Jag har inte hunnit blogga på jätte länge för att skolan har börjat och det tar så himla mycket av min tid och energi.
Jag har nu gått på realgymnasiet i 2 veckor och jag trivs jätte bra!
När jag var liten tyckte jag att dom som gick på gymnasiet var jätte stora men när jag själv går där känner jag mig fortfarande liten hahah.
Jag går djur och på onsdagar och fredagar har vi profil dagar då vi bara tar hand om djur och lär oss om djur.
Det är en sån jävla skillnad från högstadiet vilket är bra för om jag skulle gå Sam eller något sånt skulle jag bli så jäävla skoltrött.
Förutom att skolan har börjat så har Mohes dragit till Magaluf och helt ärligt så har jag aldrig varit så orolig och haft så mycket ångest som jag har nu när han är där.
Jag är så van med att han nästan bor hos mig och nu kan jag typ inte ha kontakt med honom alls.
Är så jävla glad att jag har Xandra som jag kan fly till och komma på andra tankar.
Om jag inte skulle vara hos henne skulle jag bara ligga och gråta i min säng hela kvällarna.
Så hon är min räddning ❤️❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Igår sa jag mitt sista hejdå, gav min sista puss och klapp till Clio.
Det jag känner nu är helt obeskrivligt, det ända jag kan säga är att jag känner mig helt tom.
Hela vägen dit satt jag med gråten i halsen och när jag såg henne så brast det.
Jag klarar inte av tanken på att jag aldrig kommer få se henne igen.
Att jag aldrig kommer få pussas o kramas med henne igen eller höra henne gnägga.
Att hon aldrig kommer få känna lyckan av att springa ut på ett sommarbete igen eller att få bli ompysslad och få massor av kärlek och godis.
Det krossar mig.
Samtidigt som jag vet att det här är det som är bäst för henne...

Likes

Comments

Vaknade upp till det absolut värsta som har hänt i mitt liv.
Mamma ringde mig och berättade att det tyvärr är Clio's tur att somna in.
Hon har fått spatt i båda bakbenen och efter 3 behandlingar har inget blivit bättre och hon bara går och har ont så då måste dom ta bort henne.
Mitt hjärta är i tusen bitar och det känns som att en del av mig håller på att dö tillsammans med henne.
Hon var min första ponny, det är henne jag har växt upp med och lärt mig allting på.
Jag skulle inte vara den jag är idag om det inte var för Clio.
Jag ser henne fortfarande som min häst även fast det var 2 år sen vi sålde henne.
Hon kommer alltid att vara min lilla bebis ❤️
Är så jävla tacksam över att jag fick spendera 7 år med henne.
Hon kommer alltid ha den största och finaste platsen i mitt hjärta.
Bara 14 jävla år, levt hälften av sitt liv typ och nu ska allt ta slut.
Alla hinder vi hoppat, alla avramlingar, alla ängar vi galopperat på, alla pussar o kramar, bara alla stunder jag spenderat med min rally räka kommer jag sakna.
Skulle kunna sitta och skriva hur mycket som helst om alla minnen och hur mycket hon betyder för mig.
Det finns massor med människor som älskar och kommer sakna henne men ingen kommer någonsin förstå min kärlek till Clio.
Måste ta flera pauser när jag skriver det här inlägget och jag har så jävla mycket att säga om Clio men jag känner att jag inte klarar mer.
Då, nu och föralltid 💝

Likes

Comments

Senaste dagarna har jag verkligen haft fullt upp.
Ridit båda hästarna varje dag, tagit hand om hundarna, tvättat, städat och rensat ogräs men jag klagar inte.
I och med att jag har haft fullt upp har jag märkt att jag mår bättre och tycker om att ha mycket att göra, samtidigt som det sätter stor press på mig själv och om jag inte hinner med det jag ska göra får jag ångest.
Melina har imponerat mig så himla mycket dom senaste dagarna, hon har gått som på räls.
Gjort allt man säger utan motstånd och kunnat trava ut helt själv och litat och följt mig.
Det känns bara så himla bra med henne just nu men jag vet att jag måste ta vara på tiden nu för helt plötsligt kan hon flippa igen hahah.
Det är ju typsikt att nu när det är ungefär en vecka kvar på sommarlovet och nu börjar jag komma igång med saker.




