Äntligen "piggnat" till lite. Och från vad då, jo magsjuka, suck..

Igår morse spydde Liam och var sedan hela förmiddagen dålig i magen. Han var dock hungrig och gnällde när jag skulle öppna kylen så även om vi antog magsjuka var vi inte helt 100%.. Men imorse var det min tur.. spydde första gången vid 04:30 och sista gången vid 14 ca däremellan är alla suddigt men kan med säkerhet säga att jag spytt 20(!!!) jävla gånger.. Ska inte gå in på detaljer men känns helt sjukt och magen är så öm så det finns ju inte.

Det har verkligen inte varit kul att vara mamma idag, Liam är ju som sagt fortfarande hungrig trots att han inte varit helt 100 idag heller(han har fått lite småsaker att äta som jag visste vart lätt för magen + sådant som jag hunnit fixa innan jag var tvungen att springa till toan igen)..
Men han har samtidigt varit så himla fin mot mig, har ju vart tvungen att lägga mig på golvet x-antal gånger på vägen till/från toan/köket. Och där kommer han lägger sig och säger sitt "gosord/gosljud", jag får pussar och klappar och trots smärtan och illamåendet har jag inte kunnat låta bli att le. Han är så fin min lilla son ❤️. Han har även dom gånger jag inte hunnit skjuta igen toadörren ordentligt kommit in och grinat och klappat mig på ryggen. Känns som att han förstått liksom.

Nej allt annat än kul och dagen + helgens planer är det ju bara att ställa in tyvärr.. suck.

Från igår när jag måste prima, saknar </3, haha skämt åsido..

Likes

Comments

Sportlov, ja det gick fort.. Hehe redan torsdag. Har inte gjort speciellt mycket vettigt förutom det jag gjorde helgen som var då, just skulle ju berätta om det.. Men gör det när tid finns.

Nu tänkte jag ta gårdagen lite snabbt under tiden jag käkar sen lunch och väntar på att L ska vakna.
Åkte till stan med lillsis och käka Kina buffé och OH MY vad gott det var, och vi käkade precis när buffén öppnat vilket ledde till fräsch nylagad mat! Perfekt! Sen gick stegen mot lite shopping, fick med mig fransar och ett nagellack.
Vi avslutade med lite bio, fanns inte mycket bra för oss tillsammans att se men det föll på 101-åringen, och den var bra bättre än 100-åringen lär jag nog säga hehe.
Hur som innan vi åkte hem tillsammans med dk så handlade jag lite på Willys inför morgondagen, troligtvis kommer det några tjejer från klassen och käkar här, kommer nog bli myyys!

Nej nu ska jag försöka läsa lite ur körkortsboken, bara att nöta på och sen ska jag dra latheten åt sidan och ta mig till en körskola så snart som möjligt också! Det är dags nu, på riktigt!

Likes

Comments

Dagens middag..
Tänkte mest kika in lite snabbt innan jag ska försöka sova nu. Återkommer (kanske) imorgon och berättar om min lovely helg tillsammans med dk.
P u s s

Likes

Comments

Vilken tönt som satte jordgubbar på två glas Cola 🙄😂
Men detta är iallafall från precis just nu, Liam har somnat så jag och dk myser lite.

Imorgon får jag veta vad jag ska få/uppleva av Daniel i 18 års present, yääääy!

Likes

Comments


Jag måste verkligen skärpa mig och växa upp. Har jättesvårt att se folk i ögonen medans jag pratar vilket man bara (borde) gör automatiskt.. Sen måste jag sluta vara så blyg/feg och steppa upp lite, är ju ändå 18 nu (wow cooling!!) och lär skaffa lite självförtroende!!
•••


Känner mig så ful och inte alls bekväm med mig själv längre.. Jättetråkigt, vill trivas och känna mig fin utan, samt lite extra fin med, smink. Men har typ slutat bry mig, går osminkad större delen av veckan lite halvdant i skolan, vilket såklart är okej, men jag brukade tycka det var kul att göra mig lite tjusig och dra på ett lite bättre självförtroende men har mer eller mindre gett upp då jag som sagt inte alls känner mig bekväm.. Vill börja träna också och bli nöjd med kroppen men det går ju sisådär...
Hoppas jag peppar till snart.
•••


