Träning och mat.



Det gångna året var ett av de bästa och de sämsta. Jag kom-igång ordentligt med träningen och maten. På en vecka har jag nu minskat -3cm i midjan med strikt träning och mat👍🏻😋

Men nu ska jag inte skriva mer om det, tänkte bara dela med mig av vad vi åt till lunch idag.
En bönsallad med ugns gratinerad avokado med tomat röra 👍🏻 super gott och enkelt, och kändes jätte fräscht.

Ha en fortsatt bra dag. Kram 💕

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • Mat.
  • 124 readers

Likes

Comments

t Ett nytt liv-Det aldrig försent för förändring!


Flera gånger förr har jag köpt träningskort börjat träna, ändrat kosten och tänkt att nu ska det banne mig bli ändring här i livet. Men blev det en någon stor ändring? nej det blev det aldrig!. Varför blev det aldrig så då? jo för jag hade inte den rätta motivationen, och jag var nog ganska less på att höra från andra vad jag behövde göra. Till exempel så ledsnade jag på att människor sa åt mig - du måste börja träna, köp gymkort och börja äta efter denna diet, så går du ner i vikt och blir smal och så vidare. Men ärligt talat, var det någon som tänkte på vad som var bäst för mig? och gjorde jag ens det själv?.
Nu är vi i slutet av 2015 och detta har vart ett av de bästa och sämsta året i mitt liv. När jag i december förra året (2014) satt hemma i soffan framför tv:n som så många gånger förut! och helt plötsligt börjar tänka på min morfar, som tyvärr inte längre finns med oss. Jag tänker då att han hade velat att jag skulle leva ett långt, frisk och lyckligt liv, men många äventyr med nära och kära. Det var då jag fylldes med en sån otrolig skuldkänsla, här sitter jag i min bekväma soffa trycker in chips i munnen och slösar bort mitt liv! När både jag och andra i min närhet hade gjort allt för att få tillbringa en extra dag med min morfar. Det var i den stunden som jag bestämde mig att det är nu eller aldrig. Jag berättade för Mats vad jag hade för planer och började fundera på vilket gym jag skulle välja. Jag är en väldigt blyg person som blir otroligt obekväm i för stora folkmassor, vilket är en stor nackdel många gånger. Jag hade turen att min svägerska just då hörde av sig, och berättade att Actic ganska nyligen hade öppnat en ny lokal i stan och att det nu fanns ett bra erbjudande på gymkort. Sagt och gjort vi både två tecknade upp oss på ett år och vi satte igång!.Stort tack sarah för att du vid rätt tidpunkt fick med mig till gymmet.

Det är faktiskt nu som den stora förändringen skedde i mitt fall. När man började träna på Actic så gick man tillsammans med en av Actics instruktörer, igenom ens mål och så fick man ett personligt tränings schema. Jag hade då turen att få en Tjej som hette Marie! och efter att ha vi gått igenom mina mål med träningen, så bestämde jag mig för att jag jätte gärna ville ha hjälp av Marie med ett personligt kostschema. Jag valde också Marie som personlig tränare, för att få extra skjuts i min träning, men också för att ha en person som verkligen kunde hålla koll på mig och se till att jag höll mig på rätt spår. När jag och Marie träffades första gången sa jag även att jag var intresserad av att gå på grupp-pass, vilket var bland annat Power! vad är Power - Actics egna förkoreograferade vikt- och skivstångsbaserade klass som tränar hela kroppens uthållighet och stryka.Marie gjorde då något jag aldrig vart med om förut, hon erbjöd sig då att gå tillsammans med mig på passet! då jag inte vågade gå själv. Jag älskade passet och efter det vågade jag pröva de andra klasserna jag var intresserad av, naturligtvis var jag Skit nervös.
Jag har så mycket att tacka Marie för, utan henne hade jag aldrig gått på passet och inte något av de andra passen heller. Jag har dig också att tacka för den utveckling som har skett fysiskt av min kropp men också psykiskt, jag är så tacksam att du finns bakom mig och stöttar mig på vägen, du är inte bara min PT du är min vän. Tack Marie! fortsätt vara en sån Fantastisk människa för du berör folk.

