Jag tror att jag börjar komma ikapp med det mesta jag hittat på nu här på bloggen. Jag har ett inlägg kvar att skriva om när jag och 4 andra tjejer var i Rotorua förra helgen, sen kan jag nog ha fått med de stora sakerna jag gjort.

Denna veckan har i alla fall flugit iväg, precis som alla andra veckor. Tiden går verkligen snabbt här, jag kan inte fatta att det var 8 veckor sedan jag hoppade på planet på Kastrup... okej, det var ju inte alls det jag skulle skriva om. I måndags var det Labour day här och jag har ingen aning om vad det är mer än att det är en public holliday (en så kallad röd dag i Sverige) och alla var lediga. Så det var därför vi åkte till Rotorua över långhelgen. Så min arbetsvecka bestod alltså bara av 4 dagar, och jag klagar inte över det.
I tisdags mötte jag, Cormack och Raffy upp Vanessa och hennes host kid Laura i en lekpark och hade superkul tillsammans. Regnet vräkte ner när vi åkte hemifrån och vi avslutade play daten med en lunch under ett träd för att få skugga från solen. Härlig det här med att vädret skiftar så snabbt, det gör det verkligen superenkelt att klä på och packa till barnen (underbart med ironi eller hur?). På eftermiddagen busade vi en massa här hemma och sedan åkte vi till Waterview park. Cormack och Raffy var superglada över att få leka i vattnet och med alla vattenleksaker som finns i parken.

I onsdags var jag och shoppade (behövde flip flops och bikini till den kommande Hawaiiresan, men kom hem med 5 saker och ingen av dem var en bikink... oh well). Efter barnens middag gick vi tillbaka till dagis för att vara med på deras 1-årsfirande. Det bjöds på tårta i regnbågsfärger och alla barn hade superkul när de var höga på sina sockerkickar!

I torsdags lämnade jag Cormack till dagis när jag ändå åkte iväg med Raffy till simhallen. Hon är verkligen det sötaste jag sett i sin baddräkt. Sedan pratade jag med the Cookie monster (det är vad familjen kallar honom här haha) i några timmar. Gud vad jag saknar dig människa. På kvällen var jag på ett au pair link event som hette "infant and toddler workshop". Där pratade vi om hur barn utvecklas under sina första tre är, vad som är viktigt att tänka på och hur vi kan hanter olika situationer som uppstär och stadier som barnen går igenom. Vi kunde även ställa frågor och prata om situationer vi har med våra barn som vi tycker är jobbiga eller svåra att hantera. Det var toppen att få med sig en massa tips, så det var verkligen en givande kväll!

I fredags var det dags för det första eventet som au pair link anordnar för både au pairer och barnen. Vi åkte i Aucklands rusningstrafik vilket var väldigt spännande med två barn i baksätet och 5 filer med bilköer på motorvägen. Eventet hette Learning through our senses och det var dags att get messy! Oj vad roligt vi hade med alla olika lekleror, ballonger och slime. Macky och Raffy tog hem priset för att ha skitat ner sina kläder mest (med hästlängder till och med). Men det var ju precis det som var meningen, och vi hade det verkligen superroligt. På vägen hem åkte vi inom mataffären och Cormack fick välja strössel till chokladbollarna som vi bakade på eftermiddagen. Vi hann även med filmmys på eftermiddagen eftersom det var fredag och regnet vräkte ner utanför.