Jag MÅSTE sluta skjuta upp saker, körkortet borde vara ett avslutat kapitel inte nyss påbörjat. Och blir så arg och besviken på mig själv hela då min ursäkt är att det aldrig finns tid att besöka en körskola.. Det som hindrar mig mest är att jag är lat & feg.. heja..
•••


Jag ser så fram emot i helgen då jag ska få/uppleva(?) Daniels födelsedagspresent. Ingen aning om vad det är och kan inte förstå att jag lyckats hålla mig utan större tjat-attacker mot dk, han tycker kanske tvärt om dock? Att jag varit tjatig.. Hehe🙄
•••


Jag är SÅ stolt över Liam, han får massa beröm varje dag från dagis och lämningarna går lättare och lättare. Han sköter sig exemplariskt och allt går verkligen kanon + att utvecklingen har gått i en jäkla fart. Han sjunger, dansar, leker, kommer med nya ord och leker/busar på ett helt nytt sätt. Nej det märks att han verkligen trivs där och jag är så glad för att det har gått så himla bra och snabbt för honom att komma in i barngruppen!
•••



Likes

Comments

Tisdag och alla hjärtans dag. Lång men med hjälp av mina fina vänner så gick den ändå ganska fort! Köpte med mig en varsin liten grej till Daniel & Liam mest för skojs skull, Daniel fick deo & duschtvål från Rituals och Liam fick en pyjamas från Lindex. Köpte även tulpaner men mest för egen skull egentligen tror inte varken Liam eller dk uppskattar det speciellt.
Dom hade även köpt rosor till mig gullisar, dog när Liam(med hjälp av Daniel) plingade på dörren och stod dör med buketten. Hjärtat smälte.

Härlig dag med lite extra tryck på just kärlek. Dock tycker jag många "förstör" den lite med att klaga på att dem ej har partner. Det är kärlekens dag och kärlek känner man för fler personer än bara en pojk/flickvän exempelvis till vänner & familj..

Aja hoppas alla fått åtminstone en liten gnutta extra kärlek idag, puss ♡

Likes

Comments

Tänkte att det blivit lite enformigt här inne så slänger in en repris av min förlossningsberättelse. Jag var ju lite lost under förlossningen så tiderna är kanske inte på pricken och sådant men vi kör ändå!


MIN! FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE.

Jag skriver ur MIN vinkel och sen vad andra känner om detta med förlossning det är en helt annan sak, detta är min förlossningsberättelse, och hur jag upplevde den. Hoppas ingen blir skrämd, och finns det en sån risk, läs inte, för jag tänker inte förfina något det gjorde skitont och det var det värsta jag vart med om, men på samma gång -det bästa jag vart med om!

Ja kära nån vart börjar man i denna historia..

Jag sov ju så himla dåligt natten till måndagen, så på morgonen gjorde jag som jag alltid gjort dom senaste veckorna, -efter att Daniel åkt till jobbet, åt jag frukost kollade på tv och somnade om, runt 10, vaknade upp starx efter 12, och tänkte att jag skulle sova lite till, drog upp täcket och skulle lägga det mellan mina lår så det blir sådär kallt ni vet. Och jag känner en blöt fläck, och verkligen flygger upp, känner mellan benen och ja blött var det, tänker ju sälvklart att det är vattnet som har gått, men får också upp tanken att jag kanske kissat på mig, hört att det kan vara rätt vanligt under graviditeten även om det inte har hänt mig. Så halvspringer till toan och sätter mig och det rinner, men det är inte kiss, det kommer ju liksom utan att jag kan kontrollera det. Blir alldeles, glad, spänd, rädd & snurrig, är det verkligen dags?! Tänker -ska jag ringa dk nu eller ska jag gå klart på toan, men det finns ju liksom inget riktigt klart känner jag så jag ringer, och får ett "skojar du?" i luren men det gjorde jag ju verkligen inte, så Daniel åker hem och jag ringer till förlossningen, där dom säger att jag ska ta de lugnt hemma och duscha, äta osv så ska vi höras om någon timme(då var klockan 13 cirka), vilket jag kände var konstigt då jag hört att man ska komma in direkt om vattnet går, fast hade ju dock inga värkar, men gör som hon säger, äter gröt, duschar, tar det lungt.. Ringer tillbaka vid 15 och en annan svarar och säger att, -men du ska komma in på kontroll på en gång! Hon förstod inte varför jag hade blivit tillsagd att vänta hemma, men ja, jag och Daniel tog oss in till stan, till förlossningen och då var klockan 16 ungefär.

