Jag är livrädd för att jag måste säga hejdå. Jag är livrädd inför tanken att du inte finns längre. Att du gled iväg från oss alla. Jag förstår det inte ens helt. Att du liksom längre inte finns. Att du nu endast finns i våra minnen.

Kära farmor, det är bara drygt en månad sedan jag hälsade på. Jag visste att det var sista gången men inget förbereder en på att det verkligen var sista gången. Älskade farmor, jag hoppas du vet att du lärt oss alla så mycket. Du gjorde så mycket för min barndom och det är jag evigt tacksam för, att det var just dig som jag fick som min farmor. Tack för alla gånger du rest iväg för att hälsa på oss, tack för alla telefonsamtal på födelsedagar, tack för alla kramar, tack för alla fina ord, tack för att du lärt mig vad mod och envishet verkligen är.

Nu finns du bara i våra minnen. Alla gånger vi vandrat på Uppsalas gator och pratat om Pelle Svanslös, den gång vi åkte till ert landställe, dina bullar med mandelmassa, det dockskåp som jag fick av dig till julklapp och den gången du väckte mig, helt ovetande, att du hade kommit på besök på min födelsedag.

Det finns så mycket jag vill säga och minnas. Men jag sätter punkt här.

Sov gott, världens bästa farmor. Tack för allt ♥

Suunnittele blogisi - valitse Nouwin monista malleista tai tee omasi, "osoita ja napsauta" - Napsauta tästä

Likes

Comments

Jag + Lars Winnerbäck = magi

Ibland undrar jag om jag är hjärndöd och känslokall men dessa låtar får mitt hjärta att rinna över lite grann så det finns väl hopp kvar för att man inte är helt död inombords. Det är så vackert att jag vill gråta lite men också skratta lite för att det finns något så vackert i denna värld.

Likes

Comments

Som vanligt, undviker jag att läsa på tent och så vidare genom att titta in hit. I dag undviker jag att läsa på artkännedomstenten och repetera inför en presentation imorgon.

Har så sjukt äckligt mycket på gång i skolan just nu. Det är november och jag känner fortfarande att min höst inte kommit igång ännu. Sjukt. Det känns också som att jag skriver och jobbar på med något hela tiden men får inget gjort eller avklarat. Mycket frustrerande. Men erkänner mig också skyldig till extremt mycket latande så vet inte om det egentligen är mitt egna fel. Jag har verkligen en konstig hatkärlek till att studera.

Nå, hur som helst, när man studerar hör ju också studieliv till. Så i lördags var det sillizsitz. Kul så. Började med Lotte och Marika redan 9 på morgonen och sen gick hela dagen i racerfart. Silliz, bussresa, Ollis, ????????? hemma kl 10. Och saldot? Ett blått knä, minnesluckor, en öm kind, nypiercade öron och en lindrig hjärnskakning. Kids, don't bicycle and eat.

Likes

Comments