Header

Idag tog vi sovmorgon. Christoffer kom hem ca 10.00 efter har jobbat dygn och klockan 10.25 skulle vår bil besiktas, vet ni vad?!, den gick igenom fel fritt, så skönt. Vi köpte vår bil förra året så det hade varit lustigt om det inte gick igenom tycker jag. Efter besiktningen duschade Astrid men Christoffer och där på fixade jag mig för att jag skulle iväg till trekanten för ett möte med min vän Julia som också ha barn, deras underbara son är en månad yngre. Min plan var att Astrid skulle hänga med, men eftersom hon är förkyld så fick hon stanna hemma med Christoffer, pappa och dottermys, bättre kan det inte bli. Mötet gick toppen, jag har bokat in ett annat möte ev imorgon med en annan tjej, men på lördag är jag ledig och ha ytterligare ett möte på söndagkväll. Det rullar på och jag är nöjd med det, skönt att man kan bestämma sitt schema själv då jag kan spendera tid med Astrid och jobba när hon sover.

Nu ska jag försöka få Astrid att sova i vaggan och sedan fixa i ordning mig och lägga mig i vår nybäddade i säng. Imorgon är det fredag och då ska denna mamma ha egen tid på kvällen/natten då min bästavän har inflyttningsfest för typ fjärde gången på 1,5 år.

Likes

Comments

Som rubriken lyder "Sjukstuga och gnäll". Astrid ha åkt på förkylning, hennes allra första förkylning, gulligt men samtidigt jobbigt. Hon snorar och hostar hela tiden. Jag har fått ge henne max 120 ml mjölkersättning då hon har spytt upp allt och inte fått något i sig, vi har köpt vätskersättning ifall hon skulle spy i gen. När man är sjuk blir man oftast mer trött och gnällig, det beskriver Astrid bra idag, men vem är inte gnällig när man är sjuk?!, det är i alla fall jag med.
Trots Astrids förkylning har det inte hindrat oss från att gå på kusinens födelsedagsfika och tre telefonmöten hemma. Det är så roligt att komma igång med lite jobb igen, jag tror jag kan klassa mig som jobbnarkoman. Ett utav mötena va med kyrkohedern här i Nybro som tyckte jag lät intressant och vill till hösten att jag ska hjälpa till med konfirmanderna ev, men som sagt till hösten, så det är tyvärr svårt att säga nu hur det blir då inget är ristat i sten, men jag håller alla mina tummar då jag älskar att jobba med ungdomar. Men mycket kan hända innan dess och jag har annat att se fram emot. Jag håller på att planera en resa utomlands i Augusti och ev en liten semester någonstans i Sverige i sommar, underbart.

Det är ju sportlov för dem flesta barnen, så min lillebror och Christoffers lillasyster på 10 år kom till oss igår för att bowla. Klantigt nog har jag fixat min naglar och pröjsat många hundralappar så jag tog det försiktigt med bowlingklotet, vilket resulterade dåligt resultat. Min fina sambo kom etta och det var han mer än värd, för han är en riktig vinnare enligt mig. Min lillebror är också grym som kom tvåa, förstår inte att han är så duktig. Nu ska jag jobba lite över sociala medier, sen ska jag sova för imorgon är det dags för möte och att besikta bilen, önskar oss lycka till. xoxo

Likes

Comments

Hur känns det att vara mamma? En utav tusen frågor som ställs fortfarande till mig. Ja, jao?! Ska det kännas på ett speciellt sätt?! Ska jag må och vara på ett speciellt sätt för att jag är mamma?!. Med andra ord kan jag fortfarande inte svara på den frågan och kommer aldrig kunna, förlåt om jag gör er besvikna som vill ställa den frågan till mig. Jag är Alicia, snart 21 år, har barn men är faktiskt precis samma person som innan. Självklart är vardagen annorlunda, men det betyder inte att jag är annorlunda. Visst jag är mamma, men inte mer än så. Jag har valt att ha barn, valt att ta detta ansvar och byta ut min livstil. Mamma är ett fint ord, och det är fint att jag är mamma till mitt barn, men bara för den "titeln" heter just så förändrar det inget mer än att jag har barn med större ansvar. Tackar som frågar, men det finns tusen andra frågor som är mycket roligare än "Hur känns det att vara mamma?", för jag vet faktiskt inte. Mitt liv är detsamma som innan, fantastiskt och passar mig, och självklart har jag mina motstånd i vardagen, men då får jag knyta min nävar, gå omvägar och se till att det blir det bästa av situationen.

