Header

Ååh alltså detta inlägg skrev jag ca 4år sen då jag skulle påbörja min första bikinisatsning och ryggen ännu var hel! Och inte ett ord hade kunnat sägas annorlunda idag. Min träning är verkligen ren kärlek som min tävlingslust egentligen helt och enbart bygger på. Jag älskar verkligen denna sport! ❤❤❤



Hej igen!

Har fått väldigt många frågor de senaste dagarna angående när jag faktiskt menar ställa mig på scenen och visa vad jag går för. Svarar för det mesta "då jag känner att jag är färdig". Kanske låter ganska vagt och flummigt och jag vill därför närmare reda ut vad jag menar och varför det exakta datumet inte spelar någon roll för mig.

Jag har alltid tränat och alltid prioriterat bort det mesta runtomkring för att få träna. Det är min livsstil, min hobby och min största passion. En Alisa utan träning är ingen lycklig Alisa och jag gör vadsomhelst för att fullfölja mina träningsveckor och ger precis allt varje gång. Jag älskar mitt gym och jag älskar mina vikter. Jag identifierar mig med träningen och den formar mig som person, utan den är jag inte mig själv. (Det vet alla som varit med mig de få gånger i mitt liv då jag inte kunnat träna).

Att jag vill upp på scenen handlar kanske i främsta hand om att jag vill göra något av min träning. Jag vill ha ett specifikt mål med den och verkligen krama ur det sista av mig för att nå dit. Jag vill finslipa min form och forma min kropp till perfektion. Jag vill bli något jag aldrig trodde var möjligt då jag steg in på gymmet för första gången som 12 årig lågstadieflicka utan en aning om nånting vad gällde gymträning och kost. Jag vill veta att träningen fått mig just dit jag vill komma och jag vill känna mig som en segrare oavsett hur det går efter min tävling. Eftersom träningen dock redan är ett absolut måste i mitt liv behöver jag dock inget exakt datum för att motivera mig själv. Jag kämpar som ett djur fast jag saknar deadline och jag slöar inte till bara för att "det är så länge kvar ännu". Jag ger och kommer fortsättningsvis ge allt från början till slut.

Då jag en gång entrar scenen vill jag känna mig som det bästa jag kan vara. Jag vill känna mig nöjd (om det nu går att få mig nöjd haha) och jag vill känna mig stolt. Jag har ingen förebild inom bikini fitnessen, alla har en egen kropp och en helt egen fysik att arbeta från. Visst kan jag beundra någons rumpa, rygg or whatever men så som jag vill komma att se ut finns endast i framtiden i formen av mig själv - färdig för scenen och domarna.

Jag kommer jobba stenhårt för att "neversatisfied" ska bli "satisfied", jag kommer kämpa och gör allt för att nå dit men fram för allt kommer jag njuta på vägen dit. Varje liten förändringen på kroppen, varje extra reps på träningarna, varje kg extra jag orkar lyfta gör mig lycklig, inte egentligen för att jag kommer närmare min tävling, utan för att jag älskar träningen och allt den ger mig och min kropp. Träningen är en stor pusselbit och vän i mitt liv och tillsammans ska vi göra denna resa. Bikini Fitness tävlingarna och scenen är bara en liten del av det stora hela.

Så ja, jag tar det hela med ro. Det går inte att misslyckas om man tränar som en ångvält och äter en perfekt upplagd kost. Jag är på säker väg mot scenen är det enda jag vet och det enda som räknas just nu. Sen ska vi bara se exakt hur kroppen svarar på allt och om coachen är lika nöjd och belåten som jag.

Men självklart, as soon I know my deadline I will let you know ;)

Ååh tänk att det ren gått fyra år sen man tränade på FIT1 och jagade gainzen inför scenen! 😍​

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Men vaddå? Kan det finnas något som bieffekter av tung styrketräning? Faktiskt kan det! Jag har tidigare inte brytt mig så mycket om att forska på området eftersom jag inte upplevt några direkta bieffekter förutom trötthet och sådär såklart, vilket är ganska givet då man utsätter sin kropp för stor ansträngning.

Denna gång är det dock lite annorlunda. Jag tränar verkligen hårdare än jag någonsin tidigare gjort och har också en kost och känns perfekt anpassad för just det jag håller på med. Ökningarna har kommit som ett brev på posten och på bara tre månader har jag byggt tillbaka så gott som all massa jag hade för tre år sen.

Vad är då negativt med det hela? Jo...i synnerhet styrketräning höjer testosteronnivåerna i kroppen, speciellt om man gör tunga lyft såsom knäböj, marklyft och även HIIT träning. Och efter att ha legat väldigt lågt med tung träning så pass länge och således blivit väldigt "soft" i hela kroppen hade jag förmodligen också även för en kvinna väldigt låga nivåer testosteron då jag väl satte igång med detta projekt.

Efter någon månad under Hetlands regim började det dock hända en hel del med kroppen, inte bara muskelmässigt utan också andra kanske mindre trevliga effekter uppkom.

