Igår var tyvärr en riktig skitdag. Allting kändes bara jobbigt och jag hade heller ingen större lust eller energi till att försöka ändra på det - Tillät mig själv helt enkelt bara till att vara arg och ledsen i den mån jag behövde. Idag vaknade jag dock upp på desto bättre humör, som tur var! Och har haft en riktigt effektiv och härlig dag. Åkte till jobbet relativt tidigt och betade av några timmars jobb innan jag skulle iväg på en kurs på huvudkontoret. När den slutade vid 17 tiden gick jag en vända på stan och lyckades få med mig både ett par nya jeans och denna fina fina blus, letat efter något liknande nu inför våren/sommaren så blev jätteglad när jag fann denna!

Nu har jag precis slagit mig ner i soffan. På vägen hem sprang jag även förbi Ica och sen har jag agerat kock sen jag klev innanför dörren. Matlådor är fixade inför helgen och sen lyckades jag ordna ihop en riktigt god middag också dagen till ära. Ja, idag har helt enkelt varit en BRA dag. Hoppas att det håller i sig såhär nu inför helgen då en hel del jobb väntar för min del. Puss

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det är liksom helt oförståeligt hur den smärta som funnits och varit är helt ihållande, det känns som att det aldrig kommer att bli lättare utan att man helt enkelt ska vara tvungen att lära sig att leva med trycket över bröstet och tomheten som innefattar sig där inuti.

Den dagen Tone gick bort försvann miljoner delar utav mig med henne, fina stunder som bara vi två delade med varandra blev som tagna ur mina händer, vem ska jag nu dela allt detta med? Alla små saker som vi byggt upp till något stort, jag har nu ingen att dela dessa minnen med förutom mig själv och det är då sorgen är som svårast. När något vi gjort tillsammans dyker upp i mina tankar eller jag ser något eller hör något som jag relaterar till henne - Den ständiga påminnelsen som alltid gör lika ont, det spelar ingen roll hur mycket jag saknar henne eller vill få tag i henne, det går inte, för hon är borta.

Cancern förstörde allt. I slutändan så var det ju faktiskt den där jävla sjukdomen som fick allas våran värld att falla samman.
Det som inte fick hända, hände. Älskade Tone. Mitt hjärta går sönder varje dag för dig, varför skulle du tas från världen och det liv du lärt dig älska? Och från oss, varför skulle du tas från oss vi som älskade dig så oerhört? Jag kommer aldrig få några svar, livet styrde oss i fel riktning och därefter var det svårt och kämpigt att ta sig tillbaka. Men - Låt oss minnas det vi gjorde under vägen, den kärleken och dom skratten vi delade genom allt. Du gjorde varenda ögonblick lätt för oss andra, jag önskar att jag hade kunnat gjort det likaså för dig. Jag brister när jag inser att det inte fanns något vi kunde göra, för du om någon förtjänade aldrig detta.


Du vet, ibland ser jag dig fortfarande framför mig och i alla lyckliga stunder så tycker jag mig känna din närvaro. Jag måste få tro att du på något sett är med oss alltid, det är mitt sätt att överleva. Vi pratar ofta om dig, minnet av dig bär vi med oss och när någon frågar så berättar jag stolt över min starka fantastiska bästavän som jag hade lyckan att dela livet med i 12 år. Jag minns vårt första möte, hela vår första sommar tillsammans som barn och jag är så tacksam för att livet förde mig samman med dig och Lene.

Idag är en sån dag då det är extra jävligt och tårarna legat och tryckt bakom ögonlocket och bara väntat på att jag ska låta känslorna ta över. Det är lätt att livet bara går på automatik, man bara går och går utan att stanna upp tills man tillslut bara faller, och då finns det inget stopp på varken tårar eller känslor. Det är fortfarande oförståeligt och ofattbart att du är borta för alltid, tanken av att du bara är borta för ett tag kan man hantera men så är inte verkligheten och det är därför man ständigt flyr, sanningen är för hjärtekrossande. Älskar dig alltid, Saknar dig alltid. / Johanna


Likes

Comments

Att jag har blivit en riktig liten sju-sovare är nog ändå bland det bästa som kunnat hända mig såhär på vårsidan. Men på riktigt, när det här ljuset infaller sig i sovrummet och solen skiner in genom fönstret på morgonen är det ju bara dumhet att inte kliva upp och ta vara på dagen.
Våga vägra persienner ska nog vara mitt lilla motto från och med nu, dagarna blir så mycket härligare.

Som idag! Jag vaknade redan 07.15 och tjugo minuter senare hade jag dragit på mig träningskläderna och var ute på en morgonpromenad.
När jag sedan kom hem en timme senare hade jag fortfarande all tid i världen innan jag behövde åka till jobbet så hann med en lugn och god frukost framför mitt "all time" bästis program: Biggest Loser. Kvalité!