Likes

Comments

Hej alla och tack för all respons. Tänk att man kan bli så glad av andras ord, det är väll fantastiskt. Glöm aldrig att ge folk respons för det dom gör. Jag försöker säga fina ord varje dag till min partner och min dotter, dock är jag sämre på att ge mina andra medmänniskor komplimanger, absolut något jag ska bli bättre på, skärpning med det.
Måndag, känns nästan som vilken dag som. Jag är ju mammaledig, helger och vardagar är det knappt någon skillnad på när man är hemma, men vad gör det. Vardagslyx är alltid bra. Vi har tagit det lugnt efter en hektisk helg, vi har tvättat bilen, ätit gott, handlat och bara myst. Vår fantastiska och förkylda dotter somnade ca 21.30 så jag passa på att jobba lite över sociala medier, hur bra är inte det? Och min sambo passar på att ha egen tid med sitt playstation. Egen tid? Något ni tycker är bra?!. Jag älskar egen tid, kanske låter super dumt när man har barn, men egen tid är guldvärt. Egen tid ensam eller med sambon försöker jag fixa i vårt fullpackade schema.

Hektisk helg, ja minst sagt. Vi har haft dop för Astrid, hur mysigt är inte det? Vi blev tillslut 39 stycken tror jag på grund av massa sjukdomar, jobb och bortrest. Men vad gör det, lokalen vart full ändå och vi hade fullt upp. Vi bjöd endast familjemedlemmar då vi bjöd ca 55 stycken, hade vi bjudit kompisar med så hade vi hamnar runt 70 personer och det hade blivit alldeles för mycket tror jag. Man hinner tyvärr inte stanna och prata med alla. Jag tänkte ta vårt underbara dopet i ett annat inlägg, troligtvis imorgon då jag själv älskar dop, kyrkan och allt var det innebär. Lite kort om min senaste vardag. Vi hörs imorgon, xoxo

Likes

Comments

Hej alla gamla och nya läsare. Som några av er ser har jag rensat min blogg. Jag har gjort det av den anledningen att jag vill börja om och fräscha upp bloggen med nya härliga inlägg och bilder. Jag har valt att spara min inlägg angående min graviditet då jag själv vill kunna titta tillbaka på dem för att läsa hur jag kände just då, graviditeten är ju trots allt en stor del av livet.

Kort om mig själv, jag heter Alicia Hemmingsson, är 20 år och bor i Småland med min familj som består av min livskamrat Christoffer, vår dotter Astrid som är 3 månader idag och vår katt Aslan. Just nu är jag mammaledig samtidigt som jag jobba hemma med eget entreprenör. Jag säljer idag forsknings framtagna skönhetsprodukter av endast naturliga ingredienser. En fantastisk möjlighet då jag får mer tid till min familj. Har ni frågor angående detta så kommentera jag gärna så berätta jag mer för dig.

Mitt mål i år är att jag ska ha världens bästa år, jag ska tänka positivt, vara positiv och hjälpa andra vara positiva. Min inre själ är trött på all negativitet och det räcker med all ondska vi redan ha i världen. Ni kommer läsa allt om drömmar, mål, jobb, inredning och min fina familj. Tack för att du tog din tid att läsa och hoppas du titta in snart igen på min blogg, xoxo


Likes

Comments

Efter promenaden åker vi hem till oss för att äta sen lunch, vi äter rester som består av Tacos. Efter vi har ätit ringer jag till Förlossningen för att berätta om mina värkar om eventuella råd, som förstföderska är det svårt att veta vilken smärta man ska gå igenom. På förlossningen råder dem mig att stanna hemma fortfarande då dem tycker värkarna är för oregelbundna och inte tillräckligt smärtsamma, jag skulle ringa tillbaka om jag undrade om något mer. Ca 20.00 bestämmer vi oss för att börja se en film för att få tiden att gå, vi väljer insidan ut då jag slipper läsa massa text så jag kan fokusera på min andning. Under filmen får jag flera värkar som är ännu starkare än tidigare, dessa är så smärtsamma så jag skriker till ibland och nästan gråter för att det gör så ont. När värkarna stannar av sätter jag mig i vår gungstol och när dem kommer igång igen reser jag mig upp för att gå runt i lägenheten, jag försöker få igång värkarna ännu mer samt att bebis ska få trycka sig ännu mer ner i bäckenet.

