View tracker

Under 3 dagar hade jag en fruktansvärd smärta på högra sidan, dessa 3 dagar tjatade min kille på mig att jag skulle kolla upp de och att de kunde va blindtarmen.
I går, sluta de med att vi åkte till akuten. Vilket jag absolut inte ville alls, väl där så får jag berätta lite personen försvinner och en annan kommer in. Dem tar blodprover osv. Fick ett rum, där dem fortsatte ta prover, under dessa timmar på akuten fick jag höra att de var blindtarmen, njuren, urininflamation och diabetes..
Jag var ganska förvirrad, men sen skulle jag till röntgen och kolla magen. Fick svar på de var, och dem ville lägga in mig men jag vägrade till min kille kom tillbaka. Hade la knappast någon talan på så sätt där😂
Kommer upp på avdelningen och dem förklarar att jag ska dela rum med en gammal tant. Och att min kille inte kunde va där alls, men de kunde han efter jag fick smått damp då jag hatar sjukhus 😑
Dem gav mig antibiotika och eftersom de gick direkt till blodet och den droppa alldeles för snabbt och jag kände bara hur illamående jag blev. Hon fick stoppa den och komma tillbaka, så hon körde den saktare.
Fick även en på morgonen, halv sov till och från hela tiden. Läkaren kommer in och berättar att jag får åka hem, att jag enbart ska ta tabbleterna för detta. Men att började jag få ondare på sidan eller feber så skulle jag återkomma 🤔
Jag önskade inte precis att hamna där, men eftersom min njure hade en information så var de lika bra.. ibland kan de vara otroligt bra att ha en kille som e lite mer envis än andra, men trots de han visade iallafall att han bryr sig❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 15 readers

Likes

Comments

View tracker

Ja, de blev en väldigt speciell kväll/natt för oss.
Tanken var att åka och besöka en vän i Dingle, men efter 30 min hos henne fick de bli näl sjukhus istället för oss.
Påvägen dit, körde vi vilse polarn som körde ville tydligen till Ljungskile. Så fick vända och vi kom fram tillslut.
De gick bea på sjukhuset, inte så att dem precis förstod ett smak utav vad vi 3 sa.. men blev hem skickad.
Ni tänkte vi 3 vännerna att vi äntligen skulle få komma hem, men så var inte fallet. Vi körde och körde, tillslut fråga jag bägge vännerna om dem visste vart vi var.
Ingen visste.. hon som körde började bli smått orolig, jag förstod henne för på vägmärket stod de Karlstad,Mellerud å Åmål..
vi hamnade i brålanda åkte runt där för att hitta vägen tillbaka till men de tog ett tag, tillslut hitta vi en skyllt som visade åt vilket håll Uddevalla låg, åkte ditåt och ju mer vi åkte insåg vi återigen att vi svängde för tidigt
😂
Tillslut hitta vi till Uddevalla vi var helt överlyckliga.
Lämnade av ena vännen i Dingle runt 02:00
Medan jag å den andre var hemma runt 3..
De var en härlig och spännande kväll må jag säga!
Juste på sjukhuset bad hon som körde att den andre skulle backa ut från parkeringen, vi kämpa först med att få upp bilen 2 gånger drog bil larmet på.. sen när de var klart och vi satte oss i bilen, så visste vi inte hur man la i backen. Som tur var, snacka jag med killen så han gav några förslag.. vi satt där å ryckte upp växelspaken när den enbart skulle tryckas ner. Ganska skrattretande
😂😂
Men vi kom hem, och idag blir de en redig slappar dag!
👌

