Tiden flyger verkligen iväg här, och jag har inte riktigt haft en tanke på bloggen (när jag väl haft det så har det inte funnits tid att skriva). Jag har hittat på massor sedan jag skrev här sist, och jag tänkte göra några olika inlägg om det idag och imorgon. Idag är det lördag och det har varit strålande sol och 22 grader varmt fram tills nu (klockan är 3 på eftermiddagen) då solen gick i moln. Jag var jag på en mysig face time-dejt imorse/förmiddags med en väldigt saknad påg där hemma. Sen blev jag spontant barnvakt åt en sovande Raffy då resterande familjen skulle på kalas. Alltid lika härligt att jobba när jobbet innebär lunch och kaffe i solen och med en pod i hörlurarna. Eller ja, 10 minuter i solen räcker för att bli röd trots solskyddsfaktor 50... så det var kul så länge det varade! Nu kan jag blogga i soffan på arbetstid, så eftersom jag får betalt när jag skriver detta kanske jag lägga lägga till betalt bloggare på mitt CV?

Ikväll ska jag vara barnvakt igen då mina värdföräldrar ska på 40-årskalas. En dansk au pair (Emma) som jag träffade på min orientation ska komma över för  en film och popcorn kväll, ett inte alltför ansträngande jobbpass med andra ord!

Igår hade jag några härliga tjejer, som jag träffade på en coffee group i veckan, hos mig och vi hade en supertrevlig kväll. Det kommer deffinitivt bli fler sådana! Imorgon ska jag åka till Shakespear's park med 3 andra tjejer (bland annat Emma som kommer hit ikväll) och käka en mysig lunch och sen vandra runt där. Känner på mig att detta är och kommer bli den mysigaste helgen hittils.

Annars är jag i full gång med min au pair-vardag och jag trivs så himla bra. Har i skrivande stund 19 dagar kvar till Hawaii och det känns som att livet är på topp just nu.

Jag kommer som sagt göra lite inlägg om det jag hittat på sedan jag senast skrev här, och jag lovar mig själv att inte skjuta på uppdateringarna så länge hädanefter!

Mina nya bästisar 😍

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hola macarona!

Sedan jag sist skrev har dagarna varit minst sagt fullspäckade och därför har jag inte hunnit skriva här. Jag hade en väldigt bra vecka med Alicia och fick lära mig massor av bra saker inför min tid i familjen. Vi var bland annat och klättrade med några andra au pairer och deras kids, var på playgroup (som au pair link ordnar varje vecka för alla au pairer i det området), vi hämtade en superglad Macky och en aningen trött Raffy på dagis 3 dagar, vi spelade oändliga omgångar memory (och Cormack vinner på allvar de flesta gångerna), vi hade svensk tacokväll, vi fick båda kidsen vaccinerade, vi bakade kladdkaka och gjorde smoothie, och jag fick se hur vardagen i familjen Lloyd ser ut. Behöver jag ens skriva att jag stormtrivs?

I fredagskväll hängde jag med Alicia och två andra au pairer ut till ett ställe i Ponsonby som heter Longroom. Det var en superrolig kväll trots att jag inte direkt kände någon förutom Alicia där. I lördags tackade jag mig själv för att jag drog mig hemåt redan vid 02.30. Vi hade en härlig lördagkväll med familjen då det var Alicias sista kväll i NZ på ett tag. Vi åt och drack gott, och jag fick även träffa min värdpappa Richs bror. Superhärlig snubbe verkligen! Jag har fortfarande inte vant mig vid hur trevliga alla kiwis (så kallar de som kommer från NZ sig) är. Resten av helgen spenderades antingen med barnen eller nere i min lilla "lägenhet" med te, netflix och några skypesamtal med saknade personer där hemma. Jag var även barnvakt två kvällar, så himla mysigt med lite egentid med barnen.

