Ja, jag har ångest.
Jag vet att ni inte alltid kan se det...
Mina ögon och ansiktsuttryck lurar er att allt är bra med mig.

Jag vill inte sätta er i en obekväm situation där jag gråter ut plötsligt för ingenting eller för mig ALLTING...
Jag vill inte sätta er i en situation där ni känner er otillräckliga att hjälpa en annan människa.

När jag säger att jag vill vara ensam så ljuger jag, jag vill egentligen att du sätter dig ner med mig i tystnad och bara är i min närhet.

När jag säger att allt är okej, är det som värst. Då vill jag bara ha en kram och någon som ger mig tid att prata ut. Det kommer ta tid för jag tänker, tänker på hur jag skall formulera och uttrycka mig på bästa sätt utan att gråta, för ångesten sitter där och väntar på att få uttrycka sig.

Hör jag inte av mig till dig, så är det för att jag vill att du hör av dig till mig. Att du visar mig den närhet och uppmärksamhet som jag alltid visat dig. Att du visar att jag inte är ensam när jag känner mig som mest ensam.

Ja, jag har ångest och jag lever med den varje dag, vissa dagar är bättre än andra. Men den finns alltid där, ett ord, en doft, ett minne, en känsla, är tillräckligt för att väcka den ångest och depression som finns inom mig.

Jag har inte valt ångesten, ångesten valde mig...

  • 2 readers

Likes

Comments

Kärlek? Vad är de för något?
Alla kan tycka olika, vad kärlek innebär. För mig är de något jag vill ha, jag vill kunna känna mig älskad och behövd utav någon eller några. De behöver inte handla om ett förhållande eller familj, de kan vara precis vad som helst.

Saker jag anser är viktiga i ett förhållande?

• förtroende: man ska kunna lita på varandra, oavsett vad man gör. De kan va vad som helst, tex den andra partnern är med vänner eller kanske festar? Eller varför inte något annat? De kvittar, man ska kunna lita på sin partner och inte oroa sig över att något händer, något man kanske blir sårad utav eller kanske blir ett jäkla liv utav?

• ärlighet: de är viktigt att vara ärlig, jag anser personligen att de är viktigt jag måste kunna försäkra mig om att min partner talar sanning till mig.
Jag vill hellre leva med sanningen än en lögn? De vill varenda människa, att ständigt behöva ljuga, och sedan komma ihåg lögnen tar på ens krafter.
Ärlighet varar alltid längst
😉

• respektera varandra: de är viktigt att kunna respektera varandra, alla har olika tycken eller tänk.
Tex om de andra 9 byggstenarna finns på plats, har ni en god känslomässig kontakt.
Exemplet, de betyder att ni respekterar varandras känslor, upplevelser och åsikter. På de att leva sig in i sin partners känslor, och inte köra över honom/henne.


• stå upp för den man älskar: vissa kanske anser att man inte ska men alla tycker självklart olika.
Jag anser personligen, hade någon sagt något jag ogillar kanske kränkt? Eller varför inte snackat skit om min partner hade jag sagt till den människan, men vissa gör det helt enkelt inte? Dem fortsätter bara lyssna, och står där och lyssnar på all skitsnack den andra personen drar?
Jag anser att de är fegt, jag hade inte tyckt att de var okej alls. Jag hade iallafall stått upp för den jag älskar än att höra på de skitsnacket en annan säger.

Många använder väl detta skitsnack för att dem kanske inte känner personen? Kanske dömmer den för fort?
Jag har la hört att folk snackar skit om mig. Men varför säga de till andra? Kom direkt till personen de gäller, istället för att spy galla på en människa du kanske känner eller inte känner. Du visar bara genom ditt skitsnack hur ynkelryggad du är, hur liten stake du faktiskt har.
Bättre att säga direkt till människan vad du tycker, än att springa bakom deras rygg och säga de ena till de andra, i slutändan får man veta vad som sägs intressant?
Ibland hör man saker om sig själv, som man inte ens själv visste. Sådana folk har så otroligt tråkigt liv, och måste sprida hat/skitsnack om andra så deras blir mer intressant.

