Header

I lördagsmorse tog vi ju en frukost på café, som en morsdagpresent från min lilla familj. Så om ni är i Falkenberg någon gång, besök Stålboms, det var hur drömmigt som helst! Det var även skitstort, så vill man sitta för sig själv så är det inga problem. De har dessutom en stor uteservering där de ibland har spelningar med stora artister. De har verkligen lyckats med det här stället.

Likes

Comments

Denna långhelg spenderade vi i sommarstugan i Askome, som ligger lite utanför Falkenberg. Vi har hunnit med väldigt mycket! Tack vare en morgonpigg bebis så kommer man upp tidigt och startar dagen. Vilket är riktigt bra för mig som är världens morgontröttaste.

Prio ett med den lilla resan var att ordna i trädgården, eftersom det ska läggas nytt gräs osv. Det positiva med att faktiskt komma upp är att vi som sagt har hunnit med en massa, trots trädgårdsarbete. På lördagen hade vi en liten utflyktsdag som började med en "morsdagsfrukost" och avslutades med en promenad på Skrea strand. Med oss denna dag var våra goda vänner som bor här nere, skrattar alltid så jag får ont i magen när vi är med dem. De vännerna man inte träffar så ofta, är nästan alltid de man har roligast med! Man har mycket att ta igen och prata om.


Likes

Comments

  • Vi måste börja uppfostra män och sluta tala om för kvinnor vad de ska göra och inte göra för att undvika våld.
    Vi måste tala om för våra pojkar tidigt, vad som är okej och inte. Varför säger man till flickor att pojkar slår dem för att de vill ha uppmärksamhet, eftersom de är kära i dem? Inte så konstigt att många kvinnor hamnar i destruktiva förhållanden där de blir misshandlade och nedtryckta av sina män, om de får lära sig att det är så man behandlar en kvinna man är kär i.
    Och varför säger vi till flickor att de ska täcka sig och klä på sig ordentligt för att inte riskera att bli våldtagna? Istället för att faktiskt lära våra pojkar att ett nej alltid är ett nej, att samtycke ALLTID ska finnas och vara tydligt.
  • Vi måste sluta behandla könen olika.
    Varför säger vi så ofta att killar är tuffa och coola i sina kläder medan tjejerna får höra att de är söta och gulliga? Det är inte så konstigt att det finns en machokultur om vi ger barnen redskapen.
  • Vi måste lära våra flickor att de inte behöver vara tacksamma för alla "komplimanger" de får. Att sexistiska kommentarer och komplimanger om ditt utseende och din kropp endast är ditt att bedöma.
  • Skolorna måste dessutom bli mer uppmärksamma, och lärarna måste börja säga ifrån.
    Kommentarer som: "Du springer ju som en tjej." "Du kastar ju som en tjej."
    "V
    arför gråter du för? Är du en jävla brud eller?"
    Såna kommentarer är inte okej, men ändå är det vardagsmat.

Den här listan kan bli väldigt lång, men eftersom jag nu är mamma och tänker mycket på vad jag kan göra för att uppfostra Elton till att bli en reko medmänniska, så ville jag skriva om de saker som kanske inte alls känns så självklara för föräldrar eller andra vuxna. Det finns så mycket som vi kan göra, som vi MÅSTE göra. För en förändring sker inte av sig självt. Och det borde vara allas jävla självklarhet att sträva mot ett jämställt samhälle!


Likes

Comments

I brist på fantasi och ordflöde i min hjärna just nu, så skickar jag iväg ett inredningsinlägg. Min egna favoritkategori.
Ni kan ju gissa om jag är taggad på att få inreda vårt nya hem som vi får tillgång till den 1 Juli, med både uteplats och barnrum :D

Men i väntan på den så fortsätter jag att experimentera i vår nuvarande lya.

Likes

Comments

Det här med att blogga i ord är inte så lätt just nu.
Jag tror att vi med psykisk ohälsa i bagaget alltid måste vara lyhörda för hur vi egentligen mår.
Även om jag varit frisk en längre tid, så är det ju precis som vilken förkylning eller magsjuka som helst, jag blir inte immun mot det bara för att jag haft det en gång.

Jag har alltid varit en känslig person, när jag känner så känner jag så himla mycket. Och depressionen har gett mig verktygen att hantera alla känslor och lärt mig att tänka rätt.
Men somsagt, när jag känner då känner jag väldigt mycket.
Just nu är jag inne i en period där jag känner så oerhört mycket stress och press. Jag tror att anledningen till mitt tillfrisknande var att jag fick in ordentliga rutiner i livet. Jag gick upp, åt frukost och gick till jobbet.
Det vardagliga gav inte så mycket utrymme till att tänka och känna efter, då var mina största problem att jag inte hade matlåda eller att jag glömt gummistövlarna hemma...

Men nu, inför flytten så är jag konstant stressad. Det finns så mycket saker som vi måste ta tag i. Tapetsering, rensa vind, packa, flyttstäda, köpa nytt etc. Och rutinerna när man går hemma med ett barn, blir ju väldigt ruckade. Det finns helt plötsligt en massa utrymme igen till att tänka, grubbla och oroa sig. Man oroar sig för sitt barn, och allt runtikring.

Igår kväll satt jag och letade febrilt efter recept inför veckans storhandling, men inget av det jag läste gick in. Jag fattade inte vad jag läste, vad recepten innehöll för ingredienser. För samtidigt som jag läser hur mycket tomater och vinäger jag ska ha i salladen, så tänker jag på allt vi inte gjort som bör göras inför flytten.
Jag får sådana fruktansvärda koncentrationssvårigheter när det är för mycket på gång.

Med detta inlägg så vill jag på något sätt förmedla att man får känna och man måste inte vara på topp, även om man "borde". Jag kan försöka övertala mig själv om och om igen att mina problem just nu, bara är små fisar i rymden. Jag har ju allt man kan önska, jag har en frisk liten son och en underbar man som jag älskar mer än något annat.
Men ändå så kan jag känna. För flera små problem, kan kännas precis lika mycket som ett stort.

Så att skriva just nu är både svårt och lättande. Det är skönt att få ur sig hur saker känns, men att skriva om vad vi gjort på dagarna känns ganska meningslöst. Vad får man ut av att skriva om bakningen igår? Eller om hur många ggr jag fått bada Elton på en dag? När huvudet egentligen är fullt av tusen andra tankar...


LOVE & PEACE

Likes

Comments

Kan man köpa lycka?

Svar: Ja

Likes

Comments

Instagram@alinajouline

  • Blogkeen
  • Nouw