Vardag

Hej på er!
Lördagkväll, hoppas ni gör något härligt. Emilia åkte precis härifrån, vi åt vegetariska burgare med ungsrostade grönsaker innan vi placerade oss i soffan och åt chips. Lyssnade på musik och pratade om livet, väldigt mysigt. Hon är så fin.

Innan idag hängde jag i stallet från 9-15, jobbade först två timmar (lektioner), red ut Gwen tillsammans med ett gäng och sen trimmade jag Isac i ridhuset. Blev fokus på att få upp fronten genom mycket övergångar och skänkelvikningar. Sen jobbade jag fattningar och red en del förvänd galopp. Gick bra! Både i torsdags och fredags hade jag privatlektioner vilket varit väldigt roligt! Trivs bra med att jobba med elever. Väldigt utvecklande och kul. Skönt också, för man måste ha fokus och vara i nuet. Allt annat måste bli sekundärt och det är viktigt för mig. Bara fokusera på en sak.

Imorgon ska jag äta frukost med Aleese som jag inte träffat på hundra år och saknar otroligt mycket, vi jobbade ihop förut och pratade jämnt. Har inte haft möjlighet att hälsa på henne men nu äntligen är hon i Gbg! Efter det ska jag till stallet och rida med gänget. På måndag börjar en riktigt tung vecka, så kommer antagligen vara ganska off. Måste vara stark, men det kommer vara tufft. Vi hörs när vi hörs ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Personligt, Vardag

Vi börjar med något positivt - idag har jag galopperat på Ville för första gången! Hans första galopp med ryttare på ryggen. Han skötte sig exemplariskt. Jättekul! Han fick nya skor imorse och jag hann klippa Mitzy också, som såg ut som en björn. Nu är jag hemma några timmar för plugg och mat, sen ska jag jobba i eftermiddag. Imorgon är faktiskt min enda plan att ha en privatlektion i Kareby, så tänkte sätta mig på biblioteket ett par timmar och plugga och sen ta en ledig kväll!

Till något mindre positivt så blev jag inbjuden i en grupp på Facebook för oss med maktpositioner eller som tidigare varit engagerad politiskt/i någon stor organisation, som blivit utsatta för någon typ av sexuella trakasserier eller övergrepp. Satt med tårar i ögonen när jag läste alla vittnesmål. Fruktansvärt när man ser 1. Det är otroligt utbrett 2. de flesta männen har fortfarande makt 3. Det är i vissa fall män jag känner/vet om och det skär i hela mig. Har så mycket känslor jag tyvärr inte kan beskriva, då jag vet saker som inte ska komma ut av respekt till de som blivit utsatta. Sen tänker jag på honom jag skrev om och ryser i hela kroppen när jag inser att hans personvalskampanj snart kommer täcka en stor stad. Männen tar plats i riksdagen, vi försöker bli av med vår skam.

Anledningen till att jag blandar ett vardagsinlägg med detta allvarliga är för att jag inte kan skriva om det annars. Går sönder lite inombords när jag tänker på allt som kvinnor blir utsatta för. Känner ett sådant otroligt systerskap och jag vet, verkligen vet, att det måste vända nu. Nu måste vår revolution få börja.

Likes

Comments

Vardag

Rupi Kaur, personen alla verkar prata om. Hennes texter är ganska fantastiska. En del av dem finns på instagram, jag har önskat mig hennes bok. Jag har alltid älskar lättillgänglig poesi, är väl inte sofistikerad nog för den svåra, tunga. Men älskar denna typen - som får en att känna saker. Sandra Beijer har översatt hennes bok till svenska, när jag läste denna fick jag tårar i ögonen nästan?

Så himla vackert skrivet bara. Jag har aldrig tålamod att skriva klart boken jag börjat på så många gånger, är mycket bättre på kortare känsloströsslade texter. Och att läsa sådant här påminner mig om varje jag älskar språk och text, det är fantastiskt. Kanske man skulle läsa lite litteraturstudier ändå? Ta sig en sommarkurs och gräva ner sig lite. Älskar att lära mig saker. Borde läsa mer.