I måndags åkte jag, min värdmamma Katy och kidsen till Katys föräldrar i Christchurch. Det är här jag är i skrivande stund och njuter av lugnet då barnens mormor och morfar precis åkte iväg med barnen för att hälsa på mormorns syster. Jag tänker mig att jag får skriva ett eget inlägg om dessa roliga, kalla och mysiga dagarna i Christchurch senare. Kanske skriver jag nästa inlägg på planet tillbaka till Auckland ikväll. Imorgon väntar en heldag med barnen (hur tusan ska jag underhålla dem på egen hand i 9-10 timmar?) och sen kommer Nathalie (au pairen som jag träffade på planet till NZ) och ska bo hos mig i helgen. Planen är att utforska Auckland city och möta upp några andra au pairer som vi träffade på vår orientation för två veckor sedan. Förhoppningsvis börjar jag köra bil här snart också så jag kan ta mig någonstans.

Här kommer en härlig blandning av bilder från min första vecka i familjen.

Likes

Comments

Sist jag skrev var jag i Dubai och väntade på flyget till Auckland. Den flygningen var lång, vääääldigt lång. Jag somnade efter någon timme och drömde att jag hade sovit hela resan. Så när jag vaknade var jag stensäker på att jag hade 27 minuter kvar till landning och började därför till och med packa ihop min väska. Sen såg jag mig omkring och insåg att ingen annan verkade vara redo för landning, så jag tittade på skärmen framför mig. Jag tror aldrig att jag har blivit så besviken som när jag då såg att det var över 13 timmar kvar. Det var verkligen som att all glädje bara sögs ur mig och lämnade mig gråtandes av trötthet och besvikelse i ett aningen obekvämt flygplanssäte. Men det är ju ganska kul i efterhand.

På planet träffade jag Nathalie som satt i sätet bakom mig. Hon är också en au pair som åker med samma organisation, men tyvärr bor hon nu några timmar ifrån mig. Vi höll i alla fall ihop från dess och till vi skiljdes åt igår. På flygplatsen hjälptes vi åt genom alla kontroller, bagageuthämtande (min väska hade ett söndrigt hjul, så jag sa till i informationen och 5 minuter senare hade jag en helt ny väska) och sedan letade vi upp bussen som skulle ta oss till hotellet. En superhärlig tjej och en riktig glädjespridare!
Vi hann inte vara på hotellet länge innan det var dags för lunch, en powernap och sedan drog infon igång. Första dagen fyllde vi i en massa papper så vi kunde få Nya Zeeländska bankkonton och mastercards och annat smått och gott. Efter en tidig middag på hotellet somnade jag gott strax efter 8 redan. Sedan följde två fullspäckade dagar med info. Vi har pratat om allt från hur man kör i vänstertrafik, HLR och hur det är att flytta till ett nytt land, till hur vi lär våra värdbarn det bästa och vad vår roll som au pair innebär. Det har varit superbra och välbehövligt, men min hjärna har inte jobbat på 100 % med tanke på all tidsskillnad och brist på sömn. Jag har tröffat superhärliga människor de här dagarna, och många av dem bor också i Auckland så jag hoppas att vi ses igen.

Igår (fredag) eftermiddags hämtade familjen upp mig på hotellet jag varit på sen jag kom hit. Macky, storebror i familjen, sprang in genom entrédörrarna, stannade upp och tittade blygt på mig några sekunder innan han sprang mot mig och hoppade upp i min famn och gav mig världens gosigaste kram. Min värdfanilj är verkligen hur härlig som helst, och redan i bilen påväg hem insåg jag att detta kommer att bli så himla himla bra. Kvällen spenderade jag med familjen, deras nuvarande au pair och en god middag. Det var underbart att få börja lära känna familjen, som jag har längtat. Min jetlag är inte helt borta än, så det blev inte så sent för min del.

Idag sov jag till 10, fick mig ungefär 11 timmars sömn. Halleda så skönt det var. Jag har hela undervåningen för mig själv, och det är som en egen lägenhet. Det är verkligen toppen att ha möjlighet att få vara för mig själv när jag vill det. Dagen har i alla fall spenderats med familjen. Jag har pusslat, gosat och dansat med barnen. Macky skulle på ett födelsedagskalas, så då åkte vi alla med och lämnade honom och min värdmamma där innan jag, min värdpappa och Raffy (lillasystern) åkte en runda och såg oss omkring i Auckland. Efter det gosade jag lite mer med Raffy innan jag gick ner och tog tag i att packa upp alla mina saker. Jag har bestämt mig för att försöka göra mig hemmastadd så fort som möjligt. Det kommer nog göra det lättare för mig att inse och komma in i att jag ska ha en vardag här.

