Bild tagen från hemnet

Ligger med huvudet på hans bröstkorg och letar lägenheter. Hittar vår drömlägenhet och morgonen därpå är vi på lägenhetsvisning. Den finns på Södermalm i Stockholm. Vi står på balkongen jag önskar vore vår och betraktar vyn. Det är en perfekt balkong för sena deeptalks. För sådana kvällar man sitter inlindad i tusen filtar och med ett glas vin i handen som hjälper en att få, allt man någonsin velat säga, sagt.

Söker värme och vrider på kranen tills det tar stopp. Det ryker och mina tårar dunstar. De finns i alla fall inte längs med mina kinder, där de ska vara när det känns så här. Jag är inte redo för att dö i en kropp som lever.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Du står på andra sidan stängslet i hopp om att natten ska leda till förstörda fötter. Musiken dånar ut genom byggnaden och jag känner värmen strömma ut genom de öppna dörrarna. Du står kvar och din position säger mig att det enda du vill höra är att du borde stanna och att jag borde gå. Du säger att du kommer börja gråta så varför gör du så här? Jag stod i din position och klev rakt ut för en kille som stod på andra sidan stängslet? Han står mig inte nära men det gör du och jag förstår inte hur du inte kan göra samma sak för mig när du, så många gånger, påstått att jag är den som står dig närmast. Jag går innan jag bryter ihop.

Jag ringer dig som sade att det bara var att höra av mig om jag mådde dåligt och att du verkligen menade det. Men vi vet båda två att du menar det tills ​hon kommer in i bilden igen. Hon som inte längre har behov av att umgås med mig men som jag fortfarande har behov av att umgås med. Jag går runt i mörkret i en kort klänning och gråter till de regelbundna signalerna i telefonen. Hon svarar, i din mobil, och jag lägger på så fort jag hör hennes röst. Jag vet att jag har förlorat er båda. Er alla tre.

Jag får obegripliga sms och jag ljuger om att jag tagit taxin hem. Jag vågar ju inte åka taxi själv. Jag kan inte andas. Förbipasserande killar kastar blickar och kommentarer mot mig. De är de enda som kan se mig. Alla andra låtsas som att jag inte finns. Jag försöker få tag i någon som kan skjutsa hem mig, men lyckas inte. Jag skakar av kyla och av ångest. Snälla låt mig släppa taget. Livet gör för ont.

Likes

Comments

Rubriken finns med i anteckningen på din dator.


För ett och ett halvt år sedan blev du min och jag din. Jag hatade att jag älskade dig för att du kunde göra mig svag. Jag var ju redan svag och tanken på att du kunde krossa mig fick mig att vilja kräkas. Ändå gav jag dig mitt hjärta. Mitt hjärta var ditt att förstöra och det var precis vad du gjorde. Jag älskade dig så mycket att jag hatade mig. Jag var inte dig tillräcklig och kärlek var bara för töntar. Jag hatar än idag äckligt kära par.

Idag är det annorlunda. Jag hatar att jag älskar dig för att du gjort avtryck i mig som jag aldrig kommer glömma trots att jag vill. Både fina och fula. Det gör mest ont att tänka på allt det fina. Det är väl det fula som ska göra mest ont? Du är mitt ärr och du kommer aldrig försvinna. Bara blekna med tiden. Jag älskar dig så mycket att jag hatar mig. Jag borde inte älska en sådan som dig. Allt är mitt eget fel.

Likes

Comments

Jag var två händer gammal när min första panikattack bröt ut. Jag gömde mig under täcket och försökte kväva ljudet av sorg som vällde ur mig. Det var så mörkt. Jag väckte mina föräldrar varje natt efter händelsen då den hela tiden återupprepades. Klarade inte av smärtan ensam. Jag sov ungefär 3 timmar per natt. Resterande timmar spenderades gråtandes och skrikandes med huvudet över en hink. Många gånger stoppade jag ner fingrarna i halsen för att spy upp det illamående som förlamade min kropp. Jag kollade upp på er och mötte era kalla blickar. Ni skrek att jag skulle vara tyst. Ni skulle ju till jobbet imorgon. Ni hotade mig med att ni skulle skicka mig till psyket i polisbilen som stod utanför vår port och jag blev ännu mer hysterisk. Jag gick in i mitt rum och kvävde ännu en gång den sorg som vällde ur mig. På morgonen var ni redan borta. Jag tog mig till skolan och låtsades som ingenting. Ingen såg eller visste något. Under genomgången kollade jag ut genom fönstret och såg regnet som piskade marken. Jag kollade på dropparna som rann längs med fönsterrutan och insåg att jag inte orkade mer.

