View tracker

Personligt, Känslor och tankar

Bloggen, bloggen, bloggen... Tänk om jag skulle va en sådan som gick in här och skrev om hur ledsen jag var över att inte ha bloggat på länge, och att anledningen varit att jag var sjuk eller liknande. Nu är jag visserligen sjuk, men inte på det sättet som är accepterat. Iallafall. Det har varit ett medvetet val att inte blogga och dela med mig av mitt liv som helt ärligt varit ganska bra genom linsen på min kamera. Men bakom kulisserna döljer det sig annat. Jag antar att jag tröttnat på att romantisera mitt liv och få andra att tro att jag enbart gått runt och skrattat med mina vänner när jag i själva verket mest gått runt och haft ångest. Missförstå mig rätt, jag går runt och skrattar också såklart. Men säkert inte lika mycket som ni tror.

Jag vet inte hur jag ska gå vidare med att blogga längre, då bloggar ofta ÄR romantiserade sidor av livet. Bloggar måste hålla uppe en fasad för att lyckas ha kvar sina läsare, för ingen vill läsa en blogg som enbart pratar om negativa ting som psykisk ohälsa, dåliga dagar, negativa tankar, osv. Samtidigt gillar jag att samla händelser i mitt liv på bloggen, samt skriva om dem så jag minns i framtiden. Alla mina tidigare bloggar har försvunnit och raderats så denna bloggen är mitt enda hopp.

Summan av kardemumman är att bakom alla fina bilder och goda maträtter kämpar jag med mig själv dagligen och det är en kamp som antagligen aldrig kommer ta slut. Snart kanske det kommer upp ett romantiserat inlägg ändå, eller så ändrar jag denna bloggens innehåll drastiskt. Vi får se helt enkelt. Skriva kommer jag iallafall fortsätta med.

Puss och kram på er som läser detta<3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tips, Vardag

Storan/Storköket.

Som ni säkert redan förstått av mina tidigare blogginlägg är detta mitt absoluta favoritställe på sommaren. Det är även mysigt att sitta där när det regnar då det finns stora parasoll och värmelampor, samt filtar i massor. Bland det bästa med detta ställe är att restaurangen The Barn lagar maten där under sommaren, och det är så himla gott. Här ovan ser ni en Prästen-burgare med sötpotatispommes och tryffelmajonnäs. Sååå gott!

Likes

Comments

View tracker

Känslor och tankar, Texter

En text jag skrev förra veckan när jag mådde som allra sämst. (Mår lite bättre nu<3)

När man säger åt sig själv att inte ge sig in i det träsket igen, inte låta någon komma så nära igen, inte på djupet, men gör det ändå och den jävla känslan av otillräcklighet fortsätter att bara gro, då hatar man sig själv så jävla mycket.

Varför utsätter
jag mig för något där jag vet att jag kan må dåligt?

Fine att man måste våga för att vinna men när man bara förlorar, gång på gång, då borde man ju se ett mönster?

Allt jag gör just nu är fejkat. Jag tvingar mig själv att äta, se på serier för att försöka va mig själv, instagramma, snapchatta, göra planer med vänner, umgås med min familj, allting. Men ingenting känns rätt. Jag längtar inte efter något, känner inget alls. Som om min kropp stängt av allt. Och det dödar mig långsamt inombords.

För jag är här igen, där jag aldrig mer ville hamna. Och jag vill bara ta mig ur detta ångesträsket, jag vill inte vara här mer.



Likes

Comments

Allmänt

Godmorgon! Är uppe innan tuppen som jag varit varje dag denna veckan. Är verkligen inte gjord för tidig uppstigning. Går mest runt som en zombie hela morgonen. Skulle varit ledig idag men fick hoppa in och jobba i alla fall. Jobbar till två, sedan svänger jag förbi gymmet. Så skönt att ha fått in en slags gymrutin igen!

Ha världens bästa onsdag!

Likes

Comments

Lite olika bilder från de senaste dagarna sedda från linsen av min mobil.

Trötta tisdag. Ändå har jag lyckats kämpa mig igenom både en arbetsdag på jobbet och ett gympass. Sover så dåligt om nätterna nuförtiden att det gör att jag blir tvungen att sova någon timme under dagen också. Som igår, när jag var så trött att jag somnade framför tråkiga matchen mellan Sverige och Irland. Det slutar i sin tur med att jag somnar väldigt sent på nätterna och i kombination med tidiga morgnar blir resultatet som idag: en riktigt trött tisdag. Men nu är jag ledig i tre dagar vilket är så skönt. Ska ta det så lugnt jag bara kan. Varva ner. Har haft ganska många intensiva dagar förra veckan, och jag är en person med ett stort behov av egentid för att ladda upp med krafter. Olikt många andra får jag energi av att vara själv, så jag värderar verkligen det.

