Header
View tracker

Underbart att bo i hus! Så lätt att bara gå ut, speciellt nu på sommaren. 

Jag själv är mestadels uppvuxen i lägenhet, så att bara kunna ha dörren öppen och gå in/ut som man vill känns som en härlig lyx. Vi har en stor tomt som vi håller på att göra i ordning. Skogen med fina stigar finns alldeles bredvid. Känns också konstigt att jag är husägare. När hann jag bli så vuxen?


Bilder från dagen.



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker


Haft lite beslutsångest, eller snarare inte varit nöjd med headern. Därför jag bytt titt som tätt. Perfektionist. Men den här får sitta uppe tills vidare. Såg förresten att bilderna från vissa tidigare inlägg är borta. Servern de ligger på är nere, men de kommer upp snart igen.

Hoppas ni haft en härlig tisdag!
Själv har jag varit supertrött! Ibland är det hårt med två små!

Likes

Comments

View tracker



Långt hår - Ja. Men Ljust? Mellan? Mörkt?

Extensions ska i men jag vet inte alls vilken färg jag ska ha. En mjuk ombre tror jag på, men om det ska i ljusare eller mörkare slingor känns omöjligt att kunna bestämma sig för. Blir tokig på alla valmöjligheter och inspiration. Åååh!


När jag testade extensions och färg för skojs skull. Och den älskade gravidkulan

Likes

Comments



Zacke började få röda, små utslag i ansiktet, öronen och på huvudet. Trodde först att det var hormonplitor men de blev bara värre. Till slut var hela kinderna röda, torra och fnasiga. Huden på öronen började vätska och blev till en gul skorpa.

På enmåndaskollen fick en läkare kika och misstänkte mjölkallergi. För att kunna bekräfta det måste lilleman gå på en total mjölkproteinfri diet i en månad. Det innebar att jag också var tvungen att undvika all slag mjölk och också det som kan innehålla spår av mjölkprotein, eftersom det går ut i bröstmjölken. Svårt. Och som ni förstår blev det extra svårt med min ätstörning. 

Jag lever som en frisk men jag vet hur himla lätt det är att trilla dit igen. Att börja undvika viss mat är en trigger och det vill jag inte utsätta mig för. Så efter en stor tveksamhet valde jag att sluta amma. 

Jag är ledsen över att det inte blev som jag tänkt, att missta den där speciella närheten man får via amning. Men det blir bäst så, för alla.

Likes

Comments



Redan kvällen innan fick jag en stark känsla av att "Nu är det dags!". Hade tagit en dusch och stod och borstade tänderna innan jag skulle gå och lägga mig. Jag hade inga värkar eller annat, utan det var bara den där starka känslan.


Under natten vaknade jag till och från av lite molande värk, men kunde ändå sova gott. På morgonen vid 06.30 kände jag hur magen drog ihop sig hårdare än vid mina vanliga sammandragningar. Halvsov till kl.07 då Millie vaknade och vi slog igång TVn och myste i sängen. Sammandragningarna var oregelbundna men fortsatte. 

Vid 07.30 väckte jag Pelle och sa "Är du redo att bli pappa igen?". Han tittade förvånat och svarade "Är du säker?" sedan ringde han jobbet och tog ledigt.

Vi steg upp och jag försökte få i mig frukost, mådde illa och hade ingen vidare aptit. Värkarna blev starkare och regelbundna och jag började få svårt att verka normal och oberörd inför Millie. Hon undrade varför mamma plötsligt blev tyst och okontaktbar mitt i allt, när jag andades igenom värken. Kl.08 for Pelle och lämnade henne hos min farmor. Då var det ca 5min mellan varje värk.

När jag ringde förlossningen för att förbereda dem om att vi snart var på väg fick jag till svar att "Du är bara i början, det är flera timmar kvar." Okej, hon vet väl bäst, tänkte jag om än min magkänsla sa annat.

Gick och la mig i soffan. Värkarna fortsatte med ca 5min mellanrum. De var rätt kraftiga. Efter en stund får jag en värk där jag känner hur allt tränger ner! "Pelle! Vi måste fara NU!"

