Upp- och nervända dagen har varit i lite för många dagar nu.
Extremt trött, tom och sönderstressad inuti.

Det är då man ska stanna upp, se, känna in och vila.
Lättare sagt än gjort!
Har verkligen försökt att vila, meditera och haft andekontakt, men ändå har det känts tungt.
Arbetsdagarna har varit tunga och jag har inte känt mig riktigt närvarande.
Gubben har tyckt att middagen skulle ha varit klar när jag kommit hem tidigare än honom.

Har skyllt på det tunga vädret som hängt i länge nu men det är bara att inse att utmattningssyndrom-utmattningsdepression ibland kommer ikapp och då är det bara vila som gäller.
Vet inte om det är all denna gråt som är värst eller om det är tröttheten.
Hur som haver mår hjärnspökena som bäst när jag mår som sämst.
Är ju också svårt att förklara för andra hur man mår och man vill ju gärna inte att andra ska se nåt och fråga hur man mår.
Risken är att gråten kommer närmare ytan!
Håller mig levande, andas och tar mig sakta framåt med lite för tunga steg just nu.

Nu ser jag i allafall fram emot en semestervecka där vila står högt på attgöralistan.

Kanske så att det är för att det nalkas Halloween som hjärnspökena mår så bra....

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Äntligen skiner solen
Den har lyst med sin frånvaro länge nu som bidragit till trötthet, huvudvärk och allmänt nedstämdhet.
Alla behöver vi sol och ljus för att orka!
När det dessutom är mycket förändringar i livet påverkas kroppen.

Vi var på ett möte i veckan där vi fick veta att det planeras för dubbelspår av järnvägen. Antingen ett fåtal meter från vårt hus eller på andra sidan av sjön.
Detta har lett till huvudbry och tankarna snurrar.
Vill för allt i världen inte ha nåt dubbelspår utanför mitt hus och vill för allt i världen inte behöva flytta från vår idyll.

Försöker att inte tänka så mycket på det och försöker ta en dag i taget men det är ju lättare sagt än gjort.

Ska göra en skrivelse till trafikverket inom kort men innan det ska jag njuta av sol, djur och natur i mitt eget lilla ( än så länge ) paradis.

Likes

Comments

God morgon

Ja då ska man börja blogga då. Har haft det i tankarna ett tag men inte tagit mig för.

Kommer att skriva mycket om händelser/känslor då och nu.
Om hur livet på landet förändrat mig som person och hur jag ser på saker idag.

Livet har inte alltid varit en dans på rosor och jag har haft svårt för att öppna mig och ventilera.
Endast en eller ett par nära vänner vet lite mer om mig men långt ifrån allt.
Men så tänkte jag, efter att ha gått hos kurator under lång tid, förändrat mycket i mitt liv, varför inte dela med mig.
Dels för att få ur mig allt själv och dels för att kanske hjälpa någon annan.

Jag heter Camilla och är 41år.
Bor på lantgård i Njurunda och familjen består av min sambo Patrik 48år, dottern Candia 6år, sonen Philip 16år och utflugna stora dottern Melinda 21år.
Familjen består också av en katt, hästar, grisar, höns och ankor.
Man kan säga att jag har fullt upp med jobb, djur, familj och hem, men älskar det!
Har dammråttor i hörnen och leksaker/pyssel överallt då Candia älskar att pyssla.
Men vad gör väl det!?
Vi är långt ifrån rika men vi har ett innehållsrikt liv och valt att lägga våra tillgångar på hem, djur och familj, det är det vi trivs med ( även om man ibland skulle vilja åka till Bahamas eller Galapagos öarna en månad eller så 😉)

Man kan kortfattat säga att jag älskar mitt liv idag och skulle för allt i världen inte vilja byta bort det......

Likes

Comments