorgon, sov gott!

Likes

Comments

Postad i: Prästatorps Golden Bar Wixy, Vardagstjöt

Nu står Wixy i säkert förvar i boxen i det nya stallet, och jag sitter hemma i soffan och tänker tillbaka på dagen.

Vid 12-tiden idag åkte vi med transporten bakom bilen till det gamla stallet för att packa ihop oss och säga hej då. Det tog oss nån timme att packa ihop allt, och sedan hämtade jag in Wixy för att göra iordning henne för resan.

Vi gjorde lite fel när vi skulle lasta då vi bytte person som lastade. Det är vanligtvis jag som lastar men vi tänkte att Ellen skulle lasta idag vilket var dumt då Wixy inte var jättesugen på att åka transport då torsdagens veterinärbesök innehöll ca. 2 timmar i transporten. Men vi bytte bara så att jag lastade istället och då tog det en stund, sen gick hon på transporten utan några större problem.

Sedan bar det av till nya stallet! Wixy gnäggade högt i transporten när vi kom fram, vi lastade ur henne och hon var lite stressad av alltihopa. Men hon gick rätt ut i sin nya hage & sen var det inget mer med det. Under tiden när Wixy gick i hagen så packade vi upp allt, och sedan när det blev mörkt fick hon komma in. Jag & min yngsta syster Moa hängde kvar i stallet & rullade ihop lindor, grejade, sopade & bara klappade på Wixy. Sedan kom Lisa, stallägaren, och vi pratade med henne, jag tog ut Wixy i gången och borstade lite samt flätade ner hennes man så att den kanske har lagt sig ner lite imorgon.

Moa fick borsta på två av Lisas hästar, och sen bara hängde vi tillsammans i stallet fram tills att mamma hämtade oss. Vi var hemma vid 19-tiden, så idag har det blivit typ 7 timmar stall. Mysigt, men kallt!

Anledningen till stallbytet är främst att Wixy inte funkar på lösdrift just nu. Hon har blivit aggressiv mot andra hästar och det är något som inte riktigt stämmer, så vi valde nu att flytta henne till ett stall med box. Dessutom finns det bättre träningsmöjligheter här då det inte finns en verksamhet som tar upp ridhuset på eftermiddagar & kvällar! Att det dessutom finns både paddock samt ridhus & massa fina ridvägar är en dröm. Det känns så himla kul!

Självklart känns det hur tråkigt som helst att lämna alla fina människor på Tjuvkil Mellangård, men nu börjar ett nytt kapitel i både mitt & Wixys liv vilket känns jättebra. Det gäller att tänka positivt så mycket det går!

Förhoppningsvis blir det här också en nystart för bloggen, vi får se hur det går! Det är kaos i skolan också med hur mycket prov & inlämningar som helst nu innan jul, men jag ska göra mitt bästa. Vi hörs senare iallafall, kram på er!

Likes

Comments

Postad i: Prästatorps Golden Bar Wixy, Sjukdomar & hältor

Precis när man tror att det här ^ söta nyllet är igång igen så man kanske kan få någon ordning på detta någon gång, fuckar allt upp sig igen. Fan också! Hon hamnade i bråk i hagen & fick sig några ordentliga sparkar på benen samt ett rätt djupt sår på kotan. Just nu står hon bandagerad men det ska hon helst inte göra särskilt länge till, då jag vill att det ska få läka av sig självt utan bandage & utan att det ska bli instängt liksom. Det är fan skit det här alltså. Men med lite tur är hon igång snart igen, hoppashoppashoppas! Värre är det med den andra hästen som hon bråkade med, hon ska sova på kliniken hela veckan & så ska de bedöma om det blir typ 6 månaders boxvila eller inte... Så sjukt tråkigt, är jättebesviken på Wixy som inte kan hantera andra hästar men också i ärlighetens namn lite undrande kring varför hon ens skulle gå i hagen med dem, när hon tydligt hade gjort utfall mot de andra hästarna när de ledde ut dem till hagen... Men det var ju inte mitt beslut tyvärr.

Så just nu känns det inte lika euforiskt som i det förra inlägget. Dessutom åker jag till Stockholm imorgon och kommer inte hem förrän på lördag... Jag får bara hoppas att Wixy håller sig i skinnet så att resten av familjen kan hantera henne. Vill helst inte åka helt ärligt, det känns inte bra att lämna allt såhär.

Aja, det var dagens deprimerande uppdatering. Vi hörs senare, ta hand om er & kom ihåg att en olycka kan hända när som helst!

Likes

Comments