Och så kom dagen jag inte trodde skulle komma på ett väldigt bra tag. Jag kan, efter lite mer än ett år som singel, titulera mig som flickvän. Jag som för en månad sedan sa att jag inte ville ha ett förhållande. Men så hittade ju fina bästis ett nyårshångel till mig och nu är det så här. Jag vet inte ens om jag vet vad som hände, men jag kan inte säga att jag inte är nöjd.

Men ibland känns det nästan läskigt, för han känns nästan perfekt utformad just för mig. Han respekterar mig och vad jag känner och han pushar inte. Sex till exempel. Jag sa att jag ville vänta lite, han sa okej och så var det bra med det. Även om vi hade jävlats med varandra ganska mycket så var det inte ett måste att ha sex. Det var en sån lättnad för mig. Egentligen borde alla vara sådana, samtycke är så väldigt viktigt, men jag tycker mest man hör skit och efter mitt ex var det så jävla skönt med någon som lyssnade på mig. Det känns egentligen sjukt att man gör en stor sak av att någon inte var ett rövhål, men det är väl den världen vi lever i.

För övrigt har jag fått höra av bästis pojkvän att min snubbe är bra i sängen (hur han nu vet det) och av det jag har varit med om än så länge (hångel och lite annat jävelskap) så är jag inte besviken haha. Jag bara hoppas att han inte har för stora förhoppningar på mig eller sätter för stor press på sig själv eller något sånt. Än så länge har jag inga förhoppningar alls, så länge jag får hångla och han inte pushar mig till saker jag inte vill är jag nöjd.

Så, då har jag fått skriva av mig lite. Fin är han iallafall och jag tycker om honom. Men nu ska jag lyssna på musik och måla om mina naglar. Här är ett låttips också, jag är fortfarande inne i en Fall Out Boy-fas.

Likes

Comments

Man vet att livet har blivit lite roligare när man till och med kan plugga utan att det känns som att livslusten försvinner. Är lite stressad p.g.a. att jag har fyra uppgifter som ska in ganska snart. En har jag gjort klart och skickat in idag, så nu är det bara tre kvar och det känns ändå ganska bra. Tror mycket beror på att fina Tilda, aka matchmaker, parade ihop mig med en snubbe på nyår. Sen råkade det bli så att vi umgicks i typ tre dagar och nu vill jag inte sova själv.

Hade dock megaångest hela dagen innan festen, för Tilda och Daniel hade planerat typ allt mellan mig och denna snubben och jag var osäker på om de missuppfattat vad han sagt och gjort världens största grej av en enda mening han sagt. Men det blev bra till slut och jag fick mig ett nyårshångel. Så nu får vi väl se om det hela utvecklar sig till något mer, men man kan ju hoppas på det bästa. Det är nästan läskigt hur bra han funkar med min familj och allt så än så länge känns det ju jävligt bra, haha. Och nyårfesten var hur jävla bra som helst, åtminstone för mig. Hade gärna gjort om den kvällen flera gånger, även om jag var nervös först. Men efter några drinkar lugnade det sig och allt bara blev så jävla bra. Är så jävla lycklig nu, trots skolstress.

Att jag fick hångla är typ det bästa än så länge detta år, det var fan en evighet sedan. Dock var det läskigt att han har tungpiercing först, men man vande sig ganska fort. Ska bara hitta lite tid bland allt annat så jag kan få hångla lite till innan jag åker tillbaka till Borås...

Har även klippt mig och bytt hårfärg, minns inte om jag skrivit något om det i ett tidigare inlägg. Bästa beslutet att klippa mig, vet dock inte om röd kommer att vara min färg på samma sätt som blått/turkost har varit. Men jag är nöjd!

Och nu, bilder!

Likes

Comments

Ännu en skoluppgift som inte blev godkänd, ännu en komplettering som måste göras.

Jag vet inte om jag orkar mer. Det är så mycket som ska göras och så lite jag orkar, jag vill bara gråta och sova. Utlandsresan i början av januari känns inte längre rolig och spännande, bara ångestladdad och stressande. Hur ska jag hinna allting? Skolarbeten, träffa kompisar, nyårsfest, bakisdag o.s.v. Jag vet inte bak eller fram, upp eller ner. Jag orkar inte mer. Plus denna jävla förkylning som drar all kraft ur mig också, roligare liv får man leta efter. Jag önskar att det hjälpte att skrika, men då får jag väl en hostattack och dör.

