usa, livet

Då min v-mammas syster inte längre kunde ha sin kanin, frågade hon min v-mamma om hon ville ha den, vilket hon ville. Så nu har vi helt enkelt en kanin, den är lila/grå och världens lenaste, det är helt sjukt. Dock bits hon typ hela tiden, vilket gör mig lite orolig runt henne men förhoppningsvis blir hon bekväm med allt här och slutar med det.

Här e lilla Daphne.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

usa

I helgen åkte jag tillsammans med min representant här i USA, Gary, och hans två utbytesstudenter, Ine från Norge och Michele från Tyskland. Har träffat dem förut en gång då vi var och shoppade kläder och de är supersöta. Vi åkte till Gilbert, vilket verkar vara en större stad än den jag bor i, det tog ungefär någon timme eller så att åka dit. Vi åkte till ett ställe som hette Main Event.

Där kunde man bowla, spela Laser Tag, gå på någon höghöjdsbana, fast den var liksom inne i lokalen och inte speciellt högt upp. Sedan fanns det massor av spelmaskiner man kunde använda, samt att man kunde spela biljard. Vi spelade bowling först.

Här är en bild på alla, inklusive representanten vi var där med (han är inte min, utan några av de andras) och så står det vilket land alla är från som ni kanske förstår.

Därefter gjorde några höghöjdsbanan, men jag och en anna tjej stod nedanför och tittade på dem och pratade lite. Alla var super trevliga. Till sist spelade vi även Laser Tag, jag var kass och vårt lag förlorade men det var roligt ändå. Därefter åkte vi hem igen och jag gick och hämtade ett paket med nya jeans i, men det kommer mer om det i ett separat inlägg.

Detta är en lite random bild, men nätet man ser där bakom är där för att man slår golfbollar där innanför, jag har aldrig sett något liknande och tyckte bara det såg så konstigt ut så tog en bild.

Likes

Comments

usa, high school

Min v-mamma jobbar som lärare i skolan, så hon skjutsade mig till skolan första dagen, och varje dag sedan dess. Här i Casa Grande, Arizona finns det inte någon kommunaltrafik, så man är ju lite beroende av att någon kör en hela tiden, överallt. Hemma åker jag kommunlat hela tiden, överallt, så det är verkligen något jag saknar och uppskattar extremt mycket med Sverige. Det är inte så att jag saknar att vänta på sena bussar eller tåg, eller att missa dem med en sekund, men jag saknar friheten de gav mig hemma.

här är två bilder från bilen på väg till skolan

Iallafall, jag är extremt bra på att byta ämne, men nu återvänder vi till första dagen i skolan. Min skola är byggd väldigt annorlunda mot de skolor man för det mesta ser i Sverige. Den är byggd i olika byggnader, det är som långa rader av endast klassrum. Mellan alla lektioner går man utomhus, eftersom att det endast är klassrummen, bibliotek, reception och cafeteria som ligger inomhus. Det absolut värsta med skolan är att det är svinkallt inomhus och kockhett utomhus, så man får köldskador inne men värmeslag ute, det är en extrem kontrast som jag inte ens kan beskriva men det är så i princip överallt inomhus. Därför kan man, även om det är typ över 30 grader ute ha på sig jeans eller långbyxor, överallt har man alltid även med sig typ en tjocktröja.

Jag hade varit i skolan dagen innan jag började för att få ett skol ID, en dator och ett schema. Eftersom att jag kom hit nästan två veckor efter att skolan börjat så hade min v-mamma valt mina klasser, för hon registrerade mig när skolan började så att det blev lättare för mig att komma in i allt när jag kom hit. Eftersom att jag kom till Pheonix sent på tisdagskvällen, började jag inte skolan förrens på torsdagen. Så på onsdagen var jag i skolan med mina v-föräldrar och min v-mamma visade runt så jag visste vilket klassrum jag skulle gå till osv. När man som jag kommer från en pytteliten skola med mindre än 300 elver och klassrummen går att räkna på händerna så är detta en ganska stor omställning, men jag tycker ändå mycket mer om det än vad jag förväntade mig.

här ser ni mitt extremt vackra ID, detta måste man alltså ha på sig hela tiden i skolan. Har du det inte på dig kan du bli avstängd från skolan.

