Header

Rör lätt vid dina käkben med fingertopparna och du säger fina saker jag inte vill höra. Jag vågar inte lyssna ordentligt eftersom du kanske inte menar det imorgon.


Annars då?

Bloggar inte alls, fyller 18 år och åker in till psykakuten 3 gånger på 2 dagar. Har även ett samtal på vårdcentralen med min nya psykolog. Jag går till skolan en dag för att plugga och ha idrottslektion. Sedan möts vi upp på stan.

Åker bil med en nära vän och lyssnar på Kent i en lägre ljudnivå än väntat. Vi skrattar mycket åt det och köper med skräpmat som vi äter i bilen. Ser husen, på andra sidan vattnet, lysa upp mörkret som lagt sig över staden likt ett tungt täcke. Diskuterar att vi aldrig kommer passa in här.

Somnar i dina armar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vi sitter mittemot varandra. Dricker dyr apelsinjuice och äter dyra mackor på Arlanda flygplats. Du sträcker dig efter min hand och vill hålla den över bordet. Jag blir glad över att du vill visa alla runtomkring att jag är din och att du är min. Att det är vi.

Vi kliver ut ur planet och solen skiner. Vi står på vår destination där tre länder möts. Jag tar av mig min jacka och dina föräldrar kommer tutandes för att hämta oss. Din pappa lyfter in min tunga resväska i bilen medan vi sätter oss i baksätet. Vi stannar och går in i byn för att köpa något att äta. Dina föräldrar sitter kvar i bilen. Jag beställer oss två crêpes med nutella. Deux crêpes avec nutella. Kvinnan som står bakom disken ler och säger något på franska. Jag förstår inte men tackar glatt för våra nylagade crêpes.

Det är vackert här. Var man än väljer att fästa blicken ser man lysande grönt gräs. Bergen omger oss och vingårdar finns överallt. Vi bor över ett stall och går ofta ut för att kolla på hästarna. Vi träffar din pappas häst men jag har min favorit, Red Berry.

Jag äter sniglar för första gången i mitt liv och kommer fram till att det inte är äckligt. Ber servitrisen om hämta det bästa vinet de har till vårt bord (på franska). Åker bil bland vingårdar på höga höjder, äter ute mycket och lyssnar till din pappas historier om sin tid som pilot. Smyger ut i natten tillsammans med dig. Köper med vin från en resturang som vi sedan skålar med, i badet, uppe på vårt hotellrum. Byggnaderna är sagolika. Det känns som om vi lever i en sagovärld. Tyvärr var det exakt det jag gjorde.

Likes

Comments

Jag är på väg att bli sämre igen. Det skrämmer mig. Jag har blivit mer mån om att dölja det jag faktiskt känner. Paranoian växer sig större för varje dag som går och jag pratar inte med någon. Min psykolog har övergett mig eftersom jag snart fyller arton och jag orkar inte börja om på nytt genom att skrapa mer i det sår som värker allra mest. Ältar fortfarande minnen som gång på gång ger mig fysisk smärta. Det känns i hela kroppen. Jag ser saker jag inte vill se och att blunda hjälper inte.

Likes

Comments

Snubblar fram på den isiga skogsvägen. Hittar inte den brytpunkt mellan mark och himmel, som jag vanligtvis brukar se. Det är ett enda stort mörker som kväver mig mer och mer för varje steg jag tar. Jag är egentligen inte mörkrädd. Jag är rädd för tankarna som kommer när solen gått ned. En våg av ensamhet sköljer över mig och allt blir mer påtagligt. Klart att jag kvävs. Det är som om han är kvar i mig, allt han gjort. Som om jag upplever varenda sekund om och om igen fastän han är borta. Jag faller till marken och du möter mig aldrig.

Likes

Comments

Likes

Comments

Detta klipp gör så ont i mig. Jag har gjort min egna historia på samma sätt och jag vill att fler ska våga göra det. Framförallt för att få folk att öppna ögonen och att sluta leva under skam. Det är inte vi som ska leva med skam.