Likes

Comments

Min morgon har varit hemsk hittills.
Vaknade upp med en känsla som jag bara kännt en gång tidigare i mitt liv.
Det börjar med att jag mår illa och knappt har ork i kroppen att stå upp.
Illamåendet är så grovt så att jag måste springa in på toaletten för det känns som att jag kommer spy, men jag gör inte det.
Jag sätter mig ner och vilar och efter ett tag känns det bra igen, men när jag ställer mig upp kommer samma känsla tillbaka plus att jag blir yr.
Jag sätter mig då ner igen och jag vet inte hur man ska förklara känslan men det är som att det kryper i hela kroppen och som att kroppen håller på att somna typ.
Sen kommer spy attacken igen.
Ni vet det där obehaget man får precis innan man ska spy, den känslan finns där hela tiden.
Ingen ork i kroppen, yr plus att jag börjar kallsvettas så in i helvete.
Får ett antal spy attacker men ingenting kommer upp. ​
Sitter kvar inne på toaletten kanske 5 minuter och sen är allt bra igen.
Jag förstår inte vad det är som händer och det ända jag vet är att det är jävligt jobbigt och att det känns som om man kommer svimma.














Likes

Comments

Idag firar jag och Mohes ett år och 9 månader och såklart skulle denhär dagen bli perfekt. 
Men jag förstörde den pågrund av att jag inte kan kontrollera mitt humör. 
Jag vet inte vad det är för fel på mig, på sista tiden har jag varit så jävla lätt retlig och har kunnat bli förbannad över små saker, vilket var problemet idag. 
Så nu vet jag helt ärligt inte ens om jag och Mohes kommer spendera dagen tillsammans och allt pågrund av att jag är dum i huvet och inte tänker innan jag agerar. 
Jag vet att en dag kommer han inte orka mer och lämna mig, jag vet att jag gör fel och jag ångrar mig alltid efter jag har gjort såhär. 
Men jag lär mig inte av mina misstag, jag gör samma misstag om och om igen.
Jag vill bara kunna va normal.
Jag vill inte vara den jag är nu men jag vet inte hur jag ska göra för att ändra på mig.
Om jag förlorar Mohes förlorar jag allt. 







Likes

Comments

Dag 7 - vad jag skulle göra om ja fick 100 000 kronor.

Om jag fick 100 000kr skulle jag först shoppa massor, såklart.
Sen skulle jag också köpa en ny dator för min håller typ på att krascha och jag skulle köpa en ny mobil.
Sen skulle jag lite till mamma och pappa och bidra till utlandsresan som vi ska dra på nästa sommar.
Och det som blev över skulle jag lägga undan och spara.
Skulle inte göra något speciellt fancy med pengarna utan bara standard saker typ!

Likes

Comments

Dag 6 – Typ av tjejer/killar jag faller för.

Var tydligen på dag 6 redan haha, har glömt bort listan nu i några dagar.
Men iaf typ av killar jag faller för är svårt att veta faktiskt eftersom att jag och Mohes har varit tillsammans 1år och 9månader på Onsdag.
Han är den enda jag har haft känslor på och ''fallit'' för på snart 2 års tid och jag skulle inte kunna tänka mig hur det skulle va att falla för någon annan.
Alla människor är unika individer och ingen är en annan lik. Så jag tror inte på att man har en "typ" man faller för.
Det är själva personligheten som spelar roll.

Likes

Comments

Just nu sitter jag med den där känslan om att jag är värdelös vilket jag tror att alla har haft någon gång.
Problemet är bara att den hemska känslan kommer allt för ofta.
Att man känner att man inte passar in någon stans, att man bara förstör för alla hela tiden.
Att folk, en efter en tröttnar på mig och att det kommer sluta med att jag står helt själv.
Den känslan äter upp mig inifrån.
När det känns som att man gör allting fel, att ingenting blir som man tänkt och att allt dåligt som händer alltid är mitt fel.
Det har bara blivit för mycket just nu och demonerna verkar inte vilja lämna mitt huvud.
Att alltid ha i bakhuvudet att man inte bör ge sig in i något för det kommer alltid tillbaka som ett slag i ansiktet börjar bli jobbigt.
Jag är trött på att behöva gå runt att vara rädd för allt och alla, inklusive mig själv.
Att inte våga lita på någon för det känns som att det bara kommer sluta med att dom hugger mig i ryggen.
Att inte veta när det ska bli bra igen kill's me.
Och mamma jag vet att du kommer se det här och jag vill helst inte prata om det ❤️
I'm lost inside my own head.

Likes

Comments

På den här dagen för exakt 2 år sen fick jag hem min älskade Melina!
Det har inte alltid varit lätt, eller ja ganska ofta har det varit svårt men vi har tagit oss genom det.
Jag kan med stolthet säga att jag kan hoppa både ett och flera hinder i relativt lugnt tempo med full kontroll och kontakt.
Jag kan också med stolthet säga att jag aldrig kommer behöva använda ett skarpt bett på henne igen.
Och att hon nu är snäll och trygg ponny.
Vi har fortfarande en lång bit kvar tills det blir helt perfekt men jag vet att vi kommer lyckas!

Likes

Comments