aj mitt lilla lilla hjärta, du är så bräckligt, så lätt att krossa i tusentals små bitar.


gud va jag smsade dig, jag va verkligen så olycklig och ganska pinsam men jag måste nog ändå ta och förlåta henne. idag är en sån dag då du passerar mitt huvud lite då och då, men helt ärligt mest bara nu på natten. jag är över dig. på riktigt. tänker inte på dig så mycket alls, bara nån gång varje dag och då handlar det mest om att oj jag har inte tänkt på honom på typ hela dan, eller hoppas jag inte springer in i honom. hade du inte gått i skolan precis där jag går varje dag så hade jag nog glömt dig typ helt. jag glömde bort din födelsedag oops det trodde jag ej jag skulle göra. nu kommer jag säkert börja tänka på dig igen bara för att jag skriver det här.


jag ska nog vara själv. tror det är bäst så. har ställt in mig på att jag kommer dö ensam, och inte för att jag är trasig eller så, eller jo, men asså menar mer att jag har accepterat det. och att det är ganska lugnt.


vill krama nån, ta hand om nån. bädda ner, pussa på nåns panna. stryka en hårslinga bakom örat, killa på ryggen och titta på när nån tar långsamma andetag och somnar. det vill jag faktiskt verkligen göra. men alla hatar mig inklusive jag själv så skriver det här istället. det rinner ensamma tårar, allt jag egentligen vill är att hulka men det går inte. vill skrika, slå sönder min kropp. hatar den så mycket att jag brinner. vill förstöra den, skada mig själv. men istället skriver jag det här.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

vissa saker kan man bara inte förlåta. jag kan inte sitta på ett cafe med er med ett påklistrat leende, prata om era liv medan det finns en konstant elefant i rummet, som aldrig kommer försvinna. aldrig någonsin kommer vi kunna ha en normal relation med middagar, övernattningar och öppna samtal om livet. jag kommer bara påminnas om allting som har hänt och allt vi inte har. vi har inte en normalt fungerande familj och det vill jag helst inte behöva tänka på.

jag kan inte lita på er. ni är manipulerade under honom, ni ser inte sanningen trots att den är under näsan på er. ni tror inte på min historia, ni säger att det som hänt aldrig hände. och jag brottas med minnen, försöker glömma tryck mot väggen, splittror från tappade mjölkglas, hårda ord om min oönskade existens. kommer ni berätta vidare allting jag berättar för er till den jag absolut minst tycker borde få ta del av det. eller kan jag lita på er egentligen. det kan jag inte, det vet jag. det finns en person som alltid kommer komma före.

vissa saker kan man inte förlåta. jag kan inte förlåta sakerna ni gjorde eller sakerna ni sa. jag kan bara inte det. jag önskar att vi kunde haft en fungerande relation, och jag saknar er. jag uppskattar att framför allt du försöker, dagen du slutar är dagen jag kommer gå under. och jag försöker tänka att nån gång kommer det gå. nån gång löser det sig men jag tror inte riktigt på det.

Likes

Comments

det är alltid nånting i vägen. något som skaver, något som är där trots att det inte ska det. det gror i mig och förstör för mig när jag sitter runt matbordet med min mormor och morfar och äter pannkakor. det förstör för mig när jag är på fest med mina vänner och dansar så mycket att jag går av, men ändå inte kan känna mig glad trots att jag snuddar vid lycka i dess renaste form. det förstör för mig hela tiden, jag känner verkligen hur det här fröet förgrenar sig och aldrig slutar växa. låt mig va vill jag skrika men det kommer ut som en viskning istället för jag är maktlös under den. släpp taget, vissna ihop till ett skruttigt träd som nån sågar ner och som aldrig mer får möta ljuset, men den hör mig aldrig. jag sitter där och skrattar och så inser jag plötsligt att det här är allt. det här är det bästa livet har att erbjuda, och det räcker inte. det här kan inte vara allt för då kan jag inte leva mer, för jag kommer aldrig kunna hantera det.


Likes

Comments

försöker varje morgon
det här blir en bra dag
springer ikapp dom andra
lämna mig inte ensam
säger ett skämt
ingen skrattar
berättar en historia
ingen lyssnar
förklarar mina åsikter
ingen håller med
kommer hem
ska berätta om min dag
har inget att säga som nån skulle bry sig om
snälla kan dagen ta slut
snälla inte en ny dag igen imorgon
ligger i sängen
kollar upp i taket
vill inte mer
samma sak varje dag
vad är det för fel på mig
vad har jag gjort
tårar rinner stillsamt
kudden blir blöt
lägger mig på sidan
somnar
vaknar
repeterar

Likes

Comments

jag vill inte finnas. jag vill sväva iväg härifrån för jag klarar inte mer.
och det har inte ens hänt något.
jag klarar inte av att hantera livet, jag klarar inte av att varenda dag behöva inse att jag inte är viktig för den här världen.
jag kan verkligen inte hantera nånting. och jag är hela tiden så rädd så rädd, jag är sorgsen, orolig, irriterad. jag har varit det så länge jag kan minnas.
det är onödigt att finnas. onödigt är verkligen det bästa ordet jag har för att beskriva det.
och den insikten gör att jag inte vill finnas en dag till.
men vad gör man inte för dom man älskar.

