View tracker

​I am fuckt up!

20 Nov. 2015 klockan var väl runt 20.00 och jag satt hos en vän och skulle precis ära mat för jag var där på besök av någon anledning.

Jag hade var medlem på en hemsida där jag tyckte det var kul att kunna diskutera förhållanden och relationstankar, enkelt (trodde jag)

då började en kille skriva och följa mina inlägg ganska flitigt, i början var det kul och spännande MEN efter ett tag så tänkte jag " Va F*n vi kan väl byta nr och se vad detta är för en stolpe!" - idag hade jag önskat att jag inte hade gjort det!

nu tänker ni det värsta men nej sorry, jag blev kär i denna personen och vi började ses i verkligheten och jag för en gång skull gillade både hans sett att prata och uppföra sig mot mig.

Efter ca 6 månader så uppsökte vi läkare och det visade sig att han hade klamydia .... JAPP och jag var smittad (Ja jag har behandlat mig) 

Så jag började ifrågasätta honom och han först skyllde det på mig men då drog jag upp mitt svar där jag hade varit hos läkaren och gjort dem testerna strax efter det att vi började dejta och att det var negativt, så jag var ren så att säga!

Han insåg väl ganska snabbt var jag var på väg och han var väl medveten om att jag skulle dra min väg om han erkände att han hade varit otrogen så han ljög vidare med en massa ursäkter så jag sa hejdå.

efter ca 6 veckor så kunde jag fortfarande inte sluta tänka på honom för jag var kär i honom och förmodligen älskade jag honom.

så jag lyfter på luren och smsar honom om att jag vill ses men som vän och inget annat och vi skulle bara fika, han gick med på det.

då var det bestämt och dagen kom och vi sågs.

Nu ska ni veta att när jag såg honom så slog mitt hjärta så hårt så jag trodde att alla runt om så det oxå :-(

så jag hälsar vänligt och vi sätter oss för att prata som två vanliga personer som inte har träffats på ett tag.

efter ett par timmar så bjöd han mig hem till sig och jag gick med på det.

Väl hemma hos honom så hättar det till och efter ett tag så stoppade jag allt innan något galet hände och så frågade jag honom om han hade varit otrogen eller hur var det nu igen (jag lossades som att jag inte mindes), men en lögnare har alltid sin sanning hack i häl.

Så med ett leende på läpparna så berättar han att han hade alltså haft sex med en tjej under 1 1/2 månad i början av vårt förhållande i den meningen att han inte visste hur seriöst det var mellan oss.

Det som händer är att vi stannar där vi är och jag känner hur mitt hjärta gå i spillo och hela min själ bara havererar :-(

Så jag lossades som att allt var ok och vi gick och la oss (fortfarande som vänner ... d.v.s ingen sex).

På morgonen så klär jag på mig och åker hem och han till jobb och vi skiljs som vänner MEN nu i efter hand så vet jag att jag aldrig kommer att kunna se på honom på samma sätt som innan och jag vet att jag inte kommer att kunna förlåta honom för det, tyvärr!

Han har skrivit och ringt och försökt att komma i kontakt med mig och fram tills idag så har han inte kunnat nå mig men idag så skrev jag till honom så som det var att jag inte kommer att förlåta honom och jag kommer inte kunna vara vän med honom och det ända svaret jag fick av honom var följande:

"Ta inte det personligt att jag hade sex med henne för det var i tidigt skede då jag inte visste hur och vart vi var på väg!" - men vänta nu här, hur ska jag inte ta det personligt? 

Du sa till alla dina vänner och din familj att jag och du var ihop från första veckan?

Nu är jag i den sitsen där jag inte kan lita på män/killar p g a honom och där jag har gått i månader och undrat vad var det jag gjorde för fel då vi grälade, jag anklagade mig själv för något som inte ens var mitt fel????

Fattar ni att han har haft sex i den sängen på förmiddagen med henne och sedan på kvällen med mig???

