View tracker

Lördag 17/9 2016- gick vi lös på The Box. Det var bubbles and brunch på schemat och JA vilket vinnande koncept. Redan 09.30 skålade vi in dagen med billigt vin och höga förväntningar.

Medan resten av världen levde vidare hängde vi inne i The Box mörka utrymmen och upplevde allt från shower till dans som vi aldrig skådat förut. Att lämna klubben med hakan nere vid fötterna är ett faktum. I do understand the kameraförbud.

Mer då. Vän från Sverige hoppade på Londontåget och hängde i stan över helgen. Shopping. Mat. Vin. Livet?
Gud, vad trevligt det är att umgås. !Vänner!-är livet.

Kortfattat, livet i London rullar på. Jag har kul. Sjukt jävla kul.

Just nu är jag trött, har lite hemlängtan och överväger att plåstra om mina små sår med en brugare. Det har liksom blivit en del av mig, burgarna. Hamburgaren och jag. Finns det något som känns mer rätt??

Jaja. Jag ville bara kika in och säga hej. Kul att många läser, tråkigt att jag inte uppdaterar. Jaja.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Söndag kväll och ännu en helg har passerat in The City of England. Jag undrar vad som händer med tiden? Hallå var vi inte nyss i Augusti? Är det mjöligt att jag är för uppe i ruset? Halva September har snart passerat och om en kvart kommer tomten, typ? Men jag tackar och tar emot, särskilt de senaste dagarna, som har varit ovanligt gråa och sjuka. Då får tiden gärna swisha snabbt. Inte gör det mig något.

Jag är uppe i en ganska jobbig diskussion med mig själv huruvida jag vill att det här året ska bli. Ena delen av mig vill få det överstökat, kvickt och oskatt. Att få flyga till Sverige och vända blad. Tjoff tjoff.

Men samtidigt, let's be honest, jag gör det här av en anledning. Jag vill ju få ut så mycket som möjligt och ta vara på alla möjligheter. Det är ju ändå bara ett år. Med tanke på mitt tidsperspektiv på sistone så borde det gå fort.

Eller? Fort?

Nu hamnar jag där igen, jag vill att det ska gå fort. Jag vill ha kakan och äta den också. Alma, du måste lära dig att kompromissa med dig själv. Omg.

Jag glömmer av hur man är personlig såhär, i skrift. Mina tankar går som taggtråd i mitt huvud och därför tänker jag nu låta huvudet och kroppen vila. Tack och godnatt. Jobbvecka nr.2 börjar i morgon. Hey ho, let's go.

Likes

Comments

View tracker

I morse vaknade jag och Adina tillsammans med resten av London till ett strålande väder. 25 grader i skuggan och en luftfuktighet som får alla att torka svett från pannan. Uttrycket -staden kokar- är verkligen ett faktum.

Tillsammans åkte vi in mot Tottenham Court Road för att uträtta ärenden, sluka en burgare på Shake Shack och plöja lite shopping på Primark.
Slutar inte imponeras av den butiken. Även fast mitt hjärta inte riktigt står för den massproduktionen och de arbetsvillkoren som existerar inom budget-shoppingen så har jag tagit ett beslut att se igenom fingrarna. Jag har diskuterat med mig själv och kommit fram till att vara ego. Jag står inte för det och jag skäms. Men för att se till mina egna förutsättningar för tillfället så tänker jag svika hjärtat och konsumera mera. Längtar till den dagen jag är mogen nog att avstå.

MEN! Som jag skrev, imponerad! Utbudet levererade mycket trend med även mycket stil. Uppskattas! Shit vad jag kommer spendera pengar...

Likes

Comments

Vi åt pasta, drack vin och öppnade upp våra hjärtan. En måndag. I London. Här bor vi nu. Det är fortfarande lika svårt att ta in.


Tack London för att du ger mig en tankeställare, tack för att du ger mig nya fina relationer, tack för att jag får bli erfaren dig. Love you.



...och tack zizzi'S för den klockrena pastan, på återseende.

Likes

Comments

Ja, jag gjorde det igen. Drog iväg. In i det sista kämpade jag med att packa ner hela mitt liv i en väska med maxvikt på 20kilo. Inte lätt. Med tre kilos övervikt lämnade jag en fantastisk sommar bakom mig och slängde blicken mot nya äventyr. Jag ville åka, men jag ville inte lämna.

Fyra dagar efter avfärd. Jag sitter på golvet i mitt nya rum, dricker en kopp "night-time-tea" och funderar på om det faktiskt gör någon verkan.
6.30 ringer klockan för uppstigning och jag ska beta av min första dag som Au-pair.
Det som lockar mest är FaceTime-funktionen på messenger. Jag vill bara prata med alla mina nära och kära, hålla mig uppdaterad och vara delaktig. Men verkligheten kommer ikapp. Jag är här nu, London är min verklighet och hemma finns alltid kvar.

Om jag trivs? Om jag hittat rätt? Om familjen är trevlig? Om det känns ok?

Ja.
Ja.
Ja.

Jag är lite tagen över hur smidigt allting har rullat på. Ända sedan jag landade på Stansted AirPort sent i onsdagskväll har jag undrat vad haken är. När får jag regelboken droppad på näsan? När är det dags att panikgråta av hemlängtan? När vänder lyckan?

