Dag 3

Detta var alltså vår acklimatiseringsdag där vi endast skulle ta en kort promenad upp till en sjö och sedan gå tillbaka ner till campet. Alltså en väldigt lugn och välbehövlig dag helt enkelt.

Det var så mycket vackrare ön jag hade trott vid sjön och vi alla njöt verkligen av att vara där. Några modiga själar hoppade till och med i sjön för ett dopp. Vi åt i alla fall vår lunch här vilket som vanligt bestod av frallor med spännande påläggskombinationer, en liten juice och kanske ett litet snack som chips eller choklad. När vi ätit upp och lyssnat på lite föreläsningar om naturen från våra guider vandrade vi runt sjön innan vi gick mot campet igen.

Här är två bilder Astrid tog på campet:

Dag 4

Klockan 1 på natten ringde våra väckarklockor och nervösa som få började vi packa ihop våra grejer och göra oss redo för den största utmaningen. På med pannlampor, lager med kläder och snöra på sig kängorna. Gå på toa, packa ner det sista i väskan och dricka te. Tvinga i sig lite havregrynsgröt, äta ett kex, sätta på sig vantarna och ställa upp sig på led. Redo. Så nervösa och förväntansfulla var vi allihop. Månen lyste upp vägen framför oss så pannlamporna kändes nästan överflödiga. Vi gick på ett led som slingrade sig fram på stigen och det såg nästan ut som ett jättelångt luciatåg med allas pannlampor.

Hela etappen gick brant uppför men jag var så upptagen med att tänka "framåt, framåt, framåt" att jag knappt märkte hur brant det faktiskt var förrän vi var på väg ner igen. Vi stannade som vanligt för drick- och snackpauser men jag frös så mycket att jag bara ville fortsätta gå. Samtidigt som det var sjukt tufft och jobbigt att gå där var det verkligen magiskt att gå under fullmånen och stjärnhimmeln. Det är verkligen en speciell känsla som jag bara upplevt just där och då.

Efter några timmar kom vi fram till en liten stuga och då visste vi att det var nära. Vi fick gå in i stugan i någon minut för att värma oss och så fick vi dricka lite te. Sedan var det bara att fortsätta gå och nu såg vi äntligen vår topp där vi skulle upp. Den sista biten upp på toppen fick man hålla i sig i rep för att ta sig uppåt. Gruset och småstenen under ens fötter gled och man visste inte riktigt vilka stenar som satt fast eller inte. Lite obehagligt var det minst sagt men jag tänkte nästan bara på hur nära toppen vi var nu.

Och när jag väl kom upp på toppen var det bara ren lycka. Jag har nog aldrig varit så stolt över mig själv som när jag stod på den där förbaskade toppen. Hur tog mina ben mig hela vägen hit!?

Jag och Ellen på toppen.

Det man kanske glömmer när man bestiger berg är att toppen faktiskt bara är halvvägs. Man måste ju faktiskt ner också... Jag kom upp på toppen ganska sent så jag var inte där så länge innan jag vände igen.

Elmer, Simon och Ellen i backen på väg ner. Backarna var verkligen inte det lättaste att ta sig nerför. Grusig sten som bara gled under fötterna på en. Jag vet inte ens hur många gånger jag ramlade, haha.

Väl nere på campet igen hade vi ca 30 min på oss att pusta ut, packa ihop vår stora väska, gå på toa och äta frukost innan vi skulle fortsätta neråt igen. Här var det minst sagt svårt att ladda om men samtidigt visste jag att dagens vandring var så himla vacker vilket ändå höll mig motiverad.

Jag kände verkligen att jag mådde bättre och bättre ju lägre vi kom nedåt och väl tillbaka på vårt första camp på 3000 meters höjd kändes allting mycket bra igen. Jag krävde att jag skulle få sova i tält (man måste ju ha minst en tältnatt på Mt Kenya tänkte jag plus att jag sover så himla bra i tält) och sedan gjorde Julia och jag nudlar innan vi gick och la oss. Denna natt sov jag mellan kl.8 och 7. Så himla skönt.

Dag 5

Sista dagen på resan. Vi åt frukost, stresspackade ihop våra saker och tackade våra bärare och guider stort innan vi började gå den allra sista biten. Jag, Astrid och Nathalie gick och pratade om allt mellan himmel och jord hela vägen ner och hade det supermysigt. Sedan åt vi lunch, packade in oss i bussarna och åkte hem. Och det var mitt Mt Kenya äventyr helt enkelt! Något jag aldrig kommer glömma.

