Pilgrimsresor, Naturens ljus

Under 11 dagar har hela familjen varit på en omvälvande och underbar resa till Sydafrika.

Den långa flygresan med Emirates till Sydafrika delades upp i två med övernattning i Dubai på både ut- och hemfärden.

Den mest kreativa flygtiden var precis över ekvatorn och då skålade vi i Konjak och jag arbetade med stora alkemiverket! Det är det sista kapitlet som ska bli klart nu och som behandlar den alkemiska bly, silver, mekur och guldkroppen. Jag arbetade så intensivt att jag helt glömde bort mitt annars ofta flyggrädda jag...

Första kvällen i Durban begav vi oss till en restaurangerna vid strandpromenaden efter det vi installerat oss i lägenheten med utsikt över hamnen. Vi lät oss omfamnas av Moder Afrika med god afrikanska mat och ansiktsmålning på Mojo som vi sedan skulle återkomma till flera gånger under vår vistelse. Där likväl som på stranden fanns det wi-fi vilket det inte gjorde i lägenheten.

Victoria Market

Nästa morgon blev vi upphämtade och förda till Sydafrikas inhemska traditionella medicinmarknad. Vilken upplevelse! Torkel arbetar med ett stort projekt här i Sydafrika som ska söka förena traditionell medicin med västerländsk medicin. Vi visades runt av de som driver projektet i Durban och av en man som arbetar med musieforskning och som var kunnig i Zulukulturen. Jag blev uppmärksammad på att vi är vikingar motsvarande deras Zulu kultur och vi aldrig har kolonialiserat Afrika och inte bar på en gammal skuld för alla orättfärdigheter som begåtts. Kanske var det därför som jag kunde vandra runt bland utövarna på marknaden med en upplevelse av att vårt gemensamma intresse trängde igenom alla barriärer. Inte en enda turist hade vågat sig in där och jag kunde fynda flera mycket intressanta örter, rökelser, träd och ting! Det var fotoförbud på flera ställen där mycket besynnerliga ting såldes men vid ett par örtstånd gick det att fota när jag handlat lite...

Strandliv i Durban

Den fina lägenhetens terrass hade utsikt över alla enorma fartyg som äkte in i Afrikas största hamn. En kort promenad längs en kanal där man födde upp hammarhajar och där man kunde ta en gondoltur förde oss till den sköna stranden med badvänligt vatten och hajnät. Sköna dagar blev det på stranden...och en kortis vid poolen under det att Torkel arbetade med projektet

.

Drottningen av Saba

Under en blåsig dag passade det utmärkt att stanna inne och läsa och förbereda inför Prästinneutbildningens modul 5 där en ceremoni förbereddes kring Drottningen av Saba och den ursprungliga människan i Eden. Under tidig morgonstund påbörjades mitt nya elixirarbete,

Jag fick åter en sådan stark kontakt med Drottningen av Saba som förenar både mellanöstern med Afrikas kontinent genom det landområde som man tror var hennes forna rike - Yemen och Etiopien. Samma kulturer som vi nu famnade genom vår resa. Därtill hennes viktiga roll i vishetsböckerna i relation med kung Salomo och även i nya testamentet där Jesus säger att hon som Drottningen av södern möter oss på Domen dag, gör henne till en fredsbärare mellan kulturer och religioner som annars är i konflikt med varandra. En vis och kärleksfull matriark som lever kvar i våra legender och som bringar sina skatter och orakelförmågor till den som tjänar visheten - Sophia.

Jag hade tryckt upp etiketter till hennes elixir för 5 år sedan men först nu var tiden inne att preparera det på den stora terassen i vår lägenhet, Drottningen av Sabas elixir innehåller det porslinsvita innandömet på en mycket helig växt i Zulukulturen och det bereddes under det att jag bolmade på med örter av imphepho som brändes och som är heliga i både den afrikanska och den judiska kulturen sedan mycket länge. Mitt nya armband konsekrerades åt hennes mysterier och jag fick känslan att det förenade hennes stjärnkultur med dess halvädelstenar, med mysterierna kring förbundsarken och dess bröstplåt som översteprästen hade. Har länge velat ha en sådan bröstplåt men detta armband fyller nu den funktionen. Saba fick enligt traditionen ett barn - Menelik med Kung Salomo och han vävs in i legenderna kring Förbundsarken.

Operationen pågick under det att jag under den tidiga morgonen blickade ut mot Sydafrikas största hamn och de gigantiska båtarna som lotsades fram.

Jag blev ett riktigt drottninglikt Drottningen av Saba-elixir med det vita innandömet av den helig växt som köpts på medicinmarknaden och som ger visionära och uppenbarande dag och nattdrömmar och oraklets syn och hörsel! Kanske var det den växten som användes när Saba och Salomo skådade in i framtiden enligt graalsmystiken och förde det heliga skeppet till Galahad genom tid och rum. Jag hoppas det också hjälper oss att stå starka i vår egen kraft och kunskap samtidigt som vi verkar med vår omvärld.

Utsikten från vår terass

Runt om i Durban

På eftermiddagen efter Frejas goda veganlunch i lägenheten fick vi se mer av Durban såsom den stora hamnen och ett konstgalleri med vår kära väglederska Candice! En trumma köptes också vid Norra Stranden efter lång utprovning tyckte barnen.

Favoritrestaurangen

Sista kvällen i Durban innan vi färdades uppåt och inåt land för Safari åt vi gott och hade hejdlöst roligt på en av fiskrestaurangerna vid stranden. Restaurangens glada manager bjöd in tjejerna till danstävling på ovanvåningen!

Vilda kattdjurens Recovery camp

Första stoppet på vår safari var i en recovery camp för vilda kattdjur såsom geparder och dess mindre släktingar som skadats eller är utrotningshotade och som är byten för tjuvjägare för sin vackra päls och kraften som den sägs inneha. De som skadats släpps inte längre ut när de tillfrisknat för de klarar sig inte i det fria efter en tid i Recovery campen har man insett, men deras ungar gör det vilket är strålande! Det var oerhört mäktigt att vara så nära dessa vilda djur och en nåd att få klappa den underbara Servalen.

Men ja, det var lite andäktigt och på gränsen till läskigt att vara så nära en gepard måste jag tillstå! Men detta var den snällaste av dem... som jag sitter bredvid och det var en stor upplevelse! Den mer vildsinta och yngre var bakom galler men stack ut huvudet plötsligt väldigt nära min hand... där jag stod med mobilen för att fota den så jag fick en målande berättelse av djurvårdarna om vad som kunnat hända med min hand om den varit något närmare. Annars var det stora djuret nedan som liknar en puma det som skrämde mest för den gick omkring oss alldeles nära och morrade och vi var tvungna att stå helt stilla när den passerade förbi. Och ja, för er som undrar, man här helt på egen risk men det var helt underbart!

Safari i Hluhluwe Game Reserve

När vi på eftermiddagen körde in i nationalparkens stora område möttes vi ganska omedelbart av både bufflar och zebror och efter någon timme såg vi för första gången de lejon som vi sedan kom att möta tre ggr till under följande dagar. Vi åkte med en guide Sibo som tillhörde Zulukulturen och som vi alla klickade med ganska omgående (vi hade bokat med "Tim Brown Tours", vilket verkligen rekommenderas om ni ska på safari i Durban-området. Vi bodde på ett mycket fint  Hilltop Camp som låg högst upp på ett berg med utsikt över alla dalar.

Att vara på Savannen mede vilda djuren var omtumlande och helt underbart och min mimsting sade att det var som att vara i Jurassic park. Ja, det går inte att beskriva med ord och var en nästan surrealistisk upplevelse som påverkade en djupt inombords...

Vårt hus låg mitt i naturen på den fina Campen högt upp på en kulle och när vi öppnade terassdörrarna hade vi i nästa sekund apor inne i huset... Maten var mycket god och på kvällarna dansade kökspersonalen till höga skrik vilket var synnerligen speciellt första kvällen då strömmen gick hela tiden och under allt mer starka vindar.