Idag i slutet av 2015 så har jag tappat en hel del kilon, jag har förändrats både fysiskt och psykiskt under det här året och jag har bara börjat min resa. Jag har mina planer! och med hjälp och stöd från viktiga människor i mitt liv och med hjälp av den bästa PTn Marie, kommer jag förändras mycket mer 2016. Mitt mål är inte att bli smal och snygg, utan mitt mål är att bli nöjd med mig själv och att känna mig bekväm i min egen kropp! vilket jag inte gjort på väldigt länge. Vad siffran på vågen visar är oviktigt och jag tror att det är precis det som gör att jag denna gång lyckas. Jag har denna gång hittat en livsstil som jag vill behålla, och som jag älskar!Jag gillar att jag är strikt i min mat och att jag tränar i snitt 6 dagar i veckan.

Vi får se vart denna resa tar mig och vad som väntar runt hörnet. Det enda jag vet är att jag mer än någonsin förut är på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Jag kommer fortsätta att skriva här på bloggen om min resa och jag ska försöka att uppdatera oftare! både o mat och träningen. för detta är något jag älskar och brinner för just här, just nu i livet. Stort tack till alla som faktiskt har trott på mig och stöttat mig från start denna gång! för nu betyder allt för mig. Jag vet att det finns folk som har trott att jag skulle misslyckas och till er kan jag bara säga - Jag förstår det, men också nedvärdera aldrig någon, för du vet inte vad den personen är kapabel till och vad den kan uppnå med rätt stöd i livet.

Stort tack till dig också Camilla! Du trodde på mig när det kändes som ingen annan gjorde det. ❤️

puss å kram ta hand om er, och vi syns snart igen. <3// Alex.

Likes

Comments

God morgon världen.

Nu ska vi snart packa in oss i bilen och åka till Karolinska sjukhuset. Ska göra ett sockerbelastnings test för att se hur stor chansen är att jag nu under graviditeten kan utveckla gravid diabetes, då PCOS ökar riskerna för det ändå. Sedan ska jag också ta blodprover och ett ultraljud! Så känns bra.

Nu sitter vi i Bilen, och kl är 07.00, som tur är möter mamma upp mig där! så Mats inte behöver ta ledigt från jobbet hela dagen. Ska bli kul att se vår "böna" och hur mycket den har växt. Sist fick vi se en väldigt livlig "böna" där inne som vinkade till oss <3.


Jag är såå otroligt lycklig trots det hemska illamåendet som jag haft i ca 4,5 vecka )spyr 6-7ggr per dag).fick tillsist mediciner Mot illamåendet men dom spydde jag upp direkt! Så fick nya som löser upp sig i munnen direkt och gör att det snabbt går ut i blodet! Dessa hjälpte (tack så mycket :D). Men illamåendet är kvar! Men är hanterbart. Sen har jag de två andra medicinerna som jag tar varje dag, men det är en vana nu.
Jag är också glad att vi nu öppet kan visa vår glädje
❤️ och hur mycket vi längtar och ser framemot detta.

Nu ska jag lägga ner in an påsen måste fram! Jag som redan är åksjuk har verkligen fått kämpa med det sen jag blev gravid! Men vi hörs senare puss å kram.

  • Övrigt
  • 366 readers

Likes

Comments

Att vara ofrivilligt barnlös - En tung sorg att bära.

Som många av er kanske inte visste så har jag och Mats blivit klassade som Ofrivilligt barnlösa. Det började redan för 9år sen när jag skulle ta ut min p-stav som jag inte tålde. Doktorn upptäckte då att jag hade sjukdomen PCOS (polycystiskt ovarialsyndrom) detta gör att jag får mensrubbningar och väldigt sällan har ägglossning, detta var 2005. Vid 2006 valde vi att sluta med alla preparat så som minipiller med mera eftersom det ändå skulle vara svårt för oss. När 2006 nästan var slut, hade Jag fortfarande inte blivit gravid och vi började misstänka det värsta. I Sverige måste ett par ha försökt i 1års tid på egen hand för att få komma på en utredning om Vad som kan vara fel. Men som de flesta kanske vet är inte Mälarsjukhuset det bästa och vi mötes 9 av 10 gånger av otrevliga personer som gärna klaga och klankade ner på mig! Det var allt från min vikt till att vi inte försökt tillräckligt länge (ca 2år) vid det laget. Vi valde då att genom en bekant söka oss till Stockholm för hjälp på en klinik, den personalen och den läkaren var underbar! Dom ville hjälps oss och såg på en gång att våran barnlöshet inte berodde på min vikt utan på min PCOS och att min ena äggledare var trasig, detta gav oss inte mer hopp men vi skulle få hjälpen som behövdes

