View tracker

Första december kommer en överlycklig Eloise till mig och säger "Today is the first day of summer Alice, that means it's almost christmas!!" Gud så fel det låter i mina öron haha. Men ja, här är det som sommar under december, januari och februari. Det har varit julpyntat i köpcentrum och liknande sedan typ början av november (är inte det lite väl tidigt?) och nu har det även kommit upp här hemma, men jag har noll julkänsla. Känns så fel när man ligger och steker i bikini i 20°-30° grader och sen går man in och möts av en julgran haha. Att jul här kommer innebära sol & BBQ istället för snö& julbord kommer helt klart bli lustigt. Klagar dock inte, det är ju bara för ett år så ska bli kul att testa något annorlunda. Ser väldigt mycket fram emot att äntligen få fira en födelsedag i solen dock! Nyårsafton kommer också bli härligt, att slippa stå där i minus och frysa i en alldeles för kall outfit.

Passar på och slänger in två bilder från gullungarnas julkonsert, de var så söta där uppe på scen!


Hoppas allt är bra med er :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 7 readers

Likes

Comments

View tracker

Över en tredjedel av min tid här har redan passerat och jag kan inte riktigt beskriva hur glad jag är att jag faktiskt åkte hit. Tiden bokstavligt talat rinner iväg och det är nästan så det känns som att 9 månader här är för kort tid. (Om det är mamma eller pappa som läser så skojar jag bara!) Hade det inte varit för att det ligger så himla långt hemifrån hade risken varit väldigt stor att jag flyttat hit permanent.

Utan överdrift så trivs jag alltså väldigt bra - Toppen värdfamilj, så många möjligheter till att prova nya saker och man har alltid nära till fantastisk natur. Den sociala biten är också så härlig, vänliga och hjälpsamma människor finns runt varje hörn. Sen i au pair-världen är det extremt lätt att lära känna nya människor - "Nämen hej där främling som också är au pair! Jaså du är med ledig på fredag? Vill du åka på roadtrip?" Det är seriöst så det går till, haha.

Dock så känns att stanna längre inte som något alternativ, tyvärr. Det går helt enkelt inte ihop med min planering hehe. Anledningen till att jag åkte i slutet av Augusti var för att jag ville ha sommaren till att tjäna ihop ytterligare pengar inför resan. Jag fick även gott om tid till att smälta studenten och umgås med vänner och familj innan avresa. Hemresan är sedan planerad till slutet av maj så att jag hinner jobba ihop lite mer pengar innan jag börjar studera till hösten. Sen är det skönt att hinna umgås med vänner och familj några månader innan jag flyttar igen, även om det förmodligen inte blir längre bort än typ Växjö eller Kalmar den här gången. Vill ha nära hem nu efter att ha bott i princip så långt hemifrån som det bara går. Har dock verkligen fått mersmak för sånt här och vill nu mer än någonsin studera en termin utomlands eller/och ha utlandspraktik.

Så till er som funderar på att flytta utomlands säger jag bara: Gör det! Cheesy men det är verkligen både en upplevelse och en lärdom för livet. Att åka hit är lätt det bästa beslutet jag har tagit hittills.


Kramisar till er där hemma, jag saknar er.

Likes

Comments

View tracker

Det här inlägget är, som rubriken säger, random. Helt enkelt saker som egentligen inte alls hör ihop som jag kände för att dela med mig av.

- Det har varit två jordbävningar sen jag kom hit. Första skedde första natten jag sov hemma själv, tack och lov för att jag sov djupt och inte vaknade :):) Andra var nu ganska nyligen, också nattetid men den här gången var jag vaken. Som tur väl så var det inte alls i närheten av så illa i Auckland som i andra delar av nz. Jag var precis påväg att somna när hela rummet plötsligt började skaka. Mest märktes det på min fläkt bredvid sängen som gungade med ganska rejält, och lika så grejerna på nattduksbordet. Bara låg där halvvaken och tänkte - Är det här en jordbävning? Borde jag göra något eller kan jag somna om? Har de andra i huset märkt något? Kommer den ta slut snart? Haha, lite obehagligt men blev mest irriterad för jag ville verkligen sova. Tydligen hade mina värdföräldrar samsat mig under natten för att fråga om jag känt jordbävningen och om jag var okej, men den rubbade typ teckningen så de smset kom inte fram förens dagen efter.