Vi firade Torkels födelsedag här med en tidig safaritur kl sex i soluppgång. Därtill en lång eftermiddagstur och sedan middag där kökspersonalen sjöng happy birthday i Hluhluwe Umfolozi Hilltop Camps restaurang, gjorde detta till en sannerligen minnesvärd och enastående födelsedag.

Av de så kallade Big Five - Buffel, Elefant, Lejon, Noshörning och Leopard mötte vi alla utom Leoparden så den fick jag vara själv när vi en gång fick ta oss ur jeepen i ett område som skulle vara lite säkrat.. i alla fall var papperskorgarna det för hyenor!
Vi har alla fått stor respekt för elefanten och det behövs stort tålamod innan man kan passera en elefant på vägen för de kan krossa och mosa även en stor jeep. Vi hade en fantastisk guide under hela Safarin - Sibo - som växt upp i området och som arbetat som både Ranger och Spårare i den enorma nationalparken. I över en timme satt vi och väntade med på att kunna passera förbi detta stora djur som nyckfullt gick fram och tillbaka längs vägen. En fantastisk väntan...

Sista dagen under våra tre safaridygn åkte vi flodbåt bland flodhästar och krokodiler i Sankta Lucia. En härlig avslutning på dessa spännande och intensiva dygn i Hluhluwe Umfolozi nationalpark.

En lunch vid havet avslutade safarin som var helt underbar och oerhört spännande. Sedan väntade tre och en halv timmes körning åter till Durban. Sibo var förutom en fantastisk guide också en utmärkt chaufför och man märkte hur han såg på de andra bilarna liksom på djuren på savannen. Uppmärksamt, tålmodigt och vänligt och ändå kom vi alltid på tid.

Åter i lägenheten gjorde jag en av Zulukulturens favoritprocesser för läkande - vände ut och in på hela magen tills den var helt tom... och jag tämligen matt. Sista kvällen blev meditation i sängen för min del medan resten åt middag på den goda italienska restaurangen Il Piatto vid Ushaka Marine.

Sista dagen i Durban tillbringade vi på vår strand innan vi tog kvällsflyget till Dubai och vinkade farväl till vår glade portvakt Sammy. Det blev en 8 timmar lång guppig färd längs hela Afrikas östkust och jag sov inte en blund...

Eftersom Emirates bokat om vårt flyg så bjöds vi på en natt i Dubai med mat inkluderat vilket måste ha varit en gåva från den gudomliga försynen.  Så skönt att bada i hotellets härliga pool i den 40 gradiga hettan.

Dubai är som en science fiction stad och mycket materiell inriktad men badet i den den badkarsvarma gulfen i solnedgång var ljuvligt... 

Sista kvällen och jag gör mig redo för den tidiga morgonens hemfärd...

Hoppas denna krönika kunnat bringa in lite av Sydafrikas och Drottningen av Sabas kraftfulla eter till er kära läsare!

Foton är tagna av hela Falkenbergsfamiljen

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Magi, Pilgrimsresor

För en dryg vecka sedan kom jag hem efter att ha spenderat tre härliga nätter och dagar i Paris med Freja. Jag var ganska nyligen hemkommen från Englandsresan som jag anordnat med Alkemiska Akademin och egentligen inte redo att ut och flyga annat än med mina egna vingar men en Parisvistelse med Freja kan man inte motstå. Vi var här senast i december på ett tredagars besök med hotell i Saint Germain som Freja hade fått i 18-års present. Denna gång bodde vi i en lägenhet i Cat och Nicolas hus och de trevliga omgivningarna vid Les Halles börjar kännas allt mer hemtama... även om vi saknade dem som var bortresta!

Saint Eustache - denna gotiska katedral är verkligen en lugn oas och en sval och helig pärla denna heta och soliga dag när vi anlände med Metron till Hallarna. Som av en tillfällighet vägledde jag oss upp till uppgången precis vid kyrkan och vi steg in och tände ett ljus för vår resa.

Sacre Coeur med mitt hjärta!

Vi hade inte varit här i Montmartre sedan Freja var liten och blev då porträttmålad på torget riktigt fint så det var ljuvt att vara tillbaka. Min mamma bodde också här när hon var ung och när jag var liten satt jag många timmar i en målares ateljé som målade av mig liksom han gjort med min mamma och mormor många år tidigare. Så Montmartre har en plats i mitt hjärta trots alla människor och trots att vi inte såg några direkt excellenta målningar på torget denna gång.

Kring Sacre Coeur myllrade det av turister och kyrkan har inte den anrika traditionen från alkemister, tempelriddare och trubadurer som de gotiska katedralerna men med dess vackra ikonmålningar i taket kunde man ana ett djupt liggande heligt hjärta.

Nattliv i våra kvarter... 

Sköna promenader... med många fontäner och längs med kajen av Seine och till Notre dame förstås! Vishetens strålande tempel som alltid visar vägen till Gudinnan själv!

Shakespeare and Company... vilken bokhandel och atmosfär med utomhuskafé och både pianist och sovande katt vid vårt besök. Det var många år sedan sist och glad att Freja tog oss hit.

Sista dagen hade vi en utsökt picknick med goda frukter, ost, baguette och rosevin i Luxembourgträdgården som vi varit på väg till två gånger tidigare men inte kommit fram till. Tredje gången gillt och det var det verkligen värt. Vi fick en stund av återhämtning och vila i denna grönskande oas. Freja satt och läste och jag förberedde den ritualworkshop som skulle vara på landet när jag kom hem.

Aurevoir Paris... och tack till Cat och Nicolas för boendet i dessa härliga kvarter! 

Notre dame - Isis och alchemias tempel är alltid värt ett besök. Vi vinkar ett glatt på återseende!

Likes

Comments

Magi, Pilgrimsresor

Är precis hemkommen från en helt magisk graalresa till Englands gröna marker. Det är andra gången som Alkemiska Akademin arrangerar en resa hit i den gyllene graalens fotspår. Även om flera platser besöktes för två år sedan blir ingen resa den andra lik och vi tillåter graalens inspiration och alla dess väktare och bärare att vägleda oss på vår heliggörande färd. Det var också första gången av (totalt 14 arrangerade alkemiska resor nu) som vi hade två par med mor och dotter i gruppen vilket var mycket glädjande och gav graaljungfru-traditionen en helt ny innebörd. 

Vi hade Glastonbury som bas och gjorde utfärder till graalens heliga marker och har på så vis färdats, utforskat och gjort imaginationer och ceremonier längs med 6000 år av andlig tradition. Helt fantastiskt har det varit!

Glastonbury Tor - den gamla läran

Vi började vår graalresa med en uppstigning, ingång och nedstigning i Tor, porten till Avalon. Vi trädde verkligen igenom slöjan över Avalon och mötte Morgen, Artur, Brigid, Mikael... och Draken förstås. Därtill en förståelse för den gamla läran och de keltiska alvfurstarna liksom Morgana med sina åtta systrar gjorde detta till en både kraftfull och strålande öppning på vår graalresa och fördjupning i den gamla läran.

I Tors Mikaelstorn, liksom på övriga plaster, deltog människor i våra ceremonier trots att de inte förstod ett ord svenska. De var mycket rörda efteråt på samtliga plaster och det var en nåd att verka så tillsammans med okända människor i var grupps fina och heliga graal.