Jag .... finner inga ord hur jag ska beskriva mig besvikelse :-(

Nu så ha han förstått att han har förlorat mig och nu ångrar han allt helt plötsligt MEN nu är det försent tyvärr :-(

Som bilderna på detta inlägg säger:

1) Alla vill ha en tablett där man kan tala sanning MEN ingen vill använda det själv?!

Det är därför jag inte har så många vänner för att jag tar en sådan tablett dagligen på morgonen och det kan jag leva med 

2) Jag kan slåss för dig men jag tänker inte tävla om dig 

Ja jag kan slås in till det sista för den jag älskar oavsett vad det än må vara men att tävla med någon annan för att behålla dig .... hm .... det kommer ALDRIG att hända sorry :-(


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag är verkligen lottad att ha en person som du i mitt liv <3
Dessa sista veckorna har jag & du gått igenom som dem flesta inte får ens i sin livstid och jag kan med handen på hjärtat säga att för varje dag blir jag & du starkare och starkare....
Jag har hört från oerhört många människor att jag är en stark person men nu när jag har även DIG i mitt liv så är starkare än jag någonsin har varit....
Du är mitt allt och jag älskar dig så oerhört mycket!

Likes

Comments

View tracker

Satt och slumrade på FB tidigare idag och av någon konstig anledning så såg jag inget annat än bara brudklänningar i alla former och utseende, det som slog mig att jag för ett tag sedan hade fått frågan om jag skulle gifta mig?!

Just idag så slog det mig att jag sedan jag var liten har jag nog drömt om precis som alla andra tjejer om att ha ett stort bröllop och en underbar man och en hel del ungar ..... ja ni vet som i alla sagor!

Konstigt nog så har jag 4 st underbara ungar och är ensamstående och vad det beträffar giftermål så har det skrattet som jag hade bortblåst & drömmen är suddat, frågan är nu bara om giftermål är en nisch men tanke på att idag skiljer sig & gifter sig folk höger som vänster !

Jag undrar hur en saga eller en film hade sett ut om en prins och en prinsessa hade gift sig och sedan skiljts sig????

Likes

Comments

När vi pratar lagar och regler så undrar jag vem dömer och hur bedömer man en människas liv?

Sedan en vecka tillbaka fått uppleva något som jag långt kommer att försonas med!

Min s k pojkvän är här sedan flera åt tillbaka och har jobbat och slitit för det han ansåg var rätt men för ca ett par veckor sedan fick jag reda på att hans jobb som han jobbade på skulle varsla folk p g a brist på arbete ...

Normalt tänker ni så klart, det händer på olika bolag men vänta ett slag innan ni börjar himla med ögonen.

Han har jobbat på stora bygg varumärken och har goda referenser MEN ej fått någon arbetsvisum, nu är han i slutskedet på att få sitt svar men olyckligt vis så fördröjde svaret från migrationsverket p g a att det kom syrier in och det försonas jag med, däremot så undrar jag hur man kan skicka en så enkelt tillbaka till ett land so ej kan ta hand om deras nuvarande medborgare?!

Hursomhelst så fick han en deadline till att skaffa jobb tills det datumet då hans nuvarande jobb skulle ta slut och om ha inte skaffade ett nytt jobb inom samma bransch så sa man att det är bara ställa sig in på att säga hejdå!

Det folk inte har förstått med mig är att jag ger FAN och mig aldrig upp.

Så det jag gjorde var att dra till mig alla mina 25-års nätverk till att agera så snabbt som det bara går och efter ca 1 veckas slit och oerhört stress så lyckades vi ... han fick ett jobb :-)

(Jag är inte klar än)

Väl påskrivet anställningsavtal så skulle jag idag åka och hämta mina underbara loppor från skola för att ha dem över helgen MEN så slug det mig ..... att efter alla dessa 5 1/2 månader och all slit så var jag inte ens värld ett tack?!

