View tracker

magi alkemi , Naturens ljus, Prästinnans väg

Alkemina har sedan augusti haft fullt upp med härliga workshops och alkemi-, prästinne- och graalriddarutbildningar. Det som emellertid varit mest krävande har varit att skapa höstens stora mysteriespel kring Rosenkors alkemiska bröllop. Det fick sin urpremiär i Järna under förrförra fredagen och det blev en strålande och mycket uppskattad tillställning. Det stora manusarbetet blev till en ny bok med alkemisk tolkning och introduktion. Rosenkors alkemiska bröllop fick sin release och Rosenkorstraditionen har fått ett nytt verk.

Det som läker och återhämtar ett utbränt sinne är att återvända till naturen. Under helgen har vi varit på landet och eldat och mediterat och flanerat för att läka och vila på djupet. Att sova mitt i ingenstans där hinnorna mellan världarna är så tunna och endast ett trätak ovan huvudet där den stjärnklar himlen liksom strålar igenom är sannerligen rejuvenerande.

Sund är en sådan kraftplats där meditationen går djupare och imaginationen högre...

... och jag börjar känna mig redo att ta mig an allt som väntar... med lust och glädje!

I veckan väntar en workshop kring Maria Magdalenas alkemi på Akademin där vi ska bereda hennes elixir och fördjupa oss i hennes hemliga lära.

Till helgen åker jag och Freja till Paris på tu man hand... Hon fick en weekend där i 18-års present och det ska bli så kul! Vi kommer bo i våra gamla kvarter i Saint Germain som vi gjort så många gånger tidigare. Eftersom vi gjort det mesta i Paris som vi haft som önskan, så blir det mest att till att flanera, köpa julklappar och äta gott som är vår plan. För mig blir det också ett besök i ett av mina favorittempel helgat Vår Fru - Notre dame som bärs upp av Jungfru Alchimia som också var den karaktär som jag inkarnerade i Mysteriespelet. Notre dame de Paris dyker ofta upp i mina drömmar som den plats jag ska söka efter om jag gått vilse och det är en urgammal plats som länge varit helgat gudinnan och hennes djupaste mysterier.

http://content.blubrry.com/vivilinde/Katarina_Falkenberg-Gudinnetemplet_Sofia.mp3

För dig som vill veta lite mer om Alchimias väg så finns två nya podcaster där Vivi Linde har intervjuat mig om alkemi och Sophiaprästinnans väg. Klicka på länkarna ovan och nedan...

http://content.blubrry.com/vivilinde/Katarina_Falkenberg-Alkemi.mp3

Den 15 december slår Sophiatemplet och Akademin upp sina portar för Julmarknad och öppet hus där vi under gång bereder ett nytt Imaginationselixir som alla får pröva! Alla är hjärtligt välkomna till Gotlandsgatan 74 nb mellan 16-19!

​Därefter blir det julledighet och nästa år väntar både den stora alkemiboken - Alkemi: den hermetiska konsten och min roman Luciferas smaragd på att fullkomnas och möta alla läsare!

Önskar alla en fridfull adventstid och att ni alla får en möjlighet till återhämtningen efter tider av stress och arbete!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vilket bröllop i fredags afton! Tack alla som kom och firade med oss och till alla mystagoger och musiker som arbetat hårt och hängivet för denna urpremiär!

En bevingad ÄNGEL med lysande gyllene vingar träder fram bakom CRC. Hon bär ett pergamentbrev. Monas hieroglyphica symbolen projiceras i bakgrunden. CRC känner ängelns närvaro och förundras.

ÄNGELN reciterar brevet: ”I dag, i dag, idag, är kunglighetens bröllopsdag. Om du nåtts av vårt bud, och kallats av Gud, skall till berget du gå, med tre tempel uppå, där vårt bröllop skall stå... Giv akt och vakta, dig själv betrakta: om ej din själ är ren, du får av synen men, och otack blott där vinnes, om du för lätt befinnes. Hälsar Bruden och Brudgummen.”

ÄNGELN lämnar brevet till CRC som först nu ser ängeln.
ÄNGELN pekar mot Monas hieroglyphica och säger: ”I detta tecken skall du segra!”

”Min konung och min Herre kär, som nu oss ganska nära är, liksom hans undersköna brud, som redan strålar i sin högtidsskrud. Med glädje har de sett var gäst, som anlänt till vår bröllopsfest.

LJUSETS ÄNGEL och MÖRKRETS ÄNGEL flyger in på scenen på vardera sida om CRC cirklande som universums två poler. CRC är vänd mot LJUSETS ÄNGEL. Musiken spelar kampen mellan ljus och mörker.

JUNGFRUN: ”Det har behagat min höga Kunglighet, att några av er har erkänt sin eländighet och kungligheten vill låta er motta belöning för det.” Leende vänd mot CRC: ”Har du också ställt dig under oket? Jag som trodde du var så väl förberedd!”

CRC tårögd.
JUNGFRUN: ”Ta av kedjorna!”

PAGE och HARNESKKVINNA tar av kedjorna, och CRC ställs för att kunna bevittna vägningen.

JUNGFRUN: ”... ty det kunde kanske gå dig bättre än mången annan förmäten som står här utan bojor”.

JUNGFRUN: ”Den som på denna våg sig väger, men inte rätta tyngden äger, han snart en vådlig luftfärd gör, och skrattas ut av alla som sig bör.”

JUNGFRUN ger HERMES dygdballongerna.

HERMES: ”Dygden måste ha förkroppsligats genom livets handlingar, annars väger man för lätt. Detta är mars insegels prövning och gåva, ett brinnande svärd som skär genom illusioner och falska begär...”

Vägningen

JUNGFRUN niger och talar: ”Allernådigaste Stormästarinna. Dessa herrar har till ära för Vårt Kungliga majestät och under fara för liv och lem begett sig hit, för att kunna sprida glans över era riken och länder. Härmed har jag i ödmjukhet velat presentera dem för eder, med underdånig bön om att ni vill fritaga mig från mitt värv.” Hon lägger därefter sin lagerkrans på golvet.

ATLAS träder fram och talar i IMPERATRIX namn: ”Deras kungliga majestät gläder sig storligen över att ni har kommit, och försäkrar var och en om sin kungliga nåd. Också med din, kära Jungfru, är hon tillfreds och ämnar av denna anledning ge dig en konungslig utmärkelse. Stormästarinnans mening är dock att du även idag skall ta dig an dem, eftersom de har stor tillit till dig.”

JUNGFRUN tar upp lagerkransen igen.

ALLA intonerar: ”IAO OIA EUI”

HERMES: ”Varen ni alla välkomna in i Solens hus, där komedin, dansen, konsten och äran lyser upp och vederkvicker människans själ...”

IMPERATRIX & ATLAS tar på sig svarta dräkter, vilket åtföljs av ALLA på scenen. JUNGFRUN binder IMPERATRIX ögon med svart sjal. PAGEN breder ut liksvepning på golvet.

Den svartbeklädda BÖDELN kommer ut med mörk huva och offersvärd/dolk. PAGEN lägger IMPERATRIX på offerduken. BÖDELN skär halsen av henne, under ett skarpt ljud. PAGEN har en bägare vid sidan om som fångar upp hennes blod, och lyfter detta högt för att visa publiken.