Kram

Likes

Comments

Hej,

Nu tänkte jag dela med mig av mitt största äventyr någonsin, bestigningen av Afrikas näst högsta berg, Mount Kenya. Under fem dagar tog vi oss till fots upp och sedan ner för 4985 höjdmeter och vandrade genom många olika naturlandskap med de vackraste vyerna någonsin. Det har minst sagt varit ett äventyr med utmaningar men för min del var det verkligen bland det häftigaste och stoltaste jag gjort.

Dag 1


Bussarna lämnade skolan vid sjutiden och vi åkte ca 5 h innan vi nådde gaten in till parken. Vi samlades för att se till att allas väskor var med och fick träffa alla fantastiska bärare som skulle vara med oss under hela resan. Vilket jobb dessa människor gör alltså, det är helt ofattbart hur de tar sig upp för berget med så mycket packning... Kändes sådär i hjärtat. Vi fick sedan äta lite lunch innan det bar av uppåt helt enkelt. Idag skulle vi inte vandra så långt utan bara ca 1 mil och 400 höjdmeter till Met station som låg på 3000 meters höjd där vi även skulle övernatta.

Bild lånad av Astrid


Vi gick ungefär en timme i taget och hade kortare pauser däremellan då vi drack och fyllde på med lite energi.

Första biten vi gick såg ut ungefär såhär, bilväg och tät skog.

Vi kom fram till campet och åt middag, kollade lite på stjärnorna, lyssnade på gitarrspel från en av våra guider och förfrös tår och fingrar innan vi gick och la oss. Denna gången i en liten stuga.

Dag 2


Vi sa hejdå till Met station för att fortsätta våran vandring uppåt. Jag var faktiskt ganska nervös inför dagens vandring då vi skulle stiga hela 1200 höjdmeter vilket troligen skulle innebära att man skulle börja känna av höjden på riktigt nu. Men vi visste att det gällde att gå långsamt, dricka mycket vatten och njuta av vandringen :) Så det gjorde vi.

Lyckan var stor när vi nådde trädgränsen!

Detta var min favoritdel på hela berget. Det var så otroligt vackert att vandra här och det kändes så lugnt och stillsamt.

Långt där borta såg vi vårt mål... Skräckblandad förtjusning.

Det var väldigt vackert på vårt camp på kvällen. Redan nu i höjd med molnen.

Jag hade tur och mådde förhållandevis bra under vandringen och även kvällen och natten på 4300 meters höjd. Tyvärr var det många andra som blev höjdsjuka och det var jobbigt att se hur dåligt vissa mådde. Men vi visste att det skulle bli bättre under nästkommande dag då vi hade en acklimatiseringsdag vilket var en lugnande tanke. Vi var nog alla väldigt trötta när vi kom fram så vi tvingade i oss lite middag innan vi gick och la oss. Även denna gång hade jag fått stugplats vilket nog var bra ur ett värmeperspektiv.

Likes

Comments

Hej,

Long time no see. Sedan vi hördes senast har jag bestigit Afrikas näst högsta berg och varit begravd i plugg men nu är det aningen lugnare igen. Därför tänkte jag uppdatera er lite på vad som hänt sen sist. Vi börjar med förr-förra helgen, alltså första helgen i februari vilket var en relativt vanlig Nairobi-helg med lite nya upplevelser!

Vi tog tidig helg i fredags och åkte till Mama Rocks för middag. Fredagstrafiken i Nairobi kan vara väldigt intensiv ibland så vi fick spendera en härlig timme i taxin först :) Men med bra sällskap funkar det mesta.

Mama Rocks är en food truck här i Nairobi som gör världens godaste vegetariska hamburgare. Fem av fem, helt klart. När det började mörkna drog vi oss hemåt, väldigt mätta och belåtna och sedan spenderade vi kvällen i skolans musikrum. Jag är verkligen tacksam över att jag har skaffat mig musikaliska vänner, haha. Lite live-piano sådär på kvällen var inte helt fel inte.

På lördagen var jag uppe och pluggade innan brunchen för vi hade en hel del att hinna med under dagen. Halv elva åkte ett glatt gäng till Nairobi Downtown, tillsammans med en boardingvärd, för att få uppleva lite av den här delen av stan. Vi började i Uhuru Park där vi gick bland annat hyrde trampbåtar och vandrade runt.

Lovisa och Elmer stod för själva trampandet. Jag mest satt där, hehe.

Ebba köpte Peppa-Pig-såpbubblor. Mycket lyckat!

