Header

Här kommer en bildbomb från gårdagens fantastiska plåtning. Just fantastiskt blev den tack vare ett fantastiskt team med Karina Szuter som fotograf och Sofia Boman som makeup artist.

Härligt att vara ett gäng på bara tjejer. Killar är härliga dom med. Men det är få gånger, för att vara ärlig ingen gång som jag faktiskt varit med om att det är en kvinnlig fotograf bakom kameran. Konstigt, när modebranschen trots allt är mer kvinnodominerad.

Kvinna eller ej så tar Karina galten snygga bilder, bara in och kika på hennes insta @karinaszuter.


Är man sugen på att stråla lite extra en dag så är det utan tvekan Sofia man ska kontakta. Hon är grym. Kika in på hennes insta @muasofiaboman

Första outfitten. Tror vi körde 6-7 stycken olika outfits.

Att jag har träningsvärk idag är nog något jag kan skylla dessa klackar på. Skyhöga.

Less is more.

Måste ju bara få tag på färgen på det läppstiftet/glanset. Vrålsnyggt.

När Oskar slutat jobb fick han komma och kolla på sista timmen. Roligt att ha honom där och visa hur jag jobbar.

Efter ett par timmars fotande var jag och Oskar huungriga. Gladast blev vi när vi hitta en indisk restaurang precis i närheten av studion. Indiskt är helt klart vår favoritmat, ett större urval för veganer som oss plus en mängd av olika smakupplevelser.

Likes

Comments

Om drygt en timme väntar plåtning med duktiga Karina Szuter. Har verkligen vart taggad på den här plåtningen då Karina tar helt fantastiska bilder. Dagen till ära vakna jag dock upp med mens. Mens för mig = gravid i vecka 20 och svullet ansikte. Men, what to do. Är man tjej så är man.

Trots mens ska det bli himla roligt. Uppdaterar senare om dagen!


Fyller på med energi på Juice bar medan jag väntar på bussen som ska ta mig till västra hamnen där Karina finns. Gott & fräscht.

Likes

Comments

Shit vad liten man är ibland, eller rättare sagt hur liten man tror att världen är ibland. Liksom att en enda kommentar från en enda person kan få en att ge upp en dröm man till 100% trodde på. Som om den den där enda personen har någon som helst betydelse för vem du är.

Good and bad, vi kommer att få höra allt här i livet. En del saker hårdare än andra. Med det tror jag att det är viktigt att förstå, att vi själva väljer vad vi vill ta till oss och inte. Definitivt lättare sagt en gjort, men något man iallafall kan jobba på, och vara medveten om.

Sen handlar det ju också om hur vi tar saker, ord och blickar. Häromdagen till exempel. Jag kände att allt jag gjorde var fel. Att folk svarade med det tonläget för att visa att det jag sagt var dåligt. Att alla blickar jag mötte var där för att dra ner mig. Men det var ju min tolkning, utefter hur jag mådde just då. Det är alltså något jag också tror är viktigt att ta hänsyn till, att det kanske inte alltid handlar om personen du möter, utan om personen du är för dagen.

Vilket fall som helst, så är världen stor. Bra mycket större än den där sura kommentaren just du råka få höra, eller säga.

På tal om stor värld, åh vad jag vill iväg och resa igen. Thailand December 2016.

Likes

Comments

Ett av mina absoluta favoritrecept är denna raw chokladpudding. För att ett recept ska klassas som favorit för mig ska det vara gott och nyttigt på samma gång, gärna även innefatta choklad, vilket alltihop stämmer in på denna fantastiska pudding.

Raw chokladpudding, för 2 personer -eller ät allt själv ;)

Skiva fyra mogna bananer och lägg in i frysen

Ta ut bananerna och mixa ihop med:

Två avokados

2-3 matskedar kakao, gärna raw

1 1/5 tesked äkta vaniljpulver

1/5 matsked kokosolja

Om man gillar det lite sötare kan man också mixa i agavesirap efter smak. Själv tycker jag att det är sött som det är.

Toppa med kakaonibs och bär!

Likes

Comments

Ironiskt att jag skriver detta inlägg då jag inte tränat på tre dagar. Motivationen har helt enkelt inte vart där. Jag har alla dessa tre dagar tagit mig till gymmet med träningsväskan packad, men vänt i dörren. Idag tog jag mig till och med så långt som upp på rullbandet, jag var dock snabb på att komma av det igen. Tre fyra löpsteg och jag kände att kroppen var lika tung som mitt stressade huvud.

Träning är bra, och man mår ofta bättre efter ett pass på gymmet. Både psykiskt och fysiskt. Men en del dagar är bara inte gjorda för att träna på. Och då tror jag att det är viktigt att ta hänsyn till det. Det största skälet till att vi tränar är väl ändå för att må bra, och om ångesten växer av ett besök på gymmet så är det helt enkelt inte där man ska va. Man ska lyssna på sin kropp, vad den behöver och vad man mår bra av i detta nu.

Det är faktiskt delvis med detta tankesätt min träningsmotiavtion senaste tiden har hållit i sig. Jag har inte blivit skrämd av en träningsupplevelse som inte blev som jag tänkt mig, för att jag lät helt enkelt bli att träna den dagen jag inte mådde för det.

