Hola macarona!

Sedan jag sist skrev har dagarna varit minst sagt fullspäckade och därför har jag inte hunnit skriva här. Jag hade en väldigt bra vecka med Alicia och fick lära mig massor av bra saker inför min tid i familjen. Vi var bland annat och klättrade med några andra au pairer och deras kids, var på playgroup (som au pair link ordnar varje vecka för alla au pairer i det området), vi hämtade en superglad Macky och en aningen trött Raffy på dagis 3 dagar, vi spelade oändliga omgångar memory (och Cormack vinner på allvar de flesta gångerna), vi hade svensk tacokväll, vi fick båda kidsen vaccinerade, vi bakade kladdkaka och gjorde smoothie, och jag fick se hur vardagen i familjen Lloyd ser ut. Behöver jag ens skriva att jag stormtrivs?

I fredagskväll hängde jag med Alicia och två andra au pairer ut till ett ställe i Ponsonby som heter Longroom. Det var en superrolig kväll trots att jag inte direkt kände någon förutom Alicia där. I lördags tackade jag mig själv för att jag drog mig hemåt redan vid 02.30. Vi hade en härlig lördagkväll med familjen då det var Alicias sista kväll i NZ på ett tag. Vi åt och drack gott, och jag fick även träffa min värdpappa Richs bror. Superhärlig snubbe verkligen! Jag har fortfarande inte vant mig vid hur trevliga alla kiwis (så kallar de som kommer från NZ sig) är. Resten av helgen spenderades antingen med barnen eller nere i min lilla "lägenhet" med te, netflix och några skypesamtal med saknade personer där hemma. Jag var även barnvakt två kvällar, så himla mysigt med lite egentid med barnen.

I måndags åkte jag, min värdmamma Katy och kidsen till Katys föräldrar i Christchurch. Det är här jag är i skrivande stund och njuter av lugnet då barnens mormor och morfar precis åkte iväg med barnen för att hälsa på mormorns syster. Jag tänker mig att jag får skriva ett eget inlägg om dessa roliga, kalla och mysiga dagarna i Christchurch senare. Kanske skriver jag nästa inlägg på planet tillbaka till Auckland ikväll. Imorgon väntar en heldag med barnen (hur tusan ska jag underhålla dem på egen hand i 9-10 timmar?) och sen kommer Nathalie (au pairen som jag träffade på planet till NZ) och ska bo hos mig i helgen. Planen är att utforska Auckland city och möta upp några andra au pairer som vi träffade på vår orientation för två veckor sedan. Förhoppningsvis börjar jag köra bil här snart också så jag kan ta mig någonstans.

Här kommer en härlig blandning av bilder från min första vecka i familjen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Sist jag skrev var jag i Dubai och väntade på flyget till Auckland. Den flygningen var lång, vääääldigt lång. Jag somnade efter någon timme och drömde att jag hade sovit hela resan. Så när jag vaknade var jag stensäker på att jag hade 27 minuter kvar till landning och började därför till och med packa ihop min väska. Sen såg jag mig omkring och insåg att ingen annan verkade vara redo för landning, så jag tittade på skärmen framför mig. Jag tror aldrig att jag har blivit så besviken som när jag då såg att det var över 13 timmar kvar. Det var verkligen som att all glädje bara sögs ur mig och lämnade mig gråtandes av trötthet och besvikelse i ett aningen obekvämt flygplanssäte. Men det är ju ganska kul i efterhand.

På planet träffade jag Nathalie som satt i sätet bakom mig. Hon är också en au pair som åker med samma organisation, men tyvärr bor hon nu några timmar ifrån mig. Vi höll i alla fall ihop från dess och till vi skiljdes åt igår. På flygplatsen hjälptes vi åt genom alla kontroller, bagageuthämtande (min väska hade ett söndrigt hjul, så jag sa till i informationen och 5 minuter senare hade jag en helt ny väska) och sedan letade vi upp bussen som skulle ta oss till hotellet. En superhärlig tjej och en riktig glädjespridare!
Vi hann inte vara på hotellet länge innan det var dags för lunch, en powernap och sedan drog infon igång. Första dagen fyllde vi i en massa papper så vi kunde få Nya Zeeländska bankkonton och mastercards och annat smått och gott. Efter en tidig middag på hotellet somnade jag gott strax efter 8 redan. Sedan följde två fullspäckade dagar med info. Vi har pratat om allt från hur man kör i vänstertrafik, HLR och hur det är att flytta till ett nytt land, till hur vi lär våra värdbarn det bästa och vad vår roll som au pair innebär. Det har varit superbra och välbehövligt, men min hjärna har inte jobbat på 100 % med tanke på all tidsskillnad och brist på sömn. Jag har tröffat superhärliga människor de här dagarna, och många av dem bor också i Auckland så jag hoppas att vi ses igen.

