View tracker

Lika trasig som dina ljusblå jeans. Lika ärrad som min skadade hand. Lika svår som gymnasiematte. Du sade att jag handskades med en olöslig ekvation och att du, precis som jag, inte orkade längre.


Skrattar för att ni inte ska se allt det där fula. Det som kryper under skinnet på mig. Det som gjort avtryck på min hand. Trots allt är det inte i handen det smärtar. Lyckopiller, snälla fungera.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag hade två val och det är inte förrän nu jag påminns om alternativet jag inte valde. Minns den oändliga stjärnhimlen som vakade över oss och hur den drog till sig ångan som rörde sig kring våra nära kroppar. Minns dig men måste minnas mig.

Kylan genomtränger min taniga kropp. Jag förblir tyst. Vill inte att folk ska veta vad jag tänker på. Jag fryser och mitt plåster faller av.

Likes

Comments

View tracker

Innan solen lämnar avtryck på din hud färgar du min själ en sista gång. Det ekar och jag drömmer mardrömmar. Men när jag vaknar inser jag att en annan mardröm fortsätter. Åtminstone kommer du harmoniskt flyta med i turkosblåa vågor när jag drunknar i dem. Våra flätade fingrar är inte längre flätade. Handen i fickan fast jag bryr mig.

Likes

Comments

Prislapparna är ännu kvar, jag vet.

Dubblar dosen och väntar in en ökad serotoninhalt. Väntar på honom och på något som är bättre än det här. Känner hopp ibland trots att jag inte vill. För fan vad ont det gör ändå, när förhoppningar visar sig vara falska och man går sönder igen. För fan vad ont det gör trots att smärtan jag känner är osynlig.

Likes

Comments

Bli inte rädd. Jag har bara haft idrott.

Knaprar lyckopiller och skakar. Försöker läsa men ser inte vad det står. Går till skolan för att komma ikapp men hamnar ensam i ett grupprum och får endast en skymt av min filosofiuppsats genom mina glansiga ögon.

Ni vet att jag inte får vara ensam och ni vet att jag inte ser allt klart då. Jag vet att jag lovade att ringa. Förlåt för att mitt löfte är lika tomt som mig.

Likes

Comments

En tunn silverkedja pryder min handled. Den är lika tunn som mig. Egentligen är jag väl inte tunn, jag skulle nog vilja beskriva mig själv som bräcklig. Jag håller inte ihop på samma sätt som en kedja gör.

Solen skiner genom de färgglada träden och träffar mitt bleka ansikte. Kalla vindar letar sig in genom jackan och kylan ilar genom min taniga kropp. Jag gömmer mig i min svarta stickade halsduk och har hörlurarna i öronen trots att musiken inte längre spelar. Känner hur fin just denna stund är. Något mindre fint bryter ned den och fredagen bryter ner mig.

Likes

Comments

Vi sitter mittemot varandra. Allt ser ut som det alltid har gjort. Jag tänker på att du är tre generationer bort men ändå så nära. Du sitter där med samma tankar som mig. Jag älskar att sitta just här och lyssna på när du berättar om henne. På hur svartsjuk han blev när hon fick hela din uppmärksamhet, på hur mycket hon älskade att äta din mat och på hur mycket du tyckte om att laga den, samtidigt som hon höjde musiken och vilt dansade runt på vardagsrumsgolvet. Jag älskar att höra om era galna resor och era fina kvällar med ett varsitt glas vin i handen.

Du ler samtidigt som du gråter. Dina händer skakar och jag ser att du försöker kontrollera dem när du drar dem längs med dina blöta kinder. Du vet att hon är borta. Minnena ni hade finns bara hos dig nu. Men jag lovar, jag kommer inte heller släppa dem. Jag är ditt bevis på att allt var sant. Jag önskar att jag hade träffat henne mer och fått höra på era diskussioner och minnen. Jag önskar också att jag kunde ta din smärta som jag ser att du försöker svälja.

Jag berättar om när jag och mina syskon gav henne en varsin teckning och du skrattar. Vi vet hur mycket hon tyckte om dem och händelsen som inträffade strax därefter.

Likes

Comments

Träffar min nya psykolog och blir rörd när jag inser att han kommer bli den första i vuxenvärlden som faktiskt kan hjälpa mig. Vi pratar och det brister. Varenda ord mina läppar formar gör så jävla ont. Det är då jag inser att jag inte endast har förminskat det för den professionella hjälpen och närstående. Jag har även förminskat det för mig själv.

Går till skolan och hoppas på att jag nästa morgon ska vakna upp med feber så att jag kan stanna hemma. Men jag vet hur det skulle se ut. Dessutom vill jag inte svika den enda som jag faktiskt umgås med i min klass. Hon är värd bättre.

Berättar inte för någon om det jag pratar om på onsdagar. Jag förklarar att jag klarar mig. Tar istället emot andras problem och försöker stötta. Men vad gör man när ord och handlingar inte räcker till?

Så fort du försvann så blev det mörkt igen. Lika mörkt som när vi var ute och åkte med bilen. Jag önskar att du visste. Vi ses snart och kom ihåg, jag klarar mig.

Likes

Comments

Du stad, känd för bandet kent, ger mig vad jag behöver för att överleva trots att jag ofta slänger ur mig att jag hatar dig. Det är en hat-kärlek jag har gentemot dig. Jag kan dig ut och innantill och jag älskar dig för att du är en del av mig. Innan jag lämnade dig så gav du mig en oförglömlig natt. Inte pga av vad vi gjorde utan för vad vi var. Vad du, utan alkohol, lät mig vara.

Här är det varmt, för varmt. Trots det så har solen knappt förändrat min kropps pigment. Jag vaknar upp med svullna ögonlock som jag alltid brukar morgonen efter att nattens mörker fått tag om min ensamhet. Jag minns natten och jag minns år av mörker. Jag tänker på saker man inte får tänka på och jag ljuger för alla som tar upp det. Den proffesionella hjälpens röst ekar i mitt huvud: Du fungerar ju, vad är det som saknas? Behöver jag vara orolig för dig?

Min närmsta vän försöker metaforiskt förklara världens färger som om de ses med och utan solglasögon. Jag är körd, jag tycker världen är finare med. Vi skrattar.

Jag tar in världen som om jag skulle skriva en roman. Jag ser på de små stunderna så som andra ser på de stora. Mitt sätt att framföra min värld för er på, liknar mitt sätt att analysera världen. Man skulle kunna säga att det är min roman och att jag varje dag bläddrar till en ny sida. Jag hoppas bara att författarens vändpunkt kommer snart och att ett nytt kapitel börjar.

Likes

Comments