Tex jag är trött på skitsnack, jag är trött på att folk inte vågar stå upp för sig själva och säga de dem tycker t den personen de gäller. Jag hade vart tacksam om att höra de från den personen som sa de än massa andra. Jag menar? Varför sprida något om en person du träffat kanske ett par gånger, eller kanske sätt eller är bekant/vän med. De är bara fegt, söker man så mycket uppmärksamhet eller söker man ovänner? Jag vet inte.. jag raderar alltid sådana från mitt liv, ibland får dem höra vad jag tycker om dem ibland inte. De beror helt på om jag orkar lägga den energin på en människa som är mindre värd än smutsen under mina skor.
✋🏻

  • 8 readers

Likes

Comments

Börjar tröttna, smärtan? Varför försvinner den aldrig? Ska jag fortsätta, med alla jäkla tankar som hemsöker mig dagligen? Mina dumma val? Vad jag gjorde för 2 år sedan? Ärligt, vissa människor bör verkligen bara vara tysta, att dra upp någons val dem gjorde när dem var yngre? Visst, de var fel men alla förändras att använda de som en svag punkt känns drygt..

Jag vill bara för en dag slippa all äcklig smärta, men nej den kommer smygande på en och man sitter med gråten i halsen. Varför jag? Varför var jag tvungen att bli utsatt?
Var de detta mitt liv ville, eller var de för alla misstag jag valde att ta? Ärligt ja börjar tvivla..

  • 14 readers

Likes

Comments

Att vara romantisk är inte min starka sida, men de behöver man inte alltid vara.
Men oavsett vad så gör du mig till den lyckligaste personen, jag har aldrig känt en sådan kärlek ifrån en annan människa som den du ger mig.
I början var jag orolig, funderade på om du skulle stå ut med mig, med mitt mående jag har då och då. Eller mitt klagande, men jag insåg samtidigt väldigt snabbt att du faktiskt stod ut. Och de gör mig så otroligt glad, ingen är perfekt, men för en gång skull känns de ut som om jag har hittat den rätta.
Jag hatar när du lämnar mig, hatar tanken om att du är långt ifrån mig, att jag ska sova själv och vakna upp själv.
Jag hatar den känslan så mycket, och längtar varje gång tills vi ses igen.
Jag kunde ha hoppat på dig varje gång du kommer med tåget, men jag tror du märker att jag redan är otroligt glad så fort jag ser dig
🙈

Att få höra din röst innan man ska sova när du inte är här gör mina dagar, men dem hade vart ännu bättre om jag kunde tillbringa varje dag med dig.
Kunna jävlas, men ändå kunna ha de mysigt utav allt jävelskap jag kommer på, men allt jag gör är bara ren kärlek.

Första gången vi sågs, du var en skum människa i mina ögon, men de ändrades fort efter att vi gick till krogen. Du lämnade mig inte, du fick ta tag i mig för att jag självklart som vanligt blir på bråkhumör.. men jag var glad att du bara satte mig ner, de dröjde inte alls länge innan jag insåg att jag faktiskt tyckte om dig. Och jag är så otroligt tacksam att de var just dig jag träffade, och ingen annan.
❤️

Men jag var tyvärr för feg att säga de såpass tidigt, visste inte hur du kände. Men man började inse smått att de ändå fanns något men att ingen sa nått 🤔
Tiden har gått fruktansvärt fort, 5 månader är kanske inte mycket för en annan person men för mig är de dem mest underbaraste månaderna, och jag vet att de absolut blir fler.
Jag älskar dig något fruktansvärt mycket, och du gör mig riktigt lycklig
❤️

  • 22 readers

Likes

Comments

För 1 år sedan och 7 månader var den dagen som återigen förstörde en del i mitt liv.

