​Jag har blivit vrålförkyld. Det var längesen jag kan komma ihåg att jag hade en förkylning, eller var sjuk överhuvudtaget. Jag började känna av halsont och hostade lite när jag var på jobbet i söndagskväll, men det var inte så farligt. Eftersom jag jobbar med äldre (oftast sjuka eller svaga) människor så valde jag ändå att sjukskriva mig måndag och tisdag, med tanke på smittspridningen. Det var väldigt tråkigt att behöva göra det, för det var roligt att kunna jobba lite igen. Jag jobbade helgen innan också, fast på ett annat äldreboende (eller särskilt boende, som jag tror man benämner det egentligen). 

Jag har sedan i söndags hällt i mig Kan Jang och tagit det lugnt, allt för att hinna bli frisk till helgen. Då ska min systerdotter döpas och jag skulle gråta floder om jag missade det. Eller ja, lugnt kanske var att ta i. Jag har hållit mig hemma i alla fall, men sen har jag fått lite ryck och har gjort om lite. Möblerat om lite. Vi har ett väldigt svårmöblerat vardagsrum för vi har två stora fönster, varav ett är väldigt lågt, en balkongdörr och sen öppen planlösning mot köket och hallen. Det gör att det inte finns så många sätt att möblera på. Vi köpte en ny soffa i maj förra året, men det var bara en tresits och vi har upplevt att den blivit för trång när vi har haft gäster. Dels får det bara plats tre i den, men den har ingen schäslong eller divan heller man kan sitta på. Så vi väntar på en ny soffa nu, den bör komma om någon vecka. Den har både schäslong och divan, och mycket snyggare. Den är dock längre än den vi har nu så vi behövde flytta mitt skrivbord som stod bredvid till en annan plats. Och för att kunna göra det var vi tvungna att flytta en stor, tung garderob. Sen har jag alltid tyckt det varit trångt med utrymme för våra kläder, så vi köpte en ny byrå igår som ska upp i vårat datarum/gym/klädkammare. Måste bara få upp den också, vilket jag inte klarar själv. 

Det känns som jag alltid har ett dussin idéer och tankar om hur jag skulle vilja förändra hemma, som att jag aldrig blir riktigt nöjd. Vi har två ganska stora svarta bokhyllor som jag skulle vilja måla om till ljusgråa med vit insida och sen vit marmor på bänkskivorna (dekorplast alltså, vilket vi har i köket och det är så snyggt och håller bra). Jag vill göra om våra nattduksbord. Måla dem svarta eller vita och ha även där marmordekorplast, men vilken färg har jag inte bestämt mig för än. Jag vill också köpa två stora tavlor med mitt och Davids stjärntecken på. Davids tavla med hans stjärntecken ska hänga över hans sida av sängen och min tavla över min sida. Jag vill måla om en vägg i sovrummet också till en mycket mörkare blå färg, men det har jag inte diskuterat med David än, haha. Jag ska tapetsera om i gästrummet, ena väggen i datarummet för att ha ett helvitt rum föll inte oss i smaken och sen funderar jag även på att tapetsera om ena väggen i vardagsrummet. Ajuste, jag vill måla om inne i badrummet också. Det syns så extremt mycket gamla hål och pluggar från tidigare ägare där, så jag vill få ut alla pluggar och spackla igen och sen måla över, allt med produkter ämnade för våtutrymmen såklart. 

Jag brukar inte se mig själv som kreativ, men ibland har jag en glimt av något liiiiiiitetpyttesmått kreativt i mig tror jag, även om jag inte är duktig på det, haha!

Nä, nu måste jag börja plugga lite. Vi har seminarium imorgon och jag har inte börjat än eftersom jag inte mått bra...

Tills nästa gång, hade!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag var det dags för mitt första återbesök efter operationen, 6 veckorskontrollen (men är närmare 7 veckor nu). Jag fick träffa en sköterska som tog mitt blodtryck, midjemått och vikt. Sedan operationen har jag minskat 1 dm i midjan och gått ner 30.6 kg (enligt min våg, deras våg visade att jag gått ner mer, men eftersom jag tog min högsta vikt på min våg utgår jag från den). Blodtrycket är fortfarande inte normalt och sköterskan gnällde lite på det, men jag tror jag har vita-rocken-syndromet. Det är i princip att mitt blodtryck höjs när jag är hos läkaren, men är lägre annars. Jag vill ju såsåsåsåså gärna ha lägre blodtryck och ha det normalt, så jag stressar upp mig själv när blodtrycksmanschetten kommer på armen.