Likes

Comments

Personligt, Häst, Vardag

Eftersom ca ingenting är som tänkt har det jag var säker på skulle hända idag uppskjutet. Just nu känns det som hela livet är uppskjutet. Jag går runt i raggsockar inomhus och hoppar till så fort telefonen ringer. Väntar på besked, men inga svar kommer. Jag vet inte hur imorgon kommer se ut, och inte heller torsdag, eller helgen. Försöker ta en dag i taget, vakta telefonen och skapa rutiner. För att förtydliga är det egentligen tre saker livet handlar om nu: 1. Min systers bebis, som inte kommit ut än, men ska komma snart. 2. En sak som berör mig djupt, som jag inte vill skriva om förrän allt är klar, som ger mig grov ångest. 3. En sak som berör en eller egentligen flera i min närhet, som nog inte blir ordning på förrän nästa år, som påverkar många av de jag bryr mig om. Sen är det väldigt mycket kaos runt typ alla dessa punkter som påverkar varandra. Jag hatar när jag inte kan påverka saker eller lösa saker. Och jag kan inte påverka något här? Försöker förenkla och underlätta det jag kan men känner att det inte är nog. Eller det är det ju inte, för jag löser inget hehe. Men i väntan på att något händer försöker jag skriva lite här, plugga noga och kurera mitt immunförsvar som åker på stryk när jag är mentalt instabil. Idag har jag tragglat mig igenom 100 sidor kurslitteratur och känner att jag inte får in så mycket mer info, så ska storstäda och planera julklappar istället. Ikväll ska jag motionera Ville och sen jobba, har två lektioner. Tips så länge: lyssna på Oskar Linnros nya album. Så otroligt bra! Ta hand om er <3

Här får ni två helt orelaterade bilder på Harriet när hon var liten, för att påminnas om att det finns gulliga saker här i världen!

Likes

Comments

Personligt

Det kommer upp ett inlägg här i början på nästa vecka, fram tills dess tänkte jag vara tyst här och det kommer nog vara lika tyst ett tag efteråt också. Jag tror det blir bäst för mig att inte låta mina känslor spilla över här, för jag kan för tillfället inte hantera dem. Känslorna alltså. Vardagen är tillräckligt krånglig och jag behöver skriva av mig, men då i ensamhet. Ta hand om er och varandra. Och hörrni, ibland kan det vara viktigt att kämpa lite extra för någon som vanligtvis kämpar för er. Ibland orkar man inte bära allt, ibland kan man inte förvänta sig något som vanligtvis är sjävklart.

Nu signar jag ut ett tag ❤️

Likes

Comments

Häst, Vardag

Fredag och är positivt överraskad över att jag överlevt veckan, hehe. Så mycket i skolan, varit i stallet varje dag och är konstant jättetrött pga kronisk ledsenhet. Men kämpar på! Har precis haft seminarium i skolan och handlat lite grejer (och ätit Twix) så nu ska jag hämta ett paket och handla mat. I eftermiddag ska jag rida ut Calimera med Wilma på Monixa och Tona på Ville! Hon rider honom jättebra, så idag ska hon rida själv utan att jag håller i för första gången, han reds ju lite så i våras så borde inte bli några problem. Blir roligt! Ikväll kommer lite vänner hem till mina föräldrar så ska äta fisksoppa med dem, sen tänkte jag äta lösgodis och se någon mysig film. Jobbar imorgon tidigt och sov rätt kasst inatt (också) så ska sova ikapp lite. Ta hand om er! Puss

Kolla vilket team!

Likes

Comments

Personligt

Godmorgon! Hoppas ni mår bra! Jag har sovit typ fem timmar, är trött och grinig och allmänt arg. Men ska ha seminarium i skolan om en timme typ så tror det blir bättre med något att fokusera på. Så mycket som händer omkring mig och i mitt liv och det kräver mycket av mig, så ibland blir jag extra trött när saker som inte är huvudfokus men ändå finns där inte riktigt funkar. Känner ofta en ojämlikhet i hur mycket energi jag vs andra människor omkring mig lägger på livet, typ. Överkompenserar och anstränger mig men glömmer att jag inte kan segla skutan själv.

Måste fokusera på det som känns viktigast för mig (hästarna, skolan, relationer, jobb utan inbördes ordning) och hålla uppe mina ramar. Jag kan inte stänga av världens orättvisor och tror ibland att jag allmänt hamnar i otakt med resten av världen när jag inser att många andra kan det. Jag förstår ju inte hur man inte kan gå runt och känna sig lite upprörd i alla fall några dagar i veckan? Förlåt om halva min umgängeskrets känner sig träffad men är ju inte mot någon personligen, jag förstår bara inte eftersom jag alltid saknat en off-knapp. Det spelar ingen roll om jag har nog privat, jag känner ändå att världens alla orättvisor borde bekämpas och att jag inte gör nog. Jobbar med den egenskapen givetvis för att det inte är hållbart, men vill inte förlora den egenskapen. Mitt liv handlar visserligen om mig själv, mina drömmar och så. Men jag tänker ofta att livet inte handlar om en själv. Vi är här för att göra livet lite bättre för andra människor. Jag är här för att generationen under mig ska få det lite lättare. Jag kan inte släppa den känslan. Och just nu är jag trött på skygglappar, egoism och självupptagenhet. Om alla bara hade kunnat göra lite mer.