1. Jag började få allt fetare hy och det dök upp finnar och pormaskar lite överallt på kroppen.

2. Jag började svettas kopiöst mycket även nattetid och hade varmt lite hela tiden.

Båda dessa effekter kommer högst troligen efter förändrade hormonnivåer i kroppen men med tanke på att jag verkligen vill öka min muskelmassa är det inte mig emot. Jag kan nog ta att jag har lite mer finnar än annars och att jag i princip har varmt jämt. Dock tänkte jag upplysa också andra om att detta faktiskt kan vara ett resultat också av att man krigar som ett djur på gymmet. Det är inte bara rumpa och fab liksom! Det är snarare tvärtom haha! :D

Något som jag också har märkt är att typiska östrogendominanta drag såsom "lovehandles" och fett på magen omfördelats och jag är mycket tightare i det partiet nu än tidigare. Jag känner mig helt enkelt mer i form trots att jag har en redig offseasonform med absolut inte för lite fett på kroppen, dock känns det bättre och mera jämnt fördelat liksom.

Detta är dock en väldigt positiv grej med att hormonerna ändrats lite och något som också hjälper till att få dendär atletiska fysiken iaf. jag eftersträvar sedan längre fram då tävlingen närmar sig.

Jag är också jämnare i humöret och känner mig i allmänhet mer motiverad än tidigare. så även det är jag väldigt tacksam för!

Om man själv vill öka sin testosteronnivå finns det också en rad andra saker man kan göra för att främja mängden testosteron i kroppen och dit hör förutom styrketräning och HIIT träning även kallbad, sex, mycket sömn, goda fetter i maten, minimalt intag av socker, undvikande av träning till absolut failure samt mera zink i kosten för att nämna några.

Jag kommer ta upp mera i detalj detta kring hormoner i något framtida inlägg eftersom det intresserar mig väldigt mycket men tänkte iaf. öppna med detta korta inlägg för att få en början och eftersom jag tidigare inte själv upplevt så drastiska förändringar som jag gör nu. Ganska häftigt hur olika tränings- och kostupplägg kan påverka kroppen alltså!

Likes

Comments

Tänkte uppdatera lite angående min vilovecka. Mer än hälften har passerat och det har verkligen hänt grejer under dessa dagar.

De första dagarna (söndag-tisdag) mådde jag verkligen apa. Det kändes som om kroppen verkligen andades ut och en förkylningsliknande känsla sköljde över mig. Mådde illa, var trött som bara den och mådde allmänt dåligt. Bara att sitta kändes jobbigt och jag spenderade den mesta tiden liggandes, förutom på jobbet där jag fick pina mig genom varje timme. Jag svettades och hade frossa om vart annat och kunde verkligen inte urskilja om jag var sliten eller faktiskt höll på att bli invaderad av något förkylningsvirus.

Jag var också helt galet hungrig och sugen på precis allt. Inte nödvändigtvis sött utan helt vanlig mat i stora mängder. Jag valde att lyssna på dessa signaler och tillät mig själv att äta utanför schemat dessa dagar eftersom jag visste det betydde något. Att ha sockersug är en sak men att drömma om riskakor och potatis med kött är enligt mig en stor indikation på att kroppen faktiskt behöver mera energi och byggstenar av någon orsak.

Onsdagsmorgon vaknade jag äntligen i lite bättre skick. Kände mig inte alls lika överkörd och även hungern och kraftlösheten hade lättat en aning. Jag tog det dock väldigt lugnt också igår och la mig tidigt i säng för att få så mycket vila som möjligt. Låg länge och bara knappade på telefonen, läste bloggar och försökte koppla bort hjärnan så gott jag kunde från alla måsten.

Idag vaknade jag ännu fräschare och mår i skrivande stund faktiskt helt bra. Känner mig aningen seg men tror det mest beror på att jag faktiskt helvilat utan desto större prestationer i fyra dagar. Frossbrytningarna är helt borta och hungern väldigt stabil. Äter mina mål och känner inte att jag behöver varken mer eller mindre. Kroppen börjar alltså vara i balans.

Hade tänkt träna ett lättare pass idag men det får nog vänta ännu lite. Ska helvila ännu idag och kika om jag eventuellt sätter igång maskineriet lite imorgonkväll eller så.

Något som jag dock börjar märka är att fylligheten i musklerna är tillbaka och jag känner mig ganska så hård och uppumpad främst i armar och ben. Det tyder på att glykogendepåerna fyllts på bra och att det kommer finnas bra med tryck att ta av nästa vecka! ;)

Träningsabstinensen börjar också bli mer och mer påtaglig. I måndags ville jag inte ens se en vikt men nu börjar det bli allt svårare att hålla tankarna borta från ett riktigt tungt träningspass. Ska dock suga på karamellen veckan ut och bara pina psyket. På måndag vill jag explodera alltså! :D

Likes

Comments

Hej! Tänke sticka in den här personliga taggen här mellan alla inlägg om kost och träning. Tyckte den var väldigt trevlig med ganska så varierande och intressanta frågor! Feel free att kopiera frågorna och besvara dem du med! :)

.


