Efter en fullspäckad och omtumlande vår med mycket jobb och fixande sitter jag här och räknar ner dagarna tills jag lämnar Sverige igen. Idag är det 4 veckor tills jag hoppar på planet till Nya Zeeland som kommer vara mitt hem i 9 månader.  Jag ska förverkliga en dröm jag haft länge, och jag längtar så jag spricker. Resan fram till idag har varit minst sagt som en berg och dal-bana, och det är mycket som inte har velat som jag ville under vägen. Men för två veckor sen blev allt äntligen klart och bekräftat. Jag kommer att försöka skriva här som en form av dagbok, och för att kunna visa alla där hemma vad jag hittar på. Men först ska jag jobba mina sista 11 pass till på mitt sommarjobb och flytta ut från min lägenhet, för att äntligen kunna avsluta vissa kapitel helt och hållet. Självklart ska jag också se till att de sista 4 veckorna blir lika bra som resten av denna sommaren varit.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Mina första tre dagar på jobbet gick snabbare än jag hann blinka ungefär, men jag är glad ändå! Jag är alltså tillbaka som lärarvikarie i en femteklass på Grönängsskolan, och det är exakt samma tjänst som jag hade hela höstterminen. Vilken skillnad det är att jobba med något som du faktiskt älskar och brinner för att göra så bra som möjligt. Och det var fantastiskt att få komma dit till en skara elever som sprang mot mig med världens leenden och massor med kramar. Jag är äntligen på rätt plats igen!

Igår var en perfekt dag; jag fick bättre koll på allt jag har att planera på jobbet, jag och min lillebror bokade en resa till Paris på påsklovet (!!!!), jag fick träffa två fantastiska vänner och njuta av god fika, mat och gott vin. För första gången detta året somnade jag utan minsta lilla tryck över bröstet utav ångest. Det här är så rätt.

Just nu sitter jag på tåget mellan Hässleholm och Linköping. Min fantastiska syster fyller år idag, och jag ska vara med och fira henne med hennes kompisar på en studentfest med Miami Vice-tema. Jag är beyond excited!

Jag vet att jag antagligen borde jobba ikapp en massa på dessa timmarna, men istället har jag fixat detta och det förra inlägget. Jag behöver få lägga detta kapitel bakom mig, och därför vill jag försöka göra klart allt som har med Arjeplog att göra. Nu är det tid för att blicka framåt och jag måste fundera ut vad jag vill göra. Resa? Jobba? Plugga? Jag får se vad det blir. Men jag antar att det är det här som är det underbara med att vara 20. Jag är fri att göra vad jag vill, och jag ska se till att välja det jag mår bra av.

Jag får se när jag skriver här nästa gång. Min tanke var ju att ha detta som enbart en reseblogg, men antagligen kommer jag gå in här när jag känner att jag behöver skriva av mig. Ha det så bra så länge, det ska i alla fall jag!

Snacka om en bra första kväll hemma hos familjen!

Min bästa Ellen, som jag saknat henne. Hon fyller också år idag, så vi firade henne lite igår med en riktig vin- och myskväll. Bästa på länge.

Såklart passade jag på att köpa en värmande kopp te i väntan på tåget. Nu har jag ungefär en halvtimme kvar, jag ska försöka jobba lite till och sen ska jag ha en superhelg!

Likes

Comments

Som vanligt så är jag väldigt seg på att uppdatera här. Men vad har hänt sedan sist då? Jag jobbade min sista vecka på Silverhatten och passade på att umgås med alla där uppe. Jobbdagarna gick som i slowmotion, men ändå så gick veckan snabbt. Jag passade på att testa Hattens spaavdelning på lördagen efter jobbet, och i söndagskväll hade jag och Andre en mysdejt på Hatten. Vi blev tilldelade det bästa bordet, njöt av fantastisk förrätt och huvudrätt (deras gravade lax kan vara det godaste jag någonsin smakat i mitt liv, ren magi i munnen). Sedan kom det in två tallrikar med en supergod efterrätt, som vi tydligen blev bjudna på. Och sedan kom det drinkar, som vi tydligen också blev bjudna på. Vilka fantastiska människor det jobbar på det stället alltså. Så otroligt duktiga och så himla snälla. Efter att ha blivit avtackad av vår head chef ute i restaurangen och kramat hejdå till de som jobbade på kvällen så blev vi skjutsade hem. Det var verkligen en perfekt sista kväll.

