Hejsan! Här är klockan strax efter midnatt och jag har precis skrivit in mig på de kurser jag vill läsa i vår. Jag kom ju in på SDSU i oktober och har redan varit på skolan ett par gånger denna vecka, men det är inte förrän inatt som vi har kunnat välja kurser. Inte helt optimalt enligt mig. Som tur var fanns det platser på alla de kurser jag är intresserad av, men så är det inte riktigt för alla jag pratat med. De amerikanska studenterna får nämligen skriva in sig på sina kurser först, så om man har otur kan alla platser redan vara fyllda. Det kan också vara så att man "kommer in" på kursen, men att professorn vid kursstart bestämmer att man inte får gå den om hen till exempel inte tycker att man har rätt förkunskaper. Men vi får se, nästa vecka börjar de riktiga lektionerna så efter det lär jag veta exakt vad jag kommer att läsa i vår!

Ha en fin dag, nu ska jag sova!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Såhär fint var det på SDSU i höstas när jag var där.

- Inatt ösregnade det för första gången sedan vi flyttade hit i juli. Det har duggregnat ett par gånger och en gång under sensommaren kom det en åskskur, men inatt regnade det så kraftigt att jag vaknade av det och inte riktigt förstod vad som hände. Var tvungen att spela in ljudet och skicka till Dennis.

- Om någon timme ska jag åka iväg till min första dag på SDSU. Först ska jag bara lista ut hur jag ska ta mig till bussen utan att bli helt genomblöt. Det regnar nämligen fortfarande och jag är inte riktigt utrustad för den typen av väder. Får köpa mig ett paraply i eftermiddag.

Hoppas att ni har en bra dag!

Likes

Comments

Frost och soluppgång.

Idag (måndag) känner jag mig nästan lite bakfull. Jag är smått illamående, huvudet hänger inte riktigt med och jag är sugen på allt och ingenting på samma gång. Till lunch blev det makaroner med ketchup och i skåpet väntar en påse chips. Extra salta. De bars hem från affären tidigare idag tillsammans med choklad, massor av frukt, kombucha, sötpotatis och spenat. Det säger ändå något om denna dag. Efter gårdagens 30-timmarsresa med allt vad det innebär skriker min kropp efter näringsrik, riktig mat. Men bakfyllan vill också ha sitt. Och det ska den få.

Jag vet att jag skrivit tidigare att jag inte har något emot långa flygningar och flera timmars väntan på flygplatser. Och det håller jag fast vid. MEN igår var det lite kämpigt mot slutet. Min resplan såg ut som följer: Göteborg -> London -> New York -> San Diego. Trots att alla flighter blev försenade och att jag var tvungen att springa genom JFK, var det inte förrän jag satt på flyget mellan New York och San Diego som jag bara ville ge upp. De där sista sju timmarna var vidriga. Och dessutom blev jag vidrig. Jag ger er, tre saker som genast förvandlar en från en trevlig medpassagerare till en hemsk sådan.

1. En plötslig och oväntad dödsförkylning som resulterar i ett kontant snorande och hostande.

2. Mittenstolen i kombination med obefintligt benutrymme p.g.a ryggsäck som inte får placeras bland de "riktiga" handbagagen. Att byta ställning och skaka om hela stolsraden sisådär varannan minut gör ingen glad.

3. Brist på flygplansmat, vilket gör att man är tvungen att plocka fram det sista man har packat ner i matväg. Minimorötter. Vet inte riktigt vad jag tänkte när jag köpte dom, det är ju som gjort för att folk ska bli irriterade trots att man tuggar så tyst man bara kan.


Skönt att det dröjer tills nästa resa! Nu ska jag lägga mig raklång på soffan och knapra chips.

Likes

Comments

Mera snö tack! Nu är det barmark här, men förra veckan var det lite vitt i alla fall.

