Backpack på Kanarieöarna

Gokväll! Jag har hunnit med en hel del sedan det senaste inlägget, men jag fortsätter där jag sist satte punkt.

Onsdag förra veckan var min sista heldag på Fuerteventura. Jag, Rose och Katrin från Schweiz hade planerat dagen innan att vi skulle hyra en bil och dra iväg på jakt efter fina stränder och härliga vågor. På onsdag morgon mådde jag ungefär som en påse hundskit, och skulle i vanliga fall ha stannat kvar i sängen hela dagen. Men jag fick feeling, packade väskan och drog på mig ett leende. Det var när vi skulle hitta en bil att hyra som käpparna sattes i hjulen. Det verkade vara tomt på bilar överallt. Tillslut hittade Katrin en liten, liten skrutt som vi just kunde rymma oss själva i och två brädor ovanpå. Vi svängde förbi ett supermarket och handlade med oss mellis. Jag köpte en glass, som blev dagens första och sista mål, när kroppen vägrade inta något annat.

Första stoppet blev Playa del Moro en bit söderut längs öns östkust. Ett väldigt klart och turkost vatten, som sköljer över en ljus och finkornig sandstrand. Sagolikt! Vågorna var inte alltför stora, men till en början perfekta för oss tre nybörjare. Vi delade på de två brädorna som rymdes på biltaket, och turades om att fånga vågor ute till havs. Mycket mer än så hann vi inte under onsdagen, men det var trots brist på energi väldigt roligt! När jag kom hem till huset föll jag ner i soffan och stannade där några timmar.

Med spännremmar kors och tvärs i bilen.

Rose, jag, Katrin.

Katrin bakom kameran, jag på väg ner i vattnet.


Morgonen efter gick jag och Rose ner till hamnen för att köpa mig en biljett som skulle ta mig från Fuerteventura vidare till Lanzarote med färja. På väg tillbaka till huset stannade vi till på ett litet torg där en man spelade banjo medan vi hällde i oss varsin drink. En Bloody Mary för Rose, och "en sån där smoothie man brukar dricka hemma", med blåbär, banan och hallon till mig. Den var säkert jättegod, men jag hade inte sån lust med kost och föda den dagen heller, så det var väl mer tvång än vilja när jag beställde den, haha.

Efter det; hem och packa. "Mitt pass är borta!". När jag kom till Fuerteventura och tänkte att jag inte skulle behöva det åtminstone innan jag lämnade ön, så gömde jag det så pass bra att jag själv inte kunde hitta det nio dagar senare... Men jag fann det, tillslut. Jag fortsatte packa. "Mina glasögon?!". Ja, de har jag än inte hittat, och eftersom de inte följde med mig från ön, så lär de förmodligen inte hänga med hem till Sverige heller. Tur att materiella ting går att köpa nytt, värre vore väl ändå om min högerarm blivit kvar där nånstans.

Halv fem på eftermiddagen började jag knalla ner till hamnen igen för att vänta på båten som skulle ta mig vidare. Jag törs ju inte påstå att jag var super-pepp på att gunga fram på färjan när kroppen inte var i toppform. Ombord var det blåsigt och jag var sjösjuk, men jag tog mig till andra sidan, till Lanzarote. Det var inte bara pest och pina att resa på havet, det var en kul upplevelse med vackra vyer, och kul att göra något annorlunda. Jag är bra på att resa med flygplan. Jag somnar direkt när jag spänt fast mig, sover nästan hela resan, och vaknar upp vid landning. Men det var ändå trevligt att prova på andra metoder att ta sig mellan äventyren.

Hejdå till Fuerteventura!

Lanzarote långt borta.

Isla de Lobos.

Närmar oss Lanzarote i skymningen.


Jag tog taxi från Playa Blanca där färjan stannade, till hostelet högre upp på öns västkust. När jag hade fått ordning på mina grejer, kom Nicolas från Frankrike och Angela från Holland tillbaka till huset. Nicolas lagade en supergod pesto-pasta med kyckling och grönsaker till middag, och bjöd oss andra två. Sedan dess har jag kunnat äta som vanligt igen.

Laura som äger hostelet och en surf-skola tillsammans med sin man Roberto, frågade om jag ville ta min första lektion redan dagen efter. Det kändes mastigt efter en lång dag, men vila kan man göra i graven tänkte jag.

Så första dagen på denna ö gick åt att till fots ta sig till närmaste supermarket, i grannbyn 3 kilometer härifrån, för att inhandla välbehövligheter. Tidigt på eftermiddagen liftade jag ner till samma by igen, för att där prova ut våtdräkt och packa bräda. Det var min första lektion i surfing, och eftersom det bara var jag och Jorgé i gruppen den dagen, var det lättare för coachen att se och hjälpa oss mer. Det var inte för mycket folk i vågorna, och vi surfade ännu när solen började gå ner och färga klipporna vid vattnet orangea. Underbart! Den natten sov jag gott.

Vägen till Playa de Famara, där vi surfar.

När solen gått ner och några lätta moln dragit in över Famara.


Även i lördags stod surfing på schemat, och denna gång var vi 6 personer i gruppen, vilket gjorde det mycket svårare att få feedback. Vi stannade lite närmare början av stranden denna gång, där vågorna var mindre, för att många i gruppen aldrig surfat förut. Det var kanske så de andra surf-skolorna med färgglada t-shirts också tänkte. Plötsligt surfade vi nästan på varandra, och det blev svårare att fånga vågor. När vinden blåser åt ett håll, vattnet drar åt ett annat, det flyter folk på sina brädor som packade sillar i väntan på den perfekta vågen, samtidigt som coachen skriker "catch the wave" och "PADDLE PADDLE", är det lite trixigt. Fokus fördelas på så mycket annat än just själva surfingen. Lite tråkigt, men som alltid annars är känslan av att fånga vågen underbar, och varje gång på brädan resulterar i mer erfarenhet.

En karta över världens spots i surf-skolan. Man surfar tydligen i Sverige också, wiho!

På väg hem från lektionen. Jag och baren har samma namn. 👆

En välförtjänt Dulce de Leche med Eli från Holland och Jorgé från Spanien.

På kvällen satt vi ungdomar i huset runt köksbordet och hade det trevligt. Det var jag, Angela, ett par från Slovenien och ett par från Polen. Vi försökte hitta ett kortspel som alla kände till, men det var inte så lätt när ingen visste de engelska namnen. Så vi snurrade flaska och berättade pinsamheter och fyllehistorier från spårade fester. Det gav oss många skrattanfall och kallsupar under kvällen.


I söndags var det väldigt blåsigt, så lektionen ställdes in. Passade bra tyckte varenda muskel i kroppen som berörs av min surfing. Istället för att vila åkte jag med Angela och Eli till Teguise för att gå på vintermarknad (i sommarvärmen). Jag fyndade aloe vera-produkter, en jacka och varma mjukiskläder, eftersom jag reste lättklätt hit och hoppades på 35 plusgrader i ett vindstilla Spanien. Det är ju varmt här, men "bara" runt 20 grader.

Fråga mig inte vad detta är, för jag har inte den blekaste. Trasiga dockor, skumma statyer, gamla gosedjur, och en massa annat konstigt som tillsammans kanske skulle föreställa det mest udda trädgårdspyntet jag skådat.

Fårskallar på konstutställning i ett galleri i Teguise.

Ja, jag kan läsa skyltar, men jag frågade om lov innan jag knäppte korten.

En artikel om konstnären bakom de glada tavlorna.

Gick in för att prova en våtdräkt att förhoppningsvis köpa med mig hem. Gick ut med ett surf-smycke som ska pryda min lilla polo-bil där hemma. "Livet går inte alltid som planerat".

Vackra verk utanför byns kyrka.

Jag på en bänk på en gata.

Vitt hus med gröna dörrar, precis som de flesta andra hus i Teguise.

Det var många som spelade och sjöng på gatorna under marknaden. Väldigt mysigt och stämningsfullt!

Ett aloe vera-museum där jag fyndade några produkter.

Varför inte en crepe med Nutella och banan? Delikat!

Tillplattade glasflaskor att hänga på väggen, det tyckte jag var lite skoj. Jag köpte en, men jag kan inte avslöja vilken, eller till vem, än.

Mellis i ett café.

Eli 57 år från Holland, som också bodde i huset fram till måndag. Hon är en av de coolaste tanterna jag träffat! Fatta att hon SURFADE med mig förra veckan(?!). Hon är grym, och jag har lärt mig mycket genom att hänga med henne i några dagar.

Efter marknaden tog Eli med oss till café La Palmera där ett band uppträdde. Det var verkligen WOW! Bandmedlemmarna dansade runt i caféet och fick alla gäster att klappa, knäppa och sjunga med. Det var väldigt roligt, och vi var nog de enda icke-spanska människorna där.

Fika, igen. Vi kan ju se det som att jag behövde ta igen från de dagar jag inte åt något alls.

Jag och Angela.


Efter marknaden begav vi oss tillbaka till huset, lite fattigare och mycket gladare. Det blev tidig kväll för mig sen, eftersom min lektion skulle börja tidigt på måndag.

