Header

Blir så otroligt trött och ledsen på att folk aldrig slutar tjata om kroppsidealet..

Folk delar Hej vilt om att man borde bojkotta H&M då deras plus size inte borde räknas som det då dom storlekarna är alldeles för små för dom som i vanliga fall bär kanske 46 och XL.

Jag säger bara såhär, för att få stopp på detta irriterande kroppsideal så ska man inte bry sig om vad det står för siffra eller bokstav i kläderna. Oavsett hur svårt det än kan vara för vissa.

Om man till exempel har en ätstörning.. Så borde man försöka att inte tänka på det.
Det är bara siffror och bokstäver som egentligen inte alls har någon som helst betydelse. Du blir inte värd mindre för att du bär en viss storlek. Plus det är ingen annan förutom du i alla fall som vet vad det står i dina kläder.

Jag har i min garderob hemma allt ifrån XS till L och 36 till 42.
Men ingen förut jag vet vad som har vad. Ingen förutom jag.

Jag har struntat i storleken sen länge tillbaka nu. När jag shoppar tar jag en M eller 38 som jag i dom flesta fall har mest av. Passar det inte nej då får jag bara ta en större eller mindre. vad som sen står när jag betalar det bryr jag mig inte om.

Och om man tycker det är svårt täck över storleken. Och när du kommer hem klipp av lappen så kommer du sen inte ens veta vad du bär överhuvudtaget.

Man får även inte glömma att allt har olika material och är sydda olika för att passa en viss kroppsform. Men bara för att den inte passar just dig är du fortfarande inte mindre värd. Det är bara att fortsätta leta efter något annat snygg som sitter bättre.

Kroppsidealet kommer inte försvinna förren vi gör något åt det. Som att inte bry oss om det överhuvudtaget utan bara acceptera våran egna kropp precis som den är. Då vi alla är otroligt fina på vårat eget vis.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har under perioder i mitt liv älskat att läsa böcker.
Men ju äldre jag blivit ju mer har det intresset stannat.

Tiden har inte riktigt räckt till alla gånger till att sätta sig och läsa en god bok.
Så här för ett tag sedan så tipsade en youtuber om appen nextory. En app du kan ladda ner och lyssna på dina favorit böcker.
Och med hennes kod så fick man testa på appen gratis i 30 dagar.

Så jag skaffade den, och har inte tagit bort den när dagarna gick ut heller.
Utan nu betalar jag 199kr i månaden för att kunna använda appen och det är värt varenda krona.

Jag cyklar ju varje dag till och från jobbet och förut lyssna jag på musik hela vägen. Nu lyssnar jag på en bra bok istället.

Så mer rofyllt än musik.
Det bästa är att du kan lyssna offline på boken också så du behöver inte ha Internet hela tiden heller. Vilket gör det ännu bättre.

Det har aldrig varit roligare att stå nere i tvättstugan och hänga upp tvätt i torkskåpet och starta en ny maskin. För jag kan stå där med telefonen i byxfickan och lyssna på den bok jag vill.

Just nu lyssnar jag på Fyrvaktaren av Camilla Läckberg. Lyssnar på hennes fristående serie om polisen Patrik Hedström och dom morden han och hans kollegor får börja lösa på den lilla polis stationen.

Så är du en bokmal som mig, med inte så mycket tid till att sätta sig och läsa en bok. så ladda ner appen. Då kan du stå och diska  samtidigt.

Och om du skulle få lust att läsa boken så går det faktiskt att läsa böckerna också i appen.

Detta är inget sponsrat, bara mina egna åsikter och jag älskar appen.

Likes

Comments

Lång text

Det är som ett tomt hål i mig som aldrig lär läka,
det hålet som folk skapade när dom kallade mig saker, när dom frös ut mig i skolan.

Dom 2 bästa vännerna man alltid umgicks med, dom som inte ville umgås med en när vi började 4an. För jag inte ville sitta stilla på rasten och kolla på när alla " coola " killar spelade fotboll.
Bara för att jag inte ville använda mascara på mina ögonfransar eller läppglans på läpparna. För att killarna skulle tycka man var snygg och frän.

Att börja använda BH fast man inte hade bröst? Varför låtsas att man har något man inte har?