Likes

Comments

hysterisk. biter i mina armar. försöker dämpa skriken i mitt huvud med att skrika.

hysterisk. ligger på golvet och känner mig döende. jag hoppas att varje andetag jag tar är mitt sista.

hysterisk. vill slå sönder mig själv. vill dunka huvudet i en betongvägg, sätta eld på min kropp, skära av mig mina ben. bara det gör ont.

hysterisk. drar på mig ett par jeans, slänger på mig en kappa, knyter mina skor. går ut för att hitta sätt att skada mig på. jag är fokuserad, vill hitta hur man allra bäst torterar sig själv. tvingar mig själv att göra saker jag inte vill genom att skapa tvångstankar.

hysterisk. kippar efter luft. jag är så rädd. vill skrika hjälp mig men min röst är för svag så ingen skulle höra, inte ens om de lyssnar noga. jag är ett hopplöst fall. man kan inte rädda mig. folk försöker men det går inte. den senaste som verkligen ansträngde sig var jag. jag gav allt jag hade, men det räckte inte. och om inte ens jag själv kan befria mig själv, då kan inte heller någon annan det.


Likes

Comments

jag biter sönder kinderna. mina tänder stör på ett sätt de aldrig brukar göra, de känns ivägen och klumpiga. det är omöjligt att kunna koncentrera sig på något annat när torrheten i min mun stramar åt, och jag måste lägga ner varenda vaken sekund på att se till att jag inte biter kinderna blodiga, eller raspar sönder tänderna.

hur ska jag kunna hantera det faktum att inte ens mitt eget liv handlar om mig. mitt liv är beroende av hur andra förhåller sig till mig. och hur ska jag klara av att hantera att exakt allting jag gör och skapar och säger har noll mening. jag är inte viktig och kommer aldrig någonsin vara det heller.

tar avstånd från alla innan dom tränger sig in i min allra känsliga punkt och stampar på den. lämnar ni mig så dör jag. så då lämnar jag er först.

livet blir till stor del vad man gör det till. det märkte jag tydligt idag, när jag satt i matsalen och inte kunna fokusera på vad mina vänner pratade om för det enda jag kunde höra var mina egna, högljudda tankar. om jag verkligen, verkligen försökte skulle jag kunnat skratta med dom. asså genuint skratta. men jag ville inte det. jag vill att ni ska lämna min taggiga kropp ensam. jag vill sitta själv i ett hörn och aldrig någonsin igen behöva träffa er, eller någon annan, förutom min familj. dom låter mig i alla fall vara. jag hatar er för ni får mig att hata mig själv. ni får mig att vrida ut och in på mig själv. och jag vet att det här inte är en resonabel version av mig som skriver, allt ligger egentligen bara hos mig. det blir vad man gör det till. men jag passar inte här och ni gör det så bra. ni passar in i den här kontexten, livet, så jävla bra och jag hatar er för det.

jag reser mig upp ur sängen helt vimmelkantig. hjärtat har rusat i trettio minuter nu. jag trodde min själ skulle slitas ur min kropp, allting kändes overkligt. jag pushade mig själv, försökte se om jag kunde öka min egen ångest och i vilken grad. det gick, men inte så mycket. grunden kunde jag inte styra över, den fanns där, och fortsätter genomsyra hela min kropp.

jag minns inte hur man för sig bland folk. jag kommer inte ihåg när det är min tur att dra ett skämt, eller hur man sitter med en grupp människor och småpratar. det är som att jag är nollställd. jag står långt ifrån de jag känner för jag vet inte hur jag ska starta en konversation eller när man ska skratta åt det någon säger. det förstår jag först flera sekunder efter alla andra. och då drar jag bara lite på mungiporna och gör så gott jag kan.

Likes

Comments

jag kastar sten mot solen för jag hatar den

jag sticker knivar i fotografin

jag går på samma gator tills de vänder

den här stunden är i resten av mitt liv

 - här kommer lyckan för hundar som oss

Likes

Comments

säg det

mena det

torka mina tårar

tvätta mina tankar

rena mig

skrubba bort allt det smutsiga

Likes

Comments

längesen nu. mår mycket bättre idag än jag gjort på ett väldigt väldigt långt tag. det är ju skönt. skäms extremt mycket av konsekvenserna mitt mående fick men vet att utan dom hade jag inte känt mig okej i nuläget. så antar att det var värt det.

jag mår fortfarande inte asbra men det är lugnt. tiden går fort och det är det bästa jag vet. hade inte orkat om varje vecka kändes som ett år. torsdagar är mina värsta dagar. självhatet genomsyrar i hela min kropp. jag är ful och elak och irriterande men jag vill vara den snällaste människan någonsin. vet nånstans att det aldrig kommer bli så. det är tråkig men det är okej. dom flesta vars enda karaktärsdrag är att vara snäll är bland dom tråkigaste personerna som existerar. och det jag minst av allt vill vara är tråkig.

finns inte så mycket mer att säga. händer inte direkt något spännande ALLS i mitt liv. tycker inte om det så egentligen men känner väl ändå nånstans att det jag allra helst vill är att tiden ska gå fort så att jag blir klar med skolan någon gång. sen kan jag va lycklig och allt sånt där.

Likes

Comments