View tracker

Du är fri nu och har idag varit i 15 veckor. Din själ är fri från all smärta och sorg. Och jag är så tacksam för det. Att du aldrig mer ska behöva lida eller känna dig ledsen igen. Att hela världen nu är din lekplats och att ingen skada längre kan hindra dig. Men ändå.. Själviskt nog kan jag inte sluta tänka på hur orättvist livet är. På hur vi skulle kunnat ha det nu tillsammans..
Och jag vet, löften om evigt liv tillsammans finns inte, för det finns för många faktorer som kan spela in..men jag skulle gjort vad som helst för att få ha dig här hos mig, bara för en minut.

Hur länge kan man vara stolt? Jag kommer sannolikt vara det föralltid, över min största kärlek och allt vad han åstadkom i sitt liv.


Tack för allt min älskling.

Min hjälte.
Bilden är från vår första tävling tillsammans 2013.
Vi hade ridit klart klassen och vi var helt övertygade om att det inte skulle bli tal om en placering så Nemo ställdes in i transporten igen.
En jätte duktig tjej som red samma klass sa att hon kommit två precis och vi grattade henne. Sedan gick vi bort för att kolla secriteratet och såg då att jag och Nems hade vunnit på våra 65%.
Dock var inte prisutdelningen till häst, men vi var ju tvungna att ha en bild från vår första tävling så vi lastade ut Nemo igen och så hoppade jag upp barbacka, bara för den här bilden. Alla dessa minnen och stunder som jag fått uppleva med Nemo är mitt livs bästa och mest betydelsefulla. Egentligen, såhär i efterhand, kan jag inte komma på någonting som inte Nemo lärde mig eller gjorde mig bättre på som människa. Han är min största idol och hjälte. Och av fler anledningar än vad jag någonsin skulle kunna räkna upp, också idag det enda namn jag tatuerat in på min kropp. Jag älskar dig min vackra häst. Hoppas du har det underbart i himlen. En dag ses vi igen ❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej på er!

Idag är sista dagen på sommarlovet, innan en ny era tar vid och jag börjar mitt första år på gymnasiet. Det känns bra. Absolut nervöst men bra.
Satte klockan på åtta idag för att vända på dygnet, såhär en dag innan skolstart..
Men också för att hinna upp och käka frulle samt invitera lite kläder. För idag drar jag och Felicia på shoppingrunda.
Tror jag talar för dom flesta hästtjejer när jag säger att man hellre spenderar pengar på hästen än på sig själv.
Haha allvarligt, vet helt ärligt inte hur mycket jag lagt på saker till Nemo under åren. Trots att han redan har allt och klarade sig gott och väll.
Men nu blir jag ju tvungen att lägga pengarna på mig själv istället. Vilket också är ytterst nödvändigt. Min garderob har sett bättre dagar.

Vi härs senare pok 💖💖

Likes

Comments

View tracker

Hej kära läsare. Vet att jag publicerade ett kort inlägg tidigare idag. Då jag varit iväg i några dagar blev det ett kort inlägg från Sjötorp. Men det känner jag mig inte jätte nöjd med igentligen. Gillar ju struktur och ordning... Inte korta summeringar.
Uppdateringen i sommar skojar man inte bort. Jag vet att den varit dålig men kan inte riktigt säga varför. Det är klart att det tjänar att spekuleras i. Då jag haft sommarlov nu och nada att plugga. Jag borde ju liksom kunna lägga timtals här på bloggen, och framför allt berätta om allt najs som görs... Kan detta vara syndrom på en första bloggtorka kanske?

Bara för att ska jag nu dra en summering av sommaren 16, som det sorgligt snart ska checkas ut från.

Jag ljuger för er om jag säger att sommaren har varit proppfull av resor. Förutom Sjötorp som jag och ett gäng kompisar åkte till under fyra dagar var jag ju i Falsterbo tidigare i sommar. Falsterbo var kanon. Så himla mycket fina hästar och ritter. Det var helt underbart att sitta och kolla på framridningen i solen. Att få andas lite Skåne och bara känna av den Goa atmosfären som alla Sveriges hästintresserade är på plats för att skapa.

Men utöver detta har jag faktiskt bara varit hemma. Umgås med vänner och släkt. Firade mig och min kusin Sasha ute med resten av släkthalvan. Har också varit på Liseberg med andra halvan. Solat dom dagar det varit fint med the jadbros and the K. Hängt med min älskade Irish. Passat andras todisar vid behov. Hängt med systrar mi. Samt med alla andra underbara vänner.