Bara för att jag vågade vara mig själv och inte låtsas vara någon jag inte var så åkte jag på smällen. Smällarna.
Jag blev aldrig slagen, men smällarna fick jag ta ändå, psykiskt.
Att varje dag vara rädd för att gå till skolan.. För att veta att jag inte skulle få umgås med typ någon alls. För att få höra ord och jobbiga smeknamn från killarna.

Bara för att jag vågade vara mig själv var det inget fel på mig. Det var fel på alla andra. Felet var hos dom, att dom inte vågade vara sig själva för att då trodde dom att dom inte skulle bli omtyckta.

Men det är fel, jag hade tyckt om dom som vågat vara sig själva och inte spela några dom inte är. Men det är så samhället är.
Man lär spela någon annan för att du ska passa in bland dom som verkar betyda något. Men i själva verket är det vi som är oss själva och vågar vara oss själva som betyder mest.

För vi spelar inte något spel, vi lever inte i en fantasi värld full med lögner.

Jag önskar idag att jag skrev dagbok dagligen som min vän gjorde.

För nu när hon är äldre kan hon förklara för världen vad det var hon upplevde och kände. Hon kan visa för alla.
Det kan inte jag, för det enda jag skrev i min dagbok dom få gånger jag gjorde det var om min syster och hennes vänner. Om deras små bråk osv.

Varför kan man då fråga sig... Jo för jag hade 1 vän.
Och jag var för rädd för att skriva ner allt jag kände. Allt jag upplevde dagligen i skolan.
Jag ville att mitt hem skulle vara en trygg plats. Jag ville inte dra med mig hem den där tunga ryggsäcken. Jag ville glömma allt.
Även om jag idag vet att känslorna alltid kommer leva kvar inom mig. Ett tomt hål med onda tankar och ilska, rädsla och mycket mer.

Det enda jag vill veta idag är varför folk gjorde som dom gjorde. Varför dom ville trycka ner mig och frysa mig ute. Få mig att vilja försvinna och aldrig återvända.

För det är tankar jag haft. Och det är tankar barn som vuxna aldrig ska behöva tänka på.
Det ska aldrig behöva gå så långt att någon avslutar sitt liv bara för att man är sig själv och inte vill leva ett lögnaktigt liv.
För att man inte vill spela någon man inte är.

Jag är idag fortfarande mig Själv, och jag är inte rädd för att vara det. Och man ska inte vara rädd för det heller.
Vi föddes till dom vi är, och jag vill dö som mig själv och inte som en kopia av någon som man tror gillar en för att man spelar någon annan.

Likes

Comments

För ett år sedan skrev jag ett inlägg inte bara om utan till min syster som fick diagnosen anorexia.

Jag fick se henne tina bort allt mer och bara bli tunnare.
Jag ville så gärna hjälpa henne. Be henne äta för min skull. Men jag visste att det inte skulle hjälpa.

Idag har hon kämpat i över 2 år med denna jobbiga sjukdom/ diagnos.
Men hon är så stark. Jag ser henne inte dagligen, men när jag ser henne idag ser jag en mer välmående tjej än vad jag gjorde för 1 år sedan.
En tjej som trots sina röster i huvudet tar sig tid att försöka äta även om det är jobbigt.

Hon gör allt i sin makt för att bli frisk. Och jag älskar henne för det. Jag älskar henne för att hon ännu inte gett upp sitt hopp.
För utan min syster skulle jag aldrig klara mig.
Hon som inte bara har varit en jobbig lilla syster som retat och gjort mig till vansinne många gånger.

Hon är även min allra bästa vän, den personen jag alltid till 100% kan lita på. Hon jag vet att jag aldrig kommer förlora över ett litet bråk.
Hon är tjejen med ett hjärta av guld.
Hon är tjejen som bryr sig om alla.
Hon är tjejen som varit igenom så mycket men som aldrig ger upp. Inte ens i dom allra jobbigaste situationer.

Så Emma, fortsätt kämpa, fortsätt att bara vara dig själv.
För jag är inte den enda personen som älskar just dig.
Det finns så många fler än du tror som älskar dig.
Som vill ha dig kvar här i så många år till. För att kunna skapa oförglömliga minnen tillsammans med dig.

Och för er som vill läsa mitt inlägg jag skrev för ett år sedan klicka på länken.

http://nouw.com/aliciaryden/anorexia-26277110

Likes

Comments

Nej jag är inte sponsrad även om jag i detta fall faktiskt hade velat!

