Hej på er. Det var väldigt längesen och de vet jag om. Jag vet inte längre om jag mår bra utav att skriva av mina problem här, blir så mycket bara. Jag vet att ni inte kan avgöra om jag ska fortsätta blogga eller inte. Men om jag fortsätter, vad skulle ni vilja läsa om då? Jag mest gillar personliga bloggar där man får veta om människors bakgrund och olika bra budskap. Ni får jätte gärna kommentera. Behöver eran hjälp!🌸

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Nyss när jag skulle ta en halstablett men skolsköterskan säger att denna inte hjälper. Stoppar genast ut den ur min mun för jag får panik. Eller ja ätstörningen. "Vad innehåller denna" "är det mycket socker i" samtidigt som jag timmen innan åt lunch i skolan utan grönsaker "detta är bra" "detta är inte bra".

Jag hatar detta. Jag vet att en måltid utan grönsaker inte gör något. Men två dagar i veckan har de blivit nu och jag orkar verkligen inte med detta!! Att en tablett, en alvedon eller något kan få en känna sig såhär? Jävla ätstörning!!!

Hur ska jag nu få en fortsatt bra kväll? Vecka? Dag?

Likes

Comments

I torsdags var jag hos Varberg och jag mådde fantastiskt bra efter samtalet. Bestämde mig för att verkligen gå mot ett friskare liv. Det gick la sådär. Sömnproblemen dök upp igen natten och jag har inte kunnat sova. Det trycker ner mig så grovt mycket och all stress gör mig panikslagen! Att skriva till er gör mig stressad. Kände verkligen mig jätte bra. Igår fick jag reda på ännu ett familjeproblem. Det gör ont i mig. Jag hatar alla sjukdomar som finns. fan ingen är värld det! Jag vet inte hur jag någonsin ska förklara för er. Mitt liv är upp och ner och jag får ta vara på varenda sekund verkligen.

Igår bestämde jag mig för att utmana mig med en trip till Halmstad och se bio. När jag såg bion idag så var det som om allt bara föll. Jag insåg hur mycket jag slösat på mitt ätstörda liv. Allt blev stressigt och jag kom hem sent. Åt middag sent och pappa var inte hemma. Min kompis följde med mig hem och åt och nu har hon nyss lämnat mig. Jag vet inte vad jag säger. Jag är så stressad och kan verkligen inte koppla av! Jag är inte jag!! Det hoppas jag att min kompis förstår. Att äta med någon är super jobbigt men jag gjorde det och fan jag är stolt. Det blev jätte jobbiga situationer idag. Samtidigt som de är vägen mot ett friskare liv. Vi hade en jätte bra dag men nu sitter jag i soffan och planerar min morgon dag. Jag är jätte stressad och ska duscha nu äta lite och sedan försöka koppla av. När jag blir stressad kommer allt på en och samma gång. Blir ännu mer osäker. Trycker ner mig själv och min kropp.

Kan allt bara bli bra? Jag orkar inte må såhär längre. Jag kämpar verkligen mig till liv. Allt som stressar mig. Sociala medier. Allting! Bort ur mitt liv känner jag mest nu! Jag orkar fan inte det! Vill ha söndag så jag bara kan få städat mitt rum. Jag VILL bli FRISK jag KÄMPAR för ett NORMALT liv. Även hur detta jag skrivit än låter. Jag måste bara koppla av. Jag vet inte vad som är bra för mig längre.

Hoppas ni haft en underbar lördag! Kram på er allesammans och så hörs vi när vi hörs ❤️

Tyvärr åt jag inte popcorn eller drack något. Har fortfarande mitt schema och de är väldigt kontrollerande. Så jag gav min biomeny till min kompis!

Likes

Comments

Godmorgon!

Klockan slår snart 8 och idag börjar jag skolan sent, runt ett två tiden! Det innebär att jag bara är med på en lektion då jag har prov imorgon så det är lika bra att plugga på den lektionen. Iallafall så vaknade jag såklart av min väckarklocka, som alla andra dagar 6:00 och beger mig inte av till Varberg förens klockan halv 10.