Tillbaka på Playa de Famara efter en välbehövlig vilodag. Den lektionen var speciell. Jag fick gå med i Robertos grupp för att delta i en svårare lektion ute till havs. Han är ett gammalt proffs som tävlat högt upp i yngre dagar, och idag är han en väldigt skicklig coach. Ibland ville jag skrika åt honom att sluta tjata när han ropade "PADDLE PADDLE!" och armarna ville gå av. Men han har lärt mig så många bra saker på brädan, och coachade fram mig till den mest fantastiska vågen jag fångat. Det var magiskt!

I tisdags tänkte jag bara ligga i solen vid poolen och ladda D-vitamin. Problemet vara bara att moln drog in över byn under förmiddagen, och hade lovat stanna till två på eftermiddagen. Så jag hakade på Angela och Elsa på en utflykt norrut. Första stoppet blev uppe på Mirador Del Rio, en utsiktspunkt högt över havet med café och souvenir-shop skapad av den lokalkända konstnären César Manrique. Plattformen över de vackra vyerna är gjord i bergets lavasten, och inifrån caféet ser utsikten från fönstret ut som en tavla.

Utsikt över ön La Graciosa.

Trapporna mellan de tre våningarna.

Sitthörna bredvid souvenirbutiken.

Elsa och Angela.

Efter besöket på Mirador del Rio körde vi ner till en by och fann en restaurang där vi lunchade. En smarrig Calamare (bläckfisk-rätt) fick mätta våra magar, och glass på det.

Jag satt i framsätet och agerade kartläsare under dagen, och även här på Lanzarote fick vi se många vackra landskap efter vägen.

Sen var det inte så mycket mer från tisdagen. Efter lunchdejten var vi trötta och bestämde oss för att vända om och åka hem till huset igen. På kvällen lagade vi mat och hade det trevligt med de andra i köket.

Igår vaknade jag strax efter åtta, slängde i mig frukost, packade väskan och gjorde mig redo för surfing. När coachen kom för att plocka upp mig sa han att vi måste ställa in dagens och torsdagens lektion på grund av storm, och att vi fortsätter igen på fredag. Det var väldigt tråkigt tycker jag eftersom morgondagen kommer att bli min sista heldag här i värmen...

Nåväl, ibland får man vara spontan och ändra sina planer. Det var molnigt och lite regn längre bort, så att ligga i solstolen var att utesluta. Istället hakade jag på Holländska Linda på en roadtrip söderut. Vi började med att besöka ett turistcenter där man fick se filmer och läsa om vulkanerna på ön och runt om i världen. Det var fascinerande!

En landskap av lavastenar från en terrass i turistcentret.

Där kunde man se hur många millimeter per år samt i vilken riktning kontinentplattorna rör sig.

Därefter rullade vi ner mot sydspetsen och Playa Blanca. Vi stannade till vid fyren, gick en bit längs havet, och stannade till för att äta mackorna vi hade med oss från huset. Det var lite tråkigt väder ute den dagen, men ändå fick vi uppleva vackra vyer och trevliga turister (och några få icke-turister). I Playa Blanca kretsar väldigt många semesterfirare, främst tyskar och engelsmän, vad vi kunde höra. Men ändå verkade gatorna så lugna och stillsamma.

Efter en liten hike tog vi bilen in till centrum. Vi tog en fika på ett café, köpte oss varsin hatt, gick förbi hamnen, träffade mycket nytt folk från olika delar av världen och fångade många fina ögonblick på bild. Allt är så enkelt med Linda. Hon är oblyg och världsvan, och inte ens längs halvdöda turistgator var det långtråkigt. Jag hade en äventyrlig dag, även om den egentligen inte var så märkvärdig.

Jag och Linda i våra nya huvudbonader.

Hamnen.

Mini-crêpes med choklad, glass och grädde.

61 och 18 år gamla, men jag har hört att vissa människor aldrig växer ifrån barnasinnet...


Och det var nog allt från den senaste veckan. Idag har jag tillagat pancakes med Nutella och legat i solstolen med en bok heeela dagen, eftersom lektionen var inställd på grund av storm. Men också för att jag är på semester och inte haft någon göra-ingenting-dag ännu. Så det var på tiden helt enkelt!

Sista heldagen på min resa imorgon, men mycket hinner kanske hända på dygnet som är kvar innan jag påbörjar den långa resan hem, tillbaka till skola, jobb, kyla och rutiner. Gör mig ingenting, även om jag hellre stannat kvar här resten av året, eller livet. Vilket som så kommer jag inom kort att skriva om det också, så jag uppdaterar senare. Godnatt från en knakig våningssäng i ett blåsigt El Cuchillo.

Likes

Comments

Backpack på Kanarieöarna

Hola! Tänkte dokumentera lite om min nyårsafton här på ön. Om den var bra? -Bästa hittills skulle jag säga!

2016's sista dag började med en coast to coast-tripp från Corralejo i norr till södra Fuerteventura. Jag, Åsa från Sverige och Alek från Estland drog iväg i en hyr-bil på förmiddagen. Första stoppet blev Parque natural de las dunas. Det kan liknas med ett stort ökenlandskap. Riktigt häftigt!

Efter en vandring på stormiga las dunas fortsatte vi ner längs kusten efter krokiga vägar på klippkanterna, tills vi bestämde oss för att stanna till vid en av klipporna och fota. Då skymtade vi en liten plätt sandstrand som det turkosa havet sköljde över. Vi körde lite närmare, parkerade bilen, och gick ut på klippan som lutade snett ovanför en gömd strand. Vi kände att vi var tvungna att ta en närmare titt, så vi klättrade ner i en bergsklyfta och gick en bit mellan bergsväggar innan vi kom fram till ett paradis.

Försöker att inte blåsa ner från klippkanten

Mellis på stranden

Många vackra färger på en och samma bild.

Vi klättrade upp för en vägg av sand, där vi kunde slumra i lä en stund.

På väg upp och iväg till bilen

Det härliga med en sån här tripp är att man efter vägen hinner se många vackra landskap som skiljer sig mycket åt.

Vi fortsatte söderut genom byar och ödemarker, till Playa de Ajuy, även kallad The black beach. Vi skådade den vackra kontrasten mellan svart sand och turkost hav, från de orangea klipporna i solnedgången. Magiskt!

Efter visiten på Ajuy rullade vi norrut och hemmåt för att snygga till oss, skåla in 2017 och slänga klackarna i taket.

Tapas och fiesta i huset innan prommis ner till torget.

Torget innan nedräkning.

Som en syster för mig, min engelska polare Rose❤

Isam, jag, Rose och Åsa.

Enligt spansk tradition ska man på nyårsafton innan midnatt äta tolv vindruvor som symboliserar årets alla månader, och sedan skölja ner de med champagne. Det ska bringa tur under det kommande året, sägs det. Så klart vi gick all in för det! Dock fanns det bara några halvtaskiga vindruvor kvar i affären när jag sista minuten-handlade på lördag kväll, och den alkoholfria champagnen jag frågade eftet var någon blaskig jordgubbsläsk i en barnkalas-flaska. Alla mina sambos i huset tyckte dock att det var hysteriskt roligt när "The kid" kom hem till festen med denne, haha.

Det var det enda jag kan klaga på. Och till den omtalade "nyårskyssen", som folk hetsar om att man ska ha på tolvslaget: Well, jag fick flera stycken! Ni vet som spanjorerna gör, när de kysser varandra på kinderna? Jag tycker att det är så fint! Det blev många nyårskyssar och champagneskålar i gänget när året blev 2017.

"Mañana mañana" visade sig väldigt tydligt när inte ens fyrverkerierna var i tid. Några minuter efter 00 hörde vi hur det började smälla nere vid stranden, och gick dit för att se raketerna färga den nattmörka himlen.

Vi hade planerat att gå till en bar som annonserat om ett 70-tals disco efter midnatt. Men på väg från stranden gick vi förbi ett gäng som satt på gatan där en kille spelade gitarr. Jag kunde inte slita mig därifrån, och gick fram och frågade om jag fick joina. Vi körde en massa olika låtar, och när vi drog igång All you need is love av The Beatles drog vi också med hela Corralejo kändes det som. Folk som gick förbi började sjunga och dansa, och många stannade kvar med oss och deltog. Det var en obeskrivlig känsla! Det byggdes upp en slags gemenskap med människor jag aldrig träffat förut. Såna ögonblick inträffar inte ofta, och jag är så glad att jag inte missade det.

Runt 02 mötte jag upp några från huset igen, så gick vi till en klubb för massa discodans. Jag har inte den blekaste aning om vad klockan var när vi gav upp, men förmodligen bara barnet för spanjorerna, som är kända för att hålla igång festen till sena småtimmar. Det var hursomhelst en mycket bättre nyårsafton än jag kunnat förvänta mig. 10 av 10 guldstjärnor!