PAGEN: ”Kunglighetens blod”.

CRC: ”Så snart kungligheten hade halshuggits gick bödeln ut igen, åtföljd av en annan som strax utanför dörren högg huvudet av bödeln, varpå han tog huvudet med sig in i ett skrin. Detta tycktes mig sannerligen vara ett blodigt bröllop, men eftersom jag inte visste vad som skulle ske, fick jag försöka ta mig samman och avvakta utvecklingen.”

JUNGFRUN: ”Det mänskliga livet ligger nu i er hand, och om ni följer mig, skall denna död ge liv åt många.”

HERMES viskar till publiken: ”Vi träder in i Solens hus, vårt hjärta, för att möta våra inre gudomar som solen och månen i balans. Men, är vi redo att offra våra inre bilder av gudomligheten, då bilderna endast kan vara avbilder av den Stora verkligheten? När vi träder bortom själens ljus och mörker och offrar dess dualism öppnar sig vägen in i den heliga brudkammaren... Vi måste dö i livet för att leva bortom döden. Memento Mori – betänk döden. Då kommer Sol Niger – den svarta solen att leda oss till Venus portal...”

PAGEN: ”Eftersom de kungliga herrskapens ännu sover, har jag intet att frukta.” De öppnar dörren försiktigt på glänt.

Draperierna dras då undan och i Venus grotta åkallas Venus innerligt och lidelsefullt av JUNGFRUR/PRÄSTINNOR. Den åkallande hymnen avslutas med: ”När ditt träds frukt är helt förmultnad, då skall du vakna och bli mor till en konung.”

(CRC & PAGEN får alltså skåda en hemlig mysterierit som bereder Venus uppvaknande.)

Solviksskolans musiker under ledning av Ulf, Per och Helena hade skapat en helt kongenial klangvärld till hela mysteriespelet!

Månens planetbanér lyfts!

HERMES: ”Känn in er kropp, er visdom och dårskap, vetskap och okunnighet, och intonera tillsammans vokalen A för att träda in i Månens sfär.”

ALLA intonerar vokalen ”A”. Månsigill etc projiceras på scenen.

SCENMAGIKER invokerar: ”Gabriel.”

JUNGFRUN: ”I roten av vårt väsende känner vi Månens kärlek, och höjer därifrån livsträdets kungsek.”

JUNGFRUN & HERMES: ”Genom Gabriel, gudomens styrka, till vars ära vi bygger kärlekens kyrka.”

Stämningsfull lyra som går att tala till.

JUNGFRUN: ”Vi är nu i månens sal där örter bereds till vår heliga tinktur!” De sätts i arbete av JUNGFRUN & HERMES med att krossa och urlaka örter till tinkturer.

Albedos vita svandans

JUNGFRUN utropar: ”Detta är glädjens tid! Det som var dött har transformerats i universums dans i vårt kärl, genom det svarta nigredo, det vita albedo och nu glänsande på nytt i citrinitas påfågeldans. Men verket är långt från fullkomnat för fågeln måste förlora vingarna och tvättas i det eldiga vattnet genom mars renande eld.”

FÅGELN får bada och blir av med alla vingar av PAGEN.

CRC: ”Åh, han tappar alla sina fjädrar och blir lika naken och slät som ett nyfött barn.”

JUNGFRUN: ”Detta blåa vatten är nu nådeblodet som för in i Jupiters rike.”

ÅGELN dansar ’Rubedo: den fulländade Fenix dans’ till musik som åskådliggör fullkomnandet i eldens rening. Därefter lägger den huvudet på boken vid graven och halsen skärs av till skärande ljud. FÅGELN sveps igen.

JUNGFRUN/HERMES: ”Vår Stormästarinna har genom alkemins död, pånyttfödelse och bröllop återuppstått som den gudomliggjorda hermafroditen, som är vår Ordens nya Stormästare!”

JUNGFRUN & HERMES: ”Alkemisternas stora verk är fullbordat!”

ATLAS: ”Som belöning är ni alla utnämnda till Riddare av den Gyllene Stenen.” De bekläds med gula kåpor.

HERMES: ”Minns att Konsten är naturens prästinna, och naturen är tidens dotter. Alla som vill kan nu i djupet av sitt hjärta svära en ed att tjäna det mest heliga.”

Rosenkorset projiceras stort. Rosenkors musik som förenar maskulint och feminint spelas kort.

HERMES, JUNGFRUN & IMPERATORN dubbar CRC.

JUNGFRUN: ”Jag prisar dig Christian Rosenkors (för CRC upp) och alla er kära publik, för vårt gemensamma arbete i kropp, själ och ande...”

HERMES: ”... som spunnit Ariadnes röda kärlekstråd till mänsklighetens och skapelsens heliggörande.”

JUNGFRUN: ”Så att vi alla kan förena Rosen och Korset och bli till det levande Rosenkorset.”

JUNGFRUN & HERMES: ”Låtom oss dricka det alkemiska bröllopets elixir och sedan fortsätta vårt gästabud ute i salongen! Och för er som vandrar hem i natten tackar vi innerligt för ert deltagande och önskar att visdomens klara låga lyser upp er väg, nu och för all framtid, i evighet!” AMEN

Regi & Manus: Alkemiska Akademin: Katarina Falkenberg & Tommy Westlund

Produktion: Alkemiska Akademin i samarbete med Göran Fant och Ytterjärna Kulturhus

Medverkande mystagoger: Micael Carreras, Erika Dickmark, Katarina Falkenberg, Göran Fant, Mikael W Gejel, Christian J Kovacs, Morten Sørensen, Tommy Westlund och Susanna Åkerman.

Medverkande musiker: Björn Svensson, Ulf Wätte, Pär Ahlbom, Helena Wätte, Hanna Modig, Maria Sailer och Bert Enge Berggren.

Die Chymische Hochzeit: Christiani Rosencreutz anno 1459, som tillskrivs Johann Valentin Andreae, gavs ut 1616 och firar 2016 sitt 400 års jubileum. För att hedra traditionen som förenar rosen och korset har vi skapat detta helt nya mysteriespel som bär titeln Rosenkors alkemiska bröllop - anno 2016 och som har sin urpremiär i YtterJärna Kulturhus.

Det mystika dramat levandegör den eviga visdomen om hur rosen förenas med korset genom den heliga konsten. Mysteriet utgår från det heliga sjutalets transformation där människan genom de sju planet- dagarnas process blir en riddare av den gyllene stenen, vilket anspelar på alkemins fullbordan i de vises sten.

I vårt mysteriespel har vi sökt skapa ett drama och en iscensättning som gestaltar den inre esoteriska läran till alla som känner sig kallade. Vi har haft Andreæs bok som utgångspunkt men sedan gjort en fri tolkning och skapat ett nytt verk. Det förmedlar vår förståelse av bokens essens om alkemins heliga bröllop, baserat på vårt mångåriga arbete med både alkemi och mysteriespel. Tanken är att alla själva ska gå igenom det alkemiska opusets förvandlingsprocesser av födelse, död, återuppståndelse och bröllop, likt Fågel Fenix.