Igår ställde jag klockan på 06.50 och på schemat stod en båttur med familjen för att fiska. Regnet gjorde dock att vi sköt upp det nån timme så jag hann med ett videosamtal. Himla klurigt det här med tidsskillnaden. Sedan åkte vi i alla fall ut med båten, och det var fantastiskt. Både att få vara ute på havet och njuta av några solstrålar, och att få umgås med familjen. Vi fick inte en enda fisk när vi var ute... men när vi åkte hem skulle de visa mig runt lite och 500 meter från bryggan testade Rich lyckan lite snabbt och efter 30 sekunder hovade han och Cormack upp den första fisken. Totalt fick vi nog 7 fiskar, men alla fick hoppa tillbaka i havet igen. På eftermiddagen tog jag det lugnt några timmar i min säng, skrev det första av alla blogginlägg jag postat det senaste dygnet och sen kom Emma (den danska au pairen jag hängt med mycket de senaste veckorna). Hon ska sova här några dagar innan hon flyttar in hos sin nya värdfamilj, som är Rich och Katys bästa kompisar. Vi hade en trevlig kväll med Katy och Rich, och käkade middag tillsammans (jag hade gjort vegetarisk lasagne som blev mycket uppskattad). Efter några glas vin var vi trötta, gick ner till och oss gjorde oss i ordning för att sova. Jag hade till och med duschat, tagit på mig pyamas och lagt mig under täcket. Sen innan jag vet ordet av det så var vi i full gång med att sminka oss och helt plötsligt satt vi i en Uber till Longroom. Vi hade en rolig kväll med mycket dansande och avslutade med sötpotatispommes på Burgerfuel.

Imorse vaknade vi upp med tunga huvuden, och vid 11 åkte vi toll Point Chevalier Beach Café som ligger några minuter från mig för att käka frukost. Caféet var lagom smockat och den ljudnivån var kanske inte precis vad vi behövde imorse. Emma har precis sovit några timmar och jag har alltså skrivit en väldigt massa på den här bloggen (äntligen). Jag känner på mig att vi kommer fortsätta att sitta i mjukiskläder resten av kvällen. Vi har laddat upp med popcorn, cola zero, hummus, kex och frukt, så vi ska nog klara av en filmkväll!

Jag har 4 dagar kvar att jobba, för PÅ TORSDAG ÅKER VI TILL HAWAII 😍😍😍 Jag är så enormt taggad, och gud vad jag längtar efter min syster. Förhoppningsvis hinner jag skriva om Rotorua innan jag åker, för då har jag nog hunnit få med allt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

För två veckor sedan åkte jag, min danska au pair kompis Emma och två andra au pairer som heter Vanessa och Ebba på roadtrip. Vi åkte först till Silverdale (ligger ca 30-40 minuter norr om mig, allt beror på trafiken i denna staden) för att hämta upp Emma som bodde där då. Efter en mysig lunch åkte vi vidare till Shakespear's park och njöt av vackra vyer och trevligt sällskap. Vi njöt däremot mindre av vinden som var väldigt stark den dagen. Vi åkte runt till olika stränder, satt och tittade på ett magiskt skådespel bestående av många kite surfing-segel och hade verkligen en toppendag. Vi körde sedan hem till mig, beställde pizza och hade en mysig filmkväll. Det är verkligen toppen att ha min egna lägenhet och kunna ta hem kompisar utan att störa/vara ivägen för familjen. Emma sov här efter att vi skjutsade hem Ebba och Vanessa, och det var underbart att inte behöva sova ensam i min stora säng.

Likes

Comments

Oj vad jag har mycket att skriva om... här händer så mycket hela tiden, och jag kommer omöjligt kunna skriva allt som hänt under de 5 veckorna som gått sedan Nathalie var här. Men jag kommer försöka så gott jag kan!

Veckan efter Nathalie var här så hade jag min första hela och vanliga vecka hemma med allt vad det innebär. Jag kunde enkelt sagt äntligen börja att försöka komma in i det som skulle bli mina rutiner och min vardag. Mina veckor har kommit att se ut såhär:

