View tracker

Primitiva trähyddor till hem, grusvägar och en rörig gränskontroll var det första vi möttes av på vägen till Kambodja och Siem Reap. Någon småläskig, otrevlig snubbe sprang iväg med våra pass och innan vi hann reflektera över händelsen var nog allas naglar tre millimeter kortare och tröjan snäppet svettigare. Tillbaka kom han - småspringandes och uppjagad med sex pass i handen. Vad han gjorde med dem är fortfarande oklart (läs riktigt obehagligt). Han förklarade att vi skulle passera den enorma porten med den stora textraden "kingdom of Cambodia" där våra pass skulle stämplas och vi skulle fotograferas, sedan var vi tydligen redo att njuta av vår vistelse i landet.

I Siem Reap, trötta och slitna hamnade vi på Moon light kiss hostel. Bara namnet får mig att skratta. Här blev vi förföljda av den festglada receptionisten Johnny Black som inte lämnade oss en minut. Vi såg floating village (självklart var Johnny med), fotograferade Angkor Wat i soluppgången med våra små iPhones bland alla kamerastativ och stjärnkikar-liknande kameror samt besökte bargatan. Bytte även hostel till Funky flashpacker vilket passade lite mer in på vår aura, eller inte. Sjukt nice ställe för övrigt med pool, "skybar" 24/7 och fräscha dorms.

Phnom Penh var lite av en mellanlandning skulle jag säga. Efter en helt okej stökig vistelse i SR på hostel checkade vi in på fräscht hotell med frukostbuffé. Älskar de lyckliga ansiktsuttrycken man möts av när dörren öppnas till ett hotellrum med vita lakan och eget badrum efter några dagar på budgetboende. Väldigt glad för detta i efterhand då kriminaliteten i Phnom Penh är hög. Här körde stora, dyra bilar bland områden där folk knappt hade tak över huvudet. Klyftorna var enorma, så även mängden mopeder och tuktuks.

Dag 1 valde vi att besöka Killing fields (Choeung Ek) och tortyrmuseumet Toul Sleng. Att människan är grym har man ju märkt sen första stegen, men SÅHÄR grym - ofattbart. Detta hände för ungefär trettio år sedan, vilket gav oss ett "aha" till varför det kambodjanska folket verkat så mycket mer nedstämt än det thailändska. Det var svårt att inte bli berörd när man gick bland massgravar med benrester och tygstycken från de 17 000 människor som mist sitt liv på Choeung Ek. Eller när blodrester och inristningar i betongväggarna på Toul Sleng fortfarande skrek om bevis på vad som en gång skett. Detta på grund av att man var utländsk, homosexuell, religiös eller bara ansågs vara ett hot mot regimen. Jävla Pol Pot. Livet är orättvist och kommer troligtvis alltid att vara, tragiskt nog.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Shit, min blogg är nog den mest inaktiva i Sverige. Detta resulterar ju att jag hamnat efter med tre, snart fyra (!!!) länder här på bloggen. Det blir långa men förhoppningsvis bra inlägg med sammanfattningar på vad vi haft för oss och vad vi har sett. Allt för tillbakablickar och saknad som troligtvis kommer komma när Sverige kallar.

Vi åkte tillbaka till vår favoritö, två man mindre, efter vistelsen på Koh Phangan. Flyttade in i sviten på bästa Ban's diving resort där vi tidigare bott - fast denna gång endast för att ha det så jävla bra och njuta. Vi hyrde moppar och tog oss till Shark Bay, var på pubcrawl och lyssnade på fishbowls fantastiska livemusik under de fyra sista, stormiga dagarna som kvarstod innan visumet i Thailand skulle gå ut.

Tillbaka till fastlandet var den värsta båtturen jag vart med om. 70% av alla på båten kräktes och det kändes som att färjan konstant skulle kapsejsa. USCH. Men vi klarade oss galant gällande både vågor och sjösjuka, fullt redo för en cirka fem timmar lång bussresa till Bangkok. Där stannade vi över natten och hoppade på nästa buss på åtta timmar - ännu mer exalterade över att besöka land nummer två.

Likes

Comments

View tracker

Efter Koh Tao drog vi raka vägen till Koh Phangan för att ladda upp inför den största strandfest jag någonsin skådat. Ön i sig var inte en av våra favoriter men troligtvis för att vi inte riktigt upptäckte allt heller. Vi bodde och hängde i Haad Rin där stranden var fullspäckad av fler ungdomar och sportturneringar på dagarna och dansgolv/sköna barer på kvällarna. För övrigt märkte man att ön lever för sina half-, full- och black moon-fester då det såldes färgglada tröjor och neonfärger i vart enda liten affär. Och självklart fanns det "pre full moon"-fester för de som behövde ladda upp inför den största kvällen. Vi åkte bland annat på en djungelfest.

Sammanfattningsvis uppfyllde Koh Phangan våra förväntningar då vi bara, tragiskt nog, åkte dit för att festa.

Likes

Comments

"Åk dit, ni måste bara åka dit" - vilket vi gjorde, och det var fantastiskt. Hela stämningen på Koh Tao var så familjär. Hade ingen returbiljett existerat skulle vi nog blivit fast i si sådär 20 år som så många andra på ön. Efter två nätter på Taco Shack i sovsal förflyttade vi oss till Ban's Diving resort. REKOMMENDERAS. Sjukt bra service och dykarinstruktörer som verkligen brann för deras yrke. Riktigt mäktigt att ta sina första andetag under vattnet.

Utelivet och naturen var också magiskt. Beerpong och livemusik på fishbowl som tillhörde resorten för att sedan dansa på Lotus eller Rockbar. Sola och bada gjorde vi på Freedom beach eller Mango bay. Nu låter jag bilderna tala för sig själva.

Likes

Comments

Efter en vecka i ett eget hus i Krabi begav vi oss mot Phi Phi. Kändes skönt att börja semestern i huset och få känna på thailivet litegrann. I phi phi fick vi även chans att socialisera oss med andra partyglada människor. Riktigt rolig ö med billiga buckets och hyddor att sova i. Åker ni dit - häng på banana bar.

Likes

Comments

Kao San Road, marknad, fest, tuktuk och flodtur är fan livet!

Likes

Comments

Lämnade Vietnam och kära familjen för vänner och livets äventyr. Jävlar i havet vad kul vi ska ha. Ser fram emot en massa buckets och kortspel vid gatukök.

Likes

Comments

Idag blev vi hämtade av två Jeepar som tog oss till två olika sanddynor. En vit, där vi fick åka jeep/fyrhjuling och en röd där vi åkte pulka och kollade på solnedgången.

Likes

Comments

God jul från Mui Ne! Första dagarna här bestod av spöregn och blåst, men nu är det strålande sol och klarblå himmel. Det kryllar av kite- och vindsurfare och små mysiga restauranger. Julkänsla? Finnes ej. Inte när man ligger på en solstol med bikini och sandiga fötter, men det gör absolut INGENTING - för vi har det hur bra som helst.

Likes

Comments

Den 16 december anlände vi till Ho Chi Minh-staden efter en restid från Sverige på cirka 18 timmar. Det första vi möts av är MOPEDER. Staden kryllar av mopeder och gamla fransk-inspirerade byggnader eftersom den tidigare varit en gammal fransk koloni. SÅ mysigt. 

Tortyrmuseum och krigstunnlar från vietnamkriget, shopping och god mat stod på schemat. 


Sjukt härlig stad med mycket kontraster och förvånansvärt lite turister. Efter fyra dagar i Vietnams största stad är vi däremot mer än sugna på lite sol och bad. Mot Mui Ne!

Likes

Comments