View tracker

Dags att berätta..
Jag har EIPS, emotionell instabil personlighetsstörning (Borderline).
-Jag ser alla människor som antingen bra eller dåliga, i mitt huvud finns inget mitt i mellan.
-Jag är livrädd för att bli lämnad ensam men hatar när folk kommer för nära.
-Jag ser mig själv på fel sätt, jag vet inte vem jag är och lever i en konstant tomhetskänsla.
-Mina känslor och mitt humör kan pendla från minut till minut och ibland kan jag tex va arg i flera dagar innan de går över. Jag kan alltså inte styra eller hantera mina känslor och mitt humör.
-Jag kan gå från att älska en person till att hata den på några minuter, iallafall om personen gjort något fel. Förlåta är inte min grej helt enkelt eftersom jag då skulle vara rädd för att bli sviken/lämnad igen.
-Mina känslor och mitt humör är överdrivet, är jag glad så är jag överlycklig, är jag arg så är jag rasande det finns liksom inget mitt i mellan.
-När jag upplever något jag tycker är jobbigt eller känsligt så kan jag få overklighetskänslor. Dom är svåra att förklara men det är som att det som händer inte händer sig själv, att de är overkligt på något sätt och ibland får jag minnesluckor av sånna tillfällen.
-Jag har lättare för att bli beroende av exempelvis droger eller sex eftersom jag är en väldigt impulsiv person.
-Självskadebeteende och självmordstankar har jag haft i många år, och oftast har jag inte haft en aning om varför. Panikångest är ju anledningen men anledningen till panikångesten har varit okänd 75% av gångerna.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

View tracker

Nu hoppas jag att du sover gott och att du blir värdigt behandlad i hästhimlen.
Du va min bästa vän, hon som alltid kunde trösta.
Tack för allt du lärt mig, allt du visat mig och för alla dessa år tillsammans.
Jag hoppas att min himmel och din himmel kan förenas så jag en dag får sitta på din rygg och galoppera över ängarna tillsammans med dig igen.
Snart är de du och jag igen hjärtat, men först ska jag leva.

Jag älskar dig❤️
⭐️ 1998 - 2016.09.05 👼🏻

Likes

Comments

Nu får de va nog. Så jävla trött på denna ständiga stress om att alltid va värst. Att alltid ha gjort någonting fränt/roligt eller galet som man kan prata om hela skoldagarna och som ens klasskompisar bara vill höra mer detaljer av.

Berättar man inget är man tråkig för då har man antagligen bara legat hemma i sängen hela helgen eller vart hos mormor på middag.

Men vet ni vad? Jag är så trött på de nu, jag vet att mina helger är galna. Galet roliga, galet crazy eller galet kaos. Jag kan garantera att mina helger är mer händelserika än många andras.

Jag tänker inte ha den där pressen på mig längre för att få vara med i kompiskretsar. För så mycket energi går åt till att tex bara andas. Jag mår riktigt dåligt just nu, jag behöver inga energitjuvar som ändå inte är äkta vänner. Jag är alldeles för rakryggad för de!

Relax and breath. XOXO

Likes

Comments

Hej på er!
Hade en sjukt lugn skoldag. Först musik där jag sjöng en låt och spelade bas på en annan, riktigt kul.
Sen hade vi människans säkerhet där jag fick gå eftersom jag är klar med den uppgiften vi gjort.
På svenskan kollade vi på nån film och 12:15 slutade jag för dagen.
Från halv 3 till kvart i 4 va jag på bup, möte med en sköterska där vi diskuterade mina mediciner o sådär.
Sen bar de av till Falköping med Anton för att äta på resturang med mamma.
Att säga hejdå va tufft, men jag vet att vi kommer ses snart igen!
Ha de så fint❤️❤️

Likes

Comments

folk omkring mig frågar varje dag hur jag mår. och svaret blir alltid detsamma, jo det är bra. alltid samma fråga, alltid samma svar.
ingen idé att ens säga något annat, för folk förväntar sig inte att man verkligen ska berätta hur man egentligen mår.
det är en artighetsgrej, inget annat.
men kära vänner och ovänner, det är inte alls bra.
det var bra ett tag, jag sa till och med att jag var lycklig. men nu är allting så mycket svårare.
det är jobbigt som fan, att varje dag behöva låtsas så mycket.

Likes

Comments

dag efter dag går jag omkring hemma, i skolan, bland folk hela tiden kämpar för att få fram ett leende. det känns, de gör liksom ont. jag går runt och låtsas som om allt är okej, men det är det inte. det är långt från okej. jag saknar min mamma. jag saknar att få krama om henne, jag saknar hennes råd, hennes klapp på kinden, hennes ord om hur vacker hon tycker jag är, jag saknar hennes leende. dedär leendet som kan få mig att skina upp. för ärligt, vem blir inte glad över att se sin mamma skratta?

jag har inte alltid uppskattat min mamma, vi har verkligen varit som hund och katt, knappt kunna vart i samma rum utan att bråka. men nu, efter allt som hänt har jag verkligen börjat inse att man har bara en mamma. och jag måste uppskatta det jag har.
min mamma är världens bästa mamma på sitt sätt.

jag är trött, trött på att ingenting kan va lugnt omkring mig. alltid ska det vara något som får mig att må dåligt. och ja, nu är det detta.

jag är inte perfekt, jag vet. på riktigt, jag vet verkligen det. jag har fått mamma att må fruktansvärt dåligt många gånger pga val jag gjort i mitt liv.
jag lovar, jag ska bättra mig. jag har redan börjat!
vägen är lång för att komma dit, vissa hade försprång och vissa hängde inte med. jag gjorde inte det. jag fastnade bland människor som inte var bra för mig. jag blev till en helt annan person.
men kolla på mig nu, jag är tusen gånger starkare.

mamma, jag ska en dag göra dig riktigt stolt. låt de ta tid, jag lovar att det kommer vara värt det.

jag älskar dig.

Likes

Comments

hej på er godingar!
den senaste tiden har verkligen vart händelserik på många sätt.
jag är tillsammans med världens bästa pojkvän, och min mamma ligger för tillfället på sjukhus i Falköping.

tänkte inte gå igenom allt som hänt utan bara ta de som vart aktuellt den sista tiden. ett exempel på det är en bilolycka som hände i lördags vid 15:30 tiden.
min pojkvän Anton, min bästavän Sandra och våran gemensamma kompis Elin var ute och åkte bil när någonting gick snett. hur som helst så voltade dom med bilen och hamnade till sist på taket. som tur va så klarade dom sig utan några allvarligare skador. det hade kunnat gå rent åt helvete egentligen. men Sandra skadade ryggen och de andra två var och är rejält mörbultade.

känslan att idag få krama om min pöjk var obeskrivbar, ren lycka spred sig i hela kroppen. jag är verkligen kär i den där killen alltså.

​här är en bild på bilen, och som ni ser hade de kunnat gå så mycket värre än vad de gjorde.
idag ska vi eventuellt åka och kolla på en ny bil till Anton, så förhoppningsvis hittar vi någon.

hoppas ni får en bra måndag! 

Likes

Comments

Nu kör vi igen, bloggen måste komma till liv!
Tänkte att jag ska skriva ett inlägg ikväll när jag kommit hem, ätit o sådär. Ikväll blir temat mode och love💁🏻
Ha en jättefin dag nu🎀

Likes

Comments