Efter en stund bestämmer jag mig för att ringa till förlossningen igen, dem råder mig att fortfarande stanna hemma för att dem tycker att jag låter ”lugn” för att komma in till förlossningen, som ni kanske förstår blir jag rasande av att höra detta. Men jag fortsätter att arbeta vidare med mina värkar samtidigt som vi ser filmen. Värkarna blir starkare och tätare, jag går upp och ner ifrån gungstolen samtidigt som vi pausa filmen emellan åt för att jag också vill se filmen. Under tiden jag går fram och tillbaka i lägenheten sitter Christoffer i soffan, Christoffer tror inte att det verkligen är dags då han vet att jag har en låg smärtgräns, men detta gör mig förbannad så medan jag har värkar skäller jag ut honom för att han inte gör något, vad kan han egentligen gör mer än att försöka massera och säga fina saker. Men i det läget tänkte jag mig inte riktigt för. I slutet av filmen börjar jag klocka min värkar, värkar kommer var tredje minut, jag håller tummarna för att värkarna inte ska avta utan att dem håller i sig så vi kan åka till förlossningen.

Filmen är slut ca 23.00, jag fortsätter att gå runt i lägenheten för att verkligen få igång kroppen. Jag får mer och mer ont, och mitt tålamod börja ta slut. Jag säger till Christoffer att ” i natt åker vi in till förlossningen” jag försöker gå hemma så länge som jag bara kan för att vi inte behöver vara på förlossningen allt för länge. Jag börja packa det sista till BB-väskan och checka av allt till mig, Christoffer och bebis. Jag bestämmer mig för laga mannagrynsgröt då jag har hört från många håll att det är bra att äta innan. Fast jag ha värkar var tredje minut klara jag av att göra gröt utan att bränna den med Christoffers hjälp. Vi sätter oss till bords för att äta, jag tar lång tid på mig då jag får värkar så ofta så jag får svårt att äta, men tillslut är allt uppätet. BB-väskan är färdigpackad, vi snygga till lägenheten för att vi inte ska behöva komma hem till en stökig lägenhet efter BB om det vore så att vi får stanna kvar på förlossningen då vi inte vet om dem faktiskt skicka hem oss. Jag ringer även till förlossningen för att berätta att jag klarar inte av att arbeta själv hemma längre, att jag vill komma in till förlossningen inatt, barnmorskan säger att vi är välkomma att komma in och säger även att vi ska köra försiktigt. Klockan är ca 00.20 När vi checka av lägenheten, tar våra väskor och extra nyckeln som vi ska lämna till Christoffers syster för att dem ska vakta vår katt. Vår bil är parkerad runt byggnaden, ca 50 m ifrån vår ingång, på vägen till bilen får jag stanna upp för att jag får en värk, det är storm den natten, kallt och blött. Efter har stått lutad mot byggnaden forsätter jag vidare till vår bil och sätter mig. Jag justera stolen så bekvämt jag bara kan och trotsa inför bilresan in till förlossningen.

Likes

Comments

Jag har satt upp olika punkter jag ska göra år 2017, jag ska försöka ta mig igenom alla punkter oavsett om livet kan få sina motgångar ibland.

Som 99% av befolkningen ska jag börja träna och äta hälsosamt, jag och Christoffer har börjat med att endast äta godis/chips/fika på lördagar och det går faktiskt bra än så länge. Trodde aldrig att jag skulle komma ur mina dåliga gravidvanor.

Jag ska startar upp ett typ av arbete som jag än så länge tänker hålla hemligt tills det är klart. Jag ser verkligen fram emot att utmana mig själv.

Ett problem som jag har är stress, jag stressa för allt och får hjärtklappning ofta. Jag ska lära mig kontrollera stress och tid. Jag ska prova yoga för att se om det hjälper min inre själ.

Jag ska prioritera familj och nära vänner högt och inte ta dem för givet.

Jag vill vara världens bästa mamma och förebild för Astrid och mina medmänniskor så gott det går. Jag ska ge all kärlek jag ha till Astrid varje dag fast jag ofta är trött och stressad i min vardag.