Läkaren sa inte så mycket, han hötte mest med ett finger och predikade om hur viktigt det är att komma på alla kontroller. Jag var ju där, så jag förstod inte riktigt problemet. Alla blodvärden var han nöjd med i alla fall, han kunde inte se någon tendens till onormalt låga eller höga värden. I och för sig har det gått för kort tid sen operationen för att jag skulle kunnat utveckla en bristsjukdom, men det var väl bra att alla värden låg inom det normala. Det är något jag alltid varit väldigt glad över. Rent kroppsligt har jag varit frisk, jag är bara kosmetiskt fet.

Dietisten sa inte heller så mycket. Frågade mest hur det gick med maten och dricka. Jag kan ju inte dricka kolsyra överhuvudtaget och jag blir väldigt uppblåst av att äta kolhydrater, annars fungerar det bra. Jag har börjat äta lite större portioner, vilket var helt ok men då skulle jag dra ner på antalet gånger jag äter. Tack för det. Att äta 6-7 gånger per dag har varit en pina. Jag har fuskat och räknat en kopp kaffe som mellanmål ibland.

Jag har varit extremt inaktiv här ett tag för jag har försökt följa ett av mina nyårslöften: att lägga mer tid på studierna. Det har väl gått sådär. Hela denna veckan (förutom idag) har jag suttit minst 8h per dag. Min hjärna är mos. Jag har tenta imorgon och jag börjar få min extrema dagen-innan-tentan-ångest som kommer hålla i sig fram tills jag får tillbaka resultatet om tre veckor. Jag hatar salstentor. Jag hatar denna framförallt eftersom det är juridik. Det känns som jag inte kan någonting alls. Jag glömmer bort lagar och paragrafer, jag glömmer bort begrepp, jag glömmer bort viktiga saker helt enkelt. Det hjälper inte heller att jag är så supertrött nu också.

Jag pratade lite med min mamma förut, vilket jag gör varje gång jag ska ha tenta. Hon sa en sak som jag hade glömt bort. "Du får tänka på att du haft andra utmaningar ett tag". Ja, det är sant. Jag har missat väldigt många föreläsningar efter operationen pga min mage. Jag har tagit mig upp på morgonen, men magen lever sitt egna liv (om ni förstår vad jag menar..) och då har det inte varit så roligt att åka iväg till skolan, när jag inte vet om magen kommer lugna sig eller inte. Om jag kuggar så känns det som att jag har skäliga orsaker till det, men jag gör ju såklart mitt bästa och hoppas det går vägen. Det är nästan så jag börjar be till högre makter, även om jag inte tror på sånt egentligen. Bara jag får godkänt är jag nöjd. Det kan vara på poängen godkänd, men då behöver jag inte göra om. Jag är dock väldigt duktig på att sätta en extrem press på mig själv, så jag vill alltid vara bäst. Det kommer jag såklart inte vara, för vi har några extrema ljushuvuden i klassen som jag inte kan mäta mig med, men jag vill slå mig själv. Mina egna förväntningar. Jag vill alltid ha det högsta betyget som går, vilket känns konstigt att kräva av mig själv när jag bara nått det typ en gång, men jag strävar alltid efter det. 

Mångt och mycket handlar det om att jag vill kunna känna mig stolt när jag berättar om tentan och betyget för andra. Jag vill imponera. Lite sådär "du trodde inte jag var såhär smart, va?", vilket också är helt orimligt. Jag går denna utbildningen för mig och min egen skull, för att jag ska kunna skaffa en karriär som jag trivs med och som är givande. Inte för att folk i min omgivning ska tycka jag är "duktig". 

Jag känner att 2018 nog får bli ett år där jag jobbar på mig själv och min egen självbild lite. Självrannsaka mig och bli snällare mot mig själv. 

Tills nästa gång, hade!

Likes

Comments

Så var detta året slut.