Just nu sitter jag under täcket i min säng (här är rätt kallt då husen inte är så bra isolerade) och skriver detta. Ovanför mig mullrar det ordentligt, men jag vet inte om det är åska eller bus som orsakar ljuden. Kanske är det båda.

Ikväll (eller ja, snart) ska jag med familjens nuvarande au pair och hennes vänner och äta i Auckland. Vi ska till en restaurang som heter Pizzapizza, och för ett visst pris får vi äta och dricka så mycket vi vill under 3 timmar. Det ska bli kul att få träffa nya människor igen! Det lär bli mycket av den varan nu den första tiden, men det är bara kul.

Imorgon vet jag inte riktigt vad som händer, jag tror att en tur till affären står på schemat så jag kan få köpa vad jag vill ha för vegetariska alternativ. Sen väntar i alla fall en hel veckas jobb tillsammans med Alicia (au pairen). Snacka om lyx att få lära mig hela veckorutinen av den som har absolut bäst koll!

Vi (jag och Nathalie) fick leta upp en lugn plats på flygplatsen så jag kunde packa över mina saker i min nya väska.

Här är hela superhärliga gänget.

Tydligen är det såhär man förvarar sina båtar i Auckland om man inte har en egen båtplats.

Likes

Comments

Just nu sitter jag på Dubais flygplats och väntar på flyget som ska ta mig till Auckland på 16 timmar. Igår flög jag hit och har spenderat en natt (det blev 4 timmars sömn, så kanske var det en lång powernap?) på Emirates hotell. Igår var en jobbig dag. Den var jobbig för att jag avskyr att säga hejdå, och att behöva göra det till de jag älskar allra mest gjorde så ont. Men vi ses ju "snart" igen. Det var också jobbigt för att jag bara ville komma fram och börja mitt äventyr. Något som överraskade mig var paniken som steg inombords när jag gick mot säkerhetskontrollen helt själv, och sedan hoppade på planet HELT SJÄLV. Tankarna susade som virvelvindar i huvudet och jag undrade vad tusan jag hade gett mig in på. Och värst av allt var nog smärtan av saknad i bröstet som under flygresan spred sig allt större i min kropp. Saknad av allt och alla som på sista tiden fått mig att må så bra. Saknad av det man känner till och som känns tryggt. Men samtidigt var det en fantastisk känsla att ge sig ut i världen på egen hand och verkligen stå på egna ben för första gången.

Som sagt så väntat 16 timmar på ett flygplan innan jag är framme i staden som jag ska kalla för hemma i 9 månader. Jag landar på onsdag förmiddag NZ-tid, och sedan väntar en introduktionskurs med andra blivande au pairer. Den slutar på fredag eftermiddag, och då kommer min familj och hämtar mig. Jag ser fram emot att få träffa dem så mycket. Det känns ännu bättre när jag igår läste att de blivit utsedda till månadens värdfamilj.

Efter helgen med familjen (som jag antar kommer tillägnas att komma in i rätt dygnsrytm, kolla in Auckland och framför allt lära känna familjen) väntar en hel veckas jobb tillsammans med deras nuvarande au pair. Det är nog både skönt och praktiskt att få lära mig hela veckorutinen som hon har stenkoll på. Nästa helg åker hon hem, och då blir det jag som tar över. Min första arbetsvecka kommer dock att spenderas med barnen och värdmamman på sydön, närmare bestämt i Christchurch. Därefter jobbar jag som vanligt lite drygt en månad innan jag åker med familjen till Hawaii. Just nu är jag så taggad att jag nästan spricker, men det hör väl till antar jag. Det här kommer bli bra.