Nu ska jag vila någon timme. Puss och kram!

Likes

Comments

Texter, Känslor och tankar, Personligt

Ibland känns det knappt som att jag lever.

Jag vet att jag andas, att jag finns. Men det känns inte. Jag känner mig som ett tomt skal som vandrar runt och mest bara överlever. Skrattar när jag borde skratta. Skriker när jag borde skrika. Jag reagerar i situationer som jag vet att jag borde reagera, men ingenting känns. Det pirrar inte till i magen när jag skrattar, för det är inte genuint. Jag blir inte kokande röd i ansiktet när jag blir arg, för egentligen bryr jag mig inte. Jag är mest ledsen. Ett tomt, ledset skal, som hela tiden går runt med en enda fråga i huvudet "när ska det här ta slut?".

Det känns som det blir värre för varje dag som går. Och det värsta av allt är att jag vet vad mitt botemedel är, men när jag berättar det för andra tycker de bara jag låter galen.

"Hur kan du tro att kärlek ska fixa dig när du inte ens kan fixa dig själv?"

"Du måste älska dig själv innan du kan älska någon annan igen".

Jag vet, det låter konstigt för er, jag förstår det, men kärleken har varit min medicin i alla år som jag mått dåligt. Kärleken har varit min trygga punkt, det enda jag kunnat räkna med som alltid finns med mig i allt jag gör. Allt, precis allt, känns lättare när jag är kär i någon som är kär i mig tillbaka. Jag lever på känslan och går runt i ett konstant high för att allt kommer lösa sig, så länge jag har kärleken. Nu har det inte funnits någon kärlek i mitt liv på över två år, och jag borde inte räkna dagarna. Det finns ju ingen deadline på när jag måste hitta kärleken. Men varje natt när jag ska lägga mig, oavsett vad jag har haft för dag, kryper det sig på mig.

Att jag är ensam.

Jag har ingen jag håller kär, inte på det där speciella sättet.

Jag har ingen som tänker på mig det första han gör när han vaknar, och det sista han gör innan han somnar.

Jag har ingen som finns där för mig när jag behöver någon som mest.

Jag har ingen att ringa när som helst på dygnet för att bara berätta om något helt random som hänt som andra skulle tycka va konstigt men som du, just du, skulle skratta så hårt åt att du nästan ramlar av stolen.

Jag har ingen som håller min hand när jag är ledsen, och inte heller någon som håller om mig på nätterna och som pussar mig på pannan.

Jag behöver känna mig älskad för att överleva. Och nu känner jag ingenting.

Likes

Comments

Helgens bravader

Lördagen 4 juni 2016. En dag som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat. En dag jag fick dela med min allra bästa och finaste vän Agnes och hennes fina familj. Jag kände mig så lyckligt lottad som hade privilegiet att uppleva ännu en konsert med världens bästa Håkan. Livet ibland alltså<3

Vi började Håkan-dagen med att ta varsitt glas på Mr.P, ett ställe som ligger längst upp på Götaplatsen precis under Bar Himmel.

Klockan 16.00 hade vi bokat bord på en urmysig italiensk restaurang på en sidogata av Linnégatan. Bellini heter den, och vi började allihopa med att skåla med varsitt glas prosecco.

En liten sidnotis: precis när vi kom dit satte jag min väska på altanen då vi satt utomhus. Tänkte då inte på att min lilla väska hade en kedja på sig, en ganska smal sådan, som lyckades fastna i en springa på altanen. Såg direkt svart för fick inte loss den först. Tänkte att "näe nu får jag kapa av hela kedjan å gå runt och HÅLLA i min väska", likt en annan händelse för ungefär 6 år sedan när min väska fastnade på samma sätt och vi blev tvungna att lämna kedjan. Men det hela löste sig, Agnes tog en kniv och opererade loss kedjan. Så tips från coachen: ha aldrig en väska med kedja som axelrem på en altan med springor i. Haha.

Sedan beställde Anna, Agnes fina mamma, in en hur god förrätt som helst. Hon var fin som delade med sig till oss andra så vi också fick smaka. Allt var vegetariskt och fantastiskt!

Dessa två<3

Anna och jag! En helt fantastisk person, Agnes är verkligen så lyckligt lottad som har världens bästa mamma.

Sedan kom huvudrätterna in och det var gudomligt gott. Alla hade beställt helt olika rätter, alla tog någon form av pasta dock. Ovan ser vi min kycklingrätt, äter nästan alltid någon form av pasta och kyckling när jag är på en italiensk restaurang. Kommer aldrig tröttna på den kombon. Fotade även en risotto del mar samt en pastarätt med oxfilé tror jag. En dröm till middag! Till efterrätt tog jag och Agnes varsin Bellini, restaurangen till ära, men den smakade mest prosecco och knappt någon persika alls. Synd.