Kära pappa! Tack för att du tar hand om mig och ger mig din kärlek trots att jag inte är född än. Att du ser till mitt bästa och prioriterar mig. Men jag vill be dig att hålla ögonen öppna och göra det du kan för att motverka det jag kommer att gå igenom. Små saker kan göra skillnad! Det handlar om pojkar.

Vid 7 års ålder kommer en något äldre kille att slå mig. Jag kommer få höra att kärlek alltid börjar med bråk. Det kanske du också fick höra när du var liten? Men snälla pappa, acceptera inte när folk uttrycker sig på det sättet när du vet att det inte är så.

Vid 8 års ålder kommer en kille i klassen jaga mig och försöka tvångskyssa mig. Jag kommer inte vilja bli kysst och därför skriva en lapp till honom där jag förklarar att jag kommer säga till läraren om han fortsätter. Hans mamma kommer skälla ut mig framför alla på fritids och läraren kommer hålla med henne om att det är jag som varit elak och hotat honom. Jag kommer vara den som ber om ursäkt.

Vid 13-års ålder kommer jag ha hemkunskap och då kommer killarna i klassen säga åt oss tjejer att det är vi som hör hemma i köket, inte dem. Att vi borde laga deras mat. Men det är ju förstås bara ett skämt så läraren kommer ignorera det. Jag vet att du jobbat som lärare och kanske har du också ignorerat skämt som dessa. Men snälla pappa, acceptera inte sexistiska skämt från dina kollegor, vänner eller elever. För jag kommer bli drabbad av saker som kanske grundar sig i skämt som trycker på en taskig kvinnosyn.

Vid 14 års ålder kommer jag få sms av en kille som berättar vad han vill göra med mig och min kropp. Jag kommer känna obehag men acceptera det faktum att han skriver sådant till mig. Äldre män kommer klä av mig med blicken och le mot mig när jag kliver på bussen. Killar kommer börja vissla och skrika efter mig. Ibland kommer de till och med tuta och stanna sina bilar intill mig. Jag kommer bli rädd men sorgligt nog acceptera det eftersom jag är tjej.

När jag är 15 år kommer jag gå på en fest där en kille kommer bränna mig på låret med sin cigg för att sedan kunna smeka det och be om ursäkt. Mina två kompisar kommer att gå på toa utan mig och jag kommer vara så full att jag ligger ned på golvet och två killar kommer ta på min kropp. Du hade skämts över mig. Jag kommer försöka ta bort deras händer och springa runt i lägenheten så fort jag kommit upp på benen. Jag kommer skrika och skratta högt för att jag är rädd för vad de kommer göra med mig. För de kommer fortsätta jaga mig tills mina kompisar kommit tillbaka. Jag kommer senare att ifrågasätta min klädsel för kvällen. Varför jag tog på mig en så urringad tröja. Senare i samma ålder kommer jag hitta mirakelpojken. Han tycker om mig på riktigt och jag tycker om honom ännu mer.

När jag är 16 år kommer mirakelpojken tjata på mig om att ha sex med honom. Han kommer bli arg när jag säger att jag inte är redo och när jag ber honom att inte vara arg kommer han säga: "Klart jag blir arg, jag är ju kille". Jag kommer acceptera det eftersom jag inte vet bättre. Mirakelpojken och jag kommer så småningom att ligga och det kommer göra ont eftersom jag inte kommer vara redo. Det kommer kännas som en kniv och jag kommer hålla tillbaka tårarna tills han är klar. Han kommer kalla mig fin och vacker men efter ett tag kommer han kalla mig andra saker som attentionwhore och han kommer säga att han hatar mig när jag har på mig tajta träningsbyxor. Han kommer försöka kontrollera vad jag har på mig, vart jag kollar och vad jag gör. Jag får veta att det kallas psykisk misshandel. Han kommer trycka ned mig och bekräfta det min ångest redan säger till mig. Han kommer bli min ångest i person. Han kommer gång på gång lova mig att det aldrig kommer hända igen, men det gör det. Min kropp kommer inte längre tillhöra mig.