.

1. Vilken typer av blogginlägg gillar du främst att läsa?

Eftersom jag själv skriver om kost och träning kanske man skulle kunna tro att jag endast läser träningsbloggar. I själva verket är det dock helt tvärtom. Jag läser faktiskt väldigt sällan bloggar om kost och träning. Istället tycker jag mycket mera om att läsa olika livsstilsbloggar som absolut inte har något att göra med mina egna intressen. Man breddar sig mycket mera på detta sätt och lär sig förstå andras människors livsval och sätt att leva mycket bättre. Bland mina favoritbloggar finns allt från mammabloggar till bloggar om missbruk och psykiskt illamående. Jag har alltid varit en väldigt öppen person och tycker att varje människa som av normen anses som "annorlunda" har en väldigt intressant historia han eller hon borde dela med sig av.

2. Vilken plattform på sociala medier är din absoluta favorit, varför?

Instagram utan tvekan! Jag är ganska så otålmodig och gillar att få ny information snabbt på löpande band. Därför är instagram helt suveränt där människor delar med sig av sina liv via bilder, korta videosnuttar och korta meddelanden. En bild säger dessutom mer än tusen ord som ni alla vet, vilket gör att förståelsen och inlevelsen i andras vardag blir hundra gånger större än vad den skulle blivit genom enbart text.

3. Vad är din absoluta favoritmat?

Allt som jag inte behöver laga! :D Haha nej men jag är verkligen jättelat då det kommer till matlagning och tycker också att det smakar bättre då någon annan gjort maten åt mig. Hemgjorda burgare är kanske en av mina absoluta favoriträtter men det mesta funkar. Jag har dock aldrig gillat såser eller fet restaurangmat och är heller inget fan av pizza så det går bort.

4. Vad tror du är det bästa en person kan göra för att på något sätt förbättra sig själv?

Hmm...svår fråga eftersom den är högst individuell och beror på väldigt många olika faktorer. En sak som jag dock tror att ALLA borde göra är att lära sig att lyssna inåt på vad man själv vill. Att glömma bort normer, regler och samhällsmönster ett tag och verkligen känna efter vem man själv är och vart man strävar utan att ta hänsyn till vad man "borde" vilja, göra osv.

En annan sak är att SLUTA BRY SIG OM VAD ANDRA GÖR. Ibland känns det som om människor har så fullt upp med att tracka vad andra håller på med att de glömmer bort sitt eget liv. Alla har idag en åsikt om andra, oftast negativa sådana som aldrig framförs till personen i fråga utan istället till alla andra runtomkring. Jag har alltid hatat skvaller och skitsnack. Har man något att säga så säg det rakt ut till personen det gäller och sålänge en människa inte skadar sig själv eller sin omgivning förstår jag inte varför man skulle ha så mycket åsikter om den personens liv eller sätt att tänka.

Och en tredje sak som hänger ihop med föregående: SLUTA BRY SIG OM VAD ANDRA TÄNKER OM EN SJÄLV. Jag vet inte hur många människor jag stött på som alltid avslutar en önskan eller idé med "vad sku folk säga"....Jamen gud, vem bryr sig? Vi lever en gång och finns det saker vi önskar eller drömmer om är det sista vi ska tänka på vad någon annan kommer tänka eller tycka om det. The greatest thing in Life, the biggest freedom, is when you don't give a fuck! - Dorian Yates. Alltså kan det bli mera spot on? Detta betyder såklart inte man ska dyka ner i vadsomhelst med huvudet före och aldrig tänka sig för. Klart man ska fundera över sina beslut och göra upp en vettig plan för att förverkliga sina drömmar men man ska ALDRIG låta någon annan eller andras förväntningar stå i vägen för en. Samhället är fullt av totalt onödiga normer och regler som bara får folk att må dåligt och skämmas över sig själva. Fuck that. Sålänge du mår bra och du varken skadar dig själv eller din omgivning på något sätt är det bara att go for it.

5. Hur skulle du beskriva din personliga stil i fem ord?

Jaa...jag har alltid varit mer intresserad av att skulptera själva kroppen än av att klä på den. Till vardags bär jag nästan alltid någon form av träningskläder oavsett om jag ska till gymmet eller inte av bekvämlighetsskäl. Klär jag mig för utgång gillar jag dock högklackat, klänningar och ganska så kvinnliga kläder som framhäver formerna. Så ja, fem ord var det...

Kanske: sportig, bekväm, enkel, funktionell och åtsittande.

6. Vilka skills önskar du att du hade?

Jag skulle någon gång vilja lära mig att fotografera riktigt proffsigt. Sen skulle jag vilja kunna gå på händer, göra ryck, frivändning och sånt igen också. Detta tror jag dock jag kommer kunna göra om nåt år då ryggen ytterligare stabiliserat sig och jag blivit ännu mer funktionell än vad jag är idag!