Mätta och nöjda styrde vi sedan kosan mot mitt favoritställe, Storan.

Vi drack ett gäng olika alkoholhaltiga drycker. Frozen daquiris är och kommer alltid vara sommar för mig. Samma sak med rosé, har nästan som regel att inte dricka det under hösten/vinterhalvåret. Då blir det första glaset rosé framåt vårkvisten ännu mer fantastisk.

Sedan började vi vandra mot Ullevi och kvällen vi väntat på och längtat efter sedan biljetterna kirrades i oktober. Håkan Hellström.

När vi kom in på arenan till tonerna av "Vi två, 17 år" möttes vi av denna syn. Så mycket folk. Så mycket kärlek. Redan efter första låten var det mitt allra mäktigaste moment i livet.

Det allra finaste med denna kvällen var ändå att jag fick dela den med Agnes. Världens absolut bästa Agnes. Det finns ingen som hon. Har aldrig mött någon som hon, och kommer aldrig göra. Att hon stod där bredvid mig, torkade mina tårar när musiken kallade fram alla möjliga slags känslor, och höll om mig var guldvärt. Ibland känns det som att jag inte behöver någon, så länge jag har Agnes.

Finner inga ord för den här kvällen. Det var en kväll jag verkligen behövde. Jag behövde veta att jag kunde känna igen. Både lycka och sorg. Att en person kan få en att känna så mycket med sina texter. Tack Håkan, tack för att du finns och förgyller och förenar hela Sverige med din musik. Jag kommer aldrig sluta älska din musik.

Likes

Comments

Vardag

I måndags kväll fick jag finbesök från Mora, då Linda kom hit, en tjej jag träffade och blev vän med under min tid i LA. Vi hade verkligen världens bästa dagar, så mysigt!

Vi började tisdagen med att åka in tidigt till stan för att äta pannkakor och bagels på Egg & Milk i Linné. Kunde inte ha fått en bättre start på dagen! Solen sken men det blåste samtidigt så det var riktigt skönt att sitta ute. Jag tog det jag alltid tar, brunchen med två pannkakor, en bagel med cream cheese, yoghurt/fruktsallad och kaffe! Vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Sedan åkte vi till Kungsportsplatsen för att åka Paddan. Jag har bott i Göteborg (lite utanför) i hela mitt liv, och ändå har jag aldrig åkt legendariska Paddan, så nu var det dags. Hur mysigt som helst att få veta lite mer om staden och att även få se staden ur ett annat perspektiv. Kommit på att jag trivs rätt bra på vattnet, jag som alltid trott att jag varit rädd för vatten och hav osv.

Sedan bar det av till Liseberg. Där började vi med att ha en egen 5-kamp inne i spelhuset. Vi spelade AirHockey, basket, något skjutspel där man sköt dinosaurier, racing, samt en till som jag inte vet hur jag ska förklara. Förloraren skulle bjuda den andra på en alkoholhaltig dryck, och jag vann! Med 3-2. Var verkligen på håret, fick bara 10 poäng mer än Linda på sista grenen. Haha. Nöjd var jag iallafall, som ett litet barn igen kände jag mig. Sedan gick vi Gasten (besvikelse), samt åkte Lisebergsbanan, Kållerado och FlumeRide. Och sist men inte minst så vann Linda stjärnvinst på Kexchoklad på allra första försöket. Så avis, haha<3 åt även lite mjukglass och sockervadd innan vi åkte hem.

Vi åkte hem och bytte om samt fixade till oss lite (jag tog även en liten nap haha, är jag 22 eller 72?) innan vi for in till stan igen. Middag på tapasrestaurangen Pinchos stod på schemat och vi började allt med att beställa in två drömmiga drinkar. Jag drack en passionsfruktsmojito och den var lika god som den var fin, och Linda drack en SodaPop-drink som är en av Pinchos signaturdrinkar. Den smakade exakt som godiset den är baserad på!

Vi började med att beställa in två tapas var. Jag tog en sötpotatispommes samt kycklingspett. Dog matdöden. Linda tog också pommesen samt dumplings.

Beställde in lite fler drinkar. Det bästa med Pinchos är verkligen smidigheten. Man beställer allt via en app på telefonen, så man behöver aldrig vänta på att kyparen, som ofta är väldigt upptagen, ska ta emot ens beställning. Men det är också ett ganska farligt system för man bara trycker och trycker på allt som ser gott ut utan att tänka på notan. Men äh, man lever ju ändå bara en gång!

...beställde in ännu mer! Plankstek, kebabrulle, minipizza (rekommenderar dock INTE den), burrito och ännu fler pommes. Sötpommes i mitt <3

Vi avslutade vårt Pinchosbesök med dessa goda drinkarna. Fortsatte på passionsfruktsspåret och tog en Mango/passion sour. Fy vad god den var. Definitivt en ny favoritdrink! Linda tog ytterligare en SodaPop-drink.

