Är tillbaka i min hemstad. Allt är precis sig likt. Förutom att man har mindre vänner möjligtvis. Skulle säga att jag inte passar in. För jag är inte samma människa som lämnade den här lilla hålan. Men vem jag är? Det kan jag inte svara på idag. För idag är jag bara krossad, lämnad. Jag har varit det i ett par månader nu. Levt flera år ihop med en man jag trodde var den rätta. Jag älskade honom, var lycklig.
Men ett telefonsamtal senare var allt klippt. Kvar är jag mitt emellan leva och dö. Svävat här ett tag nu. Har lite svårt att ta steget ner på jorden igen.
Jag hoppas, men är inte säker, att jag klarar av det här.

Likes

Comments