Sanningen är. Jag trivs så jävla bra. Jag älskar allt med mitt nu. Allt.

Det finaste av allt då? Det är att jag får dela denna här upplevelsen med min bästa vän. Jag tvivlar inte en sekund på att vi kommer ha den bästa tiden i livet.
Du och jag Adina.


Hallå London? Bring it.

Likes

Comments

Det var sista juli och vi allihopa höll tummarna för att vädret skulle ge med sig. Yr.no sa regn, Klart.se sa regn, vi sa femtioårsfest, rödvin och länge leve sommarkväll. Vi vann över väderapparna och vad som nu har visat sig varit sensommaren levererade en fantastisk kväll. Vad händer egentligen med årstiderna? Har vi hösten runt knuten eller är det bara någon som försöker få oss att uppskatta det vi har? När vi väl har det? Jag lovar på heder och samvete, att alltid, oavsett, aldrig ta något föregivet, om jag bara kan få en sista vecka med hetta, nattbad och kolgrillar. SNÄLLA!!!


Det är väl något alldeles speciellt med födelsedagsfiranden? Det finns en känsla i luften som inte går att sätta fingret på. Människor är uppklädda, bord är dukade, mat finns i mängder, alla skrattar, barn får gräsfläckar på knäna och ungdomarna trivs med att få bestämma sin egna ålder. Att dricka vin under äppelträdet eller att sitta i mammas knä i korgstolen. Det är så charmigt, livet ändå.


Senare mot kvällen drog ungdomarna iväg på fest. Det är vår sommar, vi kan alla knep, vi vet hur man gör. Vi vet exakt vad som ska göras för att få ut så mycket som möjligt av sommaren och staden.

Jag har aldrig,
Sanning eller konsekvens,
Halmstad Crush,
Nagelack,
Klackar,
och tio ombyten.

Men som vi alla vet, natten är inte bara barnet och tillslut är det bara att svälja sin ipren, vicka i sig vätskeersättning och inse att livet går vidare.

Nu lever vi vidare i en vecka till, sen går helgen på repeat, det vet alla, så det är liksom ändå värt det.

Ännu en vecka + helg har passerat och tro mig, jag älskar hur dagarna flyger förbi i hast. Jag villl bara ha mer av allt, vill inte stanna tiden, vill göra så mycket som möjligt. Låt mitt liv maxas, helst tillsammans med alla mina vänner. Nu och för alltid.

Likes

Comments

I torsdags tog jag, tillsammans med en vän bästa beslutet att smygstarta helgen. Vi packade in badkläder, sängkläder, tjocktröjor och vin i bilen, sen styrde vi kosan mot Dalarnas finaste Leksand. Halvvägs gjorde vi vårt första stopp. Vi hälsade på vänner i stuga! Dukade upp med lunch och njöt av att vara i skogen, vid vattnet, i solen. Sommarn i Dalarna är idyll.

Efter någon timme tackade vi för oss och fortsatte vår lilla resa mot skogarna.

Jag behöver inte ens skriva att vi hade en fantastiskt kväll, man förstår liksom det när man ser bilderna.

Vi sov som små barn i en sval stuga med tystnaden utanför dörren. Att man alltid sover så gott på landet, varför är det så?

Efter en god natts sömn tog vi tag i dagen med en kopp kaffe och ett svalkande dopp, ändå inte helt fel. Njöt av lugnet i några timmar innan vi drog oss vidare mot civilisation och wi-fi.

Inne i Leksand hamnade vi på Colorama och jag har nu insett hur mycket tapeter och färg spelar roll i mitt liv. Materiell lycka!


Resterande dag har bestått av grill och mys och häng och trevligt sällskap.

Jag vet inte om jag älskar allting lite extra just nu. När kvällarna blir mörkare och luften kallare, det går liksom redan mot höst och bara några få blinkningar bort sitter jag på ett plan till England.
Ändå värt att älska lite extra.

Likes

Comments

Att komma hem från Asien var ganska deppigt. Hoppade på kryckor i tre veckor på svensk mark och haltade sedan vidare i ytterligare tre. Gjorde ett tappert försök att börja jobba, det slutade såklart med att jag fick hänga mer hos sjukgymnasten än på jobbet.

Sen kom sommaren och Midsommar knackade på dörren.

Sekunden efter midsommar stod Bråvalla på schemat. Vi lassade bilden med 4,5or, korv och våtservetter. Jävlar vilken festival.

Efter Midsommar-Bråvalla-Ruset behövdes en dags rehab i Dalarnas finaste Leksand. Mat och sällskap, vad annat behöver man.

​Resterande sommardagar har bestått av sol, mat, alkohol, party, bad, min favoritkombo blå och vit, promenader, kärlek och skratt. Exakt så som man vill att sommaren ska vara, så är och har min sommar varit, på pricken. 
Tack och lov är det inte slut på det roliga än, en månad är kvar av dels sommaren och dels min sista tid i Sverige- på ett bra tag.

2016 part 3 kommer bli en ny erfarenhet i mitt liv som drar igång om en månad. Byebye Sweden, Hello London! Packar och drar, det känns bra nu! Jag är taggad!!!

Likes

Comments