Idag tackar jag den som gett kaffe till mänskligheten 😍

Likes

Comments

Efter en fullspäckad och omtumlande vår med mycket jobb och fixande sitter jag här och räknar ner dagarna tills jag lämnar Sverige igen. Idag är det 4 veckor tills jag hoppar på planet till Nya Zeeland som kommer vara mitt hem i 9 månader.  Jag ska förverkliga en dröm jag haft länge, och jag längtar så jag spricker. Resan fram till idag har varit minst sagt som en berg och dal-bana, och det är mycket som inte har velat som jag ville under vägen. Men för två veckor sen blev allt äntligen klart och bekräftat. Jag kommer att försöka skriva här som en form av dagbok, och för att kunna visa alla där hemma vad jag hittar på. Men först ska jag jobba mina sista 11 pass till på mitt sommarjobb och flytta ut från min lägenhet, för att äntligen kunna avsluta vissa kapitel helt och hållet. Självklart ska jag också se till att de sista 4 veckorna blir lika bra som resten av denna sommaren varit.

Likes

Comments

Mina första tre dagar på jobbet gick snabbare än jag hann blinka ungefär, men jag är glad ändå! Jag är alltså tillbaka som lärarvikarie i en femteklass på Grönängsskolan, och det är exakt samma tjänst som jag hade hela höstterminen. Vilken skillnad det är att jobba med något som du faktiskt älskar och brinner för att göra så bra som möjligt. Och det var fantastiskt att få komma dit till en skara elever som sprang mot mig med världens leenden och massor med kramar. Jag är äntligen på rätt plats igen!

Igår var en perfekt dag; jag fick bättre koll på allt jag har att planera på jobbet, jag och min lillebror bokade en resa till Paris på påsklovet (!!!!), jag fick träffa två fantastiska vänner och njuta av god fika, mat och gott vin. För första gången detta året somnade jag utan minsta lilla tryck över bröstet utav ångest. Det här är så rätt.

Just nu sitter jag på tåget mellan Hässleholm och Linköping. Min fantastiska syster fyller år idag, och jag ska vara med och fira henne med hennes kompisar på en studentfest med Miami Vice-tema. Jag är beyond excited!

Jag vet att jag antagligen borde jobba ikapp en massa på dessa timmarna, men istället har jag fixat detta och det förra inlägget. Jag behöver få lägga detta kapitel bakom mig, och därför vill jag försöka göra klart allt som har med Arjeplog att göra. Nu är det tid för att blicka framåt och jag måste fundera ut vad jag vill göra. Resa? Jobba? Plugga? Jag får se vad det blir. Men jag antar att det är det här som är det underbara med att vara 20. Jag är fri att göra vad jag vill, och jag ska se till att välja det jag mår bra av.

Jag får se när jag skriver här nästa gång. Min tanke var ju att ha detta som enbart en reseblogg, men antagligen kommer jag gå in här när jag känner att jag behöver skriva av mig. Ha det så bra så länge, det ska i alla fall jag!

Snacka om en bra första kväll hemma hos familjen!

Min bästa Ellen, som jag saknat henne. Hon fyller också år idag, så vi firade henne lite igår med en riktig vin- och myskväll. Bästa på länge.

Såklart passade jag på att köpa en värmande kopp te i väntan på tåget. Nu har jag ungefär en halvtimme kvar, jag ska försöka jobba lite till och sen ska jag ha en superhelg!

Likes

Comments

Som vanligt så är jag väldigt seg på att uppdatera här. Men vad har hänt sedan sist då? Jag jobbade min sista vecka på Silverhatten och passade på att umgås med alla där uppe. Jobbdagarna gick som i slowmotion, men ändå så gick veckan snabbt. Jag passade på att testa Hattens spaavdelning på lördagen efter jobbet, och i söndagskväll hade jag och Andre en mysdejt på Hatten. Vi blev tilldelade det bästa bordet, njöt av fantastisk förrätt och huvudrätt (deras gravade lax kan vara det godaste jag någonsin smakat i mitt liv, ren magi i munnen). Sedan kom det in två tallrikar med en supergod efterrätt, som vi tydligen blev bjudna på. Och sedan kom det drinkar, som vi tydligen också blev bjudna på. Vilka fantastiska människor det jobbar på det stället alltså. Så otroligt duktiga och så himla snälla. Efter att ha blivit avtackad av vår head chef ute i restaurangen och kramat hejdå till de som jobbade på kvällen så blev vi skjutsade hem. Det var verkligen en perfekt sista kväll.