Jag kom till skolan och min v-mamma gick med mig mot första lektionen för hennes systerdotter, Ally, var i närheten, henne hade jag träffat på onsdagen så det var iallafall någon jag kände. Då träffade jag även en norsk utbytesstudent och fick även reda på att det även fanns en svensk i skolan, då kände jag mig inte lika ensam.

Efter att ha stått där och pratat med dem en liten stund gick jag till min första lektion, som startade 08:10 och var English 11, med juniors även om jag är en senior, men jag har hellre lätt engelska så jag inte behöver plugga lika mycket. Jag har världens gulligaste lärare i engelska och hon har tagit hand om mig sedan första lektion jag hade med henne. Hon är supergullig och alltid jättetrevlig. Engelskan handlar om att utvärdera litteratur, inte mitt största intresse men man tar mest annteckningar så det är ganska enkelt än så länge.

Min andra lektion var Economics med seniors, det är den svåraste klassen jag har då jag aldrig lärt mig allt de vi lär oss på svenska och många av de engelska orden är svåra att förstå. Men Google hjälper mig genom det, så det går väl helt ok i den klassen. Sitter dock helt ensam vid ett bord, då alla platser var fulla eftersom jag började två veckor sent, därför har jag inte skaffat så mycket vänner där och det känns lite ensamt. Men alla bara pratar och pratar i den klassen, så känns ändå skönt att inte behöva sitt med dem. En annan sak var att jag inte tog med papper och penna till skolan, jag hade ju fått en dator och i skolan hemma använder vi datorn till allt. Det gör dem inte här kan jag bara säga. Men som tur var lånade en kille ut både penna och papper till mig.

Min tredje lektion var Cullinary class, alltså typ Hemkunskpa, vilket jag absoult inte tyckte om. För det första luckade det jättekonstigt inne i klassrummet, så bara det gjorde att det inte var något för mig. Plus att jag inte förstår Amerikanska mått osv. Så nu har jag inte det längre, men jag var där i två dagar. Första dagen fick vi böcker som vi skulle sälja för att tjäna pengar till programmet, så han som skrivit böckerna hade en genomgång om dem och om vad vi skulle göra. I samma klass var både den svenska och norska utbytesstudenten och han var jätteimponerad av att vi var från andra länder typ.

Min fjärde lektion var Agriscience, vi har nog inte ens någon motsvarighet i Sverige. Har man den lektionen så är man med och typ med och tävlar inom en klubb som kallas FFA (Future Farmers of America). För mig blev allt typ en chock för jag hade ingen aning om vad det var för något, eftersom att min v-mamma valt mina ämnen. Hon valde det åt mig eftersom att det är en trdition inom deras familj och hon ville att jag skulle gilla det, men det gjorde jag inte. Det kändes inte riktigt som jag, om vi säger så. Det handlade ju mycket om farming då såklart, och de har ett helt annat sätt att se på djurskötsel och behandling här, vilket jag inte är bekväm med. Så den lektionen har jag inte heller längre, men jag hade den också i två dagar. Hade den även tillsammans med Ally, vilket väl var trevligt dock är hon tre år yngre än mig.

Sedan var det lunch, jag hade 2nd lunch och en av tjejerna i min Ag klass erbjöd sig att ta med mig till lunchen. Det fanns fyra olika alternativ, typ burrito, hamburgare och sedan vet jag inte riktigt. Det var massa folk och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra utan var jätteförvirrad även om tjejen visade mig. Jag kommer inte ens ihåg hennes namn för jag var så stressad i början att ingens namn har gått in i min hjärna. Jag åt en kycklingbörjare som inte var sådär jättegod (har inte ätit skollunch sen dess) och sedan pratade jag lite med henne och hennes kompis som satt med oss. Hon frågade massor av frågor och jag försökte bara svara och var glad över att jag inte behövde vara ensam.

