Skolan har börjat. Jag slits mellan känslorna "hur fan ska detta gå!?" och "detta klarar jag!" För det mesta går det bra, jag äter ganska bra och umgås med folk. Jag pratar och skrattar. Men när jag kommer hem känns det ändå lite jobbigt. Så jag lyssnar på musik och kollar film eller serie. Jag försöker att inte tänka på jobbiga saker, vilket också gör att jag låter plugget lida lite. Men det ska nog lösa sig.

Just nu räknar jag ner dagarna till jag får besök. Det är bara fyra föreläsningar, två seminarier och en workshop fördelat på typ 11 dagar tills de kommer. Längtar ihjäl mig! (Tilda och Daniel är typ bäst och denna sommaren var min bästa på länge, mycket på grund av dem.)

Sedan ska jag hem en liten runda, min bil måste hem. Pallar inte ha den i Borås när jag inte har en parkering där den kan stå stilla tills jag ska hem. Fick min första parkeringsböter i veckan då bilen stått för länge på samma ställe, så nu måste jag flytta den typ varje dag för att slippa böter. Så bilen ska hem, inga böter där. Ett par dagar hemma, sedan tillbaka till Borås för att åka med skolan till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Någonstans där ska jag också hinna skriva en skoluppgift. Men även detta löser sig säkerligen.

Musiken hjälper mig ganska mycket just nu. Allt spelas mycket högt i mina hörlurar och jag gör min egen musikvideo till varje låt. För det mesta hjälper det och jag mår bättre, dock inte alltid. Just nu går det sådär. Fick igår reda på att mitt ex har hittat en ny flickvän vilket jag är glad över. Det om något visar väl att han gått vidare och jag slipper oroa mig för att jag förstörde honom. Men självklart kommer frågan om jag kommer hitta någon ny. Vill jag ens det? Nej, inte just nu. Just nu vill jag bara hångla, men ett nytt förhållande känns inte som något jag prioriterar. Det är för mycket skola för att hinna med en ny relation. Så jag klarar mig absolut med det jag har och jag är glad för min familj och de vänner jag har. Men ett hångel, ett bra hångel, inget "tungan-i-halsen" eller "drunknar-p.g.a.-saliv", ska det vara så svårt att få? Ja, om man inte kan prata med människor är det ganska svårt. Men någon gång kanske jag lyckas.

I vilket fall, jag ska sova snart. Kan lämna ett tips på en låt som går ofta i mina hörlurar: Ribcage med Andy Black.

Take you out, never bring you back again, back again, back again
Can't recall how we lost our innocence, innocence, (innocence)

Nothing in the cage of my ribcage
Got no heart to break, like it that way
Nothing in the cage of my ribcage
Emptiness is safe, keep it that way

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag börjar snart skolan igen. Flytt tillbaka till Borås på söndag. Är inte pepp.

Men jag har börjat tycka om mig själv och min kropp lite mer än innan. Jag känner mig inte konstant tjock och ger mig själv komplimanger ibland.

Dock är årets teater slut och jag är lite nere på grund av det. Även om jag har tyckt att det varit jobbigt att ägna många av mina senaste helger med teatern istället för med mina kompisar så har det varit jätteroligt. Men nu får jag se fram emot nästa år, förhoppningsvis gör vi teater då med.

Men nu till bilderna. Fina Tilda ville ta kort och jag hade en ny skjorta jag ville ta kort med, så vi träffades för ett tag sedan och tog över 200 kort. Har alltid så otroligt roligt med Tilda och önskar att hon kunde följa med till Borås så jag slapp vara ensam där. Men nu har jag massa kort och minnen att se tillbaka på.


På tal om ingenting - jag vill hångla. Livet är jobbigt.

Likes

Comments

Jag är verkligen inte bra på att skriva här regelbundet. Det har väl kanske inte hänt så mycket att skriva om men ett kort genomdrag:

Pluggade färdigt allt jag skulle, fick godkänt på omtentan men kompletteringar på sista rapporten.

Var på Ullared där jag hittade lite grejer, bland annat en långklänning (som är för lång trots att den är från barnavdelningen) och ett par Dr. Martens på rea!!

Har varit i Kalmar och shoppat med fina Tilda, köpte en massa massa kläder som vanligt, haha!