  • 29 readers

Likes

Comments

View tracker

Första gången jag såg dig, så började jag undra vafan du var för en filur. Störande var något du var, och ditt ord "walla" som du sa mesta dels utav bil turen tillbaka till Göteborg..😂
Jag trodde absolut inte att jag skulle falla för dig, men bara under första kvällen var du något jag alltid önskat hos en kille.
Jag bad dig att inte lämna mig, var ute på en jäkla ö och visste knappt vart fan jag var
😂
Du höll mig sällskap hela den helgen.
Tog inte lång tid, innan jag insåg att jag faktiskt hade fått känslor för dig, jag som hade bestämt mig för att va singel att inte släppa in en kille i mitt liv igen pga rädsla utav att va med om något upprepande i mina tidigare förhållande.
Nu 2 månader ihop, har jag enbart känt trygghet och en kärlek jag aldrig trodde att någon någonsin kunde gett mig.
Du har gett mig dem 2 bästa månaderna jag vart med om, och fler ska de absolut bli.
Jag behövde inte kriga för dig, men hade de behövts jade jag absolut gjort de.
Jag var såld på dig ganska fort, men tvivel fanns ibörjan om de ens kunde bli vi
🤔
Jag hade tur, att jag fick kalla dig min.
Lyckligare än såhär kan jag absolut inte bli!
Du gör mina dager, till något så mycket bättre.
😘

  • 34 readers

Likes

Comments

Att ens födelsedag startar att en utav dem mest saknade systern skriver grattis till mig värmde hela mitt hjärta. 19 år sedan jag fick komma till denna jord,
19 år sedan mina föräldrar var rädda att förlora mig, men tack till läkarna som räddade livet på mig!❤️

  • 50 readers

Likes

Comments

Namn: Alexandra s Andersen

Ålder: 19 imorgon 🙏🏻

Längd: 170? Ingen aning kortare än min pojkvän iallafall
🤔


Född: År 1997
🙏🏻

Bor: tanum

Allmänna frågor:

Nämn tre bra egenskaper hos dig själv:
Bryr mig om andra, glädjespridare, omtänksam

Nämn tre mindre bra egenskaper hos dig själv:
Blir lätt förbannad, klankar ofta ner på mig själv, 3dje? Ingen aning.

Vad är du rädd för: Trånga utrymmen & spindlar

Vad är du mest nöjd med hos dig själv: haha min rumpa
😂🙏🏻

Det roligaste jobbet du haft/har: ingen aning

När grät du senast: Lördags?

När skrattade du senast: Idag

Vem åt du mat med sist: Mamma, och hennes sambo

Vem sov hos dig sist: Mitt hjärta
❤️

Vad var du rädd för när du var liten: alla jäkla mobbare
🖕🏻

Vad ville du, som liten bli när du blev stor: haha, ärligt ingen aning

Värsta smärtan du råkat ut för:
Hmm, farmors bortgång
Något som gjort dig riktigt glad i ditt liv:
Mitt hjärta❤️

Någonting som gjort dig riktigt förbannad och ledsen någon gång i ditt liv:
Nu ska vi inte hänga ut någon
Har du någonsin sportat: Ja, bordtennis? Dans, fotboll , ridning
🤔

Någon du ser upp till: ingen
🤔

Vad finns alltid i din handväska: använder aldrig en handväska
😂
Har du varit utomlands någon gång: Jodå

Vilken plats var finast: Mallorca

Lite mer personliga frågor:

Har du någonsin tagit eller provat droger: Ja

Druckit: Ha

Har du piercing eller tatuering: Bägge🤔


Finaste komplimang du fått: haha, kommer faktiskt inte på något.

Har du sårat en kille riktigt ordentligt någon gång: ja

Har du blivit sårad av en kille riktigt ordentligt någon gång: Yes

Har du någonsin fejkat en orgasm: Nope

Hur många sex-partners har du haft: 3
🤔

Antingen-eller-frågor:

Storstad eller landet: Båda är mysiga, men stan

Hamburgare eller pizza: Pizza

Kött eller fisk: Kött

Hund eller katt: Hund/katt

McDonalds eller MAX: Donken mannen!

Ljushåriga eller mörkhåriga killar: Mörkhåriga

Bil eller buss: Bil

Bild på dig:

  • 51 readers

Likes

Comments

De här är jag!