Var och en kan så bli en Christian eller Christina som själva invigs av Jungfru Alchimias klara vishets- och kärleksljus och Hermes trefaldiga visdom genom alkemins stora verk.

Så med denna vår utgåva av Rosenkors alkemiska bröllop bjuder vi härmed in just dig i dag till att fira det alkemiska bröllopet:

”I dag, i dag, idag, är kunglighetens bröllopsdag. Om du nåtts av vårt bud, och kallats av Gud, skall till berget du gå, med tre tempel uppå, där vårt bröllop skall stå... 

Rosenkors alkemiska bröllop kan beställas via info@alkemiskaakademin.se


Tack till Freja Falkenberg, Marina Solbär och EwaMaria Roos mfl för era foton! 

Likes

Comments

View tracker

magi alkemi , Naturens ljus

Vilken höstlig helg! Sommaren börjar kännas så långt borta... Tittar på bilder från vår sommarresa och minns värmen, ljuset och det extroverta sommarlivet och låter bilderna fylla mig med ssommarljus.

I dag har jag varit på landet och i höstglödens eter fullbordat alkemiska elixir! Känns som att jag tillreder min egen höstmedicin som ska lysa upp mörkare tider...

Nu finns dessa storfavoriter bland våra alkemiska elixir åter i templet! Marie-Madeleine - eau de vie som konsekrerats på Provence heliga plaster under vårens och sommarens resor, Sophia - naturens ljus som bringar det livgivande viriditasljuset till den höst- och vintertrötta, samt Sophias Sköld som skyddar mot oönskade krafter är utmärkt för den som arbetar mkt med människor! Jag har några flaskor till beställning för den som behöver och de kan sändas per post till den som önskar! Maila: info@alkemiskaakademin.se om du vill veta mer om dem eller titta på www.sophiatemplet.se för information om alkemiska elixir.

Det var också premiärtur för nästan hela familjen med vår nya jeep - Commander! Som att flyga nästan...tänker på legenden om Saint Christoffer med denna stora bil... Jätten som bär det gudomliga Kristusbarnet. Känns bra!

❤️Commander med min kommander...

Önskar alla ett ljus i mörkret!

I morgon börjar en vecka fylld av mysteriespelsförberedelser för Alkemiska Akademin. Vi ska ut i Järna på tisdag och arbeta med scenograf och musiker samt ha möte med alla kring hela tre-dagars seminariet av Det alkemiska bröllopet. Kostymer måste ordnas och inhandlas och sys... Manuset slipas på och filmsekvenser ordnas med.

Det nyskrivna manuset - Rosenkors alkemiska bröllop kommer ges ut som en bok lagom till urpremiären av mysteriespelet den 25 november. Förutom själva dramat skriver vi också en introduktion till både Rosenkorsmanifesten, mysteriespel samt en fördjupning kring vår alkemiska tolkning av boken. 

Om det var mycket innan så är det än mer nu... Men de gudomliga makterna(och även Torkel) har verkligen legat på kring denna boks tillblivelse så inspirationen har flödat! Nu kan vårt mysteriespel spelas om 400 år exemplevis om någon skulle känna sig kallad. 

Hoppas allt hinner bli klart bara. Känns skönt att vingarna med belysning som jag ska ha som budbärarängeln och Mårten som Påfågeln, har anlänt redan trots att det meddelats att de förväntades komma den 28 december... Tur makterna är med och hjälper till och företagen i Kina är hjälpvilliga!

Mysteriespelet är en fri tolkning av boken "Die Chymische Hochzeit des Christiani Rosencreutz anno 1459” utgiven 1616 och som nu firar sitt 400 års jubileum!

Vårt initiatioriska mysteriespel är en dramatisk Rosenkorsritual fylld av alkemisk praktik, musik, sång, film och dans. Missa inte detta för det kan dröja minst 400 år till nästa chans!

Så vi bjuder härmed in just dig i dag till Det Alkemiska Bröllopet:

”I dag, i dag, i dag
är Konungens bröllopsdag
Om Du därtill är född
och utkorad av Gud
skall Du till berget gå
Där, där tre tempel stå,
där skall Du festen skåda…”
Brudgum och Brud

Biljett till Mysteriespelet kan bokas under länken till Ticketmaster (200 kr):

http://www.ticketmaster.se/event/mysteriespel-biljetter/438991http://kulturhuset.nu/wp-content/uploads/2016/08/Rosenkreuz-seminarium-161130FINALtryck.pdf

Boka hela seminariet innan 1 november till stor rabatt!

http://kulturhuset.nu/wp-content/uploads/2016/08/Rosenkreuz-seminarium-161130FINALtryck.pdf

Likes

Comments

magi alkemi , Prästinnans väg

Förra veckan präglades av både utmattande feber och maskmani! Jag producerade 8 teatermasker på liknande vis som jag annars gör ikoner! Några kommer beklädas med fler fjädrar och jag ska sen lacka dem alla. De kommer att bli en del av maskerna och kostymerna som ska pryda alla mystagogerna på höstens mysteriespel. 

Önskar alla en kreativ och inspirerande höst trots kylan och mörkret som nu anlänt!

Likes

Comments

magi alkemi , Naturens ljus

Alkemina har arbetat intensivt med Alkemiska Akademin inför höstens urpremiär på Rosenkors Alkemiska Bröllop den 25 november i Ytterjärna Kulturhus!

Mysteriespelet är en fri tolkning av boken som låter alla närvarande i Kulturhusets vackra tempelrum, själva gå igenom det alkemiska opusets förvandlingsprocesser av födelse, död, bröllop och återuppståndelse likt Fågel Fenix. Vårt initiatioriska mysteriespel är en dramatisk Rosenkorsritual fylld av alkemisk praktik, musik, sång, film och dans.

I helgen filmade vi med Deidre Gejel i spetsen ute vid Häringe slott och på vårt landställe Sund i närheten. Vilka vackra eteriska färger söndagen bjöd på när vi filmade videoscenografin till mysteriespelet... Vår förhoppning är att det kommer bli fina bakgrunder med slott och naturens ljus. Om vi får fram en bra projektor förstås eftersom Kulturhusets projektor är mycket bildsvag sägs det!

Till vår oerhörda glädje fann alkemisterna också det Gyllene Skinnet som är så viktigt för vårt drama... Och för det alkemiska Opus Magnum i din helhet.

Förra veckan hade vi kollationeringen till mysteriespelet efter flera veckors arbete med att sätta samman ett manus där vi sökt fånga essensen i hela boken och den djupa alkemiska mystiken.

Kollationeringen blev mycket lyckad och vi läste igenom hela vårt nyskrivna manus. Akademin har samlat experter, föregångare och ledare inom rosenkorstraditionen, katarvisdomen, sophiatraditionen och den alkemiska visdomen och typecastat dem i rollerna... Det kändes helt rätt och fantastiskt med en grupp med så mycket erfarenhet och samlad visdom! Ser mycket fram emot vad detta kan bringa för frukt under höstens mysteriearbete... och därtill musik, film och dans.