På årets första dag gick vi till favoriten Sunset Lounge, jag, Åsa, Rose, polska Joula och två killar från Turkiet. Vi utövade lite yoga på stranden, med Rose som instruktör, och följde sedan stranden till en restaurang för en välbehövlig frukost. Jag och Rose hade med oss varsin bräda, men hittade ingen lämplig surf-spot i närheten. Eftersom klockan var eftermiddag var det heller ingen idé att hyra bil för att ta sig längre bort. Så vi fick nöja oss med smoothies och coctails i solen och län på Sunset Lounge. Men det dög gott och väl!

Sunset Lounge 🌴

Jag tänkte egentligen skriva detta inlägg redan igår, men jag har legat däckad i sängen med feber och magsjuka hela dagen. Det kom som en käftsmäll på morgonen, men var mycket bättre redan på kvällen. Så idag, trots att febern hänger kvar och matlusten är minimal, kunde jag inte hålla min från surfing på Playa Blanca. Jag och Rose fick lift dit av en kille som bor här, som hämtade upp oss igen strax före 18. Dock var dagens surfing inte lika härlig som sist. Med undervattensströmmar som drog oss till vänster, och intensiva vågor som pressade oss in mot land var det väldigt trixigt. Sen hade Sunset Lounge endast korta våtdräkter kvar att hyra ut, och det resulterade i ett och annat skrapsår från havets botten. Men det var kul ändå! Vi hade med oss mellanmål som vi åt på stranden efter surfingen, innan hemfärd.

Det var det jag hade hittills. Imorgon är planen att hyra bil, lasta brädorna, hitta bra vågor, och förhoppningsvis surfa på de. Det blir min sista heldag här på Fuerteventura, så jag ska se till att göra den minnesvärd! Har fortfarande feber, och känner mig rätt matt, men nattens sömn hjälper förhoppningsvis. Nattinatti!

Likes

Comments

Backpack på Kanarieöarna

Hallihallå från Fuerteventura! Det blåser jättemycket hela tiden, och jag är rätt förkyld, men ändå måste jag säga att jag trivs väldigt bra här. Jag kom fram på onsdag kväll, till det surf-hostelet jag bor på, och fick ett varmt välkomnande av de som redan bodde här. Jag och ryggsäcken hade dragits med varandra i över ett dygn. Från Gällivare till Arlanda, till London, till Fuerteventura. Så jag var väldigt sliten efter den trippen.

Redo för utrikes efter en natt och hotellfrulle på Best Western.


Vi är som en familj i huset, och jag kallas "The Kid" eftersom alla är cirka 10-20 år äldre än mig. Men det gör inget! Jag får chansen att lära mig mycket av alla kloka, världsvana människor från olika håll i världen. Vi sportar, äter, spelar gitarr och sjunger på terrassen om kvällarna, och går all in som grupp om någon swipat höger på Tinder och förbereder för dejt, hehe. Jag kunde inte ha väntat mig ett bättre sällskap på boendet!

I fredags öppnades en ny värld för mig. Jag surfade!!! Även om jag mestadels befann mig i och under vågorna, så lyckades jag fånga några av de, och det var underbart! Det känns som något jag ska göra helt enkelt, även om jag är rent ut sagt värdelös för tillfället.

Jag och två backpackers från Madrid tog varsin bräda, och Ben från Tyskland greppade utrustning för stand up paddle. Vi spände fast allt på taket av en liten hyr-bil, köpte med oss mellis, och drog iväg en bit söderut längs öns östkust. Vi stannade till vid en strand några kilometer från Corralejo, där jag bor, men for vidare när vi talat med några surfare som berättade att vågorna inte skulle vara bra så länge till. Vi fortsatte till Playa Blanca, som fick bli vår slutdestination. Det är fint där! Sandbotten, inte så mycket folk, bra nybörjar-surfing!

Ett halvtaskigt bildbevis...

Paret från Madrid och jag.

Trötta muskler och hemfärd efter några timmar på, i och under vågorna.

Det har inte blivit mer surfing sen i fredags, och det känns trist! Men jag har en massa annat kul att berätta så snart jag fått alla bilder.

Det är svårt att planera in surfing eftersom väder, vind och vågor är väldigt avgörande. Men om det går som jag vill så surfar jag de sista dagarna här på Fuerte innan jag drar vidare.

Ett kort första inlägg får inleda det nya året och avsluta denna vecka. ¡Feliz año nuevo! Gott nytt år!

Likes

Comments

Halloj! Nu är jag äntligen tillbaka på bloggen igen efter ett lite väl långt uppehåll. Det har varit rätt dött här sedan språkresan i Malaga, och det beror på att det inte finns så mycket att dokumentera för tillfället. I slutet av sommaren hade jag ungefär 1-2 lediga veckor att planlägga, och var inne på surfläger i Portugal, en mindre backpack i Italien eller ett återbesök hos värdfamiljen i Spanien. Det slutade med att jag och Emmy bokade en sista minuten från Luleå till Greklands vackra Kreta i 14 dagar. Har dock inte särskilt mycket att tillägga på den fronten eftersom den trippen aldrig blev av. Tre dagar innan avresa hittade läkarna en blodpropp i mitt ben, som gjorde att jag inte kunde åka. Eftersom orsaken till min kärlsjukdom är okänd så uppmanade proffsen mig att stanna på marken en tid framöver. Men jag deppade inte ihop totalt för det! Jag har hittills gjort det bästa av situationen och bland annat varit iväg på miniweekends till närmare äventyr, i fjällen. Jag jobbar på ett inlägg därifrån, så om inte alltför länge hittar ni även fjällvandring här på min reseblogg.

Innan jag fick beskedet om min sjuka, typ sedan mars/april, har jag och min polare Amanda planerat en backpack-resa i Centralamerika och där runt i kring. Vi hade tänkt vara borta i ungefär 6-8 veckor, och var beredda på att slita hårt i skolan hela hösten.

Tanken var att vi skulle börja nere i Costa Rica med surfing, sedan fortsätta upp till El Salvador och Honduras, därefter utforska Guatemala och dess spännande kultur och natur. Efter det Belize, Mexiko och Kuba för paradisstränder och cityliv i Havanna.

Vi la ner planen när jag blev sjuk, eftersom vi inte visste hur det skulle se ut för mig i december. Det är inte en så utvecklad resplan än, men om någon känner för att spana vidare på den så är det fritt fram. :)

För några veckor sedan fick jag glädjegråta till läkarens besked om att det återigen var okej för mig att hoppa på ett plan. Kan ni gissa vad jag gjorde då?

Jag började googla efter nya äventyr, och var inne på att se något utanför Europa för första gången. Jag hade inte hunnit spara ihop någon miljon, men tillräckligt för att ta mig till en varmare destination med nya upplevelser och utmaningar. Jag bestämde mig för Sri Lanka, som enligt mig verkar vara den där smultron-ön som har det mesta att erbjuda. Surfing, vandring, mysig kultur, vacker natur, rikt djurliv. Och det bästa är att landet inte verkar vara "sönder-turistat", utan man får chansen att se det "riktiga", bevarade Sri Lanka.

Jag ville landa i Colombo och spendera första 4-5 dagarna i en större stad för nyårsfirande. Efter det ta mig ner till Hikkaduwa för surfing, sedan stanna till i den omtalade byn Ella, innan fortsatt färd mot öns östkust och Arugam Bay, för ännu mer surfing. Arugam Bay är högt upp på många topplistor över världens bästa surf-spots, så det hade varit riktigt häftigt att iallafall få se andra surfare fånga monstervågor.

Upali Beach Surf Resort på bilderna. Ett riktigt mysigt boende som jag hittade i Arugam Bay. Till dig som ska besöka Sri Lanka rekommenderar jag att kolla mer på detta, helst om surfing intresserar. Upali fick dessutom Certificate of Excellence av Trip Advisor i år (2016).

På Sri Lanka finns även många världsarv, hikes och regnskogar som skulle intressera mig.

Det är väldigt mycket extrajobb att kolla resor när sjukdomen oinbjudet hakar på. Men jag har försökt så gott det går. Dock lockade inte SL lika mycket efter samtalet med ambassaden. Jag fick prata med en ung kvinna vars båda föräldrar kommer från ön, och som även själv besökt landet många gånger. Hon sa "absolut inte" till att åka tåg ensam som ung tjej, och tyckte inte att det var lämpligt att göra denna resa så länge jag får behandling för min kärlsjukdom. Hon menade att det kunde gå, om jag höll mig endast i Colombo och Hikkaduwa, där de flesta turister vistas, och om jag tog en taxi hela vägen däremellan, eftersom lokaltrafiken inte var ett passande färdsätt för mig. Vandring var att utesluta, sa hon, eftersom det kunde innebära stora risker. Jag ansåg då att det kanske är mer värt att vänta med Sri Lanka tills jag är helt frisk, kanske mer erfaren som resenär, och när jag får med mig någon på trippen. För det känns inte lika roligt att göra en resa när man är så pass begränsad i många fall. När jag sedan insåg hur mycket mina nära och kära ogillade idén så bestämde jag mig för att vänta nåt år. Men där har ni också en halvfärdig resa om någon känner för att sy klart den och fullfölja äventyret! :)

Så vad skulle jag då göra av mitt jullov som närmade sig? Jag snuddade vid tankarna på Thailand eller Florida 3 veckor. Eller tja, jag satte mig in i destinationerna ganska väl, hehe. Antingen 5 första nätterna i Bangkok under nyår, sedan Krabi och några öar, och sist Phuket och nybörjarsurfing i några dagar. Eller åt helt andra hållet, till Florida i USA. Nyår i Miami, massa surfing, en tripp till Key West, city-liv och sevärdheter i Orlando. Men just under juldagarna och nyår är priserna väldigt höga, och hur jag än pusslade och klistrade så blev själva flygresan till Thailand tok-dyr, och utgifterna för att hyra surfbräda och coach i Florida skulle ruinera mig...

