Header

I natt kom han, William, min brorson. Jag blir rörd till tårar över hur fin han är. Men samtidigt med tårarna kommer det välbekanta hugget i magen och förbjudna tankar börjar snurra i mitt huvud. Hur är det möjligt att ens känna något annat än glädje för min bror och hans sambos skull. Men avundsjukan smyger sig på, missunnsamheten kliar i mig. Jag får en dålig smak i munnen av mina egna känslor. Hur kan jag vara så självcentrerad att jag i detta lyckliga ögonblicket mest tänker på mig själv.


Men samtidigt som jag försöker trycka undan de dåliga tankarna så lovar jag mig själv att aldrig låta dem gå ut över pojken. Jag ska älska honom så mycket, jag ska alltid finnas där för honom och jag ska bli den bästa fastern någonsin.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ett sms plingar till i min telefon och jag läser det högt för mig själv. Jag är tvungen att läsa det flera gånger för att riktigt ta in det som står. “Vi har en tid bokad den 3 juli hos IVF Sthlm och deras kötid för att börja en behandling är en knapp månad”.


Tusen tankar snurrar runt i mitt huvud och jag vet varken om jag ska skratta eller gråta. Jag vill gråta av lycka men samtidigt så känner jag ett sådant enormt vemod då jag vet att det här egentligen inte är vad han vill. I alla fall inte just nu. Vi har inte pratat om det ordentligt än. Vi har inte diskuterat det som två vuxna människor. Det har inte gått då jag bara blivit så oerhört ledsen varje gång det har kommit på tal. Vi har distanserat oss ifrån varandra de senare dagarna. Vi båda har behövt space. Kanske mest jag då jag varken vet ut eller in längre. Det snurrar i mitt huvud och hur mycket jag än sträcker mig så kan jag inte nå eller greppa mina egna tankar. Jag virvlar iväg och drömmer mig bort om att få en sommarbebis nästa år.

Likes

Comments

Ännu en kväll fylld med tårar. Han vill att vi ska prata om det. Han säger att vi måste kunna ha en sansad dialog om det. Jag vet att han har rätt men det gör det inte lättare. Jag kan inte vara sandad när det kommer till det. Hulkandes försöker jag sätta ord på min sorg. På mina värsta farhågor om framtiden.


Vi vill mötas men vi befinner oss mil ifrån varandra. Jag med en längtan och en sorg som bara växt sig starkare de senaste 6-7 åren, och han som precis har öppnat sig för idéen om att vilja skaffa barn. Han vill att vi ska “försöka själva” först. För han har aldrig på riktigt försökt. Jag försöker förklara att vi redan har gjort allting som vi kan nu det senaste 1,5 åren. Men jag vet samtidigt att han inte har varit riktigt medveten om det. Han har inte tagit tempen varje morgon för att pricka in ägglossning. Han har inte räknat och hoppats varje månad när mensen lurats med att komma någon dag för sent. Han har inte kollat upp beräknat förlossningsdatum om det nu skulle vara så att den inte kom alls. Det har varit min egna sak, för att jag inte vågat uttrycka precis hur mycket jag vill bli gravid. Jag har inte velat skrämma honom med det.

Likes

Comments

De svullna ögonen har väldigt svårt för att ljuga. Jag tar till vartenda tips och trix jag har i min makeup-kunskapsbank för att dölja spåren. Spåren av en natt så fylld med tårar att jag oroar mig för att kudden ska börja mögla på grund av fukten. För igår sa han det. Det som jag någonstans vetat att han skulle säga. Det är därför jag skjutit på att ta upp ämnet. Jag har ignorerat det så mycket och så länge jag bara kunnat. För att inte behöva uppleva precis det som jag nu fick uppleva i går kväll. Att han känner att just nu inte är en “optimal tid”.


Jag brast, och jag fick veta hur det verkligen känns att få sitt hjärta krossat. Det spelar ingen roll hur mycket vikt jag skulle lägga vid att säga att det ALDRIG är en optimal tid, att det antagligen aldrig kommer att bli en optimal tid. Remissen till IVF går ut om 2 veckor och då är utredningarna som vi kämpat oss igenom hela våren helt i onödan och vi kommer behöva gå igenom dem igen om han nu någonsin kommer att vilja ha ett barn.


MEN det absolut värsta jag kan tänka mig är att behöva tjata, behöva be om någonting som han uppenbarligen inte vill just nu. För hur mycket jag än vill ha ett barn så vill inte ha ett barn med någon som inte vill ha det.

Likes

Comments