Jag blir kontrollerad, temp, blodtryck osv, det konstateras att det var mitt vatten, (nähä..) och sen får en JÄTTEbinda, jag har ju inga värkar alls men jag ska ändå få ett rum men först får vi gå och äta för att jag skulle ladda upp ordenligt inför the big moment.

Nervositeten börar trappas upp lite men jag är nog otroligt lugn ändå!

När vi ätit får vi ett rum på förlossningen vid 19, kollar ctg och sånt och eftersom jag inte har några värkar så bestäms det att jag ska få en dos som gör att värkarna kommer igång, får första dosen vid 20 och det går igång hyfsat och det är inte likt något jag känt förut, gör en aning ont & kommer lite då&då men ingenting mot vad som ske skulle.. Vilar lite och bara väntar, är bara öppen 1,5-2cm hittills.. Men sen efter klockan 22 någon gång får jag andra dosen, och vid 00 då sätter det fart på riktigt, och det gör så himla ont och dom kommer tätare och tätare och jag börjar känna att -Jag vill verkligen inte detta. Gråter hos Daniel och känner att jag inte kommer klara detta, för jag vet att det kommer bli värre.. Mellan 00 & 03 så får jag massa olika lindringar såsom, värmekuddar, tens-plattor, jag duschar, men det hjälper knappt.. Får testa lustgas men hade nog inte tekniken inne riktigt än så det hjälper inte speciellt i början heller, men sen går det lite bättre och det var skönt, för sen när det gör så ont att vi bestämmer att jag ska få ryggbedövning då behövde jag verkligen lustgasen..

Jag hade sagt att ryggbedövning är det sista jag ska ta, undviker det helst så långt det är möjligt, men vid denna tidpunkt kände jag att jag gjorde vad som helst för att få slut på smärtan, någorlunda iallafall..

När dom sätter ryggbedövningen så andas jag lite extra i min lustgas och tur var nog det då Daniel berättade hur stor nål det var och jag klarar inte av just sånna "opperationsscener" eller vad man ska säga och jag vet att detta var en sådan, men läkaren som satte den var iallafall väldigt duktig! Klockan är nu ca 04.00..

Nu släpper det en aning och jag kan faktiskt slappna av och sova vilket var hur skönt som helst, men eftersom värkarna avtar lite i "täthet" så får jag värkstimulerande-dropp så att det ska komma igång, och den höjs en aning eftersom. Klockan halv 6 vaknar jag och fan vilket tryck neråt jag känner, det var så sjukt! Dom kollar i mig och jag gråter och andas lustgas och jag förstår verkligen inte att jag går igenom detta, förstår verkligen inte hur jag ska klara detta, smärtan jag känner finns inte i denna värld, det är det ändå jag kan känna utrycker det hela rätt, kan inte sätta en beskrivning som kommer närmare än så om hur det faktiskt var..

Men efter detta går det ganska fort men det kändes nog verkligen inte så där och då kan jag lova.