Glastonbury vars keltiska ursprung på namnet vittnar om en skinande stad av glas eller en Ynys Avallach – äpplenas ö – beskrivs av Dion Fortune, en av de stora förgrundsgestalterna i den västerländska esoteriska traditionen, som det engelska Jerusalem. För två tusen år sedan gick vattnet hela vägen fram till foten av Tors kulle och för den som kom farande dit måste det ha varit en förunderlig syn att närma sig detta förtrollande landskap. Glastonbury har sedan urminnes tider varit en plats kring vilken många legender är spunna. Det är det mystiska Avalon och älvrikets domäner vilket det magiska Tor med sitt torn, beläget högst upp på höjden verkligen vittnar om. I Avalon fanns också en kittel eller källa för pånyttfödelse. Den magiska kitteln som fanns på ön kunde hela de skadade och bringade de döda tillbaka till livet. Glastonbury Tor som i forna tider också var platsen där havet mötte land är också en övergångsplats till en annan existens. Tor anses också vara kullen som rymmer kung Arthurs grav. Tor kan bestigas längs med en spiralformation i landskapet som antyder en pyramidstruktur byggd av människor. Ingen vet när terrasserna på Tor byggdes men man är enig om att de är gjorda av människor och ingen naturlig landskapsformation. Vägen upp till Tor visar pilgrimens hängivna vandringsled eller det gamla präst- och prästinneskapets processionsväg längs med en vindlande labyrint för att nå fram till den mystika världen på andra sidan slöjan om vår tillvaro, denna gång gick vi dock den rakare kungsvägen upp på höjden.

Flera av våra deltagare återvände senare i veckan upp på Tor i både soluppgång och solnedgång och jag har fått se de mest undersköna bilder. Eftersom det var mycket förberedelsearbete inför varje dag så han jag själv inte med det men ska satsa på det om två år när vi håller nästa resa hit.

Tacksamma och fyllda av Avalons eter steg vi ner från Tor efter guidad imagination, etermöten och ljudande för att ägna eftermiddagen i Glastonbury Abbey där fiskarkonungens hemliga lära skulle förmedlas...

Glastonbury abbey och Johannes Döparens kyrka - den nya läran

Josef av Arimatea anses ha grundat den första kyrkan på engelsk mark här i Glastonbury. Han hade enligt traditionen med sig två bägare - en med Jesu blod och en med Jesu svett som också anknyter till den röda och den vita källan. Vi började eftermiddagen med att besöka Döparens kyrka med det vackra glasfönstret som avbildar Josef med de två bäagarna.

Josef satte sin pilgrimsstav i jorden här och likt Arons stav började blomma till en törnrosbuske med övernaturliga och mirakulösa krafter. Han predikade där om den korsfäste Kristus återuppståndelse. Josef stav gavs livet åter, som genom den heligaste alkemi, och började blomma. Trädet har för länge sedan huggits ner men skott hade redan planterats i Glastonbury Abbeys trädgård och utanför Johannes Döparens kyrka och blommar där än i dag.

Trots att det var regn utlovat blev det en mycket härlig och solig eftermiddag där vi förutom Josef av Arimatea och fiskarkonungarna också mötte Lady of the Lake i sjön där hon förmedlade sitt budskap till oss alla. Vi mediterade vid den stora kraftplatsen i Mariakapellets krypta där urkyrkan legat. Alla sökte efter den hemliga Jesus-Maria stenen och vi tonade i Abbotens kök så innerligt så att en spansk grupp ville köpa in sig i hela vår resa framöver. Vi har gett ett löfte om att komma ner och guida dem framöver i stället. Vi avslutade denna dag vid det heliga ägget och åt sedan en mycket god gemensam middag på Gigis italienska restaurang.

På bilden nedan syns när vi tonar i Abbotens kök som har en mycket fin akustik som avslöjar att den måsta varit byggd till ett helt annat syfte än ett kök. Bilden bredvid är från Sankt Patricks kapell där Maria Magdalena transformerar sina demoner...

Alkemisten Sankt Dunstan som kan rida och omvandla besten syns på glasfönstret med djävulen i sitt grepp i Sankt Patricks kapell. Han skapade det röda och det vita pulvret och var en av Glastonburys mest berömda abbotar. Inspiration för en alkemist!

West Kennet Long Barrow

Onsdagen började tidigt med avfärd till West kennet där vi gjorde en omtumlande och synnerligen transformerande ritual kring de keltiska borgarna. När vi trängt igenom de mörka kamrarna såväl i det yttre som det inre och sjöng fridens toner längst in fick vi även här dela vår graal med andra människor från England och Bolivia. De var så tacksamma och även vi... Mycket starkt och helande alkemiskt arbete där vi knöt ihop alla högkulturer som byggt pyramider och megaliter. Vi drack alkemiskt elixir och gick sedan upp i ovan och skådade Silbury hill - den en gång vita kalkpyramiden.

Avebury

Vi begav oss sedan till The red lion - den enda puben som ligger i en stencirkel - för riktigt god engelsk lunch. De som var sugna utforskade Pubens spöken och sedan begav vi oss ut i stencirklarna i blåst och regn. Dungen med de gamla träden med rötterna i ovan gav skydd för meditation och fyllda av paradisisk eter fortsatte vi vår vandring runt både den södra och den norra innercirkeln. De som ville intog Arturs tron eller cirkulerade runt den för att 7 varv för att skåda änglarna. Dagen i Avebury avlutades med en imagination inne vid den forna obelsiken mitt i den helt nyupptäckta kvadraten inne i den ena stencirkeln. Kvadraten är dessutom äldre än cirklarna och daterar nu Avebury kring över 3000 år f.v.t. - mycket spännande. Vi förenade de båda innercirklarna genom att knyta kontakt med hjortprästinnan och Björnprästen som verkat under Aveburys och hela regionens storhetstid,

Stonehenge

Därefter begav vi oss i karavan med bilarna mot Stonehenge men gps verkade liksom vi ha stigit in i den eviga tiden och visade oss till den efterfrågade vita hästen i motsatt riktning till mångas glädje.

Som tur är hann vi fram till vår bokade tid i Stonehenge och solen trängde igenom molnen när vi lämnade månkulturerna för solens kultplats. Vi avslutade vi denna fullmatade dag med att var och en själv fick utforska Stonehenge kraftfulla stenportal.

När jag nu var i Stonehenge för tredje gången fick jag efter uppenbarelser av Merlin och Vivien vara med om något helt oväntat och utomjordiskt! Ett kvanthopp in en annan verklighet som gav påtagliga avtryck i denna värld. Jag förflyttades många meter utan att en sekund gått... två gånger... sk kvanthopp och med vittne. Det var så vackert och förunderligt även med mina mått mätt, men också sedan tärande sen för den mänskliga organismen och därtill mängder av turister. Eftersom jag var totalt nedkyld efter detta äventyr så hade de värme på i minibussen. När jag var tillbaka i denna verklighet ungefär samtidigt som vi skådade Tor så kände jag hettan i bilen och fick reda på att det var 29 grader... och inget hade klagat något. Tack för det alla kära!

Detta är sannerligen en portal av stora mått... kvällen blev en stund av vila och återsamling av min fysiska kropp som nästintill lösts upp.

Jag tappade mitt Chalice well örhänge där och när vi sedan på kvällen åt middag damp det ner från ovan. Nu förstår jag hur dessa stenbumlingar enkelt kan flyttas av den som kan konsten!

Vilka makalösa första dagar då vi trängde igenom slöjan över Avalon och hade en mest förunderlig och transfomerande tid! Den gamla läran uppenbarade sig och därefter väntade solgraalens era på Camelot!

Camelot - Cadbury Castle

Vi steg upp genom en hal och lerig stig liksom riddarna i vildmarken men på toppen av Cadbury castle som menas ha härbärgerat Camelot så fick vi en soligt gyllene dag med föredrag om Artur och Guinevere, graallegenderna, riddarna och de heliga graalbärarinnorna. Samlade kring Runda bordet gjorde vi också imagination kring de heliga graalborden.

Graalens gyllene era och kärl flammade i våra hjärtan när vi sedan återvände ned i byn för lunch (som tog sin tid innan den serverades) på restaurang Camelot. Där fanns också graalens riddare att beskåda.

