Header

Jag är störd, dum i huvudet och andra saker jag inte vill vara. Ingen annan skulle stå ut med mig. Den här gången kommer inte orden från min egen mun. De kommer från din. Du kollar mig i ögonen när du säger dem och jag känner igen blicken du ger mig. Du kollar på mig med samma avsky jag själv brukar ha när jag kollar mig i spegeln.


Jag kastar mig mot dörren i hopp om att hinna låsa upp den. Du hinner före och slänger in mig i väggen. Jag slår i ryggen och ramlar ner på golvet. Balkongen är min enda utväg men det är en lång väg ner. Jag springer mot den och kliver över räcket. Jag dör hellre än att vara fast. I och för sig vill jag alltid dö. Du är starkare än mig och drar mig hårt över räcket och ner på golvet. Jag gråter och skriker. Grannarna börjar knacka i väggarna. Jag försöker ringa mina kompisar men ingen hinner svara innan du tar min mobil och hemnyckel. Jag tar sats igen och springer mot dörren. Jag hinner ut och springer ned för trapporna men alkoholen påverkar min kroppskontroll och jag ramlar innanför entrén. Du lyfter mig upp för första trappan i min tröjkrage och jag stryps. Jag följer sedan med dig upp då jag inte har något annat val.


Du repeterar orden du tidigare kallat mig för. Jag också. Jag kollar dig i ögonen och repeterar gråtandes efter dig. "Jag är störd och dum i huvudet. Ingen annan kommer stå ut med mig." Jag ber dig om ursäkt och kysser dig passionerat. Jag kramar dig och då släpper du mig. Jag får gå när du tror att du intalat mig hur dålig jag är.


Jag möter någon som är uppe hela nätterna och försöker glömma det jag nyss varit med om. Jag nämner inget förrän han frågar om jag är ledsen. Då bryter jag ihop.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

1. Skratta så högt och så ofta du bara kan.

2. Lyssna inte på melankolisk musik när du är ledsen. Lyssna på Bob Marley istället.

3. Gör inte dig själv mer illa än vad livet redan gjort.

4. Färga inte håret svart.

5. Stanna inte hos svartsjuka killar som försöker kontrollera dig.

6. Ha sex på egna villkor och för att DU vill.

7. Drick isvatten ur tillbringare.

8. Ge inte allt till folk som bara tar.

9. Anmäl våldtäkt och sexuella trakasserier även om du är rädd för att inte bli trodd.

10. Fortsätt inte med Cleonita efter första kartan om du fortfarande blöder. Du kommer då ha mens i totalt tre månader.

11. Klappa din katt minst 10 min varje dag.

12. Var hundvakt så ofta du kan.

13. Eyeliner.

14. Uppskatta naturen.

15. Åk bil och dunka bra musik. Du kommer älska det.

Likes

Comments

Rör lätt vid dina käkben med fingertopparna och du säger fina saker jag inte vill höra. Jag vågar inte lyssna ordentligt eftersom du kanske inte menar det imorgon.


Annars då?

Bloggar inte alls, fyller 18 år och åker in till psykakuten 3 gånger på 2 dagar. Har även ett samtal på vårdcentralen med min nya psykolog. Jag spenderar en dag i skolan för att plugga och ha idrottslektion. Alla vet att jag aldrig är i skolan vilket gör detta till unikt tillfälle. Jag möter sedan dig på stan.

Åker bil med en nära vän och lyssnar på Kent i en lägre ljudnivå än väntat. Vi skrattar mycket åt det och köper med skräpmat som vi äter i bilen. Ser husen på andra sidan vattnet, lysa upp mörkret som lagt sig över staden likt ett tungt täcke. Vi vet att vi aldrig kommer passa in här.

Somnar i dina armar.

Likes

Comments

Vi sitter mittemot varandra. Dricker dyr apelsinjuice och äter dyra mackor på Arlanda flygplats. Du sträcker dig efter min hand och vill hålla den över bordet. Jag blir glad över att du vill visa alla runtomkring att det är vi.

Vi kliver ut ur planet och solen skiner. Vi står på vår destination där tre länder möts. Jag tar av mig min jacka och dina föräldrar kommer tutandes för att hämta oss. Din pappa lyfter in min tunga resväska i bilen medan vi sätter oss i baksätet. Vi stannar och går in i byn för att köpa något att äta. Dina föräldrar sitter kvar i bilen. Jag beställer oss två crêpes med nutella. Deux crêpes avec nutella. Kvinnan som står bakom disken ler och säger något på franska. Jag förstår inte men tackar glatt för våra nylagade crêpes.

Det är vackert här. Var man än väljer att fästa blicken ser man grönt gräs och en klarblå himmel. Bergen omger oss och vingårdar likaså. Vi bor över ett stall och går ofta ut för att kolla på hästarna. Vi träffar din pappas häst men jag fastnar för Red Berry och hennes oroliga personlighetsdrag.