Igår (fredag) eftermiddags hämtade familjen upp mig på hotellet jag varit på sen jag kom hit. Macky, storebror i familjen, sprang in genom entrédörrarna, stannade upp och tittade blygt på mig några sekunder innan han sprang mot mig och hoppade upp i min famn och gav mig världens gosigaste kram. Min värdfanilj är verkligen hur härlig som helst, och redan i bilen påväg hem insåg jag att detta kommer att bli så himla himla bra. Kvällen spenderade jag med familjen, deras nuvarande au pair och en god middag. Det var underbart att få börja lära känna familjen, som jag har längtat. Min jetlag är inte helt borta än, så det blev inte så sent för min del.

Idag sov jag till 10, fick mig ungefär 11 timmars sömn. Halleda så skönt det var. Jag har hela undervåningen för mig själv, och det är som en egen lägenhet. Det är verkligen toppen att ha möjlighet att få vara för mig själv när jag vill det. Dagen har i alla fall spenderats med familjen. Jag har pusslat, gosat och dansat med barnen. Macky skulle på ett födelsedagskalas, så då åkte vi alla med och lämnade honom och min värdmamma där innan jag, min värdpappa och Raffy (lillasystern) åkte en runda och såg oss omkring i Auckland. Efter det gosade jag lite mer med Raffy innan jag gick ner och tog tag i att packa upp alla mina saker. Jag har bestämt mig för att försöka göra mig hemmastadd så fort som möjligt. Det kommer nog göra det lättare för mig att inse och komma in i att jag ska ha en vardag här.

Just nu sitter jag under täcket i min säng (här är rätt kallt då husen inte är så bra isolerade) och skriver detta. Ovanför mig mullrar det ordentligt, men jag vet inte om det är åska eller bus som orsakar ljuden. Kanske är det båda.

Ikväll (eller ja, snart) ska jag med familjens nuvarande au pair och hennes vänner och äta i Auckland. Vi ska till en restaurang som heter Pizzapizza, och för ett visst pris får vi äta och dricka så mycket vi vill under 3 timmar. Det ska bli kul att få träffa nya människor igen! Det lär bli mycket av den varan nu den första tiden, men det är bara kul.

Imorgon vet jag inte riktigt vad som händer, jag tror att en tur till affären står på schemat så jag kan få köpa vad jag vill ha för vegetariska alternativ. Sen väntar i alla fall en hel veckas jobb tillsammans med Alicia (au pairen). Snacka om lyx att få lära mig hela veckorutinen av den som har absolut bäst koll!

Vi (jag och Nathalie) fick leta upp en lugn plats på flygplatsen så jag kunde packa över mina saker i min nya väska.

Här är hela superhärliga gänget.

Tydligen är det såhär man förvarar sina båtar i Auckland om man inte har en egen båtplats.

Likes

Comments

Just nu sitter jag på Dubais flygplats och väntar på flyget som ska ta mig till Auckland på 16 timmar. Igår flög jag hit och har spenderat en natt (det blev 4 timmars sömn, så kanske var det en lång powernap?) på Emirates hotell. Igår var en jobbig dag. Den var jobbig för att jag avskyr att säga hejdå, och att behöva göra det till de jag älskar allra mest gjorde så ont. Men vi ses ju "snart" igen. Det var också jobbigt för att jag bara ville komma fram och börja mitt äventyr. Något som överraskade mig var paniken som steg inombords när jag gick mot säkerhetskontrollen helt själv, och sedan hoppade på planet HELT SJÄLV. Tankarna susade som virvelvindar i huvudet och jag undrade vad tusan jag hade gett mig in på. Och värst av allt var nog smärtan av saknad i bröstet som under flygresan spred sig allt större i min kropp. Saknad av allt och alla som på sista tiden fått mig att må så bra. Saknad av det man känner till och som känns tryggt. Men samtidigt var det en fantastisk känsla att ge sig ut i världen på egen hand och verkligen stå på egna ben för första gången.

Som sagt så väntat 16 timmar på ett flygplan innan jag är framme i staden som jag ska kalla för hemma i 9 månader. Jag landar på onsdag förmiddag NZ-tid, och sedan väntar en introduktionskurs med andra blivande au pairer. Den slutar på fredag eftermiddag, och då kommer min familj och hämtar mig. Jag ser fram emot att få träffa dem så mycket. Det känns ännu bättre när jag igår läste att de blivit utsedda till månadens värdfamilj.

Efter helgen med familjen (som jag antar kommer tillägnas att komma in i rätt dygnsrytm, kolla in Auckland och framför allt lära känna familjen) väntar en hel veckas jobb tillsammans med deras nuvarande au pair. Det är nog både skönt och praktiskt att få lära mig hela veckorutinen som hon har stenkoll på. Nästa helg åker hon hem, och då blir det jag som tar över. Min första arbetsvecka kommer dock att spenderas med barnen och värdmamman på sydön, närmare bestämt i Christchurch. Därefter jobbar jag som vanligt lite drygt en månad innan jag åker med familjen till Hawaii. Just nu är jag så taggad att jag nästan spricker, men det hör väl till antar jag. Det här kommer bli bra.

Idag tackar jag den som gett kaffe till mänskligheten 😍

Likes

Comments