Jag har inte helt bestämt mig över vad jag tycker om det här med bloggandet egentligen. Jag är väldigt delad i mina egna åsikter angående detta. Häromdagen raderade jag mitt facebookkonto, av flera olika anledningar. För det första tycker jag inte att det gav mig något, man var inte och strökollade lite då och då. Tillslut hade jag kvar kontot mest för att kunna nå folk. Och då lyfter jag hellre telefonen och ringer, så jag får en mer personlig och äkta kontakt till mina nära.
För det andra så vet jag inte vad jag tycker om den sortens offentlighet heller, jag vet inte vad det ger?

Det är därför jag har så svårt att bestämma mig för det här med bloggandet. Eftersom jag aldrig kommer bli någon stor bloggare som blir känd eller tjänar pengar på mitt skrivande, så undrar jag ibland om jag vill lägga ut mitt liv till offentligheten såhär? Med alla sociala medier som finns, så kanske man borde värna mer om sin privata sfär? Så jag ville fråga mig själv varför jag nu ska göra det. Jag vill inte göra något som jag inte står för eller går in för till 100%.

Och jag har bestämt mig för att göra det för min egen skull. För att jag alltid har älskat att skriva, men tappat bort mig lite där. Jag vill få tillbaka min skrivarglöd. Men också för att kunna gå tillbaka och minnas, se tillbaka på hur vi hade det. Det är ett smidigt sätt att spara minnen på!

Jag har ju också min stora passion för inredning, och jag tycker att det är ännu roligare när jag får fota och dela med mig. Det blir roligare för mig själv med, att se det konkret i bild och se hur vår stil ändras med tiden.

Sedan jag klev in i mammarollen har jag även börjat brinna mer för samhällsfrågor och med min depression i bagaget, så känns det som att jag kan ha en del vettiga saker att dela med mig av.

Nu kommer ju familjen alltid att vara prio ett för mig, bloggandet eller cybervärlden får aldrig gå före. Men jag ska skriva så ofta jag kan, vill och orkar! :)


Peace

Likes

Comments

Igår kom världens bästa gudmor och vän ner till oss. Hon ska hjälpa till med lite dopförberedelser och gosa, samt bara vara allmänt "gudmoderlig".

Hon är en såndär som är bra på exakt
ALLT.
Vad hon än tar sig för så blir det liksom bra. Som bilderna nedan tillexempel.
Så det känns rätt i hela kroppen att Elton ska ha henne som fadder genom livet.❤️
Eftersom jag är övertygad om att hon kommer vara lika bra på det, som allt annat.

Likes

Comments

Yeey idag blev julskinkan griljerad och vi fick därmed den godaste kvällsmaten på länge! Kvällen spenderades i soffan framför "Texas Killingfields", en riktigt spännande film. Nu viker Jakob in tvätten och snart ska vi lägga oss. Men jag och Elton har fastnat i soffan, sooom vanligt😅 Har jag väl hamnat här så är det svårt att komma ifrån. Så mycket som ska göras innan läggdags... Skönare att skjuta upp problemen och sitta kvar här😘

Likes

Comments

Som vanligt fick jag sovmorgon till tio, det har blivit vår
standardtid att gå upp! Elton är nöjd hela nätterna, bara han får ligga vid bröstet så. Vi försöker lägga honom i hans säng eller nästet ibland, men det går sådär. Han vill vara nära❤️

Idag ska vi griljera julskinka och (om vi orkar) handla saker till bakningen, inför dopet. Jag har världens bästa mamma och svärmor som fixar det största med fikat, så jag ska bara göra några småkakor.

Likes

Comments

Hemma igen efter en toppenhelg i stugan. Ikväll ska vi bara mysa och ladda batterierna inför ännu en vecka med jobb för pappan, och doppyssel för mig & Elton. Bakning står på agendan, för vår del. Men det kan vara lättare sagt än gjort att få till med en liten bebis😅

Likes

Comments

I torsdags efter jobbet åkte vi ner till stugan i Falkenberg, hela lilla familjen. Farmorn kom ner igår, sen åkte vi fyra på kalas för att fira Elsie 80 år, pigg som en lärka!😍 Det var en riktigt fin kväll med mycket skratt men även en liten tår. Då Elton är döpt till Uno efter Elsies man som gick bort för några månader sedan. Det var ett härligt möte mellan de två❤️
Elton (och vi) är så berikade med alla fina människor vi har runt oss. Det känns tryggt att ha ett sådant nätverk runt oss!