På bilden är jag kanske runt 5-6 år ingen aning faktiskt!
Jag gick hos en dagmamma, fram tills jag börja 1an drygt.
Min skolgång? De var en hemsk uppväxt, redan från start blev jag mobbad dag in och dag ut, slagen fick öknamn.
Jag var en oskyldig tjej, kom hem ofta gråtandes förtvivlad ja allt man kan tänka sig.
Min mor hade möten med lärarna, rektorn mobbarnas föräldrar fick veta allt. Men ändå, råka jag ut för detta dagligen inget hände jag fick stå ut med att bli vald sist, fick stå ut med att en specifik person ständigt varje dag mobba, slog mig. Jag gjorde inget, jag var rädd som barn. Fick för mig att de var något fel på mig?
I 8 år blev jag totalt mobbad,
Flera gånger om grät jag i skolan 1-6an var en mardröm, jag kände att jag inte orkade med att råka ut för allt jag råka ut för.
Jag trodde de skulle bli bättre när jag kom till 7an ny skola och allt.
Men när jag hade gått 1 vecka ca i 7an säger en klasskamrat " Alex minns du när du blev kallad alebaba?"
Jag sa inget, jag blev tyst kolla på henne med blicken att jag hade fått nog från backa. Jag ville inte va med om detta igen, men även i 7an blev jag mobbad, utav dem i klassen och andra jag var inte lik dem alls. Jag var en ganska blyg tjej, sa helst inget alls om de inte behövdes.
I 8an? Halva 8an skolkade jag, jag orkade inte med all skit jag fick i skolan, jag hade fått nog.
Personen som mobbade mig i 1-6 vad hände med henne?
Hon fortsatte, men en dag fick jag nog på att folk skulle se mig som ett lätt byte, hamna i slagsmål med henne folk stod och kollade på, de hade jag också gjort.. jag förstår varför dem inte tog bort henne, ingen hade vågat tidigare varför skulle dem göra de nu?
Morgonen sluta med att gå hem, ingen utav oss fick va i skolan alls på den dagen.
De fortsatte, allt mer började jag gå emot dem som mobbade mig. Jag ville visa att dem inte kunde fortsätta med sin mobbning, de blev bättre i 9an var de lugnt på såsätt, mobbningen var kvar men inte lika mycket. Sen flytta jag förstås till Lysekil, men bara redan starten på skolan blev jag mobbad igen.
Alltid blev jag utsatt, redan i tidig ålder.
Lysekil? I början trodde jag att de var en bra stad, såg fram emot att bo där. Komma närmare familjen men de dröjde inte länge förens jag fick folk emot mig. Berodde de på att jag var annorlunda? Inte vet jag, jag kunde aldrig fråga.
Mobbning och misshandel var något jag var utsatt för väldigt ofta. Och jag tackar alla idioter att ni skada mig såpass mycket, för ni gjorde mig bara starkare. Idag? Sätt dig på mig, om de får dig att må bättre,mitt självförtroende är inte de bästa men jag vet iallafall att jag är lika mycket värld 🙏🏻
Så fortsätt hata, gör vad du vill. Men jag är nöjd över vem jag är idag! De som inte dödar de stärker!😘
Tillsammans med min "lillasyster"❤️

  • 54 readers

Likes

Comments

Jag är inte stolt över allt jag har gjort i livet, jag börjar inse mer och mer varför de mesta gick åt helvete under tiden jag Bodde med min far.
Ingen utav oss är en ängel, men att framstå som svarta fåret i den familjen, gör jag än idag.
Men jag är glad över att inte behöva framstå som något värre längre, någon som dem kan sätta sig på, spraka på eller kasta skit på.
3 år? Valde ni att slänga skit på mig, men ni såg aldrig vad som egentligen hände. Ni gick på de ni fick höra, jag kunde aldrig försvara mig själv vilket som är jäkligt tragiskt. Jag kommer nog alltid undra, varför jag blev som mest utsatt i den familjen.
Tex min faster? Hon sa gång på gång "jag finns här"
Värsta lögnen hon kunde dra, varje gång jag behövde snacka, tryckte hon ner mig och försökte få mig att se att allt var mitt fel och jag trodde på de!
Jag försökte göra min far stolt, men hur kunde jag göra de när jag var rädd att va hemma rädd för han som skulle vara min far?