Jag städar och tvättar (blir imponerad varje dag över hur snabbt tvättkorgen fylls i en småbarnsfamilj) på dagen på måndagar innan jag hämtar kidsen på dagis klockan 3. Sen har jag dem fram till Katy och Rich kommer hem vid 6. På tisdagar har jag kidsen hela dagen, och det innebär 10,5 timmar utan ens en toapaus ifred. Tisdagar är vevkans play date-dag, då möter jag, Macky och Raffy upp 3 andra au pairer och "deras" barn. Den första veckan kom en tjej som heter Lena och hennes två host kids Max och (baby) Flynn, som vi kallar honom, över och lekte. Supermysigt och praktiskt för oss au pairer då barnen kan underhålla sig lite mer på egen hand. Vi har även varit i olika parker, varit på ett inomhuslekland då det regnade för mycket och varit på fika dates. På onsdagar börjar jag vid 3, hämtar upp kidsen, går/cyklar/sparkcyklar till någon park eller hemåt för lek och bus, fixar middag och har dansparty innan Katy och Rich kommer hem. Mina torsdagar är som mina måndagar, och det är så skönt att ha 3 halvdagar varje vecka (klagar inte heller över att ha sovmorgon ofta). Det är skönt att ha samma eftermiddagsrutiner 3 dagar i veckan, för om det är något jag insett så är det hur bra barn funkar med rutiner de känner igen. På fredagarna har jag kidsen hela dagen igen, och då är det playgroup (au pair link anordnar dessa och här leker, sjunger och fikar vi med andra au pairer och barn) på förmiddagen och efter Raffys nap mitt på dagen bakar vi något gott. Än så länge har vi bara bakat kladdkaka och chokladbollar, men det är favoriter hos alla så det går alltid hem!

De första veckorna körde jag inte med barnen, så det gjorde att vi fick hålla oss här i området. Men efter 2/3 veckors övningskörande för min del så kände jag min äntligen bekväm med att köra barnen. Det öppnade upp så många nya möjligheter att hitta på saker. Både för mig och min fritid, play dates och en ny favoritaktivitet för mig, Raffy och Macky; att åka och simma. Jag hämtar upp Macky från dagis tidigare på måndagar, och börjar mina torsdagsmornar med att simma med Raffy. Båda två älskar vatten, och alla som känner mig vet att det är det bästa jag vet. Det är så kul för oss alla, och jag uppskattar verkligen att ha de stunderna av egentid med barnen. Det gör verkligen att jag kan lära känna dem bättre och få dem att känna mig bättre och bli tryggare med mig.

De senaste veckorna har jag även börjat gå på coffee groups på tisdagar. Det är ett gäng härliga tjejer med olika nationaliteter som kommer dit, och tiden flyger alltid iväg när vi är där. Det är så skönt att kunna få klaga över de jobbiga stunderna med barnen, ge varandra tips om allt som har med au pair-livet att göra, prata om saker vi saknar där hemma och alla tankar som snurrar i huvudet när man har flyttat till andra sidan jorden, planera kommande road trips/filmkvällar/fester och såklart bara tragga om allt annat mellan himmel och jord.

Ungefär så här ser alltså mina veckor ut nu, och jag känner att det har tagit dessa fem veckorna innan jag ens har kunnat börja känna att jag kommit in i några rutiner. Det var värst vad jag ska skriva ordet rutiner hela tiden... men ja, det är det mina jobbveckor består av. Och för ett kontrollfreak som mig själv så älskar jag att ha rutiner när jag jobbar.

Jag trivs så himla himla bra här. Mina värdföräldrar Katy och Rich är fantastiska. Vi kan prata om allt (speciellt över ett glas vin eller med en kall öl i handen), de är fantastiska föräldrar åt Cormack och Raffaela, de är väldigt avslappnade och trygga, de ger mig friheten och ansvaret att sköta mitt jobb på mitt sätt och de litar på att jag tar vettiga beslut när det gäller barnen (och mig själv), de uppmuntrar mig att se mig omkring och upptäcka Nya Zeeland (de köpte till och med en ny bil här om veckan bl.a. för att jag skulle ha en bra bil för att kunna ta mig någonstans), de är omtänksamma och väldigt gästvänliga, och de är så himla roliga att hänga med. Cormack är en dunderhärlig prick och jag har aldrig en tråkig stund med honom. Han älskar dinosaurier (jag har lärt mig säkert 10 olika dinosaurier och vad de heter sen jag kom hit, och han har bara börjat lära mig allt han kan), djur (han kollar helst på planet earth och liknande program om alla sorters djur och han är helt fascinerad av dem), att pussla (den här grabben är riktigt smart för att vara 4 år) och spela memory (han utklassar oss vuxna hela tiden, helt sjukt). Han var ett hjärta av guld och bryr sig om alla i hans närhet. Och att få cuddles av honom är något av det bästa jag vet här borta. Raffy är en glad, tuff och fullkomligt bedårande liten filur. Hon är en riktig girl power boss, och hon är inte rädd för att testa något. Hon kör sitt eget race och får mig alltid på bra humör. Hennes cuddles är också fantastiska, och mitt hjärta smälter varje gång hon gosar med mig och leker med mitt hår (det har blivit hennes nya favoritsyssla). Det är så spännande att få vara med i den nya fasen hon precis kommit in i: att lära sig prata. Hon försöker imitera ord och sjunger med i hennes favoritsånger och hon försöker berätta för oss vad hon vill. Såklart uppskattar jag, som älskar att prata, att snart få en till gosis att tragga med om dagarna. Cormack (Mack-Attack/Macky) och Rafaela (Raffy/Raffa Taffa) har verkligen fårt en speciell plats i mitt hjärta.