7. Vad gillar mest respektive minst med bloggvärlden?

Mest gillar jag väl att man kan komma ut med sitt budskap till likasinnade därute och att man sinsemellan kan utbyta åsikter, erfarenheter och livshändelser.

Minst gillar jag att det på senare tid känns som om bloggvärlden mer handlar om hur bloggen ser ut och hur snygga bilder man postar än kvaliteten på själva innehållet. Många skriver helt sinnessjukt intressanta bloggar därute men har trots det väldigt liten läsarskara medan andra postar upp tre meningar och en snygg bild och har tusen följare, likes och visningar....well whatever. :P

8. Samlar du på något?

Faktiskt inte. Som barn samlade man såklart på allt möjligt från klistermärken till kapsyler och pokemonkort men those Days are long gone. Det jag försöker samla på idag är väl pengar haha men det går ju sisådär ihop med mitt motto att man endast säkert vet att man lever idag och därför bör utnyttja varje vaken sekund till att njuta av livet och följa sin magkänsla. Som ni förstår blir det inte så mycket bostadssparande och pensionssparande med dom ledorden! ;)

9. Vad gör en person attraktiv?

Jag dras till glada, öppna och självsäkra personer som är vänliga, utåtriktade och genuint intresserade av andra. Människor som är äkta helt enkelt och som inte är rädda för att bjuda på sig själv samtidigt som de också lyfter upp andra i deras omgivning. Människor som väljer att se det positiva och fokusera på möjligheterna som alltid finns där, även i svåra situationer.

10. Vad får dig att fortsätta blogga?

Jag har ju haft säkert hundra blogguppehåll men det som gör att jag alltid förr eller senare börjar igen är väl det att jag gillar att nå ut till människor med mina texter och att jag samtidigt ser det som en jättebra möjlighet att ventilera mina egna tankar och funderingar de gånger man inte har någon konkret person i sin närhet att prata med.

Likes

Comments

Igår kördes sista passet före min efterlängtade vilovecka! Jag har i kanske tre veckors tid känt att kroppen varit lite på gränsen till vad den klarar av och bestämde mig för att köra en ordentlig återhämtningsvecka nu för att ta igen mig. Jag har också tidigare kört lättare veckor var fjärde till var femte vecka ungefär men känner att det som ger mig absolut bäst återhämtning är totalvila med undantag för promenader, foamrolling och stretching. När jag tränar så tränar jag verkligen på gränsen till min kapacitet och då känns det plus minus noll att under återhämtningsveckan ändå leka på med muskler och nervsystem i viss mån även om det är på en lättare nivå.

Därför kör jag nu fyra dagars helvila med inslag av promenader och muskelvård för att på torsdag och lördag lägga in två lätta helkropps- eller halvkroppspass bara för att väcka kroppen lite inför därpå följande vecka som kommer innehålla en hel del justeringar för att ta min träning till ytterligare en högre nivå. Jag behöver därför vara utvilad och fräsch, annars tar kroppen nog slut ganska så snabbt igen.

Mina viloperioder är något som jag annars helt på egen hand utformar och schemalägger. Jag har så pass lång erfarenhet av min egen kropp efter att ha varit såväl skadad som övertränad ett flertal gånger. Jag har lärt mig (visserlingen kantapään kautta) väldigt bra hur min kropp fungerar och exakt vad den orkar med. Detta litar Joakim på och därför får jag också freestyla ganska så långt gällande detta, något som jag verkligen uppskattar eftersom det verkligen känns som att vi SAMarbetar och gör detta tillsammans. En coach ska ju trots allt också kunna lyssna på sina atleter och utveckla kosten och träningen i samförstånd med dem, inte enbart spotta ut upplägg som man ska köra på oavsett hur det sen känns.

Eftersom jag kommer börja jobba heltid igen på Fitnesstukku kommer dagarna ändå inte spenderas helt i horisontalläge men de kommer definitivt inte ägnas åt några häftigare aktiviteter heller. Lite promenader, mycket sömn, massage och annan muskelvård och förhoppningsvis lite socialt umgänge som jag annars inte hinner med ska prioriteras in. Även en del jobb med Ironfistmassage ska jag försöka hinna med, öppningen närmar ju sig med stormsteg. Bara en dryg månad kvar nu! :)

Ha en skön söndag!

Likes

Comments

Hej! Sedan jag fick en ny telefon med en någorlunda okej kamera har jag blivit mer och mer aktiv på instagram. Det är så mycket roligare att posta i storyn och i flödet då bilderna håller lite kvalitet och inte alltid ser suddiga och platta ut.

