View tracker

Ni vet när bara ångesten slår en så hårt i magen tills de säger stop? Så är de för mig ikväll. Jag önskar att jag aldrig skulle gå igenom denna tiden i mitt liv, jag ville aldrig detta. Jag vill bli frisk och med all denna jäkla ångest blir de tuffare! Men jag ger inte upp för jag är en krigare! Imorgon ska jag upp klockan 6 för att sedan dra mig till skolan. Usch denna veckan har inte varit rolig. Hoppas att nästa lägger sig lite. 😖

Varför läser ni min blogg? Det hade varit kul att läsa så ni får gärna slänga en kommentar så blir jag glad!😀 Nu ska jag sova, försöka iallafall och imorgon bitti går jag inte lika länge i skolan. Det är ju trots allt fredag, eller för mig en vanlig måndag. Godnatt sov så gott och glöm aldrig att försöka älska dig själv för att du är så fin och du är så älskad. Kämpa för dina nära och kära, låt inte någon eller något hindra dig!👊🏻

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej sötnosar!
Denna veckan, precis som alla andra har det inte hänt någonting. Idag var jag på studiebesök i ett gymnasie och jag är rätt säker på att jag ska välja frisör. Hela min familj och släkt är ju det så att det är ju inte konstigt haha. Det är även en mindre skola så man lär känna alla direkt och lärarna är verkligen super snälla! Jag skulle ha något jag tycker om att göra varje dag, syssla med hår. Det är verkligen något jag tappat bort mig i min ätstörning nu, dessutom nu när mitt egna hår inte är friskt! Men besöket var trevligt!

Har haft så svårt att sova de sistone. Vi vet ju att jag har sömnproblem så jag tänker kolla om jag kan köpa ett speciellt täcke! Och sen vad mer jag kan göra för detta är inte roligt! Nu sitter jag i soffan och ska snart gå upp i min säng, min.
Hoppas att ni mår bra, ta hand om er. Man får bara ett liv, lev det som det vore ditt sista, lev det som ditt drömliv. Ta hand om dina nära och kära.❤️

Likes

Comments

View tracker

Snart är de juletid och vad vore inte bättre än lite nya sminkprodukter?🤗
Detta är något ifrån ett väldigt bra märke, ett märke jag har väldigt mycket smink ifrån, som jag har velat testa väldigt länge! Vad önskar ni er till jul? Önskar ni er något?❤️

Här hittar ni solpudret:
http://m.yves-rocher.se/control/product/~product_id=19324

Likes

Comments

Någonting som jag tycker är väldigt viktigt. Viktigt för ett sunt och ett bra liv. Är att älska. Älska sig själv, älska sin kropp och varenda detalj av sin vackra kropp. Våra kroppar kan göra så mycket. Det ska vi börja uppskatta. Oavsett hur svårt det är att ta in att man är vacker. Ta åt dig av dina positiva kommentarer.

Denhär veckan kommer inte bli enkel för mig. Att börja älska, sluta fuska, det kommer inte bli lätt. Men i slutändan är det min lycka som övervinner allt. Lyckan som kommer när jag kan bli frisk. Oavsett om det tar 5 eller 2 år. Jag är redo att börja satsa allt. ‼️

Likes

Comments

Hej på er!
Idag hade jag nationella muntligt i svenska. Har gjort svenska engelsk och matten nu så det känns skönt att vara klart med det nu! Det gick bra, tror jag haha. Men imorgon går jag inte till skolan, ska nämligen träffa min behandlare. Mina tankar blir värre. Hur mår ni?❤️

Likes

Comments

Eeeuu idag är ingen bra dag! Jag är så stressad och all ångest tar slut på mig. tänk livet utan en depression, anorexi, presentationångest. utan allt de jobbiga, fan va skönt. dit ska jag en dag! jag ska inte klaga för jag vet många som har de mycket värre än jag!
hur mår ni idag? dessutom har jag haft nationella denna och förra veckan och har inte kunnat prestera mitt bästa.😕jajaja, livet är vad man gör det till! ångest jag är redo att lägga dig bakom mig👊🏻