När vi kände att vi hade utforskat Uhuru Park gick (gick! Det händer väälidigt sällan i Nairobi, speciellt i city) vi till Helikopterplattan där vi skulle få se Nairobi från ovan. Några av oss bestämde oss för att ta trapporna upp istället för hissen. 30+ våningar senare stod även vi högst upp.

Bild lånad av bästa Astrid.

Även denna är lånad från Astrid, tack!

På kvällen var vi ute och åt igen vilket inte alls är vanligt för min del. Jag har typ ätit ute tre gånger totalt sedan jag kom hit men jag kompenserade för det den här helgen helt enkelt. Johanna fyllde nämligen 18 år den här dagen så vi firade henne.

Vi var på Urban Eatery där detta underbara konstverk sitter på väggen.

På söndagen satt jag och pluggade en hel del men på eftermiddagen drog jag, Astrid, Nathalie och Julia iväg till ett barnhem i Riruta som vi även besökt tidigare.

Vi introducerade lite nya lekar för dem. Bland annat limbo, hela havet stormar och dans stopp. Jag uppfattade det som att allt var uppskattat och speciellt hela havet stormar. Som vi skrattade när de kämpade om stolarna, haha.

Några av oss här på internatet hade även tillsammans gått ihop och köpt en högtalare som vi hade med till dem. Det är nämligen så att dessa barn älskar att dansa men de har bara en liten Androidmobil som de spelar musiken ifrån vilket knappt hörs över huvud taget. Så nu kan de i alla fall spela musik och dansa ordentligt!


Likes

Comments

Helgen började med en 2,5 h bussresa till Soysambu där vi blev avsläppta mitt ute på savannen för lite Walking safari. Syftet var att leta snaror som placeras ut av tjuvjägare för att fånga allt från gaseller till lejon. Vi hittade en hel del snaror och guiderna berättade att de i genomsnitt hittar 25 snaror om dagen! Hemskt att tänka att så många djur fastnar i snarorna för att sedan bli offer för tjuvjakten men det samtidigt hoppfullt att en snara hittad förhoppningsvis leder till ett räddat liv.

Astrid och Lovisa är redo för vandring!

Det var en riktigt härlig tur vi gick. Jag njöt bara av att få andas lite frisk luft och av frihetskänslan av att vandra fritt ute i naturen. Inget som är möjligt i Nairobi direkt. När det var dags för lunch åkte vi till en sjö för lite picknick och flamingo-skådning.

Efter lunch åkte vi ut med bussarna för att titta på Rothchildsgirafferna som de trackar i Soysambu eftersom just den sortens giraffer är utrotningshotade. Jag tror aldrig att jag har sett Rothchildsgiraffer i det vilda innan så det var spännande.

När vi tittat klart åkte vi till vårat camp. Vi bodde i tält på en mysig liten camping och lagade egen mat på kvällen. Riktigt mysigt. Vi fick även se en fin solnedgång och senare på kvällen (läs: natten) en helt magisk stjärnhimmel. Lovisa lärde mig lite mer om stjärntecken så nu kan jag peka ut lite fler än bara Karlavagnen i alla fall, hehe.

Söndagen blev inte helt som planerad av lite olika anledningar men vi fick i alla fall se lite dromedarer (safari är minst sagt oförutsägbart) och vandra upp på en liten kulle med utsikt över savannen.

Det var min helg! Nu är det tillbaka till skola, plugg och vardag igen. Ganska härligt det också :)

Kram

Likes

Comments

Hej,

Idag är det fredag och vad jag skulle kalla en mycket vanlig dag här på SSN. Med anledning av att det är just det, en helt vanlig dag alltså, tänkte jag skriva ett blogginlägg om internatlivet. Tanken slog mig att ni nästan endast får läsa om alla resor, äventyr och helgaktiviterer när det i själva verket är typ 10% av hur våra dagar egentligen ser ut. Tro det eller ej så går vi faktiskt i skolan och har mycket invanda rutiner även här.

Imorse gick jag upp runt halv sju och snörade på mig mina vandringskängor i ett försök att gå in dem lite innan den stora utmaningen, Mt Kenya, som är om knappa 3 veckor. Gick några varv på impala och fick se det sista av soluppgången. Bra start på dagen helt enkelt. Sedan var det frukost och göra klart det sista på svenskläxan innan lektionerna drog igång halv nio. Vi började dagen med matte och sedan hade vi idrott.

Idag stod dans på schemat och här är jag och Carmen som är alldeles lagom lyckliga då vi precis lärt oss dansa slow fox (?).