Måndagen spenderades på morgonen och förmiddagen med att tvätta, säga hejdå, luncha på Kraja, få matsäcksleverans från kockarna på jobbet (alltså 4 matlådor, 12 frukter och 10 kexchoklad är väl rimligt för en persons middag?) och såklart att gosa extra mycket med Andre. På eftermiddag hoppade jag på bussen från Arjeplog till Jörn, väntade där i 3 h innan jag hoppade på nattåget mot Stockholm. Det var fruktansvärt att dela kupé med en kvinna som snarkade mer än jag någonsin hört någon göra... och inte heller gick det att få liv i människan när hennes alarm ringde i en kvart... så det blev med andra ord inte mycket sömn för mig, desto mer tid blev det till att bli knäpp av alla tankar som snurrade runt och runt och runt i huvudet. Något av det jag tycker minst om med mig själv är att jag alltid ska tvivla på mig själv. Varför skulle jag ligga där i en värm och skakig kupé på ett nattåg helt ensam och ifrågasätta att jag verkligen gjorde rätt i att åka hem? Eller varför skulle jag ens ligga där och tycka att jag var helkass som inte ens kunde klara av att säsonga i 3 månader, för det borde väl vem som helst klara av? I skrivande stund tänker jag mest på hur idiotiskt det var.

Jag hann i alla fall med att ta en stor och fantastiskt god kopp kaffe på centralstationen i Stockholm innan jag satte mig på resans sista tåg - mot Hässleholm. Där hämtade pappa upp mig och väl hemma i Tyringe så kom tårarna. Herregud vilken enorm lättnad och lycka som sköljde över mig. Äntligen var jag hemma i tryggheten och i en miljö som jag mår bra av. Men lugnet varade inte så länge. När jag hade varit hemma i 2 timmar körde jag in till Hässleholm igen för att fylla 2 stora väskor med kläder från min lägenhet, där vår kompis ska fortsätta att bo tills Andre kommer hem. Sedan körde jag vidare till jobbet för att bli uppdaterad om allt som hänt sedan jag åkte. Jag ville inte komma på onsdagsmorgonen och känna mig helt förvirrad. Men, det var jag ju ändå visade det sig haha! Men, jag var äntligen hemma.

Här kommer ett gäng halvkassa mobilbilder från sista veckan i Arjeplog.

Lucas och jag (som var lagom taggad på mina sista dagar). Och en dag kom jag hem till denna överraskning från Andre. Jag hade sett en superfin bricka som var tillverkad av någon form av Sameförbund och som jag verkligen tycke om, men som jag tyckte var lite för dyr. Men den hade han varit och köpt till för mig, så hima söt.

Kevin och Elin från spavistelsen. Och Andre i sitt fluff (som blev bortrakat några timmar senare) under vår dejt på Hatten.

Maten alltså... herregud så gott. Gravad lax med blåmusslor till förrätt och varmröktlax med pestopasta och valnötter till huvudrätt.

Efterrätten och drinken som vi blev överraskade med. Supergoda!

Och här är de sista bilderna jag har från min säsong i Arjeplog. Jag lämnade ett snöigt fjällanskap med en stor resväska, en backpacker-rygga och med tårarna rinnandes ner för mina kinder efter att jag sagt hejdå till Andre. Att något som kändes så rätt ändå kunde vara så himla jobbigt.