Den dagen var min bästavän hos mig, hon var alltid hos mig väldigt ofta på sommaren eftersom jag bodde i Lysekil då. De var några som spelade nere vid havsbadet, vi skulle dit den dagen i och med att vi träffade en gammal bekant till mig som jag inte träffat på några år så tänkte vi alla att de skulle va trevligt att ses. Men när de börjat gå mot sitt slut, så går vi och käkar sedan tar vi oss hem.
Jag och min vän börjar snabbt märka att denna bekanta började bli mer på en, han fick mig att känna mig obekväm, jag ville liksom bli av med honom. De började närma sig kvällen och både jag och min vän förklarar att de börjar bli sent.
Så vi följer honom till bilen och min vån skulle gå hem t mig igen pga att jag ville prata med honom ang hur han betedde sig mot mig där inne..
Men de blev något helt annat, istället blir jag indragen in i hans bil, där han fullföljer en våldtäkt.. jag skrek, jag försökte mig kämpa mig loss, men hans grepp var inte vad jag tänkte mig. Min vän står nu hemma och känner att något är fel, jag sa ändå att jag snart kommer, men jag kom aldrig. Hon valde då att gå ut, när jag ligger där ser jag några bekanta gå förbi, jag försöker skrika men inget kom ut.

Just då ville jag egentligen bara dö, jag ville inte ens leva med de han höll på med. Min vän såg bilen sprang fram och fick hjälp utav dem bekanta för att få ut mig. Därmed springer vi hem.. jag grät, jag kände mig förstörd. Pappa var på jobbet, men när han väl kom hem och fick veta vad som hänt blev han rasande ringde polisen och dem kom ganska fort. Eftersom pappa precis kommit hem från jobbet så orkade han inte köra.
Polisen fick alltså alla uppgifter om killen och vad som hänt, polisen kör oss till näl där vi gör en gyn undersökning. Jag får sedan ett samtal om att personen har blivit gripen och kommer sitta häktad under helgen.
Hemfärden var utav polisen, och jag kan ju lova att de var ganska störande när dem körde oss till näl i början pga där dem stod parkerade stod folk jag kände dem kollade på mig och jag kände bara hur ja ville sjunka under jorden just då.. samma sak när vi kom hem.

Personen släpptes den 29 juni 2015 pga brist på bevis.. jag sopade de under mattan för att få glömma de som hänt.
Jag hörde inget ifrån honom men ett halv år sedan hörde han av sig och berätta att de var tråkigt att jag inte besökte honom i häktet, att jag gjorde fel och att det var MITT fel att de hände.
Han drog även upp att han begärt ut mitt förhör jag hade, jag blockerade honom...
Några månader efter att han hade kontaktat mig, kontaktade hans numera ex mig, och började ställa massa frågor. Jag svarade så gott jag kunde, och hade även kontakt med henne ett tag, dem hade svartmålat denna person. Men hon kunde inte tro att de var sant, hon bad mig alltså kontakta polisen och berätta att de var en lögn, men vittnen fanns.. men eftersom de hade lagts ner så blev jag bara förbannad. Förklarade att hon måste förstå att jag ville glömma, inte bli påmind.

Strax efter kontaktar alltså den person som utsatte mig för detta, allt blev en mardröm jag fattade inte vad han ville.. jag blev som tur av med honom, men oroar mig dagligen att jag en dag stöter på honom igen.. han skadade något inom mig, och detta bär jag fortfarande med mig än idag. Att en människa kan förstöra en annans liv på de sättet är oförklarligt. Jag hoppas dock än idag att han brinner i helvetet, och nu 1 år och 7månader sedan, så har jag blivit starkare. Och jag hoppas att jag en dag kommer komma ifrån de, att de inte förblir min mardröm, men en dag kanske. Kanske inte idag, eller imorgon. Men en dag, kommer jag kunna tränga de i mitt förflutna

  • 31 readers

Likes

Comments

Jag vet inte hur ja ska reagera, varje dag hör man ett å annat om dig själv som man inte ens visste själv.
Jag tycker att de är intressant, att höra vad en annan människa säger om en, de kan vara vad som helst. Men grejen är, varför yttra sig alls om man inte känner personen?
Varför säga något man absolut inte har en aning om?
Jag menar, folk snackar dagligen om allt. Är verkligen en annans människas liv mer intressant ens sitt egna? Varför inte snacka om något vettigt tex om något man faktiskt vet om?
Jag hör ständigt vad jag gör, vad jag tycker osv. Men de är inte mitt uttalande de är någon annans, varför sitta och prata om någon man kanske sätt några enstaka gånger, eller kanske är en bekant eller varför inte en vän?