Riddarna av Runda bordet - Camelots restaurang

Graalriddaren som ska förlösa den gamle Fiskarkonungen måste också ha nått den andliga och emotionella mognaden som gör att han kan se bortom sig själv och sina egna sår och se bortom sin egen vinning och rivalitet. Först då kan han ställa den för graalmyten så essentiella frågan: Vad fattas dig? Hur kan jag hjälpa dig. Han blir då den nye graalkonungen som verkligen vaktar graalen och inte själv använder och nyttjar graalen för eget livsuppehållande syfte. Han undrar hur han ska tjäna graalen och inte hur graalen tjänar honom. Graalriddaren använder sin styrka och sitt svärd till att tjäna gudinnan och hennes heliga bägare. För att återfinna denna ursprungliga enhet och vishet som gått förlorad blir det Percivals och graalriddarnas uppdrag att söka efter det enda som kan hela riket igen – den heliga graalen. Graalens enande kärl rymmer den livseterkvintessens som stod människorna fritt att näras av under Arkadiens gyllene era. Dessa gudomliga äpplen på Livets träd som växte i Paradiset är samma äppelträd som står på Äpplenas paradisiska ö – Avalon. Men det är liksom gudinnan själv numera beslöjat och står inte alla till buds att näras av. Graalriddaren inkarnerar den förlösande aspekten som kan tränga igenom slöjan till eterns, älvrikets och det heliga blodets paradisiska dimension. ( Ur resan graakompendium)

Wearyall hill

Väl hemkomna från Camelot hade alla fri tid i Glastonbury och själv vandrade jag upp på Wearyall hill där Josef först kom när han anlände till Avalons nejder med sin stav. Friden i ovan från myllret nedan fyllde mig och jag fick en så djup kontakt med Josef...

Josef menas enligt Somersetlegender och utifrån graalsagorna ha färdats till Glastonbury och Mendip hill under sina resor i tennhandelns tjänster. På en av sina handelsresor till England ska han ha haft den unge Jesus med sig. Enligt legender ska de ha grundat den första kyrkan i Glastonbury och tillägnat den jungfrumodern Maria. Detta kan var en av förklaringarna till de förlorade åren i Jesu liv i bibelberättelserna och möjligheten finns att han kan ha gått i lära i druidernas visdomsskolor. Denna tradition om att Jesus skulle ha varit i England anspelar William Blakes poem Förord till Milton från De profetiska böckerna på:

And did those feet in ancient time

Walk upon England's mountains green:

And was the holy Lamb of God,

On England's pleasant pastures seen!

And did the Countenance Divine,

Shine forth upon our clouded hills?

And was Jerusalem builded here,

Among these dark Satanic Mills?

Bring me my Bow of burning gold;

Bring me my Arrows of desire:

Bring me my Spear: O clouds unfold!

Bring me my Chariot of fire!

I will not cease from Mental Fight,

Nor shall my Sword sleep in my hand:

Till we have built Jerusalem,

In England's green & pleasant Land

White Spring

Sista dagen i Glastonbury hade vi förmånen att ha egen tid för ceremoni i Vita källans stentempel.

Det var verkligen en av resans höjdpunkter att åter få utföra Dion Fortunes Isisritual inne i den vita källans förunderligt vackra tempel. Denna gång fick vi förkroppsliga Isis med vår fantastiska grupp under närvaron av den vita källans två väktarinnor och hela ceremonin i detta förunderliga vita tempel med sina pooler och rinnande vatten var en nåd och en gåva. .

Chalice well

Det blev en avslappnad eftermiddag i Chalice wells gardens där vi satt i gräset och delade våra upplevelser under resan och låg i tyst meditation och lät oss fyllas av platsens eter. Därefter ett helande av varandra alldeles ovan den röda källans brunn gjorde detta till en synnerligen läkande dag. Vi fullbordade sedan alla dagars ceremonier med det röda och det vita elixirets/kälornas förening och med den röda konungen och den vita drottningens förening inom var och en av oss. I Chalice well knöts hela denna graalresa ihop som spänt över 6000 tusen år av andlig praktik och teori kring de eviga mysterierna.

Locket över Chalice Wells brunn gestaltar motsatsernas förening genom en helig geometrisk symbol som avbildar hur två runda cirklar eller graalar överlappar varandra så att centrum av den ena är omkretsen av den andra. Formen skapar en vesica pisces eller mandorla som i alkemin och helig geometri symboliserar det alkemiska bröllopet och den heliga transfigurationskroppen eller odödlighetskroppen.

Sista kvällen åt vi gott och ridderligt gemytligt och alla fick av Akademin varsitt elixir att arbeta vidare med efter hemkomst. De fick i början av resan et tjockt utbidningskompendium som deltagarna betitlade bok så även det kommer nog ge ytterligare föda för kropp och själ när det läses mer efter hemkomst. Sista kvällen i Glastonbyry såg vi också det första stjärnfallet...

Stanton Drew

När Alkemisterna och väktarprästinnan hade lämnat den fina gruppen vi färdats med i 6 dagar på flygplatsen hade vi lite tid för att göra utforskningar inför nästa Graalresa som blir av om två år. Vi fann en oerhörd kraftplats som också är en dold pärla. Det är Englands tredje största stencirkel och stenarna är än äldre än Avebury - senaste dateringar talar om är över 6000 år gamla. Stenarna upplevdes också omedelbart så mycket äldre än i de andra stensättningarna vi varit. Vi mediterade på de olika stenarna, Erika spelade med sitt nya instrument på stenarna och själv lade jag mig i stencirkelns nav och hjärtpunkt! Fantastiskt... och så rejuvenerande och inga andra människor!

Kyrkan var mycket fin med vackra glasfönster och hade inte sprängt in sig mitt i stencirklarna som i Avebury utan verkade vid sidan om. Den mycket gamla och den nya läran var här i samklang, Där fanns också en trevlig Pub - The Druids in med megaliter i sin trädgård som vi hoppas återvända till vid nästa graalresa.

Mendip hill

Vi bodde avslutningsvis en natt mitt i Mendip hills natursköna område... innan hemfärd för utforskande av Priddy med dess gamla och levande legender om att Jesus varit där under sina förlorade ungdomsår i Bibeln. Där finns också en triad av jordcirklar. Han färdades med Josef av Arimatea hit på en av hans många färder i tennhandelns tjänst.

Mycket i Jesus mission blir så uppenbart och självklart när man tänker sig var han som ung kunnat hämta sin inspiration... Priddy var resans sista stopp och där gamla och levande legender förtäljer att Jesus vandrat i sin ungdom med Josef av Arimatea. Vi fick sannerligen en oväntad uppenbarelse i detta Castle of comfort rörande den heliga familjen och Josef av Arimatea... En vision som förändrar mycket och gör allt sannolikt!

Under natten i Mendip hills mörka urskog såg vi så många stjärnfall eller meteorregn när Perseiderna hade sitt maximum. En meteor med synnerligen lång svans som kryssade långt över himlen och många mindre... magiska syner som sedan följdes av orakel och gudinnedrömmar om en person som jag ännu inte mött men som sedan stod i hotellets kök när vi tog farväl. Förunderligt och heligt...

Inom alkemin skulle graalen beskrivas som den renade saltkroppen som bär och härbärgerar gudomligt liv på jorden för att kunna föda fram återuppståndelsekroppen. I Parzifal omtalas graalen som en sten – lapsit exilis – vars kraft likt fågel Fenix bränner allt till aska. Genom graalens försorg stiger man sedan likt Fenix föryngrad och förnyad upp igen. Denna graalsten förtydligar funktionen av graalen som både ett transformationskärl och den alkemiska kropp – de vises sten – som renats och transformerats till en bägare för det gudomliga att verka genom. Graalen är likt den alkemiska pelikanen självförsörjande och därigenom i ett outsinligt flöde. Den heliga graalen är själva bägaren som transformerar det lägre till det högre. Den kokar samman all separation och splittring till en enande kraft som i sin tur helar, förenar och heliggör. Graalen kan på så vis sägas innehålla eterns femte element som tillhör Paradisets och guldålderns ursprungliga materia och som formade tillvaron innan fallet. Graalen bringar ofta odödlighet till den som kan uppenbara den men har också en urskiljande kvalité att sålla bort de som ej är värdiga och beslöja sig för den profana världen. Graalen, liksom dess boning graalslottet, är svår att finna. Endast den kallade, som har modet att möta vildmarkens fasor kan med kärlekens eld, andens renhet, visdomens erfarenhet och empatins välvillighet uppenbara dess djupt överjordiska mysterier.