Jag hade en period för cirka ett år sen när jag just skrämde bort mig från gymmet. Oavsett ett sinne i balans eller ej så tog jag mig till gymmet, minst två gånger om dagen. Hade jag av någon anledning inte hunnit eller orkat dra mig till gymmet på dagen så såg jag till att dra mig dit på natten. Mina skuldkänslor tillät mig helt enkelt inte att ha en träningsfri dag.

Att träna är och andra sidan bland det bästa jag vet för att hålla mitt humör uppe. Hela min dag kan bli förgylld av en skön löptur i skogen eller ett svettigt pass på gymmet. Men då har min dag blivit förgylld just för att jag kände, att denna löptur eller gympass är bra för mig.

Att lyssna på sin kropp och hålla sig själv påmind om att träning är där för att hjälpa, inte stjälpa är det som håller min motivation igång.

Likes

Comments

Kaffe, något jag aldrig jag fått nog av. Förutom när jag har ångest för då klarar jag inte en droppe.

Har ni märkt det, hur alla kafféer börjat svämma över av lattar med det ena namnet konstigare än det andra. Härligt när man är ett kaffefan som jag. För inte säga hälsofan. Idag är det redan nyttiga kaffet blandat med matcha, rödbeta, hampa och alla möjliga pulver som man förrut bara kunnat köpa i utvalda hälsokostbutiker.

I detta nu sitter jag och Oskar och avnjuter en matchalatte, rödbetslatte och en rawboll. Rödbetslatten är på kokosmjölk och matchan på havre.

Likes

Comments

Hon och jag, mitt psyke och min kropp. Jag tycker att vi borde hjälpa varandra. Men det gör vi ofta inte. Ibland vill psyket ut och visa min härliga person, men kroppen vill ligga kvar i sängen och ha ont. Ibland vill mitt psyke bara ge upp, släppa allt, men kroppen kämpar emot.

Hur fel har det gått när psyket sviker den man är? När psyket byter ut orden i ens mun till nervösa meningar som helst vart lika osynliga som dom känns. Hur fel har det gått när oskyldiga blickar är ens fiende?

Jag är glad, jag är ambitiös, driven, social, initiativtagande, pigg och rolig. Jag är det egentligen. Men ibland samarbetar vi inte, hon och jag.

Likes

Comments

Att ha en vän som man kan prata om allt med önskar jag alla. Idag träffade jag en sån vän, Matilda. Vi har känt varandra sedan vi var 10 år gamla och har upplevt mycket tillsammans. Allt från ponnytider, utegångsförbud och första kärleken.

Vi ses inte varje dag som vi en gång gjorde, långt ifrån. Men det gör absolut ingenting när både hon och jag vet att bandet vi en gång haft är för starkt för att någonsin brytas.

Denna myra tar alltid och har alltid tagit ut svängarna så långt det går. Hon var nyss hemkommen från några månaders jobb i fjällen och ska imorgon packa väskan för nya äventyr i London. Tur att världen är stor när platsen man befinner sig på blir för liten.

Känner att jag absolut borde färga håret när jag ser denna bild. Mitt hår ser ut som en gul soptunna jämfört med Matildas svall.

Likes

Comments

Guld och grått tillsammans känns så fräscht. Väskan som är ny är jag så nöjd med, och ser enligt mig betydligt dyrare ut än vad den faktiskt var. In och kika på den HÄR.

Likes

Comments

Jag kan vara alldeles för ärlig i den här bloggen. Min ärlighet kring känslor är kanske något jag får sota för senare, jag vet inte. Men vad jag vet är att det faktiskt känns ganska bra just nu, att vara ärlig. Ärlighet och öppenhet är något jag själv önskar se mer av hos andra. För att jag tror inte att allas känslor är fläckfria, och att allas samvete alltid är rent, även om jag verkar tro att en del tycks vara precis så ibland. En del tycks helt enkelt vara födda till änglar.

Stolthet är något sånt där, fult men bra att ha. Mest bra att ha skulle jag vilja påstå. Men för hög dos av stolthet kan tyckas ha förmågan att mer dra ner än att höja en. Jag är för stolt ibland. Jag kan bli besviken över att jag inte lyckades lika bra som jag tänkt. Att jag inte fick det där jag trodde jag kunde få.

För min del kan det handla om allt från skolarbeten, till prestation på gymmet. Stoltheten har dock tagit mig långt, det är tack vare den jag alltid strävar efter att bli bättre, bli lite mer. Jag önskar alla människor mer driv. Men jag önskar aldrig att någon känner missnöje över ens bästa prestation.

Alla idrottskvinnor och män till exempel. För varenda lopp de springer, för var varenda hopp de gör eller varenda slag de slår så gör de sitt bästa. Det är inte världsrekord varenda gång, inte ens personligt världsrekord varje gång, långt ifrån. Så varför ska då vi som känner som jag, känna oss besvikna så fort vi inte lyckats överträffa oss själva, eller leva upp till våra förväntningar?

Med detta vill jag inte säga att man borde försöka mindre, att försöka är det största vi har. Jag menar bara att man borde omfamna varenda försök man gjorde och uppskatta hur långt man kom, eller hur långt man inte kom. För visst är det så, visst har vi alltid något att lära av det som inte gick som vi tänkt oss.

Likes

Comments