Vad får man utav att snacka om andra, säga något som inte stämmer, komma med falska uppfattningar? Jag börjar tröttna, inte för att jag hör de ständigt mer för att jag avskyr folk som snackar om någon dem inte känner.

Alla kan säga vad dem tycker eller tänker men håll sig gärna till sanningen istället för att dra en slutsats om personen de gäller.

Många lyssnar på andra tex man hör en vän/bekant eller vafan de kan vara säga att någon är dittan och dattan. Varför inte skapa en egen uppfattning om personen? Än att lyssna på andra, jag ska va ärlig alla har dragit snabba slutsatser någon gång i livet. De gjorde jag också förr, men ju äldre man blev insåg man att man kanske skulle ta en egen uppfattning i början?

Jag bryr mig inte om vad någon säger om en person, jag läser av den personen själv för att se vad de är för människa ja pratar med.

En människa behöver inte öppna sig för mig, jag läser bara av och får mig en egen uppfattning ibland kan de vara en bra men oftast ser jag fort hur personen egentligen fungerar. De är skrämmande, alla gömmer sig bakom ett skal, men bakom de skalet är du ändå inte skyddad.

Jag gömmer mig ständigt bakom detta skal, så att ingen utestående person som inte känner mig ska döma mig, jag har inget att dölja jo kanske mina dumma misstag jag gjort i livet eller mörkaste tankar. Men jag gömmer mig ändå, alla vi som lever döljer ett och annat, antingen för att skydda dem vi älskar eller skydda sig själv. Man behöver inte alltid va 110% ärlig, ibland kan man köra med en vit lögn för att skydda någon eller inte få någon sårad.

Jag döljer nog de mesta, tex mitt mående, hur mitt liv sett ut eller vad jag upplevt, vissa saker vill ja kunna prata om men när jag väl känner mig redo, så går de inte? De handlar inte om att jag är svag, de handlar om att jag inte vill bli dömd, eller något sådant. Att någon ska se ner på mig,
De finns en person som vet näst intill allt om mig. Finns säkert något ja inte nämnt men de mest viktigaste jag har berättat har vart till henne.
Jag kanske har belastat henne på mycket, men vi alla har en person vi litar på till 110% oavsett vad.
Jag vet att denna personen aldrig skulle berätta något om ja inte gett henne ett godkännande haha.

Vad jag egentligen vill få utav allt detta sluta döm människor, skapa dig en egen uppfattning om människan.
Han/hon kanske inte är så hemsk som alla säger, men gå inte på de du hör. Sådant sårar, och vi alla har varit där någon gång.

  • 41 readers

Likes

Comments

Vart ska man börja?
Jag trodde aldrig att jag skulle, hitta en kille som älskade mig så otroligt mycket. Står ut med mig, och mina humörsvängningar, mitt klagande ibland osv.
Men ändå har vi 4 månader tillsammans, för en gång skull känns de ut som om jag har hittat den rätta.
Jag har aldrig haft såhär starka känslor för någon någonsin. Men ända sedan du kom in i mitt liv, så lyser du upp alla mina dagar, ingen är perfekt inte ens jag. Men jag är ärlig, jag säger de jag känner (oftast) och vad jag tycker, jag struntar nog egentligen i vem eller vad vi talar om, jag säger ändå de ja tycker
😂

Ibland undrar jag hur jag faktiskt fick dig att få känslor för mig, jag har aldrig riktigt frågat. Liksom hur eller vad var anledningen?
De bästa är att jag får kalla dig min, min egna prins
😘