Likes

Comments

Ja, ni läste rätt!! Idag är det första advent, så smart familj som vi är så har vi inte hunnit köp advents ljus😕 men det fixar vi i veckan då vi blandannat ska köp en ljusslinga till vår terass!
Men så himla mysigt med advent, nu ska jag inte ljuga men eftersom jag är hemma varje dag blir det lite extra sådär mysigt! Idag har jag iallafall städat hela vårt hus, tog sådär 5 timmar men värt. Pappa har nämligen varit borta i helgen! Igår var även farmor här och vi satte även fram julpyntet, men somsagt allt är inte klart ännu! Morfar och min morbror var även här idag och fixade en spegel de hade köpt som julklapp till mig, och belysning redskap då man inte fick med det. Men vi snackar ju Ikea nu... Vad förväntade jag mig? Det blev iallafall jätte bra trots att det tog några timmars tid.

Nu ska jag snart sova så nu får det bli godnatt. Gillade ni mitt förra inlägg förresten? Vet inte riktigt vad jag ska blogga om då ätstörningen är hela mitt liv nu! Jaja nu måste jag sova! Sov gott människor!😋

Likes

Comments

I denna delen av min historia ska jag ta upp vad som hänt mig under min tid redan sedan 1a klass. jag vill dela med mig av hur samhället såg ut, och hur det ser ut idag.

Redan sedan 1a klass kände jag hur blickar kollade på mig, röster bakom min rygg. Jag har alltid känt mig annorlunda. Jag ville inte vara som de andra tjejerna i klassen. I 3an (om jag minns rätt) bytte vi klass och jag hamnade med några jag inte hade sett, någonsin. Men jag hamnade även med en utav mina nuvarande bästavänner. Jag var blyg, och jag kan säga er att jag var inte blyg för att jag är det, utanför människorna kring mig. Jag var rädd för att jag inte skulle passa in, jag ljög ständigt för lärare, kuratorerna, hatarna gav mig inget val. Jag kunde sjunka så lågt att jag ljög om något som man absolut inte gör, för kuratorerna.
När jag skulle börja i 5an kände jag mer och mer hur annorlunda jag var. Jag passade inte riktigt in. Vad vore jag om jag gick och berättade hur jag mådde? Vem vore jag? I vår klass vore jag den som sökte uppmärksamhet. I min lilla tom håla stod jag själv. Den ända gången en människa brydde sig om mig var efter min mammas bortgång när jag var sju år (vill ni att jag tar upp det så kommentera!). När jag då kom tillbaka till skolan efter sjukskrivning så kom människor fram till mig. Människor pratade med mig, jag fick fortfarande vara den som hängde efter och den blyga. Människor förstod inte vad de sa till mig, de var inte bra kommentarer. När någon väl pratade med mig fick jag kommentarer som skadade mitt hjärta så mycket. Än idag vet dessa personer inte hur mycket de skadat mig som person. För varje dag som gick så hade jag ingen att vara med, tills då tredje klass. När jag fick någon som jag bodde granne med och som fanns vid mig kändes det plötsligt lättare i skolan. Men fan det var inte lätt. Plötsligen var jag ju ensam igen. Människor i klassen började skaffa Instagram, Facebook och Snapchat. Detta som sedan gav resultatet att jag hade profiler där namnet kunde vara "hataalma" och bilder på mig och min familj. Jag hade inte gjort någonting fel, jag var redan utestängd så vem ville skada mig mer? Detta är något som vi idag löst. Men det fortsatte.

