Header
View tracker

Sigrid

M.I.S - Möjligtvist irrelevant selfie

Det blir ytterligare ett videoklipp innan jag beger mig på min efterlängtade Sigrid-paus. Det är kanske ingen hemlighet för mina läsare att inspirationen är på bottennivå just nu. Jag behöver ro. Jag behöver vila. Jag behöver lugna ner alla uppfuckade tankar som fortfarande gror i mitt huvud.

Så, till er, Pepparkaksbyn:

https://www.youtube.com/watch?v=FPs9UoKV9BE&feature=youtu.be

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sigrid

Hej bloggen! Det var ett tag sen. Nu när jag gör videoklipp känns det naturligare att länka till själva videon när jag ska tipsa mina vänner om Sigrid-arbetet, istället för att länka till ett inlägg som länkar till en video... Video 2 kom upp för ett tag sen och då blir det ju tyvärr så att bloggen glöms bort lite.. :/

I alla fall, här är den andra videon - två minuter från mellansekvensen där Sigrid träffar Blenda, vid gungorna i Flemingsberg:

https://www.youtube.com/watch?v=daf4K5pu5xM

Annars så befinner jag mig i lite av ett spelnirvana. Köpte Star Fox Zero igår. Och innan dess rea på Star Fox 64, och köpte även Steam-versionen av Final Fantasy 9. Good times! Blir väl Star Fox Guard snart också. Kommer nog skriva av mig om de spelen sen, just nu är klockan sent, och väntar på telefonsamtal från Freja. 😃

Likes

Comments

View tracker

Sigrid

Jag tänkte att jag skulle börja lägga upp filmklipp. Det känns som att jag inte får ut så mycket mer av att fortsätta sträva efter perfekta screenshots. Jag har liksom gjort det mesta i asset-väg, och ligger nu ganska långt efter när det gäller animering och ljudeffekter. Ni vet ju sedan tidigare att jag inte är ett stort fan av animering, och det är sant att några ut av dem fortfarande är sjukt ryckiga. Och att jag inte vet vart jag står när det gäller typewriter-effekten på dialogerna. Men jag orkar inte be om ursäkt för mig själv längre. Jag måste inse att det här spelet aldrig kommer att bli klart om jag ständigt envisas med att sträva efter perfektion. Och så kämpar jag med frameraten också, såklart.

Hursomhelst så fick jag med Lillys hjälp igång ett streamingprogram, och det blev två minuter från Flemingsberg. Sigrid pratar med Elektra, går ut på isen och jag kunde inte låta bli att styra henne förbi ett ofärdigt område och ner i avgrunden, hehe.


Hela klippet finns här:

https://www.youtube.com/watch?v=JXXWiVP7VXQ


Likes

Comments

Övrigt

VM i stelast leende, go.

Så jag gick ut igår. Vad fan håller jag på med, undrar jag. Utekvällar är inte alls bra för min sociala ångest, autism och vad fan annat jag lider av. Den höga ljudvolymen, alla intryck.. Och så dricker jag ju inte, och det är så sjukt uppenbart hur stark alkoholnormen är, det känns verkligen som att så fort folk ser att en inte har ett ölglas i handen så blir du utfryst.

Men det var ju en spelutvecklar-kväll. En slags meetup. Och jag ville så gärna vara med, så gärna känna en slags tillhörighet. Att jag är en av dem, nu. Det gick åt helvete, givetvis triggades mindervärdeskomplexet igång rätt så ordentligt när jag fick reda på att folk jobbade på Paradox och Dice och whatnot, och där kommer lilla jag. Indietönten. Så kändes det i alla fall, som om jag aldrig kommer vara lika duktig och cool som alla andra.

Idag ska jag på SGA och det känns redan nu som en dålig idé. Har sån ångest över att jag förväntas "nätverka" och "knyta kontakter" när jag ju är historiens kanske mest awkward människa. Nog för att konferenser är en relativt mycket astrevligare miljö än random söderkrog, men ändå.

Tog några mingelbilder igår, men orkar inte lägga upp, skulle bara strö salt i såren. Shoutouts till Annie och Erikarna iaf, ni är fina! Och Lilly, såklart.  💛


Likes

Comments

Övrigt

Jag håller på för fullt att quorna (istället för att kötta) dialoger, kameravinklar, animationer, ljussättning, allt som inte är så screenshotvänligt, helt enkelt.

