sverige, usa

Idag är det 14 dagar kvar, två veckor, tills jag lämnar familj, vänner och det som jag alltid kallat hemma. I 10 månader ska jag leva i ett landet långt, långt borta i en ny kultur, med nya människor och med massor av nya utmaningar och upplevelser.

Långt innan jag bestämde mig för att åka på utbytesår pratade jag om att flytta utomlands, jag har aldrig vetat var den tanken kommit ifrån, men den har som alltid varit där. Varje gång jag tänker på hur grått, trist och jobbigt det är här, har utvägen alltid varit att fantisera om ett varmt, underbart, perfekt liv långt, långt borta. Men vart kommer tanken om att allt är bättre i ett annat land? Jag har aldrig upplevt det, hur kan jag då veta det så säkert?

Det är inte förens nu som jag faktiskt insett att jag kommer sakna Sverige, inte bara familj och vänner här utan landet i sig. Jag kommer kanske inte sakna just vädret, men vad jag än gör så kommer Sverige alltid vara hemma. Det var här jag föddes, här jag växte upp, det är här min familj bor. Utan Sverige vore jag ingenting. Hur kommer det sig då att jag knappt kan bärga mig till att flytta långt härifrån?

Jag har egentligen inget svar på den frågan, men svaret finns dit jag kommer. Kanske inser jag under dessa 10 månader att Sverige är världens paradis, och kommer därefter för all framtid vara evigt tacksam att jag bor här eller också kommer jag inse att livet är bättre långt, långt borta som jag trott i så många år.

Just nu befinner jag mig i en bubbla av känslor. Såklart är jag extremt taggad på mitt nya, amerikanska liv men samtidigt är jag också extremt nervös för hur allt kommer gå. Kommer de gilla mig där? Kommer jag trivas? Kommer jag hitta vänner? Frågorna snurrar runt, runt i mitt huvud samtidigt som jag försöker att inte tänka så mycket framåt, och istället vara så mycket jag kan med människor i min närhet här, som jag inte kommer träffa på flera månader. Inför att lämna dem känner jag enorm ledsamhet och jag undrar hur jag kommer klara mig på egen hand, utan dem. Jag är ändå snart 18 år, så det är väl dags att klara sig ensam.

Det är också 14 dagar kvar tills jag i princip endast kommer se öknen i 10 månader, ganska stor skillnad mot den svenska naturen jag är van vid.

Med väldigt blandade känslor ser jag ändå fram emot dagen jag väntat på i vad som känns som en evighet och snart är den här på riktigt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

livet

Hej och välkommna till min lilla blogg. Jag har tänkt länge på att blogga, det är bara det att det aldrig blivit så i brist på ett intressant liv. Men nu kände jag att det var dags, jag vill kunna titta tillbaka på detta när jag kommer hem från USA och komma ihåg allt. Det blir som en dagbok, fast en dagbok som jag delar med mig av till er som är intresserad av mitt liv i USA.

Jag heter då Alina, är 17 år gammal och går andra året på gymnasiet. Mitt absolut största intresse är tv-serie, det är inte så att jag egentligen kan så mycket om många serier, utan jag kan istället allt om några serier. Mina favorit serier produceras alla av bolaget Shondaland, den mest kända tv-serien därifrån heter Grey’s Anatomy men jag lovar att alla deras serie är ”to die for”. Jag tycker också mycket om att skriva och fota, och därför borde det passa mig att blogga. Som ni kanske förstår är jag också super intresserad av USA och kan knappt vänta tills jag kommer dit, jag är super nervös men också jätte exalterad på samma gång.

Jag har varit intresserad av att flytta utomlands sedan jag var typ 10 år gammal och även om jag velat åka till massor av olika länder så har det nu ändå varit USA ganska länge, därför ser jag utbytesåret som en chans att faktiskt prova på livet i ett annat land, för vem vet, jag kanske inte ens tycker om det.

Hoppas ni fortsätter följa mig på mitt livs äventyr:)

Likes

Comments