Under de senaste månaderna har jag tvekat som f•n på var jag hör hemma och vad jag måste göra för att jag ska må bättre. Jag försöker utesluta allt som får mig må dåligt, som man brukar. Men något som finns är ätstörda hjärnan som säger åt mig vad jag ska göra, hur jag ser ut och framför allt vad jag inte ska äta. Människor som inte vet om mitt läge har svårt med att acceptera mig just nu och därför håller jag mig till mina närmsta. Även äldre människor som lärare osv har svårt för att veta vad de ska säga, då de inte är utbildade.

Men nu siktar jag bara fram och inte bak. För jag vet vart jag vill komma och hur jag vill må. Jag vill inte låta alla hinder komma emellan. Även om det är svårt, riktigt tufft. Så kommer jag, Alma alltid veta längst in vart det är jag vill komma i livet.

Det blev lite djupt ser jag nu men jag har absolut ingenting att göra nu på morgonen så det fick bli ett blogginlägg. Ta hand om er och ta er/kämpa er upp efter varje nedförsbacke. Skratta och gör det du framförallt mår bra av! ❤️

Detta får mig att må bra!

Likes

Comments

Eftersom jag berättade att jag inte mått något bra nu de allra senaste så ska jag självklart skriva varför.

Snart är det 9 år sedan min mamma gick bort, hela nio år och i mitt hjärta är det alldeles för länge och det är inte någon människa värld. Jag tänker mycket varje dag på detta och jag har inte kunnat tänka något positivt om mig själv. Min behandlare på ätstörningscentret var ledig och därför tog de två veckor innan jag träffade henne, och en innan läkare. Det skapade väldigt mycket oro tankar om min vikt och kropp då jag har varit i min lägsta punkt om mitt utseende.

Igår träffade jag henne och såklart brast det. Men tårar är alltid okej och alltid bra. Jag kanske ska börja vara med på idrotten vilket skapar ätstörningstankar inom mig. När jag var där så pratade vi väldigt mycket om mina utmaningar. Jag fortsätter som jag gjort nån vecka nu och denna veckan ska jag ta ALL min mat utan att mäta den.

Jag har haft så mycket inom mig och jag läser väldigt mycket som påverkar mig negativt. Jag menar en ätstörd person klarar inte av så mycket. Jag nedvärderar mig själv så mycket just nu och under denna månaden har det blivit värre. Alla har ju sina upp och ner gångar men denna gången har det varit läskigt jobbigt. Jag kan inte sova någon kväll. Jag vet inte hur man ska somna eller sova bekvämt. Det finns inte någon sömn i mitt liv.

Efter en viktuppgång så står jag fortfarande stilla. Denna månaden fick jag även min första mens. På år. Det gör mig rädd. Ordet frisk gör mig rädd. Det gör ont på samma sätt som de är så jävla skönt att min kropp inte är i svält längre. Samtidigt som min ätstörda hjärna säger något annat.

Ja. Jag har bara haft det väldigt mycket nu och jag mår inte något bra. Idag har jag varit med min bästavän hela dagen och jag försöker koppla bort min kropp. För den är INTE viktig i en vänskap. Ingen bryr sig om din kropp. Jag har ätit framför henne och det skapar också mycket. Ni som har en ätstörning förstår nog detta. Hur smärtan bara nedvärderar än och alltid försöker ha kroppen att skylla på. När man är på väg upp så dyker spökerna fram och jag har inte hittat ett sett att hantera dem, att koppla bort.

Så här har ni svaret. Jag mår inte bra. Jag behöver vila koppla av och blogga när jag då känner för det, som nu. Det är inte lätt dessutom med skolan. Som är ett utav de största problemen. Jag sätter krav för mig. Jag sätter så stora krav. De räcker med att om en matte bok ligger fel i mitt skåp, om mitt skåp är stökigt kan jag bli stressad och bli väldigt väldigt ledsen. De räcker med ett litet läxförhör.

Jag tar bara vara på mig själv och tar han om mig själv nu. Sitter framför ipaden och kollar twilight. Tänk er, att imorgon en söndag bara få slippa ha tvångstankar. Att jag faktist kan ligga hemma en dag utan att gå upp i vikt, som en normal person kan. Jag vill inte behöva gå ut på mina promenader. De är förbjudet i min behandling och det känns som jag missköter mig mycket. Promenader som var en del av mig när jag var längst ner.