Måndagen spenderades på morgonen och förmiddagen med att tvätta, säga hejdå, luncha på Kraja, få matsäcksleverans från kockarna på jobbet (alltså 4 matlådor, 12 frukter och 10 kexchoklad är väl rimligt för en persons middag?) och såklart att gosa extra mycket med Andre. På eftermiddag hoppade jag på bussen från Arjeplog till Jörn, väntade där i 3 h innan jag hoppade på nattåget mot Stockholm. Det var fruktansvärt att dela kupé med en kvinna som snarkade mer än jag någonsin hört någon göra... och inte heller gick det att få liv i människan när hennes alarm ringde i en kvart... så det blev med andra ord inte mycket sömn för mig, desto mer tid blev det till att bli knäpp av alla tankar som snurrade runt och runt och runt i huvudet. Något av det jag tycker minst om med mig själv är att jag alltid ska tvivla på mig själv. Varför skulle jag ligga där i en värm och skakig kupé på ett nattåg helt ensam och ifrågasätta att jag verkligen gjorde rätt i att åka hem? Eller varför skulle jag ens ligga där och tycka att jag var helkass som inte ens kunde klara av att säsonga i 3 månader, för det borde väl vem som helst klara av? I skrivande stund tänker jag mest på hur idiotiskt det var.

Jag hann i alla fall med att ta en stor och fantastiskt god kopp kaffe på centralstationen i Stockholm innan jag satte mig på resans sista tåg - mot Hässleholm. Där hämtade pappa upp mig och väl hemma i Tyringe så kom tårarna. Herregud vilken enorm lättnad och lycka som sköljde över mig. Äntligen var jag hemma i tryggheten och i en miljö som jag mår bra av. Men lugnet varade inte så länge. När jag hade varit hemma i 2 timmar körde jag in till Hässleholm igen för att fylla 2 stora väskor med kläder från min lägenhet, där vår kompis ska fortsätta att bo tills Andre kommer hem. Sedan körde jag vidare till jobbet för att bli uppdaterad om allt som hänt sedan jag åkte. Jag ville inte komma på onsdagsmorgonen och känna mig helt förvirrad. Men, det var jag ju ändå visade det sig haha! Men, jag var äntligen hemma.

Här kommer ett gäng halvkassa mobilbilder från sista veckan i Arjeplog.

Lucas och jag (som var lagom taggad på mina sista dagar). Och en dag kom jag hem till denna överraskning från Andre. Jag hade sett en superfin bricka som var tillverkad av någon form av Sameförbund och som jag verkligen tycke om, men som jag tyckte var lite för dyr. Men den hade han varit och köpt till för mig, så hima söt.

Kevin och Elin från spavistelsen. Och Andre i sitt fluff (som blev bortrakat några timmar senare) under vår dejt på Hatten.

Maten alltså... herregud så gott. Gravad lax med blåmusslor till förrätt och varmröktlax med pestopasta och valnötter till huvudrätt.

Efterrätten och drinken som vi blev överraskade med. Supergoda!

Och här är de sista bilderna jag har från min säsong i Arjeplog. Jag lämnade ett snöigt fjällanskap med en stor resväska, en backpacker-rygga och med tårarna rinnandes ner för mina kinder efter att jag sagt hejdå till Andre. Att något som kändes så rätt ändå kunde vara så himla jobbigt.

Likes

Comments

Jag vet inte exakt hur mycket jag borde skriva om detta, men jag vill i alla fall vara ärlig.Jag har valt att avsluta säsongen ungefär en månad tidigare än planerat eftersom jag inte har trivts så bra. Det har varit alldeles för mycket som inte funkat på jobbet här uppe, och jag kom inte hit för att jobba mer än 10 timmar (ofta 12-13 h) varje dag med endast 10 minuter rast på hela dagen. Och att göra så 6 dagar i veckan blev för mycket då jag i princip bara jobbat och sovit sedan jag kom hit (med undantag från förra veckan då jag liksom vaknade upp ur någon slags bubbla och hittade på lite saker). Visst, jag kom upp hit för mycket jobb då det trots allt är ett säsongsarbete jag är här för. Men någonstans går gränsen och jag har valt att göra det enda som kändes rätt, och det är att åka hem igen. Så, på måndag om exakt en vecka sätter jag mig på först en buss och sedan två olika tåg för att 22 timmar senare vara hemma i Hässleholm igen. Andre ska stanna här åtminstone mars ut, och jag ska flytta hem till mamma och pappa i en månad då vår lägenhet är uthyrd. Men ärligt talat så hade jag inte velat bo i den själv, och det ska bli skönt att få komma hem till den absolut tryggaste platsen som finns.