Midsommarhelgen spenderades på Sturkö camping med familjen, så jäkla härligt! Brände sönder mig som vanligt, lär mig aldrig använda solskydd...

Annars har jag mest gjort det jag velat, umgåtts med folk jag tycker om och liknande. Så skönt med sommar hemma i Flyeryd.

Likes

Comments

Jag har hamnat i en svacka och jag vet inte hur jag ska ta mig upp. Jag orkar inte plugga till omtentan, jag orkar inte tänka på grupparbetet och jag vill inte umgås med folket här i Borås. Jag ligger i sängen hela dagarna, kollar på Supernatural eller läser böcker, men jag är inte riktigt där. Jag fokuserar inte på det jag ser eller läser, får gå tillbaka för att minnas vad allt handlar om. Gör det mest för att få tiden att gå.

Jag vill inte vara i svackan, jag vill må bra och gå ut i det fina vädret. Men om jag går ut måste jag ha kläder som inte ser för konstiga ut. Jag vågar inte gå ut i vad som helst längre, och det stör mig. Under mycket av min gymnasietid brydde jag mig inte om vad folk tyckte om mina kläder så länge jag tyckte om dem. Men efter mitt år i Borås så känns det som att folk dömmer mig. Jag har sällan mina batmantights på mig utanför huset och jag visar mig inte i mina stora XXXL tröjor, och det stör mig för jag älskar mina konstiga kläder. Hemma i Flyeryd eller i Karlskrona är det lugnt, där brur jag mig inte om folk, men här i Borås gör jag det. Jag vet inte varför och det stör mig så gudens jävlar.

Men jag ska kämpa på. Två veckor till jag får träffa mamma och Natalie och om en månad så är jag long gone härifrån. Bara lite plugg till så kan jag fira hela sommaren och bara må bra. Inga måsten. Min första singelsommar sedan 2010. Jag kan göra vad fan jag vill och det är precis vad jag ska!

Misha Collins aka Castiel är Guds gåva till mänskligheten btw.

Likes

Comments

Det är nu bara en månad kvar till sommarlov. Eftersom jag inte fick tag i ett sommarjobb så blir det mer lov. Ska bli så jävla skönt att lämna Borås och vara hemma länge länge!

Började på sista kursen för första året i måndags. Barn, unga, läsning och samhälle. En valbar kurs, vi är typ 10-15 personer. Vi ska ha grupparbeten och skriva en rapport som vi ska redovisa för klassen. Jag orkar inte. Har tappat all motivation. Vill bara hem till familjen. Slippa skolan, slippa Borås, slippa folket som mest bara irriterar mig just nu. Klarar ingenting, vill bara sitta hemma och gråta fram till jag får åka hem.

Men det är fint väder iallafall. Äntligen! Och jag får snart träffa mamma och Natalie, vi ska nämligen åka till Gekås Ullared om två veckor. Jag kommer få panik av alla människor som jag alltid får där. Förhoppningsvis köper jag lite fina grejer, om jag kan hålla i mina pengar fram till dess...

Nu ska jag sova, har en äcklig huvudvärk. Har börjat räkna upp allt som händer denna månaden fram till jag ska hem när jag ska sova, lite lugnande typ.
Fredag träffa gruppen och börja med arbetet, föreläsning tisdag, omtenta onsdag, föreläsning fredag, eurovisionfest lördag, Nea 2 år tisdag, föreläsning fredag, Ullared-helg, rapporten in den 31 maj, seminarie den 3 juni. SEN ÅKER JAG HEM FORT SOM ATTAN!

Likes

Comments

Fredag kväll. Jag har suttit i biblioteket hela dagen och pluggat. Kommer hem, äter gott och kollar film. Spelar lite på min telefon. Helt plötsligt, vid typ 21.00, fryser hela min telefon. Inga knappar funkar, hela skärmen har fryst. Skärmen slocknar och efter det reagerar inte telefonen på någonting. Inte på laddaren, inte på knappar och inte att ta bort och sätta tillbaka batteriet. Jag har inget som helst sätt att kommunicera med någon alls. Får lite smått panik.