Med detta inlägg vill jag bara säga. Jag kommer att uppdatera er här, för jag blir inspirerad själv utav många andra. Speciellt @emeliesofialouise som verkligen kämpat sig så långt. En riktigt fin människa och jag ska även kämpa dit där hon är idag❤️

Jag hoppas att allt är bra med er. Nu ska jag ligga här resten av kvällen. Faktist sova snart! Så det får la bli ett godnatt istället! Godnatt på er finaste ni. Ni är fina som ni är. Ingen kan vara perfekt. Alla gör misstag. Även den starkaste. ❤️här får ni liter bilder under tiden jag varit borta!

Idag med min bästavän!

Likes

Comments

Hej allesammans. Jag har inte bloggat på några dagar nu men jag tänkte att jag skulle berätta varför i ett annat seperat inlägg. Känner för att skriva lite enskilt om mig i ett annat seperat inlägg.

En sida som jag nyss hittat är sjukt smart. Ni vet när man aldrig vet vad man ska köpa till present till kanske sin pappa, bästavän osv. Jag har perfekta lösningen!

På https://www.anygift.se finns det nämligen många utbud av alla olika presentkort. Från klädbutiker, till mat. Perfekt för tex sin pappa. Jag tror det hade varit lättare på alla vis att köpa på internet istället för att de som bor lite ut i landet ska behöva åka flera timmar för ett ända presentkort. Dessutom är de ju hur smidigt som helst. Man kan välja hur mycket man vill sätta in och de är ända upp till 1000kr.

Det finns tex guldpresentkort och där väljer köparen själv presentkort från sidan. Det håller även i 2 år och där kan man ladda med 50 000 kr?! Jag ska kika mer på denna hemsida och kanske tillochmed beställa hem något? Jag tipsar er att kika in på denna hemsida, vem vet ni kanske klickar hem något presentkort som din pappa kan göra precis vad han vill med! Hur nice? Ni borde iallafall ge de ett försök!


Här är sidan.


Likes

Comments

Under dem senaste månaderna har jag märkt en sak. De har jag som Alma vetat sedan ett bra tag. Man blir trött. Trött på att vara så sjuk och fast i ett beroende. Man blir så himla trött på att inte längre kunna gå ut. Man är helt fast i sin säng och vågar inte ens gå utanför dörren. Men det jag också har märkt är att man måste våga. Jag får ständigt kommentarer av familj och min behandlare att ända sättet att komma över sin rädsla, är att göra detta som rädslan är. Det är precis vad jag gjort. Under några dagars tid har jag träffat min allra bästavän. Jag fick en dag med min fantastiska syster och hennes familj. Jag var med på julafton. Ni kanske tänker att detta är självklart. Att övning ger färdighet. Att träffa sin familj. Men för en ätstörd person så är maten och kroppen det ända som kretsar runt en. Jag är så trött på det för jag vet hur mycket tid varje dag jag lägger på att hata min kropp, 24 timmar om dygnet, varje dag.

När jag har utmanat mig så mycket som jag faktist gjort (för mig) så är det klart att mina tankar blir värre. Jag menar liksom jag lever med ständigt ångest, min depression, min stress, sömnproblem och framför allt det som går mot mig varje dag ätstörningen. Jag skulle vilja säga att jag tycker det är fruktansvärt. Att många personer på jorden ska hata sin kropp. Att många vill ändra på sig.

När jag blir stressad, om jag gör något spontant eller om jag blir stressad i en situation jag inte är beredd på. Vill även påpeka här att jag blir stressad hela tiden. Då kommer alla dåliga tankar in och tar ännu större plats än vad dem redan gör sen innan. Och det är där allt blir fel. Jag faller så lätt. Jag vill nå målet. Men de senaste dagarna har allting blivit så fel och jag börjar må riktigt dåligt. Jag trycker ner mig själv så mycket och när jag försöker rabbla upp något fint med mig så tar min ätstörning över. Hur jag ständigt hatar mina lår. Mina armar och tillochmed mina fingrar.