Under veckan höll jag också på Sankt Mikaels dag en imagination kring det alkemiska bröllopet som blev en sannerligen fascinerande afton med flera vänner jag känt sedan jag var liten och i ungdomen och framåt... tills nu... Vi förenade själens motsatser såsom det goda och det onda barnet och vår inre Konung och Drottning mm. Det blev ett alkemiskt bröllop mellan dåtid, nutid och framtid på så många plan. Vi avslutade med andens förening med materian genom Mikael och Draken.När Mikaels svärd genomborrar drakens hjärta är det en alkemisk symbol för hur motsatserna, efter en eonisk kamp och rening, möts och förenar sig med varandra i ett bröllop som när det är fullbordat visar vägen till människans gudomliggörande.

Arbetet med Det alkemiska bröllopet fortskred i går med att alkemisterna tillsammans med katarexperten Göran Fant, som är Christian Rosencreutz i vårt Mysteriespel, var ute i Järna för första mötet med musikerna som kommer sätta samman en kongenial musik och klangvärld till vårt drama. Det var ett mycket inspirerande första möte som verkligen gav mersmak och jag ser fram emot att förena dessa överjordiska och underjordisk toner med vårt Stora Verk!

Mysteriespel - Rosenkors Alkemiska Bröllop

Urpremiär fredagen den 25 november, 19.00 i Järna Kulturhus stora scen.

Alkemiska Akademin av och med Katarina Falkenberg och Tommy Westlund, samt en gedigen rolllista tolkad denna kväll av Rosenkorsare, magiker, mystiker, musiker och dansare.

Det mystika dramat levandegör den eviga visdomen om hur Rosen förenas med Korset genom den heliga konsten.
Mysteriet utgår från den heliga sju-talets transformation där människan genom de sju planetdagarnas process blir en riddare av den gyllene stenen som anspelar på alkemins fullbordan i de vises sten.

Själv kommer jag att agera Jungfru Alchimia också kallad Virgo Lucifera som inviger Christian Rosenkors i det alkemiska bröllopets mysterier tillsammans med Hermes och det Kungliga hovets alla gestalter. En bild av henne på tronen ses ovan. Jag agerar också som ängeln som bjuder in till bröllopsfesten...

Så jag vill härmed bjuda in just dig i dag till Det Alkemiska Bröllopet:

”I dag, i dag, i dag

är Konungens bröllopsdag
Om Du därtill är född
och utkorad av Gud
skall Du till berget gå
Där, där tre tempel stå,
där skall Du festen skåda…”
Brudgum och Brud

Så lyder också inbjudan som Christian Rosenkors fick till bröllopet i berättelsen ”Die Chymische Hochzeit des Christiani Rosencreutz anno 1459” utgiven 1616 och som nu firar sitt 400 års jubileum!

Biljett till Mysteriespelet kan bokas under länken till Ticketmaster (200 kr):
http://www.ticketmaster.se/event/mysteriespel-biljetter/438991

Beställ också gärna den festliga buffén i direkt anknytning till Mysteriespelet
För vegetarisk buffé tillkommer 200kr + 100kr (1 glas vi och kaffe.

Anmälan till buffén kan tyvärr inte göras på Ticketmaster utan görs via www.antroposofi.nu som också nås per telefon: 08-554 30 200 alt 220

Mysteriespelet öppnar upp ett stort 3-dagars firande kring Christian Rosencreutz Alkemiska Bröllop och program och bokning för alla dagarna finns görs här: http://kulturhuset.nu/wp-content/uploads/2016/08/Rosenkreuz-seminarium-161130FINALtryck.pdf

Mysteriespelet är en fri tolkning av boken som låter alla närvarande i Kulturhusets vackra tempelrum, själva gå igenom det alkemiska opusets förvandlingsprocesser av födelse, död, bröllop och återuppståndelse likt Fågel Fenix.Vårt initiatioriska mysteriespel är en dramatisk Rosenkorsritual fylld av alkemisk praktik, musik, sång, film och dans. Missa inte detta för det kan dröja minst 400 år till nästa chans!

Likes

Comments

I juli åker vi alltid till mina föräldrars landställe Hallsjösand nära Björkvik i Sörmland under några dagar. Jag har varit här varje sommar, utom en då jag bodde i Washington DC under ett år, sedan jag endast var några dagar gammal (som på bilden nedan) och varje gång är det också en resa åter till min barndom och det förflutna.

I år hade min mamma lagt fram några bilder på mig som syns här och barnen tyckte att jag såg så gammal ut för min ålder när jag var i 16-20 års åldern. Sedan lade de till lite skrattande att " det gör du ju inte nu".

Jag kom då att minnas att jag som liten alltid kände mig så gammal och att jag för varje år jag fyllde mer och mer kände att det hela blev mer anpassat till min upplevelse av vem jag var. Så har det fortsatt hela livet och nu när jag faktiskt om några år har levt ett halvt sekel så känner jag mig inte alls gammal. Ha ha...

När jag var i början av 20-års åldern som på första bilden trodde jag inte att jag skulle bli äldre än 28 i denna inkarnation. Jag brann av en eld som jag trodde skulle förtära mig innan jag blev gammal och i en av mina roller som skådespelare spelade jag Nina i Måsen av Anton Tjechov. Nina är en riktig paradroll och jag har arbetat med henne med tre olika regissörer - två ryska manliga och en amerikansk kvinnlig - samt skrivit uppsats om henne i Teatervetenskap på Stockholms Universitet. Karaktären Nina har således utgjort ett tema i mitt liv och då framförallt under 20-30-års åldern. Nina är den oskuldsfulla unga kvinnan som drömmer om ett liv vid teatern och är älskad av den unga mannen Konstantin som drömmer om att bli regissör och göra avantgarde teater med Nina i huvudrollen. Nina är en roll med mycket text och en karaktär som följer sin eld och naiva dröm om konsten.

Den ena av de ryska regissörer jag arbetat med som kom från den rituella avantgarde teatern i Moskva menade att Nina brann så hårt och snabbt i sitt kall att hon skulle brinna upp som en fjäril i elden innan hon uppnådde mogen ålder. Den andra ryssen som var bosatt i Sverige höll inte med om det men såg henne fortsätta med ett liv vid teatern men inte med samma glöd och intensitet längre. För en sådan eld gick det inte att komma levande igenom livet med. Jag anade att de inte bara såg den karaktär jag spelade utan även mig. Inget av detta fanns med i pjäsen men det fanns en slutmonolog som gav ledtrådar om hennes fortsatta liv efter det att Tjechovs pjäs var slut. Jag vet att båda dessa öden som de gav min karaktär och roll Nina och som stod mig mycket nära drabbade mig hårt. Brinna upp i konsten och dö ung eller leva vidare men inte längre brinna för sin konst. Ingen av dessa vägar trodde jag var Ninas öde eller för den delen som jag allt mer förstod var mitt eget.

