View tracker

GYMNASTIK

Ja. Precis som förra gången, dock något annorlunda.
Jag har haft världens bästa träningsveckor de senaste två veckorna. Jag hade en så bra känsla inför dagen och fick till en förträning i världsklass. Men nej, inte ens då kan jag samla nervositeten, ta mig samman och sätta serien. Genom i obliga och ut i valfrian. Jag ville verkligen denna gången. Så jäkla jättegärna. Det gör så ont, speciellt när man vet vad man egentligen kan. Hur bra man faktiskt är.

Det är verkligen inte kroppen det är fel på. Jag känner mig så jäkla stark och i form ändå, trots all stress i livet runt omkring. Men nej, mentalt är jag så svag. Att inte ha genomfört en bra tävling på hela året tär så oerhört mycket på psyket. Hade jag stor press på mig själv i april är det ingenting mot vad jag har nu. Jag är så medveten om hur mycket jag gör mig själv illa genom att ha så höga förhoppningar men det är svårt att pressa undan. Kanske har jag kommit en bit på vägen då antalet serier på träningarna blivit MYCKET bättre men det stora problemet ligger fortfarande under tävling.

Precis innan jag gick upp idag och körde min andraserie var min sista tanke "nu sätter du den, lika lätt som innan. Tänk vad skönt det hade varit. Visa dem nu". Samtidigt som jag firade med en knytnäve i luften. Vem sätter serien då? När man redan innan man ens gått upp satt kraven på max.

Nej. Det är riktigt riktigt tungt nu. Det gör mig så oerhört ledsen. Jag är tacksam för alla fina ord jag får av mina fina trampovänner hela tiden. Utan er hade orden "bryt ihop och kom igen" varit så mycket tyngre än vad de är nu. Ni får mig att skratta och le igen. Samtidigt som jag är helt förkrossad över att inte kunna prestera då det gäller så blir jag så oerhört stolt över er som lyckas. Fy fan va bra ni är!! Glöm aldrig det.

Nu ska jag än en gång bryta ihop, samla mig och komma tillbaka starkare. I veckan ska jag lägga fokus på min mentala bit samt träningen och lägga skolan helt åt sidan. På torsdag väntar England med landslaget. Det är då det gäller. Snälla, lilla huvud...låt min klara av 20 övningar.

En grupp människor som får mig att må bra, en människa som alltid får mig på bra humör som jag älskar så jäkla mycket, en träningshall i Uppsala, en glad tjej igår med "go-feeling" och ett glatt humör.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

GYMNASTIK

Nordiska. NM. Ännu en tävling som slutar med urhoppning. Hade en bra träning både igår och imorse med en toppenkänsla inför tävlingen. Första serien satt helt okej och känslan inför andra var perfekt. Men nej. Inte ens då kan jag sätta serien. Inte ens då kan jag stanna i min bubbla i ytterligare 30 sekunder och spänna min förbannade skit kropp. Ut i andra övningen. Eller nej. Inte ens ut. Nära kanten och stopp för det som jag gör ibland för att är så pantad mentalt. Hade jag kunnat köra vidare? Säkert. Gjorde jag det? Nej.

Jag är så trött på det här att jag inte ens blir arg längre. Jag gråter ett par timmar, biter ihop och börjar om. Igen.

gammal bild.

Likes

Comments

View tracker

GYMNASTIK, VARDAG

Jo. Idag gick träningen bra. Jo, den gick bra. Jag satte den där förbannade serien som gjort mig galen i en månad. Det var skönt. Sådär lagom inför tävlingen i helgen. Tävlar svenskacupen deltävling 3 i Frölunda på lördag och nordiska mästerskapen i Danmark nästa helg. Ser därför kommande tävlingen lite som en uppvärmning inför nästa helg. Trots att tävlingsmänniskan i med suktar efter medalj måste kroppen få bestämma. Vi får helt enkelt se hur det går.

Tenta imorgon med. Håller tummarna för att jag klarar den men det blir svårt. Hur som helst är det så oerhört skönt att få det gjort, jag är så nära en mental breakdown på grund av den jäkeln. Sov dags! Kram på er.

Likes

Comments

VARDAG

Jag är en helt vanlig tjej på 21 år. Jag bor på en gård på landet tillsammans med mina föräldrar och har en hel drös underbara vänner som jag trivs som handen i handsken med. Jag pluggar till sjuksköterska tillsammans med min bästa vän och om ett par år kommer jag antagligen hålla på med mitt (nuvarande) drömjobb inom ambulansen. Genom skolan har jag även träffat en hel bunt nya människor som jag stortrivs med. Jag tränar och tävlar i en sport som jag, med handen på hjärtat, faktiskt är rätt bra på. Trampolin har varit en del av mitt liv sedan jag var ett par dagar gammal, det är liksom en del av den jag är. Jag skrattar otroligt mycket om dagarna och ses nog utifrån som en ganska enkel, glad, sprallig och självsäker människa. Jag har nog hela mitt liv varit den där "pajasen" som liksom levt för att få alla och skratta. Då jag inte går i skolan eller tränar jobbar jag på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås där jag får ta hand om folk, vilket också är en av mina favoritsysslor. Jag ses troligen som en ganska omtänksam människa som är mån om att alla runt om mig ska må bra.