Tack vare mer aktivering har också mina följare ökat lite i antal och jag har nått ut till fler personer med mina inlägg. Något jag också ägnat en hel del tid åt är att faktiskt interagera med folk på instagram, inte bara dem jag känner utan även helt okända människor från helt andra länder. Tycker det är jättekul att prata via InstaDirect, diskutera främst träning, kost och tävlingar och ja, helt enkelt nätverka. Varje gång någon jag inte känner svarar på en instastory, sänder en kommentar eller på annat sätt öppnar för dialog blir jag alltid lika glad. Jag har alltid varit väldigt intresserad av nya människor och i synnerhet andras träning- och kost så det är verkligen helt otroligt kul att man tack vare dagens teknologi och sociala medier verkligen har möjlighet att nätverka över hela världen. Det ger mig också möjlighet att nätverka med mitt team vars nästan alla atleter befinner sig i Norge och Sverige, helt super!

Men sen började jag undra om detta är något typiskt sydländskt. Att öppna upp för dialog med helt okända människor och kommentera sådant man gillar helt spontant utan att tänka sig för. Jag är ju trots allt född i Kroatien utan några som helst rötter i Finland och de som jag främst interagerar med via sociala medier är också de oftast från utlandet. Redan svenskar upplever jag är mer öppna för att föra dialoger med okända människor men Finland känns lite reserverat och därför märker jag att jag också själv drar mig för att reagera med en kommentar eller ett meddelande åt folk härifrån bara för att inte uppfattas som någon inkräktare. Men hur upplever ni det, egentligen? Är detta bara en fördom man sen gör till verklighet eftersom ingen vågar ta steget och bara börja socialisera sig? Tell me!

För några år sen var ju sociala medier inte alls lika utbredda som de är idag och då vet jag i alla fall att många av mina bekanta direkt reagerade nästan negativt om någon främling tog kontakt på något sätt. Alternativt uppfattade det som ett opassande närmande av något slag. Men kanske det har ändrats i och med att alla sociala medier växt till sig så pass mycket, eller? Kanske alla uppfattar mig som väldigt framfusig och konstig? :D

I USA pratade man med vemsomhelst varsomhelst och jag tyckte det var så otroligt skönt. Man kände sig som en del av en större gemenskap och vart man än gick och rörde sig fann man personer som ville veta mer om vem man var och vad man hade på gång. Att åka dit ensam i februari nästa år känns som världens mest självklara grej, man kan stifta bekantskaper överallt ändå och det känns varken konstigt, obekvämt eller osäkert, bara jätteroligt och intressant! Man trivs som fisken i vattnet liksom!

Detta inlägg är ganska mycket en parentes i min blogg men kände att jag behövde få ut frågan och checka lite hur ni andra upplever det hela. Ser ni sociala medier som något man använder sig av endast i kommersiellt syfte och för att kunna följa med era vänner, bekanta och andra intressanta personer sådär lite i skymundan eller ser ni det som en enda stor kommunikationsplattform?

Likes

Comments

Hej! Hoppas ni haft en skön start på helgen!

Själv spenderade jag min lördagmorgon springandes i regnet och blåsten. Fyfan. Eller det skulle inte varit så jobbigt om jag inte skulle ha krängt godis igår kväll. Åt kanske 150g allt som allt så inga direkta mängder men då jag ätit så pass lite socker och "skräp" under senaste tiden reagerade kroppen med värsta sockerbakfyllan efteråt.

Ganska dumt av mig att äta den på kvällen före läggdags iof. eftersom jag då pikade insulinet riktigt ordentligt för att det sen skulle störtdyka som det alltid gör efter en glukos overload och sen hållas på tok för lågt under hela natten då man inte intar någon näring. Gör om gör rätt, nästa gång jag känner för godis ska det ätas mitt på dagen så man lite hinner balansera ut alla nivåer med flera andra måltder före läggdags.

Nåväl, så fort jag kom igång med sprinterna började det småningom kännas bättre allteftersom kroppen balanserade ut allt och nu mår jag igen toppen!

Så kom ihåg det nästa gång du vaknar efter en ordentligt fuskdag eller sockerfylla, gå och KÖR JÄRNET trots att det känns som om du högst troligen kommer svimma, spy eller däcka hehe. Med hård träning och mycket puls ger man kroppen en chans att återställa homeostasen i kroppen och jämna ut alla hormonnivåer.

Nu ska jag jobba några timmar på Fitnesstukku och sen dra sista passet före viloveckan! Känner mig dock väldigt fräsch och pigg i kroppen efter min CNS behandling igår där jag och Dennis jobbade på mitt nervsystem och återställde lite felkopplade impulser. Det är verkligen en helt annan känsla i kroppen nu och jag tror att jag kommer få en sjuhelvetes utveckling på kroppen efter att viloperioden är slut nu då också nervsystemet har balanserats upp.

Ikväll ska jag ännu försöka jobba lite på företagets hemsida och beställa hem lite flyers och visitkort. Öppningen närmar sig allt mer! Så spännande!

Rock on!

