....min största skräck. Att synas och bli sedd. Att våga möta det som skrämmer mig och ta tag i det.


Jag har nog redan som barn varit annorlunda. Jag har alltid haft ett riktigt dåligt självförtroende och självkänsla. Det har speglat hela min uppväxt och mitt sätt att vara mot mig själv och andra. Jag har haft olika roller mot andra och det är först på senare tid som jag har insett att jag måste göra något åt då det begränsar min tillvaro.
Mitt blyga privata-jag har tagit över alldeles för mycket, medans mitt jobb-jag som jag kallar det har kommit i skymundan. På jobbet är jag väldigt social, vet att jag är duktig på det jag gör och och tycker att det är så roligt och är nästan alltid glad. Känns som att jag tar av mig mina jobbkläder när jag kommer hem och då också mitt riktiga jag och blir den tråkiga, blyga och inåtvända S.
Jag vill inte vara sådan och har på egen hand och med professionell hjälp kommit en bit på väg med detta.

Att jag hamnade här. Vet inte. Har ett stort behov av att skriva av mig. Jag skrev dagbok från att jag var 8-18 år och sedan 20-24 år. Ganska deprimerande läsning nu i efterhand och jag önskar att jag vågat prata om sådant som jag funderade och grubblade på. Jag skrev av mig. Men fick inget svar eller lösning.

Jag är lite, mycket och allt. Högt och lågt. Älskar och hatar. Har många roller i mitt liv och framöver kommer ni som vill få en inblick i mitt liv. Mina tankar och funderingar. Det som håller mig kärt och intresserar mig. Kanske finns någon som är lika komplicerad som jag i mitt svajande mående. Men att vara normal låter väldigt tråkigt trots allt och jag måste passa på att säga att mitt i allt detta finns det mycket som glädjer mig och känner en enorm lycka.

Jag är någons mamma, dotter, syster, flickvän, vän, matte och fröken. Men mest av allt är jag mig själv.



Välkommen till mig.

S.

Likes

Comments