MEEEN, i veckan bokade jag en sista minuten-biljett. Bättre sent än aldrig tycker jag! På tisdag, (om 2 dagar?!), åker jag ner till Fuerteventura, en av Kanarieöarna, och spenderar första tiden där. Jag hittade ett surf-hostel i Corralejo på öns norra del, som även ska vara en bra surf-spot. Verkar vara ett perfekt ställe för backpackers! Efter min vistelse på Fuerte hade jag tänkt ta färjan över till nästa ö, Lanzarote. Jag har även lust att de öarna El Hierro och La Gomera, men eftersom de ligger åt andra hållet så får jag se om jag hinner med det under min 3 veckor korta backpack.

På den här resan vill jag lägga mycket tid och fokus på surfing. Testa på, se hur det går, och om jag diggar det. Känner jag att det är ett kall i livet så vet jag att det finns bra surfing både på Fuerte och Lanza. Jag har sista minuten-googlat som en tok, och hittar mycket bra om alla öar. Mysiga vandringsleder, häftiga klippor, klara vatten och fina stränder. På Lanzarote finns många vulkaner, och planen är att i alla fall hinna klättra upp på en av de. Min svåger har rest och bott mycket på Kanarieöarna, så jag förhör honom och får de bästa tipsen den vägen.

Många undrar hur fasen jag känner angående att resa med me, myslef & I. Jag tycker inte att det är så märkvärdigt, det ska bli spännande! Jag kan göra som jag vill, och chansen att träffa och lära känna nya människor lär vara mycket större än om jag åkt tillsammans med någon. Samtidigt är det kul och bra att ha med sig någon som man får dela alla upplevelser med, och känna en annan trygghet under trippen. Men det blir oftast bra vilket som! Resa är alltid bra, tycker jag.

Folk har frågat mig om det inte är dags att byta land nu, men jag gillar Spanien! Jag har kärat ner mig i språket, kulturen, människorna, och... tapas! Det känns också kul att åka iväg och veta att man gör sig förstådd och kan kommunicera, även om många lokalbor inte kan prata engelska. Jag har språkresan i Malaga att tacka för de kunskaperna!

Det känns skönt att lämna spackel, klackar och klänningar hemma, och i princip bara dra iväg med en ryggsäck träningskläder och en tandborste. Jag kommer att resa på handbagage, men det är ändå många småsaker att änka på, som alla mediciner, sjukintyg, och andra viktiga papper...

Jag lär inte hinna slänga upp inlägg här på bloggen varje dag under resan, men jag ska försöka dokumentera med jämna mellanrum. Jag återkommer i värmen helt enkelt. God fortsättning!

Likes

Comments

Språkresa i Malaga

Jag kan inte förstå varför tiden valde att springa iväg jättefort och ta med mig hem till regn och de 10 graderna vi blev tilldelade här i norr... Tur att jag ska blicka tillbaka till paradiset, och jag tänker börja där jag sist slutade.


Den där dagen då jag tänkte vara aktiv och produktiv blev istället en dyr dag med skoskav och ännu mera Mentos...

Ja, jag åkte in till stan och shoppade. Men bara lite saker till mig denna gång, och mer till lillebror. Inte för att han behöver nya kläder, utan för att jag har ett jobbigt stort intresse för att shoppa till honom. Jag slipper prova kläderna, jag slipper trängas med alla hetsiga brudar på sko-och bikiniavdelningen, och framförallt slipper jag beslutsångesten! (Nästa helt i alla fall)

(Helt ärligt så fanns det fler påsar som jag kånkade med mig hem)

På söndagen därefter hade jag laddat upp för ja, bergsklättring, äventyr i Nerja eller surfning. Jag hade till och med skippat utekvällen med EF-gänget bara för att vara utvilad för denna söndag. Kan ni gissa vad som blev denne dagens aktivitet? Faktiskt inte shopping, men inte heller något av det ovan nämnda...

Jag tog med mig det jag behövde och gav mig ut på en kustvandring till Malagueta beach, helt själv, hela dagen. Det var skönt och välbehövligt. På vägen till den stora stranden stannade jag till vid en restaurang och skulle ge surfingen en sista chans för den dagen. (Jag tänkte att jag skulle hinna om jag var snabb och hittade bra vågor). Killarna i baren visade kartor, ringde samtal och skrev ner tips för att jag skulle kunna surfa. Men vågorna var inte med mig, och jag skulle i princip behöva lämna landet för att se skymten av surfvågor den söndagen.

Så det blev en heldag på Malagueta, med take away-paella till lunch/mellis/middag, som avslutades med en prommis längs hamnen. - Helt okej!

Testade ett av utegymmen efter vägen.

De berömda bokstäverna!

Hamnen.


På måndagen (förra veckan), sprang jag morgonrundan i trappor och backar, sen var jag i skolan, (precis som alla andra vardagar. Men det känns inte värt att nämna varje dag med tanke på att det i de flesta fallen inte skedde mycket annat än teori och tappra försök att lära sig språket).

(Proffsfotografen täcker halva bilden med mobilskalet...)


Tidigt under eftermiddagen, eller ja, inte direkt tidigt. Klockan var nog 18, men när Manolo bjöd oss på middag kl. 21-22 varje kväll, och läggdags ägde rum ca 01-02, så var 18.00 tidigt. I alla fall: Spanien mötte Italien i EM, jag gick all in med outfiten som vanligt, och en fotbollsmatch på TV har aldrig varit mer nervös och fruktansvärd att se på. Tur jag inte är långsur över sådant, eftersom Italien slog ut spanjorerna ur mästerskapet...

Efter middagen, trots att det var vår sista vecka, så tänkte vi passa på att delta i dagens Fiesta de Bienvenida, alltså EF's välkommsfest som hålls varje måndag för de nya eleverna. Men vi kände oss inte utstötta eftersom fler av våra kompisar var där. I princip hela ligan såg EF-partyt som en halvstel förfest, med Zara Larsson i högtalarna, innan en utekväll på stadens klubbar. Vi alla dansade på väg till bussen, på bussen, på väg till klubben, och givetvis skakade vi loss den sista energin på dansgolvet också. Ja, det var alltså måndag, och alla hade vi skola dagen efter. Men det gjorde ingenting, för det var kul, det var språkresa, och det var min sista klubbkväll i staden.

(Det bästa med att resa på handbagage som nästan bara rymmer tandborsten: att man måste köpa finkläder till varje utekväll)

Baren där festen hölls.

Las suecas redo för fiesta!

Jag och kanadensaren Anne-Charlotte, min bestie från resan. ❤

Goa och glada EFare från hela världen.

Picasso och jag.

Mis chicas ❤

Tisdagen var bra för vissa, och sämre för andra. Jag var faktiskt en av de som hade turen att vara pigg och alert, - hyfsat i alla fall. Inte ändå så bra så jag vågade utmana mig själv på en morgonrunda. Men efter skolan, som tack gode gud började sent, deltog jag i beach volleyboll med några från skolan. Sedan plaskade jag och Emma, som treåringar på julafton, i havets stora vågor, och fyllde minnet på telefonen och GoPron med härliga bilder. Efter det hann vi in några svängar på de närliggande butikerna, där jag fyndade min studentbalklänning. (Vem bryr sig om att det är elva månader kvar, för nu har jag ett bekymmer mindre inför dagen D)

(Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag pysslar med på den bilden, men den var för härlig för att utebli)

(Detsamma där...)

På onsdagen slutade vi tidigt, jag Amanda och Emma, och gav oss iväg till Malagueta beach, igen. Jag tänkte skriva att vi låg och slappade större delen av eftermiddagen, men det skulle vara lögn. Jag hade myror i brallan och sprang upp och ner från vattnet tills jag höll på att bli galen. Så jag tänkte att jag skulle äta något, eftersom jag är bra på det, och eftersom jag inte fann något annat så mycket roligare för tillfället. Så jag gick på upptäcksfärd till Burger King och köpte mig en Caesarsallad, och när jag kom tillbaka var läget inte så lugnt längre. En man i 50 års åldern betedde sig mycket opassande mitt på stranden bland turister och barnfamiljer, troligtvis drogpåverkad. Så vi tillkallade badvakt och polis som fick föra bort spektaklet. Ah, det hände ju något till slut i alla fall.

Lite senare begav vi oss en bit bort, till en hinderbana på vatten, som vi så länge velat testa. Vi tajmade bra in några fler elever från EF, så vi betalade "inträde", fick på oss flytvästar och började hoppa runt. Eller ja, nu låter det kanske som att den där hinderbanan var som Leos Leksand eller ett bollhav för barn under 5. Men nae, det var ingen lek vill jag tala om! Bara att ta sig upp för kanten skulle vara en hel dags jobb om vi inte tagit hjälp av varandra. Det var ändå superkul, ända tills jag fick mjölksyra i alla kroppens muskler och blev sjösjuk, haha...