Jag vet inte vad jag hade gjort i dagens läge om ja aldrig träffat dig, du fick mig att inse väldigt mycket, du behövde inte säga något men du räddad mig ändå. De fanns hopp om att hitta den killen jag älskade så fruktansvärt mycket. Och jag är otroligt tacksam att de var just dig jag föll pladask för.
Jag kunde lika gärna skriva en jäkla bok om hur mycket han betyder för mig, men innerst tror jag redan att han vet allt detta, vi ses enbart på helgerna men varje gång vi ses är de som första gången vi kysstes, första gången jag sa att jag älskade dig. Den gången jag faktiskt insåg att jag verkligen älskade dig, jag minns den dagen än idag. Och jag kommer aldrig någonsin glömma den dagen. Kanske inte var så värst nykter, men jag minns alltid de som får mig att må bra, och just kyssen å dem orden vill ja absolut inte glömma.
Jag saknar dig dagligen, spelar ingen roll om du är med mig eller inte. Men jag tar vara på den tiden vi har, en dag blir de lättare å avståndet mindre
😅
Men oavsett vad kommer jag alltid älska att ha dig nära mig
❤️

  • 59 readers

Likes

Comments

Detta är något jag inte har kunnat snacka om, något som skadade mig otroligt mycket. Men idag tar jag modet och berättar!

13 dec 2015 började allt, hade vart hos en föredetta vän, vi hade vart på bil träff, men något hick snett den kvällen vi åkte hem till henne. Där jag kände att jag inte orkade stanna, jag ville hem.
Sa de till henne, jag fick höra att jag "lämna henne" osv. Att jag var en dålig vän? Hur jag ville bara hem?
Vi börja bråka i lägenheten, och de gick utför jag stack, med väskan å hade ingen jacka.. må lova de var kallt!
Ringde min far, klockan var runt halv 5 där jag ber han hämta mig, självklart gör han detta. Personerna vi åkte med kom och även hon som jag vart hos var i bilen, hon flög ur bilen och hoppa på mig. Vi slogs, jag försökte komma loss, dem andra? Jo dem försökte få loss henne, vi låg på backen, jag minns hur jag fick sparkar mot mitt huvud, och sista sparken kom och jag svimmade.
Dem som körde hade skrikit på mig, ruskat på mig men dem fick inget svar..
Ambulans tillkallades till plats, därmed dem ringde min far och vi möttes upp i håby..

Väl påväg hem, när ambulanspersonalen hjälpt mig in i pappas bil.. ringer han polisen, gör en anmälan. Och dem ville komma och prata med mig, självklart inga problem. Dem var hemma hos oss 06:30 jag trött och har blod här och var i ansiktet.. den dagen spenderade jag i min säng, dagen efter uppsökte jag läkare för polisen bad mig gå dit, tog med en vän för stöd.
Hon hade min lur och den ringde hon svarade och personen i andra änden förklarar om jag satte min fot i Munkedal så skulle jag råka illa ut. Jag visste inte vem som ringde mig alls?

De fortsatte, dem ringde jag tröttnade och bad dem komma till lysekil, för nu hade jag tröttnat på dessa samtal.

De fortsatte dag in och dag ut, fick inte sova ifred dem terrade min mobil så sömn var de inte någon talan om, de fortsatte så här i veckor dem kom på dörren dem var rena mardrömmen min far han var lika förbannad över att dem inte lät mig va.

En dag skulle jag träffa en killkompis, denna perioden gick jag inte ut utan något jag kunde försvara mig med, ar kniv pga att dem som var på mig. Mötte upp honom nära min gård, vi snackar och bredvid mig inte långt ifrån att personen som körde bilen körde på mig. Han fråga vem de var, men jag visste inte.. plötsligt stod de 3 bilar och omringade mig alla var fullsatta..
Jag står där helt oförberedd, alla tankar kom upp " vad väntar nu?" "Kommer jag överleva"
Alla tankar snurrade runt i min skalle, 3 pers går emot mig, bakom mig finns buskar. Jag blir Slagen om och om igen, ser min polare han bara står där jag skriker på hjälp, men han bara står och kollar på..
Personen som slår mig matar slag i ansiktet, jag hamnar i buskarna om och om igen. Tillslut kliver min gamla vän ur bilen, dem trycker ner mig på marken där hon sparkar i min mage om och om igen. Jag började få nog, jag orkade inte med ställde mig upp varje gång, dem skrek massa saker. Jag kände ilskan inom mig, och personen som slagit mig går emot mig tar upp en kniv och hotar mig med den. Klockan var runt 02:30 när detta hände 1 timme höll dem på sen stack dem.
Jag gick hem, blodig och helt förstörd..