Jag skrev därför min egen dramaanalys av rollen Nina på Universitet där jag kunde utforska både rollen och den konstnärliga eldens mysterium. I min värld förtärdes hon inte av elden utan transformerades av elden. (En insikt som sedan förde mig allt djupare in i den underbara alkemiska konsten.) Min sista tolkning av Nina som jag gjorde på teatern kom att präglas av denna min insikt i Fågel Fenix transformerande väg som jag då i 27-års åldern själv fick erfara med all dess förtärande eld i mitt eget liv. Det var snudd på att jag inte skulle bli mer än 28 som jag anat när den Svarta ängeln kom mig mycket nära. Jag stod upp åter dock och for till USA där jag äntligen med en kvinnlig regissör fick gestalta den Nina som jag hade uppenbarat. Nyckeln till både Ninas öde och mitt eget blev de slutord som Nina själv säger i dramats upplösning till Konstantin:

"Nu förstår jag äntligen, Kostja, jag vet det, det viktigaste för varje människa oavsett om hon sysslar med konst eller inte. Det är inte berömmelse, inte glansen och det yttre som jag drömde om som betyder något - det är arbetet självt. Det är att uthärda, att orka bära sitt lidande, sitt kors. Och ändå tro. Jag tror och därför gör det inte längre så ont. När jag tänker på mitt kall är jag inte rädd för livet."

Så kära läsare: Följ ert kall, bär ert kors och er eld och var inte rädda att leva livet!

Likes

Comments

Pilgrimsresor

De är nu sjätte eller sjunde gången jag kommer till Saintes Maries de la mer och för mig är det verkligen ett litet Paradis på vår jord! Hela familjen älskar Saintes Maries och det gjorde även deltagarna på vår Alkemiska pilgrimsresa i början av juni... (Som det går att läsa om i tidigare krönikor.) Det heligt feminina finns uttryckt i alla sina facetter och havet är som Urmoderns livmodervatten och därtill vita hästar, svarta tjurar och rosa flamingos gör staden till en helt unik plats.

För en månad sedan red jag för första gången i mitt liv på en vit Camarguehäst men denna gång fick jag nöja mig med en rosa flamingo på karusellen med Saga och Freja vid min sida... De har åkt på denna karusell varje resa hit sedan de var små men för mig var det första gången även detta! Riktigt kul hade vi som de tre Mariorna vid havet.

Vi bor oftast på Spahotellet Thalacap som ligger precis ovan piren där den heliga familjen steg i land enligt den Gyllene Legenden och där man nyligen hittat fynd som talar för att det är mer en än en legend och också en historisk realitet. Stenpiren går ut som ett T-kors i havet och trots att Medelhavet allt som oftast är kyligt här så är vattnet synnerligen transformerande och rejuvenerande.

Det finns en vildhet här som är befriande och samtidigt en kärleksfull omfamning och för mig är det verkligen en plats som talar till djupet av min själ. Jag har firat flera födelsedagar med familjen här på stranden och nu senast blev jag Apostoliskt prästvigd i Eglise Gnostique ute vid piren.

Den heliga familjen steg i land här efter att ha satts i exil på en båt utan roder och segel förtäljer legenden och här i Saintes Maries togs de emot med en öppen famn.

När man står längst ut på piren i blåsten är det som allt som tynger och oroar en blåser bort i vinden och man sedan stiger ner i vattnet på de små stränderna längst ut i vinklarna på korset känns det som ett dop eller välsignande. Blickar man bort mot staden ser man den fortifierade kyrkan torna upp sig och trots sitt mjuka och varma inre är den ett fort i det yttre som stått emot alla angrepp som varit.

Förutom piren och havet är det Notre dame sur mer som vibrerar av sin feminina urkraft som ger staden dess arkadiska känsla. Här i detta tempel helgat det heligt feminina i alla dess aspekter bor prinsessan Sankta Sara i kryptan. När jag var här i juni låg mitt fokus på de heliga Mariorna eftersom vi fick möjlighet att besöka det det mest heliga övre kapellet uppe på taket där Maria Salomes och Maria Jacobis relikskrin finns. Nu en dryg månad senare kände jag åter närheten till prinsessan i kryptan.

Jag bär dock för alltid med mig det mod och den nådefulla kärleken som Mariorna förmedlat och förmedlar...

När vi la upp vår färd så hade vi bestämt oss för att vara här i staden under nationaldagen som vi erfarit förut är ganska kaotisk i de större städerna..,

Efter en dag av meditation i kyrkan och bad trots att det var den enda dagen av lite kall blåst under hela vår resa, så lämnade vi vår pir och promenerade in längs strandpromenaden för middag och festligheter nära kyrkan... Flamencodans och god middag blev det...

Men som det heter i den hemliga läran som genomsyrar Saintes Maries - Et in Arcadia Ego. Det anses allmänt syfta till att även i Paradiset finns döden. Jag har många nätter legat vaken och begrundat detta...

I samband med fyrverkerierna kom en oväntad kaotisk kraft över den lilla staden och Kvällen slutade med att vi blev kontaktade av oroliga som undrade om vi levde...

Vi fick höra om att en lastbil kört in i människor på strandpromenaden i Nice där vi bott några dagar tidigare och nästan förtärts av den brännande vredeselden under nätterna men också deltagit i fotbollsyran och badat i det varma havet. Man förstod inte magnituden av katastrofen förrän morgonen efter...

Sorg och förstämning på morgonen och svara alla oroliga att vi var okej...när vi fick höra om det bestialiska som skett.

I kyrkan samlades människor för bön och ljuständning och vi gjorde Powor för alla döda, sårade och lidande. Frankrike och världen var åter i chock. Och jag vet att detta lidande drabbar så många runt om i världen dagligen på många plaster men det är mänskligt att beröras starkt och söka hela det som ligger en nära... Och bör vara så. För om alla söker bringa ljus till det som är dem nära så kommer det alltid finns människor till hjälp och tröst.

Dock i fruktansvärda händelser är det i bland bara gudomen själv som kan ge någon form av tröst...

Eftersom jag besökt flera kraftfulla madonnor i Nice knöt jag an till dem för att få stöd att arbeta med ljus i mörkret.( I min tidigare blogg kan du se alla de madonnor som jag varit hos och vars kraft vi alla kan få hjälp av i vår mission. )

Framförallt min minsta tjej var chockad över att den strand hon precis badat på nu var ett blodbad.

Havet och piren gav oss kraft åter och vi gjorde oss redo för att lämna vårt Arkadien och ta tåget genom ett Frankrike i sorg och chock och bege oss upp till våra vänner i Paris...

Låter detta alkemiska hjärta från kyrkan i Saintes Maries avsluta denna krönika om Et in Arcadia Ego!

Det heliga hjärtas välsignade kraft till er alla!

Likes

Comments

Pilgrimsresor, Prästinnans väg

Så många resor har jag gjort till Frankrike där jag bringats så oerhörda gåvor och denna gång kändes det som om jag ofta var på mission för att bringa min helande alkemi till landet och dess kollektiva eter. Samt att få träffa alla kära också... Och resa på äventyr med hela familjen.

De senaste dagarna har präglats av landssorgen efter det fasansfulla dådet i Nice som vi tacksamt nog lämnade några dagar innan den bestialiska attacken. Man upplever att rädslan är påtaglig och att sår i den kollektiva etern sedan långt tillbaka har kommit upp till ytan. Franska revolutionen gör sig åter påmind!