Jag hade absolut inte velat vara utan denna tiden här uppe. Jag är glad över den erfarenhet jag fått och jag kommer sakna de härliga människor som jag lärt känna här uppe. Och jag är så stolt över mig själv att jag tar detta steg som faktiskt är stort för mig. Jag har alltid varit den som bara bitit ihop och tagit skit som jag egentligen inte borde. Men nu har jag lyssnat på mig själv och verkligen tänkt på vad det är jag vill göra. Och som 20-åring ska man inte ha en vardag man inte alls trivs med. Tack gode gud att jag ska tillbaka till skolan som jag jobbade på hela höstterminen. Det var ett jobb som jag stortrivdes med och jag längtade alltid till nästa dag jag skulle gå till jobbet. Det ska bli fantastiskt att komma tillbaka (börjar mindre än ett dygn efter det att jag kommer hem haha).

Så jag är bara glad över det beslut jag tagit och jag längtar till det som väntar på mig där hemma. Nu har jag som sagt en vecka kvar här uppe. Jag ska jobba resten av tiden (tisdag - söndag) och sedan åker jag hem på måndag eftermiddag. Förhoppningsvis ska jag få åka skoter med Kalle på måndag innan jag åker, och sen har jag nog gjort allt jag ville här uppe. Jag ska såklart även passa på att ta vara på tiden med alla här, och framför allt pussa extra mycket på Andre så jag klarar mig mer än en månad utan honom.

Oj... jag hade tänkt mig ett kort inlägg om detta. Men jag antar att jag behövde skriva av mig. Vi hörs!

Likes

Comments

Hej!

Det har varit en händelserik vecka som gått, och jag har hunnit med massor. Alla hjärtans dag spenderades med ett gäng här i huset och vi åt hemmagjorda semlor. I onsdags överraskade Andre mig efter jag slutat jobbet (jag jobbar alltid längre än honom då vi har mer att göra på det hotellet som jag jobbar på). Han hade fått låna en bil och tagit med sig en riktig mysfika, och sedan körde han oss upp till Silver Resorts tredje hotell som heter Silver Lodge. Det ligger uppe vid skidbacken Galtis (det högsta berget här i närheten) och har en helt magisk utsikt. Där satt vi och njöt av vårt kaffe medan solen gick ner bakom alla sjöar och berg, magiskt.


I fredags efter jobbet tog vi oss till Kraja där Jacob och Kalle bor i en stuga. Först bastade vi med en härlig utsikt över sjön men Bastun stängdes av så vi gick tillbaka till deras stuga och käkade haloumiburgare och drack öl. Himla trevlig kväll! När vi kom hem skulle Andre ut och gå med några killar från DH, och precis när jag krupit ner i sängen och släckt lampan så ringer han och berättar att det var norrsken. Så jag hoppade i mina kläder och följde med dem ut för att se. Jag lyckades även få någon halvkass bild, men utan stativ så är tror jag inte att resultatet kunde bli mycket bättre. Jag fick i alla fall se ett magiskt skådespel på natthimlen så jag är mer än nöjd.


I lördags fyllde Jacob år, och det firades ordentligt. På dagen gick vi till Arjeplogs enda fik och käkade en god lax- och räkmacka medan Andre klättrade uppför Renberget i några timmar. Några timmar senare var vi ett gäng som samlades nere i vårt kök och började kvällens firande med några glas. Vid halv nio hade vi bokat bord uppe på Hatten och där njöt vi av en härlig födelsedagsmiddag innan vi drack kanske någon drink för mycket i baren. Det var en väldigt rolig kväll med fantastiskt trevligt sällskap, och jag somnade strax innan klockan slog 5 (alltså samma tid som jag annars brukar börja jobba haha).

Födelsedagsgrisen Jacob

Kevin och Elin! Sedan förra veckan jobbar jag nu med Kevin och det är så kul!

Bilden är lånad från fantastiska Tess.