- När Sara fyllde år firade vi en del av hennes födelsedag hemma hos hennes värdfamilj. Jag fick då reda på något som rättfärdigar alla våra skämt om danskarna. Varje födelsedag fixar de en tårta som är formad som en människa, sedan ska födelsedagsbarnet ta tårtspaden och hugga av huvet - samtidigt som alla runt omkring skriker?? Haha så himla random. Det är i alla fall så danskarna gör enligt Sara, och hon insisterade på att göra så även den här födelsedagen.

(Varning för skryt) När vi var där så frågade Saras värdpappa mig om jag varit bosatt utanför Sverige tidigare, jag svarade såklart nej. Han kollade då på mig fundersamt och sa att det lät som det. "If I didn't know I would have thought you were a native speaker" - haha fanks 4 da confidence boost man! Många har faktiskt sagt att de tycker det låter som att jag är från USA. Egentligen inte är så konstigt med tanke på antalet timmar jag spenderar framför amerikanska serier hehe. Sen är ju vi i Sverige generellt väldigt bra på att prata engelska utan brytning också. Synd att man inte växt upp och hört mer av typ den irländska accenten, hade mer än gärna pratat så :/:/ hehe.


- När jag kom hit var något av det första jag lyckades göra att paja låset till familjens ena badrum. Bra första intryck?


- Träden här är SÅ GRÖNA, eller ja inte alla men ni fattar grejen. Det ser nästan fake ut, som att man har lagt på ett filter på verkligheten. Helt utan överdrift, det typ halvt lyser om dem.


- Det säljs inte solkräm med under SPF 30 här. Blev så förvånad när jag kom till affären och såg endast SPF 30, 50 och 70 (!) Det finns alltså inte lägre att köpa någonstans, och jag visste inte ens att så högt som 70 fanns. Dock så behövs det verkligen, ozonlagret här är väldigt tunt och man känner verkligen hur det bränner på huden. Redan under tidig vår här på Nya Zeeland lyckades jag bränna mig så nu gäller det att inte slarva med solkrämen framöver.


* Nya Zeelands första H&M butik öppnade för nån månad sen i Sylvia Park, ett köpcentrum ungefär 10 minuter från mig. Och alltså wow.. Tydligen hade de första människorna som kommit för öppningsdagen varit där från typ 2 på natten för att köa och komma in först. Kön utanför affären var verkligen enorm den dagen, och inte nog med det utan det var fortsatt kö utanför i några veckor framåt. Kändes så konstigt att se folk göra en så big deal av H&M.



Hoppas i alla fall allt är fortsatt bra med er, med mig är det toppen.


Likes

Comments

Helgen spenderade jag, Anna, Sara och Dorothea i Coromandel. Det var första gången där och vi blev verkligen inte besvikna!

Lördagen körde vi runt mycket och kollade på allt möjligt, främst olika stränder. Tror det här är Fetchers bay om jag inte misstar mig.

Sedan på kvällen åkte vi för att fira vår kompis Stephanies 21-årsdag vilket var en väldigt stor grej för henne då hon är från USA. Hon hade hyrt ett strandhus och jag måste säga att det blev en av det bästa kvällarna på länge!

Det var även Guy Fawkes Day den här lördagen så därför blev det att gå ner på stranden och skjuta raketer också. Min värdmamma sa att det är något man gör varje år för att fira att den där 'Guy Fawkes' lyckades spränga eller bränna upp något för en herrans massa år sen?? Haha jag vet inte, historia är inte min starka sida och tydligen inte hennes heller ;)

Vid strandhuset fick även premiärdoppet i Nya Zeeland äga rum och det var inte speciellt behagligt ärligt talat. Sedan efter festligheterna var över begav vi oss tillbaka till vår husvagn i Colville där vi skulle spendera natten - vad gör man inte för att spara pengar? Sara och jag försöker verkligen anstränga oss då vi vill ha mycket att röra oss på under nyår när vi ska till Sydön. Just husvagn har jag dock inget emot alls, tycker det är mysigt! Anna och Dorothea höll dock inte med och beslutade sig för att sova i bilen, haha. Ingen aning om vad de hade förväntat sig från en husvagn för det var absolut inget fel på den! I alla fall så låg den mitt ute i ingenstans., bokstavligt talat. Det enda som omringade oss var träd, berg och kullar - men fint var det!

På söndagen checkade vi ut och begav oss vidare, vi åkte och köpte lite frukost och kollade återigen runt på några olika stränder. Vi åkte även förbi en väg där grisar sprang omkring fritt vilket var lite roligt. Favoriten blev den här lilla grisen, minsta jag någonsin sett och så söt!