Jag har verkligen blivit en del av familjen, och det är så skönt att det gått så snabbt. Speciellt eftersom VI ÅKER TILL HAWAII OM FYRA DAGAR!!! Kan knappt fatta att det redan är dags, och jag är såååå taggad på att få träffa min saknade syster som för tillfället bor i Honolulu.

Jag tror att jag ska avrunda detta inlägget här. Nu vet ni i alla fall lite mer om min vardag här nere, och jag ska försöka skriva några inlägg om allt annat jag hittat på (ja, jag gör annat än att bara jobba och hänga med min underbara värdfamilj). Jag har varit på en del roadtrips och träffat många härliga människor här. Hoppas allt är bra där hemma i höstrusket!

Likes

Comments

Jag var som sagt i Christchurch min andra vecka i familjen, och det var supermysigt! På måmdagsmorgonen flög jag, min värdmamma Katy och barnen till Christchurch. Vi (och våra 6 stora väskor) blev upphämtade av Katys föräldrar och sedan väntade 4 dagar med massa lek, bus, gosande, god mat och framför allt trevligt sällskap. Katy jobbade större delen av tiden, så jag spenderade nästan hela dagarna med barnen och deras mormor Jane och morfar Stew. Fantastiska människor! Vi lekte mycket på deras gräsmatta, åkte till några lekplatser och en dag tog Stew med mig på en tur runt i staden. Jag fick se många nya byggnader som förändrat stadens utseende sedan den stora jordbävningen för några år sedan. Vi åkte även upp på några kullar/berg som ligger i änden av Christchurch. Trots att det inte var perfekt väder för att få se utsikten så var det fantastisk att blicka ut över denna härliga stad.

Vi kom hem runt 9-tiden på torsdagskvällen och hade två minst sagt trötta barn i baksätet. Och kanske två minst lika trötta tjejer i framsätet... men vi hade alla haft fantastiska dagar i den första staden jag besökte på sydön. Här är några gosiga bilder från våra (inte så varma) dagar i Christchurch:


På fredagen (dagen efter Christchurch) hade jag barnen själv hela dagen för första gången. Kan inte riktigt komma ihåg vad vi hittade på, men jag kommer ihåg att jag var nervös för typ allt haha. På kvällen kom Nathalie (den svenska superhärliga tjejen som jag träffade på planet till Auckland) och bodde hos mig hela helgen. Vi hade två lugna kvällar i min soffa och pratade en massor. Det var obeskrivligt skönt att få prata av sig om allt som man upplevt och kännt den första tiden i ett nytt land. Framför allt var det skönt att få prata med någon i samma situation som förstår det man går igenom och PÅ SITT EGET SPRÅK. Så mycket lättare att förklara och uttrycka sig på svenska, speciellt nu innan jag kommit in i engelskan. Vi spenderade lördagen i Auckland city och vädret var fantastiskt förutom blåsten. Vi bokade konsertbiljetter till Shawn Mendes efter några öl, men det är inget vi ångrar! Så i slutet av november kommer hon hit igen för ännu en trevlig helg. Nathalie bor i Taupo som är drygt 3 timmar ifrån Auckland, och det är så synd att vi inte kan träffas oftare. Men, får se det som en möjlighet för många kommande roadtrips istället. Avslutar detta inlägget om min andra vecka i familjen med några bilder från helgen med Nathalie. Nästa inlägg blir nog om min första tid som au pair, så stay tuned 😘