Sommaren har inte inneburit särskilt mycket häst för mig. Jag saknar Nemo. Så fruktansvärt mycket. Vill bara ha honom här hos mig. Sommaren har varit bra på många fina sett. Känner mig nu utvilad och så jäkla redo för skola igen. Men jag kan också ärligt säga att jag haft ett rent helvete vissa dagar. Denna sommaren kommer jag nog minnas med lite sorg. För månaderna som gått utan Nemo har varit dom värsta i hela mitt liv. INGENTING som jag varit med om går att jämföra detta med. Kanske en mor som förlorat sitt barn. En sån smärta finns i mig konstant. Och ärligt tror jag inte att det någonsin kommer bli bättre. Eller så blir det det, som alla säger att man sen bara tänker på dom med glädje. Är glad att man fått ha dom i sitt liv. Visst är det fint. Men han var min bästa vän, mitt allt. Den enda trösten är att han inte har ont. Att han aldrig mer kommer få ont eller vara ledsen. Nu är han fri. Och ingen är lyckligare än mig över det. Trots att det smärtar var det min skyldighet att ge honom det. Frid i själen. Jag skulle gjort allt för Nemo, gett honom hela världen om jag kunnat eller en ny kropp. Så att låta honom gå vidare, få slippa smärtan mer.. Det var min skyldighet. Att sätta deras smärta framför sin egna.. Det är nog det största vi kan göra. Ge dom frid när vi själva kommer få ett helvete. Men det är också kärlek. Den osjälviska fina kärlek som jag är så tacksam öre att jag fått uppleva. Över att Nemo fick mig att känna den.

Med mitt krossade hjärta och ett utvilat sinne ska jag nu ta mig ann vad framtiden än kommer bjuda på. Styrkan som jag fått av Nemo har jag med mig hela tiden. Han hade viljat det, att jag blickade framåt och fick användning av hans visdom och allt som han lärt mig.

Ska försöka ta tag i bloggandet nu. Gäller nog att finna lite rutin på det, göra det som sin dagliga "to do".
Puss på eer tjaa




Likes

Comments

Checkar snart ut från sommaren 16, men inte utan att avrunda lovet med att hänga med my fave squad of all times.
När man lirar med dessa är livet aldrig tråkigt. Alltid på väg någonstans, alltid full i fan och alltid hungrig. Länge leve life. Länge leve sweet 16 och länge leve oss👑✌️

Likes

Comments

Halooooj mina godingar! Hur mår ni?? Hade ni en fin midsommar? Min var helt fantastisk vilken kväll va! Var med mina kärra systrar. Haha det var verkligen en svin ball kväll. Tyvärr dokumenterades den inte med så väst mycket bilder från min sida.mmen det är väll då man vet att man haft det kul. När inga mobiler tagits fram. Ens för en bild😉
Idag ska jag faktiskt (läs och häpna) gå ut och plantera lite blommor. Jag har lite av Nemos gödsel kvar som jag vill plantera i trädgården. 💔

Utöver det ska jag nog också börja packa lite lätt inför Falsterbo horse showe. Som vi åker till nästa onsdag. Ska bli sååå jäkla kul! Det blir mitt först år där och självklart spenderas det tillsammans med en underbar tjejskara. Vi är några stycken familjer som gått ihop och hyrt ett super fint hus i närheten. Och jaaa det är la lite tidigt att börja packa. Men ni ska bara veta hur bra jag är på att skuta upp saker som har med planering kring outfits och just kläder att göra. Imed att det ändå är några dagar vi är där så känns det skönt om man lyckas planera outfitsen någorlunda mycket nu i veckan. Men just precis nu, är jag faktiskt på g med mamma i bilen för att göra mina naglar hos bästa Annie. 

Så ja, det är väll det som händer idag... Typ så. Jag återkommer kompisar, pok

Likes

Comments

Idag innan jag åkte till stallet rotade jag i hästskåpet. Och egentligen borde det inte varit en stor grej... Egentligen. Men nu var det det. För jag hittade mina stallskor ståendes där dom alltid brukar stå. Men jag blev bara så himla, himla ledsen och sentimental när jag såg dom stå där. Helt orörda sedan nu 7 veckor tillbaka. Tänk vad många minnen ett par skor kan ge.
Det är dessa skor som jag dom senaste åren haft på mig mer än några andra skor jag äger. Det är i dessa skor som jag gått i genom alla timmar av rehabilitering. Det är dessa skor som jag red i sista gången jag satt på Nemos rygg för ett årsedan. Det är dessa skor som jag spenderat all min vakna tid hos Nemo i.
Mina stallskor som jag valde att inte sätta på mig idag när jag åkte till stallet... Bara för att dom på något sett tillhör min och Nemos tid. Bara för att det var dom som jag hade på mig när jag träffade honom sista gången. Bara för att dom på något sett påminner mig om alla dagar jag kommer behöva fortsätta leva utan Nemo. 💔😔

Likes

Comments

Kom hem från stallet för två timmar sedan ungefär och har precis käkat nu. Pappa körde mig upp till hagen där jag hämtade toddan och tog ner henne till stallet. Jag tog henne på en skrittrunda i 30 min. Hon var rätt trött, vilket hon alltid blir under den första tiden ute på bete. Just när dom går ute dygnet runt och ska vara vakna under nätterna. Så hon tyckte det var skönt att få komma in en stund i boxen.
Haha vad tycker ni om min så oglamorösa (och lökiga) outfit?