I femte klass upptäckte jag problem med mat. Jag hade äntligen hittat vad jag trodde var "fel" på mig. Jag hade ofta ständigt kunnat äta allt jag såg, vilket absolut inte är fel. Men för mig, 11 år då mådde jag inte bra. Detta var inget jag tänkte på. När någonting hände mig, familjen eller kompisar så tog jag ut allt på maten. Jag vräkte i mig allt jag såg, eller så åt jag inte, jag spydde ut maten. Under min skolgång har jag aldrig vägt mig.Och det blev inte lättare med skolgången, inga vänner. Jag minns att det var en person som än idag är där, som kränkte ner mig totalt varje dag på skolgården, jag kunde inte ens gå förbi människan. Det slutade med att jag låste in mig på skoltoaletten. Jag hade människor som skrek på mig, de knuffade mig i korridoren och gav mig blickar.
I sexan, skulle jag börja med denna person som varit på mig MEST! Jag var livrädd och jag bestämde mig fort för att försöka byta klass. För någonstans i mig skrek jag om hjälp, men jag insåg att jag inte kunde fly ifrån mina problem. Jag har alltid haft kuratorer och människor att prata med, men alltid tvingats ljuga. När vi kom till första dagen i sexan hade jag byggt upp en relation med en kompis, hon gick med mig under denna tiden jag fick knuffar mot mig men hon var också en av de som frös mig ute. Eftersom vi var grannar så var vår relation väldigt bra när vi började sexan. Påvägen träffade jag även några vänner som är med mig idag. Jag tänkte ju bara "De värsta av allt är att jag börjar med dem jag går med nu" och så var det. Jag hamnade bokstavligen med dem som stängt mig ute. Det låter så sjukt när jag idag kan sitta och säga något helt annat.
Jag upptäckte problem, med maten, igen.. Jag kunde vara med på hemkunskapen en termin, sen gick det inte. Och vi vet inte varför. Vi kollade upp detta och det visade sig att under 6/7 blev diagnostiserad av att jag en kraftig magkatarr och detta beroende på att jag fortfarande gick runt och blev mobbad, nu började det på riktigt. Samtidigt som jag då bråkade med min dåvarande bästavän. Jag kunde inte gå till skolan utan magont, jag kunde inte äta och direkt när jag sket i maten mådde jag genast sämre. Under denna tiden kunde jag även inte vara inomhus hos kompisar, för de var där jag fick ont. Jag hade ont i hela min kropp konstant och detta hade jag i 2 år. Vilket är alltså för bara något år sen försvann det. Jag fick nu i 6an mer kommentarer om min kropp, att jag såg ut som en åsna och jag var tydligen överviktig. Detta fick jag höra VARJE jävla dag. JAG blir så ARG och ledsen. Jag kunde ju inte äta längre, men det gick inte lång tid, de håll i sig i någon dag. Sedan var de borta. Jag ville göra en förändring men jag vågade inte. Så jag sket faktist i det och skaffade mig vänner på mitt egna sätt. Genom andra skolor skaffade jag andra vänner, jag hade en ny chans för varje ny vän att visa vem jag var. Men dem tröttnade på mig en efter en. Från 6- till nu när jag går i 9an har det blivit så stor skillnad. Jag har fått höra från 0an och även idag får jag kommentarer om allt, men jag hatar att vara den utsatta. När jag förlorade vänner var det återigen maten som blev problemen, jag skadade mig även på det vanliga viset. Jag märkte inte av mina matproblem. Jag Ver bara hur mycket, lite jag åt vissa dagar. Ändå stod jag där som överviktig. Kraftiga lår och mullig mage. Det är ju snyggt? Men iallafall. Under denna tid har det bara blivit värre och jag har fortfarande personer i klassen som säger sånt här till mig, iochmed att personer hängde med sen 5an. Men verkligen inte alla. De vänner jag skaffat mig är så fina. De finns alltid där för mig idag. Oavsett om de var en av de som gjorde hatkonto på mig. Trots jag idag har ändrat mig helt, idag är jag nästan för öppen, pratar hela tiden. Men nu till det som förändrade min värld. Inte när jag förlorade mamma, för det förändrade hela mig, mitt liv, värld, men det var i 1an. Nu, i 9an. Fan detta är så hemskt. Jag vet inte var det började. Men jag ska ta det från dag ett.
Nu när jag fick "mindre"kommentarer om mig var jag tvungen att ta ut de på något. Min mat rutin hade blivit som vanlig igen, jag åt, inte för mycket och inte för lite. Men jag var fortfarande kraftig för de är min kropp som ser ut så. Jag fick/får fortfarande kommentarer om min kropp, mindre men värre. Och jag stod inte ut längre. Jag blev kär, i helt fel kille och jag SKÄMMS idag så mycket. Jag har inte berättat detta för någon helt. Men det var HAN som fick mig att vilja ändra på mig. Jg såg han gåendes hela tiden i skolan, fick en klump i magen och jag ville ju vara hans så såklart försökte jag ändra mig. För varje dag jag åt mindre såg jag att han kollade på mig på ett annat sätt. Denna killen slutade sedan på skolan och jag kom inte över honom. Jag fortsatte såhär. Jag skulle ju bara träna lite. Och detta är inget jag kommer gå in på helt, det kan vara för triggande och riktigt farligt. Jag börja träna och göra sjuka saker. När jag svälte mig själv, helt. Då hade jag inget kvar, min hjärna försvann. Min kropp. Mitt allt. Jag hade ju inte träffat någon kompis utan en, som jag idag försöker säga varje dag till att jag inte ville att jag sa allt som jag sa till henne då detta triggade henne, jag fick henne osäker. Jag valde, och det är jag så jävla stolt över. Jag ville ha hjälp, för det är inte normalt att tappa 1/4 del av sin kropp på en måndag, och tillslut 1/3 vikt. Men jag har ju haft såhär innan tänkte jag, det gick ju över? Var mina tankar. Men denna gången var det inte så. Under tre månader och vad jag gjorde var sjukt, och under de sista månaderna då jag sluta äta helt, var början på mitt nya liv. Tänkte jag. Jag trodde jag skulle leva såhär. För hungern försvann ju tillslut? Men på sommarlovet 2016, nu. Eskalerade allt. Jag hade mer chans att förändra mig och komma med resultat till mobbarna, till ALLA, jag skulle bli "fin" enligt dem. Jag valde att ta hjälp. Pappa skickade in ansökan till Varberg capio. Jag fick svar fort därifrån och genast var det besök där. Utan dem idag skulle jag inte leva, jag minns hur dem sa "forsätter du såhär en dag till DÖR DU". Jag ville ju inte dö. Detta hände mig alldeles nyligen och därför är detta fortfarande en chock såklart. När jag blev diagnostiserad med anorexia uns f.50 så förändrade det mitt liv. Totalt. Jag fick panik. Jag ville inte. Men jag ville inte gå upp i vikt. Jag var rädd, eller nej jag är rädd idag.