Likes

Comments

Jag vet inte exakt hur mycket jag borde skriva om detta, men jag vill i alla fall vara ärlig.Jag har valt att avsluta säsongen ungefär en månad tidigare än planerat eftersom jag inte har trivts så bra. Det har varit alldeles för mycket som inte funkat på jobbet här uppe, och jag kom inte hit för att jobba mer än 10 timmar (ofta 12-13 h) varje dag med endast 10 minuter rast på hela dagen. Och att göra så 6 dagar i veckan blev för mycket då jag i princip bara jobbat och sovit sedan jag kom hit (med undantag från förra veckan då jag liksom vaknade upp ur någon slags bubbla och hittade på lite saker). Visst, jag kom upp hit för mycket jobb då det trots allt är ett säsongsarbete jag är här för. Men någonstans går gränsen och jag har valt att göra det enda som kändes rätt, och det är att åka hem igen. Så, på måndag om exakt en vecka sätter jag mig på först en buss och sedan två olika tåg för att 22 timmar senare vara hemma i Hässleholm igen. Andre ska stanna här åtminstone mars ut, och jag ska flytta hem till mamma och pappa i en månad då vår lägenhet är uthyrd. Men ärligt talat så hade jag inte velat bo i den själv, och det ska bli skönt att få komma hem till den absolut tryggaste platsen som finns.

Jag hade absolut inte velat vara utan denna tiden här uppe. Jag är glad över den erfarenhet jag fått och jag kommer sakna de härliga människor som jag lärt känna här uppe. Och jag är så stolt över mig själv att jag tar detta steg som faktiskt är stort för mig. Jag har alltid varit den som bara bitit ihop och tagit skit som jag egentligen inte borde. Men nu har jag lyssnat på mig själv och verkligen tänkt på vad det är jag vill göra. Och som 20-åring ska man inte ha en vardag man inte alls trivs med. Tack gode gud att jag ska tillbaka till skolan som jag jobbade på hela höstterminen. Det var ett jobb som jag stortrivdes med och jag längtade alltid till nästa dag jag skulle gå till jobbet. Det ska bli fantastiskt att komma tillbaka (börjar mindre än ett dygn efter det att jag kommer hem haha).

Så jag är bara glad över det beslut jag tagit och jag längtar till det som väntar på mig där hemma. Nu har jag som sagt en vecka kvar här uppe. Jag ska jobba resten av tiden (tisdag - söndag) och sedan åker jag hem på måndag eftermiddag. Förhoppningsvis ska jag få åka skoter med Kalle på måndag innan jag åker, och sen har jag nog gjort allt jag ville här uppe. Jag ska såklart även passa på att ta vara på tiden med alla här, och framför allt pussa extra mycket på Andre så jag klarar mig mer än en månad utan honom.

Oj... jag hade tänkt mig ett kort inlägg om detta. Men jag antar att jag behövde skriva av mig. Vi hörs!

Likes

Comments

Hej!

Det har varit en händelserik vecka som gått, och jag har hunnit med massor. Alla hjärtans dag spenderades med ett gäng här i huset och vi åt hemmagjorda semlor. I onsdags överraskade Andre mig efter jag slutat jobbet (jag jobbar alltid längre än honom då vi har mer att göra på det hotellet som jag jobbar på). Han hade fått låna en bil och tagit med sig en riktig mysfika, och sedan körde han oss upp till Silver Resorts tredje hotell som heter Silver Lodge. Det ligger uppe vid skidbacken Galtis (det högsta berget här i närheten) och har en helt magisk utsikt. Där satt vi och njöt av vårt kaffe medan solen gick ner bakom alla sjöar och berg, magiskt.


I fredags efter jobbet tog vi oss till Kraja där Jacob och Kalle bor i en stuga. Först bastade vi med en härlig utsikt över sjön men Bastun stängdes av så vi gick tillbaka till deras stuga och käkade haloumiburgare och drack öl. Himla trevlig kväll! När vi kom hem skulle Andre ut och gå med några killar från DH, och precis när jag krupit ner i sängen och släckt lampan så ringer han och berättar att det var norrsken. Så jag hoppade i mina kläder och följde med dem ut för att se. Jag lyckades även få någon halvkass bild, men utan stativ så är tror jag inte att resultatet kunde bli mycket bättre. Jag fick i alla fall se ett magiskt skådespel på natthimlen så jag är mer än nöjd.