Sedan var det dags för U.S. History, där har jag också en jättebra lärare och man skrattar typ alltid under lektionerna. Jag sitter längst bak, vilket känns bra. Där pratar vi just nu om The Declaration of Independence, men jag vet inte vad vi gjorde första lektionen. Killarna bredvid mig trodde jag var från Schweiz, vilket är standard när man kommer från Sverige, men de är faktiskt de enda som har frågat mig det.

Sista lektionen för dagen var matte, Algebra II. Jag hade jättesvårt att hitta klassrummet, för tjejerna på lunchen sa att de låg på ett annat ställe än vad de faktikst gjorde. Det var i en byggnad som jag aldrig varit i innan så jag sprang runt där som en tönt och fattade ingenting, så har man bara fem minuter på sig mellan lektionerna så jag var lite stressad när jag kom inspringade där. Den norska utbytesstudenten hade samma lektion så jag pratade lite med henne och fick låna papper och penna. Det vi gjorde var att skriva av allt läraren skrev på tavlan och sedan lämna in det till honom, jag har fortfarande ingen aning om varför men så var det. Hade även honom endast i två dagar då jag ändrade om mitt schema och fick en annan mattelärare.

Därefter var skoldagen slut, men det var ingen vanlig dag, utan på kvällen var det parent, teacher meeting (eller vad det hette). Så min v-mamma var kvar i skolan till 19 och min v-pappa jobbade, så jag åkte senare hem med min v-mammas syster och Ally. Men vi slutade klockan 15:05, vilket vi gör varje dag, och sedan kom min v-mamma syster dit klockan fem. Så medan vi väntade visade Ally mig runt campus, vilket var så mycket större än jag först trodde. På vägen från skolan handlade vi present till en annan av min v-mammas systerdöttrar och åt Subway.

Det var en väldigt omtumlande dag, men det kändes ändå ganska bra efterråt. Detta blev ett väldigt långt inlägg, men jag vill ha denna dagen nerskriven så jag kan minnas hur allt faktiskt började. Dethär med bilder är jag ju som sagt sämst på, så har inte speciellt många nu heller.

detta är då två olika bilder från min skola, den vänstra är ganska centralt av campus och den högra visar staketet som omringar hela campus.

Likes

Comments

usa

Det var ett bra tag sedan jag uppdaterade nu, men jag ville ta lite tid att göra mig hemmastad här. Nu har jag alltså varit här i över två veckor, vilket känns helt sjukt, tiden har gått så fort. Jag tänker göra fler inlägg så snart som möjligt om min första dag, resan hit osv. men nu tänkte jag bara göra en liten sammanfattning.

Jag landade här sent på kvällen den 15 augusti och mötte då min värd-familj på flygplatsen, det var en hemsk resa hit så hela den har gjort att upplevelsen här inte kändes så bra till en början. Dagen därpå var jag i skolan en snabbis och såg hur det såg ut, fick schema och id osv. Min v-mamma jobbar i min skola, vilket är superbra så hon visade mig runt där. Jag började skolan på riktigt den 17 augusti, det var en väldigt konstig dag, det är svårt att förklara, så det får vi ta i ett separat inlägg.

Det har varit mycket upp och ner, men det är inte så konstigt. Jag har aldrig varit borta från min familj under en lång period, och plötsligt är jag i ett främmande land, utan att känna någon och man känner sig extremt ensam. Det har dock blivit bättre på sistone, och jag känner att det blir lättare och lättare för varje dag. Det största problemet är att jag är trött konstant, jag blir liksom aldrig pigg. Jag vet inte om det beror på värmen, skolan eller jetlag men det blir aldrig bättre.

Min v-familj är iallafall superbra, de är ett yngre par utan barn, men de har tre hundar och två katter. Jag trivs jättebra med dem, men v-mamma och jag kommer överens hur bra som helst vilket gör att jag känner mig bekväm med att vara här, även om jag absolut inte tror att jag någonsin kommer bo här i hela mitt liv, men man vet aldrig.