Sista stoppet innan hemfärd blev Cathedral cove vilket jag även sett fram emot mest. Det är ett väldigt populärt ställe på Nya Zeeland och den här scenen i Narnia spelades in där:

Vattnet där är så klart och skiftar mellan riktigt blått och grönt. Vi passade även på att besöka Stingray Bay och ett till ställe som låg bara några minuters promenad bort.


Sammanfattningsvis så var det en extremt bra helg.

Likes

Comments

I söndags blev det en daytrip till Mount Maunganui Summit med ett gäng kompisar. Så fint, inte behövs det något filter här inte.

Likes

Comments

- Saltlakrits

Det är mitt absoluta favoritgodis och det finns inte här :) :) Ska tvinga mamma och pappa att packa resväskorna fulla med tyrkisk peber och salta nappar när de ska åka hit hehe...


- Pappas mat

Jag får väldigt god mat här också så det är inte det, men pappas mat lär nog alltid vara en favorit hos mig.


- Promenaderna

Hanna och jag brukade jämt gå på långa promenader hemma i Torhamn (<3<3<33333) och det saknar jag verkligen!


- Schlagerbaren

Skriksjunga till gamla klassiker med vänner och främlingar - underbart! Kanske låter dumt att säga att jag saknar lilla Karlskronas uteliv nu när jag festar i downtown Auckland men så är det, haha.


- Våra hemmafester

Härligt gäng och återigen - bästa musiken! Försöker jag sätta på sån musik här så blir jag inte direkt poppis hos mina nya vänner heh...


- Familj och vänner

Det jag saknar allra mest såklart, bara knappa 7 månader kvar hörni!!


Helt ärligt så är min hemlängtan förvånansvärt låg och jag vill allt annat än att åka hem. Det är nästan oftare på det hållet att jag får panik för att tiden här rinner iväg så snabbt, 9 månader är ju faktiskt ingenting när man tänker efter. När jag lämnade Sverige så visste jag dessutom att jag kommer vara tillbaka i maj igen. När jag kan komma tillbaka till Nya Zeeland efter det här har jag dock ingen aning om, buhu :/

Likes

Comments

Idag vaknade barnen redan klockan 6, vilket är lite väl tidigt för min smak, så jag beslutade att flytta över dem till min säng. Sedan fortsatte jag att halvsova medan de kollade på Peppa Pig på min mobil, hehe. Var ett råd från min värdmamma och måste säga att det funkade galant.

Jag har faktiskt saknat barnen på senaste, har knappt träffat dem alls under långhelgen. (Haha tre dagar Alice - good luck leaving om 7 månader) Så kramgoa och mysiga på morgonen dessutom så hade inte så mycket emot att bli väckt ärligt talat. Vid 7 kom även min värdpappa hem från sin träning så då kunde jag somna om ordentligt igen. Resten av dagen har jag bara vilat, kollat serier och gått en liten promenad, har nämligen varit ledig. Väldigt välbehövligt med dagar när man bara kollar serier och gör ingenting om ni frågar mig, hehe. Brukade i princip vara varje kväll & helg för mig förr (heh...), men nu har jag så mycket jag vill se och göra i Nya Zeeland att jag sällan tar mig tiden till det. När alla ens vänner jobbar är ju dock det perfekta tillfället att passa på! ;)

Likes

Comments

Gårdagen bjöd på ännu en roadtrip med stopp för hike och strand, har blivit lite av en favorit sen vi kom hit! Underbart att regnskogar och tropiska stränder ligger så tätt intill varandra! Första stoppet blev återigen hiken och bilresan dit tog väl nästan en timme. Själva hiken däremot tog bara runt 40 minuter hehe. Vi lyckas alltid välja dem korta - helt omedvetet faktiskt, tro det eller ej! Det är dock nästan alltid uppförsbacke eller trappor så lite träning blir det väl i alla fall. Sen måste man ju faktiskt traska tillbaka till bilen förr eller senare också.

Den här gången var det mycket mer folk än vad vi brukar stötta på under våra hikes. Det var nämligen Labour weekend i Nya Zeeland vilket innebär att man är ledig lör-mån, så väldigt många passar på att åka iväg.

Vi bestämde oss sen för att klättra upp till toppen av fallet, brant men definitivt värt det. Från botten till toppen så var vattenfallet 40 meter tror jag ganska bestämt.