H&M-modeller aka 08or

Dansar i vågorna 💃🌊

Amanda, Emma, jag och Emil.

Men kvällen slutade inte där för det. Vi gick in till stan, kollade snabbt i några butiker just innan stängning, och hittade sedan en restaurang vid namn Raff, där det ryktades om bra tapas. Alltså maten var jättegod och prisvärd, men ljudnivån därinne tvingade oss att hålla för öronen, på allvar. Så det var ju mindre bra... Men jag kan ändå rekommendera Raff starkt, på grund av det goda krubbet, men då bör man försöka reservera ett bort utomhus.

Vi beställde ju egentligen inte tapas, utan fyra stycken förrätter att dela på istället. Men lika bra gick det!

När vi tryckt i oss lite för mycket av smårätterna rullade vi (kändes det som) vidare till glassbaren där Angela, vår värdsyster, jobbar. Hon bjöd oss på varsin valfri kulglass-kombination.

I torsdags blev morgonrundan endast i promenadform eftersom förkylningen höll på att ta över igen. Jag började även packa och förbereda flytten till ett hostel där jag skulle spendera fredag-söndag med mamma som var på väg ner för en minisemester.

Efter skolan hade jag anmält mig till kvällens aktivitet "Salsa Y Mojitos", där vi på skolan skulle få lära oss dansa salsa med en danslärare och sedan bjudas på Mojitos av lärarna på skolan. Jag var ganska trött den dagen, och ångrade mig nästan lite grann för att jag hade signat på denna aktivitet. Men GUD så roligt vi hade! Även den dagen mötte jag många nya människor och dansade med både lärare och elever från EF, även om jag i början var rätt usel på dansstegen...

Jag och Breanna från Arizona med våra randiga outfits och Mojitos XXL (sin alcohol).

Anne-Charlotte, Neva & jag.


Samma kväll fick jag krama om mamsen för första gången på nästan tre veckor! Jag hann snabbt visa henne runt längs stranden, och sedan for hon hem till sitt och jag gick ut en sista gång för ett mindre beachparty med ett stort gäng från skolan. Vi dansade, sjöng, fjantade i lekparken, och badade i havet. Det var en bra sista kväll med gänget!


I fredags började vi egentligen klockan nio, men vi kom överens om att missa alarmet, försova oss, och istället ta oss till den andra lektionen. Det gjorde vi bra tycker jag, med tanke på den sena natten och de få sömntimmarna. Men efter den lektionen väntade det jobbigaste: graduation/avslutning för oss som var klara med kursen. Många kramar och ännu fler tårar när vi insåg att det var slut på vårat äventyr ihop, för denna gång. Men som tur är har jag redan börjat smida planer för nya resor ihop med mina närmaste vänner från EF. 🌍

Allt underbart tog inte slut på en och samma gång, lyckligtvis. Jag hade ännu kvar två dagar ihop med min mor, och schemat för dessa var redan fullspäckat innan hon landat i Spanien. Så efter skolan i fredags hann jag luncha en sista gång ihop med Lotte från Holland, digga svensk musik i gräset under palmerna på stranden med Amanda, Emma och Emil, och även byta bostad från värdfamilj till hostel. Jag vet inte om det var bra eller dåligt att Angela var hemma när jag skulle säga hejdå för sista gången. - Det var så hemskt! Hon sa så fina saker och att jag alltid är välkommen tillbaks till familjen, när jag vill. Och jag grät, i massor.

Hejdåkram med min italienska rumskompis Andrea.


Samma kväll tog jag med min mamma, en massa vatten, en stark vilja och Google Maps, och var redo att bestiga Monte San Anton, ett berg 1030 m.ö.h.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag berättar detta, men det var mig ett jäkla äventyr att ta sig dit.

Vi gick vilse, vi hittade en omväg, skrapade upp våra ben på taggbuskar, och jag (typ, ungefär, nöstan) botade min fobi för getingar, och allt annat som flyger, surrar och sticks, längs de supersmala, halvt igenväxta stigarna. Oj så många svordomar och bricanyl-puffar som krävdes för att ta sig till toppen, och minst lika många gånger övervägde vi att vända om. Men väl uppe så ångrade jag inte besvären en sekund, det var så vackert! Vi fick se solnedgången och Malaga från ovan, till det snacks vi fick med oss upp. -Helt otroligt!

Bild tagen på San Antons topp när vi hade hunnit en bit på vägen.

En pretty pink picture.

På toppen!

På vägen ner hittade vi en löjligt enkel och kort väg, utan några hinder, som rätt snabbt tog oss ner till stranden igen för en god middag på Vox.


På lördagen, den sista hela dagen i värmen, hade vi bestämt oss för droppstensgrottor och vackra stränder i Nerja, och så fick det bli (efter några senvägar och tjorvigheter).

Där näre hålls ibland konserter och festivaler.

På bussen till Nerja träffade vi Nicole, en ung kvinna från Holland som skulle till samma destination som oss. Vi hoppade av på olika hållplatser, men efter en häftig vandring i grottorna och en lunch med havsutsikt, träffade vi henne igen på väg ner till stränderna. Vi skiljdes åt igen efter en kort vandring ihop, innan våran fortsättning till Playa de La Caleta, som blev näst intill outhärdlig. Vi gick fel fler gånger än vi gick rätt, och med tidig eftermiddagssol och ingen skugga alls var det ingen lek. På ditvägen var det ändå nedförsbacke hela vägen till stranden, så då kan ni tänka er när vi skulle hem igen... Nåväl, allt var även den gången värt det, för Caleta var så himla vacker med sitt turkosa vatten, klippväggar och palmgrottor med små kalla bäckar, - ett paradis helt enkelt!

Restaurangens utsikt.

Mammas grillade tonfisk.

Min gazpacho.

Rätt halvtaskigt skyltat till stranden. A4-storlek gömd i gräset. Himla skumt att vi tog fel väg ibland alltså...

Inte bilden jag har i mitt cv kanske, men jag bjuder på den! Hade ju köpt mig ett sånt där skal som pallar vatten, och det fungerade utmärkt!

Även i lördags kom vi hem sent, hittade en halvtaskig restaurang längs stranden, slängde i oss krubbet, och avslutade med den sista strandpromenaden i Malaga, på väg till vårat hostel. Därefter fick vi duscha, packa ihop och, woho, se fram emot uppstigning ett fåtal timmar senare + en 17 timmar lång hemresa från Malaga, till Arlanda, till Kiruna, till byn och familjen. ✈⏳✈⏳🚗


Ja, det var den resan det! Jag har varit i Sverige i fem dagar, men jag vill redan tillbaka. Dehär var mitt livs äventyr hittills, och jag vill göra det igen och igen! Det jag kommer sakna allra mest är solen, värmen (två saker som det är stor brist på här i Lappland just nu), samt alla underbara människor jag träffat under veckorna. Servitrisen på Vox (restaurangen där jag är stammis) som alltid sa "¡Hola amiga! ¿Qué tal?" (Hej kompis, läget?). Tanten i kiosken som sålde mig vatten, ritade kartor, visade mig vägen, och lärde mig många smarta knep. Bartendern på La Tortuga som utantill lärt sig att när jag kommer på besök så är det gratisrundor för hela mitt Co. som gäller. Den unga, trevliga, alltid glada tjejen aka polarn som ägde ett frutería (en fruktaffär) i samma byggnad som vår värdbostad. Angela som lärt mig så himla mycket och alltid ställde upp, precis som resten av värdfamiljen. Gema, min lärare den största delen av kursen, som också gett mig så otroligt mycket kunskap och aldrig gett upp hoppet på min spanska, även om jag själv gjorde det, många gånger. Mina närmaste utlandskompisar från EF: Natalee från Texas, Lotte och Jill från Holland, Jannicke från Norge och Anne-Charlotte från Canada. -Så underbara människor hela högen! Alla andra EFare också, såklart! Mitt svenne-gäng: Sofia, Emmy, Jorge, Amanda, Emma och Emil, som jag haft mycket kul ihop med! Helst de där gångerna vi insåg att vårat avlånga land skiljer sig så mycket från Skåne till Lappland, och när jag fick förklara begreppen "gruva", "skoter" och "tältkåta" för några av de. Men det bästa var nog ändå kvällarna och eftermiddagarna i lägenheten med mina room mates Amanda och Emma. Jag tror aldrig någonsin jag skrattat så mycket på så kort tid, som med dessa två. Och om det är som de säger, att ett gott skratt förlänger livet, ja då är jag odödlig nu! ❤

Nu är det slut på roliga, och jag har ersatt sand mellan tårna med sligdamm precis överallt, och ett sommarjobb i gruvan. Men det är inte helt fel det heller! Jag diggar mina kollegor, lär mig mycket, och kan se det som ett nyttigt tidsfördriv till min ledigvecka och förhoppningsvis en ny resa!