Väl på tåget och på väg till mina döttrars skola så fick jag en magkänsla som sa mig att jag trodde att HAN älskade mig men i själva verket så var inte så fallet, så jag började smsa till honom:

- hej, efter allt slit så vet jag att du inte älskar mig och härmed så tar detta slut. Jag har gjort allt jag har kunnat och önskar dig lycka till!

Det jag får i gensvar var:

- Jag kommer alltid att känna något speciellt för dig och det vet du!

Mitt hjärta bara frös till :-(

(Min magkänsla hade rätt, jag var blind och såg inte det som var utom levde på en önska)

Nu till det hela .....

Japp jag är nog lite blind och lite för snäll och ganska godtrogen MEN är det jag som ska vara den som ska döma honom efter HANS handlingar eller är det staten som ska göra det?

Hur dömer man en och ska man egentligen döma någon?

Ska jag vara ärlig mot er så kommer JAG aldrig att döma någon oavsett hur illa man upp försig mot mig

 MEN jag avslutar kontakten direkt väl när jag märker att något inte stämmer och det som är felet med mig är att när jag bryter kontakten med någon så är det direkt och på en gång ... På det viset slipper man lida och ge sig själv falska förhoppningar ...... eller vad säger ni????

// Alex

Likes

Comments

Låt mig se om jag kan yttrycka detta så allt låter logiskt ......

Jag satt framför min dator för ett par veckor sedan och var medlem i en grupp och där blev jag tillfrågat om jag ville och kunde tänka mig att börja vara med en annan grupp för att jag kunde uttrycka mina känslor korrekt där drama och attack på andra personer minimerade .....

Ja visst, var mitt svar och jag blev samma dag medlem i gruppen :-)

Kul, tänkte jag MEN sakta men säker så insåg att folk i gruppen började skryta om sina tillgångar och presenter (bilar & diverse) som deras män hade köpt!

jag började på avstånd upptäcka att dessa damer kunde inte se värdet över det som var viktigare än ting!

8:e mars kom och alla la ut bilder på sig själva & deras mammor .... det är inget fel tycker jag, utom tvärtom!

Mot kvällen så var det min tur att lägga ut min blomma som min käraste hade köpt och jag skrev något i stil med att jag är överlycklig över att jag fick en sådan blombukett och att det som var lite trist var det att jag inte kunde bidra med en bild på mig och min mor!

Då blev jag attackerad av dem flesta kvinnor i gruppen och det värsta var att admin i gruppen började trycka ner mig och började mobba ut mig för vem jag var och hur jag var .... MEN även det var väl ok!

jag har tillräckligt mycket respekt för mig själv så jag tackade för mig i gruppen och tog bort mitt inlägg och loggade ut ur gruppen!

Det som mest chockade mig var att alla dessa kvinnor som ska vara dem som ska stötta mig och hjälpa varandra var just dem som mobbade en för att man inte hade det dem själva har!

I efterhand så fick jag veta att admin i sin tur hade efter att en del tjejer börjat ta min parti och gav sig på admin som sedan bad om ursäkt till dem som tog min sida Men skadan var redan sked och jag hade för länge sedan lämnat gruppen MEN saken är den att alla dessa vuxna personer gör exakt det som händer i vissa skolor och till vardags i verkliga livet spelar dem fina i kanten att dem bryr sig och är emot mobbning men nätmobbning är detsamma som den personliga!

Nä nu är jag på banan igen i min vardag och har det bästa som man ska ha ... familj, jobb och oerhört goda vänner och det mest viktigaste en pojkvän som verkligen uppskattar mig :-)

så det där med att vara med i olika grupper där mobbning sker är inget alternativ för mig :-)

När ni ser någon har det kämpigt och skriver av sig och ni märker att dem är negativa, streck dem handen istället för att attackera dem

Tack för att ni läser detta ;-)

Ha en underbar kväll <3

Likes

Comments

Tja!!!