Tack till er alla älskvärda deltagare som var med och förgyllde denna magiska resa! Tillsammans återskapar vi graalen på jorden...

Foton är förutom mina egna tagna av Tommy,, Anette, Jennifer och Erika mfl som var med på resan samt nya vänner vi mött! Tack för det!

​I den heliga graalens namn vi er ber, graalens änglar stiga ner och hedra oss med er närvaro!

Likes

Comments

magi alkemi , Naturens ljus

Nu är tiden äntligen inne för att återigen börja preparera Maria Magdalenas heliga smörjelsebalsam!
Genom böner, hymner och allehanda helande örter börjar jag med att låta en olja infuseras av de krafterna som sedan kommer utgöra grunden för fortsatt alkemiskt arbete.

Marias balsam är en av de absolut mest efterfrågade produkterna i Alkemiska Alademins sortiment och själv vet jag knappt hur jag skulle överleva detta jordeliv utan denna smörjelseolja.
Jag gör balsamet ibland som smörjelseolja och ibland som salva och ibland både och...
Vi får se vad Maria Magdalena har för inspiration denna gång!

Ofta brukar vi befinna oss i Frankrike vid denna tidpukt på sommaren och utforska och uppenbara Maria Magdalenas och den heliga familjens tradition. I år är vi i Sverige och det är ändå fantastiskt skönt att vara på landet och njuta av det livgivande Viriditasljuset och göra alkemi i både natur och människoriket.

I Frankrike besöker vi ofta kyrkor som förmedlar den hemliga läran kring Maria Magdalena och den heliga familjen men även här nära landet finns en mycket fin kyrka i Ösmo med målningar av bla Albertus Pictor. Vad sägs om Maria Magdalenas himmelsfärd... Manna från himlen... riddaren och jungfrun... Jesus i sin återuppståndelsekropp och Sophia med barnet klädd i solen och stående på månskäran som hämtad ur Apokalypsen.

Låter även dessa ikoniska bilder från besöket i Ösmo kyrka under gårdagen bringa sin mystika kraft in i dagens fortsatta arbete med balsamet. Maria Magdalenas smörjelseolja skapas för att söka hela matrisen som vår eterkropp utgör och tillsammans med astralkroppens transformation genom Maria Magdalenas alkemi, skapa transfigurationskroppen. I det alkemiska opuset är det arbetat med änglakroppen! Avancerad mänsklig alkemi med andra ord!

Nu väntar Bain Marie - eller Marias vattenbad som fått sitt namn efter alkemins urmoder Maria Profetissa... Vi möter henne på konstens eller alkemistens tarotkort i The Alchemical tarot.

Oljan har stått i urmoderns altare under fullmånens sken...

Örtalkemisten växlar balsamberedningen med att fixa i örtlanden och införskaffa lite fler örter i örtgummans örtagård. Ett uppfriskande bad i Östersjöns 17 gradiga vatten och Sagas utsökta smultronpaj stärker och bringar gott till processerna!

Fortsättning följer... och efter den heliga alkemiska konstens alla operationer i gudinnans graal blev både en salva och en helig smörjelseolja fullbordad!

Önskar er alla en rejuvenerande högsommartid i Sophias livgivande Viriditasljus och med Maria Magdalenas välsignelse!

Likes

Comments

Hjärtats ljus

MONTSEGUR – VÄRLDENS LJUS; DUVANS & SOLKORSETS FLAMMANDE HJÄRTA

Med stor glädje återvände vi till det mest heliga Graalberget av dem alla – Montsegur! Den heliga graalens sägs finnas i Montsegurs innandöme ända sedan Sophias vita duva sänkte ner den där för beskydd undan söndrande makter… Där utförde vi den heliga graalens stora ceremoni kallade åter av Esclarmonde av Foix – Världens ljus. I det innersta kapellet förenade vi solkorset med den vita duvans kraft. Vi hedrade också alla katarer vid bergets slänts minnesmärke som gick i elden för sin tro på Kärlekens Kyrka.

NEBIAS – ARKADIENS ETER & ARIADNES RÖDA TRÅD I LABYRINTEN

För att riktigt njuta av det heliga landskapet vandrade vi i älvrikets gröna naturlabyrint i Nebias, mitt i hjärtat av katarbygden, för att återuppleva och integrera Paradisets förlorade eter och tända upp vårt gröna hjärta. Det blev en resa längs Ariadnes röda tråd för att i labyrintens mitt möta vår inre Minotaur. Genom att möta den utan slöjor och med en picknick i magen fann vi leken och insikten om livets storhet och godhet. Till slut fann vi även vägen ut genom den röda tråden…

Ariadnes röda tråd i labyrinten...

GORGES DE GALAMUS – ÄNGLAR & DEMONER; MARIA MAGDALENAS KÄLLA OCH ST ANTONIUS GROTTA

Genom försynens försorg i form av ändrade väderförhållanden bar färden till det fantastiska hermitaget Gorges de Galamus. St Antonius väntade oss och befriade våra upptända insegel med Maria Magdalenas milda eldvatten.


VÅRT HEM – MAISON TEMPLIERE

Fantastiskt att återvända till vår högborg vid den virvlande floden omgiven av kraftfulla berg. Personalen ger oss delikat andlig, själslig såväl som fysisk föda och service. Det är ett litet arkadien med rosor, dopfunt (pool) samt förunderlig och bävansfull natur.

RENNES-LE-CHATEAU – DEN GYLLENE GRAALEN OCH PARADISETS TRÄD

I Rennes-le-Chateau som bär hela Maria Magdalenas esoteriska lära i sitt sköte och i sin röda jord uppenbarade vi det flammande hjärtats mysterier. Byn sägs inneha en ofantlig skatt som omtalas vara allt från förbundsarken, Maria Magdalenas sanna lära eller grav, Jesu grav, den heliga graalens boning, tempelriddarnas skatt, katarernas skatt… En alkemisk skattkammare mitt i en Venusportal! Under vår heldag fullbordade vi det regenererade Livets träds ritual så att vi åter kunde smaka på paradisets äpplen – pommes bleu.

NOTRE DAME DE MARCEILLE – SVARTA MADONNAN & ENHETENS LJUS

Vår sista heldag avslutades hos Svarta Madonnan i Notre Dame de Marceille för att likt alkemister och riddare genom alla tider helga vårt verk och välsignas av den Svarta Urmodern. Mysterierna och nycklarana som hade börjat uppenbaras i Rennes-le-Chateau fick nu ytterligare dimensioner genom förbundsarkens krafter.

FOIX – DET GODA RIKET

Vi avslutade resan i det magiska Foix med sitt sagoslott och sin gamla stadsdel där många fann fynd i de små butikerna. Vi hedrade Foix-släkten och då inte minst Esclarmonde de Foix som bär fanan högt om kärlekens kyrka.

Den franska hemliga läran är alltid så intressant med nya uppenbarelser vid varje resa... Maria Magdalena vid nattvarden... är inte så märklig kanske nu för tiden. Men de dubbla Jesus gestalterna... Jesus som ängel enligt katartraditionen och Jesus barnet liknande en liten flicka från olika esoteriska kyrkor i det gyllene landskapet ger lite material till begrundan...

Under hela resan har vi preparerat varsitt elixir för att uppenbara och befästa det flammande hjärtat.

Stort och innerligt tack alla nya och gamla vänner för ert hjärtliga deltagande!


ALKEMISTERNAS UTFORSKANDE INFÖR NÄSTA ÅRS RESA KRING GUDINNANS OCH GUDENS HEMLIGA ARK

Vägledda av försynen hamnade vi, något överraskade, i en liten by som vi många gånger åkt förbi. Dess kyrka är en viktig länk i mysterierna kring Sauniere och Rennes-le-Chateau och hade en så kraftfull hemlig tradition att prästen mördades i slutet av 1800-talet. Det var dit försynen ledsagade oss… till en kyrka som alltid är låst… för de som inte har nyckeln…

DEN HEMLIGA KYRKAN SOM ALLTID ÄR LÅST… TILLS VI KOM…

Vi fann borgmästaren i den hemliga byn som låste upp kyrkan i byn där prästen tystats för det han visste och som var vän med Rennes le Chateaus präst. 

