När jag var yngre brukade jag alltid ta långa ensamma promenader på kvällarna. Tänka igenom allt som hänt. Komma fram till om den där saken som stört mig i över en månad verkligen var värd min tid eller inte.

Jag brukade tänka på vilka som bodde i husen jag gick förbi. Vad de hade för sig en lördag kväll. Var de hemma eller ute med vänner? Var de glada eller ledsna?

Sen tänkte jag alltid på mig själv, som stod där ensam ute i mörkret och kylan. Ville inte någon släppa in mig? Vad skulle det bli av mig? Skulle jag alltid behöva vara ensam med ångest en lördag kväll?


Likes

Comments

Känner att mitt mående just nu är väldigt upp och ner, vet inte riktigt vad jag känner för saker och min energi har försvunnit helt.
Brukar alltid testa sätta upp allt i punkter.

* Känner en viss press på mig hela tiden. Saker som jag vanligtvis brukar gilla att göra känns påtvingade och jag känner att det mer är som ett måste än något jag gör för jag tycker att det är kul.
* Känner att ingen förstår mig och att ingen någonsin kommer göra det. Tänker ofta på vad folk tycker om mig(eller vad jag tror att de tycker om mig) och får ofta känslan att de tror att jag är något helt annat än vad jag egentligen är. Bryr mig väldigt mycket om allt och är oftast upptagen med att tänka på saker (+överanalysera allt) dock har jag hört att jag verkar vara "en sån som inte bryr mig" och att jag ibland verkar vara otrevlig. Vet inte hur jag ska förklara, vet bara att alla alltid har fel om mig.
* Känner hela tiden att jag inte är en del av något som alla andra är en del av. Det känns som folk gör saker bakom min rygg och att de vet saker jag inte vet. Att de är före mig och längre fram i tiden, att de viskar om hemliga saker jag inte får veta om och jag hamnar efter. Har svårt att avgöra om jag inbillar mig eller om alla faktiskt är en del av något jag inte är en del av.Tror att jag känner så eftersom att jag upplevt mycket utanförskap.

Det var lite av de saker jag känner nu, orkar inte skriva mer puss hej.

Likes

Comments