Jag ska tänka igenom mina val i livet.

Jag ska försöka få till en snygg blogg samt ett snyggt instagram flöde då jag själv älskar att följa andra med fina bilder.

Jag ska spara pengar oavsett om jag inte få in en förmögenhet då jag har min mammapenning idag.

Jag ska resa, göra utflykter och upptäcka vårt land och världen på det sätt som passar vår familj bäst idag.

Jag vill göra vår lägenhet ännu snyggare och verkligen bli 100 % nöjd med vårt boende.

Ta vara på tillvaron och dem små detaljerna i vardagen, tänka positivt när det inte gå som man vill.

Komma närmare gud.

Tänka mig för vad jag säger.

Likes

Comments

Astrid som vi inte visste då va en Astrid var beräknad 1 november 2016. Vi passerade 1 november och det fanns inget tecken på att hon var på gång ut. Jag var mycket medveten om att det är vanligt att man gå över som förstföderska, men ändå fanns det ett hopp inom mig om att hon skulle komma ut samma dag. Men plötsligt hade vi gått över en dag, två dagar, tre dagar och fyra dagar, denna tiden kändes som en evighet och inte heller fanns det några mer tecken på att förlossningen skulle starta gång.

5 November 2016 klockan 05.00 vaknar jag av värkar, jag gå på toan och se att det är röd/brunt i trosorna, nu finns det ett hopp inom mig igen, dock vågar jag inte hoppas på för mycket. Jag väcker Christoffer och berättar att jag har värkar och vad jag såg precis. Jag kan inte somna om på grund av värkarna, jag gå ut i vardagsrummet och lägger mig i soffan. Dem nätterna jag inte kunde somna om la jag mig oftast ute i soffan för att inte väcka Christoffer då han också behövde sin sömn lika mycket som jag behövde den inför förlossningen. När jag väl la mig i soffan fick jag värkar som jag tidigare inte hade känt av, dessa var mer regelbundna och gjorde mer ont. Jag började klocka värkarna, dem kom vart 10.e minut. Jag visste mycket väl om att värkarna skulle vara ca 3 gånger på 10 minuter och värkarna skulle vara ca 60-90 sekunder långa och där med skulle dem fortsätta ca 1-2 timmar innan man ringde förlossningen. Jag kan inte somna om ordentligt, jag ligger och halvsover genom värkarna.

Senare på morgonen när Christoffer har vaknat äter vi frukost och vi bestämmer oss för att åka till Ö&B för att köpa en ny kattbur till den fyrbenta i familjen. Sagt och gjort, vi åker dit. Innan vi kommer in till affären möter vi en vän med sin dotter som har precis betalat för sin varor, där stod vi och pratar en bra stund och jag minns att jag får två smärtsamma värkar som jag andas mig igenom, tack vare den fantastiska profylaxkursen vi gick på kunde jag andas igenom dem fint. Det blir en snabbtur inne på Ö&B. Efter vi hade handlat färdigt åker vi till Christoffers syster för att dubbelkolla så att babyskyddet sitter rätt i baksätet då vi vart osäkra på vår installation. Dem hjälper oss med babyskyddet, men ingen blir riktigt klok på hur det ska vara. Vi bestämmer oss för att åka till babyproffsen där vi hyr detta babyskydd för att dubbelkolla så att den sitter rätt nästa vardag, då detta var en lördag. Innan vi åkte hemifrån hade jag bestämt mig prompt för att inte stanna på fika hos Christoffers syster för att jag hade så ont, och när vi är på besök hos dem stanna vi längre än vad vi kan ibland för det ju så mysigt att vara där så jag vill aldrig gå där ifrån. Men när frågan kom ifrån hans syster ”vill ni komma in på en kopp te?” kan jag självklart inte tacka nej. Vi går in och fika, eftersom jag sitter ner hela tiden så blir värkarna svagare. När värkarna kommer igång ska man röra sig så mycket som möjlig för då blir det enklare för bebisen att trycka sig neråt, men eftersom jag är lat så tyckte jag att det va skönt att sitta ner och vila. Varje gång jag gick till toan kände jag av en starkare värk men när jag satte mig igen vart dem svaga igen. Innan vi bestämde oss för att åka hem går vi ut på en promenad, vi går ca 30 minuter i raskt takt (tycker i alla fall jag som är höggravid) och tack och lov för att vi gör detta, värkarna kommer igång igen och är ännu starkare nu.