Jag mådde inte riktigt lika bra igår, men jag fick vila ut ordentligt samtidigt som jag fick tvätta alla våra smutsiga kläder så det var en bra dag ändå. Höjdpunkten var antagligen pizzan som vi käkade med några andra som hade aningen dunkande huvuden. Idag är min sista lediga dag för denna långhelg. Jag har inte varit ledig mer än 1 dag i taget sedan jag kom hit, så det var verkligen välbehövligt med 3 dagar fri från Hattens kök. Idag är ännu en lugn dag, jag och Andre hade en mysig frukost och planerade nästa äventyr, sedan var vi ute och gick en supermysig promenad med Jens och jag tog en del fina bilder. Sen gick vi till fiket och åt lunch och drack varmt kaffe. Nu sitter jag i sängen (enda stället att sitta på om jag inte vill ha andra människor runt mig) och går igenom en massa bilder. Märkte att jag hade många bilder från denna vecka så det blev ett långt inlägg!

Likes

Comments

Hallå där!

Snart en vecka har gått sedan jag skrev senast, och massor med skoj har hunnits med. Jag jobbade hela helgen och tiden gick som vanligt här uppe väldigt snabbt. Det var även struligt på jobbet så vi fick det extra stressigt, men jag tror inte ens att vi blev förvånade när det hände.

I alla fall, nu till något roligare. I måndags var både jag och Andre äntligen lediga samtidigt och vi valde att utnyttja dagen till max. Vi började morgonen med en promenad till Kraja (hotellet där Andre jobbar, ca 20 minuters gångavstånd från DH) för att äta en lugn och skön frukost med utsikt över sjön. Sedan begav vi oss tillbaka till byn med Andres kollega Ruts bil som vi fick låna över dagen. Klockan 11 var vi redo för... HUNDSPANN! Och det var precis så mysigt och norrländskt som jag hade tänkt mig. I nästan 2 timmar åkte vi på frusna sjöar, genom snötäckta skogar, på skoterleder och över broar efter 4 ivriga och outtröttliga hundar. Alldeles underbart! Vi hade tur och hade hela 5 plusgrader. Eller det är nog bara jag som köldallergiker som är glad över att här är typ vårväder i mitten av februari... Jag slapp i alla fall frysa men de stackars hundarna hade det extra tungt att dra oss i den blöta snön.


Efter ett snabbt stopp på Coop för att köpa färdkost satte vi oss i bilen och körde en timme nordost ifrån Arjeplog. Vi korsade polcirkeln och kom fram till ett ställe som heter Örnvik. Fantastisk utsikt mellan alla fjäll och en parkering som var halare än alla bilföretags testbanor här uppe. Det var så fantastiskt att få köra runt i detta häpnadsväckande landskap och bara få umgås vi två.


På kvällen var vi bortbjudna på middag hos Rut och hennes sambo Hans. Det blev en spännande upplevelse för oss, och jag blev verkligen påminnd om vilken turist jag är här uppe. Vi blev bjudna på renkött, röding, älgtunga, kaffeost och blåbärspannacotta. En fantastiskt trevlig kväll som även innehöll en stor förändring för min del, mer om det en annan gång. Det kändes som att jag vaknade upp ur min lilla jobbubbla och verkligen stanna till min tillvaro här uppe. Jag fick komma ut ur Arjeplog för första gången sen jag kom hit, och jag fick bocka av några av de saker som jag ville göra här uppe. Det var en av de bättre måndagarna jag någonsin haft.

Likes

Comments

Hej!

Det var visst ett tag sedan jag skrev här sist. Det har varit fullt upp och bloggen har lite glömts bort. Men jag antar att det blir så när mina arbetsdagar snittar på 11-12 h i sträck med högst 10 minuters paus och att jag lägger mig klockan 8 varje kväll. Vad har då hänt sedan jag skrev här sist? (Var precis tvungen att kolla igenom arkivet för att se när jag ens skrev senast haha) En månad är avklarad på Silverhattens restaurang. Hur är det möjligt tt tiden kan gå sp fort? Känns som att jag varit här i max 2 veckor.... Många frukostbufféer har i alla fall dukats fram och många tallrikar med skinka och ost har lagts upp på vad som känns som oändliga fat. Jag och Lucas har börjat komma in i rutinerna ordentligt och nu börjar min kropp vänja sig vid att stå upp i 12 timmar och 6 eller 7 dagar i veckan. Jag har sett många fantastiska soluppgångar från restaurangen (har en magisk utsikt över fjällandskapet från 3 av 4 väggar). Jag har internetshoppat upp en del av alla mina övertidspengar (och sa hej till en fin klänning och en jacka igår) Vi har umgåtts en del med vår kompis Jacob och vi har testat på både Hattens och Krajas kvällsserveringar. och att laga halloumiburgare i Drottningholms kök. En kväll för kanske 2 veckor sedan så tog Jacobs rumskompis Kalle med oss och körde speedcar, vilket var fantastiskt roligt. Vi fick köra på en bana på isen och sladda runt där några varv med leenden som sträckte sig från ena örat till det andra. Annars har det inte hänt så värst mycket. Vi går ju upp vid 04.20 varje morgon, så våra kvällar är inte speciellt livliga. Men det är kul att alltid ha sköna människor här på Drottningholm att hänga med.