Likes

Comments

Det är väldigt många som idag bestämmer dig för att tävlingssatsa inom fitness. Utbudet av tävlingsteam och coacher är enormt och ibland är det verkligen svårt att sålla bland alla tusen och en personer som alla postar otroliga transformationpics på sina tidigare atleter och utger sig för att vara "en av de bästa" på marknaden.

Personligen har jag själv hunnit ha tre coacher där alla varit väldigt olika varandra.

Den första, som jag startade min tävlingssatsning med ännu före ryggen brakade samman var Matti Halonen och hans Team Sportlife. Varför valet föll på just honom vet jag egentligen inte såhär i efterhand. Han verkade enligt sin egen presentation väldigt kunnig och jag var väldigt grön i branschen så jag tänkte inte efter desto mera. Visst hade jag en hel del synpunkter på både kosten och träningen men valde att sätta min egen tro och uppfattning åt sidan och ändå köra på.

Med Matti byggde jag verkligen sjukt mycket massa under det halvår vi hann hålla på men det var mycket i hans tränings- och kostregim som ändå inte passade mig till hundra. Trots att jag åt över 3000 kcal var jag jämt hungrig och sugen på något, hade svårt att hålla mig helt till schemat och spårade varje cheatday. Jag kände mig ofta ur balans, hade enorm prestationsångest inför varje pass eftersom man alltid skulle maxa och puscha framåt no matter what och jag var sliten typ jämt med små skador och förslitningar som bråkade lite hela tiden pga all belastning.

Jag skulle dock fortfarande rekommendera honom åt andra förutsatt att man INTE jobbar som massör, personlig tränare och gruppinstruktör samtidigt. Kroppen håller inte, inte min i alla fall. Men om man är säker på att man hinner få den återhämtningen man behöver samt om man gillar att äta mycket och väldigt "finsk kost" (rågbröd, lingon, kvarg, saftsoppa osv. hehe) är det bara att köra på. Han har haft stor framgång med sina atleter och han håller dem också på en enligt mig hälsosam vikt under offseason även om jag i efterhand tycker att han kör med kanske lite väl lösa tyglar vad gäller fett%. Inte så att det gör så mycket men en lite striktare offseason skulle iaf. resultera i en kortare och mer skonsam tävlingsdiet. Det är förstås väldigt personspecifikt dock hur mycket fettmassa man lägger på sig men om jag minns rätt kände jag mig nog ganska så rund under den tiden med en fett% ganska nära 30.


Efter att ryggen kraschade avslutade jag alla samarbeten och tog mig ganska snabbt ut ur fitnessbubblan eftersom jag helt enkelt inte klarade av att leva i den eftersom jag inte kunde träna typ alls. Det gick såklart successivt neråt men eftersom den enda "riktiga träningen" jag kände till var Mattis upplägg med tunga marklyft och knäböj såg jag mig själv som en väldigt misslyckad bikinifitnessatlet. Istället började rygghelvetet ta över om ju mindre jag tränade desto mera smärtor fick jag, tyvärr tog det ganska länge före jag insåg att jag inte bara kan lägga av utan att jag måste revidera min träning men ändå fortsätta hålla igång kroppen liksom.

Nåväl, vi ska inte gå in närmare på den här tiden men hursomhelst styrde jag kosten och den träningen jag nu kunde utföra själv. Försökte komma i en någålunda okej sommarform och hittade på små projekt vartefter bara för att inte helt släppa gymvärlden även om jag inombords kände mig väldigt vilsen utan de riktiga vikterna och träningspassen.

HÄR NEDAN: BILD 1 = FÖRE SAMARBETET MED HALONEN / BILD 2 = EFTER SAMARBETET / BILD 3 = EFTER EGEN "DIET"
As I said så lade jag på mig en HEL DEL fettvikt med Team Sportlife...

När jag började känna mig någålunda okej i ryggen, vintern 2016, och redo för att kanske ta tag i min form och fysik på allvar anlitade jag en coach från Vasatrakten för att testa på hur det skulle kännas att följa ett schema igen både gällande kost och träning. Tyvärr var vi av helt olika åsikter gällande främst kanske kosten och samarbetet upphörde efter bara någon vecka. Jag hade då legat ganska högt i kalorimängd och var rätt tunn men fick ändå ett byggarschema som bestod av ynka 1800kcal på träningsdagar och 1300kcal på vilodagar...jag trodde seriöst det var ett skämt. Hur ska man klara av att bygga muskler på något som en människa som inte ens tränar går ner i vikt på? Helt oförståeligt och såtillvida att man inte har en förstörd ämnesomsättning är dessa kalorimängder verkligen inget man lever på, än mindre bygger massa på.

Nåväl, såna coacher finns det tyvärr mycket av idag som snarare svälter sina atleter i form än bygger upp dem och efter att ha gjort tabben och råkat anlita en sådan coach bestämde jag mig för att verkligen vänta på den rätta coachen. Jag spenderade en hel del tid på bland annat instagram där andra framgångsrika atleter gjorde reklam för sina coacher och försökte luska ut vilken regim de går enligt. Det jag sökte var mycket mat, hård träning och dessutom en stor förståelse för skadeproblematik som jag ju då hade i bagaget och som fortfarande påverkade och påverkar min träning.