Sedan drog vi till mitt absoluta favoritställe på sommaren i Göteborg, Storköket aka Storans uteservering. Vi drack Strawberry daquiris och bara satt och njöt av kvällen och dagen. Drog hem i hyfsad tid och avslutade dagen med att varva ner till filmen How To Be Single. Underbart rolig film!

onsdagen sov vi ut och gick upp vid elva-tiden. Jag var ändå dödstrött, som vanligt. Vi åt frukost i lugn och ro framför sista delen av How To Be Single, sen började vi fixa oss innan vi vid två-tiden drog oss in mot stan för lite shopping och lunch. Linda köpte de finaste liquid lipsticksen från Kat Von D (Lolita I och Lolita II), och jag köpte en ny beautyblender då min gamla har börjat förmultna typ. Sedan satte vi oss på Hard Rock Café och åt lunch. Linda tog en Legendary Burger som såg hur god ut som helst medan jag åt en Caesarsallad. Har verkligen fått en dille för Caesarsallad efter att jag åt det förra veckan med Matilda. Åt en sådan även idag, torsdag, haha.

Vid halv fem åkte Linda hemåt till Mora igen och två helt underbara dagar kom till ända. Tack för dessa dagar Linda, det var hur mysigt och trevligt som helst<3

Likes

Comments

Vardag

En ekande tystnad har det varit på bloggen i nästan tre veckor. Inte för att jag inte haft något för mig, utan snarare för att livet kommit emellan. Har inte känt att det varit värt att skriva om mina dagar, även om de för det mesta varit fyllda av glädje. I alla fall till synes.

Min gårdag var en riktig pangdag. Skulle egentligen åkt till havet med denna godingen ovan men det var mulet när vi vaknade så vi beslöt oss för lunchmys på stan istället.

Vi gick till Le Pain Francais vid Kompassen. Jag var extremt sugen på en Caesarsallad då det var så längesen jag åt det. Så jag tog en sådan, och den var hur god som helst. Matilda åt entrecote.

Sedan gick vi runt i stan. Shoppade lite. Gick in på härligaste butiken Rituals med massa spagrejer. Blev harmonisk bara av att vistas i butiken. Avslutade dagen sittandes i solen med en islatte på Condeco Avenyn, samtidigt som mängder av studentflak åkte runt. Blev helt varm i hjärtat av att se alla glada studenter. Tre år har gått så fort!

Sen ringde världsbästa Agnes och sa att vi skulle till Linnéterassen för att fira hennes pojkväns syster som tagit studenten. Och där tillbringade vi hela kvällen, var hur trevligt som helst!

Beställde in en ostbricka och alldeles för många glas vin och diverse drinkar. Somnade gott i min säng vid halv två efter denna underbara dag.

Idag har jag bara sovit och jobbat. Imorgon väntar mer jobb till två, sedan ska jag enbart ha en "fixardag". Har mått ganska dåligt i en vecka nu så nu är det dags att ta tag i sådant som har känts för jobbigt, dvs gymma, sola, grovstäda, tvätta osv. Sen blir det en lugn hemmakväll för att ladda krafterna inför lördagens bravader. Att få se och höra Håkan på Ullevi igen... Finner inga ord!

Natti!

Likes

Comments

Känslor och tankar, Personligt, Texter

Jag har alltid vetat att jag dokumenterat stora delar av mitt liv och mina känslor genom åren. Men det är när jag rensar i lådor i mitt rum och hittar dessa nästan undangömda tankarna i skrift som jag ser klarare. Jag tror hela tiden att mitt mående och min ångest präglas av saker som hänt nyss. Men allt går tillbaka till förr. För sex år sen hade jag inte varit med om hälften av det som jag varit med om idag, men jag tänkte, kände, och resonerade på exakt samma sätt då som jag gör nu. Jag är bara lite smartare nu, och jag kan se mönster på ett helt annat sätt. Jag älskar att läsa saker jag skrivit, för då förstår jag mig själv bättre. Jag känner mig verkligen lättad nu, för jag ser ett slags ljus.

Det är inte pågrund av att den där killen aldrig hörde av sig igen som jag inte känner att jag duger, och det är inte heller pågrund av att jag fick ett B på en uppsats istället för A. Utan allt handlar om mig själv, hur jag mår inuti, och hur jag alltid sett mig själv. Hur jag, så länge jag kan minnas, tillåtit andra att forma mina egna tankar om mig själv utifrån deras åsikt. Men allt börjar med mig. Och jag måste börja älska mig själv, oavsett vilken respons jag får från andra. Andra personer kan inte definiera mig. Jag väljer vem jag vill vara. Bara jag.

Jag är så jävla taggad på att återta kontrollen över mig själv.

Likes

Comments