Just nu sitter jag och Andre i vår säng (det är typ allt vårt rum består av) och äter glass. Det har varit en händelserik dag för mig när det kommer till den närmsta framtiden och jag är trött efter två dagar med nya besöksrekord på lunchbuffén (nästan 450 gäster på 3h - vilket betyder övertid och högt tempo hela dagen för oss). Så fort alla bilder laddats upp från mitt halvkassa internet så ska jag försöka sova bort en förkylning jag gått runt med sedan helgen. Jag ska se till att det inte dröjer en månad tills nästa inlägg!


En av alla fina soluppgångar från Silverhattens restaurang. Detta är från imorse då det var - 25 grader och en alldeles magiskt fin dag.

Självklart måste det fotas! Vi säsongare är ju ganska mycket turister själva ;)

Detta är den enda bilden jag har från vår kväll med denna speedcar, så kul!

Från en av alla kalla dagar då vi skulle ta oss hem från jobbet och behövde skrapa is från både in- och utsidan av rutorna i 15 minuter

Det är ett plus att jobba med snälla kockar hela dagarna!

Här är en liten del av år frukostbuffé. Jag hade inga bättre bilder, men detta står vi alltså och lägger upp varje dag så det ska räcka till mer än 200 personer. Jag skulle nog kunna göra salamiroser i sömnen nu...

Likes

Comments

I måndags började vi jobba "på riktigt", och tiden har gått så himla snabbt sedan dess. Jag jobbade måndag - torsdag med Lucas, en fantastisk människa som för övrigt bor på Drottningholm också. Vi har haft det superkul på jobbet och lärt oss massor tillsammans. Fantastiskt att hitta en kollega som allt bara funkar perfekt med. Det har varit tidiga mornar (att vakna klockan 4 känns på gränsen till omänskligt) och en del övertid då vi har haft mycket att lära oss. Vi har serverat frukost och lunch, städa restaurangen 2 gånger/dag och förberett nästa dags frukost genom att bla lägga upp pålägg som konstverk och fylla på alla skålar med diverse frukosttillbehör. Jag har även fått en stående uppgift att hämta alla kockar som bor i vårt hus varje förmiddag, eftersom jag i princip är den enda som har körkort och jobbar under den tiden. Det börjar bli något roligare då jag börjat lära mig hur jag ska få upp en vällastad gammal minibuss upp för den branta och snöiga backen som leder upp till Silverhatten.

Igår och idag har jag varit ledig, och jag har passat på att sova ordentligt, tvätta och vila mina fötter som annars står upp 10 h varje dag utan att avlastas. André har jobbat några timmar varje morgon då jag var ledig för han behövdes som extrahjälp. Stackare som måste gå upp vid kl 4 nu 12 dagar i sträck. Idag när han kom hem vid halv 12 så upplyste han mig om att det var jättefint väder ute, vilket jag inte varit medveten om då jag inte gått upp ur sängen än. Så vi tog på oss varma kläder och gick en runda. Passade även på att fota lite, och här är några av alla bilder som jag tog idag. Här är så himla fint och jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag tycker nästan om den här riktiga vintern.

Imorgon börjar jag jobba igen, och har 6 jobbdagar framför mig innan jag är ledig igen. Söndagar är i och för sig lite bättre, för då börjar vi vid 6 istället för 5 😃 Jag ska även börja dagen med att ringa och väcka min chef för att försäkra honom om att han inte försover sig haha. Nu är klockan 8 och det betyder läggdags, vi hörs!


Likes

Comments

När vi kom fram till Arjeplog insåg vi att vi inte hade en endaste aning om var vi skulle ta vägen. Jacob var den enda vi kände sedan innan. Jacob gav oss en liten sightseeing i Arjeplog City som tog ca 3 minuter. Sedan körde vi vidare till Kraja; ett av de tre hotell som Silver Resort består av. Där träffade vi som hastigast en aningen upptagen VD, Jacob ringde runt lite och sedan lyckades vi få tag på nycklarna till vårt boende. Vi bor i ett stort gult hus som kallas för Drottningholm, och här bor vi i ett kollektiv. Efter att vi hade dumpat alla våra väskor tog vi oss en efterlängtad och sen lunch.