Självklart, han hjälpte mig ibland men de var inte alls ofta, när han fick chansen tryckte han ner mig. När jag nästan va på toppen, hamna jag lika fort på botten igen.

Jag rymde hemifrån, var borta 2 månader först visste ingen vart jag var, tills efter en månad fick dem veta.
De förhållandet jag hade då? Haha, jag trodde jag kunde känna mig trygg men den människan, var bara hemsk.
2 månader tillbringa vi tillsammans? Minns min födelsedag? Knappt, ner drogad på benzo och jag fick min mor att tro att allt var bra.
Tills en dag jag valde att berätta sanningen till bägge mina föräldrar, jag minns den dagen fortfarande. Mitt ex satt och spelade, jag satt i soffan och han fick flipp över att jag sa försent att han skulle svänga han blev aggressiv som vanligt och jag fick nog. Gick ut på balkongen stängde dörren å ringde min mor, mitt upp i allt öppna han dörren för att höra vad ja sa.
Jag kunde inte säga exakt allt jag ville säga, men mamma förstod ändå. Jag ringde min far för att bli hämtad men han kunde inte förens dagen där på.
Mitt ex fattade inget, jag gick in packade mina saker och sa att imorgon åker jag hem ett tag.
Han började bli otrevlig, och dagen kom jag satt ute i 4 timmar träffade en vän, för att jag behövde snacka av mig. Pappa kom och jag tog mina saker och gick.
Mitt ex frågade när jag skulle komma tillbaka, jag svarade inte jag gick bara. Efter ett tag insåg han att de var ett farväl jag hade sagt då, att jag inte skulle komma tillbaka till honom, jag var helt enkelt förstörd utav honom.
Men varför jag inte sa något? Jag stod framför honom och han grät, han sa förlåt flera gånger om för allt han hade gjort, jag förklara att jag inte orkade just nu att jag behövde tid att tänka över allt. Att jag inte ville vara någons slagpåse, eller en person som skulle hämta hans jäkla droger mitt i Gbg när jag knappt hittade där?
Och ville absolut inte bli drogad för den delen heller, tog knappt 2 veckor förens första smset kom att han började inse att jag aldrig skulle komma tillbaka. Jag svarade knappt på smsen, jag ville helt enkelt inte.
Tills en dag, jag valde att berätta varför jag lämna honom.
Pappa fanns där hela tiden, de var en jobbig tid. Jag visste inte om jag gjorde rätt eller fel? Men jag kände att jag inte ville sitta en helg drogad på benzo och inte minnas ett skit, de hände x antal gånger. Och jag undrar än idag vafan som hände dem helgerna.
I början gick de bra att bo hemma, vi höll sams men de dröjde inte länge förens bråken eskalerade igen, jag började få nog orkade inte ha de så.
Min far träffade en och strax därpå flyttade hon in. I början accepterade jag henne helt enkelt inte, tyckte hon verkade helt fullkomligt slängd, sa samma sak hela tiden..
Sen börja jag acceptera henne, trodde att jag kunde lita på henne. Berätta saker för henne, kunde ta hem en vän som jag visste att farsan avskydde. Satt på rummet och tjackade?
Höll väl på såhär i ett par veckor, satt uppe flera dygn, och kom ut och hon såg vad vi tagit men sa aldrig något.
Jag visste att hon var alkoholist, men brydde mig knappt.
Jag och polarn åkte till Värmland helt jäkla spontant, var borta ca 2 veckor? Vafan gjorde vi ens i Värmland av alla jävla ställen?
😂
Vi kom hem och fortsatte med de vi gjorde innan vi drog. Festade hårt en vecka, och sluta med sjukhuset för henne. Där började vi bryta kontakten kort efter jag började få nog, återvände hem och allt blev lugnt i ett par dagar och Helvetet bröt loss igen.
Såhär hade jag de, jag fick nog bad om hjälp på socialen men dem kunde inget göra.
Tills farsans sambo la sig i och jag fick en soclägenhet samma dag, bodde där ca 2 månader tillsammans med min syssling.
Även där hände sjuka saker, början på slutet utav månaden blev jag grovt misshandlad utav en bekant, polarna stod å kollade på tills dem valde att få bort personen som matade slag i mitt ansikte, den dagen hade jag fått nog.
Bara 3 dagar efter hade jag möte med soc, sa upp lägenheten och bar hem alla mina saker ringde syssligen, bad henne hämta sina saker då jag sagt upp lägenheten.
Samma dag hamnade vi i ett bråk och vi bägge valde att säga upp kontakten, de är nog de bästa jag gjorde på länge.
Pappa fanns där återigen, och jag tror jag bodde hemma ca någon månad tills dagen min mor ansåg att jag inte hade de bra hemma hos min far.
Numera bor jag hemma hos morsan,
Visst jag trivs här, men jag vill absolut flytta. Flytta,skaffa mig ett jobb that's it, men de kommer den dagen också. Men tills dess får ja la bo här
😂
Vad jag vill fram till, är att de fanns så många gånger jag ville ge upp mitt liv för att jag inte orkade med allt var gick igenom men jag fortsatte kämpa.
De som inte dödar de stärker och de är precis vad de har gjort
🙏🏻