Hänförda lämnade vi den outgrundliga byn med den förlorade kunskapen och hade även blivit vägledda till nästa mål.

ARQUES – KATARERNA OCH DE EGYPTISKA MYSTERIERNA

I den lilla byn Arques fanns en gång i tiden graven som är en av grundpelarna i den hemliga läran. I byn finns även många fynd kring den egyptiska traditionen och i dess slott kunde vi både uppleva och arbeta med katerernas och de egyptiska mysteriernas skatter. Vilket slott, litet i det yttre men gigantiskt i det inre! Vi längtar redan nu till den ceremoni vi har planerat för nästa år…

RENNES-LES-BAINS & FONTAINE DES AMOURS

Efter en god lunh i Rennes-les-Bains (där vi återigen fick njuta sällskap med Sus och Kaj) återvände vi till kärlekens magiska källa. Här planerar vi dop(p) nästa år!

BUGARACH – DET HELIGA OCH UPPOCHNEDVÄNDA BERGET

Likt en spårhund som fått upp ett spår tog vi oss slutligen till Bugarach heliga berg, älskat av ufo-fanaster och inspiration till Jules Vernes Resa till jordens mittpunkt. Legender beskriver det som transfigurationens berg och en plats där tiden upphör. Det upplevde vi sannerligen i Bugarach kyrka med många ovanliga ikoner.

Kyrkan hade genomgående ett fokus på Alfa & Omega, barnet och graven. Men… är det Jesus som gossebarn vi ser här eller en liten flicka?

ALET-LES-BAINS

Ett kärt återseende som i sin omnejd har St Salvayres kapell helgat den levande guden mm.

Därigenom har visionen kring nästa års magisk-alkemiska resa klarnat som kommer kretsa kring Guden och Gudinnans väg och ark i det heliga landskapet! Det blir en resa kring de eviga mysterierna som tar sin utgångspunkt i berget där det eviga ljuset kom till jorden!​


 Önskar er alla ett uppenbarande av världens ljus - esclarmonde!

Likes

Comments

Är precis hemkommen från en resa till Madeira som både varit rejuvenerande och härlig och inneburit en transformation av öns kollektiva eter och ursprung. Ja, det är en mycket speciell och mystisk plats!

Det var min fjärde vistelse och nu kände jag verkligen på alla sätt att ön och dess djup och höjder öppnande sig för mig.

Vi bodde på Golden Residence som är ett mycket fint lägenhetshotell alldeles vid havet och med havsbassänger nedanför. Det är otroligt väl handikappanpassat såg vi och måste vara toppen om man reser hit med funktionshinder.

Hotellet är det absolut bästa som jag bott på under mina besök på Madeira och hade både skön inomhuspool och iskall utomhuspool, samt god frukost och trevlig personal. Det blev en fin start på hela familjens sportlov.

I närheten ligger Praia Formosa som är en av öns få stränder med stora klapperstenar. För att komma dit går man genom en tunnel i berget med en stora havsgrotta inuti. Det var en småmulen dag med en aningen vilda vågor så vi badade försiktigt vid stranden när himlen sprack upp och solens lyste igenom.

På eftermiddagen badade vi trots vågorna i de efterlängtade havsbassängerna ivrigt påhejade av en grupp från Frankrike som förvånades av vikingarna från norden. Badvakten stod nervöst och övervakade med livbojen i högsta hugg men allt förlöpte väl... Själv fick jag sådana minnen från Atlantis som kom att prägla resterande resa. '

Vi återvände till havspoolerna några dagar senare när havet var lugnare och vi verkligen kunde njuta av havet och bassängerna.

Området kändes som ett miniatyr av Platons vision av Atlantis med de koncentriska ringarna på havet och hela Madeira har en eter som både minner om ett gyllene Paradis men också ett fall.

Vi bodde tre nätter på vårt gyllene hotell där jag också påbörjade min elixirproduktion med örter från den lila trädgården på hotellet. Att sedan hotellets konferenssal benämnde som den gyllene Sophia var bara ännu ett underbart tecken om gudomlig vägledning...

Vi besökte också Katedralen Se inne i Funchal som är en av öns äldsta (åtminstone synliga) byggnader från tiden då Portugiserna kom till den då märkligt nog obebodda ön... Det är en fridfull lite oas med vackra gyllene madonnor med graalar, flammande hjärtan och duvor i sina händer i ett gyllene kapell bredvid högaltaret.

Efter dessa dagar vid havet och upplevelsen av guldåldern i alla dess aspekter var vi redo att bege oss högre och djupare upp i bergen och in bakom slöjan i Madeiras eter. Vi hade hyrt ett stenhus på en stor Quinta med trädgård och egen pool.

Huset var iskallt när vi kom (men värmdes som tur var snabbt upp) efter att ha kört fel på den värsta backen som vi någonsin upplevt men som Torkel klarade med bravur med hjälp av två vänliga herrar. Väl installerade i huset blev det en oerhört spännande och minnesvärd upplevelse som är alltför lång för en krönika och kanske kommer med i kommande romaner... Barnen sade att de gärna hade stannat längre när det var dags för hemfärd men för mig var det precis lagom.

Stenhuset var rustikt och traditionellt fint och omgivningarna var helt undersköna och vi hämtade grönsaker i trädgården till våra måltider och jag beredde flera elixir med nyplockade apelsinblom, rosmarin, passionsfrukt och rosor mm. Atlantiselixir och Guldålderelixir mfl är nu hemma och genomgår sin 40 dagars filosofiska process innan fullbordande.

Det blev också tid för sol och bad i vår egna pool när dagarna blev allt varmare och soligare.

Men liksom i alla Paradis står ett fall på lur... som åskådliggjordes tydligt av statyn av "Den fallne ängeln" alldeles i närheten av det gyllene hotellet vid havet. Det är bronsstaty gjord 2004 av skulptören Ricardo Madeira Velosa till minne av alla de arbetare som förlorade sina liv i arbetet med vägtunnlarna genom bergen. För ett sekel sedan var det många öbor som aldrig varit i huvudstaden Funchal pga av öns bördigt ogenomträngliga berg vilket dessa tunnlar nu underlättat, till priset av alla de som liksom ängeln blev offer för materians obönhörliga bergsmassiv.

Med fötterna lagda över varandra minner ängeln också om Jesus på korset. Det är en synnerligen tung uppenbarelse som en korsfäst och fastlåst ängel i materians bojor likt Lucifer efter fallet från ovan.

Många har knutit an Madeira som varande en rest av det forna Atlantis och även denna gyllene högkultur drabbades av ett fall enligt Platons vision. Troligen var det just den Luciferianska kunskapen om högstående teknik, översinnlighet, skönhet och magi som gav Atlantis dess storhet men också bringade an denna storslagna civilisations fall. För utan kärlek och tro på människors lika värde och jämbördighet, det så kallade Kristusmedvetandet och respekt för naturens ljus och intelligens - Sophia - kan inte ett samhälle nå harmoni och balans. Jag arbetade många nätter i Atlantis eter nu under resan och även vid tidigare vistelser på Madeira, för att nå insikter och söka förlösa den fallna eterns ljus med de gudomliga medhjälparna. Det är i allra högsta grad reellt för vår värld i dag att lära oss av...

På 1400-talet och framåt var det slavar som föll för kolonialismens utbredning och som under fruktansvärda förhållanden fraktades till Madeira för att gräva ut bevattningskanaler och till att arbeta på sockerodlingarna som blev offer för andras välfärd. Denna slavhandel var utspridd över hela världen och pågick ända fram till 1800-talet.