Likes

Comments

Tiden flyger verkligen iväg här, och jag har inte riktigt haft en tanke på bloggen (när jag väl haft det så har det inte funnits tid att skriva). Jag har hittat på massor sedan jag skrev här sist, och jag tänkte göra några olika inlägg om det idag och imorgon. Idag är det lördag och det har varit strålande sol och 22 grader varmt fram tills nu (klockan är 3 på eftermiddagen) då solen gick i moln. Jag var jag på en mysig face time-dejt imorse/förmiddags med en väldigt saknad påg där hemma. Sen blev jag spontant barnvakt åt en sovande Raffy då resterande familjen skulle på kalas. Alltid lika härligt att jobba när jobbet innebär lunch och kaffe i solen och med en pod i hörlurarna. Eller ja, 10 minuter i solen räcker för att bli röd trots solskyddsfaktor 50... så det var kul så länge det varade! Nu kan jag blogga i soffan på arbetstid, så eftersom jag får betalt när jag skriver detta kanske jag lägga lägga till betalt bloggare på mitt CV?

Ikväll ska jag vara barnvakt igen då mina värdföräldrar ska på 40-årskalas. En dansk au pair (Emma) som jag träffade på min orientation ska komma över för  en film och popcorn kväll, ett inte alltför ansträngande jobbpass med andra ord!

Igår hade jag några härliga tjejer, som jag träffade på en coffee group i veckan, hos mig och vi hade en supertrevlig kväll. Det kommer deffinitivt bli fler sådana! Imorgon ska jag åka till Shakespear's park med 3 andra tjejer (bland annat Emma som kommer hit ikväll) och käka en mysig lunch och sen vandra runt där. Känner på mig att detta är och kommer bli den mysigaste helgen hittils.

Annars är jag i full gång med min au pair-vardag och jag trivs så himla bra. Har i skrivande stund 19 dagar kvar till Hawaii och det känns som att livet är på topp just nu.

Jag kommer som sagt göra lite inlägg om det jag hittat på sedan jag senast skrev här, och jag lovar mig själv att inte skjuta på uppdateringarna så länge hädanefter!

Mina nya bästisar 😍

Likes

Comments

Den 7e oktober anordnade au pair link ett event som jag hängde med på. Vi gick i det fina området som heter Waitakere och jag träffade ett gäng härliga au pairer från olika dela av världen (mest tyskar såklart då jag skulle chansa på att mer än hälften av alla au pairer här är från Tyskland). Det var en behaglig dag för en ligen hike och jag träffade bland annat några tjejer som jag nu träffar varje vecka på coffee group-tisdagarna. Naturen var magisk och det var första gången jag kom ut ur storstadsmiljö på en månad. Ni kan ju tänka er hur underbart det var att slippa höra alla möjlig ljud som bara städer ger ifrån sig. Naturen var som tagen ur dinosauriernas tid, och jag njöt av varenda andetag av friskluft jag tog. Efter hiken åt vi lunch tillsammans med en magisk utsikt, och sedan åkte några av oss ytterligare 20 minuter bort för att spana in Piha beach. Det var en magisk syn att åka på de slingriga vägarna nerför bergen för att slutligen komma fram till en strand med svart sand. Majestätiska och grönbeklädda berg omgav stranden och gav allt en varm och behaglig känsla. Ljudet från vågorna som levde sitt eget liv och slog högljutt mot sanden i en jämn takt förtrollade nästan mig. Havet är min fristad, och jag blev ännu en gång påminnd om hur bra jag trivs här. Vi stod länge och pratade om allt möjligt medan vi njöt av känslan att ha sand mellan tårna (trots att vi alla hade jeans och regnjackor på oss). Det var verkligen en bra dag, och dit kommer jag åka många gånger igen.