Imorgon åker vi hem igen och även denna helg har susat förbi, nu är det bara en vecka kvar till Eltons dop. Så det blir hem o planera och fixa i veckan.💙

Likes

Comments

Idag blir Elton två månader, och det har vi firat med kusinmys nästan hela dagen!
Dagarna med Elton går fort, alldeles för fort. Får redan ångest av att han ska börja på dagis sen, vill inte missa en sekund med honom. Men planen är i alla fall att vi ska vara hemma tillsammans till han är 1,5 år. Tycker nästan att de är för små att lämna bort när de bara är 1.
Sen känns det ju också som att ingen annan kan ta hand om honom som Jakob & jag. Så det kommer vara tufft den första tiden, men det är ett nödvändigt ont.

Jaja, nu är det ett tag dit så jag kan ju ta den ångesten då... hahah
Nu kan vi passa på att njuta, njuta av vår första adventstid med världens finaste lilla bebis.

Likes

Comments

Idag tog jag och Elton en promenad till Jakobs jobb för att möta upp honom efter jobbet. Sen gick vi en sväng, lilla familjen. Så stolt man känner sig när man går på stadens gator med det dyrbaraste och finaste man kan ha, en alldeles egen liten familj!

När vi kom hem och in i värmen igen, så värmde vi glögg och hade bakverkstad. En riktig mysdag har vi haft.

Likes

Comments

Idag har vi haft en produktiv första advent. Vi tog en sväng till kyrkogården och gjorde fint på pappas & farfars gravar. Sen åkte vi med farmor för storhandling, och vi fick köpt det sista till Eltons dop 👍🏻👍🏻

I fredags fick jag en liten adventspresent av min älskling, kommer användas flitigt nu i juletid. Så galet fina glögg"koppar".😍

Här har jag två prinsar bredvid mig som trivs väldigt bra att sova i varandras sällskap! Det är svårt att vänja Elton vid spjälsängen när man ser detta🙄😍 Vilket band dessa två har alltså, far & son❤️

Likes

Comments

Upprepade gånger har jag fått höra att jag är "lyckligt lottad" som fick ett kejsarsnitt och slapp föda vaginalt. Jag har bara hållt god min och bitit mig i läppen vid dessa tillfällen. För under de omständigheterna som jag fick ett kejsarsnitt, är man lyckligt lottad om man slipper! Min största skräck inför förlossningen var att det skulle bli ett akut kejsarsnitt, för det är ju ett tecken på att allt inte går som det ska. Och jag fick ju gå igenom precis samma process som de med vaginalförlossning. Jag fick gå igenom ett långt värkarbete och kämpa länge innan detta beslut togs.

Dessutom vet man att en naturlig förlossning på alla sätt är bättre för både mor och barn. Ett kejsarsnitt är ett stort och riskfyllt ingrepp. Som innebär lång återhämtning och större smärta efteråt.

Så jag tar faktiskt illa upp och blir ledsen när jag får höra att jag hade sån tur som slapp föda vaginalt. För det var ju min dröm, att få föra honom till världen med min egen styrka och kraft. Men sen har ju naturen sin egen vilja ibland. Jag tycker bara att folk som tänker att man har tur om man får ett kejsarsnitt, de ska tänka om. Det är stor skillnad på ett planerat och ett akut kejsarsnitt. Detta var inte något jag ville, utan helt tvärtom. Det här innebar en oerhört stor rädsla för både mig och Jakob, när jag rullades iväg till operationen. Efter att ha kämpat med värkar i så många dagar, så blir det en chock när det blir såhär.

Nu är jag är ju naturligtvis otroligt glad över att detta alternativ finns, så att man kunde rädda livet på både honom och mig. Men dessa omständigheter är inga jag önskar någon ska behöva vara med om. Sen är ju en förlossning aldrig den andra lik. Och jag vet att de finns dem med oerhörd förlossningsrädsla, som vill ha ett planerat kejsarsnitt. Men jag tillhör inte den kategorin. Så nej, jag känner mig inte lyckligt lottad som fick gå igenom det här. Eftersom detta blev ett slags trauma för mig. När jag var gravid var jag inte alls rädd för att föda, men tack vare denna dramatiska förlossning med kejsarsnitt som utgång, har jag faktiskt utvecklat en rädsla inför nästa gång. Jag är livrädd över att behöva gå igenom samma sak igen. Så det är klart det känns när kvinnor som haft helt vanliga förlossningar utan komplikationer, säger att jag ska vara glad att det blev som det blev. Jag har hellre ont i min "fiffi" ett tag, än att behöva gå igenom den rädslan vi fick va med om, en gång till.

Likes

Comments

Instagram@alinajouline

  • Blogkeen
  • Nouw