Mitt nattliga arbete i huset bestod i att under nästan exakt 2 timmar förlösa många av dessa vilsna själar och energiminnen från denna era och föra dem mot evighetens ljus och frid. Det var ett mycket påfrestande energiarbete och det var kanske ödets ironi att det bredvid min säng fanns ett panikalarm som jag emellertid inte behövde trycka på eftersom jag hade gudomliga hjälpare i mitt alkemiska värv. När de två timmarna var till ända så vaggades jag åter in i en skön vibrerande sömn med de mest fantastiska drömmar.

Vi färdades också vid ett par tillfällen högst upp i bergen längs bevattningskanalernas levador som går som spår att vandra med längs hela ön och som gör den så oerhört bördig och vacker.

Där uppe på toppen låg molnen nästan alltid tungt som i en ogenomtränglig dimma och den gamla urskogens trädandar förmedlade en tung energi av missnöje över människans framfart...

Men tyngden och molnen kunde plötsligt lätta och vi kunde vandra fram förbi vildhundarna till en konstnärligt utförd trädgård för en afternoon the! Som ett litet Eden i vildmarken.

På kvällarna lagade vi utsökta och ofta helt veganska måltider med grönsaker från trädgården och satt framför kaminens eld för att smälta alla intryck och upplevelser. Sannerligen minnesvärda måltider i huset mitt i ingenstans likt vårt sommarhus Sund...

Jag känner en stor tacksamhet för att nu för fjärde gången äntligen ha kommit in bakom slöjan på Madeira och där kunnat utföra alkemistens opus med att frigöra den fallna etern, förlösa och transformera det tunga blyet till guld och ta små steg i det stora arbetet att häva Edens fall och det ursprungliga fallet från ovan. 

Därtill uppenbara Atlantis era med gåvor och laster och samtidigt njuta av en härligt grönskande semester med familjen i en gyllene atmosfär och ofantligt skön natur. Att kunna strosa runt och göra elixir i alkemistens trädgård med väldoftande apelsinblommor var en ren njutning. Resan blev mycket hastigt bokad när änglarna plötsligt visade mig superbilliga flygbiljetter som jag i all hast råkade boka och sedan guidade oss till dessa två utmärkta boenden.

Ber nu en bön till Jungfru Maria för alla offer för slaveriet, vägtunnlarna och alla offer för hänsynslös exploatering av människor som just nu sker på vår jord! 

Bilden på Maria nedan är från en fantastisk liten kyrka i fiskehamnen i Camara de Lobos som inte rymde en enda korsfäst Jesus. Blev verkligen påmind om kyrkan i Saintes Maries de la mer när vi var där. 

Hoppas denna krönika kan ge dig som funderar på att resa hit lite tips och bra förberedelse för denna makalösa ö mitt i Atlanten. Många har hört av sig och varit sugna och jag vet att flera vänner är på väg under de närmaste veckorna.

Det är inte för inte som Madeira går under benämningen " Guds egen trädgård"!


Sänder er alla som önskar den förlorade eterns heliggörande dagg!

Likes

Comments

Poetkemisten

INTERVJUER SOM FÖRVANDLAR…

Med tanke på diskussioner om vad som är bra forum att medverka i så kom precis en gammal intervju upp på mediespelaren i bastun från när jag medverkade i P3 Lantz för många år sedan och blev intervjuad om min bok Alkemistens röda längtan och om alkemi. Höll även en meditation med de båda herrarna och producenterna meddelade att så tyst hade aldrig varit så länge i P3.Var lite fundersam inför intervjun men det blev ett riktigt trevligt och kul möte!

En intervju som också var inspirerande att göra och sen lyssna till var Eric Schüldts intervju med mig om alkemi på tema förvandlingar i P2:s programserie – Livet och döden.

Varför jag just nu tänker på just dessa två radiointervjuer är för att de är varandras motsatser. I P3 blev det en snabb, lite tuffare och humoristisk och den andra i P2 långsam, filosofisk och allvarlig.

Ett möte i en intervjusituation kan i bästa fall förändra både den som frågar och den som svarar. Jag hör hur min röst är helt annorlunda
i dessa båda intervjuerna (liksom jag också upptäckt i andra intervjuer jag lyssnat till) som respons på energin i mötet och i P2 intervjun hör jag exempelvis ett helt oväntat Carola darr som förundrar. Det är helt olika aspekter av mig som fördelar mysteriet men båda rösterna gör det utifrån självets grund. Jag hör hur Pontus Enhörning och hans bisittare blir allt mer inkännande, vänliga och lugna och jag märker Eriks fördjupade intresse för alkemi som gläder mig. Det är helt olika energi men båda intervjuerna har ett utforskande perspektiv liksom flera andra intervjuer jag gjort sedan dess.

Därtill diverse tidningar såsom Elle, Bon, Nära och Hälsa mfl har jag intervjuats för och alla gånger har jag varit nöjd med utkomsten. Det går alltså att tala om alkemi och andlighet från så många perspektiv och med olika deljags röster och med både djup och mer yta men det bör alltid ske med respekt från båda hållen liksom alla möten. Och man bör alltid grunda orden i sin egen själs sanning om än förmedlat på ett sätt som passar formen och den andres varande.

Jag skulle däremot aldrig medverka i ett program som Ousiders angående deras förfrågan, där själva grunden egentligen inte är att utforska ett mysterium eller ens vara intresserade av ämnet utan bara en vilja att exploatera människors annorlundaskap!
Lyssna gärna till det filosofiskt meditativa avsnittet om Förvandligen.
Önskar alla en fridsam helg!

Länk här:

Förvandlingen – Livet och Döden



Likes

Comments

Pilgrimsresor, Riddarskap

Jag är precis hemkommen från en både transformerande och magnifik resa till Catania. Jag har under dessa förunderliga dagar bla. vandrat i en vacker riddarprocession, deltagit i Riddarinvestitur och varit på Galamiddag med prinsar, prinsessor och biskopar på Palazzo Biscari. Sicilien har verkligen uppenbarat sina heliga skatter.

Jag bodde på Elephants smile, som var ett restaurerat gammalt palats mot hamnen till och en kvarts promenad till Piazza Duomo. Personalen var synnerligen trevliga och glada liksom dess namn. Elefanten är Catanias symbol och det var den som en stor magiker red på och förtrollade människor till djur och förvirrade alla kristna men även stadens fienden.

Sankta Agata är Catanias eget helgon och det var till hennes ära som en festival firades under min vistelse som attraherade mängder av besökare. Staden är en spännande mixtur av hedniskt och kristet, ljust och mörkt,högt och lågt, likt ett alkemiskt kärl för transformation.

Catania by day... Vy från rummet, den magiska elefanten som bär upp en obelisk med Isisinskriptioner och riddarrestaurang nära borgen mm.

Kvällen inleddes med en mässa i Ordens egen kyrka tillägnad Sankta Anna som är ett av mina absoluta favorithelgon och som ofta ses som en Svart Madonna och är moder till jungfru Maria. Därefter följde en hejdundrande middag för 50 personer i hamnen i en fiskrestaurang som ägs av en släkting till Prinsen av Sicilien. Helt utsökta rätter i mängder och en atmosfär som hämtad ur en underbar italiensk film. Sång, dans och spirituella samtal gör det till en minnesvärd afton...

Nästa dag var det tidig samling för Riddarprocessionen som gick längs paradgatan förbi mängder av hängiva åskådare (och inga kors som tur är utan bara fina Ordensbanér) och ledde fram till katedralen på stora torget helgad Sankta Agata. Det sägs att en miljon människor är på Catania under Agatafestivalen. 

Efter en god pastalunch i solen följde Riddarinvestitur och lång mässa i den vackra San Benedettokyrkan... De glada nunnorna som kom efter mässan balanserade med sin vänligt ödmjuka gladlynthet allvaret i dagen och i ridderskapets högtidlighet.

Galamiddag med fyrverkeri på Palazzo Biscari avslutade denna mäktiga och kraftfulla dag.... Min ena fot blödde och den andra hade kramp efter dagens begivenheter. Men vad gör väll det under en middag sittande i detta vackra palats.

Sista dagen blev en färd ut i den kraftfulla naturens eter på Sicilien...

