Utbytesåret

Heeej!

Okej, har varit här i ca en vecka nu och herregud vad mycket upplevelser jag redan varit med om. Samhället här är som en helt annan värld i förhållande till hemma i Sverige. De flest här har inte varit utanför USA så det är svårt att få dem att förstå hur annorlunda kulturen jag kommer ifrån är. Det är knappt så att de ens förstår att skolorna i Sverige och i många andra länder inte är som dessa High Schools.
Under dessa dagar har jag träffat så många personer som vet vem jag är men som jag aldrig träffat innan. Alla är supertrevliga och pratsamma häromkring vilket får mig att trivas så mycket bättre.

I Torsdags kväll var jag med min värdmamma, värdbror och värdsyster Lily på Lilys pilbågeskytt-träning. Tro det eller ej men här används pilbågeskytt under jaktsäsongen. Olika sorters gevär används också såklart men att skjuta pilbåge för att jaga trodde jag var utdött sedan långt tillbaka. Under tiden vi var där drog en storm in och tack och lov att vi var inomhus. Det började med en hagelstorm med hagel större än ärtor (vilket var små hagel här) och sedan drog det in sjukt kraftiga vindar och det regnade brutalt och blixtar lyste upp hela himlen och slog ner i marken överallt. Det var på något sätt häftigt att se men usch vad rädd jag var. Det höll på hela natten men dagen efter var det varmt och soligt igen. Då det ofta förekommer stormar här hör man ibland höga larm som är varningssignaler. Varje situation har ett särskilt ljud, men de är inte lätta att skilja på. Alla här är ju vana och har koll på läget så man blir inte riktigt så rädd som jag trodde jag skulle bli.

Under förmiddagen på lördagen åkte vi till Winner för att följa med Lily till där hon tränar pilbågeskytt. Där var det ca 10 stationer med olika jakt-träningar. Ja, det var alltså mycket vapen där och hela grejen var för att barnen skulle ha kul och få prova på att skjuta med olika sorters gevär på imitationer av olika djur. Det var ganska sjukt att se på barn med vapen men här har de flesta vapen i sina hus så får väl vänja mig. I alla fall bjöds det på bbq till lunch och det var en massa familjer där för att umgås och ha kul, så träffade jättemycket trevligt folk. De försökte dock få mig att prova på att skjuta men jag backade. De försökte lära mig att vapen inte är det som dödar utan att det är människor som dödar och ja okej jag förstår vad de menar men vad är vapnet till för om inte att döda?! Aja alla är väldigt roliga och trevliga här omkring trots att barn lär sig skjuta när de är 6 år.

Har sååå mycket mer att berätta men det får bli i ett annat inlägg så inte detta blir för långt...
KRAM!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Utbytesåret

Hello!

När jag väl hade landat i Sioux falls kändes det så fruktansvärt långt ifrån Sverige. Allt va så nytt och alla betedde sig så annorlunda. För att vara ärlig kändes det inte alls som att jag skulle kunna trivas här och jag började nästa ångra att jag inte åkte till England på utbytesår då det inte skulle vara lika långt att flyga hem. Men nu har jag sovit här i 3 nätter o har verkligen lärt känna min värdfamilj sååå mycket bättre. De är helt underbart pratsamma, speciellt dottern som är 11. Hon hade gjort en jättefin, stor, blå skyllt för att välkomna mig på flygplatsen. Hon är så söt!

I söndags kväll åkte jag med familjen för att se på utebio i en lite större by som heter Winner, ungefär 5 minuter från här. Det var verkligen speciellt men häftigt att uppleva.

I måndags fick jag åka och kolla på min första volleyboll träning och en tjej från skolan kom o hämtade mig tidigt på morgonen för att jag skulle få följa med. Alla tjejer i laget var så pratsamma och två tjejer körde till och med hem hit för att umgås med mig senare under dagen. Då Colome är en sådan liten by känner alla alla. Så alla vet vem familjen Nelson är som jag bor med.

Idag, tisdag, fick jag vara med och spela för första gången på volleybollträningen. Den började 6:30 o slutade kl 10:00 med en 30 minuters rast efter hälften. Sjukt intensiv träning och mina armar är helt blå av volleybollen. Det var riktigt kul men de andra har spelat längre så de är väldigt duktiga redan. Har fått en rundvandring i skolan så jag hittar till alla klassrum idag också. Imorgon börjar skolan. Är nervös men ska bli kul o träffa fler kompisar.

Massa kramar från mig!