Jag vill acceptera min kropp. Jag vill verkligen våga det och jag hoppas att ni som läser kan se det inom er. För vem vill inte acceptera sin utsida. Men jag är rädd, att ätstörningen ska komma ikapp mig igen. Ätstörningen har redan tagit mitt liv ifrån mig, den tog nästan mig. Men jag är rädd för att gå vidare. Detta är ju min trygghet nu. Många ätstörda personer här känner igen sig. Man vågar inte släppa taget för man tror att varenda människa kommer tro att allt är bra igen om man går utanför dörren. Det är inte det att man vill att folk ska tro man mår bra, utan rädslan att folk ska dyka upp med sina onödiga kommentarer om att allt är bra igen när det kan vara tvärtom.

Jag är ständigt trött på hur ätstörningen nästan tagit mitt och många andras liv. Att börja acceptera sin kropp har inte börjat för min del. Jag har en lång bit, men den biten ska ta sin goda tid och jag ska känna mig stolt över den biten. Jag vet att det är en röst, en annan person som sitter och klankar ner på varenda litet fett på min kropp jag ser. Men jag tror också inte att jag inbillar mig saker som jag ser. Dehär är så svårt hörni men jag kände för att skriva av mig lite grann. Lätta mitt hjärta såhär en kväll innan skoldags. Äntligen en rutin igen. Jag har saknat det. Inte skolan eller klasskamraterna, utan rutinen. Jag har levt under lovet med väldigt mycket pressande och jag har gjort saker jag inte borde, jag sitter inne varje dag och tankarna har då blivit värre och jag känner att jag inte borde gjort vissa beslut jag gjort.

Nu kan ni snälla, hålla tummarna för att min natt ser lovande ut. Inatt vill jag bara kunna sova. Jag sov 3 timmar inatt. Snälla låt mig kunna somna, jag är inte ens trött? Men jaja. godnatt på er. Och glöm inte nu, acceptera era FINA unika kroppar ❤️

Likes

Comments

Hej på er allesammans!! Idag har varit en bra och dålig dag. Jag och min kompis hade bestämt att träffas min utmaningsdag på tisdag men istället så drog vi idag spontant till gekås. Vi bor 30 minuter ifrån och jag är där rätt ofta hehe. Iallafall vi tänkte att vi skulle träffa en person från appen musicaly men sedan skulle min kompis iväg och kunde inte men idag blev de inställt så vi drog t gekås trots allt. SPONTANT. Jag älskar att kunna säga det. Har haft några utmaningsgånger nu och jag försöker verkligen.

Så klockan 1 spontant bestämde vi det. Vi hämtade upp henne och pappa körde oss dit. Vi träffade tjejerna vi skulle och sedan gick vi in. Vi tänkte inte köpa något direkt men vi båda hittade bara något litet haha. Aldrig köpt såhär lite på gekås tror jag haha. Klockan 16:30 var vi klara och vi gick ut till bussen som skulle gå 17:18. Nu ska ni få höra. Jag spyr. Äcklas. Får ont i magen. Hjärtat. Allt. Kan knappt prata om det. Några killar stod dit vi skulle så vi valde att ta en annan busskur eftersom dem hade stått och kollat på oss. Vi sitter där rädda för vi kollar bak och ser att dem GLOR på oss. Ni vet GLOR! Får en klump i magen och säger till min kompis att vi ska gå. Då var det även bara vi två och en annan tjej långt bort där. Vi ser dem komma fram. De kastar då alltså is/snöbollar på busskuren där vi satt, de satt liksom bakom i en annan busskur.

Men nu till de värsta av allt. Okej några isbollar liksom. Men inte en gång heller. Utan flera?? Vi båda är svin rädda och utan att tänka på det kollar vi bak. Gissa vad. Killarna är då påväg fram till oss. Jag sitter då ytterst på en bänk och två av killarna börjar komma. Den ena står längre ifrån och den andra ställer sig precis brevid mig. Han börjar prata med mig!?!! Han säger något i stil med "hey" och jag svarade drygt, vilket man aldrig ska, men jag var så rädd så jag sa bara hej tillbaka och han fattade direkt då jag skakade och han frågade "är du rädd nu" och börjar skrika till sin kompis att komma. Sedan tar han ut sina händer och säger "jag har inget farligt här jag lovar". Vet inte om jag mest var rädd för att han skulle råna oss, eller göra något med mig. Min kompis satt mest i sidan och han pratade ju även med mig. Sedan försvinner killarna och vi med. Vi springer ifrån till en annan busskur och väntar på våran buss. Killarna står då och glor igen. Och sen åkte vi hem.