Jag äter sniglar för första gången i mitt liv och kommer fram till att det inte är äckligt. Ber servitrisen om hämta det bästa vinet de har till vårt bord (på franska). Åker bil bland vingårdar på höga höjder, äter ute mycket och lyssnar till din pappas historier om sin tid som pilot. Smyger ut i natten tillsammans med dig. Köper med vin från en resturang som vi sedan skålar med, i badet, uppe på vårt hotellrum. Byggnaderna är sagolika. Det känns som om vi lever i en sagovärld. Tyvärr var det exakt det jag gjorde.

Likes

Comments

Jag är på väg att bli sämre igen. Det skrämmer mig. Jag har blivit mer mån om att dölja det jag faktiskt känner. Paranoian växer sig större för varje dag som går och jag pratar inte med någon. Min psykolog har övergett mig eftersom jag snart fyller arton och jag orkar inte börja om på nytt genom att skrapa mer i det sår som värker allra mest. Ältar fortfarande minnen som gång på gång ger mig fysisk smärta. Det känns i hela kroppen. Jag ser saker jag inte vill se och att blunda hjälper inte.

Likes

Comments

Snubblar fram på den isiga skogsvägen. Hittar inte den brytpunkt mellan mark och himmel, som jag vanligtvis brukar se. Det är ett enda stort mörker som kväver mig mer och mer för varje steg jag tar. Jag är egentligen inte mörkrädd. Jag är rädd för tankarna som kommer när solen gått ned. En våg av ensamhet sköljer över mig och allt blir mer påtagligt. Klart att jag kvävs. Det är som om han är kvar i mig, allt han gjort. Som om jag upplever varenda sekund om och om igen fastän han är borta. Jag faller till marken och du möter mig aldrig.

Likes

Comments

Likes

Comments

Detta klipp gör så ont i mig. Jag har gjort min egna historia på samma sätt och jag vill att fler ska våga göra det. Framförallt för att få folk att öppna ögonen och att sluta leva under skam. Det är inte vi som ska leva med skam.

Kära pappa! Tack för att du tar hand om mig och ger mig din kärlek trots att jag inte är född än. Att du ser till mitt bästa och prioriterar mig. Men jag vill be dig att hålla ögonen öppna och göra det du kan för att motverka det jag kommer att gå igenom. Små saker kan göra skillnad! Det handlar om pojkar.

Vid 7 års ålder kommer en något äldre kille att slå mig. Jag kommer få höra att kärlek alltid börjar med bråk. Det kanske du också fick höra när du var liten? Men snälla pappa, acceptera inte när folk uttrycker sig på det sättet när du vet att det inte är så.

Vid 8 års ålder kommer en kille i klassen jaga mig och försöka tvångskyssa mig. Jag kommer inte vilja bli kysst och därför skriva en lapp till honom där jag förklarar att jag kommer säga till läraren om han fortsätter. Hans mamma kommer skälla ut mig framför alla på fritids och läraren kommer hålla med henne om att det är jag som varit elak och hotat honom. Jag kommer vara den som ber om ursäkt.

Vid 13-års ålder kommer jag ha hemkunskap och då kommer killarna i klassen säga åt oss att det är vi tjejer som hör hemma i köket. Att vi borde laga deras mat. Men det är ju förstås bara ett skämt så läraren kommer ignorera det. Jag vet att du jobbat som lärare och kanske har du också ignorerat skämt som dessa. Men snälla pappa, acceptera inte sexistiska skämt från dina kollegor, vänner eller elever. För jag kommer bli drabbad av saker som kanske grundar sig i skämt som trycker på en taskig kvinnosyn.

Vid 14 års ålder kommer jag få sms av en kille som berättar vad han vill göra med mig och min kropp. Jag kommer känna obehag men acceptera det faktum att han skriver sådant till mig. Äldre män kommer klä av mig med blicken och le mot mig när jag kliver på bussen. Killar kommer börja vissla och skrika efter mig. Ibland kommer de till och med tuta och stanna sina bilar intill mig. Jag kommer bli rädd men sorgligt nog bara acceptera det eftersom jag är tjej.

När jag är 15 år kommer jag gå på en fest där en kille kommer bränna mig på låret med sin cigg för att sedan kunna smeka det och be om ursäkt utan att mena det. Mina två kompisar kommer att gå på toa utan mig och jag kommer vara så full att jag ligger ned på golvet och två killar kommer ta på min kropp. Jag kommer försöka ta bort deras händer och springa runt i lägenheten så fort jag kommit upp på benen. Jag kommer skrika men även skratta högt eftersom jag är rädd att det blir värre om jag säger ifrån. För de kommer fortsätta jaga mig tills mina kompisar kommit tillbaka. Jag kommer senare att ifrågasätta min klädsel för kvällen, varför jag tog på mig en så urringad tröja. Senare i samma ålder kommer jag hitta mirakelpojken. Han kommer älska mig och jag kommer älska honom ännu mer.