I år känns det som jag hunnit med massor, men ändå ingenting. Jag började året med nya studier, Socionomprogrammet på Karlstads universitet. De första månaderna där var väldigt jobbiga, mest pga. den basgruppen jag tillhörde. Vi kunde inte kommunicera och jag kände att två av de tre andra gruppmedlemmarna inte gjorde ett skvatt och tog allt personligt när man gav kritik. Som tur var fick jag och den andra tjejen byta till en annan basgrupp, som jag trivs superbra i! Vi har väldigt bra samarbete och vi lyssnar på varandra. Vi kan lära av varandra och vi hjälper varandra, men framförallt kan man ifrågasätta och ge kritik utan att någon blir sur. Det är min typ av grupp, det.

Under våren blev det mycket fokus på de nya studierna samt att jag jobbade extra som vårdbiträde inom kommunen. Det gamla jobbet jag hade alltså. Jag sommarjobbade även på korttiden, vilket var roligt, krävande, tålamodsprövande och givande. Vi hade en mängd olika brukare och det är blandningen jag tycker väldigt mycket om, sen finns det ju personer man föredrar framför andra, men så är det väl alltid? Det viktiga är ändock att kunna hålla en professionell inställning och göra sitt jobb, och jag försöker faktiskt alltid jobba med ett leende på läpparna hur jobbigt jobbet än må vara. Jag försöker tänka ur brukarperspektiv: det är inte så roligt att behöva ha hjälp när man så gärna vill klara sig själv. Då hjälper det att personen som hjälper är glad och visar att den trivs med det den gör. Det är så jag tänker i alla fall. (Jag har förövrigt redan fått klartecken av chefen om att jag får komma tillbaka sommaren 2018 igen, så jag kan ju inte ha varit för dålig på mitt jobb om de vill ha mig tillbaka, haha).

Under hösten blev det återigen fokus på studierna och termin 2. Det varade inte så länge eftersom jag fick ett annat fokus. Min operation. Jag fick klartecken och operationstid i början av oktober. Det var då allting började på riktigt. 19 Oktober började jag med min flytperiod. 20 november las jag in. 21 november opererades jag. Sen den 21 november har jag fått lära känna mig själv igen. Jag lär fortfarande känna mig själv och jag kommer behöva lära mig i flera månader, kanske år. Jag kan fortfarande inte äta vissa saker och kolsyra är big nono. Jag får jätteont i magen av det och det bubblar upp i halsen. Det är som att det inte går att svälja ner och det känns som jag ska drunkna. Jag håller mig borta från det, jag har tagit två smååååå klunkar med julmust under julhelgen, men det var inte värt det illamåendet som följde.

Nu sitter jag med mina juridikstudier igen. Jag försöker göra så mycket jag kan nu, för imorgon lär jag inte plugga särskilt mycket och tentan närmar sig med stormsteg. Jag är supernervös inför tentan. Jag tycker jag har gått igenom lagarna noga och all föreläsningsmaterial, men ändå blir jag helt ställd när jag kollar på instuderingsfrågorna. Vissa saker vet jag inte ens om jag har läst innan.

Jag har några nyårslöften också, som jag faktiskt tror att jag kommer klara av att hålla för en gångs skull:

Inte äta snabbmat/helfabrikat/halvfabrikat på minst 6 månader.
Börja träna med PT.
Träna minst tre gånger per vecka.
Inte äta eller dricka onödigt socker på 100 dagar (då räknar jag allt i princip.. socker i kaffet, smaksatt yoghurt, alkohol, kolhydrater, godis, chips, läsk även light, saft, sylter och marmelader osv.) För att jag ska komma ifrån mitt sockersug jag återfått.
Fokusera och lägga mer energi på mina studier.

Det är några stycken, men jag tror jag klarar det. Nu måste jag åter till mina studier igen, innan det är dags för nyårsfirande. Lägger in en före-efterbild på mig som det är hittills. Den till vänster är från dagen innan operation när jag redan gått ner ca 15kg, den till höger häromdagen, när jag gått ner 27kg sammanlagt. Mellan bilderna skiljer det alltså 12 kg ungefär. Jag ser ingen skillnad, men andra säger att de gör det.

Tills nästa gång, hade och ett gott nytt år!