Lördag morgon. Vaknar, stiger upp och går direkt till närmsta Telenorbutik. Mannen jag pratar med säger att vi inte kan förlänga mitt abonnemang för att det är skrivet på pappa. Enda sättet jag ska kunna få en telefon nu på direkten så jag kan kommunicera med familjen långt borta så måste jag skaffa ett nytt abonnemang. Så då fick jag göra det. Jag som nyss hade betalat av min gamla telefon....

Men nu har jag en ny telefon. Jag kan kommunicera med folk igen. Om man går in på Telenor med panik i rösten och gråten inte långt borta så är personalen väldigt trevlig och hjälpsam.

Likes

Comments

Nu har en stressig period med plugg börjat. Ett grupparbete där vi ska göra efterforskningar och skriva en rapport på 2500-5000 ord. Plus att jag har åkt på en förkylning som gör att jag knappt kan tänka klart. Har känt mig ganska oproduktiv de senaste dagarna men det börjar släppa nu. Är sjukt glad för att jag fick en så driven och förstående person att jobba med dock! Hon har fattat att jag inte kunnat jobba som jag brukar och inte blivit sur medan hon varit sjukt produktiv och fått fram jättemycket bra data och statistik. Tack Ellen!

Dock är jag stressad för vi måste vara färdiga till den 14 april, alltså om en vecka. Ellens mamma vann en kryssning på bingolotto (VADFANLIKSOM?!) så de åker iväg den 15:e och hon vill inte lämpa över allt jobb på mig. Så vi jobbar hårt och har kommit ganska långt för att bara ha suttit i ett par dagar. Men om vi blir klara i tid (vilket vi säkert blir) så kan jag åka hem, vara hemma i en vecka och komma tillbaka till Borås den 25:e, samma dag som Ellen. Sedan kollar vi igenom rapporten den 26:e, ändrar det vi känner behövs och skickar in! Easypeasy!

När jag inte pluggar så kollar jag på konstiga youtube-videos. Har hittat en kanal som heter Good Mythical Morning. De har gjort så sjukt mycket konstiga saker och jag bara älskar det! Kolla in dem! Länkar ett avsnitt med PewDiePie, glöm inte att kolla in Good Mythical More där de äter surströmming och makrill! Och kolla "Will It Pancake?" och "The High-heeled Lumberjack Challenge"! 

Likes

Comments

Sitter just nu på ett tåg till Borås. Skulle egentligen åkt imorgon men jag köpte biljetter så sent att alla billiga biljetter var slut. Så nu sitter jag här, en dag tidigare än tänkt. Har funderat tusen gånger på att hoppa av på nästa hållplats och ta nästa tåg tillbaka hem. Skita i skolan nästa vecka. Men jag ska hem på torsdag igen, fyra dagar klarar jag.

Det är så många gånger jag har funderat på att hoppa av högskolan, och alla dessa gånger har jag suttit på tåget till Borås efter att ha varit hemma hos familjen. Borås är för långt bort från allt jag älskar. Borås kan aldrig bli hemma.

Likes

Comments

Det känns som att någonting blev fel i min uppväxt. Jag hade inte den där fylleperioden när jag var 15, jag hade ingen moped och trots att jag nu är 20 år så har jag fortfarande inte varit full en enda gång. Men den perioden verkar komma nu. Jag försöker hitta vilken orsak som helst för att dricka, men jag kan inte dricka själv för jag vill inte känna mig som en alkis. Jag vill dricka för att glömma allt jobbigt just nu. Och lite för att typ känna känslan. Men det är så mycket som händer i mitt huvud just nu så jag vet inte vad jag ska göra.

Dels är det skolan. Jag har börjat tappa all lust att plugga och all lust att hitta sommarjobb och bete mig som en faktisk vuxen. Jag pluggade ungefär två timmar till senaste tentan vilket är alldeles för lite för en tenta på ett ämne jag absolut inte behärskar. Har jag sjuk "vinna på lotto"-tur så blir jag precis godkänd. Jag gissar dock på att det inte blir så. Och efter påsk ska vi börja på ett nytt ämne och vi ska jobba i grupp. Hoppas att min skrivpartner kan hjälpa mig att komma igång igen.