Efter idrotten hoppade vi i poolen för att svalka oss. Lyxen av internatliv👌 Tyvärr tycker jag att jag har badat alldeles för lite i poolen sedan jag kom hit, men det ska det bli ändring på tänkte jag!

Sedan fick jag lite bråttom då jag endast hade 10 min på mig att duscha och göra mig i ordning innan svenskan men det gick. Lyxen av internatliv 2 (att ha 1 min till skolan)👌

Lunch. Vi har en ny kock här på skolan som gör ett underbart salladsbord. Har aldrig sett folk "slåss" om salladen på det här sättet förut, haha.

Efter lunch hade jag dagens sista lektion, geografi. Vi arbetar med ett riktigt intressant område just nu så det var en bra avslutning på skoldagen. Sedan var det dags för dagens roligaste aktivitet; tvätthängning.

Eftermiddagen spenderade jag med att ta ikapp matte...

Sedan tidig middag med (nästan) hela gänget. Istället för att sitta i matsalen, som vi alltid gör, satt vi lite avskilt. Bara för att liksom. Mysigt var det i alla fall.

Efter middagen tog vi en promenad till Junction för en fika och lite häng. Lovisa var väldigt lycklig över sin efterrätt :)

Julia och Elmer i vaktbåset där man skriver in- och ut sig när man lämnar/kommer tillbaka till skolan. Vi har också världens trevligaste nattvakter :)

Nu på kvällen har vi målat lite. Inget som vanligen sker här men Lovisa hade köpt färger så vi har suttit och kladdat lite i bildsalen. Väldigt mysigt. Nu ligger jag i sängen och ska försöka få lite sömn. Uppstigning tidigt imorgon så vi åker iväg på utflykt! Är så taggad på att lämna Nairobi, komma ut i naturen, se lite djur (förhoppningsvis) och sova i tält!

Kramar

Likes

Comments

Tänkte passa på att dela med mig av andra delen av mitt jullov då hela familjen var iväg till kusten för lite sol, bad och avslappning :) Förra gången jag var på kusten var vi i Tiwi som ligger precis norr om Diani som är den lite större "turiststaden" men jag har hört väldigt gott om Watamu och tänkte att det kunde vara spännande att åka dit istället. Generellt tycker jag att det stränderna och så var väldigt lika men Watamu var definitivt genuinare och mysigare.

Den lilla men mysiga poolen på vårat hotell.

Lika vackert som på ett vykort

Vår lokala "glasseria" där vi åt glasslunch typ varje dag. Perfekt när det är för varmt för att äta något annat och den var helt gudomligt god! Stället vi bodde på ägdes av italienare så de visste hur man skulle göra glass om man säger så :)

Nackdelarna med Kenyas kust tycker jag är det ständiga och väldigt extrema tidvattnet, beach boysen och malariarisken. Men stränderna och naturen är helt fantastisk och maten likaså. Även kulturen och stämningen hos människorna är väldigt härlig. Så man kan minst sagt summera det hela med att säga att vi har haft ett magiskt jullov som inte varit likt någon tidigare jul i hela mitt liv. Väldigt annorlunda men full av upplevelser! Det var verkligen härligt att få ha familjen här i dryga två veckor och uppleva Kenya med dem men även visa dem runt i Nairobi, där jag hänger till vardags numera. Att säga hejdå var inte alls lika jobbigt denna gång nu när det bara är halva tiden kvar. Känns helt perfekt.

Likes

Comments

Hej,

Den senaste veckan har inte varit speciellt hög aktivitet här på bloggen och det beror på att jag har varit sjuk. Blev dålig natten till förra lördagen och jag blev bättre under helgen men fortsatte vara dålig i magen och må illa så i fredags var jag äntligen iväg till läkaren. Fick inte direkt bra eller tydliga svar av honom men troligen har jag fått i mig någon bakterie (vilket inte är alltför ovanligt i detta land) och äter nu antibiotika. Och äntligen (äntligen!) mår jag bättre och har fått energin tillbaka vilket är helt underbart! Så förutom att jag har en drös med skolarbete att ta igen känner jag mig väldigt taggad på livet :) Är otroligt skönt att kunna göra något annat än att ligga i sängen...

Bjuder istället på två bilder från förra fredagen när vi var ute och åt middag för att fira Ellen som precis fyllt 18 år!

Kram

Likes

Comments

Soluppgång över savannen är något av det vackraste som finns. Denna morgon började även den tidigt med en morgondrive. Istället för att äta frukost innan vi åkte ut fick vi en liten picknickkorg med oss ut i bilen som vi åt meden vi satt och bevakade en soon-to-be gepardjakt.