Likes

Comments

​​​​​​​​​​​​​​Jag har haft väldigt bra dagar här hemma. Jag har fått umgås med min fina familj och vänner jag inte träffat på länge. I onsdags var jag hemma hos min barndomsvän Melinda och hennes sambo Rikard. Som vanligt när jag hälsar på dem blir det mycket kaffe, snack och skratt. De är så himla härliga och lättsamma människor. Jag har nog inte träffat dem sen Melinda fyllde år i april så det var ett tag sen och vi hade mycket att prata om. Alltid lika roligt att vara där. 

I torsdags åkte jag till Linköping för att umgås med min andra barndomsvän Jennie. En supermysig dag och jag hade massor att prata med henne om också. Vi har inte setts ordentligt sen förra året när vi var i Stockholm och kollade på Phantom of the opera (som var sjukt bra). Vi började med en fika på Wayne´s coffee och eftersom jag knappt hann äta frukost så tog jag en bagel med kyckling och bacon. Till min förvåning kunde jag äta hela OCH jag fick ingen magknip trots att det var vitt bröd. Vi drog runt lite i olika affärer och kollade lite, innan vi bestämde oss för att fika igen haha. En väldigt mysig dag helt enkelt. 

Igår åkte jag till Linköping igen, men denna gång för att hälsa på min syster och systerdotter. Dessutom var två av hennes vänner där. Jag la beslag på min systerdotter nästan direkt, för jag kan inte låta bli henne. Hon är världens finaste lilla tjeja. Vi gick och hälsade på min mamma på hennes nya arbetsplats också. Vi tog med oss lunch så åt vi ihop. Det enda negativa denna dag var att det var 1 miljon människor med kundvagnar och inget vett i affären. Jag blir fruktansvärt lättirriterad när människor bara stannar mitt i gångarna för att prata med någon, som också har en kundvagn. Att gå åt sidan är inget alternativ. Jaja, det var iaf mysigt att kunna hälsa på mamma lite. När hon var tvungen att börja jobba igen gick vi tillbaka hem till min syster för lite kaffe och bulle. Såklart ännu mer mys med min systerdotter. Hon är så nära på att börja krypa nu och pratar konstant haha. Det blev en heldag, så jag var inte hemma förrän 19 på kvällen. Då fortsatte jag och mamma kolla på Outlander. En riktigt bra serie faktiskt. 

En sak jag kunnat konstatera under dessa dagar är dock att det inte går att få pluggro här hemma. Jag tror större delarna av min familj är döva. Ljudvolymen på Tv, videos osv är enormt hög (jag kan kolla på TV med ljudet avstängt för jag tycker ljud är så jobbigt ibland, men ändå) och min bror skulle nog kunna sova sig igenom ett världskrig. Han vaknar inte av sin väckarklocka, som ligger en meter ifrån honom när jag i rummet bredvid vaknar av det. Jag försöker traggla mig igenom lite juridik, men det är svårt när det är så mycket ljud runtomkring mig. Helst ska det vara knäpptyst. 

Ikväll kommer min morbror med tre av mina kusiner och det ska bli väldigt roligt att träffa dem igen. Jag tror inte jag har sett dem sen vi firade min mormor i maj förra året. Dock måste jag plugga ikväll också, så vet inte hur mycket jag kan vara med och vara social. Ett av mina nyårslöften kommer vara att fokusera mer på studierna och lägga mer tid på pluggandet, så jag försöker redan nu att införliva det löftet. 

Tills nästa gång, hade!

Likes

Comments

​Vilket långt julfirande vi fick i år! 

David och jag är vartannat år hos hans föräldrar på julafton, vartannat hos mina. Nu har vi bara varit tillsammans två år, så vi har varit en gång hos dem var. I år var vi hos Davids föräldrar. Vi kom dit strax innan 13 och då blev det nästan direkt mat. Det var några fler från Davids släkt som också var där, så det var himla trevligt, men när jag hade ätit lite blev jag så fruktansvärt illamående så jag var tvungen att gå iväg en sväng och vila i soffan. Jag vet inte om det var något jag åt som jag inte tål, att jag åt för fort eller för mycket. Jag har inte riktigt lärt mig min mage än. 