Så nu började en resa med hormoner och läkarbesök, 2gånger i veckan vart vi tvungna att åka till kliniken för ultraljud, detta för att se så allt såg bra ut och att äggen mognades som de skulle. Äggen får inte vara mindre eller så mycket större än ett visst mått, har du fler ägg får du inte ha sex får då ökar risken för flera foster vilket de inte vill ansvara för inom sjukvården. 3ggr på nästan 2 år fick vi upp ägg som var perfekta, men ingen gång tog det! Jag mådde vid det här laget mycket dåligt och Tillsammans började vi nu prata om att ta en paus ( från sprutor och gynbesök) och försöka fokusera på resten av vårt liv, jobbigaste beslutet på hela denna period. Vi hade ju självklart oskyddat samlag flertal gånger under denna tid, vi lever ju inte i celibat, men innerst inne hoppades man ju på att det skulle ta sig och det gjorde det men varje gång ca 7gg fick jag missfall. Missfall är både tufft och jobbigt psykiskt som fysiskt, man börjar klanka ner på sig själv, fråga vad man gjort för fel och vad man borde gjort annorlunda. Alla våra kompisar började på barn även min syster! Man var såååå glad för alla men det var samtidigt en slag i ansiktet varje gång man själv fick minuset eller missfallet. Vid den här tiden började jag ge upp! det var runt 2012-2013 som jag bestämde mig att nu får det räcka jag orkar inte mer, vI fokuserar på alla våra syskonbarn och vår älskade hund istället, ett bra val mot kampen att må bättre.
2012 bestämde vi oss för att sluta helt! Vi orkade inte med och hade accepterat hur de låg till i vårt fall. Vi började prata om adoption och möjligheten att bli foster familj. Men det är ingen enkel process och vi la den tanken på is.
2015 är vi i nu! och nu 9 år senare har vi fortfarande inget barn som förgyller våra dagar.

Det är väldigt jobbigt att få frågan åh ser jag en liten bulle på magen- är du gravid? Eller åh grattis till barnet! VA NEJ NEJ NEJ! Spola tillbaka. Nej jag är bara lite tjock! Helt plötsligt blir det väldigt jobbigt för personen, men ärligt talat, jag bryr mig inte för man frågar / säger inte en sån sak. Jag tror jag talar för de flesta som försöker eller är ofrivilligt barnlösa även folk som inte vill ha barn att det är väldigt jobbigt och kränkande. Man orkar inte bli påmind om det mer, man vill bara sluta existera och hoppas man har någon annans kropp. Så snälla sluta fråga sånt! För är det så kommer det ju ut för eller senare. Att kämpa och önska, dröms och hoppas det är vad man lever på under den hör tiden! Och vart man än kollar går det mammor eller pappor överallt med sina barnvagnar, och det är super roligt för dom jag missunnar dom inget! Men man blir svartsjuk. I mitt fall ansåg jag vid denna tiden att Mats borde hitta någon annan! En annan som kunde ge honom en familj på det vis jag aldrig skulle kunna. Men han stannade kvar, och han sa att så länge han hade mig vart det tillräckligt och allt han någonsin behövde❤️ men fortfarande klandrade Jag mig själv! För det är så självklart idag att en kvinna ska kunna få barn, men det är tyvärr inte så självklart. Jag lider med alla så fruktansvärt
Mycket som är i samma situation, mitt hjärta går sönder varje gång jag hör en liknande historia eller får berättat för mig att någon har det lika dant! För vi är sååå många.

Men i allt detta kaos och mörker finns det solsken.....

håll i hatten för nu är det så att familjen hjalmarsson ska bli större! Jag är nämligen gravid! JAG ÄR MED BARN!!! Helt oplanerat och såå överraskat fick jag reda på att jag har en böna i magen. När min syster gifte sig i somras hade jag fullt upp med alla möjliga uppgifter, veckan efter var jag sååå slut, jag bara sov sov sov! Och ni som känner mig att jag knappt sover! Jo visst är Jag morgon trött! Men jag sover Heller inte hela natten. Men jag började fundera på vad som var fel när det inte gick över, och vi bestämde att jag skulle testa mig för att utesluta det inför eventuellt läkarbesök. Efter alla test som jag testat trodde jag inte att detta skulle visa plus, så jag tänkte slänga det.men av någon anledning kollade jag till och såg ett väldigt tydligt plus! Jag tappade andan och började sedan gråta! Jag ringde Mats och mellan alla snyftningar fick jag fram, du ska bli pappa.
Vi hade Båda väldigt svårt att tro på det, men efter ett tidigt Vul så kunde vi andas ut! det var en graviditet och den satt på rätt ställe. Men det jobbiga är inte över, nu finns ångesten och rädslan för missfall. Men jag berätta att den tiden är över! Jag är nu i vecka 13+0!! Hurra. Bönan lever och Frodas, och allt känns ganska bra. Har en underbar läkare som skrev ut mediciner som ska hjälpa mig att få behålla fostret ❤️ så chanserna är lite större denna gång.