Dom "håller på" med mig och jag känner bara hur trycker ökar och ökar, och jag blir så irriterad, kändes som att ingen förstod och dom bara skulle hålla på med massa förberedelser och sånt, för mig kändes det som en plåga.. Samtidigt så kände jag bara, finns det ingenting som kan få mig slippa detta? Kan jag inte bara få gå hem. Men såklart var inte det ett alternativ.. Klockan är nu 7 och nu ska det börjas krystas och jag svär, här kan jag inte beskriva smärtan, förlåt om jag skrämmer upp folk men den var så hemsk, så mäktig och så konstig, obeskrivbart på alla sätt. Barnmorskan säger att -NU ser man massa lockar! Jag fick även när huvudet var så passa långt ute att jag kunde känna, känna på huvudet och alla lockar, och det var så himla häftigt, jag blev så glad och jag ville bara se det och resten av honom, fick väl någon slags "power" typ.. Krysningarna fortsätter och när huvudet var ute vid mitten så att säga(så att det inte längre åkte in), så åh gud, ja jag vet inte vad jag ska säga, det var nog det värsta, den smärtan är den jag kommer ihåg tydligast. Men sen efter det gick det ganska fort, och helt plötsligt var -han var ute! Så mäktigt, och vet ni all denna smärta jag upplevde den var inte där, den försvann, jag försvann bort med min son. Så sjukt att all denna smärta man kände bara flög bort. Visserligen ska moderkakan ut, men det var ingenting, kändes knappt.

Helt plötsligt bara fanns han här hos oss, min son, min lilla Liam, klockan 07.29 och jag och Daniel var föräldrar. Och kärleken som uppstår är så enorm! Och allt var värt det, varenda sekund av smärta, allt jag gått igenom, var pågrund av det finaste man kan få här i livet, ett barn, mitt barn! En pojke på 3920g & 53cm, ord kan inte beskriva lyckan.

Det kanske är hemskt att jag skriver, jag kanske skrämmer upp någon, men det är sanning, smärtan är så sjuk, den är så mäktig, men jag skulle lätt göra det igen. Förlossningen är verkligen det häftigaste jag varit med om, det kan jag lova. Man känner smärta det gör man, sjuk smärta, smärta bortom denna värld, men så fort bebis är uppe på bröstet då finns den inte! -

Detta med förlossning är väldigt individuellt, så somsagt är detta MIN förlossning och hur jag upplevde den. Enligt mig så kan man inte prata med någon annan och beskriva den, inte ens med någon annan som genomgått en förlossning, det är alltid unikt, för så som jag hört andra berätta om deras förlossningar det var verkligen inte så jag upplevde eller kände.

Förlossningen var det värsta men också helt klart det bästa & häftigaste jag vart med om!!!




Nyblivna päron, kommer nu i efterhand ihåg att jag var så feg för att berätta att dom starkaste känslorna jag kände för Liam kom någon dag efter förlossningen. Trodde jag var såå onormal som inte kände det där lilla extra på en gång.. men idag vet jag att alla reagerar olika och inget är fel.

Likes

Comments

Det blev inget krubb på Ikea utan en korv i "ytter-kiosken" på Willys innan vi storhandlade och för första gången var jag med om en riktigt less Liam, han var sur och ville inte alls hänga med på noterna som löd storhandling.. Men vi klarade av det och vi har nu något mer påfyllda skåp här hemma. Jag och Dk avslutade med lite ost, kex, skinka och godis, bra avslut på en bra helg, det var skönt att stressa ned i soffan med mitt stora hjärta en stund innan vi idag kikade igång veckan.

Dagen idag var som vanligt mer eller mindre, Liam hade haft det bra på dagis och vi åt köttfärssås och spagetti till middag. Har busat massor nu under kvällen och Liam sover, Daniel också fast i soffan hehe. Och det ska även jag göra, lång dag imorgon + alla hjärtans dag ju, får se om det blir något av "det lilla extra". Är inte super high på sådana dagar men något litet brukar gå att få ihop ändå mest för skojs skull.

God natt.

Favorit i repris, oldie but goldie, mitt lilla hjärta!

Likes

Comments

Igår var vi hos farmor på kalas, världens bästa farmor som alltid kämpar på, fixar och donar, älskar henne så!

Och nu är vi påväg till nästa kalas fast på dk's sida, efter det väntar lite matshopping och kanske ett besök på Ikea för sen lunch/middag (om jag får bestämma alltså..).

Sen imorgon kör vi sista veckan innan ett välbehövligt sportlov! Enda fördelen med att gå i skolan istället för att jobba, alla lov man bara får sådär de e lajf.

Likes

Comments