Whiihoo!! Efter sommaren hamnade jag efter med rehaben men nu har jag fått bekräftat av sjukgymnasten att jag tagit igen och ligger i fas med träningsprogrammet. Lycka delux och det är värt en selfie. Sedan sommaren har jag kämpat med passet för vecka 16 (+ vissa anda utvalda övningar) även fast jag är flera veckor förbi den tiden. Att komma ifatt och ligga i fas känns så himla bra och nu vill jag bara ta fler framsteg. Jag hoppas på att nästa steg är att få vara med lite under innebandyträningarna! Är riktgt trött på att sida vid sidan och suget efter att få spela växer varje dag. Det tar vi en innebandybild på.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det är helt sjukt vad tiden springer iväg! Visst säger man att tiden går fort när man har roligt, men med just roligt skulle jag inte beskriva denna perioden. Exakt TJUGOFYRA veckor sedan jag låg på operationsbordet och var så enormt nojig och nervös. 24 långa veckor som verkligen inte känns som hela 6 månader. Vissa stunder och vissa dagar har tiden gått så långsamt men nu när jag blickar tillbaka känns allt som igår.

Jag har iallafall blivit proffs på att skynda långsamt ​när det gäller träningen, och tipsar alla om att även göra det. När jag vill utmana knät med nya övningar är det självklart så att man inte klarar allt. Istället för att strunta i övningen, eller utföra den på fel sätt, börja med en ''enklare variant'' av övningen för att sedan kunna stegra. Till exempel: att hoppa. Klarar man inte ett vanligt hopp börja med att svikta med knäna på hela fotsulorna. Stegra med att svikta och komma upp på tå för att sedan till slut svikta och hoppa från marken. Det tar sin tid och det är något man måste komma över och acceptera. 

Många frågar och undrar om jag känner av knät och svaret är ja - varje dag. Det är så himla svårt att förklara för någon hur och på vilka sätt, men det känns. Jag kan inte böja fullt ut, jag kan inte sträcka fullt ut, jag kan inte ta i fullt ut och jag kan inte (rättare sagt vågar inte) lita på knät fullt ut. Men det kommer, det kommer - bara jag skyndar långsamt. 

Likes

Comments

Framsteg - bakslag, framsteg - bakslag. Just nu är det lite fram och tillbaka gällande knät. När jag stegrar med nya övningar reagerar knät och jag får ont och blir öm. Bara att börja om med grunderna, ta nya tag och prova igen.

Just nu jobbar jag mycket med tålighetsträning, det vill säga mycket hopp samt olika "steg" i olika rörelseriktningar. Exempel på övningar är höga knän på tjockmatta, jämfota hopp på step-upbräda och sidosteg på step-upbräda.

Något som är positivt utan några bakslag för tillfället är lätt styrkan. I 2 av 3 maskiner är jag uppe i samma vikt som det "friska" benet. Jag jobbar också mycket för att kunna gå djupare i mina knäböj. Jämfört med ett par veckor sedan kommer jag mycket längre, men jämfört hur djupt jag kunde gå innan skadan är det en bit kvar.

Likes

Comments

I tisdags tog jag mina första löpsteg på 304 dagar, vilket är hela TIO månader, och lyckan är total! Detta gick även över förväntat! Jag sprang 3 km vilket var precis lagom att börja med. Knät kändes bra under löprundan, det var dock lite läskigt att springa i nedförsbackar eftersom det lätt gick lite för fort. Konditionen trodde jag var som bortblåst efter alla dessa månader men jag var faktiskt inte död efter, haha. Dock kändes det tydligt att jag inte hade någon kraft eller explosivitet i uppförsbackar så intervaller lär bli nödvändigt i framtiden.

Det känns så skönt att vara tillbaka med löpningen, vilket varit ett delmål, och även att klara av det. Jag sprang med ett leende på läpparna, äntligen ett stort steg närmare.

Likes

Comments

Sommar, sol och semester. Inte bara för mig utan för mitt knä också. Den senaste månaden har jag slarvat så enormt mycket med träningen. Jag kan enkelt räkna antalet gånger jag har gjort de övningar jag ska på en hand, vilket inte alls är så himla positivt. Sommaren, jobb och resor har prioriteras framför men visst har jag haft annan tid, lathet kallas det.

Men! Idag är det ny vecka, imorgon börjar skolan och det är dags att ta tag i saker och komma in i rutiner igen efter ett för övrigt fantastiskt sommarlov.

Senare idag har jag tid hos min sjukgymnast för lite tester samt planering av framtiden. Vi får se hur resultaten av testerna urartar med tanke på min slapphet... Hur eller hur är jag nu mer än redo att börja träna för att göra framsteg igen och på så bra sätt som möjligt komma tillbaka till innebandyn!

Likes

Comments

Cykla, cykla, cykla och cykla. Jag saknar att springa!

Imorgon är jag 3 månader post operation vilket är den allmänna gränsen för att få börja jogga. Tyvärr är mitt knä inte lika redo som jag för lite lätt jogg. Båda mina knän har en tendens att "gå inåt", även när jag promenerar, men det opererade benet går inåt extra och för mycket. Att jogga får jag alltså skjuta upp i mitt träningsupplägg och nu ligger fokus i varje övning att hålla ut knät så det är kontrollerat så att det sätter sig naturligt.