Godmorgon! Idag har jag varit hemma i Sverige i nästan två veckor och i eftermiddag ska vi åka och hämta Dennis på Landvetter. Han har jobbat på i El Cajon medan jag har varit hemma och fixat visum, umgåtts med familj och vänner, och dessutom varit sjuk. Det där med att vara sjuk är ju aldrig roligt såklart, men när man bara ska vara hemma några veckor känns det ännu tråkigare. Men nu mår jag bättre och ser fram emot att fira jul!

Ha en fin dag!

Likes

Comments

Igår vaknade jag upp hemma hos min syster. Eller, vakna upp kanske är att ta i, i och med att jag inte sov många minuter den natten. Men det var i alla fall där jag klev upp ur sängen på morgonen. Och jag kunde inte haft en bättre första dag hemma.

Blev alldeles varm i kroppen när jag hörde de där tassande små fötterna utanför dörren. Ännu lyckligare blev jag när han kom in, kröp upp i sängen bredvid mig, tog en bok och ville läsa tillsammans.

Efter frukost satte vi oss i soffan och tittade på Nalle Puh. Och på snön.

Sedan pyntade vi pepparkakor.

Dom där små händerna <3

Man måste ju provsmaka också.

Efter alldeles för många timmar inomhus klev jag i min systers skor, lånade en jacka som var något varmare än den tunna vårjacka som jag flög i, och gick ut en sväng.

Såhär fint bor min syster med familj.

Tack Sverige! Som jag längtat efter snö, och så kom den på min första dag hemma.

Så långt ifrån vår lilla lägenhet och vårt liv i San Diego som möjligt, men jag älskar båda.

Finare blir det inte. Eller jo, lite mer snö hade inte varit dumt.

Jag hade nästan glömt av hur fort det blir mörkt här hemma, men det gör mig ingenting. Jag tycker bara att det är mysigt.

Nu ska jag åka och fixa ett foto till mitt visum och sedan väntar pepparkakas-bakning hos Dennis mamma!

Likes

Comments

Innan jag åkte hem till Sverige förra gången, alltså i slutet av september, hade jag och Dennis en extra fin kväll i Sunset Cliffs National Park. När Dennis kom hem från jobbet tog vi den färdigpackade picknickkorgen och åkte ner genom stan. Vi var aningen sena eftersom någon alltid jobbar lite för länge (inga namn nämnda..haha), men vi hann precis fram i tid för att se solen försvinna vid horisonten. Vet inte riktigt varför ni inte fått se dessa bilder tidigare, men jag tänker att det är ett ypperligt tillfälle nu när jag sitter på ett flyg över atlanten. Enjoy!

<3

Likes

Comments

Såhär såg det ut när jag landade i Los Angeles senast.

Idag är det dags för mig att åka tillbaka till Sverige igen. Känns som att jag inte gör annat än att flyga hit och dit och lite överallt. Men jag har absolut inget emot det utan tycker faktiskt att det är riktigt skönt att flyga, så jag ser fram emot några timmar uppe i luften. Det är mest allt runtomkring som är jobbigt. Resorna till och från flygplatsen, kånkandet av väskor och den efterföljande jetlagen. Den här gången flyger jag ju även till Stockholm så därifrån får jag sedan ta flygbuss följt av ett tåg ner till Herrljunga där min syster hämtar mig. Tanken var att jag skulle kunna boka en visum-tid på ambassaden redan på måndag, så det var därför jag tänkte att det var smidigt att åka till Stockholm direkt. Dessutom kostade biljetten bara 1800 kronor! Är inte det helt sjukt för en flygbiljett från Los Angeles till Stockholm? Sägas bör även att det är ett direktflyg, så det tar inte mer än drygt tio timmar. Himla bra!

Men nog om det, ses snart Sverige! Jag längtar efter dig!