Likes

Comments

Nu är vår skrutta 1 månad och 9 dagar. Den utveckling hon har gjort är att hon nu väger ca 4170 gram och är 57 cm lång. Hennes nacke är stark men inte tillräckligt för att kunna hålla upp huvudet själv. Hon är duktig på att fästa blicken och ser på längre håll. Hon kan ligga i sitt babygym själv och skratta.
  I förgår bokade vi dop, dopet ska ske den 18 februari. Jag ser verkligen fram emot dopet och jag älskar att planera det i minsta detalj, nu ska jag bara slutföra det med. Vi kan i alla fall checka av Musiker, vakmästare, lokal, kyrka, präst, datum, klockslag och dopklänning. Vi vet vad vi ska bjuda på för mat/fika och vart vi ska beställa ifrån. Det som ska inhandlas är klänning som Astrid kan ha efter kyrkan, kläder till mig och C, dekoration och annat skoj.

Nu sover skruttan och jag ska passa på att fixa mig och plocka här hemma, senare i eftermiddag kommer min vän Lotta på besök, ska bli så mysigt. Vi får passa på att ses nu innan hon ska iväg på äventyr ut i världen. Så skönt med värme för henne, vill också bort ifrån detta kalla väder.


Likes

Comments

Nu vart det längesen jag skrev, det var till en början frustration för att jag gick över tiden och mitt tålamod va slut. Men tillslut fick vi vår bebis, en tjej till och med vid namn Astrid Nilsson. En finare tjej är svårt att hitta. Hon kom 20161106, så idag är hon exakt en vecka på självaste farsdag. Hon har världens bästa pappa som ge henne så mycket kärlek och visa mer än gärna upp Astrid för att han är så stolt. Det kan faktiskt inte bli så mycket bättre just nu.

Likes

Comments

Igår var dagen vi hoppades på att bebisen skulle komma, men den beslöt sig för att gå över tiden istället, så det återstår och se när den känner sig redo för att möta världen. Jag vill inte påstå att jag har några kännetecken på att den vill komma ut snart, så jag får mer eller mindre vänta fast mitt tålamod börja ta slut. Jag känner mig så förvirrad över att den inte ha kommit än då jag var så säker på att den skulle komma innan bf, men vad fel man kan ha, jag ska inte lita på min magkänsla igen. Trots att det känns som tiden står stilla och det är tugnt så vet jag att det är värt väntan. Nu håller vi tummarna för att det ska komma ut en frisk bebis som ser fram emot livet utanför magen.


Likes

Comments

Mina dagar hemma ser likadana ut och det är anledningen till att jag inte ha uppdaterat här då min vardag är väldigt ointressant. Men men, vi har i alla fall gått in i en ny vecka, kanske sista veckan?! Dock känner jag inte mer än vad jag har gjort tidigare, jag hoppas att det vänder snart. Igår var vi på MVC igen, förhoppningsvis sista besöket innan bebisen kikar ut. Barnmorskan konstaterade att huvudet på bebisen vart helt fixerad och dem sammandragningar jag beskrev för henne lät som starka sammandragningar enligt henne, så hon trodde inte att det var långt kvar, men att det är svårt att säga en specifik dag. Hjärtljudet vart även superfint som vanligt, det låg på 140, C och barnmorskan testade även lyssna på hjärtat med ett äldre redskap och även det funkade då man hör hjärtljuden väldigt tydligt på bebisen från magen. Magen hade inte växt, den låg på 34 cm som tidigare, men det var inget märkligt tyckte barnmorskan och mitt blodtryck var bra. Nu väntar vi för fullt, endast 3 dagar kvar till BF.

Dagens mage.

