View tracker

När det just kommer till att skaffa nya vänner så har jag aldrig varit ett stort fan.
Jag är en ensam, nervös och kall människa. Jag håller mig gärna på långt avstånd och jag håller mig helst för mig själv eftersom det känns lättast. Ingen kan ljuga för mig, snacka skit om mig eller bryta ner mig för jag hör det inte och jag behöver inte lyssna. Jag har också alltid känt att jag inte passar in någonstans. Jag är min egen och det är så sjukt jobbigt för jag har cirka tre till fem nära vänner som jag passar med till några procent.

Jag har alltid haft en lite konstig känsla i hjärnan och magen om jag ska träffa någon ny. Jag tänker bara: "vad ska jag säga?", "hur ska jag bete mig?" för allt jag vill är att denna människan ska tycka om mig. Självklart för den jag är egentligen men jag gjorde mig automatiskt om till någon annan för att jag skulle få ha dessa vänner. Jag kunde kontrollera det men det är ju liksom inte som om att jag har lust att byta personlighet så fort jag möter personen. Jag ändrade på mig för folk mellan fjärde klass och åttonde klass för jag så gärna ville vara bästa vän med de snyggare och populärare brudarna.

Varför det var så vet jag inte. Men att ha mycket vänner som de andra tjejerna hade blev ingen stor hit det heller. Folk svek, ljög, snacka skit och var bara riktiga cunts. De vännerna har jag inte kvar idag dessvärre, såna vänner ska man tamefan inte ha. De är inte värda din tid och går du är det fortfarande deras förlust.

Jag pratar dessutom ALLTID med en i taget, (den som börjat tala med mig). Jag bryter aldrig konversationen med personen jag pratar med förrän människan är klar. Den som försöker prata med mig hyssjar jag för jag tycker det är så sjukt respektlöst att bryta en konversation mellan två
personer. När jag pratar och människan jag pratar med bryter vår konversation för att prata med någon annan blir jag rätt utsagt förbannad. Jag förstår inte hur man kan vara så pass respektlös. Plus att jag blir sårad delvis också på grund av just detta, och det är därför jag hyssjar folk för att jag inte vill såra den som aktivt försöker prata med mig.

Jag börjar dock nu känna att jag hittat rätt. Jag har börjat hitta fler vänner längre in i landet och det känns verkligen bra. Jag har aldrig känt mig så pass omtyckt som jag gör av dem och det värmer verkligen. Jag låg och log hela kvällen igår för dessa människor var så grymt snälla mot mig och dem har inte känt mig länge. Typ en vecka men jag känner redan att detta är början på något riktigt bra. Det är min pojkväns vänner och dem är så sinnesjukt snälla. Jag har inte varit så sjukt glad över en så pass liten grej på jag vet inte hur länge. Det känns riktigt bra, jag börjar äntligen veta var jag hör hemma! ❥

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag var en så sjukt lång och tråkig dag. Vår första lektion var franska och jag kunde inte koncentrera mig för fem öre, plus att jag studsade runt och var hype som fan. Efter franskan hade jag hkk. Jag var sjukt störig och jobbig. Svarade tillexempel på frågor utan att räcka upp handen, en dryg ton osv.

Jag är ju aldrig elak på något sätt enligt mig, men jag har märkt att allt blir allt svårare för mig nu. Tillexempel i början av nian gick allt hur bra som helst och jag visste vad jag höll på med o allt flöt på. Sen nu vet jag inte överhuvudtaget alls. De lättaste uppgifterna är jobbiga för mig, jag förstår de inte, jag vet inte hur jag ska börja osv. Det är det som är jobbigast.

Jag pallar verkligen inte med det här och jag vet inte vad det är. Jag har ingen diagnos eller så, men något är det ju absolut.

Likes

Comments

View tracker

Hej på er -

Det blir kallare och kallare ute och jag känner verkligen hur mina tår och fingrar domnar bort av kylan. Marken kommer att bli till is och jag kommer förmodligen ramla och få blåmärken all over precis som förra vintern. Jag är så jävla klantig när det kommer till att gå på is.

STORYTIME OM MIN ISHISTORIA FRÅN FÖRRA ÅRET LÄNGST NED.

_____________________________________________________________________________________Jag som person är verkligen ett stort fan av eld vilket gör mig till en pyroman. Jag har tänt eld på allt möjligt, dock aldrig något olagligt för att skada någon utan bara för att jag älskar färgerna och doften. Jag är sjuk i huvudet, tro mig, jag vet. Men jag har lärt mig att man kan tända eld på hur mycket som helst i en kamin och att det är ännu vackrare och mysigare, så det har jag gjort och med en stor kopp te i min hand så hälsar jag ett glatt och varmt godmorgon :). (Bilden är lite äldre men orkade inte ta en ny).

Idag blir det en fantastisk dag. Min pojkvän ska komma o mysa och vi ska kolla på film osv. Jag var sjuk i både Söndags och Måndags men idag blir det skola. Suck! Jag får helt enkelt ta mig genom den långa dagen och försöka att inte kolla klockan eftersom tiden går mycket långsammare då.

Storytime från förra året- Jag har precis hoppat av bussen och jag vet att det är både halt och kallt så jag skyndar mig att lägga mobilen i den tjocka fickan. När jag väl börjat gå så tänker jag, ''okej, ta det lugnt annars ramlar du.'' Självklart när jag tror att jag kommit undan den hala hårda marken så fortsätter jag gå min normala takt vilket enligt snapchat är 5-6km/h. Samma sekund jag kommit upp i min top speed så ramlar jag omkull pladask framför hela mitt grannskap. Jag reser mig snabbt, springer allt vad jag orkar hem och låser om mig. Shit vad pinsamt, tänk om någon såg mig? Jag dog iallafall inte och mådde bra.

- Vi hörs, Alice.

Likes

Comments