På kvällen var det dags för högklackat, drinkar och härligt sällskap. Claire (en tjej från Scottland som var med på samma orientation som mig) hade fyllt år tidigare i veckan och självklart skulle det firas. Vi var 10 tjejer (alla utom 2 från samma orientation) som träffades för fördrinkar hos Braeden som bor i Ponsonby. Sedan åkte vi in till centrala Auckland för att käka middag på en mexikansk restaurang. Om vi hade det trevligt? Tror att faktumet att restaurangen inte ville servera oss mer alkohol på lite drygt en timme säger det mesta om hur roligt vi hade det. Efter middagen gick vi till en klubb som heter 1885 och som låg nära restaurangen. Claires värdmamma är manager för klubben, så kvällen/natten spenderades i deras VIP-rum. Jag spenderade dock mer tid på det vanliga dansgolvet under kvällen för att musiken var så mycket bättre där (och jag slapp alla snobbiga människor). Det var verkligen en rolig kväll, och jag njöt ordentligt när jag lagt mig i min säng efter att ha kommit hem framåt småtimmarna.

Likes

Comments

Hola macarona!

Sedan jag sist skrev har dagarna varit minst sagt fullspäckade och därför har jag inte hunnit skriva här. Jag hade en väldigt bra vecka med Alicia och fick lära mig massor av bra saker inför min tid i familjen. Vi var bland annat och klättrade med några andra au pairer och deras kids, var på playgroup (som au pair link ordnar varje vecka för alla au pairer i det området), vi hämtade en superglad Macky och en aningen trött Raffy på dagis 3 dagar, vi spelade oändliga omgångar memory (och Cormack vinner på allvar de flesta gångerna), vi hade svensk tacokväll, vi fick båda kidsen vaccinerade, vi bakade kladdkaka och gjorde smoothie, och jag fick se hur vardagen i familjen Lloyd ser ut. Behöver jag ens skriva att jag stormtrivs?

I fredagskväll hängde jag med Alicia och två andra au pairer ut till ett ställe i Ponsonby som heter Longroom. Det var en superrolig kväll trots att jag inte direkt kände någon förutom Alicia där. I lördags tackade jag mig själv för att jag drog mig hemåt redan vid 02.30. Vi hade en härlig lördagkväll med familjen då det var Alicias sista kväll i NZ på ett tag. Vi åt och drack gott, och jag fick även träffa min värdpappa Richs bror. Superhärlig snubbe verkligen! Jag har fortfarande inte vant mig vid hur trevliga alla kiwis (så kallar de som kommer från NZ sig) är. Resten av helgen spenderades antingen med barnen eller nere i min lilla "lägenhet" med te, netflix och några skypesamtal med saknade personer där hemma. Jag var även barnvakt två kvällar, så himla mysigt med lite egentid med barnen.

I måndags åkte jag, min värdmamma Katy och kidsen till Katys föräldrar i Christchurch. Det är här jag är i skrivande stund och njuter av lugnet då barnens mormor och morfar precis åkte iväg med barnen för att hälsa på mormorns syster. Jag tänker mig att jag får skriva ett eget inlägg om dessa roliga, kalla och mysiga dagarna i Christchurch senare. Kanske skriver jag nästa inlägg på planet tillbaka till Auckland ikväll. Imorgon väntar en heldag med barnen (hur tusan ska jag underhålla dem på egen hand i 9-10 timmar?) och sen kommer Nathalie (au pairen som jag träffade på planet till NZ) och ska bo hos mig i helgen. Planen är att utforska Auckland city och möta upp några andra au pairer som vi träffade på vår orientation för två veckor sedan. Förhoppningsvis börjar jag köra bil här snart också så jag kan ta mig någonstans.

Här kommer en härlig blandning av bilder från min första vecka i familjen.