Idag lever jag såhär.
Ja de är många som fortfarande kränker mig, men under tiden har jag lärt mig att ute sluta dem. De ger mig dålig energi. Jag är i behandling, går i Varberg en gång i veckan och de har mig under uppsikt. Jag lever med pappa och mina bröder hemma, ingen fritid utan bara hemma varje dag. Jag går i skolan, men det är inte lätt. Jag har inte idrott då jag är sjukskriven i det, inte hemkunskap eller något som får mig må dåligt. Nu fokuserar vi på en sak i taget. Jag förstår människor som kanske tycker de är sjukt att jag kan sitta och skriva detta öppet bara efter en månad efter min behandling börjat. Och jag vet, jag tycker också det. Men detta är anledningen till mitt person beteende idag, och läser någon i min klass eller skola detta, så är jag tacksam att ingen pratar med mig om det såklart. jag ville bara dela av mig. Det är inte okej att bli retad mobbad kränkt eller någonting utav dethär, ingen människa ska ha de tankar jag har. Ingen någonsin. Och skulle ni vilja läsa mer om min anorexi och behandling kanske det är något jag ska fortsätta med? Jag brinner för att skriva, släppa tankarna och ha allt ned skrivet. Även om denna text bara är en liten del av mitt stora händelse rika liv.

Glöm aldrig att. Ni lever bara en gång, vill ni verkligen sumpa er ända livs chans att leva? Nej, jag tror inte det.
❤️

Likes

Comments

Jag är en sån person som taggar julen innan sommarlovet. jag har alltid ogillat jul men sett fram emot att samla hela släkten. Dock är det inte så varje år. Nu har jag taggat julen för länge att det är utjatat. Julfilmer, jullåtar osv. Nu har jag dock hittat en klänning till avslutningen och jul!! Funderar på att ha denna. Vad tycker ni?😍

Likes

Comments

Asså tänk er att ha på er detta en mysig lördagskväll, kanske i skolan, på någon mysig utekväll, jag hade levt i det!! Jag personligen älskar NAKD kläder och Calvin Klein är mitt favorit märke! Hur kunde jag missat detta?😍
https://blfa.me/460/59294/nakd

Här hittar ni det: https://na-kd.com/retro-top-grey-heather

Likes

Comments