  • 64 readers

Likes

Comments

Jag har under väldigt lång tid stött bort dem jag älskar, mina syskon? Deras barn?
Min näst äldsta syster hade jag väldigt bra kontakt med förr, även hennes son som idag fyller 10 år helt otroligt 😱
Hade även kontakt med min andra syster, hon fanns alltid där stötta mig, även om jag hade gjort fel. Men hon ville bara mitt bästa? Hon fick en sjukt fin dotter, som jag älskade och även älskar över hela mitt hjärta idag.
Men något hände?
Jag tappade kontakten med bägge, jag sket väl egentligen i allt. Brydde mig inte , jag vet inte men något hände med mig.
Jag förstår idag varför mina ena syster sa upp kontakten med mig helt, hon ville inte att sitt barn skulle ha en moster som var "missbrukare" jag förstår henne verkligen, men jag fick aldrig chansen att förklara.
Jag fick inte ens försvara mig själv, hon ville inte lyssna.
Vi bröt kontakten och då hade jag enbart kontakt med min näst äldste syster.
Tiden gick, och jag började glömma bort min andra syster.

Mamma har under många tillfälligheter bett mig ta kontakt med henne, att säga förlåt? Förlåt för vad? Att jag aldrig fick chansen att försvara mig den gången hon skickade värsta romanen till mig? Hon gick på alla lögner som förmodligen kom från min far? Men hon ville inte höra min åsikt alls?

Alltså den här systern vill mamma att jag tar kontakt med? Visst jag förstår mamma, hon vill att ja har kontakt med mina syskon. Men förlåt mamma jag kan inte, inte just nu och inte idag.

Jag mötte min syster hos mamma i början jag flytta t morsan, bara att träffa henne var som om jag inte visste vem hon var. Jag ville inte säga förlåt, sa knappt något till henne överhuvudtaget.

Pratade med min syster son för ca 30 min sedan, eftersom han fyllde år å ville gratta honom. Efter ett mysigt samtal läggs de på, berätta för morsan och hon sa något i stil " glöm inte att du har en till syster"
Ända jag svarade "nämn inte det igen" och gick iväg.

Hon måste förstå, jag är inte redo att ta kontakt med henne, jag vet inte ens vad jag ska berätta?