Men vi började med att spana in några söta lejonungar.

Ungarna la sig i skuggan av vår bil och var väldigt nöjda med livet. Det var vi med.

I väntan på geparden...

Här är utsikten från vårt camp som tydligen var ett populärt "vattenhål" för såväl elefanter som zebror.

På eftermiddagen satt vi utanför tälten och tog det lugnt. Det var så otroligt varmt på dagarna att det var svårt att göra något annat, haha.

På väg till "flygplatsen" (airstipen mitt ute på savannen) fick vi även en liten extra tur av vår mycket snälle guide. Det blev en väldigt händelserik drive med bland annat buffel-lerbad. Vi fick även se en gnu som blev nerdragen i vattnet av två krokodiler när den hade kommit till floden för att dricka. Att få se naturens gång är ibland helt obeskrivligt.

Vårt fina lilla flygplan som rymde hela 15 passagerare. Det var minst sagt en upplevelse i sig att 1) flyga i ett sånt litet plan och 2) att få se savannen från ovan. Magiskt.

En halvbra flygplansbild över Ngong hills där vi vandrade för några veckor sedan. Från ovan blev det tydligt hur Ngong hills verkligen skiljer storstaden Nairobi från det övriga öppna landskapet.

Nej, min andra runda till Maasai Mara överträffade verkligen alla mina förväntningar. Det var en helt annan upplevelse att få se djuren på så nära håll vilket var möjligt eftersom vi hade en mycket mindre bil. Sedan bodde vi ju mitt ute i ingenstans vilket gjorde att det vi endast behövde åka i ca 10 min för att hitta lejon, gnuer, zebror m.m. Och att dessutom få dela detta med familjen var också helt fantastiskt.

Likes

Comments

På väg till frukosten möttes vi av den här underbara varelsen som kom ner till floden för att dricka. Obeskrivligt.

Efter en snabb frukost åkte vi ut på en morgondrive och om gårdagen bjöd på lejon var det ingenting jämfört med den här morgonen! Lejon ö v e r a l l t.

Lejonhonorna är minst sagt drottningarna på savannen. Så häftiga.

Två bröder på väg att möta upp två andra hanar för att försvara sitt revir och sina honor.

En annan gepard som hade lite mer tur med jakten.

Dessa stackare var dock fortfarande lika hungriga...

Efter flera timmar på savannen åkte vi tillbaka till campet för lite lunch och vila innan vi drog ut igen på eftermiddagen och denna gång för att se savannens mäktigaste djur. Elefanten.

Elefanterna ställer upp sig, mitt framför vår bil, för ett familjefoto (!?).

Mara river som kryllar av savannens farligaste djur - flodhästar.

Eland - den största antilopen.

Likes

Comments

Hej,

Nu är mitt jullov alldeles strax förbi och det har minst sagt varit proppat med upplevelser och det har varit helt underbart att få hänga med familjen som kom ner till Nairobi den 22 dec. Då vi har varit på resande fot utan internetuppkoppling större delen av lovet har jag inte haft tid att blogga men därför tänkte jag uppdatera er nu i efterhand och vi drar igång direkt med vår resa till Maasai Mara!

På morgonen den 26 dec hämtade vår chaufför upp oss på skolan och vi påbörjade vår resa till Maasai Mara. Vi gjorde ett kort stopp vid Rift Valley och njöt lite av utsikten innan vi rullade vidare. I det stora hela gick resan jämförelsevis snabbt och smidigt och vi anlände till vårt camp (som bokstavligt talat låg mitt ute på savannen (!)), lagom till en sen lunch.

Efter lunch drog vi ut på en eftermiddagsdrive och det tog väll 10-15 min innan det första lejonet dök upp. Jag har aldrig sett lejon på så nära håll förut så det var minst sagt en spännande upplevelse.

Vi fick även se en gepardhona med sina två ungar. Under de tre dagar vi var i Maasai Mara fick vi följa dem och deras jakt på mat, tyvärr inte så lyckad dock...

Campet vi bodde på var verkligen superbra! Förra gången jag var i Maasai Mara bodde vi i tält utanför själva parken men den här gången bodde vi ca 1 h rakt in i parken i fina tältlodger. Så på kvällen avnjöt vi en god middag och satt vid brasan ett tag innan vi gick och la oss till ljudet av flodhästar som tog sig upp från floden för bete. Lite lagom läskigt sådär.

Likes

Comments