Ber om helande kraft för Frankrike och ber om kärlek till alla olycksdrabbade platser på vår Moder Jord

Nice madonnor gråter för alla de sina men deras tårar är som daggdroppar över människornas sargade kroppar och själar...

Maria Magdalena i Saint Maximin visar oss hur det djupaste mörkret kan uppenbara den djupaste kärleken samtidigt...

Kärlek och mod - Maria Magdalena och Jeanne D'Arc i Saint Maximin

Nåd och begrundan i Saint Maximin

Hjärtats eviga kärlek

Störst av allt är kärleken! Större än både livet och döden...

Bön till kärlekens alla väktare om hjälp till vår jord...

Mariorna som aldrig gav efter för sin rädsla och stod kvar vid korset när nästan alla andra gett sig av...

Människodottern Sankta Sara som tjänar...

I Saintes Maries de la mer kan hjärtat få kraft och mod att vandra längs livet och sanningens väg...

För störst av allt är den eviga kärleken!

Lyssna till ängeln som är er nära och viskar tröstande och vägledande ord i ert öra alla kära! Så kan vi tillsammans verka för att hela denna värld som vi satts att verka på!

Likes

Comments

Pilgrimsresor, Prästinnans väg

Det var en månad sedan jag var i Provence senast och då på en pilgrimsresa vi anordnat med Alkemiska Akdemin där vi vägledde 20 pilgrimer i den gyllene legendens fotspår.

Nu anlände vi hela familjen till Nice på kvällen i hettan mitt i semifinalmatchen mellan Frankrike och Tyskland... Vi undrade över hur det kunde vara så tyst och lite människor men de ändrade sig i samma stund Frankrike vann! Vilken fest hela natten!
Nice är oerhört hett och har en smått kaotisk kraft under den vackra ytan.
Vi bor alldeles nära Promenad Anglais och stranden och har en stor terass där vi ätit goda middagar i solnedgången...

Efter en utsökt frukost på terassen som tjejerna ordnat blev det bad, och utforskande av butiker och kyrkor. Några uppenbarelser fick vi genom en sannerligen nordisk Madonna och Jesus i den inte alls tomma graven...

I går begav vi oss upp på Nice höjder och besökte det mycket vackra Fransiskanerklostret med kända ikoner och Saint Victors gravmonument.
Klostrets trädgård bjöd på rosor till Elixir och ett bröllop!
En lunch i olivlunden laddade med energi till Matissemuseets alla klassiska verk.

Därefter var det skönt att kasta sig ut i Medelhavets salta vatten!

Matisse...

I dag åkte vi längs den vackra kustvägen som leder till Monaco till Villefrance sur mer. Efter en utsökt lunch inväntade jag att Jean Cocteaus fiskarkapell skulle öppna och det var sannerligen värt all väntan..

Esoteriskt och enastående! Cocteau hade målat hela Saint Pierres interiör och uppmanande oss att träda in som levande stenar! 

lunch i hamnen i Villefrance sur mer...

Dagen avslutades med bad i det pristina vattnet kring halvön Saint Jean Cap Ferrat.

Och sedan var de dags för fotbollsfinalen mellan Frankrike och Portugal på Le Cocodil... Det var inte alls samma kämparglöd som i semifinalen mot Tyskland och inte ens fransoserna mäktade med att se en Ronaldo i tårar...

I morgon lämnar vi Nice med alla utsökta middagar i solnedgången... Den brännande hettan... Fotbollsyran... La Belle Epogue och Cocteaus hemligheter i hamnen i Vilkefrance sur mer och far västerut mot Cannes och sedan via Saint Maximin... vidare till Saint-Cannat... För att landa i paradiset Saintes Maries de la mer...

Varm och helande medelhavseter till er alla!

Likes

Comments

Pilgrimsresor, magi alkemi , Prästinnans väg

Inom loppet av en vecka har jag blivit både RiddarDonna och Präst!

Och de fantastiska dagarna där emellan har jag väglett härliga pilgrimsvänner längs med de Heliga Mariornas fotspår i Provence och Camargue. Det är en maxad vecka även för en alkemist, prästinna, riddare och numera präst. Förra fredagen blev jag upptagen under en helig ceremoni i Johannes kyrka i en dynastisk riddarorden med anknytning till Aragonien. Denna storslagna dag avslutades lika storslaget som den börjat med festmiddag i Grand Hotells vinterträdgård. Som tidigare invigd riddare i de esoteriska traditionerna leder jag Riddarutbildning i Graaltraditionen men det var fint att upptas även i ett mer exoteriskt Riddarskap som verkligen visade att inre och yttre lära kan komplettera varandra.

I fredags blev jag Apostoliskt prästvigd i Eglise Gnostique genom en stark och helig ceremoni på stenpiren ut i havet ungefär där den heliga familjen tros ha stigit i land i Saintes Maries de la mer. Jag fick mina tidigare invigningar i den gnostiska kyrkan för många år sedan uppe i tornet på Montsegur. På samma graalberg som jag innan dess mottagit Sophias duva med den heliga graalen varefter jag grundade Sophiatemplet i hennes namn och ära. Saintes Maries de la mer och Montsegur är för mig några av de mest heliggörande invigningsplasterna på vår Moder Jord.

För mig som Översteprästinna i Sophiatemplet tjänande gudinnan och det heligt feminina sedan lång tid om inte evig, är det med förundran och glädje som jag nu lägger mitt hjärta i Faderns och hans riddares och Prästers omsorg och försorg. Jag ser verkligen fram emot att verka i tillsammans med andra som söker skapa en bättre värld genom ridderlighet, prästerskap och medmänsklighet och självklart Gudinnerlighet. Prästen och Prästinnan i mig är nu förenade i ett alkemiskt bröllop tjänande gudomen i sin fullhet och helhet i både inre och yttre lära.

Mellan dessa invigningar har jag som sagt under en veckas tid i Alkemiska Akademins arrangemang tillsammans med Tommy Westlund från Akademin väglett en grupp 20 underbara pilgrimer i Maria Magdalena och hennes heliga familjs fotspår i Provence och Camargue. Med på denna resa var till vår glädje många av Sophiatemplets prästinnor och även blivande prästinnor samt Graalriddare och blivande sådana, deltagare som vi gjort tidigare resor med, samt ett par nya ansikten. Det var därför en mycket kärleksfull och inspirerande grupp att resa med och många har väntat på att denna resa ska bli av i flera år... Akademin har arrangerat många resor till Frankrikes och Englands heliga platser med detta var den första till Provence. Själv har jag rest i regionen i många år med min familj och det känns verkligen som att komma hem varenda gång jag är här. Det var nästan lite nervöst att bjuda med folk till dessa platser ungefär som när man bjuder hem någon till sig och vill visa något som har betytt oerhört mycket för en. Min kommande roman påbörjades med första resan vägledd hit av Maria Magdalena för 11 år sedan och nu är den snart klar.

Under en vecka har vi färdats fram i våra silverne Mercedesspringare med Tommy, Erika och Diana som chaufförer.