Jag är också en helt vanlig tjej på 21 år med alldeles för höga krav på sig själv. En tjej som får tillbaka ett prov, en tenta eller sin inlämning med något enstaka fel och ser uppgiften eller provet som ett misslyckande. En tjej som kan gräma sig i veckor för att hon fick G på tentan istället för VG medan halva klassen ej klarade sig. En tjej som analyserar minsta lilla detalj på träningen för att inse att inget är "bra" innan det är "perfekt" vilket innebär att jag knappt minns när jag gick från en träning nöjd senast. En tjej vars självförtroende och motivation i nuläget är i botten. En tjej som sällan ser framgång i sina prestationer utan snarare vad som kunde gjorts bättre. En tjej som ofta bryr sig om alla andra så mycket att hennes eget mående helt glöms bort. Kan man ha för mycket medlidande ibland? En tjej som ibland stressar ihjäl sig för att "allt ska bli så jävla perfekt" hela tiden. En helt vanlig tjej som sover skit dåligt om nätterna för att huvudet är sprängfyllt med tankar som hamnar i skymundan under dagarna då skolarbeten, träning och allt annat tar plats. En tjej som kan stå framför spegeln och fixa och ha sig i timmar för att bli nöjd med sitt utseende. En tjej som är helt värdelös på att ta emot komplimanger och som ofta därför stöter iväg dem innan de ens hunnit fram. En tjej som helst saknar förmågan att prata om saker som är jobbigt då det är lättare att sortera in problemet i ett fack och ta det senare. En tjej som i perioder inte mår bra alls. En tjej som är otroligt bra på att ge tips och tricks till andra men är helt värdelös på att följa dem själv. En tjej som just nu är inne i en riktigt skit period.


Det är så svårt att försöka vara fokuserad till max på träningarna när man har cirka 12354344543 saker i huvudet som spökar, inte minst med självförtroendet. Men visst, träningarna går ändå bra. Övningarna sitter, serierna sitter helt hyfsat. Jag borde bara lita på mig själv. Jag borde. Men det är ju inte så att jag inte tidigare försökt liksom. Det är svårt att sänka en ribba som alltid legat på 4m till 2m. Kanske är det mina höga krav som fått mig dit jag är idag, men ska man verkligen behöva vara så elak mot sig själv? Att min gamlamormor nyligen dog och att en annan nära släkting fått cancer överallt tär ju liksom inte mindre på psyket. Det har varit en jobbig tid och är fortfarande.


Som alla gånger innan är det bara att ta sig i kragen och lyfta upp sig själv ur gropen. En viktig tenta är på ingång och en hel månad full av tävlingar. Så fröken, håll dig ovanför vattenytan i alla fall en månad är du snäll så kan vi fundera vidare på det här senare. Sluta ha så höga krav och börja ta hand om dig själv. Stressa mindre, sök mer genuina skratt och för guds skull! Lägg undan böckerna i alla fall ett par timmar om dagen, annars lär du träffa väggen med en smäll innan den här terminen är över. Inse att de höga kraven knappast kommer att göra träningarna bättre. Fokusera på det positiva som finns omkring dig istället för allt det negativa du just nu ser. Och du, andas. Det ordnar ju sig tillslut, det gör det alltid.

Likes

Comments

VARDAG, GYMNASTIK, FOTO&FILM

Ja, skolan är minst sagt igång. Programmets värsta (men bästa) termin är på gång. Termin 3. Omkring 35 sidor med sjukdomar ska prentas in i huvudet på 1 månad. Kul men som sagt oerhört intensivt!

Senaste veckorna har dock inte bara spenderats i skolan. Träningarna har börjat flyta på och nya övningar är äntligen på gång efter säkert ett år av rädsla. Jag och min fina vän Linnea har både åkt traktorvagn till dansband och spenderat en galen kväll på Grand Hotel i Borås tillsammans med fina klasskompisar. Utöver det har tiden spenderats med min pojkvän.

Och så slutligen! Mycket träning, skolans intensiva arbete och festligheter fick den lättare smyg förkylningen att förvandlas till en luftrörskatarr. Så ingen träning tills vidare blev beskedet igår hos läkaren. Dock var det okej att smyga igång då hostan lättat så hoppas vara på mattan igen lite lätt på torsdag och framförallt söndag då vi har träningsdag med landslaget.

Som ni märkt är det glest med uppdatering men det händer inte mycket spännande på dagarna.
Jag går till skolan, tränar, åker hem och sover. "Fabulous life of Alicia" haha.

Juste! Den 27/8 hade vi uppvisning på gatan i Herrljunga då klubben fyllde 40år. Såhär såg det ut!

Min kompis Sandras barn Vince prövade på lite hoppning också. Riktig gospojk!

Likes

Comments