Har de senaste åren upptäckt och begrundat hur olika platser har olika mängder och sorters eter... På Frankrikes heliga platser i Languedoc vibrerar etern ofta flödigt. Denna eter eller det femte elementet finns inte längre allmänt tillgänglig sedan fallet ur enheten och skapelsen av de fyra elementens materia. Vi erhåller den i sin högre kvintessens genom att åter tränga in i urkällans urägg eller i sin fallna form som den tellurgiska kraften i jorden. Drar vi den ur jorden behöver vi åter reintegrera dess fallenhet och göra den medveten igen. Många av jordens kraftplaster har därför tempel, kyrkor och monument för att denna alkemiska process från låg till hög eter ska kunna äga rum.

Siciliens kraft är full av eter i jorden som söker sin transformation genom människans försorg. Därför möter vi både det högsta och det lägsta där i full kraft beroende på hur vi hanterar denna eterkraft.
Rennes le Chateau är också en sådan plats där etern är stark och med rätt processer kan bringa mirakel men fel använd ger fruktan.

I maj arrangerar Alkemiska Akademin åter en pilgrimsresa till Languedocs gyllene landskap med bla. ett besök i Rennes le Chateau och graalborgen Montsegur som höjdpunkt bland mycket annat: Den är för närvarande fullbokad men det finns några platser kvar till Graalresan till England i augusti för den kallade!

Efter några dagar av återhämtning väntar till helgen modul 7 på Akademins och Sophiatemplets Graalriddarutbildning. Praktisk svärdskonst och förberedelse inför invigningen i maj är att vänta. En ny Graalriddarutbildning startar åter i sommar!

Så låt enhetens urkälla och den heligörande kvintessensen omvandla allt ni möter i dag i kärlek så kan stora underverk ske till välgång för både oss människor och vår jord!

Likes

Comments

magi alkemi , Naturens ljus, Pilgrimsresor

Freja och jag tog en mycket härlig weekendresa till Paris, som hon fått i 18-års present, under tredje adventhelgen...

Läste Fulcanellis Katedralernas Mysterium för tionde gången på flyget vilket underlättade min flygrädsla när jag öppnade upp portalen till Alchimias visdom. Jag älskar verkligen den boken...

Väl framme i Paris checkade vi inpå hotellet Le Clos Medicis i mina favoritkvarter!

Sedan blev det Pariskväll... som började med en mycket god middag på Le Coupe-Chou som vi verkligen rekommenderar! God fransk mat i en helt fantastisk miljö lite avsides turiststråken.

Efter middagen hade vi en mycket kul Parisnatt som avlutades på en bar i Saint Germain där vi satt ute i folkmyllret...

Vilken underbar dag! Vi började med en morgonpromenad förbi Seine och Notre Dame där gårdagens täta dimma hade lättat. I Maraiskvarteren åt vi veganfrukost med Cat och Nicholas som till våra glada överaskning firade Frejas 18 års dag så härligt med kakor, ljus, såpbubblor och presenter. Sedan blev det en lång motorcykeltur runt Paris för Freja... Cat och jag kunde då avhandla livets övriga mysterier.

Sedan blev det fina julklappsinköp för mig och Freja.

Dagen avslutades med mycket fin Vesper i Notre dame för att fira tredje advent. Jag såg solen gå ner och fullmånen stiga upp. Trots att jag sett denna vy så många gånger kan jag aldrig se mig mätt på den så kan förstå att Tempelriddarnas siste stormästare Jacques Molay ville stå vänd mot Notre Dame när han brändes på bål nedanför på kajen.

Så fridsamt i Vår Frus Tempel utan horder av turister som det annars är sommartid.

Som alltid blev det också ett studium av Alchimia och den heliga konstens portal även om julgranar täckte för de nedre alkemiska medaljongerna som också finns beskrivna i Fulcanellis bok. 

Gladde mig också åt att vi vävde in de gotiska katedralernas hemligheter i vårt Mysteriespel av Rosenkors alkemiska bröllop som hade sin urpremiär under november i Järna. Vi löste ett problem i boken genom att låta gåtan med Alchimias namn uppenbaras genom en hänvisning till Alchimia här på Notre dame.

Ur Rosenkors alkemiska bröllop - mysteriespel anno 2016

Alchimia från Notre Dames frontportal.

CRC: ”Jungfru, får vi nu veta ert namn?”

JUNGFRUN: ”Jag är Hon som bär upp den heliga konstens pelare, på templet helgat Vår fru, i staden som namngetts efter det svarta landets gudinna. Säg nu, min herre, vad heter jag?”

CRC: ”Det svarta landets gudinna måste vara Isis... ah, Par-Isis, då är staden Paris och templet är Vår frus katedral, Notre Dame, som bärs upp av alkemins drottning... åh, ert namn är ALCHIMIA!”

JUNGFRUN, avslöjad, utför med ett stort leende en drottninglik nigning.

Åter på hotellet tog vi ett skönt bad och gjorde oss redo för aftonens begivenheter...

Synnerligen nöjda och mätta blev vi efter en god vegetarisk måltid på en Libanesisk restaurang i Saint Germain.

Nattliga promenader följde på middagen och liksom alltid kom vi till favorittemplet hur vi än gick.

Sista dagen gick i det stora alkemiska mysteriets anda...

Vi hade uppdrag i den esoteriska kyrkan Saint Sulpice...

... och därefter blev det helig konst i Louvren!

Louvren...

Leonardo Da Vinci inspirerade som alltid...

Sedan började det bli dags att tänka på hemfärden...

Men Alchimias visdom genom Fulcanellis Katedralernas mysterium dök sedan upp på ett högst oväntat vis på julafton!

Vet inte om jag varit extra särdeles snäll under året eller om det var tomten som i kontakt med försynen var storslaget givmild! Av fantastiska tomten Torkel fick jag Fulcanellis Les mystère des cathédrales i andra utgåvan från 1957 och inbunden i synnerligen vacker bibliofilutgåva av Wolfgang Bremer. Hett efterlängtad men hade inte vågat drömma om att önska mig den... Tack Susanna för att du tipsade tomten om möjligheten på auktionen! Min absoluta favoritbok!

Kjell Lekeby, som länge utvecklat, bevarat och spridit den alkemiska traditionen, berättade att det ursprungligen var han som lät binda in denna bok av Fulcanelli (som han köpt häftad i Paris på 1970-talet). Sedan såldes den på auktion för 20-25 år sedan och att den därefter hade dykt upp på bokauktionen minst två gånger.

Jag ska vårda denna klenod med omsorg! Katedralernas mysterium har gett mig så många nycklar till mitt alkemiska opus kring den levande stenen och skapelsen av kaba-fågeln eller odödlighetskroppen... När Kjell tipsade mig om den 2005 tror jag, hade jag precis börjat skriva min andra roman och i den färdas alkemisterna till platserna som Fulcanelli utgår från. Fulcanellis bok tillsammans med platsernas inneboende gåvor har uppenbarat så mycket för mig och 2017 kommer romanen Luciferas smaragd att publiceras. Sedan jag fått den franska klenoden har bokens inneboende Fulcanellisjäl och ande inspirerat mig till att skriva till avgörande skeenden i romanen som jag i princip trodde var klar. 

Är mycket tacksam för alla som både förvaltar och för traditionen vidare på både denna sidan och på andra sidan av slöjan mellan liv och död! Under året kommer också Alkemiska Akademins stora verk Alkemi - Den hermetiska konsten ut så jag ser verkligen fram emot ett strålande alkemiskt bokår!

Ni som är alkemiskt intresserade bör passa på att införskaffa den svenska översättningen av Kjell Lekeby från Vertigo förlag innan den tar slut! Det var han som förde in mig på Fulcanelli för 11 år sedan då jag redan hade arbetat med alkemi sedan början av 90-talet.

Ja, så slutar denna krönika från en fantastiskt rolig och alkemisk resa med min älskade Freja i Par Isis!

Önskar er ett fortsatt strålande år där jag hoppas att ni alla som vill får färdas under Jungfru Alchimias gynnsamma vingar av nåd och kärlek...

Likes

Comments