Men de var inte över, dröjde inte länge innan dem började igen.
Denna gången blev de värre, dem fortsatte komma få mig att gå ut, men den tiden var jag rädd att gå ut. Jag vägrade jag ville bara vara inne, gick jag ut så vare om någon var med mig. Jag fick polare att köra mig till affären pga rädslan jag hade..

Denna gången, var jag med en släkting och vän. Dem började ringa hålla på igen, men denna gången var de mer bilar. En vän ringde och frågade varför de kom 12 bilar som körde runt å skrek.
Paniken kom och polaren gömde mig i hans lägenhet. För att dem inte skulle veta vart jag var, pappa va hemma han hade också fått besök där han blev hotad..
Jag kände att de fick räcka, jag ville inte va med längre. Bad dem låta mig va, men nej de kunde dem tydligen inte.
Vid något tillfälle fick farsan träffat dem och pratat, han ville få mig dit så vi kunde reda ut allt. Men vägrade.

Blev hotad utanför min lägenhet, där pappa inte syns alls och hörde allt. Därmed jag skulle lämna Lysekil osv, jag blev otrevlig, och förklara läget för personen.
Bara en vecka senare, ringer någon jag möter upp denna personen. Jag var så rädd, visste inte vem de var men samtidigt var han till hjälp. Väl i bilen kör vi iväg, han frågar vad som hänt. Mitt uppe i allt, känner jag igen hans röst och ber han stanna, han vägrade så jag hota med att hoppa ur, vi körde till en skola i Lysekil, jag flyger ur bilen men vad jag inte bar beredd på var att dem som misshandlat var där, dem flög ur bilen och börja misshandla mig återigen, men personen som jag åkte med gick emellan, sa att de räckte. Satte oss i bilen, påväg t en gammal vän anledningen minns jag inte. Han hota mig när vi var framme, ringde polisen lite i smyg därmed dem hörde allt som sades och jag skrek x antal gånger. Polisen tillkallades, jag ville inte mer jag ville inte ens leva..

De blev helt plötsligt lugnt ett tag, fram tills den 4 jan.
Skulle träffa en polare, vi skulle mötas vid dagiset, en bit bort ser jag 3 pers sitta på ett berg. Jag skriver till polaren och frågar vart han är, "snart där fick jag till svar" i samma veva han skrev de gick dessa personer emot mig, jag började springa för jag såg vilka de var..
Sprang till ett hus, där jag trodde att jag kunde klättra över staketet men nej de var ett jävla garage i vägen, gömmer mig bakom bilen. Personerna vägrar att gå in på gården, dem hotar med ett och annat och jag kliver fram. Dem rotar igenom min jacka, tar mina cigg? Och min mobil, dem ville ha pengar jag fick mobilen och skulle ringa pappa han svarade inte.. jag sa att de fanns hemma att dem skulle följa med, dem tog min mobil och stod vid porten jag sprang in där pappa fick panik och jag berätta vad som hänt. Han sprang ut, med basebollträt och fick hjälp utav andra jag ringde polisen och 2 bilar åkte ut. Pappa hitta dem inte, och kom tillbaka där han fick fortsätta prata med polisen medan jag ringde upp polarens morsa för att höra vafan han greja med. Allt kändes så planerat..
Strax efter kommer polisen, dem berättar att dem fick syn på en bil som såg misstänksam ut, och körde efter. Bilen slängde ut något, och polisen fick stop på dem. Min mobil slängde dem alltså ut, dem berätta att jag inte skulle få tillbaka den förens ja vart på förhör. Jag var tvungen att beskriva den, och berätta vad koden var, så dem kunde förstå att de var min.

Personerna som råna mig? Jo 2 utav dem blev häktade, den andra? Hen släpptes pga att han/hon var minderårig.
Förhör inledes och mycket lades ner förutom misshandeln dem gjorde på mig och rånet. 1 år tog de dem, dem berätta att detta var ett stort arbete dem gjort, och bad om ursäkt för tiden.
Så i veckan blir de sista förhöret, sen väntas rättegång.