Likes

Comments

Jamen, visst är det så. Min lilla blogg fyller ett år idag. Känns lite konstigt att det är så länge sen nu, men en fredag för ett år sedan tog jag tag i det där med att göra något av mina bilder. Att skapa något som kan vara roligt att titta tillbaka på, och som förhoppningsvis är roligt för andra att titta på under tiden. Sedan har jag varit frånvarande en del under några månader då vi var i Sverige och någon vecka här och där, men annars har ni fått följa med mig både under vår tid i Italien, min resa till Kuba och så nu när vi bor i San Diego.

Mitt allra första inlägg bestod egentligen bara av ett hej. Men mitt andra inlägg hade lite mer innehåll och pryddes av bilderna ovan. Vad det handlade om kan du läsa här.

Hur jag ska fira denna dag kan ni få se om ni tittar in igen lite senare. Ha en fin fredag!

Likes

Comments

Små busar, Kuba, Håkan Hellström, San Diego, Möhippe-Hanna, Bruneck, mormor, Oxford och en massa mer. Snart ska alla kort upp på väggen här hemma.


Jag har bott i nio olika lägenheter i mitt liv än så länge (tror jag?) och jag har egentligen aldrig haft så mycket bilder på vänner och familj framme. Det har såklart ändrats något de senaste åren i och med att vi har fått syskonbarn och med det fått ett och annat inramat foto på dom. Men trots det har det varit väldigt tomt på väggar och andra ytor. Det ska det bli ändring på nu hade jag tänkt. För ett litet tag sedan beställde jag nämligen 100 kort på oss, på våra familjer, på vänner och på platser vi varit på. Igår försökte jag lägga ut dom på vår matta för att få någon slags idé om hur vi ska sätta upp dom, men det är inte helt enkelt. Tanken är att vi ska ha några foton i vardagsrummet, några i sovrummet och några får nog kanske ligga kvar i en låda ett tag till. Men det kommer att ta sin lilla tid att få upp dom på väggarna om jag känner oss rätt. Eller snarare, om jag känner mig rätt. Jag ska alltid tänka, tänka och sen tänka lite till. Att sätta upp korten och ändra efter hand finns inte i min värld. Nepp, jag vill ha allt perfekt uttänkt i mitt huvud först. Sedan kan man börja jobba. Får hoppas bara att vi fortfarande bor kvar i den här lägenheten när jag tänkt klart. Vårt kontrakt går nämligen ut sista januari och det är inte förlängt än, men förhoppningsvis är det inga problem.

Ha en fin dag!

Likes

Comments

DOES ANYONE HAVE CHANGE FOR TEN DOLLARS?

Så lät det idag (tisdag) när jag skulle köpa en dagsbiljett på bussen. Jag hade nämligen glömt att man måste ha jämna pengar, så där stod jag med min 10-dollarssedel och ville betala en biljett för sju dollar. Jag förklarar att jag tyvärr inte har något annat att betala med, men att jag gärna betalar tio dollar oavsett. Det ville busschauffören inte veta av. Istället vänder han sig om och ropar ut repliken ovan. De övriga bussresenärerna plockar då fram sina plånböcker och börjar leta. Jag blir såklart generad och obekväm med en gång och när den första mannen ropar tillbaka att han inte har någon change säger jag igen:

- I can just pay ten dollars, that's fine. Really, varpå jag får svaret:

- Just wait. Wait.

- Was it ten dollars?, frågar någon.

- Yes, ten dollars!, ropar chauffören tillbaka.

En liten stund senare viftar en dam med ett gäng sedlar och säger att jag kan få växla med henne. Jag går bak i bussen, ger henne min 10-dollarssedel och får en femma och fem 1-dollarssedlar tillbaka. Efter ungefär fyra Thank you! går jag fram och köper min biljett. Man kan lugnt säga att bussen inte kom iväg i tid, men ingen verkade bry sig nämnvärt. Hoppas bara att ingen missade sin nästa buss. Det gjorde nämligen jag.

Hit skulle jag i alla fall, till Fashion Valley. Det skulle såklart handlas julklappar och jag fick faktiskt med mig det mesta jag tänkt mig hem. Nu är jag snart redo för jul.

Ha en fin onsdag!

Likes

Comments