Likes

Comments

Det är många känslor just nu. Jag är glad över att vara hemma över jul och nyår. Jag är trött för jag sover dåligt eftersom jag är stressad över två inlämningar som ska in efter nyår. Det hade ju varit lugnt om det inte varit så att det är massa andra saker man självklart vill göra runt jul och nyår, plus att jag ska åka utomlands (för första gången, skitnervös!!!) efter nyår och kommer inte hem förrän dagen innan inlämningarna ska in. Så jag och min projektkamrat måste plugga järnet så vi inte måste göra allt sista dagen och jag vill ju inte lämna allt till hen jag jobbar med. Det skulle ju bara vara taskigt.

Men det jag inte orkar just nu är min mamma. Jag vet hur jag funkar när jag ska plugga. Jag gnäller, mår dåligt, skriver lite, gnäller mer och stressar. Jag vet att jag är sådan, men jag har än så länge fått in alla mina inlämningar i tid vilket är det jag känner räknas. Jag har inte alltid fått godkänt, men då är det ju bara att komplettera, vilket kanske inte är kul men så är det i´bland. Men min mamma gnäller på mig för att jag gör som jag alltid gör när jag pluggar. Imorrn ska vi vaccineras innan resan och sedan ska jag och bror färga håret och jag ska plugga. Mamma tänkte att de kunde handla och lite andra grejer efter sprutan, men jag känner inte att jag hinner det om jag ska plugga. Så bara för att jag vet att jag kanske inte kommer plugga så mycket som jag borde imorrn så tycker hon att jag kan följa med och handla. Är jag hemma har jag ändå datorn och chansen är större att jag faktiskt pluggar. Jag bara orkar inte när folk gnäller på mig för att jag inte pluggar. Gnäller jag för mycket så kan de säga till, men jag vet hur jag pluggar så det kommer att lösa sig till slut.

Jag är även lite rädd. Fick höra att det tydligen är en snubbe som kanske gillar mig lite, och han ska vara på samma fest som jag på nyår. Min fina bästis tycker att denna snubbe och jag tydligen skulle se gulliga ut tillsammans så hon har marknadsfört mig ganska bra. Detta är en snubbe jag känner sedan tidigare och tydligen har han alltid tyckt att jag var cool. Men jag är ändå rädd, för jag har verkligen ingen aning om vad jag tycker om det. Vill jag ha någon som tycker om mig på det sättet? Klarar jag av det? Jag är alldeles för rädd att hamna i ett liknande förhållande som mitt förra. Jag vill bara ha någon som tycker om mig och som vill mysa och hångla ibland. Någon som tycker om mina kompisar och som klarar av att jag vill umgås med andra ibland, även andra killar. Eller om jag bara vill vara själv ibland, för ibland klarar jag inte människor.

Samtidigt som jag är rädd så är jag lite förväntansfull. När bästis marknadsförde mig så sa hon att han skulle säga "snygga skosnören, ska vi hångla?" till mig, för jag har fått för mig att det är den enda raggningsrepliken som skulle kunna funka på mig. Nu hoppas jag att han ska säga det på nyår bara för att se hur jag själv skulle reagera. Samtidigt som jag funderar på att ha skor utan skosnören bara för att jävlas haha. Men vi får väl se vad som händer på nyår, bästis lär väl pusha både honom och mig att prata med varandra typ hela tiden. Tror hon är lite trött på mitt gnäll om att jag inte får hångla haha.

Aja, nu måste jag sova så jag orkar gnälla, plugga och färga hår imorrn. En liten låt att lyssna på innan jag somnar är dock aldrig fel.

Likes

Comments

Jag känner mig ensam. Jag vet inte varför, känslan bara kom över mig. Jag har haft besök hela helgen så jag var nästan trött på sällskap när hen åkte hem igår, men nu vill jag bara ha någon att prata med. Snubben jag brukade snacka med blev sjukt creepy till slut och det blev psykiskt påfrestande att snacka med honom. Jag visste att han gillade mig så jag visste också vart han ville komma. Men jag vill inte ha ett förhållande just nu och inte med honom.

Fast jag är vet ändå inte om jag inte vill ha ett förhållande. Jag är inte konsekvent i mitt eget tänkande och jag orkar inte med mig själv. Jag kanske bara inte har hittat "honom". Eller så funkar jag bara inte. Jag vet inte och vem fan bryr sig.