Då jag som liten är uppvuxen med kameror med fotorullar som du var tvungen att lämna in för att få fram bilderna så är det något jag saknar i dagens samhälle.
Idag finns alla bilder digitalt för det mesta.

Men när jag såg 1 youtuber prata om denna produkt ifrån HP blev jag kär!
En liten skrivare, lika stor som en telefon som du kan koppla till telefonen via Bluetooth. Och få ut små bilder, verkliga små bilder!
Lyckan blev total och så fort jag fick min lön beställde jag en.

Fick hem den idag ( 21 juli )
Och har redan lagt en ny order på fler fotopapper till den... Så värd alla mina pengar!
Och inte bara att du får bilder i handen med ett enkelt tryck i mobilen så är det klister på baksidan så att man kan sätta in det i ett fotoalbum på en gång.
Du behöver alltså inga limstift eller klistermärken för att hålla fast bilderna som förr.

Och det bästa är ju att du kan ha med dig den överallt. Dela med dig av bilderna till familj och vänner i samma stund ni tar bilden! Hur nice är inte det?

Jag har satt fast några bilder i en ljusslinga med nypor som vi har ovanför sängen,
mysigt och minnes fullt!

Som sagt så värt varenda krona!!
Så ni som saknar verkliga bilder och inte bryr er om storleken och vill kunna skriva ut en bild när som, köp!

Likes

Comments

Namn - Alicia Rydén. Det är mitt namn på papper osv, men snart så läggs även Håkansson till på papper.
Kan dela med mig av den historien senare.

Ålder - Jag är idag 19 år, men den 21 första augusti blir jag 20 år.
Tänk att jag vandrat runt på mina ben i 20 år?!

Bor - För tillfället i Borlänge, en stad i Dalarna. Här har jag bott i lite över 1 år nu. Men är uppvuxen och bott i Ludvika tiden dessförinnan.

Familj - Jag har min älskade mamma, 4 syskon.
3 av dom har jag bara samma pappa med. Men älskar dom lika mycket ändå.
Trots att pappa inte är med i mitt liv och inte funnits här heller den största delen av min livstid.
Vilket är en historia som jag skrivit om förut. Att skriva om det igen vet jag inte om jag kommer göra, kanske delar jag bara det gamla inlägget om någon är intresserad att läsa det som ännu inte läst det.
Har även världens bästa mor -/ farföräldrar, moster, morbror och faster. Plus 3 underbara kusiner.

Status - Jag är i ett samboförhållande, min fina Martin.

Jobb - Jag jobbar just nu i bageriet på Stora coop norra backa.
Då jag för tillfället bara är vikarie kommer jag även nu efter sommaren få lära mig kassa och kanske delikatessen.
Vilket jag är väldigt tacksam för, då jag älskar min arbetsplats.

Fritiden - På fritiden brukar jag försöka hinna med att läsa en bok, men nu på sistone har jag inte haft tid för att läsa. Men har därför laddat ner en app vid namn Nextory. Den har det mesta i bok väg och det är nämligen en app för ljudböcker. Den kostar i månaden, men olika beroende på villet paket du vill ha. Jag känner i alla fall att det är värt mina pengar. Då kag kan gå runt och städa samtidigt som jag lyssnar på en bra bok. Visst älskar jag känslan mer av att hålla i en bok, men när vill göra flera saker samtidigt så är ljudbok det bästa.  Fotografera försöker jag också göra så ofta jag kan.
Ibland även skissa lite. Det är dock inte min starka sida men det är rofyllt.

Det var nog det mesta om mig just nu, är det något annat du undrar över är det bara att skriva en kommentar så svarar jag på den.

Ha en underbar dag, så hörs vi

Likes

Comments

Var ett tag sen jag ägnade tid till bloggen.
Haft fullt upp med massa saker, mest jobbet. I alla fall har jag köpt mig en ny kamera, för 1 månad sedan kanske.
Den gör i alla fall så att jag blir mer fotograferings sugen än innan. Och jag vill ju gärna dela med mig av mina verk.
Så tänkte att börja blogga igen kanske inte är en sådan dum idé om jag får upp snygga bilder samtidigt.