- Hörs nästa gång det vankas äventyr!

Likes

Comments

Språkresa i Malaga

Under natten mellan torsdag och fredag firade jag San Juan tillsammans med alla spanjorer och vännerna från EF.

De flesta hade med sig en handduk att sitta på, snacks och dricka, till stranden där kalaset höll till. Enligt traditionen tände folk brasor som de hoppade över, brände en personlig ägodel, och vadade ut i havet på tolvslaget - för att detta sägs bringa tur. Själv tog jag bara en sväng ut i vattnet med Emmy.

Efter 00 fortsatte festen längs alla Spaniens stränder. Det var folk överallt som sjöng, dansade och skrattade ihop. På himlen seglade rislyltor och fyrverkerier, - det var så vackert! Jag blev uppbjuden av en kille som var där med sina kompisar, och han gjorde så gott han kunde för att försöka lära mig dansa salsa. Nej, det gick inget vidare, men kul var det!

Vi satt ett stort gäng tillsammans i folkmassan, medan tiden sprang iväg. Plötsligt insåg jag att skolan börjar om fem timmar, och att jag bör ägna några av de till att sova.

På väg hem, när det bara var jag och Lotte kvar, stannade vi till vid ett privat partytält på stranden och fortsatte kalasa en stund till i latinomusik och konversationer på halvtaskig spanska.

Det blev på tok för få timmars sömn den natten, och hur det gick i skolan dagen efter är en annan femma, haha. Men alla "missöden" var SÅ värt det! Jag har nog aldrig varit med om något liknade. - Maaagiskt!🌟

Igår efter skolan hann jag slumra till på stranden och ta några dopp i havet innan det var dags för Microteatro och tapas på Roman Theater tillsammans med ett EF-gäng. Teatern var väldigt märklig men rätt intressant. Det var olika teatrar i små rum i restaurangens källare, där folk uttryckte sig mestadels med kroppsspråk och läten. Just den vi var på skulle föreställa arton olika aktiviteter/tävlingar/sporter, som spelades upp på femton minuter. Skådespelarna kunde mitt i allt skrika åt en, ta tag i en och förtvivlat stirra en rakt i ögonen. Det var en annorlunda upplevelse, och även lite kuslig, men som jag inte hade velat missat. Sök på "micro theater" på Youtube så kan du få fram en bättre förklaringar.

Tapasen som ingick i biljetten var inte lika bra som förväntat. Det var väldigt gott, men eftersom jag hade förväntat mig kanske 5-6 olika smårätter, så var en liten macka och två bitar sushi inte så mycket att hurra för...

Igår var även sista kvällen ihop med Jannicke, Jill och några andra vänner från skolan, eftersom deras språkkurs här i Malaga är över. Det var rätt jobbigt att säga hejdå, men vi har börjat spåna på nya äventyr ihop, så det känns inte alltför jäkligt!

Gruppbild med skådespelarna

EF-gänget och en skådis

Jag och Natalee från Texas

Igår kväll hade jag bestämt träff med mina svenska chicas för att fira en traditionell svensk midsommar. Eller ja, i alla fall nästan.

Vi hade köpt blomkransar av plast och take away-pizza, och satte oss på stranden med Håkan Hellström, Carola, Abba och "Idas sommarvisa" i Spotify. Några andra EF-elever från bland annat Frankrike, Turkiet, Norge USA och Italien, satt på en bar intill oss och kom fram för att se vad vi sysslade med. De deltog sedan i vårat kalas med svenska snapsvisor, ringdans och sång runt en palm, och fotboll i sanden. - Det var riktigt kul!

Fr. höger: Sofia, Emmy, Emma och Amanda

​Idag funderar jag på shopping, Picassomuseet och bergsklättring, eller också bara häng på stranden. - Vi får se! 

Glad midsommar!🌸

Likes

Comments

Språkresa i Malaga

Det har inte funnits så mycket att blogga om de senaste dagarna eftersom jag och svennarna har legat omfamnade av feber i två dagar. Vi har mest druckit Resorb, svalt medicin och glottat film på film. Men idag är vi så gott som pigga och krya, och jag passar på att slänga upp ett inlägg här för att fördröja lite siesta-tid.

I tisdags trotsade jag den lilla febern som dröjde kvar och for in till stan efter skolan för en shoppingrunda med vårat svenska Co. Vi hittade Primark och gick lös där några timmar, bland skrikande ungar, knuffande kunder och låga priser. Jag ska inte låtsas som att det blev värsta shoppingdagen i alla olika köpcenter, för ärligt talat så gick alla mina lediga timmar till trängsel på Primark den dagen. Det resulterade i en mindre plånka, mindre plats i resväskan hem, och mer dåligt samvete för att jag egentligen inte behövde dessa grejer, haha...

I kassan på den gigantiska butiken fyndade jag ett big pack Mentor, ni vet fruktgodisarna som framkallar ett beroende...? Well, i dagsläget känner jag hur spyless jag är på dessa bara tanken smyger sig på. Så inget mer Mentos-karra på bra länge för min del!

Igår var jag seg, trött och less på skolan och tidiga mornar, men kämpade mig igenom dagen och gjorde mig förtjänt av en eftermiddag på playan 🌴🌊

Under gårkvällen piffade vi upp oss i blågult för att heja fram Sverige till vinst mot Belgien, i EM. Tyvärr fick vi nöja oss med trevligt sällskap och god dryck på La Tortuga, när domaren blåste av.

Men efter regn kommer solsken! Vi såg två killar på stranden med glatt humör, tjusiga stämmor och en gitarr. Vi gick fram och presenterade oss, sedan började vi lira ihop hela gänget. Det kom fram fler och fler människor och joinade gruppen med olika stämmor, klappar och fingerknäpp, - någon gick diskret förbi och filmade, haha! Det var bland det roligaste jag gjort denna resa, spontant och superhärligt! Vid 01 var det dags för läggdags för att palla med dagens skoldag.

Så denna torsdag började på stranden med Día Olímpico tillsammans med alla lärare, ledare och elever från Ef-skolan. Vi utövade olika aktiviteter som vattenballongs-volleyboll, norska fyllan, och andra skumma, roliga stafetter.

Vi hann med lunch och häng på stranden en stund innan de teoretiska lektionerna på skolan skulle sätta igång igen. Innan sista timmen med näsan i boken fick vi delta i en "fiesta" som lärarna hade anordnat i skolans trädgård, för att bjussa på godsaker och ha prisutdelning för vinnande lag under Día Olímpico.

​Fr. höger: Jag, Anne-Charlotte, Sofia, Amanda, Emmy, Emma.

Det var allt än så länge, nu ska jag hoppa i duschen, snygga till mig, och sedan är jag redo för veckans höjdpunkt: San Juan, den spanska midsommaraftonen, som ska firas på stranden med resten av Malagas befolkning.

- Ciao!

Likes

Comments

Språkresa i Malaga

Mörkare hy, ljusare hår, och mycket klokare när min sjude dag i värmen börjar lida mot sitt slut. Anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att jag har blivit förkyld och därför finner bloggandet som en passande kvällsaktivitet. - Annars hade jag förmodligen befunnit mig på en av barerna längs stranden med resten av gänget!

Jag ankom till Malaga på natten till måndagen förra veckan, efter att ha rest Leipojärvi-> Kiruna-> Arlanda-> Köpenhamn-> Spanien, och fick dela rum med Amanda och Emma (också två svennar), de timmarna som var kvar innan skolan startade morgonen efter. Första dagen var pirrig, såklart, eftersom jag inte kände en enda kotte på denna destination. Det var svårt att hänga med, och huvudet kändes som en vattenmelon på 10 kilo, fullproppad med information, olika språk och nya människor och intryck, efter några timmar på den mysiga, centralt belägna skolan av EF (education first), bolaget jag reser med.

Jag bor hos en värdfamilj, i en lägenhet som ligger fyra minuter från skolan, och 500 meter från stranden. -Jag klagar inte, med andra ord. Jag hade riktigt tur eftersom de på EF i Sverige sa att värdfamiljerna kan bo upp till en timme, med buss, från skolan... Fadern i huset är riktigt bra på att laga mat, och skämde bort oss med en underbar gazpacho (tomatsoppa) till förrätt under första middagen. Dottern, min "host-sister", och hennes pojkvän bor också här, och hela familjen behandlar oss "värd-barn" som kungligheter. Det serverar, plockar, tvättar och städar efter oss, och vi får ABSOLUT INTE hjälpa till. -Inte ens med att plocka bort våra egna tallrikar efter maten... Man kände sig hemma redan efter första dagen med deras gästvänlighet och genuina intresse för oss inneboende, och jag gruvar mig redan för det svåra som väntar: att ta förväl om två veckor.

Dag 1 gjorde jag egentligen inte så mycket mer än att noga kämpa mig igenom hemläxan och hänga på stranden med Matilda från Finland, som också reser ensam och kommunicerar på svenska.

​Svalkade oss i vattenspridaren.