Här sitter jag på min soffa med en kopp The och funderar lite på hur min dag har varit .... det ända som får mig att funderar är hur högt i ranken ska man behöva nå för att få hum om vart man är på väg???

Jag satt och pratade med en fotbollsspelare och insåg att även om han hade en dröm om en karriär inom fotboll men när det kommer en karriär inom jobb hade han ingen aning om!

När jag frågade honom vad han kunde sig själv att jobba med så frågade han mig om vad jag har för jobb att erbjuda honom ..... det fick mig att fundera på varför en kille med fotbollsdrömmar inte kan se möjlighet att jobba med ungdomar så som föreningen vill satsa på ......

Så min fråga idag är hur högt i rankem ska man behöva klättra för att veta vart man är på väg i sin karriär???

Likes

Comments

Hm .... mitt livs svåraste beslut :-(

I morse ringde min klocka 06.00 och jag visste att jag skulle ta ett svårt beslut.

Jag vaknade som vanligt och vankade in till badrummet medans Han låg kvar sängen.

När jag stod där framför spegeln och såg på mig själv hur sliten jag är, hur hela kroppen ville bara att jag återvänder och somnar om MEN jag kunde inte, tyvärr!

För det första var jag inte hemma hos mig och för det andra så visste jag att jag skulle inte ha genomfört det hela om jag hade vänt om och lagt mig igen!

Så i min tysthet så borstade jag mina tänder och tvättade av ansiktet medan mina tankar gjorde uppror samtidigt som mitt hjärtat bad och bönade att jag skulle tänka om.

väl när jag hade gjort mig i ordning så var det dags ..... jag gick mot dörren och upptäckte att han stod där och var klar att gå oxå till sitt jobb, så vi gick ut till porten samtidigt ... väl utanför så kramade jag honom och gav honom en puss på kinden och med tårarna i ögonen så sa jag hejdå.

Jag tror inte att han märkte av det för att det var kallt ute och lite blåsigt så jag hade inte lång ögonkontakt med honom .....

Så jag skyndar mig snabbt som tusan för att komma hem men någonstans på vägen så kommer jag på mig själv att jag är värld mycket bättre än någon som inte är redo att binda sig (iaf inte med mig).

Visst, han var en bra person och kille och det är kanske därför jag föll för honom MEN när han sa igår kväll att han var inte redo att binda sig utan någon anledning så känner jag att jag inte vill vore sig slösa mig eller hans tid!

Tro mig, jag är en oerhört stark person med lagom skinn på näsan MEN när man sitter i en sådant här sits så känns det så omöjligt att gå vidare :-(

Saknaden av att ha honom nära mig är oerhört stor :-(

Känslan av att få höra hans röst är så stark så jag har varit nära på att slå numret för att ringa och höra honom bara säga hej och lägga på .....

Känslan av att jag inte får möjligheten att visa hur mycket an betyder för mig resten av mitt liv krossar nästan mitt hjärta :-(

Jag är både arg, ledsen och förtvivlad ....

hela denna veckan har jag fullbokat mig på jobb enbart för att slippa ha det lilla utrymmet för att sticka till honom :-(

Hur kan man vara så stark eller så svag men samtidigt vara en fegis som jag att gräva in mig på jobb för en person som jag ÄLSKAR????


Likes

Comments

Det var inte så länge sedan jag träffade dig men det känns som att jag har känt dig i all evighet ....

En gång för länge sedan så satt jag och pratade med en visa gammal man som frågade mig om hur jag drömde om att mitt liv fick se ut i framtiden, och jag förklarade för honom att jag ville vara framgångsrik i yrket och familj ....

Den gamle mannen satt och små log och nickade lite lätt på huvudet när jag när jag sa det, det kändes som att jag hade kanske lite för stora drömmar .... hm!

Så jag frågade vad det var han funderade på och varför han skakade på huvudet och då sa han att vissa drömma är till att förbli drömmar!