Det var faktiskt sedan Jocke som tipsade mig om Joakim Hetland och efter att ha checkat lite vilka atleter han arbetat med och hur deras kost och träning sett ut bestämde jag mig för att köra. Killen var ju dessutom naprapat och en väldigt kunnig sådan, något som inte kunde passa sig bättre med tanke på min skadehistorik.

Och som ni kanske vet har jag ju varit mer än nöjd! Jag får äta mycket och träna hårt men ändå inte på samma sätt som under Halonens vingar då all framgång räknades i antalet kg man lyckades kriga upp. Joakim är dessutom världens härligaste människa som verkligen lyssnar och bryr sig om sina atleter och jag ser verkligen fram emot varje tillfälle vi får talas vid.

HÄR NEDAN: Formen på benen under det dryga halvåret med Halonen vs. formen på benen nu efter tre månader med Joakim Hetland. Trots att jag alltså lyfte det femdubbla hehe under Halonens tid så är hårdheten på benen ändå bättre idag och speciellt rumpan och baklåren är mycket bättre utvecklade.

Summa summarum är det viktigaste att tänka på att man faktiskt vet vilken regim man själv vill köra efter. Är man ny i gamet kan det kanske vara svårt att veta men någonstans har man ju ändå lite hum om hur man fungerar. Gillar man att kötta hårt på gymmet, äta mycket och verkligen kriga sig framåt ska man också ta en coach som tänker på samma sätt. Har man däremot svårt att få i sig stora mängder mat och inte gillar prestationsbaserad träning utan hellre kör högrep och lättvikt ska man söka sig till en helt annan typ av coaching.

Faran med för lite mat och moderat intensitet på träning är dock att man drar sin ämnesomsättning i bottnen samtidigt som man mera sliter än bygger upp sin kropp. Eventuellt blir man smal och rippad inför första tävlingen men det är efter det som många får problem. De går upp i vikt av knappt någon mat alls, kroppen blir en mästare på att lagra allt och såväl ämnesomsättning som hormonnivåer går bananas. Som nästa steg får hela fitnessindustrin en svart stämpel på sig eftersom någon drabbas av sköldkörtelproblem, andra inte får tillbaka mensen osv. osv.

Jag sitter inte och påstår att detta händer alla dock men tyvärr är det vanligare än man tror och därför tror jag alla gånger mera på mycket mat och hårdare träning där kroppen är adapterad till ett högt kaloriintag, vilket gör att också kalorierna under dieten automatiskt kan hållas högre då kroppen har en hög startförbränning. På så sätt behöver dieten inte heller bli en enda lång pina eftersom kroppen varit stabil under en lång offseason och släpper nästan automatiskt fettvikten ifrån sig ett bra tag före man på riktigt får börja kämpa för att komma in i den slutliga tävlingsformen.

Jag ligger på ungefär 2600-2900 kcal/dag i dagsläget och ännu har min vikt inte rört sig ett gram varken uppåt eller neråt trots att fysiken helt ändrat form. Så som Joakim också sa har vi inget specifikt vikt- eller kalorimål som vi ska nå före dietstart men ju mer mat jag lyckas omsätta utan att sätta på mig fettvikt desto bättre utgångslänge inför dieten som troligtvis kommer dra igång i slutet på april nästa år. Vi har därmed ganska så mycket tid framför oss att bygga på ännu mer muskelmassa och jag tror verkligen vi kommer gå i mål med en fysik jag kommer vara riktigt nöjd med.

HÄR NEDAN: Dagsformen idag, en form jag är otroligt nöjd med och känner att min kropp trivs i. Om ni undrar vad statsen är så är jag i dagsläget ca 70kg tung till mina 173 cm.

Likes

Comments

Igår hade jag en 4 veckors follow up med Joakim via Facetime. Alltid lika kul att få talas vid för lord almighty den människan är helt fenomenal på det han gör. Tror aldrig att jag i hela mitt liv mått såhär bra med så mycket och hård träning i bilden. Helt galet. Kroppen utvecklas i rasande fart och återhämtningen är på topp. Som han också sa, träffade vi verkligen rätt med såväl kost som träning, från första början och nu är det bara att bygga bygga bygga. Han vet vilken fysik jag eftersträvar och om jag bara hålls frisk och skadefri är jag säker på att vi kommer uppnå mitt mål.


Som uppgradering kommer vi framöver lägga in en s.k. chockvecka åt kroppen som kommer köras var tredje vecka där fokus kommer ligga på att verkligen chocka och jobba på en helt ny nivå för att åstadkomma ännu mer progress framöver. Kroppen vänjer ju sig snabbt vid olika typer av belastning så det är dags att sätta i en ännu högre växel för att utvecklingen inte ska stanna av. Därtill kommer vi lägga in högkolhydratdagar (trots att jag ren äter som en häst 😂) för att verkligen boosta trycket och återhämtningen ytterligare. Cardion håller vi på samma nivå som tidigare, dvs två intervallpass + två steadystate sessioner.