Det senaste veckorna har jag också varit med om att knät har vikt sig 2 gånger, eftersom muskulaturen och stabiliteten inte finns där när något plötsligt händer. Ena gången halkade jag till på en kudde och andra gången vek det sig efter jag landat från ett litet småhopp. Det är väldigt obehagligt när detta händer och jag blir rädd att något i knät ska ta skada, men det nyinsatta korsbandet ska tydligen vara jättestarkt. Att knät viker sig är ju en annan orsak till att jag inte heller är redo för jogg ännu.

För övrigt så upplever jag att styrkan på båda benen börjar jämna ut sig, att jag kommer ifatt det friska knät. I det olika maskinerna jag använder mig av är jag uppe och till och med förbi det vikter jag utmanade mig med innan operationen, så det är väldigt positivt! Böjningen är nääästan där, jag skulle säga att det endast är några graders vinkel kvar innan det tar emot. Sträckningen har jag haft svårt med men det blir sakta, och då menar jag väldigt sakta, men säkert litelite bättre.

Likes

Comments

Jag är inne på vecka 11 efter operationen och resan fortsätter. Till vardags fungerar knät okej. Jag kan gå, cykla och göra det mesta. Den där sista lilla biten i både sträckning och böjning saknas dock, vilket oftast är något som kommer med tiden.

Nästa vecka har 12 veckor passerat, det vill säga hela 3 månader, och då är det dags att gå på nästa fas. Nästa steg kommer att innehålla lite hopp och eventuellt att jogga om knät klarar det vilket jag gärna hoppas och tror på!

Denna vecka har jag dock haft känningar i baksidan av låret, förmodligen på grund av överbelastning efter en fartfylld midsommarhelg. Jag har då tvingats anpassa mina pass genom att undvika vissa övningar samt fokuserat på styrkan. Baksidan har nu blivit bättre mot slutet av veckan vilket visar att det gäller att lyssna på kroppen. Nu är jag mer än redo för stegring nästa vecka - mot nya mål!

Likes

Comments

Jag tränar regelbundet hos min sjukgymnast, 2 gånger per vecka. Fördelen med att gå till sjukgymnasten och använda gymmet som finns där är de specifika maskinerna jag tränar med samt att man får hjälp att utföra övningen på rätt sätt.

Detta pass, med övningarna ovan, har jag utfört mellan veckorna 2-6 efter operationen. I mitt rehabiliteringsprogram har dock övningar hela tiden stegrats i takt med att jag blev allt starkare. Alltså, i början av vecka 2 gjorde jag inte alla övningar på pappret medan i slutet av vecka 6 hade resten av övningarna byggts på.

Nu är jag inne på vecka 8 efter operationen och har ett nytt, lite mer utmanande, program att fortsätts kämpa med.

Likes

Comments

Genom artroskopi, det vill säga titthålskirurgi, kan det skadade korsbandet bytas ut. Vid främre korsbandsoperation används en sena för att bygga upp det nya korsbandet.

Innan operationen förbereds knät genom att tvättas samt lokalbedövas. Det som läkaren sedan börjar med är att ta ut den sena som ska transplanteras. Det vanligaste är att man tar en sena från lårets baksida. Ett annat alternativ är att använda en mittendel av knäskålssenan. Om det är knäskålssenan som ska användas görs ett snitt på framsidan av knät. Om det är senan från baksidan av låret görs ett snitt på underbenet, innanför och nedanför knäskålen, för att kunna ta ut den. En lite större öppning i underbenet måste hur eller hur göras för att senan ska kunna tas ut.

Läkaren gör sedan ett andra snitt på framsidan av knät och för att kunna föra in artroskopet, vilket är ett tunt metallrör som överför bilderna av knäts insida till en bildskärm. Ett tredje snitt görs för att föra in små instrument. Det gamla korsbandet tas efter det bort med en rasp.

Läkaren borrar sedan ett hål från framsidan på underbenet och upp i knäleden. Ett andra hål görs även från knäleden och upp i lårbenet där det nya korsbandet ska fästas. Senan som ska bli det nya korsbandet förs in i knäleden genom hålet i underbenet, genom knät och upp i hålet i lårbenet. Det nya korsbandet dras på plats i hålet med trådar som tidigare fästs i senan. Det nya korsbandet skruvas fast i lårbenet, spänns upp och fästs även i underbenet.

HÄR kan du se ett kort klipp hur ett sätt av en korsbandsoperation går till.

Likes

Comments

En självklar tanke under alla omständigheter är "varför jag?". En knäskada handlar främst inte om att man är otränad, utan främst om enorm otur. Att regelbundet träna knästabilitet minskar självklart risken för en knäskada men risken blir aldrig 0. Själva skadesituationen sker så fort att du inte har kontroll över händelsen.

Zlatan kan ändå användas som ett exempel på detta. Världens, enligt vissa, bästa fotbollspelare kan också drabbas. Det kan hända även den bästa, den som är enormt vältränad. Jag och Zlatan, han och jag.

Likes

Comments

www.nouw.com/alicevägtillbaka.se