Likes

Comments

Hej på er jag ber såå mycket om ursäkt för den sämsta uppdateringen i landets historia... Planer för idag? Jo jag vaknade för tre timmar sedan och har fram tills nu bara suttit och degat framför serier. Har lite smått panik inför midsommar och vet inte vad jag ska ha för outfit. Så håller på att kika runt för att få lite inspiration till det.

Jag ska senare i eftermiddag åka och kolla till Irish. Får se om jag kanske skrittar ut en stund på henne eller bara låter henne stå. Det har varit så himla kasst väder här det senaste så Irish har faktiskt fått gå med regntäcke under nätterna. Tanten. Hon är ju så himla frusen av sig så på henne behövs det. Men det suger lite att det verkligen ska behövas i Juni!! Jag tycker liksom att det ska vara varmt vid det här lagret.

Utöver detta ska jag ta mig en långpromenad och städa mitt rum. Som för övrigt ser ut som ett bombnedslag. Pustarnas pust.
Vi hörs senare kompisaar. Pok❤️

​Bara för att han är den vackraste jag vet. Min prins 

Likes

Comments

God morgon på er. Ursäkta den dåliga uppdateringen dom här senaste dagarna. Idag är jag uppe med tuppen (för första gången sen plugget). Jag sitter i bilen på väg till stallet. Det är nämligen så att irish-pirris ska få nya skor idag, och i med att hon går ute på bete nu så är jag tvungen att åka och ta in henne från hagen innan. Detta får bara bli en snabb-uppdatering men jag hör av mig igen senare under dagen. Hej så länge!

Pss... Hur fin är hon inte? Älskade Irish, min bästis<33

Likes

Comments

Jag har kollat upp mot himlen varenda dag sedan vi tog farväl av varandra. Och undrat om han saknar mig lika mycket som jag saknar honom. Jag har undrat om han hört mig när jag skrikit av ilska och sorg, men mest tjutit av gråt. Jag undrar om han vet att jag hopplöst och obeskrivligt mycket älskar honom. Jag undrar om vi får se varandra snart igen, för jag längtar så mycket. Jag längtar ihäll mig efter hans värme och kärlek. Efter hans humor och hans sett att alltid få dom hopplösaste av stunder att se ljusa ut. Och jag längtar efter att få sitta hos honom och viska hur mycket jag älskar honom och att han är den finaste. Som jag alltid gjorde. Jag saknar honom av hela mitt hjärta, sinne och själ. Så det värker inom mig.

Och just nu känns det som att mitt hjärta sörjt för en hel livstid. Det känns som att jag det senaste fem månaderna som jag vetat om hur dålig prognosen för Nemos skadad varit. Lärt mig gråta. Det kanske låter konstigt, men jag har aldrig innan gråtit så mycket av mig. Ibland har jag undrat om jag ens kan. Och efter dessa månader, fyllda med separationsångest och ständig oro för min lilleman. Så tror jag fanimej att jag lärt mig. Att förlora Nemo ÄR överlägset min allra största förlust och sorg i livet. Hur jag vet det? Jo det kanske kommer fler sånna här sorger genom livets gång. Men när man älskar någon mer än självaste livet, när man blivit så otroligt sammansvetsade och verkligen kan varandra utan och innan. När hela ens liv kretsar kring denna person och när man stått med varandra genom allt och hela livet. När man går genom eld för varandra. Då vet man också att det är en sorg utom dess like, när dagen kommer då man behöver ta farväl av varandra...

Dessa två bilder är från vår allra första dag tillsammans. Förste Juni 2013. För ganska exakt tre år sedan. Nemo kom in i mitt liv när jag gick i 6:an och stöttade och fanns för mig genom alla högstadieåren. Han lämnade mig en månad innan jag skulle gå ut nian. Hade det inte varit för Nemo, att han funnits för mig och gett så mycket kärlek och lycka, hade jag aldrig varit den jag är idag. Men jag hade framförallt aldrig klarat mig igenom alla tuffa stunder. För det var Nemo som fanns där och med sina kloka ögon och sin genomsnälla själ och sa att det var okej. Att allt skulle bli bra och att HAN fanns för mig.

På samma sett som han helt villkorslöst bara gav mig kärlek hela tiden. Så lovade jag också Nemo att aldrig lämna honom. Från dag ett bestämde jag mig för att han aldrig skulle säljas vidare. Jag skulle ta hand om honom genom livets gång och ge honom det bästa tänkbara liv. Vi tog hand om varandra. Det var aldrig bara jag som tog hand om en häst. Det var lika mycket Nemo som såg efter mig varje dag. Vi två hör ihop och jag ber för att det här inte var slutet. För att vi ska få ses igen en dag. Den dagen ska jag berätta för min Nemo om allt som jag varit med om, om hur hela mitt liv kom att bli. Och att precis ALLT är tack vare honom.

Nemo Cacharel. Jag älskar dig mest av allt i hela mitt liv. Du är min idol och jag är så oerhört stolt över dig. Tack för allt min hjälte!

Likes

Comments