Likes

Comments

​Nu är vi nere på ental, det är alltså 7 dagar kvar till bf nu. Galet. Jag har faktiskt provat att dricka hallonbladste och springa i trapphuset upp och ner för att sätta igång förlossningen. Vet dock inte om det kommer att hjälpa?! Har ni andra mammor gått på dessa myter också? Men men, det är väll bra på att röra på sig och te är ju alltid gott. 
Nu är det ny vecka med nya möjligheter, vi håller tummarna för att bebisen vill kika ut slutet av denna veckan, kanske på lördag/söndag. Jag har haft mycket förverkar och sammandragningar, men dessvärre inte regelbundna. Ibland kan jag känna av molande mensvärk hela dagarna och ibland endast på morgonen eller kvällen. Jag hoppas på att det är ett gott tecken på att den känner sig redo snart. Jag tycker det är svårt som förstföderska, jag försöker känna ett "tecken" hela tiden och tror att allt det kroppen gör har en koppling till förlossningen. Ja ni läser ju själva, tror att min gravidhjärna har spårat ut 

Likes

Comments

Idag gick vi in i en ny vecka, 39. Det är 13 dagar kvar till BF, man ska inte stirra sig blint på detta datum men det blir lätt så emellan åt då man verkligen vill att bebisen ska komma ut nu. Jag är nyfiken på bebisens vikt och längd, verken C eller jag har en större kroppsbyggnad och när jag föddes så vägde jag endast 2700 Gram och var 46 cm stor. Jag har gått upp 10 kg under graviditeten och bebisen skall väll väga ca 3 kg nu enligt Appen i mobilen. Men min modersinstinkt säger att bebisen kommer vara större än vad jag var när jag föddes. Jag måste erkänna att mina mat och godis vanor kan jag knappt hantera längre, jag är nästan alltid sugen på något, det känns som mitt liv går ut på att äta dag ut och dag in, kände ni likadant i slutet av graviditeten?. Jag hoppas att sötsuget lugna ner sig efter jag har förlöst så jag får tillbaka en sund diet. Jag har även alltid haft lite problem med mina tänder när det gäller hål, jag känner mig nervös inför nästa tandläkarbesök då jag garanterat kommer ha minst 1 hål. Det är ju faktiskt inte skönt att laga tänder + att bedövningen är värst då jag har skräck för sprutor. 

Bebisen status är bra, vi fick lyssna på bebisens hjärtljud i måndags då vi hade ett mvc besök hos vår barnmorska. Bebisens hjärtljud låg på 135 och magen hade växt 2 cm, den är alltså nu 34 cm. Nästa besök är nästa vecka på fredagen den 28/10 om inte bebisen har hunnit komma till världen. 
När vi var på MVC diskuterade vi även preventivmedel. Jag har faktiskt inte funderat på det så mycket då det inte har känts relevant förens nu då jag faktiskt måste börja skydda mig igen. Tidigare hade jag p-piller, men  då blev jag ju faktiskt gravid oplanerat och jag har även använt minipiller dock tyckte jag att dessa påverkade mig för mycket som person. Det vi diskuterade tillsammans, jag, C och barnmorskan var p-ring. Det lät som ett bra allternativ för mig och hon rekommenderade även denna typ av preventivmedel då hon har hört bra recensioner om den. 

Likes

Comments

92,9% har vi nu passerat, vi gick alltså in i vecka 38 idag, dvs att barnet är färdigt bakad och är mer än välkommen till världen när den känner sig redo. Jag har nu i ett par dagar känt molande mensvärk och en del sammandragningar emellan åt, jag hoppas det är ett gott tecken på att bebisen är här innan 1 November. Det känns som jag gå och vänta och vänta om dagarna, men jag vet att det kan dröja upp till 4 veckor innan den har kommit. Jag har inget tålamod kvar att att vänta, jag vill inte göra för mycket heller då jag oroa mig att vattnet ska gå vid ett olägligt tillfälle, jag är lite löjlig, haha.
Jag börjar bli nervös inför förlossningen, men jag är inte är rädd, utan mer nervös då jag inte har upplevt någon liknande händelse innan. Jag tror och hoppas att allt kommer gå bra trots att det kommer göra galet ont. Men både jag och C känner oss trygga i varandra och vi har prata mycket med varandra om förlossningen och tiden efteråt så vi båda känner oss väl förberedda.

Kalaskulan är supermega stor idag. 

