View tracker

Ligger här och har svårt att sova igen. Medans katten sover djupt och kramar om min hand så tänker jag i stort sett på allt mellan himmel och jord.

Han somnade igen med mobilen i handen.. Kan det vara redan nu äkta kärlek även om allt pratande sker på messenger? Nej det är nog inte så. Får se om det här är vad jag på riktigt känner när jag träffar honom i sommar. Det är ju trots allt 1200km mellan oss.

Godnatt! ~AliciaMelodie

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Får man rymma till de förflutna? Jag skulle iallafall kunna betala en biljett för det just nu. Till när jag var barn, när jag var glad, när jag var fin, till när jag var mig själv? Varför är vi (jag) rädda för det, eller är bara inte det? Nog borde vi vara så starka att kunna vara oss själva, eller?

Just nu tycker jag att jag inte är fin, stänger mina vänner ute och raderar bilderna lika snabbt som jag lägger upp dom på instagram. Jag har hört sen jag var liten att Alicia du är perfekt. (Det finns ingen som är det, alla vi är speciella). Varför jag fick höra det var väll att jag var nöjd med mig själv och hade bestämt mig för att lära mig leva med mig själv när jag ändå har givits den här kroppen. För man kan ju välja själv att alltid vilja ha den andra kroppen, eller helt enkelt lära leva med sin egen. Och det var inte ett så stort beslut.
Men somsagt tillbaka till det jag började. Jag skulle vilja känna som jag kände förut. Men värför känns det inte lika lätt längre.
Jag vill vrida tillbaka klockan..

~AliciaMelodie

Likes

Comments

View tracker

Får man känna så här, är det tillåtet? Frågar jag mig själv i mitt rum.

Tänk om du är bara en av hans spelbrickor. Fast den tanken slår du bort lika snabbt som den kom. För du vill inte känna så! Jag vill känna mig viktigt och inte bara ytterligare en av hans tjejer..

Men vad är då den där känslan som kryper i hela kroppen som inte låter tankarna gå någon annanstans än till honom? Är det här vad mitt hjärta känner, är det här äkta kärlek?

Men jag är rädd, rädd för att tycka om honom. Jag tar upp min mobil och bestämmer mig för att fråga min vän. Hon ber mig sluta skriva med honom.. Även om det gör ont så är det vad jag vill. För visst är det här det du vill? Han har inga bra rykten men har fått det förlåtet, men ändå är man rädd att det upprepar sig igen. Vad är det som avgör om det blir vi till slut ändå?

Jo jag får väll bara vänta och se. Men fortfarande har jag den där krypande känslan kvar.

~AliciaMelodie

Likes

Comments