Men jag vill med detta att ni alla där ute som är ofrivilligt barnlösa att våga vara öppna och prata om det! För bördan och smärtan är för tung för att bära själv. Jag har min familj men jag hade ingen som var i samma sits eller vart där på samma sätt som jag, och man kan faktist inte förstå smärtan, oron, ångesten eller hjälplösheten man känner! Om
Man inte vart där själv. Så om du/ni inte har någon att prata med jag finns här för dig/er.💕

Jag vill också säga tack för att du tog dig tid att läsa detta, det betyder mycket för mig och är en viktig hjärtefråga. Puss å kram från familjen som ska bli 3. ❤️




  • Övrigt
  • 419 readers

Likes

Comments

När man vaknar och vaderna känns som de ska gå sönder. Man kan knappt gå eller stå, men Hej vad gör de! ställ dig upp kolla dig i spegeln och säg några fina ord till dig själv, så blir det lite lättare att få fart på dagen.

Ben & Magpass på dagens schema.

Idag körde jag ett ordentligt ben pass på gymmet, Började med att värma upp 5 min på bandet, varav 1.30 min jag gick på ungefär 4,8 i hastighet för  att sedan springa på 8.0 resten av de 4 min som kvarstod. Benen kändes som bly under mig sedans fredagens step pass och lördagens ATC pass, men tror att den mesta värken kommer från step passet. Efter det följde jag med Anna runt på gymmet, då hon körde sitt pass, och sedan följde hon med mig så att jag kunde köra mitt. ​

Mitt ben pass:

Knäböj med pilatesboll och kettlebells: vikt 20kg 10ggr x 3rep = 30ggr
Utfallsgång med kettlebells : vikt 20kg ca 20steg x 2 (vägg till vägg) x 3rep = 60steg (byter hand på vid varje vändning)
Enbensböj i TRX band: 10ggr x 3rep = 30ggr
Bousoboll sida av magen: 10ggr x 3rep x 2 = 30ggr på var sida
Bousoboll situp: vikt 10kg 10ggr x 3rep =30ggr
Plankan på pilatesboll: 10 ggr x 3rep = 30ggr
Längdrygg på pilatesboll: 10ggr x 3rep = 30ggr
Insida och utsida lår i maskin: 10ggr x 3rep (30ggr utsida, 30ggr utsida)

Vi avslutade sen med att gå på löpbandet i 5 min.

Jag älskar verkligen mina timmar på gymmet, för det blir oftast mellan 1,5h - 3h beroende på hur många pass jag kör. Tiden jag är där är min avspännings tid det låter klyschigt jag vet men så är det. När jag är där så får jag ut alla känslor! glädje, hat mm ni förstår vad jag menar hoppas jag.

Imorgon blir det dans och gym skulle jag tro! det är vad jag har planerat för i alla fall. Sen i veckan så får ni se mitt nuvarande överkropps pass, ifall det skulle vara intressant?.

Nu ska jag fortsätta att drick mitt te och göra klart mina läxor, men ha det så bra så hörs vi nästa gång =). puss å kram Alex.


Likes

Comments

När man hör vad andra tänker och hur de ser på saker! Ska man börja tro på vad de säger eller ska man gå på vad man själv tror? Det är frågan!

Im so happy happy happy!!

Idag körde jag ett pass för andra gången denna vecka, efter att ha legat hemma med dubbelsidig ögoninflammation. Känns så skönt och jag är sååå glad att få vara tillbaka på gymmet! Happy happy.

Igår körde vi step jag och Cherry! Der var en ny koreografi om man säger så? Det var kul men svårt med allt höger vänster höger vänster, ja ni fattar. Men som sagt väldigt kul men svettigt. Idag var det ÄNTLIGEN dags igen för mitt favorit pass ATC. Åhhh det var så jobbigt men såååååå fruktansvärt kul :). Tror jag log genom hela passet om inte mer efter!. Efter passet så kom instruktören fram och pratade med Cherry och mig! Hon frågade Cherry vad hon tyckte eftersom det var hennes första gång! Sen
Vände hon sig till mig.