Kan inte dra hela historien om varför allt hände, jag klarar inte det igen.
Att bara tänka på varför jag hamnade bland drogerna är tacken jag kan ge till min far som förstörde mycket för mig.
Hade jag aldrig råkat ut för så mycket ont utav honom hade jag aldrig fått tanken på att testa droger, och sedan använda de ofta. Jag hade gjort något vettigt, hade förmodligen inte sagt upp kontakten med min syster.

Men idag, vet jag att jag absolut inte är redo att säga "förlåt" förlåt för att hon fick veta de på bakhåll, förlåt för att jag misslyckade med att vara en förebild för hennes dotter. Ja allt jag kan tänka mig, men ingen är perfekt, alla gör misstag men tur att man oftast lär sig på sina misstag.

Men en dag, och när det blir vet jag tyvärr inte. Men jag kommer få modet till att kontakta henne, men i dagens läge vill jag ha de så som de är.

  • 89 readers

Likes

Comments

Jag vill bara springa iväg, iväg från allt.
Smärtan tar kål på mig, leendet är förstås för en gång skull äkta, men att känna saknad utav allt.
Både till min far å bestemor (farmor)
När hon fanns i livet, hon var personen som höll familjen ihop, idag har vi splittrats.
Jag inser sakta men säkert att jag varken har kontakt med någon från pappas sida i dagens läge. Varför?
Varför, splittrades vi? Kunde vi inte ha den kontakten vi hade när bestemor fanns?
3 år, har vi gått skilda vägar, kastat skit på varandra, många ifrån min fars sida? Jag skäms att bära deras efternamn, dem har bokstavligen smutskastat vår familj. Inte bara med små saker, men dem valde att få mig att vända mig emot dem?

Jag har sagt de förr och säger de igen, den familjen behandlar andra som smuts, ärlighet vet jag ärligt inte om dem vet vad ordet betyder.
Sitter och snackar skit om familjen, de är tragiskt hur långt ni sjunkit på så många år.
Ärlighet har aldrig funnits i den familjen, manipulerar dem svaga, lever på lögner och sprider falska rykten?

Jag förstår faktiskt inte hur ni kan leva med er själva, hur ni orkar att trycka ner varandra.
Jag hade hyfsad bra kontakt med min faster, vad hände? Du visade förstås hur äckligt falsk du var, farfar? Dig kunde jag besöka ofta, men efter ett tag ville du inte veta av mig? Min far? Haha, han är inte ens värd att nämna.
Oftast ska en familj hålla ihop, men ni inser inte hur ni själva sjunker fortare. Ni får fortsätta leva på era lögner, skitsnack osv. Men jag bär inte ert efternamn, jag vill verkligen inte förknippas till er
✋🏻

  • 93 readers

Likes

Comments

Som rubriken lyder "blä"
Var hon läkaren tidigare idag, gick bra han sa att jag skulle få pencelin men jag var snabb med att säga att de ger du mig inte. Han började grubbla på varför, tills mamma förklarar att jag inte tålde de alls. Så blev antibiotika i 10 dagar..
När vi var på Apoteket så fanns enbart 30 milligram och jag skulle ha 40. Så personen vi pratar med skulle ringa läkarn på måndag så dem kan skicka ett nytt recept på 30miligram
😂

Så blir en nykter helg, men någon gång måste va den första.. Blev hemma i helgen, och de var nog lika bra
😂
För den smärtan jag har, ärligt jag önskar att man bara kunde plocka bort den så den var väck, för jag orkar inte ha så ont
😂

Imorgon ska jag med på kräftskiva, får väl se hur de blir men de blir säkert trevligt
👌🏻 hemma själv just nu, morsan å Bengt är hos andra så här sitter man och glor i väggen typ. Enormt uttråkad och har ingen jäkla aning om vad fan jag ska hitta på.
Om man ändå, hade vänner här som förr, men så ligger de ju självklart inte till
😅 får nörda ännu mer film! 😏

  • 116 readers

Likes

Comments