Här är lite blandade bilder de första dagarna

Likes

Comments

Utbytesåret

Hej kära vänner!

I onsdags kväll kom jag äntligen fram efter en lång resa till Newark flygplats i New York tillsammans med 7 andra från Sverige och flera från Italien. Vi landade ca 20:30 lokal tid i New York. Väl framme i New Rochelle College sov redan våra rumskompisar då vi va de sista studenterna som anlände. Totalt är vi ca 76 studenter på lägret och alla är från Europa utom två från Nya Zeeland. De flesta på campet är från Italien.

Dagen efter ankomst var det upp tidigt för att få frukost kl 7. Efter frukost blev vi uppdelade i 4 olika grupper och hade classes, vilket då innebar att vi skulle lära känna varandra. Efter det fick vi välja mellan att shoppa i New York eller gå över Brooklyn Bridge. Då jag inte skulle få plats med mer packning valde jag Brooklyn Bridge vilket jag verkligen inte ångrar. Det var dock sjukt varmt. På kvällen blev det en båttur runt i New York i solnedgången. Så himla vackert! På vägen hem sen blev det självklart en sväng på Times Square. Verkligen ett måste när man är här!

Sista dagen var det också frukost kl 7 och sedan efter var det en class i American history på schemat. Vår lärare var en väldigt spontant rolig person vid namn Mark Kenny. Efter det tog vi oss till Central park med buss där vi åt lunch tillsammans allihopa. Efter lunchen gick vi tillbaka till bussarna och fick se platsen som John Lennon blev skjuten. Väl på bussarna åkte vi mot de stora "fontänerna" från 9/11. Lite hemskt men samtidigt häftigt att se. På kvällen blev det en bbq på New Rochelle college innan packningen inför resan till värdfamiljerna dagen efter.

Likes

Comments

Innan avresa

Nu är det alltså natten till dagen jag åker. Klockan 10 på morgonen sätter jag mig i bilen med familjen för att åka till Arlanda. Flyget går 13:30 men att vara där i god tid skadar inte.

Känslorna just nu är så spridda! Jag är livrädd för att säga hejdå till familjen imorgon men samtidigt taggad på alla upplevelser jag har framför mig. Förvirring, eller bara allmänt starka känslor just nu. Den här sista dagen fick tillbringas med familjen, packa det sista jag inte hade hunnit packa och på eftermiddagen kom familjevänner och min älskade vän/syssling Lina förbi på en fika. Att säga hejdå för 10 månader är fruktansvärt jobbigt nu när man insett att man faktiskt ska iväg från allt. Min syster åker ca en vecka efter mig så ska ju behöva säga hejdå till henne också. Då vi är tvillingar kommer det vara konstigt att vara ifrån varandra så länge. Våra nya kompisar blir nu främlingar för den andra och jag kommer ju inte ha en aning om hur allt ser ut där hon kommer leva dessa månader. Här hemma har vi ju koll på allt som den andra gör. Vilka kompisar hon har, alla våra gemensamma vänner, har koll på hur hennes skola ser ut och hon min, osv. Bara det blir en STOR förändring.

Några bilder från måndagskväll med två bästa vänner och syster
❤️

Likes

Comments

Innan avresa

Hej från Sverige (än så länge)!

För att komma ihåg min resa fullt ut, uppdatera vänner och familj under mitt år och kanske inspirera framtida utbytesstudenter har jag nu, tillslut, skapat en blogg. Jag själv läste massor av bloggar från utbytesstudenter de senaste två åren vilket både inspirerade mig till att faktiskt vilja åka överhuvudtaget men också att själv skriva om min livs resa jag har framför mig just nu.

I mitten på maj ungefär fick jag mitt väl väntade samtal från STS (organisationen jag åker med), min placering. Om 9 dagar åker jag från Stockholm till den lilla staden Colome i södra South Dakota. Colome är väldigt litet med ca 300 invånare bara. Skolan jag ska gå på heter Colome High School och har endast ca 200 elever. Det är såå litet alltihopa men det är det som gör allt så spännande. Det blir en sådan stor förändring från här hemma i Stockholm. Familjen Nelson har så snällt öppnat sitt hem till mig de kommande 10 månaderna i Colome. Familjen består av min värdmamma Robin, värdpappa Clint, värdsyster Lily 10 och värdbror Ryder 2. Allt känns väldigt bra nu och att få träffa dem om 12 dagar känns väldigt overkligt.

Hoppas ni hänger med under året! Ska verkligen försöka hålla bloggen så uppdaterad jag kan.

Kram!

Likes

Comments