Kan ej lova inlägg varje dag, men ska åtminstone försöka med 2 inlägg i veckan.
Jag hoppas jag har någon kvar eller att jag får någon ny läsare.

Eftersom det blir som en omstart på bloggen kommer jag lägga upp lite fakta om mig som förhoppningsvis kanske kan locka folk. Kan ju vara kul för någon gamla läsare också att läsa hur det ser ut i mitt liv just nu.

Det jag i alla fall kommer egna mest tid åt att skriva är mina tankar, funderingar, åsikter. Men även vad jag gjort under en vis dag eller helg.
Funderar även på att dela med mig av bok och baktips.
Måste bara rota fram recepten från skolan och köpa massa ingredienser för den sistnämnda. Men det ska nog inte vara några problem.

Ha en trevlig onsdag, och hoppas du vill försätta läsa mina inlägg och följa mig.

Likes

Comments

Igår fick jag hem ett paket från Cocopanda, allra första gången jag beställt något där ifrån, men blir absolut inte sista gången!

Jag har länge velat ha en palett med orange och röda toner, vet inte egentligen riktigt varför man av någon anledning tycke reagerar dom färgerna passar bra till mina ögon och mitt lila hår just nu.
Kanske inte andra kommer tycka men det struntar jag fullständigt i.

Men jag beställde inte bara hem en palett utan även ett helt sett med hela 22 st sminkborstar. Rena drömmen man nya helt oanvända borstar i alla olika storlekar!!

Och pricken över i:et så köpte jag även en orginazer, för att kunna få det lite mer organiserat på skrivbordet än innan med allt mitt smink osv. Jag måste säga att jag blev hur nöjd som helst. Dock fattas det fortfarande en spegel på väggen men annars är jag nog nu faktiskt helt nöjd med min lilla hörna.

Kanske bara lite mer smink i framtiden.

Likes

Comments

1 månad har gått..
Att du lämnat oss känns så overkligt.
Aldrig trodde jag att jag skulle förlora en vän såhär tidigt.

Du finaste, du älskade..
Och att jag bara vetat om Detta i en vecka känns så sjukt jobbigt och tungt.
Jag har ännu inte hunnit fatta det. Utan går fortfarande runt och väntar på att du ska skriva att du flyttat och att du trivs på jobbet. Och att jag kan komma ner så fort jag har tid och bara umgås med dig.
Precis som vi planerade...

Jag är iallafall glad du kom förbi mitt jobb när jag jobbade i början av mars så jag fick ge dig en kram. Den allra sista.

Just idag tänker jag på dig lite extra.. inte bara för att du försvann för 1 månad sedan utan för det är påsk dagen.
För runt påsk för 2 år sedan stod du och jag och gjorde kycklingar en hel dag.

Älskade vän.. livet är bra orättvist. ❤

Bilden är skickad 2016.

Likes

Comments

En jobbig dag. Stockholm älskade huvudstad. Att detta hände är så otroligt hemskt.
En terrorattack i Sverige. I det land jag är uppvuxen i.

Men inte bara detta har hänt.  USA ska tydligen ha bombat i Syrien igår.
Jag mår så illa, hur kan folk göra sånt här mot sina med människor. 

Hur kan folk ha sån liten respekt för andra?

Jag skrev för ungefär ett år sedan att långt inlägg om detta... Och tänkte dela med mig av lite delar ifrån det inlägget.

" Helt ärligt detta är något jag tänkt på alldeles för länge nu utan att ha sagt något... vad är det för fel på denna planet?

Varför ska vi ens döda varandra? Vad tjänar vi på det? Bara för att man inte tror på samma Gud, eller för att man har en annan åsikt än någon annan ska man väl ändå inte behöva dö?

I november dog det flera människor i Paris pga att någon tyckte tydligen det var kul att bomba sönder. Idag hände det i Bryssel..
men jag vet även att detta även sker dagligen i Syrien osv. Jag förstår inte...

Mina tankar går till Alla i Bryssel, till alla i Paris och till alla på denna jord där folk utsätts för bombningar dagligen.
Jag önskar att man kunna knäppa med fingrarna så att det var över. Så att ingen skulle behöva gå runt och vara rädd att säga sin åsikt, eller vara rädd för att bli dödad pga sin tro.

Vi ska ta hand om varandra.. inte döda varandra eller misshandla varandra. "

Likes

Comments