Likes

Comments

Enda bilden jag har som bevisar att detta ens har existerat.

Jag får bekräftelse på att ni två har det bättre utan mig. En liten del av mig hoppades på att så inte var fallet. Fan vad ont det gör. Det kommer som en käftsmäll.

Jag höjer volymen tills det gör ont i öronen. Alla sitter i gräset och skrattar. Fokuserar på att gå i cirklar för att inte bryta ihop. Biter mig i läppen och sväljer tre tabletter trots att jag endast ska ta två.

Hamnar ändå hulkandes på gräsmattan med randiga kinder och snoriga ärmar. Berättar för er om vad som har hänt. Vill inte ha er empati eller era råd. Jag kommer bara göra er besvikna i alla fall.

Jag går tillbaka för att tvätta ansiktet och bevittnar den tomma lokalen. Jag hann inte säga hejdå. Jag kommer sakna killen som oberört skrattar för sig själv, tjejens breda sörmländska, killen som alltid är jätteglad och vinkar när vi åker förbi honom i den röda bilen, tjejen som, precis som mig, älskar McDonalds frappe och den kaxiga killen som äger den röda bilen.

Ni säger att jag klarar mig men jag är inte så säker. Allt var en dröm baserad på förhoppningar.

Likes

Comments

Juli-värmen får mig att utmattat lägga mig ned på grusgången. Gruset skaver genom kläderna och lämnar avtryck på min kropp. Det gör ont, men inte lika ont som det gör kring de avtryck du lämnat.

Jag tar avstånd för att ni ska klara er. Skriver kalla sms, dricker och gråter ut framför en nära vän. Hon är orolig och sover därför hos mig den natten. Laga varandra under tiden jag är borta. Om jag ens kommer tillbaka.

Vill bli av med smärtan och lägger min lycka i främlingars händer. 

Likes

Comments

Åker runt på en golfbil bland lant-röda hangarer och är kaxig mot en kille som, varje dag hädanefter, kommer skjutsa oss till bussen i sin röda bil. Rensar poolen och pratar om framtidsplaner med en tjej jag träffat en gång tidigare på en fest någonstans. Hon gillar också reggaemusik. Pratar om att hoppa i poolen med en kille som konstigt nog inte har instagram och uppmuntrar honom till att låta sitt lockiga hår förbli lockigt.

Vi får skjuts till busshållsplatsen. Hon frågar mig vad jag gjort med min handled och jag frågar henne om hon kan måla den med vit henna.

Likes

Comments

Spanien isolerar mig. Människor med för mycket alkohol i blodet skriker elaka saker och lämnar mig ensam med ångest och sju atarax som inte hjälper.

Träffar en saknad vän som har en sned hund och inser, ännu en gång, hur fin hon är. Tar drinkar på bistro tillsammans med människan till vänster och ringer killen vars artistnamn är Adam. Vi åker ut till sundbyholm och röker vattenpipa med Rickard 37 och Johan 28. Rosén talar och de säger att de älskar oss. Det är fint att höra trots att jag vet om att deras ord är luft.

Är rädd för att filmen ska förstöra min bild av boken men kollar, trots det, på "Livet efter dig" och gråter i biosalongen. Hjärtat värker. De sorgliga låtarna spelas och det känns som jag går sönder. Jag plågar mig själv och lyssnar på dem om och om igen.

Åker i bakluckan några meter och festar med fina människor. Blir sårad och anklagar er för att göra samma sak, som någon jag älskar en gång gjorde. Ni ber om ursäkt. Vi åker hem och tankarna slutar aldrig. Vi pratar och jag somnar till ett snurrande mörker.

Likes

Comments

För ett tag sedan befann jag mig i Göteborg. Jag stod nästan längst fram i Ullevi arena och skrek mig hes till texter som känns i hjärtat.

Vaknar upp i Spanien och läser boken "Livet efter dig" vid poolen. Jag gråter. Skäms. Låser in mig på toa och gråter ännu mer.

Jag är tom. Lika tom som dina ord. Jag lyssnar men hör er inte längre. Är som ett rum utan möbler. Det ekar inom mig.

Likes

Comments