Som vanligt under hikes här så blev man flertalet gånger erbjuden främlingars hjälpande hand. När vi tillexempel skulle balansera på en trädgren över en ström eller ta oss ner för branta och hala ting. Hjälpen tas oftast tacksamt emot då man sällan känner för att bli varken lerig, genomblöt eller för att åka på en tur med vattenfallet. Älskar att människor är så utåt och hjälpsamma här, det går inte en utflykt utan att man har samtalat med främlingar. Inte behöver man be om någon hjälp heller utan rätt vad det är så har någon sträckt fram sin hand och insisterat på att hjälpa en. Se och lär Sverige, se och lär! (mig själv inkluderad, hehe..)

Sara och jag bestämde oss sedan för att ta den äventyrligare vägen tillbaka ner och trotsa den här skylten, haha.

Efter mycket skratt och skrik kom vi tillslut ner, aningen lerigare än tidigare. Det var lerig mark plus nedförsbacke så det var inte det lättaste att ta sig ner. Det var bara till att greppa tag i närmsta gren och hoppas på att den inte skulle ge vika i princip haha.

Nästa stopp var ju då stranden, gillade den här starkt. Mycket finare än Muriwai Beach enligt mig. Vattnet var alldeles blått och kullarna och träden var i massa olika nyanser av grönt. Så även att det blåste en del och både våra clementiner och ögon blev attackerade av sand så var humöret på topp.

(Asså tänk er att bo i något av husen på bilderna nedan!! Vill också vara rik)

Vi åkte sedan tillbaka hem och avrundade dagen med pizza i Cornwall Park. Vädret var verkligen tipptopp och likaså dagen - 10/10 toasts.

Likes

Comments

I helgen spenderade jag, tillsammans med Sara och Anna, tre timmar i en grotta. Den var ungefär 65 meter under marken, kolsvart och fylld med kallt vatten och lysmaskar. Vi prövade nämligen på Black water rafting- superkul! Vi var iklädda i varsin våtdräkt, speciella skor samt en hjälm med lampa där fram.

Tycker det är lite svårt att förklara riktigt vad vi gjorde där nere. Vi vandrade i prinicip omkring där i mörkret på ojämn och hal botten bärandes på varsin gummiring. Det var dessutom strömmar på en hel del ställen så att hålla balansen var inte alltid det lättaste. Stor del satt vi även i ringen och åkte med olika strömmar, vi hoppade baklänges ner från grottans små vattenfall (sittandes i ringen) och beundrade hur tusentals lysmaskar lyste upp stället. Vet inte hur många gånger vi skrek och skrattade av lycka under dessa timmarna. Inte heller antalet gånger vi sa "wow" och "this is so beautiful". Oberäkneligt många gånger, blev nästan själv trött på att höra det.

Vid ett tillfälle satt vi som på bilden inne i grottan och gled omkring när ledaren bad oss släcka våra lampor. Det blev såklart kolsvart och det enda man såg var lysmaskarna som lyste som stjärnor i grottans tak. Kändes verkligen som att kolla upp på en stjärnklar himmel en kolsvart natt, fast bättre. Fantastiskt att det är naturens egna verk egentligen.

Jag hade inte med någon kamera där nere (och tur var väl det!) så har inga bilder på hur grottan faktiskt såg ut tyvärr. Här är i alla fall två bilder på det från Google så det kanske blir lite tydligare hur det såg ut - och ja, det är blått även i verkligheten. Tyvärr så gör ju bilder aldrig verkligheten rättvisa, men tro mig när jag säger att det var helt magiskt!

Våren har precis kommit till Auckland så vattnet är verkligen inte behagligt än så länge, och speciellt inte i grottan! Den varma duschen efteråt är lätt den bästa duschen jag någonsin haft i mitt liv, vet inte hur länge vi stod där inne. Mina händer var det jag frusit mest om och när jag höll in dem i det riktigt varma vattnet kändes det iskallt?? Så skumt haha. Finns väl säkert någon biologisk förklaring men så pass insatt är jag inte ;)


Grottan tog verkligen kraften ur oss - hungriga och trötta orkade vi inte med något mer den dagen. Vi bara körde tillbaka till Auckland, åkte till Burger Burger för takeaway, körde hem och sov haha.

Här är lite random bilder från dagen.

Helt fantastiskt vad fula bilder det blev, men vad kan man förvänta sig när man är iklädd i våtdräkt och gul hjälm. Rekommenderar i alla fall starkt att testa på det här om man får chansen! (Bortsett från om man har klaustrofobi eller är mörkrädd)

Likes

Comments

Alice I will miss having you as my big sister when you go back to Sweten. Do you think maybe I could go with you? Or could you just stay in our Auckland house forever?


Likes

Comments