När jag hade njutit tillräckligt av min morgon var det dock dags att åka till jobbet. Har inte nämnt det men ska hoppa in och jobba i en större shop i mitt distrikt från och med söndag och två månader framåt (Ska bli jättekul men samtidigt kommer jag sakna min lilla plutt-shop där jag gjort mig så hemmastadd, men två månader går fort sen är jag tillbaka) Var iallafall förbi på det nya stället och pratade lite med cheferna innan jag åkte och betade av veckans kortaste pass.

Väl hemma igen lagade jag världens godaste middag. Alltså har fått världens dille på blomkål och dessutom är det ett bra alternativ istället för kolhydrater vilket passar mig fint eftersom varken min kropp eller mina smaklökar gör volter när det kommer till snabba kolhydrater. Well well, middagen var iallafall väldigt god och nu tänkte jag sätta punkt för detta inlägg. Punkt.

Likes

Comments

Då var denna påskhelg över! Kan dock inte påstå att det blivit mycket utav påskfirande men vad gör det om hundra år? Istället har jag jobbat och brottats med min förkylning men idag är jag faktiskt ledig och som ett + i kanten så mår jag också bättre. Vaknade relativt tidigt idag och gick ut på en promenad, blev ute ungefär 1h och på vägen hem gick jag förbi affären och köpte med mig lite frukost och andra nödvändigheter. Jag kan väl inte vara den enda som räknar ner dagarna till löning nu? I need some money..

Åt frukosten framför tv:n och ett avsnitt Homeland men nu är det dags att få lite andra nödvändigheter gjorda. Storstädning av lägenheten står på agendan och senare ikväll har jag även en tvättid bokad. Hoppas ni får en fin tisdag och att er påsk var fantastisk! Puss

Likes

Comments

Sist jag skrev något här satt jag på T-centralen och väntade förväntansfullt på mitt tåg till Dalarna... Cirka trettio minuter efter mitt publicerade inlägg så nådde nyheten mig i form utav ett samtal från min syster som självklart undra vart jag var och om jag var oskadd - Där och då väcktes paniken inom mig, det säger sig själv en lastbil ska absolut INTE infinna sig på Drottninggatan. Därefter blev vi evakuerade och var tvungen att lämna det Espresso House jag satt på och då rörde jag mig genast uppåt mot Centralen och gick ut för att se vad som pågick och förstod genast allvaret när jag såg alla poliser, ambulanser, brandbilar och helikoptrar. Folk sprang, grät och telefonlinjen var helt blockad för både in och utgående samtal.
​Jag var skakad och oerhört rädd.

När insatsstyrkan kom i full fart mot oss så valde jag att snabbt gå in, jag kände mig inte trygg och någonstans visste jag inte om jag kunde lita på männen som kom svartklädda från topp till tå och höll i stora gevär. Det var obehagligt. Jag kom in och såg av min stora förvåning att mitt tåg till skillnad mot alla andra som hade preliminära tider skulle avgå enligt tabell och började röra mig mot tåget - Precis när jag ska kliva på så här jag hur dom ropar i högtalarna "STOPP STOPP INGA TÅG FÅR LÄMNA STATIONEN PÅ POLISENS BEGÄRAN" Vid det här laget hade också ryktena om skjutningar på andra ställen i Stockholm börjar florera och min högsta önskan var att bara få lämna så fort som möjligt. Jag klev på tåget och bestämde mig för att vänta där, under tiden lyssnar jag på hur folk omkring mig pratar om att vi inte är trygga där och borde avvika så fort som möjligt eftersom hotbilden mot Centralen är väldigt hög och att vi inte borde utsätta oss för den risken. Samtidigt pratade jag med mamma och insåg själv att jag inte hade så många andra alternativ än att sitta kvar på tåget för även om det kändes otryggt så visste jag inte om jag skulle hitta någon annan plats där jag skulle känna mig lugnare och dessutom skulle det vara omöjligt att ta sig ifrån stan.
Rätt som det är så ser jag säkert hundra människor som springer på perongen bort från ingången till Centralen, alla skriker och gråter, jag får fullständig panik. Lämnar allt och springer ur tåget och följer alla andra springandes bort samtidigt som jag har en skräckslagen mamma i telefonen som såklart är lika rädd som jag vid det här laget. Vi började hoppa ner från perongen och fortsatte springa bort längst tågrälsen i flykt men ingen visste vad det egentligen var som hade hänt. I efterhand har jag hört att det både ska ha varit en bomb där men det har inte bekräftats och sen sägs det även att Insatsstyrkan gjorde ett tillslag och att det orsakade paniken. Så jag vet ännu faktiskt inte helt till 100% vad det var som orsakade att jag + hundra andra människor sprang längst rälsen i panik, det är frustrerande.