I lördags fyllde Jacob år, och det firades ordentligt. På dagen gick vi till Arjeplogs enda fik och käkade en god lax- och räkmacka medan Andre klättrade uppför Renberget i några timmar. Några timmar senare var vi ett gäng som samlades nere i vårt kök och började kvällens firande med några glas. Vid halv nio hade vi bokat bord uppe på Hatten och där njöt vi av en härlig födelsedagsmiddag innan vi drack kanske någon drink för mycket i baren. Det var en väldigt rolig kväll med fantastiskt trevligt sällskap, och jag somnade strax innan klockan slog 5 (alltså samma tid som jag annars brukar börja jobba haha).

Födelsedagsgrisen Jacob

Kevin och Elin! Sedan förra veckan jobbar jag nu med Kevin och det är så kul!

Bilden är lånad från fantastiska Tess.


Jag mådde inte riktigt lika bra igår, men jag fick vila ut ordentligt samtidigt som jag fick tvätta alla våra smutsiga kläder så det var en bra dag ändå. Höjdpunkten var antagligen pizzan som vi käkade med några andra som hade aningen dunkande huvuden. Idag är min sista lediga dag för denna långhelg. Jag har inte varit ledig mer än 1 dag i taget sedan jag kom hit, så det var verkligen välbehövligt med 3 dagar fri från Hattens kök. Idag är ännu en lugn dag, jag och Andre hade en mysig frukost och planerade nästa äventyr, sedan var vi ute och gick en supermysig promenad med Jens och jag tog en del fina bilder. Sen gick vi till fiket och åt lunch och drack varmt kaffe. Nu sitter jag i sängen (enda stället att sitta på om jag inte vill ha andra människor runt mig) och går igenom en massa bilder. Märkte att jag hade många bilder från denna vecka så det blev ett långt inlägg!

Likes

Comments

Hallå där!

Snart en vecka har gått sedan jag skrev senast, och massor med skoj har hunnits med. Jag jobbade hela helgen och tiden gick som vanligt här uppe väldigt snabbt. Det var även struligt på jobbet så vi fick det extra stressigt, men jag tror inte ens att vi blev förvånade när det hände.

I alla fall, nu till något roligare. I måndags var både jag och Andre äntligen lediga samtidigt och vi valde att utnyttja dagen till max. Vi började morgonen med en promenad till Kraja (hotellet där Andre jobbar, ca 20 minuters gångavstånd från DH) för att äta en lugn och skön frukost med utsikt över sjön. Sedan begav vi oss tillbaka till byn med Andres kollega Ruts bil som vi fick låna över dagen. Klockan 11 var vi redo för... HUNDSPANN! Och det var precis så mysigt och norrländskt som jag hade tänkt mig. I nästan 2 timmar åkte vi på frusna sjöar, genom snötäckta skogar, på skoterleder och över broar efter 4 ivriga och outtröttliga hundar. Alldeles underbart! Vi hade tur och hade hela 5 plusgrader. Eller det är nog bara jag som köldallergiker som är glad över att här är typ vårväder i mitten av februari... Jag slapp i alla fall frysa men de stackars hundarna hade det extra tungt att dra oss i den blöta snön.


Efter ett snabbt stopp på Coop för att köpa färdkost satte vi oss i bilen och körde en timme nordost ifrån Arjeplog. Vi korsade polcirkeln och kom fram till ett ställe som heter Örnvik. Fantastisk utsikt mellan alla fjäll och en parkering som var halare än alla bilföretags testbanor här uppe. Det var så fantastiskt att få köra runt i detta häpnadsväckande landskap och bara få umgås vi två.


På kvällen var vi bortbjudna på middag hos Rut och hennes sambo Hans. Det blev en spännande upplevelse för oss, och jag blev verkligen påminnd om vilken turist jag är här uppe. Vi blev bjudna på renkött, röding, älgtunga, kaffeost och blåbärspannacotta. En fantastiskt trevlig kväll som även innehöll en stor förändring för min del, mer om det en annan gång. Det kändes som att jag vaknade upp ur min lilla jobbubbla och verkligen stanna till min tillvaro här uppe. Jag fick komma ut ur Arjeplog för första gången sen jag kom hit, och jag fick bocka av några av de saker som jag ville göra här uppe. Det var en av de bättre måndagarna jag någonsin haft.

Likes

Comments