I tisdags började dagen med en morgonrunda längs stranden, som lite halvers har blivit till tradition därefter. Det var bara några få lektioner på schemat i skolan, och efter det deltog jag i en rundvandring i Malagas center för att se på stadens vackra konst, både på museet CAC Malaga (Centro de Arte Contemporáneo) och konstverk på byggnader och broar.

Bilder från morgonrundan

Ledaren för rundturen, som också är personal på skolan, började småtjattra med oss om flamenco. Jag med fler kom fram till att det står på "the bucket list" i Malaga. Från ingenstans var vi helt plötsligt på väg till en bar där det hölls flamenco, men med oturen som sällskap berättade ägaren att regeringen fråntagit de behörigheten att hålla dessa shower, bara några dagar innan. Så vi gav upp hoppet. Jorsé (aktivitetsledaren) ringde några samtal, och inne på en kaffebar sa han: "Girls! I know a place and the show starts at eight. It's eight now, so we need to hurry!". Ja, jag avslutade alltså kvällen på topp med anka till finmiddag, flamenco som underhållning, och skålade sangria och skrattade en hel del med Matilda, Jannicke från Norge och Jill från Holland. Kvinnan som dansade var riktigt duktig på att få med publiken, trots att de flesta, precis som vi, var mitt i maten. Hon bjöd upp några gäster på dansgolvet, bland annat mig, som fick testa på flamenco - så himla häftig! Tisdag kväll får 10 av 10 stjärnor av mig, och jag rekommenderar flamencoshower till ALLA!

Onsdag, mitt i veckan, och helt slut av all spanska som lärarna hopplöst försökt pränta in i mitt huvud, spenderade jag hela dagen på stranden, ihop med mina två svenska sambos. Det kändes välbehövligt för både kropp och knopp, och vi prickade helt rätt för en dag med stora vågor och härligt badväder. Kvällen avslutades på La Tortuga, en bar längs stranden, tillsammans med fler elever och nya bekantskaper från EF.

I torsdags var jag helt slut och hade oturen att min skoldag varade i åtta timmar. Men som tur var hade jag bokat och betalat för skolans aktivitet som stod på dagens schema: Hamam (turkiskt spa). Det var rena lyxen att få koppla av i det vackra spaet, dricka mint-te och få massage. Efteråt kikade jag och Anne-Charlotte från Kanada in i en katolsk kyrka där det vankades gudstjänst med sång, så vi stannade kvar och lyssnade en stund. Efteråt tog vi en fika tillsammans med Lilla från Ungern, på ett väldigt hemtrevligt kafé. På kvällen fixade jag och sambosarna ihop en present till vår host-sister Angela, för att hon fyllde år.

Lilla och Anne-Charlotte

På fredagen innebar våra studier att bli indelade i grupper, ta bussen in till stan, och utföra olika uppdrag som lärarna givit oss. Vi sprang runt i cirklar, upp och ner för trappor, in och ut ur olika byggnader, för att fråga folk om vägen och för att ta bildbevis på att vi genomfört uppdragen. Ungefär som The Amazing Race på TV6, fast något mindre extremt. Det var i alla fall superkul, och vår grupp blev klar i god tid så att vi hann skåla för ett bra samarbete och avnjuta en spansk lunch ihop.

Under kvällen var det fotbollsmatch i EM mellan Spanien och Turkiet, så vi samlades ett stort gäng på La Tortuga, jag gick all in med min outfit, och vi hejade fram en spansk vinst i röd-gult, tillsammans med alla andra människor i de fullproppade barerna.

Igår tog jag, Anne-Charlotte och Lotte från Holland bussen till en förort utanför Malaga, som heter Benalmádena, för att testa surfa. Det sades att vågorna där skulle vara passande för surfing, men när vi kom dit var havet likt en sjö på ytan. Killen i surfbutiken sa att vi måste ha prickat in den absolut sämsta dagen för surfning, så vi fick nöja oss med SUP (stand up paddle), vilket var mycket roligt, men ännu mer svårt. (För att jag har dålig balans och ännu sämre tålamod). Vi hade ändå en trevlig dag på Playa de Malapesquera, med god mat och långa konversationer om våra hemländer och dess kultur, mellan några powernaps.

På kvällen var jag redo för discodans och for in till stan, på en irländsk pub tillsammans med Matilda, Quentin från Frankrike, Jill, Natalee från Texas, mina sambos Amanda och Emma, samt två andra svenskar, Sofia och Emmy. Vi tog oss sedan till Gallary Club och dansade loss i några timmar. Riktigt kul kväll!

Golvet på den irländska puben. (Foto av Emma)

Fr. höger: Matilda, Ouentin, Jill, Natalee, jag, Emma, Amanda, Emmy, och Sofia bakom kameran.

Och idag har jag inte rört mig många meter. Jag, Amanda och Emma har kollat film och käkat onyttiga godsaker. Jag tog mig ner till ett EF-gäng på stranden i någon timme eller två för att få lite eftermiddagssol och friskluft. Till middag idag fick vi boqueron, som Manolo, pappan i vår värdfamilj lagade tillsammans med sin flickvän. - Det var supermarrigt! Nu är det egentligen läggdags, men jag börjar skolan sent imorgon, och så beräknas min blivande italienska rumskompis anlända klockan två inatt, så jag ska försöka hålla mig vaken tills dess.

Tänker på alla möjliga språk, har nästintill tappat min svenska talförmåga, och har svårt att kommunicera med familj och vänner där hemma, numera. Så jag ursäktar om det uppkommer några spansk-engelsk-fransk-tysk-norsk-svenska ord i detta inlägg, men det är inte så lätt att hålla isär alla språken här nere, haha!

Hittills har jag hunnit bocka av ganska många punkter på min bucket list, och jag planerar att hinna med i alla fall någon till innan min hemresa om två veckor. Så det lär inte bli en aktiv uppdatering här på bloggen, eftersom tiden vill springa iväg jättefort och knappt lämna kvar nog många timmar till sömn om nätterna. Jag återkommer - hasta luego!

Likes

Comments

Weekend i Barcelona

För varje dag som gått, sedan min och Emmys weekend i Barcelona, har jag alltmer längtat tillbaka. Så nu, nio månader senare kan jag inte längre hålla mig från att återberätta vår fantastiska, fullspäckade resa!

Det lustiga är att jag och Emmy inte ens kände varandra innan vi for till Barca, men kom hem som väldigt nära vänner. Jag frågade om någon ville följa med på en resa när jag fått ledigt i augusti, och hon var på. Så vi bokade Barcelona och for iväg på ett av de största äventyren mitt lilla liv hunnit uppleva.

Vi reste under hashtaggen #byboribarca, för att vi skulle få ett samlat namn på just vår resa. Vi är båda bypajsare och namnet rimmade bra, så #byboribarca fick det bli! Ni hittar våra Instagram-bilder under samma tagg.

Jag hade inte tänkt igenom min packning särskilt noga när kameran blev kvar hemma, så vissa av bilderna har jag snyltat av Emmy, resterande minnen har min mobil gjort ett tappert försök att fånga på bild.

Jag vill börja med att presentera vårat underbara hotell som vi spenderade fem nätter på. Sunotel Club Central. Ett fyrstjärnigt hotell, centralt beläget, med väldigt trevlig, hjälpsam och engelsktalande personal. Vi åt bara frukost på hotellet en av dagarna, och den var superbra. Det fanns något för alla på den stora buffén. Grädden på moset var hotellets tak med swimmingpool och jacuzzi. Vårat hotellrum var helt okej, med sängar, badrum, förvaring och AC, förutom utsikten från fönstret som var en vit betongvägg. Jag kan starkt rekommendera Sunotel Club Central till dig som ska besöka Barcelona.

Barcelona är verkligen en stad som passar de allra flesta. Partypinglan, den kulturintresserade, shopoholicen, och matälskaren. Jag och Emmy som är lite av varje, eller mycket av varje (beroende på vem man frågar), stortrivdes i staden.

Min syster Agnes och hennes kompis Cecilia var på semester i Barca samtidigt som oss, så de drog med oss på en turistbuss vår fjärde dag i värmen. Barcelona Bus Turístic hette bolaget som tog oss runt i staden på många sevärdheter under dagen. Jag rekommenderar starkt att avse en dag till deras bussturer, helst om inte besöket i staden varar så länge. Du får se mycket på kort tid, för ett milt pris, och dessutom är radioguiden på svenska, om man så önskar. Vi startade förmiddagen och den första turen utanför Sagrada Familia, och fick under turen se bland annat Camp Nou, Estadi Olímpic, Gamba de Mariscal, El Cap de Barcelona, Casa Milà, Columbus Monument, Pavellons Güell och MNAC (Museu Nacional d'Art de Catalunya). Vi tog ett lunchstopp mellan turerna och hoppade av bussen för sista gången Plaça Catalunya.

Utanför Sagrada Familia i väntan på Agnes och Cecilia

Columbus Monument

El Cap de Barcelona & Camp Nou

Estadi Olímpic

MNAC

Lunchpaus

Casa Milà

Gamba de Mariscal

Plaça Catalunya

Både vid MNAC på Montjuïc och framför Plaça Catalunya har vi skådat fontänshower under några kvällar. Den på Montjuïc, Font Màgica, var lätt mest sevärd med musik till de färgglada fontänerna. När man sedan vandrade upp längs trapporna på MNAC, hade man en så otroligt vacker utsikt över staden.