Jag kan säga er att vore det inte för bussen hade det 99% hänt något illa med oss. Vi tjejer är så JÄVLA utsatta och jag ÄR SÅ RÄDD! Inte nog att en 43 åring tafsa på mig häromdan. Vad händer? Dessa kille var då inte svenska, han pratade svenska men han bröt. Jag skriker på hjälp ärligt talat. Jag är så rädd och skakar än. Direkt när vi kommer till stan med bussen så är jag rädd för varje människa. Med min panikångest och socialfobi fungerar verkligen inte detta.

Men en bra dag som jag återigen klarade av. EUW, är verkligen jätte äcklad från dagens händelse. Man går inte fram och försöker göra något sådant mot en människa. Ni är äckliga som gör så. Ni kan skada en resten av livet. Tror att ni lyckades, för ni skrämde oss totalt och vi är fortfarande i tårar.

Jag HATAR samhället.

de två sista bilderna är på mig och tjejerna. blev jätte glad att jag träffade dem. de är bäst.

Likes

Comments

Ja ni läste rätt. Jag vet inte hur man sover eller hur man somnar. Med det menar jag att jag inte bara kan lägga mig rakt upp och titta på taket och somna. Jag har fått så mycket ångest, panikattacker och allt och gett upp efter 5 minuter för att sova. Lägger mig som vanligt inåt mot väggen och jag måste alltid göra vissa vanor, röra på bena osv. Jag har tappat kontrollen och kan inte beskriva hur. Jag önskar bara en sak ikväll och det är att jag kan somna. Detta är inte roligt längre. Jag får panik hela tiden och detta påverkar mig så mycket, har ingen ord längre att blogga heller för mina problem står ivägen.

Jag hatar DETTA!!

Likes

Comments

Borde börja detta inlägg med ett hej som jag brukar glömma haha. Så HEJ och god eftermiddag!❤️

Som ni kanske märkt så har jag inte bloggat på två dagar(låter ju lite nu när jag skriver det haha) men det beror på att jag inte mått riktigt bra. Vissa dagar mår jag bättre och känner att jag hela tiden är ett steg längre och direkt efter att jag applåderat åt mig själv så ska något trycka ner mig. I detta fall ätstörningen och min fruktansvärda sömn.

Hörni. Jag har fått utav min ätstörningsklinik ett boll täcke för att låna sist vi var där och ska ha det en vecka till. Sedan ska de beställa vilket som passar mig bäst. Problemet är nu att jag verkligen inte kan sova och är inte trött någon stans klockan 10. Nu i skoletid måste jag ju kunna somna. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra och alla tips jag fått hjälper inte. Att en timme innan sovdags, vilket blir direkt efter mitt kvällsmål, klockan 9 sitta ner och läsa en bok och jag hatar böcker. Därför lånade vi mattilåtet igen och jag försöker trotsa hjärnan och försöka läsa rätt, sist blev de ju bara fel. Men det går inte att sova. Nu har jag även börjat vakna mitt i natten vilket jag aldrig brukat göra.

Jag vet att detta beror på ångest tankar stress och allt. Men snälla finns det någon snäll och rar människa som skulle kunna kommentera era bästa tips för att bli trött och kunna lägga sig i sin säng och direkt kunna sova. Det är verkligen tröttsamt att ligga uppe hela natten. Jag är pigg året runt, dagarna runt och blir aldrig trött. Förens kanske mitt i natten då jag försökt sova ett bra tag. Timmar. Jag behöver eran hjälp också! Jag vet att jag inte är ensam av att lida av sömnproblem men jag vill verkligen inte behöva gå på tabletter, det är inte hållbart i längden vad de berättade iallafall.

Så snälla kommentera era bästa tips för att bli trött och kunna sova. Har testat varenda sak och blir så plågad av detta. 😔

Likes

Comments