Instruktören- F•n vad du har avancerat sedan första gångerna! Du kör ju på som bara den. Du har blivit så duktigt! Varav jag fick en high five!

Jag kan inte tala om hur mycket jag log då! Cherry sa att det nästan gick 2 varv runt huvudet. Åhhhh im so freaking happy happy happyyyyyyy! För jag har verkligen kämpat med illa mående och annat. Jag är inte ute efter en kvick fix utan en livstil' jag är såå stolt över mig själv och vad jag åstadkommit sedan december. Vågen visar - och måttbanden lika så, ingen kan ta ifrån mig den känslan jag har i Min kropp.

Nu ska jag äta något sen får vi se vad dagen bjuder på! Tack för att ni finns och för att ni är
Min stötte pelare. ❤️. Puss å kram // Alex

Likes

Comments

Unnar dag! Är det något du gör eller tillåter dig själv att ta? Tycker du att det är rimligt eller är det något dåligt? Vad anser du?

Fredag är = unnar dag!
Idag är det fredag och det är min unnar dag! Den dag i veckan jag får äta vad jag vill utan för stora utsvävningar. Jag har haft väldigt jobbigt att unna mig saker även fast jag har en "ätardag", känns jobbigt och tufft då jag inte riktigt vill "råka" misslyckas.
Men idag tog jag faktist jordgubbar rullade i strössel och mumsade på tillsammans med älsklingen. Min coach och familj har sagt att jag också måste bli snällare mot mig själv, att jag inte kommer misslyckas om jag unnar mig någonting gott någon gång. Så nu testade jag att unna mig något gott! Och vet ni ärligt talat har jag ångest över strösslet men nu är det gjort och Hallo det är bara att träna bort det imorgon.

Hur tänker ni kring att unna er något? Är det fel eller är det rätt? Vad är igentligen fel eller rätt!
Vad unnar ni er en sån här dag?

Hoppas iallafall att ni har en toppen fredag. Kram å puss Alex.

Likes

Comments

Kan inte vara tacksam nog att denna dag kom! En dag då viljan, beslutet och hjärtat valde en väg som skulle ta mig vidare. Jag vaknade en dag och sa till mig själv! Dags att börja tro på som dröm, sin vilja och sig själv. Våg resa dig upp och ta för dig, och leva fullt ut. Min resa är
Långt ifrån klar men jag är faktist en bra bit på
Väg! Fråga dig själv vart står du?

Förändring.

Jag trodde aldrig att jag skulle stå där, på gymmet och ge allt jag har och lite till. Att stå där i salen bland andra ögon och kroppar, att svettas så att det droppar på golvet framför mig, jag har valt en stig som är jobbig och tuff! Men vet du vad JAG ska klara det, jag ska kämpa till varenda droppe i kroppen är slut! Jag ska kliva upp varje morgon oavsett hur trött jag är ska jag utmana mig själv en dag till.
Jag vill aldrig mer vara sö olycklig, rätt och trött på livet jag fick. Att känna att allt är
Outhärdligt och att allt vore så mycket enklare om man bara valde en annan utväg.

Jag står här idag 4 månader senare! Starkare än aldrig förr, viljan glädjen hoppet och kärleken fyller mitt bröst som luften i mina lungor. Jag är på gång och min resa har bara börjat, men jag tar det men säkra små steg! En dag en vacker dag kommer jag vara den jag alltid vart.

4 månader har nu gått, resultaten på
Vägen och på mått bandet visar - och jag är mer beslutsam än någonsin att klara av denna resa. Jag är så tacksam! Tacksam att jag är jag och det jag lärt mig under min tid.


Tack till alla mina vänner,familj och stötte pekare! Ni är min luft mitt hopp och min glöd! Tack för att ni finns❤️ jag älskar er.


‘Cause if you break me up I’m bouncing back, no doubt
Down and up, I’m gonna fly
So break me up and I will take that fight
I won&r
squo;t stop before I die

Likes

Comments

När ska man inse att det är dags att ge upp! och erkänna för sig själv att nu får det vara nog?. När ska man vara ärlig för sig själv och sätta en gräns, för ens egna hälsa och välmående på flera punkter, är den tiden kommen?. Jag är bara en människa, en människa som försöker vara alla till lags och samtidigt försöka att ta hand om mitt egna liv.

Att inte räcka till.