Då tänket jag för mig själv:

"F*N denna mannen vet inte hur galen han är med tanke på att jag tänker inte ge mig förrän jag har iaf 99 % av mina drömmar klara!"

Så ung och naiv man var :-)

Nu 24 år efter så kan jag motvilligt erkänna att den gamle mannen hade rätt ...

Ja jag har 90 % av mina drömmar i hamn men en sak har jag besannat och det är att kärleken är det ända jag aldrig kommer att kunna införskaffa när jag själv vill utom den lär komma när det är tid för det ... så då är det verkligen sant mina vänner .... vissa saker är till för att enbart förbli drömmar!

If I could give you one

thing in life, I would

give you the ability to

see yourself through

My eyes, only then would you realize how

special you are to me ....

Likes

Comments

Jag satt nyss under min lunch och kollade på ett videoklipp på FB där en kille stod mitt på gågatan i centrala Stockholm med utländsk ursprung hade ögonbindel, armarna öppna för en kram och en skylt där det stod följande:

" Jag är muslim, inte samma sak som terrorist.
Litar ni på mig?

Jag litar på er!"

Saken hör till att 149 personer gav honom en kram.

Jag undrar då hur det kommer sig att endast 149 personer på en full befolkad gågata gav honom en kram?

Min fråga som jag just nu ställer till mig själv och folket där ute är: 
Vad fanken hände med medmänskligheten och förtroendet till varandra?

Ja, jag fattar att några delar av världen krigar och terrorist grupperna växer och dem lyckas med att döda oskyldiga människor MEN va F*N komigen nu, vi behöver kanske inte sjunka i den låga nivån med att döma alla bara för att det finns folk från samma land som ej har vätt i huvudet .... eller?

Jag menar på att om jag nu skulle döma någon så börjar jag med att döma mig själv först innan jag kan döma någon annan.

Hur som helst så är jag en idiot att jag väljer att ge folk som kommer i mitt liv en ärlig chans tills dem har visat annat.

Så klart att alla ska inte göra som jag men som en gammal vis man sa till mig en gång: 
" Bara för att en idiot hoppar från 10;de våningen på en skyskrapa med huvudet före innebär inte att jag ska göra detsamma eller?!"

Jag lär mina barn att det är ok att lita på folk men man ska vara försiktig med vem man har med att göra.

Jag Alexandra G må vara en idiot som är blåögd men jag är jag och tycker du att jag duger som jag är så finns jag här sedan vilket namn man vill kalla mig för det är upp till var och en av er!

Detta är min åsikt och givetvis så ska inte ni göra samma som jag ......

Gör det som känns bäst för dig vetja :-)

Kram på er alla därute oavsett viken hudfärg ni har eller viken herrkomst ni har så visar jag alla samma respekt som jag själv får :-)


Likes

Comments

​Känslan av att jag lyfter på min mobil och slår låskoden för att ringa dig enbart för att höra din röst och genast inse att jag har raderat ditt nummer gav mig panikångest!

Hällde upp ett stort glas vin och samtidigt så var våran favoritlåt i gång på mig dator och jag helt plötsligt insåg att oavsett vad jag än gör eller säger här i välden så kommer du aldrig att finnas vid min sida!

Så jag tog ett annat beslut och hoppade in i duschen och kröp ihop och grät ut min ångest av att hela mitt hjärtat skriker och gapar efter dig och din närhet men jag kan inget göra!

Nu är det bara en sak som får mig att känna mig svag i knäna och det är mitt sista löfte jag har gett dig när vi sågs!

Mitt löfte till dig är att jag skulle stå på nyårsafton kl: 00.00 på Köpenhamns flygplats och vänta på dig.

Frågan är bara, kommer du att komma ???

Hm .... Jag har aldrig ångrat något inte ens dig eller det jag har gjort för dig MEN mitt nyårslöfte ångrar jag i detta just nu men som sagt tiden får visa mig annat!


Likes

Comments