View tracker

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Detta klipp gör så ont i mig. Jag har gjort min egna historia på samma sätt och jag vill att fler ska våga göra det. Framförallt för att få folk att öppna ögonen och att sluta leva under skam. Det är inte vi som ska leva med skam.

Kära pappa! Tack för att du tar hand om mig och ger mig din kärlek trots att jag inte är född än. Att du ser till mitt bästa och prioriterar mig. Men jag vill be dig att hålla ögonen öppna och göra det du kan för att motverka det jag kommer att gå igenom. Små saker kan göra skillnad! Det handlar om pojkar.

Vid 7 års ålder kommer en något äldre kille att slå mig. Jag kommer få höra att kärlek alltid börjar med bråk. Det kanske du också fick höra när du var liten? Men snälla pappa, acceptera inte när folk uttrycker sig på det sättet när du vet att det inte är så.

Vid 8 års ålder kommer en kille i klassen jaga mig och försöka tvångskyssa mig. Jag kommer inte vilja bli kysst och därför skriva en lapp till honom där jag förklarar att jag kommer säga till läraren om han fortsätter. Hans mamma kommer skälla ut mig framför alla på fritids och läraren kommer hålla med henne om att det är jag som varit elak och hotat honom. Jag kommer vara den som ber om ursäkt.

Vid 13-års ålder kommer jag ha hemkunskap och då kommer killarna i klassen säga åt oss tjejer att det är vi som hör hemma i köket, inte dem. Att vi borde laga deras mat. Men det är ju förstås bara ett skämt så läraren kommer ignorera det. Jag vet att du jobbat som lärare och kanske har du också ignorerat skämt som dessa. Men snälla pappa, acceptera inte sexistiska skämt från dina kollegor, vänner eller elever. För jag kommer bli drabbad av saker som kanske grundar sig i skämt som trycker på en taskig kvinnosyn.

Vid 14 års ålder kommer jag få sms av en kille som berättar vad han vill göra med mig och min kropp. Jag kommer känna obehag men acceptera det faktum att han skriver sådant till mig. Äldre män kommer klä av mig med blicken och le mot mig när jag kliver på bussen. Killar kommer börja vissla och skrika efter mig. Ibland kommer de till och med tuta och stanna sina bilar intill mig. Jag kommer bli rädd men sorgligt nog acceptera det eftersom jag är tjej.

När jag är 15 år kommer jag gå på en fest där en kille kommer bränna mig på låret med sin cigg för att sedan kunna smeka det och be om ursäkt. Mina två kompisar kommer att gå på toa utan mig och jag kommer vara så full att jag ligger ned på golvet och två killar kommer ta på min kropp. Du hade skämts över mig. Jag kommer försöka ta bort deras händer och springa runt i lägenheten så fort jag kommit upp på benen. Jag kommer skrika och skratta högt för att jag är rädd för vad de kommer göra med mig. För de kommer fortsätta jaga mig tills mina kompisar kommit tillbaka. Jag kommer senare att ifrågasätta min klädsel för kvällen. Varför jag tog på mig en så urringad tröja. Senare i samma ålder kommer jag hitta mirakelpojken. Han tycker om mig på riktigt och jag tycker om honom ännu mer.

När jag är 16 år kommer mirakelpojken tjata på mig om att ha sex med honom. Han kommer bli arg när jag säger att jag inte är redo och när jag ber honom att inte vara arg kommer han säga: "Klart jag blir arg, jag är ju kille". Jag kommer acceptera det eftersom jag inte vet bättre. Mirakelpojken och jag kommer att ligga och det kommer göra så ont att ögonen tåras eftersom jag inte kommer vara redo. Smärtan dämpas aldrig. Han kommer kalla mig fin och vacker men efter ett tag kommer han kalla mig andra saker som attentionwhore och han kommer säga att han hatar mig när jag har på mig tajta träningsbyxor. Han kommer försöka kontrollera vad jag har på mig, vart jag kollar och vad jag gör. Han kommer trycka ned mig och bekräfta det min ångest redan säger till mig. Han kommer bli min ångest i person. Han kommer gång på gång lova mig att det aldrig kommer hända igen, men det gör det. Min kropp kommer inte längre tillhöra mig.