Resan började med ett flygkaos där många av oss bokades om på olika flyg med oväder som officiell anledning som sedan kanske var strejk. När vi sedan fick höra att vi kanske inte kunde landa i Marseille trots all väntan på grund av att flygplatsen var utrymd med k-pist män kändes det lite tröstlöst men efter mången bön kom vi så i väg. Allt slutade med att de sista pilgrimerna genom väktarprästinnan Erikas försorg kom till hotellet i Saint maximin klockan 2 på natten. Som van pilgrimsresenär vid det här laget så vet jag att det alltid kommer en del prövningar som man måste ta sig igenom med tro, hopp, kärlek och mod.

Så vi kunde gemensamt starta upp vår morgon i Couvent Royals soliga klosterträdgård med samling och meditation och begrundande av Sophias likväl som vår egen inkarnation, efter en utsökt frukost i det vackra klostrets matsal.

Maria Magdalenas kyrka i Saint Maximin är ett tempel helgat de djupaste av de alkemiska mysterierna som rör transmutationen. I kryptan finns sedan länge Maria Magdalenas reliker och då även hennes dödskalle infattad i guld. Det övre kyrkorummet har idel skatter i ikonografin som uppenbarar Maria Magdalenas kunskap om döden och graalen och de flammande hjärtana och ett mycket vackert altare helgat det feminina och krönt i ovan av Sophias duva.

Staden har fått sitt namn efter Saint Maximin som var med Maria Magdalena och hennes heliga familj när de kom till Provence enligt den gyllene legenden.

 Det sägs att Maria Magdalena ska ha dött i hans armar där kyrkan är byggd efter det att hon tillbringat 30 år i Saint Baume. Så vem var och är denne Maximin tror ni?

Lunch i Saint Maximin

Innan vi lämnade Maximin åt vi lunch på det lilla torget framför kyrkan som bjöd på en av de godaste pastarätter som jag smakat...

Vi färdades sedan på slingrande vägar upp mot Saint Baume genom läkande urskog och fantastiska vyer...

Saint Baume

Efter det vi checkat in på det i dag aktiva Domikanerklostret tog vi oss upp i bergsmassivet i små grupper på olika vägar... Jag tog täten i det jag alltid trott vara den långa men enklare Kungliga vägen som jag gått två gånger tidigare även med små barn) men som jag nu insåg är den som går direkt upp. Vägen leder genom en fantastisk urskog där trädens rötter förenat sig med stora stenar på ett förunderligt vis.

Det är här i Eremitaget som i dag rymmer Maria Magdalenas stora grottkapell som hon sägs ha tillbringat de sista 30 åren av sittliv i ensamhet, i meditation och kontemplation. Sju gånger om dagen kom änglar ned till grottan och tog henne till toppen av bergsmassivet där hon gavs nåden att höra sfärernas musik och manna till föda.

Maria Magdalenas grottkapell

Vi hade en finstämd samvaro tillsammans i den nedre grottan där Maria Magdalenas eau de vie döpte flera huvuden när vattnet droppade på hjässorna och andra fick stora uppenbarelser och genombrott i sina processer.

Jag preparerade nya elixir eftersom de jag gjorde sist här 2012 hade tagit slut så när som på en flaska som vi alla drack i andakt. Vi smörjde sedan oss själva med Maria Magdalenas smörjelsebalsam som spred sin väldoft i hela grottkapellet.

Att sedan Vespern utfördes av en tyst och sur munk ( har tidigare år lyssnat till en fantastisk vesper som vi spelar upp hemma varje kväll) kunde inte lägga sordin på heligheten.

På vägen ner bars jag av änglarna och hörde deras himmelska sång...


Hotellerie Sainte Baume

Vi anlände ner till klostret precis när signalen ljöd att pilgrimer och nunnor och munkar skulle komma till middag. Jag hade förberett alla på att det inte fanns vegetariskt och kanske middagen skulle bestå av någon potatis endast, men vi bjöds på en utsökt tomatsoppa till förrätt och fruktfat till dessert och därtill flödande vin och munter stämning.

Dagen i Saint Baume - det heliga balsamets plats, avslutades med fin kvällsandakt i det vackra Maria Magdalena kappellet med sin målningar utifrån läran om Kärlekens Kyrka och med Maria Magdalena som profetissa i Provence.

Arles och Saint Trophime

Innan avfärden till Arles besökte vi klostrets butik och många fina ting följde med var och en... Jag och Tommy höll föredrag om Den gyllene legenden och Tidsåldrarna kopplat till alkemins faser och bröllop sammanvävt med kristen mystik. Alla pilgrimer syntes ha mycket att begrunda därefter.

På vägen till Arles började det regna men slutade precis när vi kom fram. Efter lunch gav vi oss i kast med Fulcanellis alkemisk frontportal på Saint Trophimekyrkan döpt efter den mystiska Trophime som även han var med på båten med den heliga familjen. Så vem var han?

Vi arbetade här med både det gudomliga mörkret, det personliga mörkret och transformationen av den maskulina principen... Allt för att bereda plats för Arkadiens guldålder som komma skulle...

Les Saintes Maries de la mer

Enligt den Gyllene Legenden så var de tidiga Kristna förföljda i det Heliga Landet och kring 42 e Kr. steg Maria Magdalena åtföljd av sin syster Martha, sin broder Lazarus, Maria Salome och Maria Jacobi, Maximin, Trophime och Sidonius samt Marcella (Sankta Sara) ombord på en liten båt och korsade Medelhavet. De kom i land närheten av staden Marseille , då känt som Massilia. Den lilla hamnen där de kom i land kallades Rha men blev senare känd som Saintes-Maries-de-la-Mer (De Heliga Mariorna av havet). Tradition hävdar att båten med sina åtta passagerare säkert dockade, och att den hade varken åror,segel, eller styranordning. Den var ledd till det nya landet med försynens kraft...

På vägen mellan Arles och Saintes Maries trädde vi in genom Arkadiens nyckelösa dörr och såg först de vita hästarna, därefter de svarta tjurarna och till sist rosa flamingos. Färgerna som tillsammans med det det gyllene ljuset i kvällningen lät oss färdas genom alkemins fyra färgfaser. Uppsluppna och glad intog vi vår boning i staden där vi skulle stanna under tre heliga dagar.

Dagarna i Saintes Maries var soliga, nådfulla, goda, spännande och roliga. Precis som livet ska vara i paradiset!

Sankta Sara

Vi började vår soliga morgon vid kyrkan tillägnad de heliga Mariorna och liksom hela staden Tro, hopp och kärlek! Vi vandrade genom kyrkan till dess guldkorn och avslutade med bön i kryptan hos Sankta Sara. Tidigare år har hon gjort ett outplånligt intryck på mig men nu femte gången jag var i staden och 20 möten senare var det som hon visade mig att det var något annat jag skulle fokusera på denna gång... Efter lunch stod det klart vad det var. Många deltagare hade emellertid både innerliga och helt förtärande möten med henne så jag vet vilken kraft hon besitter än.

Maria Salome och Maria Jacobi - det hemliga och mest heliga kapellet

Efter lunch ringde jag vår väglederska Martine som jag mailat med flera gånger innan. Hon mötte upp oss utanför kyrkan och var något sen (vilket hon efteråt berättade var för att hon bad till den heliga ande om att få tillgång till språket att kunna förmedla det stora mysteriet på engelska som vi sedan skulle bli en del av). Omedelbart kände jag och många med mig ett oerhört släktskap med denna innerliga nyckelprästinna.