Och så är det Han. Jag har kommit fram till att jag har en crush på honom. Piece of cake. Men att säga det rent ut går inte. För jag vet inte om han har kommit över sitt ex, om han tänker på mig på det sättet, om han tänker på mig överhuvudtaget. Jag känner mig lite som Lavender Brown i Harry Potter och Halvblodsprinsen. Jag har fastnat för honom och jag klänger mig fast som en igel. Jag gör pinsamma små "närmanden" och vill helst inte se att han kanske är på väg bort redan. Vill inte se att det är jag som skrämmer iväg honom. 

Jag måste sluta kolla på alla jävla kärleksfilmer. "Det är lite jobbigt nu, och det kanske blir några missförstånd och tårar men man får alltid killen." Varför kan man inte bara säga vad man vill, vad man känner. Inga jävla missförstånd, ingen överanalysering. "Vad menar hen när hen säger så?" "Varför säger hen så och inte så?" Varför kan jag inte bara säga vad jag vill? För att jag vet att jag kommer att gråta om han säger att han inte tänker så och då har jag säkerligen förstört den vänskapen. Och det är något jag absolut inte vill, även om min hjärna och mina tankar håller mig vaken på nätterna, mina studier blir lidande och Tilda tröttnar på mitt jävla gnäll. Jag är en fegis, samma fegis som jag alltid har varit.

Kanske därför jag vill dricka också. Släppa fruktan, bara fråga, säga vad jag känner. Det kan antingen gå bra eller helt åt helvete. Jag har ingen aning om hur jag blir på fyllan så det kan gå hur som helst. Bör nog inte ha mobilen nära mig om jag blir så full att jag inte längre är rädd.

Kommer för alltid vara den som väntar på att någon annan ska ta första steget och det känns som att det kommer bli min död.

Likes

Comments

20 år.

Vuxen på riktigt.

Gå på systemet och köpa dyrare tågbiljetter.

Allt jag vill är att hångla, mysa och kolla serier.

Samma som när jag var liten tonåring förra veckan.

För en vecka sedan fyllde jag tjugo år. I torsdags blev jag överraskad av hela familjen som hämtade mig i Borås. I fredags gick jag på systemet och fick ett grattis i efterskott. I lördags var det kalas. Jag fick en massa fina saker. Till exempel säsong 1-7 av Superatural, tre Harry Potter-böcker, presentkort på Akademibokhandeln och pengar till en biljett till Eva Rydberg i sommar! Men det jag gillade allra bäst var nog ändå ett halsband från min kusin. Ett plektrum i silver med ordet BITCH etsat. Man kan ta det som att jag är en bitch, vilket jag ibland beskriver mig som, men tanken är att det är ett slags vänskapshalsband. På Sandras står det JERK så tillsammans är vi bitch och jerk, vilket är vad Sam och Dean kallar varandra i Supernatural. Jag älskar det, Sandra och jag har alltid haft ett speciellt. Hon var min idol när jag var liten, och är väl fortfarande det lite. Hennes presenter är alltid lite mer värdefulla, hennes ord betyder lite mer än andras.

Och en sak hände på kalaset som fortfarande gör mig väldigt glad. Jag blev genuint överraskad! Mamma och Tilda lurade mig totalt! I fredags så var jag och Tilda ute och åt och gick på teater och jag pratade om kalaset och allt som skulle fixas och massa och Tilda lyssnade. På lördagen, när jag står och pratar med någon på kalaset, så ser jag en bil jag känner igen men inte kan placera. Det är Tilda och Natta! Mamma hade bjudit dem utan min vetskap. Jag brukar vara ganska öppen för saker som inte är som de ska, men jag hade missat detta totalt. Hade missat att det var fler stolar än nödvändigt, Tilda hade inte sagt något misstänksamt, jag fattade ingenting! Det var just något sådant jag ville ha, en riktig överraskning! Underbart!

Men nu har allting lagt sig och jag är nästan tillbaka i det vanliga. Men jag vill hångla. Jag vill hångla sjukt mycket. Det är en smått ovan känsla, och lite jobbig eftersom jag inte har någon att hångla med. Men jag skyller på Honom. Han är bra på att hångla. Och han är fin. Men jag ska inte hänga upp mig på honom. Nu ska jag kolla på lite Lie to me och mysa med mig själv.

God natt!

Likes

Comments