När jag är 17 år kommer jag att bli våldtagen av "mirakelpojken". Han kommer inte acceptera mitt nej. Han kommer tränga sig in i mig fast jag inte vill. Det är här jag kommer gå sönder. Han kommer försöka få det att låta som mitt eget fel och jag kommer tro honom ett tag. När min psykolog tillslut, mot min vilja, tänker berätta för mina föräldrar om våldtäkten, kommer han göra allt han kan för att få mig att dölja det för dem. Jag kommer bryta mig loss från honom men jag kommer inte bli av med det han så hårt har ristat in i mig. Jag kommer inte heller bli av med att killar rör vid mig trots att jag inte vill.

Likes

Comments

View tracker

När får du nog? När tröttnar du på mig? Sker det ikväll när vi ligger i din säng, kollar upp i taket och pratar om det som tynger oss? Eller imorgon när du är på jobbet och lyssnar på den musiken du alltid brukar lyssna på oavsett humör?

Bespara mig smärtan och avsluta det jag inte kan. Jag behöver dig men jag är så jävla rädd. Så rädd att jag går runt och hoppas på att du förstör mig redan nu.

Likes

Comments

Sitter i klassrummet och kollar ut genom fönstret. Vita kristaller träffar marken och täcker den tillslut.

Hon jämförde dig med sandpapper. Du slipade ner mig varje dag och jag märkte det inte. En morgon vaknade jag och insåg att jag inte längre hade någon hud kvar.

Huden måste läka innan vita kristaller kan täcka mig igen, så där som de täcker marken där ute.

Du läser fortfarande allt jag skriver och gör allt du kan för att bryta ned mig en sista gång.

Du var aldrig stolt över att hämta mig, jag var bara misär, hundra människor kan skriva negativa saker om mig, jag ser alltid mig själv som ett offer och gnäller alltid precis som mina föräldrar. Jag har det inte så dåligt som jag tror och du tycker jag är sjuk. Att jag behöver hjälp. Du anser att jag har borderline och jag bryter ihop. Du hemsöker mig på nätterna och trycker fortfarande på mina ömma punkter, trots det faktum att jag lämnat dig. Trots att du gång på gång lovade mig att det aldrig skulle hända igen.

Likes

Comments

Jag brukade alltid ta tåget från Eskilstuna till Västerås för att sedan byta tåg. Klev alltid av i Bålsta där jag skrattade åt att Jesper bodde. Jag brukade se dig stå lutad mot bilen, redo att välkomna mig med en kram. Lukten av kärlek fyllde mina lungor, lukten av dig. Ibland bytte jag tåg i Arboga men att byta i Västerås var smidigare. Denna gång tog jag tåget från Eskilstuna till Kolbäck där jag delade bänk med ett gäng alkoholister. Den ena tog fram sitt cigarettpaket och tände en cigg. Jag kommer ihåg hur sugen jag blev och att jag kämpade emot för att inte be om att få låna hans tändare. Jag ville bli bättre för dig. Tåget mot Uppsala anlände.

Du är så stolt när du hämtar mig på Centralstationen. Jag är otrevlig, tågresan har varit hemsk. Alla med social fobi hade reagerat. Vi kliver in i din lägenhet och chillar där hela kvällen. Vi köper thaimat och kollar på serier. Du kollar också på mig, som om jag är det finaste du har. Du drar med mig till sängen och jag drabbas av panikångest. Jag skriker trots att jag inte kan andas. Ändå vill du vara över och inne i mig. Jag vill inte. Jag tar mig bort från sängen och in i badrummet. När jag kommer ut står du upp med händerna pressade mot ditt huvud och dina käkar är sammanbitna. Jag gömmer mig försiktigt under täcket och önskar att du inte såg mig. Jag är inte dig tillräcklig. Du skriker nu och svär åt mig. Du kastar de fulaste orden du kan på mig. Snart kastas det även en kudde. Den träffar väggen, endast några centimeter ifrån mig. Det smäller till. Det var ett hårt kast. Du träffade mig inte men det gör ont ändå. Jag vänder mig om och lindar in mig i täcket. Gråter i tystnad och du håller inte om mig. Du brukar ju alltid göra det. Jag vaknar av att du viskar i mitt öra. "Förlåt". Du lindar dina armar runt mig och jag kollar på klockan. Den är 7.00.

Likes

Comments

Letar efter dig på läppar som inte är dina. Jag hittar dig inte någonstans samtidigt som jag hela tiden hittar fragment av det vi kallade oss. Jag ser dem överallt trots att jag inte vill. Skärvorna av oss, alla bitar jag ser, river upp mig. Jag förblöder nästan men hittar ett plåster. Egentligen behöver jag sys.