När jag är 17 år kommer jag att bli våldtagen av "mirakelpojken". Han kommer inte acceptera mitt nej. Han kommer tränga sig in i mig fast jag inte vill. Det är här jag kommer gå sönder. Han kommer försöka få det att låta som mitt eget fel och jag kommer tro honom ett tag. När min psykolog tillslut, mot min vilja, tänker berätta för mina föräldrar om våldtäkten, kommer han göra allt han kan för att få mig att dölja det för dem. Jag kommer bryta mig loss från honom men jag kommer inte bli av med det han så hårt har ristat in i mig. Jag kommer inte heller bli av med att killar rör vid mig trots att jag inte vill.

Likes

Comments

När får du nog? När tröttnar du på mig? Sker det ikväll när vi ligger i din säng, kollar upp i taket och pratar om det som tynger oss? Eller imorgon när du är på jobbet och lyssnar på den musiken du alltid brukar lyssna på oavsett humör?

Bespara mig smärtan och avsluta det jag inte kan. Jag behöver dig men jag är så jävla rädd. Så rädd att jag går runt och hoppas på att du förstör mig redan nu.

Likes

Comments

Jag brukade alltid ta tåget från Eskilstuna till Västerås för att sedan byta tåg. Klev alltid av i Bålsta där jag skrattade åt att Jesper bodde. Jag brukade se dig stå lutad mot bilen, redo att välkomna mig med en kram. Lukten av kärlek fyllde mina lungor, lukten av dig. Ibland bytte jag tåg i Arboga men att byta i Västerås var smidigare. Denna gång tog jag tåget från Eskilstuna till Kolbäck där jag delade bänk med ett gäng alkoholister. Den ena tog fram sitt cigarettpaket och tände en cigg. Jag kommer ihåg hur sugen jag blev och att jag kämpade emot för att inte be om att få låna hans tändare. Jag ville bli bättre för dig. Tåget mot Uppsala anlände.

Du är så stolt när du hämtar mig på Centralstationen. Jag är otrevlig, tågresan har varit hemsk. Alla med social fobi hade reagerat. Vi kliver in i din lägenhet och chillar där hela kvällen. Vi köper thaimat och kollar på serier. Du kollar också på mig, som om jag är det finaste du har. Du drar med mig till sängen och jag drabbas av panikångest. Jag skriker trots att jag inte kan andas. Ändå vill du vara över och inne i mig. Jag vill inte. Jag tar mig bort från sängen och in i badrummet. När jag kommer ut står du upp med händerna pressade mot ditt huvud och dina käkar är sammanbitna. Jag gömmer mig försiktigt under täcket och önskar att du inte såg mig. Jag är inte dig tillräcklig. Du skriker nu och svär åt mig. Du kastar de fulaste orden du kan på mig. Snart kastas det även en kudde. Den träffar väggen, endast några centimeter ifrån mig. Det smäller till. Det var ett hårt kast. Du träffade mig inte men det gör ont ändå. Jag vänder mig om och lindar in mig i täcket. Gråter i tystnad och du håller inte om mig. Du brukar ju alltid göra det. Jag vaknar av att du viskar i mitt öra. "Förlåt". Du lindar dina armar runt mig och jag kollar på klockan. Den är 7.00.

Likes

Comments

Letar efter dig på läppar som inte är dina. Jag hittar dig inte någonstans samtidigt som jag hela tiden hittar fragment av det vi kallade oss. Jag ser dem överallt trots att jag inte vill. Skärvorna av oss, alla bitar jag ser, river upp mig. Jag förblöder nästan men hittar ett plåster. Egentligen behöver jag sys.

I sex dagar skålas det och jag förgiftar mitt blod. Röker för många cigaretter och tänker på hur mycket du hatade det. Jag röker några till bara för att jävlas. Någon tar min hand i sin och där står vi. Två nakna och trasiga själar med förgiftat blod.

Likes

Comments

Sitter på grekiska kolgrillsbaren och äter med en människa väldigt lik mig själv. Hon lever, precis som mig, för eyeliner och dramatiska ögonfransar. Vi har inte träffats ensamma tidigare, ändå känns hon mig nära. Är rädd för att jag ska fucka upp allt som vanligt. Vi hade kul ändå, den där kvällen vi sprang iväg och köpte taco-salsa.

Likes

Comments