Jag är så jävla rädd, över att stöta på dem människorna som fick mig att inte vilja leva. Som fick mig att ta kniven och skära upp mina armar.. de gick så långt, och rädslan? Jo den finns kvar än idag, jag visar de inte. Men den finns där, det dem gjorde? Är fortfarande min mardröm, att bara tänka på de får mig att fälla tårar, jag mår inte bra utav de som hände. Men jag vet att dem inte kan skada mig mer, men att ständigt känna rädsla över att åka till Uddevalla? De har gått ett år, och jag är fortfarande rädd. Jag önskar att allt bara går fort, att rättegången snart är bestämd och den är över. Så jag kan lägga detta bakom mig, som jag gör med allt annat som får mig att må dåligt.

Jag är inte personen som klarar av att prata om detta jag skriver, och detta är min räddning även om jag sitter här och väntar på att jag ska bryta ihop..

  • 63 readers

Likes

Comments

Vad är de som är fel?
Varför kan jag inte bara få slippa denna jävla känsla, utav stor saknad efter min far..?
Saknaden efter allt, att vakna upp gråtfärdig har jag tröttnat på att senare på kvällen få dessa känslor, som får mig att vilja åka långt bort och bara få lov att va.
Just de önskar jag mig, att få komma bort ifrån allt ett tag, få andas ut. Men ändå sitter jag kvar här hemma, gör samma sak dag in och dag ut.

Smärtan tar kål på mig dagligen, ända gången jag aldrig tänker på de är dem helgerna jag kan träffa den personen som betyder allt för mig, ända gången jag kan glömma de som en gång hände. Men så fort jag är själv, spelas alla minnen upp, och jag hamnar i något jag inte vill va i. Jag vill glömma, inte känna den smärtan han utsatte mig för.. jag önskade att han kunde se idag, hur jag egentligen hade de under dem 2 åren med min far. Men han är för trångsynt eller för stolt att se de. Ärligt jag vet inte, men dem gångerna man har försökt berätta så har han vänt på de och fått mig känna en skuld över att de var mitt fel.

Jag hoppas att jag ärligt kommer ifrån detta, för detta är inget jag vill känna nå mer..

  • 108 readers

Likes

Comments

Under 3 dagar hade jag en fruktansvärd smärta på högra sidan, dessa 3 dagar tjatade min kille på mig att jag skulle kolla upp de och att de kunde va blindtarmen.
I går, sluta de med att vi åkte till akuten. Vilket jag absolut inte ville alls, väl där så får jag berätta lite personen försvinner och en annan kommer in. Dem tar blodprover osv. Fick ett rum, där dem fortsatte ta prover, under dessa timmar på akuten fick jag höra att de var blindtarmen, njuren, urininflamation och diabetes..
Jag var ganska förvirrad, men sen skulle jag till röntgen och kolla magen. Fick svar på de var, och dem ville lägga in mig men jag vägrade till min kille kom tillbaka. Hade la knappast någon talan på så sätt där😂
Kommer upp på avdelningen och dem förklarar att jag ska dela rum med en gammal tant. Och att min kille inte kunde va där alls, men de kunde han efter jag fick smått damp då jag hatar sjukhus 😑
Dem gav mig antibiotika och eftersom de gick direkt till blodet och den droppa alldeles för snabbt och jag kände bara hur illamående jag blev. Hon fick stoppa den och komma tillbaka, så hon körde den saktare.
Fick även en på morgonen, halv sov till och från hela tiden. Läkaren kommer in och berättar att jag får åka hem, att jag enbart ska ta tabbleterna för detta. Men att började jag få ondare på sidan eller feber så skulle jag återkomma 🤔
Jag önskade inte precis att hamna där, men eftersom min njure hade en information så var de lika bra.. ibland kan de vara otroligt bra att ha en kille som e lite mer envis än andra, men trots de han visade iallafall att han bryr sig❤️

  • 128 readers

Likes

Comments