View tracker

Vissa har vid det här laget släpat fram inpyrda kartonger från vinden, trasslat ut glitter, provat tända julgransljusen och varit extra försiktig med farmors glaskulor från 50-talet. Somliga har kanske till och med redan skaffat sig en julgran? I Norrland har någons pappa - svettig och stressad kapat ned en stulen gran från SCA:s mark och i Södra Sverige har någon köpt sin julgran utanför IKEA.

Innan någon blir kränkt, vill jag säga att även jag är en oredig hycklare som förtjänar allt ont.

I SAOL borde det under ordet jul stå ”en torftig ursäkt att använda en Kristen högtid till att girigt gotta sig med dryck, mat och materiella ting. Död åt julen!” Följt av en teckning av Satan och Vulva.

En kan ju fråga sig hur det kommer sig att en sådan högtid fortfarande existerar i det moderna landet Sverige? Det råkar vara så att Sverige är bland världens mest sekulariserade länder, och ändå firar vi Krista högtider likt Judas avkommor.

Ofta nämns att julen är barnens högtid, det stämmer delvis. Vilka är det dock som år efter år slåss om årets mest populära julklapp, lagar den stackars grisskinkan och super ned sig på julöl samt vinglögg? Vilka är det som år efter år bråkar på Facebook över var ”våra barn” firar sina julavslutningar? Det kan vara Leo fem år, men jag skulle vilja rikta fingret annan stans.

Be Leo skriva till Jultomten, den överviktiga gubben med otrimmat skägg vilken lanserades av Coca-colaunder 1900-talet, en fin produktplacering. Sluta slå din bror Leo, så kanske magin i leksaksbutiken slår fast.

Jag tänker inte förneka det faktum att julbordet är magiskt, vem vill inte frossa till Kristu födelse?

SAOL borde e även lägga till ”JULHYSTERI”, med följade beskrivning: "Vid akuta fall, ring 112, vid mindre akuta fall ring sjukvårdsupplysningen. Julhysteri: masspsykos som drabbar Sverige under jul, bilder på julskinor, lussekatter och julmust uppladdade på sociala medier är några få av de många kännetecken på att någon drabbats. Mer akuta fall kan igenkännas av exempelvis DIY adventsljustakar."

Dra på dig dina julsockor, koka din knäck och införskaffa ett förråd Apotekarnes. Än dock, kom ihåg att Satan och Vulva sitter böjda under julbordet med grymma grin medan du proppar i dig mammas julskinka. Om inte den tanken är tröstande tänk på att dessa oinbjudna gäster antagligen är det trevligaste sällskapet kring bordet.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Draculas tyske föregångare från 20-talet. 

Likes

Comments

View tracker

Pressbyrån på Uppsalas centralstation lite innan klockan fyra, det är fredag, timmen kaos är snart slagen. Själv har jag lyckats plocka på mig en Celsius fast än stressade medelålderskvinnor knuffat runt mig som om jag vore en av deras otrogna karlar. Jag har dessutom ingen bh på mig så mina tuttar börjar göra ont efter att så våldsamt svingat runt de senaste minuterna.

Vart ska dessa medelålderskvinnor? Hem till familjen tänker många, kanske någon av dem tänker jag. Faktum är att en av dessa medelålderskvinnor har en hemlig älskarinna på 25 år bosatt i en bohemiskt inredd etta i någon stockholmsförort, helst med en pole dance stång i vardagsrummet. Hennes man låtsas som att han inte vet om affären, fast än han gjort det sedan ett tag tillbaka. Tanken på att hans fru är med en yngre kvinna är nämligen rätt häftig tycker han, och att ha villan med biorummet ensam någon fotbollshelg till och från är inget som stör honom särskilt. En annan av dessa kvinnor ska på en hemlig kokainträff som hon och hennes väninnor i den undre världen gett kodnamn syjunta. Men jag vet bättre, för ingen som ska på syjunta reser med sådan lätt packning. En tredje är jag övertygad om ska ta första plan till Washington från Arlanda för att lönnmörda Donald Trump. Under hennes höstkappa från Kappahl för 300 kr gömmer sig svart bälte i muy thai och en tidigare karriär inom polisens specialstyrka.