Det jag vet är att jag saknar att mysa med någon, skeda i sängen och sånt. Hångla. Ha någon som man vet vill umgås med en. Sitta uppe hela nätter och snacka.

Det mesta av detta gör jag med min fina bästa vän, mysa och sitta uppe och snacka och så. Men hon har pojkvän också, så jag kan ju inte ta upp all hennes tid. Jag behöver bara någon att snacka med när hon inte kan. Och att hångla med ibland kanske. Men jag vet fortfarande inte om jag faktiskt vill ha ett förhållande. Om det blir som det förra kan jag skita i det.

Det är väl det som är min största rädsla. Att jag ska komma in i ännu ett förhållande som är som mitt förra. Svartsjuka, jag kan inte umgås med kompisar för han ska ha all min tid, jag kan knappt prata med andra killar för jag "flörtar", små kommentarer om mina kläder och mitt smink utan att han egentligen sa något om mig och den ständiga känslan av att han inte har något liv utan mig. Jag klarar inte av att vara i centrum hela jävla tiden, jag klarar inte av att han inte kan leva utan mig. Jag måste få vara själv ibland, eller umgås med någon annan. Jag måste få göra mina saker, även om det bara innebär att få läsa en bok i sängen en dag.

Något som jag känner att jag är mest rädd för om jag skulle komma in i ett nytt förhållande är sexet. Jag har bara varit med en kille och, för att vara ärlig, var inte sex så jävla imponerande för mig. Men jag känner ändå, av någon jävla anledning, att om vi är tillsammans är jag "skyldig" att ha sex med honom. Så jävla sjuk tanke egentligen, jag är inte skyldig ett jävla skit. Det blev en del tjatsex med mitt ex där jag började med att säga nej och till slut gick med på sex för att få vara ifred sedan. Jag har länge trott att det var något fel på mig för att jag inte gillade sex eller för att jag inte var lika kåt som mitt ex. På senare tid undrar jag om jag bara inte haft "rätt" sex, blev mest "vaniljsex" med exet. Vi provade nästan aldrig något nytt och jag har ganska svårt att prata om vad jag vill prova, särskilt med den person som jag vill prova det med. Vilket är lite jobbigt, haha.

Hur kom jag från ensamhet till sex? Ingen vet, men så kan det gå. Nu tänkte jag dela ännu en låt med er iaf, för jag har kommit in i en Fall Out Boy-fas. Och sedan ska jag göra något med mitt liv, eller gå och lägga mig. Godnatt!

Likes

Comments

In the end

As you fade into the night

Who will tell the story of your life?


Låten går på repeat. Jag vill må bra men jag har en sämre kväll. Jag vill prata med någon, tänka på något annat. Men den jag kände att jag kunde prata med har jag inte hört av på ett halvår, det är ganska tydligt att han inte vill prata med mig längre.

Jag vill hitta någon som jag kan prata med, någon som frågar hur jag mår och som låter mig få ut all skit, även om det är något väldigt litet. Någon som inte förminskar mina problem, men som hjälper mig minska dem. Någon som jag kan prata med utan att det känns som att jag slänger all min skit på dem så jag hellre är tyst. Jag vill bara prata med någon.

Snart dags för Borås igen. En längre vistelse p.g.a. föreläsningar, hemtenta och salstenta. Är inte hemma förrän november någon gång, om det inte blir halloweenfest här hemmavid (om någon bjuder mig). Är inte pepp alls, det är jävligt jobbigt att inte kunna få en mammakram när jag behöver en. Men jag får bara bita ihop, jag måste väl växa upp någon gång. 


And who will remember your last goodbye?

'Cause it's the end

And I'm not afraid to die

Likes

Comments

Oktober. Hösten är här på riktigt nu, mörka kvällar och kalla vindar. En månad skola avklarad, bara tre kvar fram till jul.

Fick en riktig panikattack förra veckan pga skolan. Kunde inte få tag på boken jag behövde för att kunna svara på ett par frågor som måste lämnas in för att få gå på seminariet. Eftersom seminariet är på 2,5 hp och jag inte vill ha det efter mig som något missat så blev jag jättestressad och började gråta i korridoren. Studentlivet i ett nötskal. Men tack vare fina klasskompisar så löste allt sig, så på tisdag blir det en resa till Borås för seminarium. Åker jag vid åtta är jag framme runt tolv, lite tid att äta och samla ihop sig till seminariet, cirka två timmar seminarium och sedan hem igen. Hemma runt sju-åtta. Skönt att få sällskap, fina Tilda ska åka med! Blir roligare att åka om man har någon att prata med. Nu ska jag bara klara seminariet utan att bryta ihop, men det går nog.