Till Kalle kl. 15.00 blev det efterrätt och kaffe. Davids mamma hade gjort en egen glass som var så sjukt god. Bland de godaste jag ätit. Illamåendet hade gett med sig innan så jag vågade prova lite (eller mycket, tog en portion till). När klockan blev framåt halv fem var jag och David tvungna att åka hem för att kolla till våra små liv. Sally skulle få mat och det är alltid bra och kolla så Gordon inte slagit ut sin vattenskål. Vi packade också ihop våra saker vi behövde ha med till mina föräldrar eftersom vi skulle åka på julaftonskvällen, men först skulle vi till Davids morfars fru för ytterligare julfirande. Jag var fortfarande mätt efter maten vi åt innan så jag tog knappt någonting att äta där. En köttbulle och lite julskinka, sen tog det stopp. Vi hade också ett julklappsspel eller "hemlig tomte" där. Jag fick fikonmarmelad, päronmarmelad och kex :) David fick en skål formad som en pepparkaka. Allt lär komma till användning :)

Vi drog hemåt för en sista check av våra djur innan vi drog oss mot mina föräldrar. Det var väldigt dimmigt större delarna av vägen, men det gick bra. David kör så lugnt och försiktigt så jag var aldrig orolig. Vi kom fram runt 23, så det blev inte så mycket mer den kvällen. 

Juldagen. Min syster och hennes familj kom till mamma och pappa runt 15 på eftermiddagen och då åt vi direkt. Julmat nu också såklart. Denna gång vågade jag prova pappas revbensspjäll och de var nog det enklaste jag ätit. Det gick superbra :D och de var så sjukt goda. Vi delade ut julklappar och dagens skratt blev när Wictoria öppnade ett paket från mig, David och Benny till min systerdotter som innehöll en klänning, en cardigan och tights. Jag hade visst missat att de var för 4-5 åringar och hon är dryga halvåret. Tightsen var längre än hela henne. Jaja, då har hon något att växa i, haha :D 

Vi spelade också julklappsspelet och det blev en himla bra stämning för en gångs skull. Det beror nog på att vi inte öppnade julklapparna inför omgång 2, så ingen visste vad de slogs om. Jag vann en ljuslykta med ljus och ett ljusfat med ljus, superfina båda två :) David fick geisha, jättefina muggar och skålar. Vi gav bort en hamburgerpress, en yoghurtmugg med muslihållare "to go" och godis. Jag tror alla kände sig nöjda, förutom min bror som vann servetter med servetthållare. Jag tyckte den var väldigt fin, så jag hade kunnat ta den med mig hem haha. 

Det blev såklart enormt mycket gos med min systerdotter under hela dagen. Jag får aldrig nog av den lilla donnan. Hon är så glad och så himla snäll. Jag har tom lyckats mata henne med flaskan några gångar OCH söva henne för natten :D Hade jag inte haft David hade hon varit min största kärlek haha. 

Allt som allt är jag otroligt nöjd med allt julfirande och jag har verkligen fått fylla på med positiv energi. Det behövs, för nu ska jag kasta mig in i juridiken igen och försöka lära mig något. Jag ser dock fram emot ikväll då jag ska hem till en kompis och hennes sambo som jag inte träffat på länge. Och imorgon ska jag träffa ytterligare en kompis jag inte sett på länge och mysa med henne i Linköping, längtar:D!

Tills nästa gång, hade!

Likes

Comments

Imorgon är det fyra veckor sedan min operation. Tiden har verkligen gått fort, och jag håller fortfarande på att lära känna min nya mage. Ena dagen kan kolhydrater Bra, dagen efter är det ett big nono. Jag har svårt att lära mig vad som fungerar och inte. Pulled pork och pulled chicken är nog det enda som jag inte har fått minsta magknip av, därav har det blivit mycket av det.

Igår gjorde jag egna revbensspjäll. Det gick INTE. Det la sig som stenar i magsäcken och gjorde väldigt ont. Inget mer av det alltså 🙄

Jag är livet nervös inför jul och nyårsfirandena som väntar. Jag vet som sagt inte riktigt vad som fungerar bra att äta och det skulle inte vara roligt om magen krascha när jag inte är hemma.. Jag får helt enkelt ta det väldigt lugnt och försiktigt, som jag fortfarande har svårt för 🤣 en måltid ska ta 20-30 minuter, men jag har väldiga problem att faktiskt lyckas dra ut på måltiderna så länge.