Likes

Comments

​Igår gick vi in i en ny vecka, vecka 37. Idag packade vi BB-väskan, den är inte färdigpackad då tofflor måste inhandlas samt att hygienartiklar ska också packas samma dag som vi åker in till förlossningen. Vi har skrivit en packlista på min dator som vi kan checka av när det väl är dags, det är även bra för C då han inte vet vad jag behöver ifall att han skulle behöva packa det sista själv, yes jag har kontrollbehov. Vår födelseplan ska också skrivas klart, jag har valt att ha epidural, lustgas och bad som smärtlindring, det känns bra för både mig och C fast han ändå inte kommer känna smärtan fysiskt. Det börja kännas lite pirrigt nu när det är så nära och man vet att bebisen kan komma innan, det är 26 dagar kvar till BF, det känns som ingenting just nu eftersom vi har väntat sedan 2 Mars då vi såg plusset på stickan. 

Likes

Comments

​Idag är det exakt en månad kvar till BF, äntligen. Allting är klart nu förutom bb-väskan som vi ska packa nästa vecka. Jag tror att sista tiden kommer kännas oändlig, jag vill ha ett tecken utav bebisen och åka in till BB, inte nu men om 2-3 veckor. Jag vet inte om det är graviditeten som gör att jag har så mycket spänningshuvudvärk eller något annat. Jag vaknar med huvudvärk och somnar med huvudvärk, paracetamol hjälper inte oavsett om jag ta 2 st per dag eller 6 st, jag tycker egentligen inte om att ta medicin under graviditeten men jag har behövt testa för att se om det hjälper mot denna huvudvärk. Eftersom jag har haft detta i en veckans tid nu så ringde jag Bm ifall att dem kunde ge mig råd eller ge någon annan typ av medicin. Jag fick komma in på kontroll igår på morgonen till mvc, dem kollade blodtrycket och urinen, allt såg bra ut, vilket är tur.  Vi kontrollerade även barnets hjärtljud och vätskan i min kropp, allt var normalt där med. Jag ska på måndag ringa min andra läkare i Kalmar för att se ifall jag ska ha mer järndropp eller inte, men i journalen kunde Bm se att mina värden har stigit jättefint. Så det jag får göra nu är att vila, äta och försöka slappna av ordentligt. Min kalender som oftast brukar vara full med aktiviteter har nu tynat bort till endast någon enstaka grej i veckan, vilket jag är glad för, för att mer eller mindre måste denna höggravida tjej tänka på sig själv den sista tiden.  

Likes

Comments

Klantig som jag är så glömde jag skriva vem det va som fotograferade oss, självklart var det duktiga Olivia Magnusson. Här hittar ni henne: http://olivialice.se/

Likes

Comments

​Igår gick vi in i en ny vecka, vecka 36. Min kropp har gått från att vara smidig till en elefant, jag känner mig så otymplig och krävande. Denna veckan har jag haft spänningshuvudvärk varje dag, det har gjort att jag har känt mig mer trött om dagarna. Jag har även ont i kroppen när jag vrider och vänder mig i sängen, just nu känns graviditeten som pest. Jag får helt enkelt stå ut och se det positiva med det i slutändan. 

Bebisen mår bra, den rör sig för fullt. Det gör ondare nu när den rör sig då den är betydligt mycket större än innan, den är ca 45 cm lång och väger ca 2,76 kg i slutet av veckan. Den är snart färdigbakad där inne i magen, spännande. Inatt drömde jag om att det var en flicka där inne, men i verkliga livet så vet vi fortfarande inte vilket kön det är. Jag vågar inte att gissa, för oftast har jag fel, men dem flesta i vår omgivning tror att det är en flicka. 

Likes

Comments

Idag gick vi in i vecka 35, 5 veckor kvar nu eller kanske mindre?! Är man höggravid nu? Jag har läst att man börja vara höggravid vid vecka 35 då det är ca en månad innan, men jag har även läst att man är höggravid vecka 37 då barnet är helt färdigt utvecklat. Vad tycker ni? C tycker att jag är höggravid medan jag inte tycker att jag är det för att min mage inte känns tillräckligt stor. I alla fall så börja det närma sig och jag börja bli otålig, jag vill så gärna träffa vår bebis nu och få bort denna mage med alla tusen sammandragningar som jag har per dag.  

Snart är det dags för oss att börja packa bb-väskan. Jag tänkte påbörja den nästa vecka då vi kanske kommer fynda liter mer saker när vi ska iväg i helgen. Jag tänkte även köpa mig några sköna trosor, stora bindor och någon skön mjukisdress som kan vara bra att ha med sig till BB. Har ni några tips på vad man ska packa med sig och inte? För mig, bebis och partner. 



Likes

Comments