Har hittat lite ny musik att lyssna på om och om igen tills den är dålig. Men jag har också hittat tillbaka till "gammal" musik som jag nästan glömt. Så tänkte tipsa om en låt som blivit en nygammal favorit. Sedan ska jag sova, eller kolla serier, jag har inte bestämt mig än. Men godnatt iaf!

Likes

Comments

Skolan har börjat. Jag slits mellan känslorna "hur fan ska detta gå!?" och "detta klarar jag!" För det mesta går det bra, jag äter ganska bra och umgås med folk. Jag pratar och skrattar. Men när jag kommer hem känns det ändå lite jobbigt. Så jag lyssnar på musik och kollar film eller serie. Jag försöker att inte tänka på jobbiga saker, vilket också gör att jag låter plugget lida lite. Men det ska nog lösa sig.

Just nu räknar jag ner dagarna till jag får besök. Det är bara fyra föreläsningar, två seminarier och en workshop fördelat på typ 11 dagar tills de kommer. Längtar ihjäl mig! (Tilda och Daniel är typ bäst och denna sommaren var min bästa på länge, mycket på grund av dem.)

Sedan ska jag hem en liten runda, min bil måste hem. Pallar inte ha den i Borås när jag inte har en parkering där den kan stå stilla tills jag ska hem. Fick min första parkeringsböter i veckan då bilen stått för länge på samma ställe, så nu måste jag flytta den typ varje dag för att slippa böter. Så bilen ska hem, inga böter där. Ett par dagar hemma, sedan tillbaka till Borås för att åka med skolan till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Någonstans där ska jag också hinna skriva en skoluppgift. Men även detta löser sig säkerligen.

Musiken hjälper mig ganska mycket just nu. Allt spelas mycket högt i mina hörlurar och jag gör min egen musikvideo till varje låt. För det mesta hjälper det och jag mår bättre, dock inte alltid. Just nu går det sådär. Fick igår reda på att mitt ex har hittat en ny flickvän vilket jag är glad över. Det om något visar väl att han gått vidare och jag slipper oroa mig för att jag förstörde honom. Men självklart kommer frågan om jag kommer hitta någon ny. Vill jag ens det? Nej, inte just nu. Just nu vill jag bara hångla, men ett nytt förhållande känns inte som något jag prioriterar. Det är för mycket skola för att hinna med en ny relation. Så jag klarar mig absolut med det jag har och jag är glad för min familj och de vänner jag har. Men ett hångel, ett bra hångel, inget "tungan-i-halsen" eller "drunknar-p.g.a.-saliv", ska det vara så svårt att få? Ja, om man inte kan prata med människor är det ganska svårt. Men någon gång kanske jag lyckas.

I vilket fall, jag ska sova snart. Kan lämna ett tips på en låt som går ofta i mina hörlurar: Ribcage med Andy Black.

Take you out, never bring you back again, back again, back again
Can't recall how we lost our innocence, innocence, (innocence)

Nothing in the cage of my ribcage
Got no heart to break, like it that way
Nothing in the cage of my ribcage
Emptiness is safe, keep it that way

Likes

Comments

Jag börjar snart skolan igen. Flytt tillbaka till Borås på söndag. Är inte pepp.

Men jag har börjat tycka om mig själv och min kropp lite mer än innan. Jag känner mig inte konstant tjock och ger mig själv komplimanger ibland.

Dock är årets teater slut och jag är lite nere på grund av det. Även om jag har tyckt att det varit jobbigt att ägna många av mina senaste helger med teatern istället för med mina kompisar så har det varit jätteroligt. Men nu får jag se fram emot nästa år, förhoppningsvis gör vi teater då med.

Men nu till bilderna. Fina Tilda ville ta kort och jag hade en ny skjorta jag ville ta kort med, så vi träffades för ett tag sedan och tog över 200 kort. Har alltid så otroligt roligt med Tilda och önskar att hon kunde följa med till Borås så jag slapp vara ensam där. Men nu har jag massa kort och minnen att se tillbaka på.


På tal om ingenting - jag vill hångla. Livet är jobbigt.

Likes

Comments