Jag ser många som bakar inför jul också. Förra året bakade jag pepparkakor, lussebullar och Snickers. I år blir det ingenting. Jag vill inte baka något som jag själv inte kommer kunna njuta av. Jag försöker undvika saker som blir väldigt degiga och som kan ställa till det för magen. Jag får försöka hitta något annat jag kan njuta av under julhelgen 🙄

Idag var jag hos frisören också. Jag fick en känsla för några dagar sen att jag ska bli lilahårig. Jag har haft en mängd olika nyanser av rött, men nu vill jag prova något nytt. Brunt hår som jag haft sen augusti trivs jag inte riktigt i. Jag vill ha mer färgstarkt. Jag blev väldigt nöjd, men hade kunnat vara lite starkare färg. 😅 aldrig 100% nöjd, men jag sa iof till frisören att jag inte ville ha för stark färg så hon gjorde ju det jag bad henne om. Hon fixade till klippningen också, tack för det. Jag har avskytt den skarpa klippningen som gjorde att håret såg megatjockt ut. Jag har redan tjockt hår, jag vill inte att det ska se ännu tjockare ut. Allt som allt är jag väldigt nöjd 😍 lägger in en bild, men jag är inte direkt iordningfixad på bilden så ta det för vad det är 🤣

Imorgon ska jag till universitetet. Näst sista föreläsningen innan "jullovet". Så skönt.

Tills nästa gång, hade!😍

Likes

Comments

Min resa börjar gå lite lättare nu. Det handlar inte bara om det att jag fysiskt blivit 23.5kg lättare utan också lättare med maten. De senaste dagarna har jag kunnat äta lite mer och det har gett mig mycket mer energi.

I helgen var jag hos mina föräldrar för att gå på julmarknad och umgås med dem, plus mina syskon och systerdotter. Jag valde då att prova kaffe för första gången sedan operationen. Jag fick sådan energi av det. Förr blev jag inte ett dugg påverkad av koffeinet, men nu kickade det verkligen till. Magen var väl inte lika glad över kaffet vilket innebär att jag får välja mina tillfällen att dricka det noga. Vore inte särskilt roande att dricka kaffe på universitetet och magen kraschade.

Vissa dagar följer jag mina mat-larm noga och äter varannan timme, vissa dagar är det svårt att få till det ordentligt. Jag märker att det beror inte bara på vad jag gör om dagarna utan också på vad jag äter. Äter jag t.ex. något mer mättande har jag svårt att få i mig alla måltider, men äter jag inte lika mättande saker kan jag t.o.m känna hunger. Jag kämpar dock fortfarande med portionerna. Ögonen och hjärnan är så mycket mer hungriga än magen är. Ibland blir det alldeles för mycket och då kommer det upp igen. Inte så trevligt, men hellre det än att magen går sönder eller att jag får ont.

Jag är sjukskriven en vecka till och jag får inte göra tunga lyft eller styrketräning på ytterligare fyra veckor. Jag har inte jobbat sedan oktober och jag börjar känna en längtan efter det igen. Innan operationen var jag trött på Det, för sommaren var så intensiv, men nu vill jag tillbaka. Det ger mig så mycket att få bryta av studierna och vardagen med ett arbetspass då och då. Även träningen börjar jag bli sugen på. Tanken är att jag ska börja med en pt i februari/mars för att kunna behålla och bygga så mycket muskler jag kan under viktnedgången. Jag vill inte tappa alla muskler jag har bara för att gå ner i vikt 🙄

Det finns en sak jag är orolig för nu. Jag tänkte på det mycket innan också, men nu tar det upp väldigt mycket av min tankeverksamhet. Lös hud. Hur mycket lös hud kommer jag få? Landstinget kan bekosta en bukplastik, men inget mer. Tänk om jag får så mycket lös hud på armarna att de blir som vingar? Tänk om jag får så mycket lös hud på ryggen att det blir rullar av hud? Iof ser det inte bra ut att vara fet heller, men lös hud känns inte så roligt.. Det blir ju ett senare problem, men jag tänker mycket på det redan. Som tur är går det ju faktiskt att fixa till även om det skulle kosta en slant.