Hon förde sedan upp oss på kyrkans tak där hon sedan låste upp det mest heliga och nådfullt vackra övre kapellet med sina målningar av Maria Jacobi och Maria Salome och med det heliga relikskrinet som jag annars bara fått ta del av när jag blickat upp i kyrkans höga tak där nere.

Ord kan inte förmedla det vi var med om men vi var både rörda och heliggjorda i samvaron med Martine och Mariorna som med kärlek och mod stod vid korset, kom till graven och färdades till det nya landet med Maria Magdalena. Hon förmedlade också pilgrimens väg för oss nu när vi som pilgrimer fått ta del av det mest heliga här. Martine talade verkligen andens allenarådande språk och även mycket tydlig engelska denna dag.

Nästan hela pilgrimsgruppen med Martine utom Peter som fotar och Barbro och Joan som saknas här.

Efter en så heliggörande dag gick det inte att toppa detta i helighet utan inför kvällens Filipposmässa som Tommy gjort för detta tillfälle tog vi fasta på frihet, firande, sång och glädje...

När vi nästan alla kommit ut på piren och ställt ordning altare mm så insåg vi att om man har ont i benen så gick det inte att ta sig upp på piren från havet utan vi fick lägga om planerna i all hast. Därav mitt tänkande finger framför ansiktet på bilden.

Hela ceremonin flyttades då till den lilla stranden längst ut i vinkeln på piren och det blev så klart så mycket bättre! Filippos kraftbringande ord och Templets hymner tillsammans med brödet utgjort som mörk choklad gjorde det till en sprudlande ceremoni där jag som brukar ha full koll var helt upplöst i anden och full i skratt. Tommy höll strukturen och det blev ett roligt möte mellan det prästerliga och det prästinnerliga där alla liksom hos de tidiga kristna var med och delade ut sakramenten på varandra. Vilket kärleksfullt och ordnat kaos det blev där så vackra gåvor bjöds från var och en. Jag tror jag har erfarit hur lärjungarna hade det med Maria Magdalena under de första mässorna... Liv, lust och ljus!

Filipposmässa på piren...

Agapemåltid på Thalacap

Vi avslutade vår makalösa dag med att fira vår agapemåltid på Spahotellet Thalacap alldeles ovanför där vi tidigare gjort mässan. Barbro som härligt nog alltid lyckas väva in alla omkring henne hörde av sällskapet bredvid oss att de sett oss alla därute och med glädje undrade vilka vi var...

Vi brukar bo här med familjen annars för det ligger så fint och har ett riktigt spabad och pool men det är alltid fullbokat, dyrt för sin standard och kan inte ta emot gruppbokningar. Vi bodde istället mycket trevligt mitt i staden mellan kyrkan och stranden.

Upp på hästen igen...

En dag under vår pilgrimsresa var ägnad åt vars och ens egna val...

Själv valde jag mycket motvilligt att sitta upp på hästen igen som preparation till aftonens gnostiska prästvigning ! År av rädsla och allergier för hästar från tidigare existensers trauman skingrades som dimslöjor i vinden så fort jag kom upp på hästryggen. Min riddare hade åter sin springare och sitt kraftdjur och jag kunde inte vänta en sekund ens på att rida iväg. Att jag fick en snäll men lite busig häst gjorde det till en perfect match. ICO stannade hela tiden kort upp för att mumsa blommor och jag lät honom hållas och när han red ner i vattnet blev han som galen vilket oroade en aning men jag fick reda på att han älskade vatten och brukade hoppa ner i poolen och bada. Efter det hade jag tagit denna häst till mitt hjärta och riddaren i mig gladdes stort!

Efter två timmars ridning på stranden var det underskönt att kasta sig i havet vid piren där Mariorna steg i land och kvällen kröntes av min gnostiska prästvigning även den på långt ut på piren i la Mer. Biskopen fångade de heliga ögonblicken på bild.

Prästinnan blir Apostoliskt prästvigd i Eglise Gnostique...

Eller som min man leende sade när han såg bilderna: mother of dragons och präst! 

Rörd, glad och mycket tacksam efter min Invigning där pleromans evighet uppenbarade sitt ljus, såg jag solen gå ner bakom den fortifierade kyrkans tak där vi dagen innan hade trätt in i dess heliga övre kapell.

Sista solnedgången innan morgonens vidare färd till Marseille...

Att lämna det lilla fridfulla och underbara Arkadien i Saintes Maries var något av en chock för en del när vi körde in i stora hamnstaden Marseilles myller. Våra chaufförer sattes på eldprov när de fick cirkulera många gånger i de små gränderna innan springarna var på plats i det stora garaget vid gamla hamnen. De klarade sitt prov galant! När man står inför att möta en svart madonna kommer alltid en viss rening inför det. Vi checkade in på hotell Saint Louise med sina fina rum som vette mot ett litet torg där lunchen intogs.

Därefter promenerade vi allihop längs med hamnen upp till friden vid Saint Victorklostret och dess heliga kyrka helgad av alkemister och Riddarordnar under lång tid.

Under det att mässan pågick med vackra hymner i kyrkan ovan höll vi meditation hos Svarta Madonnan i den stora kryptan nedan. Den Svarta Madonnan - Notre dame de confessions starka kraft transformerade alls tror jag på djupet och vi satt tillsammans i en helt andäktig tystnad. Kryptan som är ljus och stor som en hel kyrka under jord och som utforskades med lust och mod av alla.

Svarta Madonnan & Texten om att Lasarus är begravd här och Maria Magdalenas återuppståndelse

Vi vandrade sedan genom Marseille åter till Saint Louis där vi intog vår sista gemensamma middag. Vi hade blivit avbokade från vår sedan länge bokade restaurang så jag var glad att de kunde ta emot oss alla med kort varsel. I stojet från höga röster och biltutor och Marseilleandens härliga men smått kaotiska kraft drog vi tarot kort och åt god middag, Jag fångade också möten mellan både inre och yttre vackra själar som på bilden ovan. 

Vi bestämde oss då för att avluta kvällen och resan upp på mitt rum eftersom jag av försynen (och kanske även den snälla hotellpersonalen som jag talat med att antal gånger angående alla boknigar mm) tilldelats ett palats tempelrum där vi alla fick rum.

Vi släckte lyset och tände alla ljus som införskaffats på alla de heliga platserna vi färdats till i gemenskap och med stor innerlighet och hjärtlighet delade vi med oss av vårt hjärtas tankar och gåvor. Det blev en sannerligen andaktsfull, kärleksfull och rörande avslutning på vår resa som de levande graalarna längs med hjärtats väg!

Tack alla kära som var med och bjöd på era hjärtan och helgade både platserna och människona omkring!



Sista dagen var som så ofta tänkt till utforskande och nya kyrkor men den bjöd på Katedralens madonnor och läkande och utvilande poolbad...

Fridens och glädjens vingar till er alla pilgrimsvandrare på vår Moder jord!

Likes

Comments