Här nedan är vad som hänt under de senaste fyra veckorna. Helt sjukt bra framsteg speciellt med tanke på att min vikt är exakt den samma sedan hela starten faktiskt. Kroppen ändrar form och muskelmassan ökar men vikten hålls = fettmassan minskar.

Så ja, om någon funderar på att tävla så kan jag verkligen VARMT rekommendera Joakim Hetland och Team Totalpackage. Toppklass coaching, världsklass alltså!

Likes

Comments

Alltid nu som då stöter jag på frågan vad och hur länge före passet det löns att äta för att man skall orka hålla ångan uppe men ändå inte drabbas av håll och illamående. Tänkte därför skriva ett mer utförligt inlägg om mekanismerna bakom ett födointag i anslutning till träning och vad det löns att tänka på för att få ut det mesta av sitt pass.

Att vi kan få håll och bli illamående känner de flesta till som en konsekvens av att äta för nära inpå passet man här följer också några andra faktorer som bör tänkas på om man strävar till att uppnå full effekt av sitt pass.

När vi får mat så är det en lång rad kemiska processer som kopplas på i kroppen. Efter en avslutad måltid känner vi oss oftast mätta, nöjda och belåtna. Många blir också sådär mysigt trötta och sega i kroppen och tar gärna en timeout efter maten. Detta är helt naturligt eftersom en full magsäck signalerar trygghet, lugn och ro. Kroppen har försetts med energi för ett tag framöver igen och kan pusta ut och istället ta till vara på alla näringsämnen man just tillfört den.

Detta är en skön känsla i sig men ur träningssynvinkel är den inte speciellt önskvärd. Då vi tränar behöver vi vara fokuserade, skarpa och på gång. Och när är vi som mest på gång; jo, då vi inte fått mat på någon timme och magsäcken börjar vara tom igen. Det är nämligen då vår reptilhjärna börjar sända ut stresshormon i kroppen som skall få iväg oss på en ny jakt efter föda. Och det är just precis dessa hormon vi kan dra nytta av på gymmet eller under ett hårt intervallpass. (Kom dock ihåg att för pass över 60 minuter och mera krävs oftast en energitankning även under passet men då pratar vi mera olika typer av långdistansträning och konditionsidrott.)

Jag anser att två-tre timmar är en bra gräns för när man kan fara och träna efter sin senaste måltid. Självklart beror det på mängden man ätit och måltidens sammansättning (mera fett ger långsammare nedbrytning, likaså rött kött), men som regel kan man tänka att då man börjar känna sig lite småhungrig är läget för träning perfekt! Det är just då som alla hormoner som får oss pigga och alerta är på uppgång utan att energistatusen i kroppen för dess skull är negativ.

En annan fördel med att träna på tom mage är att aminosyror och pre workouts faktiskt tas upp och ger den effekten man önskar under passet. Fria aminosyror och de flesta komponenter i pre workouts blir nämligen helt verkningslösa i sällskap av fast föda och har alltså ingen som helst effekt under passet förutom att man förhoppningsvis får en god dryck att sippa på.

En sak som bör tilläggas är att tom mage inte skall förväxlas med fastande mage. Det är stor skillnad energimässigt om man tränar på tom mage då man ändå hunnit få i sig några måltider under dagen, gentemot att träna direkt på morgonen före frukost. Morgonträning är faktiskt väldigt slitsamt för kroppen då man får till ett ganska så stort energiminus under ett hårt träningspass och dessförinnan inte fått i sig näring på många många timmar. Lågintensiv konditionsträning och i viss mån även tuffare intervallpass går nog att göra på morgonen men speciellt de tyngre intervallpassen känns nog av ganska länge i kroppen efteråt eftersom kroppen får jobba hårt med att återhämta sig efteråt och det tar en bra stund före en positiv energistatus uppnåtts igen.

Självklart kan man träna på fastande mage om man har bråttom och verkligen måste få in träningen men av egen erfarenhet skulle jag alla dagar i veckan köra i alla fall styrkepassen först senare på dagen eller kvällen för att få mest effekt ur dem. Man är dessutom mycket rörligare och explosivare efter en hel dags rörelse än vad man är då man just vaknat efter att ha legat stilla en hel natt.

Kör man olika typer av korttidsfastor ser det hela, efter en tids tillvänjning, helt annorlunda ut vad gäller hormonnivåer, styrka osv. men det måste vi nästan ta upp i ett helt annat inlägg. Texten ovan gäller alltså främst dig som äter flera gånger om dagen enligt en någorlunda regelbunden rytm.

Hoppas detta inlägg var till nytta och svarade tillräckligt utförligt på frågan hur man bör tajma sin mat före träningen. Ha en toppen fredag!

Likes

Comments