Nu måste jag sova och försöka ladda inför en dag på universitetet imorgon. (Slänger in en bild från igår också. Suddig och inte så bra, men känns mig lite smalare i ansiktet redan 😍)

Tills nästa gång, Hade!

Likes

Comments

Idag är det två veckor sedan operationen och jag mår bättre för varje dag som går. Illamåendet kommer endast om jag dricker för sockrigt som t.ex. O'boy eller bravo äppeljuice, så jag får hålla mig ifrån det. Annars har illamåendet försvunnit i princip helt.

Idag var jag till vc för att ta bort agrafferna. Så himla skönt det var, det har kliat något fruktansvärt senaste dagarna och det beror väl på läkningen 🙄 jag måste ändå fortsätta tejpa med kirurgtejp över snutten, mest för det kosmetiska så det kommer jag göra ☺.

Igår var jag tillbaka i skolan. 9-14.30 var jag där och det var knappt så jag orkade med det. När jag kom hem somnade jag direkt och jag var i sängen nästan hela kvällen tills det var dags att sova för natten. Även om jag äter helt ok och försöker få in mat varannan timme kommer det nog dröja innan jag slipper denna trötthet. Jag orkar inte ens städa eller tvätta hemma för jag är så trött.. än mindre plugga.

Efter två veckor med flytande kost får jag nu började med puré/mosad mat. Jag är så fruktansvärt trött på allt rinnigt så jag kommer fokusera på mosat. Jag har dock redan börjat med det sen några dagar tillbaka.. Idag åt jag makrillfile i tomatsås och 2 ägg till lunch och middag, banan och mjölk till mellanmål. Jag har verkligen noll fantasi när det gäller mosad mat. Potatismos, fisk som går att mosa, banan, gröt... sen tar det stopp. Och detta ska jag hålla på med i fyra veckor... jisses, vad jag längtar efter riktig mat nu.

Jag har fått tillbaka mitt sötsug också. I ett par dagar har jag varit extremt sugen på choklad och jag tror det beror på min chokladkalander. Jag får lite choklad varje dag och jag har inte ätit det sen innan jag började på flytet i oktober. Kanske ska hålla mig ifrån sötsaker helt istället... 🤔 inte värt att trilla dit och börja äta massa choklad nu. Sen säger jag definitivt inte att jag aldrig kommer äta godis igen, för det kommer jag göra, men då kanske jag har fått mitt sug under kontroll..

Nu är det dags för mat igen, det blir mosad banan. En riktig lyxig middag 😂

Tills nästa gång, hade!

Likes

Comments

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera bloggen sen operationen, men jag ska försöka bättra mig. 

Illamåendet jag berättade om för några dagar sen har i princip försvunnit. Nu blir jag bara illamående om jag äter för fort eller för mycket. Jag försöker att dra ut på måltiderna till 20-30min, men jag har svårigheter med det. För det mesta kollar jag på någon serie med avsnitt på ca 20min när jag äter för att hålla ett bra tempo. Då vet jag att maten måste räcka hela avsnittet. Ju lättare det blir att äta, ju svårare är det att hålla tiderna. 

För att minska illamåendet fick jag tipset att äta oftare. De senaste dagarna har jag ätit ungefär varannan timme, vilket har fungerat hyfsat. Jag är dock fortfarande dålig på att planera hur jag ska äta om jag måste iväg. Åker gärna hemifrån utan att ta med mig något att dricka om jag måste få i mig något. Hittills har jag ändå bara hållit mig inom stan så jag har haft nära hem och jag har bara varit ensam när jag åkt till vc för att ta blodprover, annars är David med mig. 

Imorgon ska jag tillbaka till skolan. Jag har varit ifrån i två veckor nu och jag har en konstant inre stress över att ha missat flera föreläsningar, men jag har verkligen varit oförmögen att ta mig dit. Imorgon är föreläsningen 9.15-12.00 så jag bör orka med det nu, dessutom tar jag bilen så jag slipper åka buss och gå från busstationen. 