Likes

Comments

Sist jag skrev var jag i Dubai och väntade på flyget till Auckland. Den flygningen var lång, vääääldigt lång. Jag somnade efter någon timme och drömde att jag hade sovit hela resan. Så när jag vaknade var jag stensäker på att jag hade 27 minuter kvar till landning och började därför till och med packa ihop min väska. Sen såg jag mig omkring och insåg att ingen annan verkade vara redo för landning, så jag tittade på skärmen framför mig. Jag tror aldrig att jag har blivit så besviken som när jag då såg att det var över 13 timmar kvar. Det var verkligen som att all glädje bara sögs ur mig och lämnade mig gråtandes av trötthet och besvikelse i ett aningen obekvämt flygplanssäte. Men det är ju ganska kul i efterhand.

På planet träffade jag Nathalie som satt i sätet bakom mig. Hon är också en au pair som åker med samma organisation, men tyvärr bor hon nu några timmar ifrån mig. Vi höll i alla fall ihop från dess och till vi skiljdes åt igår. På flygplatsen hjälptes vi åt genom alla kontroller, bagageuthämtande (min väska hade ett söndrigt hjul, så jag sa till i informationen och 5 minuter senare hade jag en helt ny väska) och sedan letade vi upp bussen som skulle ta oss till hotellet. En superhärlig tjej och en riktig glädjespridare!
Vi hann inte vara på hotellet länge innan det var dags för lunch, en powernap och sedan drog infon igång. Första dagen fyllde vi i en massa papper så vi kunde få Nya Zeeländska bankkonton och mastercards och annat smått och gott. Efter en tidig middag på hotellet somnade jag gott strax efter 8 redan. Sedan följde två fullspäckade dagar med info. Vi har pratat om allt från hur man kör i vänstertrafik, HLR och hur det är att flytta till ett nytt land, till hur vi lär våra värdbarn det bästa och vad vår roll som au pair innebär. Det har varit superbra och välbehövligt, men min hjärna har inte jobbat på 100 % med tanke på all tidsskillnad och brist på sömn. Jag har tröffat superhärliga människor de här dagarna, och många av dem bor också i Auckland så jag hoppas att vi ses igen.

Igår (fredag) eftermiddags hämtade familjen upp mig på hotellet jag varit på sen jag kom hit. Macky, storebror i familjen, sprang in genom entrédörrarna, stannade upp och tittade blygt på mig några sekunder innan han sprang mot mig och hoppade upp i min famn och gav mig världens gosigaste kram. Min värdfanilj är verkligen hur härlig som helst, och redan i bilen påväg hem insåg jag att detta kommer att bli så himla himla bra. Kvällen spenderade jag med familjen, deras nuvarande au pair och en god middag. Det var underbart att få börja lära känna familjen, som jag har längtat. Min jetlag är inte helt borta än, så det blev inte så sent för min del.

Idag sov jag till 10, fick mig ungefär 11 timmars sömn. Halleda så skönt det var. Jag har hela undervåningen för mig själv, och det är som en egen lägenhet. Det är verkligen toppen att ha möjlighet att få vara för mig själv när jag vill det. Dagen har i alla fall spenderats med familjen. Jag har pusslat, gosat och dansat med barnen. Macky skulle på ett födelsedagskalas, så då åkte vi alla med och lämnade honom och min värdmamma där innan jag, min värdpappa och Raffy (lillasystern) åkte en runda och såg oss omkring i Auckland. Efter det gosade jag lite mer med Raffy innan jag gick ner och tog tag i att packa upp alla mina saker. Jag har bestämt mig för att försöka göra mig hemmastadd så fort som möjligt. Det kommer nog göra det lättare för mig att inse och komma in i att jag ska ha en vardag här.

Just nu sitter jag under täcket i min säng (här är rätt kallt då husen inte är så bra isolerade) och skriver detta. Ovanför mig mullrar det ordentligt, men jag vet inte om det är åska eller bus som orsakar ljuden. Kanske är det båda.

Ikväll (eller ja, snart) ska jag med familjens nuvarande au pair och hennes vänner och äta i Auckland. Vi ska till en restaurang som heter Pizzapizza, och för ett visst pris får vi äta och dricka så mycket vi vill under 3 timmar. Det ska bli kul att få träffa nya människor igen! Det lär bli mycket av den varan nu den första tiden, men det är bara kul.