Tanken är att jag ska skaffa en streaming-sakimojs så att jag inom kort (kanske om en eller två veckor) kan börja lägga upp filmklipp från Sigrid, och så småningom även en (hjälp) trailer!

Under tiden, i brist på annat helt enkelt, så lägger jag upp lite texter här på bloggen.

Och listor. Jag har inte en aning om varför gamers tycker så mycket om listor.

Jag tyckte alltid om när de gjorde världens 100 bästa spel i Super Play och så.

Så nu kommer några heta rekommendationer från mig - 4 indiespel ni måste spela!


Undertale

av Toby Fox


Undertale handlar om en liten sak som hamnar i monstrens rike och försöker ta sig hem igen. Det coola spelet gör är att de tar ett erkänt avskyvärt spelmekaniskt grepp - så kallade random encounters - och gör det till själva kärnan i spelupplevelsen. Du stöter på monster och har möjligheten att döda dem, men du kan också prata med dem och övertala dem att sluta slåss. Eventuellt så lär du känna dem, och de har alla sin egen quirky personlighet.


Undertale är vansinnigt roligt. Humorn är jätterandom och varm. Och förlåt för att jag säger detta, men framför allt påminner spelet om att uppfostra ett barn, haha. Att döda monstren går både lätt och snabbt, och det får konsekvenser som kanske inte alltid är så lätta att leva med. Men att prata med dem kräver otroliga mängder tålamod och pedagogik. Spelet är designat så att spelaren till slut väljer att döda av ren frustration, och belöna den som härdar ut att prata med de allra mest oreglerliga och envisa monstren.


To the moon

av Kan Gao

To the moon är en vacker och rörande kärlekshistoria om John och River. Spelaren måste göra så att John träffar en flicka vid namn River, som vill åka till månen. Sen ses de aldrig mer, och John beslutar sig för att bli astronaut i förhoppningen att få träffa River en gång till, på månen. Det är så fint, spelet börjar när John är gammal, och fortsätter neråt i åldrarna, i en verklighet där han aldrig träffade River. Den verkar ganska tom. Under första halvan av spelet nämns inte månen alls, och sen när John är liten så dyker River upp. Sen åker vi upp i åldrarna igen och får ser hur hans liv förändras, hur han vill bli astronaut. Det här spelet visar verkligen hur spel helt kan bäras av manus och musik och grafik, och att kunna röra på en karaktär kan räcka för att känslorna ska nå fram.



Save the date

av Chris Cornell


Dejtingsimulatorer är en kul genre, och det här är den allra bästa. Tiden det måste ha tagit för att skapa alla dessa dialogträd är förbluffande! Du ska på dejt med Felicia, och får massvis med förslag. Var och vad ska ni äta? Vad ska ni prata om? Vad du än väljer så dör Felicia på olika knasiga sätt. Du går tillbaka, väljer ett hamburgerställe, kanske äter pommes, men likförbannat dör hon. Det enda sättet för dig att rädda hennes liv är att inte gå på dejt alls, varpå hon gifter sig med någon annan och lever lyckligt. Det är ett märkligt bitterljuvt spel, och en klockren metafor kring hur det ibland är klokast att låta kärleken vara. (Något jag själv jobbar på, haha..)



Papers, please

av Lucas Pope


Papers, please är ett tråkigt spel. Inte för att det är dåligt, eller buggigt, utan för att det är väldigt bra eftersom det lyckas gestalta tråk och slit och tristess på ett lysande sätt. Det är verkligen mördande att sitta och vara passkontrollant och dessutom oroa sig för att en kanske inte drar hem tillräckligt med pengar för sina sjuka barn. Men du stannar kvar i spelet, för att tristessen är så trovärdig. Spelet blir bra på riktigt när det börjar bli mystiskt, då någon slags sekt behöver din hjälp att invardera landet, de gör regelbundna besök hos dig och lämnar koder och spelaren måste till slut välja sida, och det är alltid nagelbitande tycker jag.


Likes

Comments

Sigrid

Nu har jag varit busig. Jag byggde vädertornen trots att jag egentligen inte behöver, eller borde. Vädertornen är ett område som inte är med i själva storyn alls, utan det är ett sidouppdrag.