Jag har nu gått ner runt 23 kg, drygt 10cm i midjan så jag tänkte att några av mina kläder som var för små i somras kanske passar. Och det gjorde de! Jag provade två skjortor, vilka jag inte kunde knäppa de sista knapparna på och två kavajer som jag såg ut som michelingubbe i. Kavajarena var aningen för tajta i armarna, men jag kan absolut ha dem och skjortorna var inga som helst problem att knäppa😍 vilken känsla det var! Nu ska jag börja lägga in lättare träningspass också dels för att boosta vviktnedgången och dels för att göra det en del av mitt nya hälsosamma liv. 

Jag ångrar inte längre operationen och idag känner jag mig bara så glad 😀

Tills nästa gång, hade!

Likes

Comments

​Idag är det en hel vecka sedan jag blev opererad. Vid den här tiden hade jag fortfarande mycket smärtor och sjuksköterskorna på postop velade mellan att skicka mig till IVA eller avdelning 63. Narkosläkaren tyckte inte jag behövde vara på intensiven, bara undersköterskorna hade kontroll på mitt blodtryck under natten. 

Senaste veckan har varit en bergochdalbana. Ena timmen av dagen har jag mått bra, andra har jag legat i sängen för jag mått så illa. De tre senaste dygnen har jag i princip sovit bort. Jag har mått så illa, bara tanken på mat har gjort mig spyfärdig och då är det inte lätt att försöka tvinga i sig något, det kan jag lova. Jag kan dricka vatten utan att må illa, men det är det enda. Tyvärr överlever man inte på bara vatten, så jag måste, trots illamåendet, tvinga i mig något. Jag antar dock att mitt illamående delvis har med hunger att göra. jag kan inte riktigt avgöra vad som är vad än. 

Jag har också väldigt svårt att urskilja när jag är hungrig respektive mätt. Jag kan känna som hungerkänslor när jag äter, men det går fysiskt inte ner något mer, det är så att det kommer upp igen. Att magen kurrar även fast jag är mätt handlar nog om att magen arbetar. Tarmarna jobbar. Maskineriet börjar komma igång så att säga. De första dagarna drack jag bara propud och andra relativt tunna vätskor, nu har jag börjat äta soppa och gröt - lite tjockare grejer alltså. Jag har fått en bunt med papper som jag lusläst från dietisten om kostråd efter operationen. Enligt det ska jag äta till jag blir mätt varje måltid och äta 5-7 gånger per dag, varav två måste vara "tjockare" måltider, stil soppa. Jag har aldrig ätit 5 gånger per dag. Jag kanske har ätit, två max tre gånger per dag och rejäla måltider.... Det är inte bra, jag vet, men det är svårt att ställa om sig. Jag har klockan ställd på 09.00, 12.00, 15.00, 18.00 och 21.00 för att komma ihåg att äta. Tror dock jag måste äta oftare. Får kolla över det ikväll.. 

Det hjälper inte att jag inte får dricka något i samband med måltiderna heller. 20-30 min innan och efter måltid ska jag inte inta vatten eller annan dryck. Det för att jag inte ska fylla magsäcken med vätska som inte ger energi. Jag måste ha mycket energi, jag måste äta mycket för att klara av detta. Jag tar ju inte upp all energi som jag stoppar i mig, därför är operationen så effektiv. 

Det som är absolut jobbigast just nu är att jag är så fruktansvärt trött. Jag skulle kunna sova dygnet runt. Jag sover hela nätterna, men jag måste ändå vila ett par gånger varje dag. Jag blir helt slut och ögonlocken väger som bly - främst efter måltid. Det är därför jag inte har orkat skriva något på bloggen. Jag fokuserar väldigt mycket på att få må bra just nu. Jag vill inte säga att jag ångrar ingreppet, men det är betydligt jobbigare än jag kunde föreställa mig efter operationen. 

Jag har dock gått ner 22.6kg nu. Har minskat en del cm i midjan också, men kommer inte ihåg hur många. Mitt mål med viktnedgången var -20kg innan nyår, men nu har jag ändrat det till -25kg till jul. Det bör inte vara några problem att hinna med det. Jag har gått ner drygt en fjärde del av det jag vill/bör gå ner i vikt, på 41 dagar. Helt sjukt. 

Nu måste jag gå och vila mig lite igen... ögonlocken börjar bli väääldigt tunga. 

tills nästa gång, hade!

Likes

Comments