I sex dagar skålas det och jag förgiftar mitt blod. Röker för många cigaretter och tänker på hur mycket du hatade det. Jag röker några till bara för att jävlas. Någon tar min hand i sin och där står vi. Två nakna och trasiga själar med förgiftat blod.

Likes

Comments

Sitter på grekiska kolgrillsbaren och äter med en människa väldigt lik mig själv. Hon lever, precis som mig, för eyeliner och dramatiska ögonfransar. Vi har inte träffats ensamma tidigare, ändå känns hon mig nära. Är rädd för att jag ska fucka upp allt som vanligt. Vi hade kul ändå, den där kvällen vi sprang iväg och köpte taco-salsa.

Likes

Comments

Det är bara det att filmen inte är någon film, det är min verklighet.

Jag visste att du var kapabel till att skada mig psykiskt. Det hade du gjort så många gånger förut. Brutit ned mig gång på gång och sedan lovat mig att det aldrig skulle hända igen. Jag litade på dina ord för jag ville inget hellre. Vissa skulle kalla mig blåögd. Min psykolog var den enda som förstod hur jag kunde stanna kvar. För du var ju egentligen bra och det var mitt fel att du blev arg. Därav behandlade du mig som skit, det var ju det jag förtjänade.

Det luktar unket och det kommer knappt in något ljus. Fönstret skyms av rullgardinen och endast en springa av ljus formas längs med fönsterbrädan. Du lägger dig bredvid mig och jag vänder mig åt andra hållet. Vill vara lilla skeden som jag brukar. Du gnider dig mot mig och dina händer rör sig längs min kropp. Jag vill inte och jag lägger gång på gång täcket emellan oss. Du drar bort det och jag säger att jag inte vill, tre gånger. Du tar dig ändå friheten och tränger dig in. Jag biter mig hårt i läppen för att inte bryta ihop och mina tårar rinner ner på kudden.

Likes

Comments

Bild tagen från hemnet

Ligger med huvudet på hans bröstkorg och letar lägenheter. Hittar vår drömlägenhet på Södermalm och morgonen därpå är vi på lägenhetsvisning. Vi står på balkongen, jag önskar vore vår, och betraktar den vackra vyn. Det är en perfekt balkong för sena samtal då man sitter inlindad i tusen filtar. För sådana kvällar man sitter med ett glas vin i handen som hjälper en att få, allt man någonsin velat säga, sagt.

Söker värme och vrider på kranen tills det tar stopp. Det ryker och mina tårar dunstar. De finns i alla fall inte längs med mina kinder, där de ska vara när det känns så här. Jag är inte redo för att dö i en kropp som lever.

Likes

Comments

Du står på andra sidan stängslet i hopp om att natten ska leda till förstörda fötter. Du skulle tagit ett par andra skor. Musiken dånar ut genom byggnaden och jag känner värmen strömma ut genom de öppna dörrarna. Du står kvar och din position säger mig att det enda du vill höra är att du borde stanna och att jag borde gå. Du säger att du kommer börja gråta så varför gör du så här? Jag stod i din position och klev rakt ut för en kille som stod på andra sidan stängslet. Han står mig inte nära men det gör du och jag förstår inte hur du inte kan göra samma sak för mig när du, så många gånger, påstått att jag är den som står dig närmast. Jag går innan jag bryter ihop.

Jag ringer dig som sade att det bara var att höra av mig om jag mådde dåligt och att du verkligen menade det. Men vi vet båda två att du menar det tills ​hon kommer in i bilden igen. Hon som inte längre har behov av att umgås med mig men som jag fortfarande har behov av att umgås med. Jag går runt i mörkret i en kort klänning och gråter till de regelbundna signalerna i telefonen. Hon svarar, i din mobil, och jag lägger på så fort jag hör hennes röst. Jag vet att jag har förlorat er båda. Er alla tre.

Jag får obegripliga sms och jag ljuger om att jag tagit taxin hem. Jag vågar ju inte åka taxi själv. Jag kan inte andas. Förbipasserande killar kastar blickar och kommentarer mot mig. De är de enda som kan se mig. Alla andra låtsas som att jag inte finns. Jag försöker få tag i någon som kan skjutsa hem mig, men lyckas inte. Jag skakar av kyla och ångest. Snälla låt mig släppa taget. Livet gör för ont.

Likes

Comments