Fontänerna på Plaça Catalunya:

Font Màgica på Montjuïc:

Utsikt från MNAC

Emmy och jag med Barca i bakgrunden

Sagrada Familia är ett måste i Barcelona, och jag vet att jag redan nämnt det på Instagram. Men man får bara inte missa den otroliga katedralen av Antoni Gaudí, som även ligger bakom många andra av Barcelonas kulturella stoltheter. Vi köpte biljetterna via internet kvällen innan, och fick hjälp av hotellpersonalen att skriva ut de.

Och shoppingen då? Ett tips är att ta sig till utomhusgallerian La Maquinista, som har något för alla i de 235 butikerna. Det är en hel dags "jobb" som kräver mycket energi, att pendla upp och ner mellan de olika våningarna och butikerna ;) Shoppingen var också helt okej inne i stan, där vi hade gångavstånd till hotellet.

Tapas i La Maquinista efter en åtta timmars fasta under den första delen av shoppingrundan

Kaos i rummet, trötta och nästan panka efter en dag på La Maquinista

Vår andra kväll hedde vi klackarna i taket på Opium, en av Barcas lite finare klubbar, för att se Otto Knows lira. Det är ju alltid kul att gå ut och dansa, men vi hade inte räknat med att spanjorerna börjar kalaset klockan två på natten, ungefär då vi gick hem. Hade jag gjort om våra utekvällar i Barcelona så hade jag förberett mig på att stanna uppe längre, och sedan valt en annan klupp eftersom jag inte är någon diggare av spretande lillfingrar, elaka blickar och stela dansmoves. (Jag tror dock att de elaka blickarna gavs för att påpeka mitt opassande kroppsspråk på det pryda partystället)

Vår sista dag i Barcelona insåg vi att vi inte hunnit känna sanden mellan tårna under vår resa, och begav oss till Barceloneta Beach. Från förmiddagen till kvällen låg vi i solstolen, och körde intervaller mellan att dricka Resorb, äta chips, smörja in oss i olja och försöka bli så bruna som möjligt innan vi skulle hem till skolbänkarna i svala, skuggiga Sverige. Och ja, vi brände oss, flera gånger. Men vi blev en lite ljusare nyans av mörkhyad ändå, tillslut.

Att vakna upp till Barcelonas livliga atmosfär, värmen, spanjorerna och allt härligt saknar jag så innerligt! Jag har involverat staden i mina framtidsplaner, kollat på universitetet, hört mig för om boenden och bläddrat bland alternativa jobb där nere. När jag åker tillbaka, och hur länge jag kommer att stanna är ännu oklart, men jag vet att jag ska återvända dit.

Idag är det faktiskt bara tre veckor kvar tills min spanskakurs i Malaga startar, så kan ni tänka er den abstinens jag har just nu? Jag var till en början nojig över att mina tre veckor där kommer att bli långtråkiga, men nu är jag mer orolig över att inte hinna med allt, och räknar med att subtrahera många nätters sömntimmar.

Jag återkommer i Malaga!

Likes

Comments

Nyår i Paris

Nu har det nästan gått en månad sedan jag och Sanna besökte den franska huvudstaden, och jag har lika länge funderat över när jag ska sätta mig ner och blogga ett inlägg som sammanfattar vår resa.

Idag är den dagen, och jag tänkte dela med mig av tips, "måsten" samt bra/dåliga saker.

Några smarta tips

- Mitt första tips är att köpa biljetter till olika sevärdheter innan man är på plats, helst om man bara ska vara borta ett fåtal dagar, som vi var. Vi hade gärna velat åka upp i Eiffeltornet, vandra i Katakomberna och studera Notre Dame från insidan. Men eftersom vi inte hade förköpsbiljetter så tyckte vi att flera timmars köande skulle ta för mycket tid av vår långweekend.

- Tips nummer två är att vara påläst innan man åker. Kanske lära sig några ord och fraser på franska, som man tror sig kommer ha nytta av på plats. Alla fransmän kan inte engelska, och de flesta som ändå förstår en har man svårt att kommunicera med då deras engelska bryter rejält på franska. Jag tycker även att man bör titta på kartor och memorera gator som man kommer att stöta på under resan, för att väl på plats kunna hitta lättare och kunna fråga folk om vägen. Varenda morgon innan vi drog ut på äventyr sökte vi upp platser på Google Maps och ritade in dom på vår papperskarta, för att enkelt hitta både dit, hem och där emellan.

- Var inte rädd för att fråga lokalbefolkningen om råd. Tack vare att vi frågade säkerhetsvakter, hotellpersonalen och expediter i affärer, så fick vi reda på att alla fyrverkerier och smällare blivit förbjudna i Paris p.g.a terrorattentaten, och kunde därmed ändra våra planer inför nyårskvällen. Vi fick också andra bra tips när vi talade med människor som bor i staden.

- Tänk på att Paris inklusive stadens restauranger är lite "finare", och att ge dricks efter mat eller fika ses som en självklarhet. Dock måste jag erkänna att jag inte gav dricks på alla ställen. Fattig och oförskämd, jag vet haha.

- Det är skillnad på kvalitén av olika varor. Många rätter testade vi endast en gång på ett ställe, men av alla makroner vi köpte kunde vi konstatera att dom dyraste från ett konditori var mycket godare än dom billiga vi fyndade i ett av stånden på vintermarknaden.

- I princip ALLT var dyrare i Paris om man jämför med våra svenska priser. Taxin, kläderna, pizzan, en kopp te, aktiviteterna. Så räkna med mycket fickpengar när du ska åka dit.

"Måsten" i Paris

Det finns många saker som jag verkligen rekommenderar att testa om du ska åka till Paris.

- Att skåda Eiffeltornet är säkert en självklarhet för de allra flesta, och det var bland det häftigaste jag upplevde under resan. Men som sagt, köp biljetter innan om du ska upp i tornet, för att slippa köa.

- Ät escargots (sniglar). Sniglar är typiskt franskt, och jag hade långt innan resan bestämt mig för att testa det, även om det lät skumt. Det ser inte så gott ut, jag menar, en slemmig kryddad klump i skal. Men jag rekommenderar att första gången beställa traditional snails, som är sniglar med vitlök och persilja, (den sorten var godast), och om man gillar det så kan man våga testa andra smaker sedan.

- Prova andra typiska franska rätter, som gaufres (våfflor), crêpes (rullad pannkaka), macarones, croissant, och Foie Gras (gås eller anklever). Några av rätterna jag provade var inte jättegoda, och många såg inte lockande ut att smaka av - men våga testa ändå! Jag är glad att jag åt bland annat sniglar, det är en av de roligare upplevelserna från resan.

- Om du har sett filmen Ringaren i Notre Dame så blir det extra kul att besöka just Notre Dame. Det var ungefär som i den tecknade filmen, fast mycket större ;) Detta monument är, precis som Eiffeltornet, något man sett mycket i film, TV och media, och blir därför en superhäftig upplevelse under resan. Samma sak gällande Triumfbågen och Louvrén.

- Testa på sådant som inte finns här, (i alla fall inte här jag bor). Skridskor mitt i staden, åka turistbuss, gå på gospelkonsert, och åka taxi i cykelvagn. Allt som verkar aningen exotiskt är spännande för mig.

Bra och mindre bra

- Bästa restaurang? - Helt klart L'Escargots. ( http://www.lescargot.co.uk/ ) Med prisvärda rätter, supergod mat, mysig inredning och charmig och trevlig personal, får L'Escargots fem av fem stjärnor från mig, och rekommenderas starkt till dig som ska besöka Paris.

- Hotellet vi bodde på, Hotel Saint Roch ( http://www.hotelsaintroch-paris.com/en/ ) var litet, mysigt, centralt och prisvärt, med tillgång till Wi-Fi och TV. Sköna sängar, bra sänglampa för läsning, perfekt sminkljus i toaletten, samt bra utrymme för kläder och skor i garderoben. MEN, personalen där var inte så värst bra på engelska, golvet lutade konstigt på flera ställen i både korridor och på rummet, och toaletten på vårat rum var så väldigt liten att man knappt fick plats att byta om eller tvåla in sig i duschen.

- L'Open Tour heter bolaget som vi åkte turistbuss med ( http://www.paris.opentour.com/en/ ). Avgångar med jämna mellanrum, headset och kartor ingick, och bussarna tog oss till sevärdheterna vi mest ville se - Mycket bra! Ett minus var att man inte kunde höra radioguiden i bussen på svenska. Det fanns på många andra språk, bland annat norska har jag för mig. Men det hade varit en roligare upplevelse om man kunnat hänga med och förstå precis allt som sades i lurarna under turen.

Det blev väldigt mycket text och få bilder i detta inlägg, kan kännas mindre kul ibland. Men hoppas att någon får nytta av mina tips. Nu kommer det säkert att vara tyst här ett tag, eftersom jag inte planerar att resa på några månader, men kan hända att det dyker upp några tillbakablickar på förra sommarens äventyr!

Likes

Comments