Under eftermiddagen åkte vi tillbaka till Kraja och där träffade vi några som jag och André ska jobba tillsammans med. Jag fick frågan om att jobba redan dagen efter, alltså idag. Tack gode gud att jag hade spenderat natten på ett skakigt tåg och var supertrött så jag kunde somna tidigt, för mina arbetsdagar börjar klockan 05:00.

Därefter gav sig Andre och Jacob iväg till Silver Resorts tredje hotell som kalllas Lodge och ligger på ett fjäll en bit bort, och där skulle de alltså skotta bort en massa snö. Men efter många problem fick de slutligen ge upp då snöslungan inte hade någon bensin. Istället kom André hem lagom tills jag skulle lägga mig, men vi han i alla fall lägga oss i en säng och gosa lite.

Imorse ringde klockan vid 04.10 och eftersom jag somnade runt halv 9 var jag inte speciellt trött. Jag blev upphämtad av Carina som skulle lära upp mig, och sedan var arbetsdagen igång på hotell Silverhatten. Den blev inte så lång eftersom lunchserveringen inte börjar för än på måndag. Vid halv 12 stämplade vi ut och åkte ner till Kraja där ett gäng satt och vi käkade lunch med dem. Sedan tog jag mig hemåt och gick ut på en liten upptäcktsfärd i Arjeplog medan André och Jacob åkte tillbaka till Lodgen (där de skottat snö hela förmiddagen) och fortsatte att skotta snö. Jag tog några bilder, gick runt i byn (som består av ca 2 st gator med lite olika affärer), besökte Sveriges antagligen minsta Systembolag och knallade tillbaka till Drottningholm. Under eftermiddagen drack jag kaffe och snackade med några andra som bor här, läste lite i en bok, drack te ur min nya gigantiska tekopp och så startade jag den här bloggen.

Och där är jag alltså framme i nutid. André skrev precis att de bara väntar på skjuts ner från Lodgen och sen hoppas jag att han är tillräckligt pigg för att dricka ölen som jag köpte idag. Första arbetsdagen måste ju firas!

Imorgon är det uppstartsmöte för alla nyanställda, och jag hoppas att jag kommer få svar på en del frågor och träffa nya människor. På måndag drar det igång på riktigt, och jag ser fram emot att kasta mig in i nya rutiner och utmaningar.


Drottningholm. Här bor vi, ca 50 steg från Ica och med ett gäng härliga människor!

Utsikten från Silverhattens restaurang. Här kan jag nog trivas.

Likes

Comments

Hej!

Det här är alltså meningen att föreställa min reseblogg som jag (till att börja med) ska använda mig av under mina 3 månader i Arjeplog. Här kommer en snabbrepris på hur detta äventyr började:

En fredagkväll i början av december fick jag och min pojkvän André förfrågan av en kompis om att jobba på ett hotell i Arjeplog under 3 kalla vintermånader. Det tog inte många timmar innan vi bestämde oss för att höra av oss till hotellet som heter Hotell Silver Resort. Några enstaka mail senare hade vi blivit erbjuda ca 3 månaders heltidsjobb i hotellets frukost- och lunchservering. Vi började förbereda oss direkt; fixade inneboende till vår lägenhet för att få hyran betald, köpa en ny uppsättning vinterkläder, läsa på om Arjeplog och Lappland, boka tågbiljetter, köpa vakuumpåsar då jag insåg att jag aldrig skulle få plats i väskorna annars, och framför allt fira en mysig jul med familjerna innan vi begav oss iväg norrut.

I torsdags (5:e januari) sa vi med onödigt mycket bagage hejdå till våra familjer på stationen i Hässleholm. Vi åkte tåg till Stockholm, väntade en timme innan vi påbörjade den 11 timmar långa resan med nattåg till Älvsbyn. Någon gång runt klockan 8 vaknade vi upp till en fantastisk grynig över ett vackert vinterlandskap. Väl framme i Älvsbyn väntade vi två timmar på en buss som tog oss ytterligare en timme norrut till Arvidsjaur. Där hämtade vår kompis Jacob upp oss och körde oss de sista 8 milen till Arjeplog. Under hela buss- och bilfärden satt vi och bara njöt av det vackra landskapet som susade förbi. 21 timmar senare var vi alltså framme på resans slutdestination, men som var en början på vårt äventyr.

Likes

Comments