Jag tänkte att jag skulle ge detta en chans....Jag har så mycket inom mig som skriker att få komma ut....så många frågor som jag behöver ställa...utan att få kritik över att jag ställer dom....utan att få sura miner.....trots att jag har grund till mina frågor och misstänksamheten.

Jag måste vara en av dom dummaste personer som jag känner.....jag står för så mycket och avskyr vissa saker som en del människor väljer att göra i ett förhållande.

Trots att jag själv blivit utsatt för det som jag hatar så stannar jag kvar....Varför kränker jag mig så pass mycket? Varför tillåter jag en människa att skada mig psykiskt på ett sådant vis? Denna ständiga klumpen i magen, osäkerheten, känslan att JAG inte räcker till/duger. Tilliten är totalt förstörd....Hur får man tillbaka det som personen i frågan har tagit ifrån en? Hur förlåter man och går vidare?

Under 3 år så har det undan för undan kommit fram saker som hen ljugit om......saker som jag har "misstänkt" men som hen fått mig att känna att det är JAG som har problem.....hen har fått mig att tvivla på mig själv och mina egna känslor.

Jag är så trött känslomässigt, trött på att alltid känna rädslan över att ännu en gång känna mig så dum....stå det där som en idiot 😢

Jag vet inte hur jag ska hantera detta och om jag kan förlåta och gå vidare.

Likes

Comments