När jag är 16 år kommer mirakelpojken tjata på mig om att ha sex med honom. Han kommer bli arg när jag säger att jag inte är redo. När jag sedan ber honom att inte vara arg kommer han säga: "Klart jag blir arg, jag är ju kille". Jag kommer acceptera det eftersom jag inte vet bättre. Mirakelpojken och jag kommer så småningom att ligga och det kommer göra ont eftersom jag inte kommer vara redo. Det kommer kännas som en kniv och jag kommer hålla tillbaka tårarna tills han är klar. Han kommer till en början berätta för mig hur fin och vacker jag är men efter ett tag kommer han börja kalla mig attentionwhore. Han kommer inte heller älska mig längre. Han kommer skrika att hatar mig eftersom jag inte har på mig en klädsel enligt hans smak. Han kommer även försöka kontrollera vad jag har på mig, vart jag kollar och vad jag gör. Jag kommer, genom min psykolog, få reda på att det kallas psykisk misshandel. Jag kommer vara för svag för att lämna honom och han kommer fortsätta trycka ned mig och bekräfta det min ångest redan säger till mig. Han kommer bli min ångest i person. Han kommer gång på gång lova mig att det aldrig kommer hända igen, men det gör det. Min kropp kommer inte längre tillhöra mig.

När jag är 17 år kommer jag att bli våldtagen av mirakelpojken. Han kommer inte acceptera mitt nej. Han kommer tränga sig in i mig fast jag inte vill och det är här jag kommer gå sönder. Han kommer försöka få det att låta som mitt eget fel och jag kommer tro honom ett tag. När min psykolog tillslut, mot min vilja, tänker berätta för mina föräldrar om våldtäkten kommer han göra allt han kan för att få mig att dölja det för dem. Jag kommer bryta mig loss från honom men jag kommer inte bli av med det han så hårt har ristat in i mig. Jag kommer inte heller bli av med att killar rör vid mig trots att jag inte vill.

Likes

Comments

När får du nog? När tröttnar du på mig? Sker det ikväll när vi ligger i din säng, kollar upp i taket och pratar om det som tynger oss? Eller imorgon när du är på jobbet och lyssnar på den musiken du alltid brukar lyssna på oavsett humör?

Bespara mig smärtan och avsluta det jag inte kan. Jag behöver dig men jag är så jävla rädd. Så rädd att jag går runt och hoppas på att du förstör mig redan nu.

Likes

Comments

Jag brukade alltid ta tåget från Eskilstuna till Västerås för att sedan byta tåg. Klev alltid av i Bålsta där jag skrattade åt att Jesper bodde. Jag brukade se dig stå lutad mot bilen, redo att välkomna mig med en kram. Lukten av kärlek fyllde mina lungor, lukten av dig. Ibland bytte jag tåg i Arboga men att byta i Västerås var smidigare. Denna gång tog jag tåget från Eskilstuna till Kolbäck där jag delade bänk med ett gäng alkoholister. Den ena tog fram sitt cigarettpaket och tände en cigg. Jag kommer ihåg hur sugen jag blev och att jag kämpade emot för att inte be om att få låna hans tändare. Jag ville bli bättre för dig.

Du är så stolt när du hämtar mig på Uppsala centralstation. Jag är otrevlig, tågresan har varit hemsk. Vi kliver in i din lägenhet och chillar där hela kvällen. Vi köper thaimat och kollar på serier. Du kollar också på mig, som om jag är det finaste du har. Du drar med mig till sängen och jag drabbas av panikångest. Jag skriker trots att jag inte kan andas. Ändå vill du vara över och inne i mig. Jag vill inte. Jag tar mig bort från sängen och in i badrummet. När jag kommer ut står du upp med händerna pressade mot ditt huvud och dina käkar är sammanbitna. Jag gömmer mig försiktigt under täcket och önskar att du inte såg mig. Jag är inte dig tillräcklig. Du skriker nu och svär åt mig. Du kastar de fulaste orden du kan på mig. Snart kastas det även en kudde. Den träffar väggen, endast några centimeter ifrån mig. Det smäller till eftersom det var ett hårt kast. Du träffade mig inte men det gör ont ändå. Jag vänder mig om och lindar in mig i täcket. Gråter i tystnad och du håller inte om mig. Du brukar ju alltid göra det. Jag vaknar av att du viskar i mitt öra. "Förlåt". Du lindar dina armar runt mig och jag kollar på klockan. Den är 7.00.

Likes

Comments