Efter lite tvekan (från mig, dumt nog) om det ändå var dags att fara (ville inte komma för tidigt) så åkte vi iväg. 

I bilen var det ca 3min mellan värkarna men jag tyckte inte de gjorde lika ont som sist. Väl framme möttes vi upp av barnmorskan jag tidigare hade pratat med. En väldigt skeptisk och lite otrevlig kvinna. Jag skämdes direkt för att vi redan hade kommit trots att hon sa att det var flera timmar kvar. Klockan var då 09.40. Vi fick sitta och vänta en liten stund medan hon hämtade någon som kunde ta hand om oss. En väldigt gullig barnmorska kom och vi blev visade mot ett undersökningsrum. 

På väg dit hör/känner jag ett knak, kort därefter blir det varmt och blött. Vattnet gick! "Då tar vi en förlossningssal på en gång!" sa hon glatt. På med fin sjukhusskjorta och blöta byxor, trosor och sockar fick en påse. Barnmorskan undersökte mig och jag var öppen 9cm, precis som sist. 

Direkt vattnet gått blev värkarna riktigt kraftiga och jag andades lustgas. Nu gick det snabbt! Barnmorskan blev något stressad och det tog inte lång tid så var jag fullt öppen. Krystvärkarna kom och jag tog i, så mycket att jag spydde (den här gången också;). Efter 13 minuters krystande kom en liten kille ut, 3645g tung och 49cm lång. Bara knappt 4h från första värk och i v.38+5. ♡



Jag hade inte kunnat få en bättre förlossning! Är så glad över att allt gick så snabbt och smidigt. Dock var det mycket intensivare och mera smärtsamt mot slutet den här gången, men jag var mer med i allt som hände och inte lika borta av lustgasen. Pelle assisterade med saft och svalkade min panna med en kall handduk. Som sagt var det tur att jag lyssnade på min magkänsla och for in, annars hade vi inte hunnit fram! 

 (Min förlossningsberättelse med Millie finns här) 

Likes

Comments

Jag veet. Det har blivit mycket Zacke-/bebissnack. Men det blir lätt så med en ny goding i familjen. Här är en sneak peek från våran vardag ✰




Likes

Comments





Sjuuukt varmt idag! Tror vi smälter bort! Bebis har fått chilla blöjan hela dagen och Millie nakenfisat i sin pool. Jag har bara svettats. Men underbart med sommarvärme!


  Förresten så är min förlossningsberättelse färdig 
 och kommer upp här imorgon
✰ 

Likes

Comments




Vikt: 5170g
Längd: 59,5cm
Huvudomfång: 39cm

Stor kille! Fick även kollat hans utslag som bara blivit värre och värre.
Antagligen mjölkallergi...

Likes

Comments

Egentligen borde jag sova nu men kom på att jag inte avslöjat lillebrors namn än!

Vi har velat fram och tillbaka men till slut fick Pelle igenom sin vilja. Det namnet har Pelle tjatat om sedan första gången jag blev gravid (År -09 men fick missfall). Lillens namn har ännu inte riktigt sjunkit in för mig, utan jag kallar honom fortfarande för lillebror. I och för sig säger jag Millies namn väldigt sällan, blivit att jag kallar henne för "Molle" istället. Knäppt men sant ツ



Likes

Comments




Oj vad tiden försvinner med TVÅ barn att ta hand om!

Och jag hinner egentligen ingenting! Nästan det enda jag gör om dagarna (och nätterna) är att amma, ge flaska, amma och amma. Lillen är väldigt snuttig. 

Har dessutom hunnit ha mjölkstockning en gång till och både liten och Millie har varit förkylda. I samma veva renoveras och görs det om här hemma. MYCKET PÅ EN GÅNG NU. Skönt och lyxigt att få ha Pelle hemma hela maj i alla fall ✰ Hur jag sen ska klara allt själv blir spännande att se!


En liten inblick av mina dagar. Inte så händelserika men desto mysigare

Hur får ni andra flerbarnsmammor era dagar att gå ihop?
Kom gärna med tips!

Likes

Comments