Även om jag såklart varit både arg, ledsen och skärrad sen i fredags. Känslor som majoriteten av er säkert också kände i samband med detta så tar trots allt kärleken över. Jag är så himla stolt över mitt Sverige, alla fina gester och all medmänsklighet som visats öppet och utan underdrift dom senaste dagarna. Jag bär med mig Kronprinsessans svar på "Hur vi tar oss igenom detta" / "Tillsammans" Vi har pratat, gråtit och funnit styrka hos varandra och i detta tillslaget är vi alla drabbade - I vår trygga tillvaro kom ondskan och gjorde sig synlig, ingen har kunnat vända bort blicken eller gått oberörd förbi, det var ett tillslag mot vårt land och den största respekten och kärleken vill jag sända till drabbade samt deras nära och kära.

Det är oerhört viktigt för mig att markera att detta var ett dåd EN människor utsatte vårt samhälle för. Det finns ingen som helst grund att gå på olika folkgrupper och skylla på religon eller etnicitet, då är man väldigt okunnig och bör verkligen ta till sig av det jag skriver eller det andra säger i samband med detta. Bilden till höger tog jag igår när jag var och lämnade blommor på Sergels-torg. Den väcker oerhört mycket fina känslor inom mig och påminner mig om att i Sverige accepterar vi varandras ursprung och religion, istället för att vara fördomsfulla tar vi lärdom av varandra för ett växande samhälle. Här har Svenska kyrkan och Stockholms Moské samlats för att symbolisera "Goda Grannar - Tillsammans för Sverige" Ja, detta gör mitt hjärta alldeles varmt. Ondskan försöker krossa oss men vi samlas och visar att vår kärlek och samhörighet är starkare, vi står enade.

Likes

Comments

Fredag och jag har precis slutat jobbet och förflyttat mig till Espresso House på T-centralen i väntan på tåget. Tänkte passa på att ta igen lite läsande utav bloggar samt förberedda några inlägg som borde ha kommit upp för länge sedan innan tåget avgår om cirka 1,5h. - När jag kommer fram ikväll blir det tacomys hos min syster och sedan förmodligen sleepover med tjejerna hemma hos mig. Ska bli härligt med helg efter en lång jobbvecka!

Likes

Comments

I'm officially a barista! Vem hade kunnat tro för ett år sedan när jag satt på Starbucks i New City var och varannan kväll och funderade över livet och hur mitt liv skulle se ut när jag kom tillbaka till Sverige att jag ett år senare själv skulle vara barista och jobba på Espresso House? Inte jag iallafall, men idag är jag väldigt glad över det och trivs extremt bra. - Glad över att äntligen ha utbildningen avklarad så jag kan få ta på mig min riktiga namnskylt, säga hejdå till "Ny på jobbet pin'en" och blicka framåt mot nya utmaningar.

För övrigt har det ekat väldigt tomt här den senaste veckan och enda anledningen till det är väl egentligen att jag jobbat mycket och inte riktigt haft lust eller något att skriva om här, vilket är lite utav en lögn det med eftersom jag egentligen har massor jag velat delat med mig utav till er men som jag inte riktigt prioriterat, så det kommer väl tids nog! Nu ska jag iallafall sova, imorgon öppnar jag och efter jobbet åker jag till Dalarna över helgen, vad jag ska hitta på där får ni höra mer om under helgens gång. Puss

Likes

Comments

Alltså kan inte sluta tjata om det fantastiska vårvädret, solen och denna blåa molnfria himmeln ger mig verkligen hopp om ljusare tider - När jag stod på jobbet igår eftermiddag skrev jag därför ett meddelande till Lovisa som löd "Vin på balkongen ikväll??!!" Sprang förbi systemet på vägen hem och trots att jag älskar rött vin så valde jag vitt & rosé för det kände ju lite mer somrigt trots allt.. Summan av kardemumman blev dock att vår vinkväll spenderades inomhus efter att vi insett att det var alldeles för blåsigt att sitta på balkongen, men vi hade det mysigt ändå och det är ju ändå huvudsaken OCH vi får inte glömma att uteserverings-säsongen bara ligger runt hörnet!

Imorse var vi båda lediga och bestämde oss för att ta vara på dagen och åkte in till stan för lite shopping samt lunch. Har blivit lite farligt att jag har 50% på jobbet, känns som det är lätt att överkonsumera gott kaffe och fantastiska bagels, hehe.. Var iallafall en super härlig dag och en ledig dag mitt i veckan skadar ju aldrig! Nu under kvällen har jag fixat matlådor och nu är det i vanlig ordning dags att säga tack och godnatt, imorgon väntas öppning men sen ska jag minsann kramas med Lene som kommit hem från Thailand. Puss

Likes

Comments

Happy Birthday 

Idag fyller två av mina diamanter 4 och 2 år! Tuva och Malte ♥ Tänk att detta är eran dag och det finaste utav allt är att av 365 dagar så är ni båda födda denna minst sagt magiska dag. Min kärlek för er har varit oändlig sen första stund, vad livet måste ha varit meningslöst innan ni kom och förgyllde mosters liv. Älskar er så mycket!

Likes

Comments