Jag ställer mig i den vidrigt långa kön för att betala för min Celsius, bredvid mig skopar en kvinna frenetiskt lösviktsgodis. Hon vänder sig om likt en hungrig vargmamma som fått vittring på en skör säsongshjort och fräser ”Ursäkta, där stod jag.”Jag stammar förlåt och hon ställer sig framför mig. Snart får vargmamman span på en kortare kö och lyckas tränga sig fram till disken, vilket är fantastiskt skickligt med tanke på att det svenska kösystemet är mer heligt än den svenska kyrkan. Hon är nog den som ska hem till familjen, tänker jag. 

Likes

Comments

Rätt ofta kommer jag på mig själv med att peka finger ut i tomma intet och stirra dömande mot ingenting, min dömande blick är dessutom av det värre slaget. Jag antar att det är ett omedvetet utagerande för att uttrycka en djupliggande ilska. Av vad jag vet kan jag lika gärna vara besatt av en otrevlig demon som befäst sina demoniska krafter kring mitt långfinger. Det kan också vara en vilsen själ från en efterlevande vresig gubbe som tror sig sitta bakom ratten i rusningstrafik på väg hem en fredagseftermiddag. Kanske var det så han dog tänker jag, förblindad av ilska mot medtrafikanterna den fredagseftermiddagen. Kanske fastnade hans pekfinger i luften så att han inte hann växla.

Oavsett är det en ytterst udda gest vilken jag endast verkar besitta när jag är utan sällskap, tack och lov. Tänk om denna kroppsliga tourettes skulle ske i olika sociala sammanhang? Ta julafton som exempel, familjen sitter samlad och tomten delar glatt ut paket; tyvärr liknar tomten föraren som satt i bilen framför den vresiga gubben och plötsligt flyger ett finger upp i luften. Stackars tomten som lidit utmattningssyndrom sedan industrialiseringen av västvärlden sätter sig i sin släde med gråten i halsen och flyger hem mot nordpolen. Efter den långa färden i decembermörkret har tomten fattat beslutet om att hänga av sig tomteluvan för gott. Inga fler julklappar till världens barn och jag får leva med det faktum att mitt långfinger innebar slutet på julefriden, vilket inte skulle göra mig så mycket egentligen då jag inte riktigt vet innebörden av julefrid.

Kanske är det någon ärftlig sjukdom jag fått genom en avvikande rebellisk gen? Skulle det vara fallet så kommer den nog från mammas sida av släktet, får fråga henne nästa gång vi chattar på Facebook.

Likes

Comments

En påminnelse om att Kattla kan vara du. Styrd av Tengil och fruktad av alla. 

Likes

Comments

Det var efterfest i lifthuset. 80-tals rock dundrade från stereon medan grabbarna vrålade likt grottmän framför en 14 tums tjock-tv så fort något lättklätt visades. Hade det varit dansade elefanter på den lilla tv:n skulle de förmodligen vrålat lika högt med tanke på alla Norrlands de tömt. Taket på lifthuset agerade lock på en gryta med kokade testosteron. 

Jag satt vid bordet med min björnfitta på sned och svettades, halsade öl trots att älgen inte var blå och packade snus under läppen varje tillfälle jag fick. En tafatt bugg pågick i hallen, toaletten gick inte att låsa och slitsaffischerna hängde på sned med lättklädda tjejer poserande intill skidor och snowboards. Gräftåvallen – ett snötäckt fjäll där politiskt korrekt tänk ännu inte knäppt sina pjäxor.