Alla som känner mig Väll! Vet att jag alltid vill mina närmaste familj och vänner det bästa hela tiden, och att jag prioriterar mig själv sist. På grund av detta så har jag de senaste åren mått sämre och sämre! Plockat på mig extra kilon och bara velat avsluta allt. Men tack vare min älskade man, familj och vänner, klarat av alla dessa prövningar som slängts i min väg! Ett stort tack till er alla❤️. Jag valde därför att detta år genom pepp av vänner och familj, att börja fokusera på mig och min hälsa! Jag la innan jul om maten och började tänka på träning, slutade med ett medlemskap på ACTIC. Jag är väldigt glad att jag gjorde detta, för jag känner mig så stark och med ett driv som aldrig riktigt funnits där tidigare. Jag har börjat "krympa" i storlek, där igenom fått både snälla och dumma kommentarer men de snälla väger upp, tro mig!

Men nu till det jag ville ta upp! Jag börjar bli så less att få höra negativa saker om den väg jag nu valt att gå. Jag gör detta för att förbättra MIN livskvalitet! Jag vill leva länge och vara frisk. Jag har fått börja planera min tid och försöka räcka till så gott jag kan. Jag har pratat med flera av mina kompisar och familj om detta! Jag mår dåligt av att ibland inte kunna finnas till direkt när någon ringer! Men som de då sagt till mig. - Du har ett eget liv som du precis som oss alla andra måste prioritera! Du har ett hem, plugg , flytt och hälsa att tänka på. Jag fortfarande så försöker jag verkligen att finnas där för ER! Jag valde därför tillsist att ta en paus härifrån då kroppen började med tydliga signaler att säga ifrån jag vart disträ, koncentrationen var i bott vilket påverkade plugget, jag vart glömsk och hade huvudvärk (grym sådan) varje dag. Trots detta så gnällde jag aldrig högt och jag fortsatte att kämpa på. Jag gick till träningen då detta får MIG att må bra! Och det är faktist huvudsaken.

Jag har kämpat med känslorna för detta samtidigt som jag saknar min morfar så oerhört mycket. Jag önskar att han hade vart här idag och sett mig! Men jag vet att han ser mig från himlen. Han som ger mig kraft och får mig att kämpa varje dag på gymmet! Han är min lyckas smed❤️. Jag saknar div varje dag och varje sekund. Mitt hjärta är inte helt utan dig😢❤️.

Jag hoppas att med detta inlägg att ni förstår mig och att ni finns där som ni gjort så här långt. Jag vill inte att någon ska känna sig bortglömd eller bort prioriterad med jag måste samtidigt få göra detta för min skull. Jag kämpar för ett längre, bättre och lyckligare liv tillsammans med ER.

Jag är bara en vänlig människa, med vanliga behov och begränsningar. Hjärtat vill mer men huvud och kropp säg
er stopp.

Puss å kram! Och tack för att ni finns 😘. // Alexandra .

Likes

Comments

Hur andra människor ser än? Varför är det så viktigt och varför bryr sig folk?. Hur kommer det sig att man ofta tänker på hur andra ser på än, jag tänker så iallafall. En fråga som ofta snurrar i mitt huvud.

Idag har vart en bra dag! Vaknade runt 8.30-9.00 började med att äta frukost. 1 kokt ägg och 300g lätt naturell yoghurt med bär till det ett STORT glas vatten. Var sen och hämtade mer mat till Ozzy, då den var slut.
Började sedan städa och slå in mer saker, och lägga i lådor. Sedan bar det av till stan, behövde köpa mer packpapper! Och sen åkte jag till gymmet med Anna.

Först körde vi styrka plus löpband i gymmet,
för att sedan kolla om Anna kommit med på ATC passet! Vilket hon tyvärr inte gjorde. Så hon åkte hem och jag körde själv! Sen mötte jag upp Sarah för att direkt köra ett Power pass, det kändes i mina armar kan jag lova. Efter passet pratade jag och sarah en stund, sen åkte jag hem. Stannade förbi hos Jessie och Jerry, skulle be Jerry kolla på bilen! Den lät lite konstigt. Jerry var snäll och fixade problemet, var en lös plåt! Sen åkte jag hem. Nu ligger jag här i sängen och ska försöka sova! Är en ny dag imorgon.

Men vi hörs imorgon, puss å kram på er❤️. //Alexandra

Dagen lunch, kyckling klubbor med ris och en sallad breved. 😍❤️👍

Likes

Comments