Nu vet ni lite om mitt liv här, jag ska höra av mig så fort jag kan. Jag ska också bli bättre på att ta bilder, för dessa två är typ de enda jag tagit.

detta är poolen på min v-familjs baksida

och detta är en panorama bild från när en dust storm var påväg mot oss

Likes

Comments

sverige, usa

Idag är det 14 dagar kvar, två veckor, tills jag lämnar familj, vänner och det som jag alltid kallat hemma. I 10 månader ska jag leva i ett landet långt, långt borta i en ny kultur, med nya människor och med massor av nya utmaningar och upplevelser.

Långt innan jag bestämde mig för att åka på utbytesår pratade jag om att flytta utomlands, jag har aldrig vetat var den tanken kommit ifrån, men den har som alltid varit där. Varje gång jag tänker på hur grått, trist och jobbigt det är här, har utvägen alltid varit att fantisera om ett varmt, underbart, perfekt liv långt, långt borta. Men vart kommer tanken om att allt är bättre i ett annat land? Jag har aldrig upplevt det, hur kan jag då veta det så säkert?

Det är inte förens nu som jag faktiskt insett att jag kommer sakna Sverige, inte bara familj och vänner här utan landet i sig. Jag kommer kanske inte sakna just vädret, men vad jag än gör så kommer Sverige alltid vara hemma. Det var här jag föddes, här jag växte upp, det är här min familj bor. Utan Sverige vore jag ingenting. Hur kommer det sig då att jag knappt kan bärga mig till att flytta långt härifrån?

Jag har egentligen inget svar på den frågan, men svaret finns dit jag kommer. Kanske inser jag under dessa 10 månader att Sverige är världens paradis, och kommer därefter för all framtid vara evigt tacksam att jag bor här eller också kommer jag inse att livet är bättre långt, långt borta som jag trott i så många år.

Just nu befinner jag mig i en bubbla av känslor. Såklart är jag extremt taggad på mitt nya, amerikanska liv men samtidigt är jag också extremt nervös för hur allt kommer gå. Kommer de gilla mig där? Kommer jag trivas? Kommer jag hitta vänner? Frågorna snurrar runt, runt i mitt huvud samtidigt som jag försöker att inte tänka så mycket framåt, och istället vara så mycket jag kan med människor i min närhet här, som jag inte kommer träffa på flera månader. Inför att lämna dem känner jag enorm ledsamhet och jag undrar hur jag kommer klara mig på egen hand, utan dem. Jag är ändå snart 18 år, så det är väl dags att klara sig ensam.

Det är också 14 dagar kvar tills jag i princip endast kommer se öknen i 10 månader, ganska stor skillnad mot den svenska naturen jag är van vid.

Med väldigt blandade känslor ser jag ändå fram emot dagen jag väntat på i vad som känns som en evighet och snart är den här på riktigt.

Likes

Comments

livet

Hej och välkommna till min lilla blogg. Jag har tänkt länge på att blogga, det är bara det att det aldrig blivit så i brist på ett intressant liv. Men nu kände jag att det var dags, jag vill kunna titta tillbaka på detta när jag kommer hem från USA och komma ihåg allt. Det blir som en dagbok, fast en dagbok som jag delar med mig av till er som är intresserad av mitt liv i USA.

Jag heter då Alina, är 17 år gammal och går andra året på gymnasiet. Mitt absolut största intresse är tv-serie, det är inte så att jag egentligen kan så mycket om många serier, utan jag kan istället allt om några serier. Mina favorit serier produceras alla av bolaget Shondaland, den mest kända tv-serien därifrån heter Grey’s Anatomy men jag lovar att alla deras serie är ”to die for”. Jag tycker också mycket om att skriva och fota, och därför borde det passa mig att blogga. Som ni kanske förstår är jag också super intresserad av USA och kan knappt vänta tills jag kommer dit, jag är super nervös men också jätte exalterad på samma gång.

Jag har varit intresserad av att flytta utomlands sedan jag var typ 10 år gammal och även om jag velat åka till massor av olika länder så har det nu ändå varit USA ganska länge, därför ser jag utbytesåret som en chans att faktiskt prova på livet i ett annat land, för vem vet, jag kanske inte ens tycker om det.

Hoppas ni fortsätter följa mig på mitt livs äventyr:)

Likes

Comments