Efter ett sista glas var det dags för mig att promenera hem till stugan, jag pulsade fram genom snön som gick upp till mina knän tills jag kom fram till den gamla grusvägen, vilken numer var svart av is och meterhög drivsnö. Snön var formad som stora vågor på ett svart hav. Jag var full, det var kallt. Från den vinande blåsten och min fantasi var den mörka barrskogen som omringade vägens sidor hem för alla monster från alla skräckfilmer jag sett. Jag kämpade mig fram som en jävla actionhjältinna iklädd björnfitta. Hade jag bara haft dobbar skulle jag varit den ultimata action karaktären.

Sedan hände det. Världen vändes upp och ner. Som en älgkalv flög jag genom luften sprattlandes och landade på mina skulderblad. Luften hade slagits ur mig. Är det här slutet? Är det HÄR jag dör? Är det sista jag fick gjort i livet efterfesten i lifthuset med varm öl, snus, vrål och slitsaffischer? Kippandes efter luft kändes det ändå som ett rätt bra avslut .Orions bälte skimrade ovan mig och jag var redo - när jag plötsligt insåg att jag glömt min snusdosa i lifthuset. Luften fyllde mina lungor explosivt och jag återfick min kraft - snusdosan, här kommer jag.

Fin.

Likes

Comments

Ni vet den där hemska känslan av ensamhet? Den som liksom smyger sig på mellan festandet och sertralintabletterna? Den som sker när ena foten badar i en nostalgisk pool och den andra känns mest fastklistrad i någon gyttjig verklighet? Exakt där är jag.

Jag tror att de tär någorlunda simpelt att försöka stå på sig med hetsande tankar om ”ENSAM ÄR STARK”, men när en står där halvvägs upp för trappen med matkassar så tunga att de nästan spricker samtidigt som fingrarna domnar av brist på blodcirkulation och hörlursjävlarna till och med lämnat öronen för golvet - ja då kommer insikten om att ensam suger.

Men jag är inte helt ensam. Det finns en grovt alkoholiserad tant i mitt trapphus som brukar kika ut från sin port ibland och då samtalar vi oftast om katter. Jag tror de flesta ryggar från hennes genomträngande cigarettodör vilken är lika fäst vid henne som hon vid cigaretterna. Jag tycker dock att hon är en fin karaktär, rätt trasig med berusade ögon vilka hon inte längre tillåter se det fula; hon har koll på livet helt enkelt. Men när hon kikar ut från sin port är det av samma anledning som jag stannar och pratar med henne – ensamhet.

Tillbaka till gyttjan, den är det minsann jävligt viktig att trampa på i och det gör de flesta fastän en ibland sjunker ner till midjan och allt blir smutsigt och jobbigt. Den gyttjiga verkligheten ska en dock alltid ha minst en fot och kladda runt i, för i själva verket är det den nostalgiska poolen som är farligast - för där är det så himla lätt att drunkna och stendö.

animation av: jagheterpiwa

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag jobbade tidigare inom äldreomsorgen där jag hann se och lära mig en del oväntade saker. En eftermiddag när jag var ute på min sista rond för dagen gick jag in till min bästa tant – en dam på 98 fagra vårar som förmodligen är klarare i skallen än vad jag någonsin kommer bli. Hon ojade sig över massinvandringen som sker iEuropa, och berättade om en polsk väninna som kom hit under andra världskriget (denna dam har levt genom både första och andra världskriget, jag kan då liknas vid ett foster om en skulle jämföra livserfarenhet), och förklarade att denna väninna under en tid bott gömd i en källare med fyra andra tonårsflickor. Det var brist på mat, och för judinnorna som gömde sig undan nazisternas vidriga fasoner var bristen ännu större.

En kväll fick de fem tonårsflickorna nys om att en häst dött i närheten, så de belamrade sig med de bästa redskapen för häststyckning de kunde hitta. En av dem hugg tag i en yxa, någon hade en spade och någon en kniv, sedan väntade de tills mörkret fallit och begav sig ut för att skaffa hästkött.

Det sätter perspektiv på det mesta.

Likes

Comments

​Min bästa konstnär som både tecknar och animerar går under namnet jagheterpiwa och går att följa på de flesta socialamedier. 

Likes

Comments