Jag kände för att göra ett nytt experiment, som med färgfabriken. Istället för att rita texturerna för hand så målade jag dem med penselverktyget i Photoshop. Det kändes verkligen som att skulptera och måla på riktigt! Och den här gången gjorde jag riktiga modeller, och gjorde extra polygoner vid klistermärkena, tegelstenarna och så. När en använder project from view-mapping är det helst om en målning eller en texturatlas ska sättas fast på en slät yta. Men genom att göra project from view, och sen screenshota UV-området, och in med det i Photoshop och måla därpå. Det är svårt att få fram vad jag menar, känner jag. Men hursomhelst så blev det inte så noga (because ångest...) men tycker det ser lite härligt färgglatt ut med allt det här kletiga!

​Godnatt. 💗 

Likes

Comments

Sigrid

Idag har jag jobbat på Maddes slott. Ja, det är en slump att prinsessan av Videmo också heter Madeleine. På riktigt, kom på det efteråt. Åh, jag kommer ihåg när jag kom på den karaktären, det var ändå ett par år sen, och då var hon en gåtfull prinsessa i en mordgåta-simulator som hade kodnamnet The one you are looking for is not here. Gick på universitetet och klottrade ner konceptskisser och diagram under tråkiga föreläsningar. Sigrid kräver så många karaktärer så många har jag importerat från andra projekt.

Tror inte det finns någon som pysslar med weird, surrealistisk konst som inte fascineras av det här återkommande temat med trappor och triumfbågar som är upp och ner och på väggarna och allt möjligt. Det här är när Sigrid får sin tredje gravitations-manipulations-superkraft som gör att hon kan vända gravitationen och d.v.s gå på väggar.

Eldin-draken från Skyward Sword gör en busig cameo här. Tillfälligt så klart, då jag har trötta armar som inte orkar rita egna drakmotiv. Känns rätt coolt med marmorväggar och trätak, och jag är själv rätt nöjd med takkronan.

​Och stupet. Hashtag obvious tiling, haha.

Imorgon är det dags för hunger games-maraton!! Och glittriga grottorna på kvällspasset.

Tillsdess, puss. 💛

Likes

Comments

Sigrid

Det känns som att jag är körd hur jag än gör. Antingen isolerar jag mig fullständigt, skärmar av oron och ångesten med TV-spel och djent, och får ta ensamheten, tomheten och svartnaden när den kommer. Eller så gör jag som jag har gjort den här veckan, bara bitit ihop och varit social med de jag orkar vara social med. Och då hittar jag lycka, i små skratt och konversationer om Undertale, men då känns tomheten så mycket mer när jag blir ensam igen. . Inte ens något slags mellanläge fungerar, jag orkar inte med mig själv när jag ska hålla på och pendla mellan introvert/extrovert och tappa bort mig själv i någon slags pseudopersonlighet. Jag hatar att allt det sociala blir som att laga en fucking maträtt, det ska vara rätt tillsatser och rätt mått med allt, annars går det åt helvete. Allt jag längtar efter är energidricka och en varm famn.

Idag då. Det blev lite färgfabrik gjort idag. Det ska inte riktigt se ut så här när det är klart, men jag kände för att utmana mig själv lite, och bara använda Unitys inbyggda meshar. Inga modeller, utan bara planes och kuber. Och istället försöka få det att se så bra ut som möjligt med hjälp av enbart texturer. Jag har så lätt att förlita mig på modellerande, kanske bara texturera en färg eller ett mönster, och sen göra detaljarbetet med polygoner. Gjorde ett försök, i alla fall.

Hm.

Jag körde mycket på blått, och försökte få till lite av en rostig industrilook.

Jag inspireras väldigt mycket av grottorna/palatsen/templen/whatever i A link between worlds. Jag älskar hur de lyckas behålla det inrutade, fyrkantiga och samtidigt få det att se levande ut. Gillar den glansiga shadingen också, ganska schysst när en använder normal maps och occlusion men inte heightmaps.

Tror jag ska göra samma sak imorgon också, men med prinsessan Maddes slott (ja, det är en slump att hon heter prinsessan Madde..) Gokväll! 💗

Likes

Comments