Imorgon vet jag inte riktigt vad som händer, jag tror att en tur till affären står på schemat så jag kan få köpa vad jag vill ha för vegetariska alternativ. Sen väntar i alla fall en hel veckas jobb tillsammans med Alicia (au pairen). Snacka om lyx att få lära mig hela veckorutinen av den som har absolut bäst koll!

Vi (jag och Nathalie) fick leta upp en lugn plats på flygplatsen så jag kunde packa över mina saker i min nya väska.

Här är hela superhärliga gänget.

Tydligen är det såhär man förvarar sina båtar i Auckland om man inte har en egen båtplats.

Likes

Comments

Just nu sitter jag på Dubais flygplats och väntar på flyget som ska ta mig till Auckland på 16 timmar. Igår flög jag hit och har spenderat en natt (det blev 4 timmars sömn, så kanske var det en lång powernap?) på Emirates hotell. Igår var en jobbig dag. Den var jobbig för att jag avskyr att säga hejdå, och att behöva göra det till de jag älskar allra mest gjorde så ont. Men vi ses ju "snart" igen. Det var också jobbigt för att jag bara ville komma fram och börja mitt äventyr. Något som överraskade mig var paniken som steg inombords när jag gick mot säkerhetskontrollen helt själv, och sedan hoppade på planet HELT SJÄLV. Tankarna susade som virvelvindar i huvudet och jag undrade vad tusan jag hade gett mig in på. Och värst av allt var nog smärtan av saknad i bröstet som under flygresan spred sig allt större i min kropp. Saknad av allt och alla som på sista tiden fått mig att må så bra. Saknad av det man känner till och som känns tryggt. Men samtidigt var det en fantastisk känsla att ge sig ut i världen på egen hand och verkligen stå på egna ben för första gången.

Som sagt så väntat 16 timmar på ett flygplan innan jag är framme i staden som jag ska kalla för hemma i 9 månader. Jag landar på onsdag förmiddag NZ-tid, och sedan väntar en introduktionskurs med andra blivande au pairer. Den slutar på fredag eftermiddag, och då kommer min familj och hämtar mig. Jag ser fram emot att få träffa dem så mycket. Det känns ännu bättre när jag igår läste att de blivit utsedda till månadens värdfamilj.

Efter helgen med familjen (som jag antar kommer tillägnas att komma in i rätt dygnsrytm, kolla in Auckland och framför allt lära känna familjen) väntar en hel veckas jobb tillsammans med deras nuvarande au pair. Det är nog både skönt och praktiskt att få lära mig hela veckorutinen som hon har stenkoll på. Nästa helg åker hon hem, och då blir det jag som tar över. Min första arbetsvecka kommer dock att spenderas med barnen och värdmamman på sydön, närmare bestämt i Christchurch. Därefter jobbar jag som vanligt lite drygt en månad innan jag åker med familjen till Hawaii. Just nu är jag så taggad att jag nästan spricker, men det hör väl till antar jag. Det här kommer bli bra.

Idag tackar jag den som gett kaffe till mänskligheten 😍

Likes

Comments

Efter en fullspäckad och omtumlande vår med mycket jobb och fixande sitter jag här och räknar ner dagarna tills jag lämnar Sverige igen. Idag är det 4 veckor tills jag hoppar på planet till Nya Zeeland som kommer vara mitt hem i 9 månader.  Jag ska förverkliga en dröm jag haft länge, och jag längtar så jag spricker. Resan fram till idag har varit minst sagt som en berg och dal-bana, och det är mycket som inte har velat som jag ville under vägen. Men för två veckor sen blev allt äntligen klart och bekräftat. Jag kommer att försöka skriva här som en form av dagbok, och för att kunna visa alla där hemma vad jag hittar på. Men först ska jag jobba mina sista 11 pass till på mitt sommarjobb och flytta ut från min lägenhet, för att äntligen kunna avsluta vissa kapitel helt och hållet. Självklart ska jag också se till att de sista 4 veckorna blir lika bra som resten av denna sommaren varit.

Likes

Comments