Likes

Comments

Personligt, Texter

Skulle lägga mig, sen läste jag denna och blev helt... jag vet inte. Jag blev arg, ledsen och helt uppgiven. Det handlar om 500 kvinnor som jobbar inom kultur som blivit utsatta för sexuellt våld eller trakasserier, de vittnesmål som skrivs om är grova. Jag är så innerligt trött på att detta fortgår, i alla led, i alla positioner. Män med makt som tar sig friheter. Jag blir matt för jag blir mer rädd. Om jag var rädd innan är jag mer rädd nu. Senast förra veckan sprang jag från bussen. Senast i lördags vågade jag inte gå hem. Män jag sett upp till, eller i alla fall tyckt varit relativt bra personer, de rasar. De faller som käglor. Jag vet att jag skrattade rakt ut första veckan när vissa av mediemännen likt dominobrickor föll ner från sina piedestaler. Jag skrek att patriarkatet faller. Och ja, jag tror på allvar detta är startskottet på en tsunami som kommer vara svår att hejda. Männen kan inte längre lita på vår tystnad. Tänk alla som sitter hemma oroliga nu? Har ni märkt vilka som slutat twittra och gått under jorden?

Men, skrattet, det där hysteriska i triumf för att alla de som äntligen får sin dom, det fastnar i halsen. För vad har det kostat? Alla dessa år av tystnad? Alla våldtäkter, maktutövning, tystnadskultur och skam. Alla raserade liv, förstörda karriärer, alla män som fortsatt tjäna pengar på att kvinnor inte vågar tala.

Ni män som sitter och säger att kvinnor inte ska se sig som offer, som upprört säger att man fan skulle sagt ifrån och slagit tillbaka år tidigare... håll käften. På riktigt. För du kan aldrig förstå. Folk har sagt emot. Kvinnor har slagit sig blodiga för att höras, men inte blivit lyssnade på. Om jag skulle bli våldtagen, är jag säker på att gärningsmannen skulle gå fri. Och jag är inte ens säker på att jag skulle orka anmäla. Jag, som ser mig som en stark och arg person, jag vet inte. Är det värt det? Jag uppmanar ju såklart alla att anmäla och jag hoppas verkligen jag skulle våga och orka om jag hamnat i en sådan fruktansvärd sits. Men ni förstår känslan? Uppgivenheten över att vara så jävla rädd.

Vi lever i en kultur fylld av skam och tystnad. Och nu har många gått ihop och bestämt sig för att prata. Skrika. Slåss. Tillsammans ska vi krossa. Men många av oss, många före mig och många efter mig, tyvärr, har fått betala och kommer behöva betala ett högt pris. Och just ikväll känner jag inte den där vilda kämparglöden, jag känner bara uppgivenhet. Men imorgon, ska jag slåss igen. Jag ska jobba varenda jävla timme för att kvinnor efter mig ska få bättre förutsättningar än vad jag haft, tills patriarkatet faller och världen är jämställd på riktigt. Som Linnea Claesson säger, ingen är fri på riktigt förrän alla är fria.

På benet bär jag kvinnan som ständigt påminner mig om Kampen.

Likes

Comments

Vardag

Godmorgon!

Är på väg mot skolan i skrivande stund med go musik i lurarna. Är i en Post Malone/Drake-period typ. Det kan verkligen variera.

Idag har jag föreläsningar hela dagen och ikväll har jag lektioner. Två grupper ska jag ha så det blir kul! Tömkörde Ville igår utomhus och han var så sjukt fin. Bråkade i början men sen var det verkligen fokus. Travade (med andra ord: jag sprang och svettades floder) i en halvtimme ungefär runt "kroken", tränade övergångar och form. Han jobbade på ordentligt och för första gången såg han faktiskt ut som en vuxen häst. Inser att han faktiskt inte är en bebis längre! Vi ska steppa upp lite så han kommer i fas med där han "borde" ligga i sin utbildning. Känns jättekul då Ville verkar tycka det är lika roligt som jag! Förutom när han måste rehabträna i ridhuset, hehe.

Måste tipsa om låten Finders Keepers med Mabel. Hörde den på P3 igår och har nu lyssnat på den typ 10 gånger. Sjukt bra. Ha en fin dag! Här får ni en bild på min livsnjutare Baloo.

Likes

Comments

Vardag

Måndagmorgon!

Godmorgon! Hoppas ni mår bra <3. Jag är på väg mot skolan och examination. Dock en chill sådan. Har en jobbig vecka framför mig på vissa sätt och ska in princip bara vara i skolan och jobba hela veckan, försöka ta mig tid i stallet så jag får mycket tid med Thilly och träna Ville ordentligt. Därför får det sociala stå tillbaka lite. Behöver läsa ikapp mycket till skolan också, vi har mycket föreläsningar och jag ligger efter.

Min måndagsuppmaning till alla är att vara lite extra snälla. Vi vet faktiskt inte ett skit om hur folk mår innerst inne eller vad som pågår i andras liv. Det händer så mycket bakom stängda dörrar eller innanför människors skal. Var snäll och ta hand om varandra. Och mår du dåligt, be om hjälp. Man är faktiskt aldrig ensam ❤️ kram!

Likes

Comments