I mörkret mellan de slocknande stadsljusen.

I kylan utanför din för stora jacka.

I tystnaden av en fredag som lämnat oss timmar tillbaka.


Gick jag, en septembernatt, kvarter för kvarter, hand i hand, med dig.


I ljuset av ditt leende.

I värmen från din hud.

I ljuden av dina finaste ord.


&

Konstaterade att något har förändrats.

Det är inte samma då som nu.


För hösten brukade alltid ta med sig sitt kalla mörker in i mig, men den når mig inte längre.

Inte nu, när det är jag & du.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Du är den enda jag behöver & jag vill att du ska veta,

att jag vill att du ska vara min , inte bara om natten.

Men du behöver mig inte alls, vill bara inte vara ensam om natten.

Jag inser att jag kanske bara kan få dig att klä av dig, men aldrig att blotta hjärtat ditt.

& jag hatar det.

För älskling, jag är kräsen, men vill ha dig, kunna säga att allt du är, är mitt.

Men du försöker bara fylla ett tomrum med mig, om natten, 

vill att vi ska vara något undangömt som inte benämns ditt.

Så kanske är kärleken ett förlorande spel trots allt, för dig kommer jag aldrig att vinna.

Ditt hjärta är alldeles för kallt.

Likes

Comments

Vi var över.

Du skulle vara borta ur min värld, du levde ju i hennes nu.
Ingenting var längre mitt som kallades du.
Det var hennes & vi var över.

Men så en vaken sommarnatt i juli, stod du där igen,
i min värld.
Alldeles för nära, bakom ett skjul & sa att jag var allt du behöver.

Vi andades samma luft igen, som förut.
Förträngde allt som var nu & insåg att vi två.
Vi var aldrig över.

Vi kommer aldrig att ta slut.

Likes

Comments

Där står du & jag tittar på dig, hela dig, som jag ger hela mig.

Ditt trygga bröst, ditt ljusa hår, din mörka röst.
Din mjuka hud men hårda blick som ser mig rakt igenom. Mina försök att verka obrydd, min iskalla fasad - Du ser igenom allt. 

Så ta på mig, känn det, hur jag brinner för dig.
Låt mig andas in ditt andetag som förgiftar mig.
Kasta mig i sängen & gör vad du vill.
Du har hela mig. 

Älska mig till döds.
Mitt hjärta är ditt att förstöra.
Älska mig till döds.

Likes

Comments

Så kom den traditionsenliga semestern på västkusten, som så många gånger förr.

Även fast det varje år är samma strand, samma sällskap, samma solnedgång sedd ifrån samma klippor, så är ingen semester den andra lik. Varje år har en egen prägel, främst påverkad av vad som finns inuti mig.

Det är som om allt jag trängt undan, alla känslor jag valt att förneka som kontentan av allt jag borde gjort men aldrig gjorde & allt jag gjort men aldrig borde, ALLTING som legat & grott någonstans där inne i tysthet, bubblar upp till ytan här. Som om jag lämna någon slags omedveten fasad hemma. 

Tror att det har att göra med att tempot växlas markant ner här. Hemma finns ingen tid för att varken tänka efter eller känna efter. Där är tempot högt & det är lättast att bara springa ifrån allt som man egentligen borde stanna upp för att hantera. Så i takt med att jag saktar ner så kommer det ifatt mig. 

De allra flesta årens semestrar har varit magiska, men i år är jag chockad över att det kan rymmas så mycket skit, i något så litet som en människa.

Dagarna flyger förbi utan att jag riktigt vaknat. Allt bara händer, morgonpromenaderna längst med havet, de nybakta frallorna som pappa går & köper i den lilla kiosken varje morgon, kusinerna som får magen att värka av skratt & solen som så vackert går ner. 

Det är underbart men det når mig inte. Jag är inte där, kan inte uppskatta något. Det bara händer, medan jag är någon annanstans, där allt är suddigt & inget betyder någonting. Det är en plats jag varit på så många gånger förr, som jag varje gång lovat mig själv att aldrig återvända till.

Men så fann jag mig där ännu en gång, som om jag ofrivilligt kidnappat mig själv. På platsen som bara jag vet om, där varje morgon betyder en smäll i ansiktet av självhat, där allt går ut på att finna destruktiva kickar i hopp om att ta mig där ifrån. Kickar som sedan lämnar mig ännu djupare in, i något så svårt att ta sig ur men så otroligt lätt att falla in i. För den är ju alltid med mig, den där platsen. Det behövs ingen karta, bara ett snesteg så är jag där igen. 

På den mörkaste platsen inom mig. 

Likes

Comments

Vad jag drömmer om nu är...


Vinden i mitt hår, på en båt.

Svala, långa kvällar, våran låt.

Din och min.

En sommarflört, en resa långt bort.

Låt mig förneka att sommaren är kort.


Mitt i natten, i en bil, du vill visa mig nått fint.

En undangömd strand mitt ute i ingenstans.

Vi badar nakna och månen lyser.

Du är så nära, jag ryser.


Vänner, grillat & allt för många glas vin.

Du får mig att känna mig fin.


Solnedgångar sedda ifrån ditt knä på en klippa vid ett hav som aldrig slutar våga.

Inget kan någonsin släcka vår låga.


& du är så jävla vacker.

När du ligger där bredvid, i solen, på stranden med ögonen slutna.


En sommarstad på Sveriges finaste kust.

Att upptäcka med dig.

Du som får mig att känna lust.

Lust för vad som.

För med dig är allt bättre när jag ser mig om.

Likes

Comments

Han var så djupt nere i henne.

Såg bara det fina, aldrig det fula.

I år var han bländad av hennes sken.
Vägrade inse att skenet bedrar, att hon aldrig va den han trodde hon var.

Likes

Comments

Det är juni. Det blomstrar överallt & fjärilarna flyger,

Också i mig.

Men det är inte för att det är sommar.
Det är för dig.
Det var en kväll här om dagen, när jag träffade någon.
En som fick mig tappa andan & glömma hur trasigt ett hjärta egentligen kan vara.
Det var du.
Jag och du, en kväll i Juni.

Du knöt din hand i min under filten,
höll så hårt att du fick mig fängslad, helt tagen.
Men det var bara för en kväll här om dagen.
Även fast det var på låtsas så kändes det på riktigt, 
de små fjärilarna i magen, som vilat allt för länge.

Du återupplivade något i mig när du kysste mig så hänsynslöst
& även fast det denna gång inte var på riktigt så tackar jag dig för det.
För att du gjorde sommar i ett hjärta där där det varit iskall vinter i år.

Tack för att du läkte ett hjärtas sår.

Likes

Comments

Efter många om & men så får jag äntligen hälsa dig välkommen hit, till min blogg.

Jag heter Alma, är 17 år & bosatt i Västerås. Lämnar det där, då jag inte tänkt att denna blogg ska cirkulera kring en ytlig version av mig & mitt liv.

Här har jag istället tänkt skriva om sånt som är viktigt:

Bland annat om det som känns i hjärtat, det som skaver i tankarna & det som på gott eller ont definierar livet.

Sedan jag var liten har jag nämligen skrivit texter & älskat det. I skrivbordslådan uppe på rummet ligger högar av skrivblock fyllda med allt från dikter till krönikor.

Min tanke med bloggen är att den får fungera lite som mitt nästa skrivblock, som du gärna får bläddra i om du vill.

Välkommen till något annorlunda!

Likes

Comments